Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1956/57 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

1956-02-21 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1956/57 under andra huvudtiteln, avseende anslagen inom justitiedepartementets verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen

gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter

för budgetåret 1956/57 under andra huvudtiteln,

avseende anslagen inom justitiedepartementets

verksamhetsområde, jämte i ämnet väckta motioner

m. m.

(3:e avd.)

Justitiedepartementet m. m.

1 :o) Avlöningar till statsråden utan departement m. m. Kungl. Maj:t har

i propositionen nr 1 under andra huvudtiteln (punkt 1, s. 1 och 2 av bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 4

januari 1956) föreslagit riksdagen att dels fastställa av departementschefen

förordad stat för avlöningar till statsråden utan departement m. m.,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till

Avlöningar till statsråden utan departement m. in. för nämnda budgetår anvisa

ett förslagsanslag av 402 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 372 600 kronor.

För ytterligare kvalificerad biträdeshjälp åt statsministern föreslår departementschefen

en uppräkning av anslaget med förslagsvis 15 500 kronor.

För statsministerns handsekreterare, vilken i personalförteckningen för

justitiedepartementet är uppförd som förste sekreterare i Ce 27 medan medel

för hans avlönande beräknas under förevarande anslag, föreslås — under

hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor — under nästfoljande punkt

eu tjänst som förste kanslisekreterare i Ce 29. Förevarande anslag uppräknas

på grund härav med 2 000 kronor.

De ändrade grunderna för beräkning av anslagsposten till rörligt tillägg

föranleder en höjning av anslaget med 12 400 kronor.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt Kungl. Maj :ts förslag om

lönegradsuppflyttning och ändrad tjänstebenämning för statsministerns

handsekreterare.

Utskottet har inte heller funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts

under förevarande punkt framlagda förslag och hemställer därför,

1 Tiihang till riksdagens protokoll 195G. 6 samt. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

att riksdagen må

a) fastställa följande stat för avlöningar till statsråden

utan departement m. m., att tillämpas tills vidare från och

med budgetåret 1956/57:

Stat

1. Avlöningar till statsråden utan departement, förslagsvis

.................................... 188 500

2. Lönefyllnad åt statsministern................ 6 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............ ... 176 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 31 400

Summa kronor 402 500

b) till Avlöningar till statsråden utan departement m. m.

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 402 500

kronor.

2:o) Justitiedepartementet: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 2, s. 2

—4) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de

ändringar i personalförteckningen för justitiedepartementet, som föreslagits

av departementschefen, dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat

för justitiedepartementet, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1956/57, dels ock till Justitiedepartementet: Avlöningar för

nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 1 155 800 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 005 600 kronor.

Från och med budgetåret 1955/56 har för handläggning av nådeärenden

inom justitiedepartementet med riksdagens medgivande funnits en byråchef

i Cs 13. Då denne är i behov av kvalificerad biträdeshjälp, föreslår departementschefen

inrättande av en tjänst som kanslibiträde i Ce 11.

Vidare förordas att en personlig tjänst som e. o. förste kanslisekreterare

i Ce 29 inrättas, samtidigt som avlöningskostnaderna till icke-ordinarie

personal minskas med belopp, motsvarande kostnaderna för en extra tjänsteman

i Cg 25.

Med hänsyn till vad chefen för civildepartementet vid anmälan av för

flera huvudtitlar gemensamma frågor anfört bör i personalförteckningen

för justitiedepartementet uppföras två tjänster såsom förste kanslisekreterare,

varav en i Ca 29 och en i Ce 29, den senare i statsrådsberedningen. Den

förra tjänsten föranleder indragning av en tjänst som kanslisekreterare i Ca

25 och den senare indragning av en tjänst som förste sekreterare i Ce 27.

Vidare anses två kanslibiträdestjänster i Ce 11 böra utbytas mot samma antal

kontoristtjänster i Ce 13 samt en kontorsbiträdestjänst uppflyttas till

kanslibiträdestjänst i Ce 11.

De merkostnader som föranledes av samtliga nu angivna åtgärder uppgår

till 22 800 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

3

Slutligen ökar medelsbehovet under anslaget automatiskt med 127 400

kronor huvudsakligen till följd av beslutade ändrade grunder för beräkning

av anslagsposten till rörligt tillägg.

I personalförteckningen för justitiedepartementet anses böra

vidtagas de ändringar, som föranledes av vad departementschefen anfört

och föreslagit.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningen

för justitiedepartementet, som föranledes

av vad departementschefen anfört i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 januari 1956;

b) fastställa följande avlöningsstat för justitiedepartementet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/

57:

Avlöningsstat

1. Avlöning till departementschefen, förslagsvis..... 37 700

2. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis.. 497 700

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal........... 394 600

4. Rörligt tillägg, förslagsvis...................... 225800

Summa kronor 1 155800

c) till Justitiedepartementet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 155 800 kronor.

3:o) Justitiedepartementet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 3, s. 4), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 173 100

kronor.

4:o) Justitiedepartementet: Svensk författningssamling. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 4 och 5), vilket innebär en uppräkning av

anslaget med 10 000 kronor med hänsyn till ökade tryckningskostnader,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Justitiedepartementet: Svensk författningssamling

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 250 000 kronor.

5:o) Lagberedningen. Kungl. Maj:t har (punkt 5, s. 5 och 6) föreslagit

riksdagen att till Lagberedningen för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 181 500 kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 117 000 kronor.

De omfattande arbetsuppgifterna för beredningen har gjort det nödvändigt

att förstärka beredningens arbetskrafter — en ordförande och två ledamöter

— med en sekreterare. Avlöningskostnaderna för denne har hittills

täckts av reservation på beredningens anslag. Departementschefen finner det

synnerligen angeläget att beredningens arbete snarast fullföljes. På grund

härav bör den arbetskraftförstärkning, som lämnats beredningen under innevarande

budgetår, bestå under budgetåret 1956/57. Därför bör medel

— 30 700 kronor -— beräknas även för en sekreterare. För att kunna utnyttja

en förutvarande ledamot såsom sakkunnig bör vidare det för sakkunniga

beräknade beloppet 10 000 kronor uppräknas med 1 000 kronor.

Om beredningens arbete kan fullbordas enligt det tidsschema, som hittills

följts, skulle tryckning av beredningens förslag till jordabalk slutföras

under budgetåret 1956/57. Tryckningskostnaden skulle med denna

beräkning vara att betala under sagda budgetår. Kostnaden har — med utgångspunkt

från att upplagan, liksom 1947 års förslag till jordabalk, blir

3 500 exemplar — av statskontorets tryckeriexpedition uppskattats till 25 000

kronor. Beredningen har begärt en uppräkning av 400 kronor för ökade omkostnader.

För tryckning, ökade kostnader för bokbindning och skrivmateriel

föreslår departementschefen därför en sammanlagd höjning med 25 400

kronor. De ökade ersättningarna dels till beredningens ledamöter i anledning

av de ändrade grunderna för beräkning av anslagsposten till rörligt

tillägg, dels ock till städningspersonalen på grund av nytt kollektivavtal föranleder

en uppräkning av anslaget med 7 400 kronor.

Utskottet tillstyrker Kungl. Maj :ts förslag och hemställer alltså,

att riksdagen må till Lagberedningen för budgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 181 500 kronor.

6:o) Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 6, s. 6), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Ombuden för tillsyn av tryckta skrifter

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

20 500 kronor.

Justitiekanslersämbetet och riksåklagarämbetet

7:o) Justitiekanslersämbetet: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 7, s. 7), vilket innebär en uppräkning av anslaget med 26 000

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) fastställa följande avlöningsstat för justitiekanslers
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

5

ämbetet, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis .. 125 000

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis . 59 700

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ...................... 31 300

Summa kronor 216 000

b) till Justitiekanslersämbetet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 216 000 kronor.

8:o) Justitiekanslersämbetet: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 8,

s. 8 och 9) föreslagit riksdagen att till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 14 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 10 800 kronor.

Sedan arbetsbalansen hos ämbetet numera i huvudsak avarbetats, har

justitiekanslern återupptagit sina tidigare inställda inspektionsresor. Det är

enligt departementschefen önskvärt att sådana resor under nästa budgetår

skall kunna företagas i den omfattning, som ämbetet angivit. Departementschefen

tillstyrker för ändamålet begärd uppräkning med 2 300 kronor av

posten till reseersättningar. Posten till övriga expenser anses med hänsyn

till belastningen böra ökas med 1 500 kronor.

Utskottet, som finner det tillfredsställande att justitiekansler!! kunnat

återuppta sina inspektionsresor, har inte funnit anledning till erinran mot

Kungl. Maj :ts förslag.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Justitiekanslersämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 14 600

kronor.

9:o) Riksåklagarämbetet: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

(punkt 9, s. 9 och 10), vilket innebär en ökad medelsanvisning med

1 000 kronor för utbyte av en förste byråsekreterartjänst i Ga 29 mot en

byrådirektörstjänst i Ca 31 samt med 23 300 kronor med anledning av automatiska

utgiftsökningar, hemställer utskottet

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i personalförteckningen för

riksåklagarämbetet uppföra en byrådirektörstjänst i Ca 31

och ett kontorsbiträde i Ca 8 samt ur förteckningen avföra

en förste byråsekreterartjänst i Ca 29;

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

b) fastställa följande avlöningsstat för riksåklagarämbetet,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 157 100

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslags
-

vis ........................................ 50 900

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 43 900

Summa kronor 251 900

c) till Riksåklagarämbetet: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 251 900 kronor.

10:o) Riksåklagarämbetet: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 10, s. 11), vilket innebär en uppräkning av anslaget med 2 000

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Riksåklagarämbetet: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 23 500

kronor.

Domstolarna

Departementschefen erinrar om, att vid 1955 års riksdag beslöts en av

det då aktuella läget betingad förstärkning av domstolarnas personal. Beslutet

grundade sig bland annat på statistiska uppgifter för åren 1950—

1953 och första halvåret 1954. I sin anmälan av huvudtiteln för budgetåret

1955/56 redogjorde departementschefen för de resultat som framkommit

vid en genomgång av dessa statistiska uppgifter. Den bild av arbetsläget vid

domstolarna som sålunda förelåg visade en kraftig tillströmning av mål de

senaste åren, och det framhölls att domstolarnas svårigheter att bemästra

läget icke hade sin grund i rättegångsreformen och den ovisshet rörande

organisationens lämpliga omfattning, som rått vid dess genomförande. Den

berodde på en kraftig arbetsökning som helt förändrat läget och rubbat den

relativa balans mellan arbetsmängd och personalresurser, vilken tidigare

liade uppnåtts. För att finna en förklaring till denna arbetsökning hänvisades

till samhällsutvecklingen och konjunkturförhållandena. Man måste

överhuvud räkna med att den högre ekonomiska standarden i samhället

ställer ökade krav på rättsväsendet.

En komplettering av den statistiska utredningen med uppgifter för hela

år 1954 och första halvåret 1955 och en jämförelse av dessa nya uppgifter

med dem som förelåg förra året visar, att det alltjämt råder en hög arbetsbelastning

vid domstolarna. Måltillströmningen vid häradsrätterna synes

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år i956

7

ha kulminerat under år 1953 och har därefter gått något tillbaka. Det måste

emellertid beaktas att genom ändrad lagstiftning, som trätt i kraft den 1

juli 1954, åklagarnas befogenhet att meddela strafförelägganden utvidgats.

De mål som härigenom avlastats häradsrätterna är de enklaste och minst

arbetskrävande; återstående mål ställer alltså i genomsnitt större anspiåk

på domstolen. Och framför allt måste beaktas att den vid utgången av år 1954

redovisade siffran tör balanserade mal vid häradsrätterna var betydande.

Vid hovrätterna föreligger en påtaglig ökning av antalet inkomna mål och

även av antalet balanserade mål. Hovrätternas arbetsbelastning kan inte bedömas

enbart av antalet inkomna och balanserade mål utan beror självfallet

i hög grad av målens beskaffenhet. Inhämtade uppgifter om antalet huvudförhandlingar

vid hovrätt, vilka pågått två eller flera dagar i följd, utvisar

eu stegring; antalet sådana förhandlingar under de tre första kvartalen 1955

utgjorde 130, medan antalet under motsvarande tid år 1954 var 84. Även

för högsta domstolen föreligger en anmärkningsvärd ökning av antalet inkomna

och antalet balanserade mål. Det har upplysts att balansen under

de senaste månaderna ytterligare stigit avsevärt och att antalet balanserade

mål och ärenden — bortsett från nådeärenden — vid utgången av november

månad utgjorde 702. Denna ytterligare ökning av balansen synes sammanhänga

med att högsta domstolen under hösten varit upptagen med några

synnerligen vidlyftiga mål.

Då en stigande balans hos domstolarna och därav föranledda längre väntetider

medför allvarliga olägenheter för rättsvården och den rättssökande

allmänheten, torde det vara oundgängligen nödvändigt att ytterligare förstärka

domstolarnas personalorganisation. Liksom föregående år vill departementschefen

dock framhålla att utökningen bör ske med stor försiktighet.

Det torde i främsta rummet vara behövligt att förstärka den dömande

personalen i hovrätterna. Vidare bör möjligheterna att förse häradsrätterna

med biträdande domarpersonal och annan arbetshjälp något vidgas. Även

nedre justitierevisionen torde behöva något utökas.

Domstolarnas personalorganisation har, alltsedan rättegangsrefonnen genomfördes

år 1948, ansetts ha en provisorisk karaktär i avbidan på erfarenheter

om det nya systemets praktiska verkningar. En viss omfördelning

av rättsbildad personal i lägre lönegrader vid underrätterna har gjorts under

budgetåret 1951/52. Personalorganisationen vid häradsrätter och hovrätter

samt vid nedre justitierevisionen får dock alltjämt anses vara en försöksorganisalion.

I fortsättningen anför departementschefen följande.

Det kan visserligen hävdas, att den nya rättegångsordningen tillämpats

under så lång tid att tillräckliga erfarenheter av dess verkningar nu borde

föreligga. Den fortskridande ökningen av domstolarnas arbete under de senaste

åren har dock gjort en sådan bedömning osäker.

Det torde vara obestridligt, att det läge, som har uppkommit genom de senaste

årens utveckling, icke är i alla hänseenden tillfredsställande. Den snabba

arbetsökningen har lett till att personalen måst förstärkas genom provisoriska

åtgärder. I princip bör den väsentliga delen av den dömande verksamheten

utövas av ordinarie domare. Det är därför betänkligt, om sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

uppgifter i ökad utsträckning anförtros icke-ordinarie personal. Ett särskilt

skäl till att, vad angår hovrätterna, dömandet i ökad omfattning kommit att

vila på icke-ordinarie domare ligger däri att förskjutningen i bosättningsoch

levnadsförhållanden synes ha medfört en avsevärt starkare ökning av

arbetsbelastningen i vissa hovrätter än i andra. För bedömande av den sannolika

framtida utvecklingen av arbetsbelastningen i varje särskild hovrätt

torde erfordras en särskild utredning.

Det bör över huvud taget fasthållas, att antalet domare icke bör vara för

stort. Det är därför av stor vikt att i olika sammanhang tillses att utbildade

domare sysselsättes endast med kvalificerade domaruppgifter. På olika sätt

har jag under de senaste åren eftersträvat att tillgodose detta önskemål. Sålunda

har vid 1954 års riksdag vissa reformer gjorts i rättegångsbalken på

grundval av förslag från rättegångskommittén. Vid 1955 års riksdag föreslog

jag en förstärkning av hovrätternas administrativa personal. Det första ledigförklarandet

av de nya tjänster, som inrättades vid hovrätterna såsom

byrådirektör, lockade icke någon kompetent sökande; nytt tillsättningsförfarande

pågår. En av statens organisationsnämnd utförd utredning rörande

de administrativa arbetsförfarandena vid domstolarna bar nyligen slutförts.

Nämndens förslag torde icke hinna att underställas årets riksdag. I detta

sammanhang vill jag endast betona angelägenheten av att det på allt sätt

eftersträvas, att den utbildade domarpersonalen frigöres från uppgifter, som

lämpligen kan åvila annan personal.

Vissa utredningar inom domstolsväsendet pågår. Sålunda har sakkunniga

tillkallats för att utreda frågan om rådhusrätternas framtida ställning och

därmed sammanhängande spörsmål (stadsdomstolsutredningcn). En huvudfråga

för utredningen är att ta ställning till den organisation av rådhusrätterna,

som ur rättsliga synpunkter framstår som den lämpligaste, och därvid

beakta förhållandet mellan dessa domstolar och övriga allmänna underrätter.

Denna utredning har ett visst samband med en samtidigt pågående

angående städernas rättigheter och skyldigheter.

Uppenbart är att, om dessa utredningar skulle leda till ett förstatligande

av rådhusrätterna samt en omorganisation av dessa domstolar, resultatet av

en sådan reform kommer att inverka på den övriga domstolsorganisationen.

Emellertid har man att räkna med att utredningen om rådhusrätternas

framtida ställning kommer att ta lång tid och att det förslag, utredningen

kan komma fram till, icke kan genomföras på åtskilliga år.

Mera närliggande problem, som rör domarpersonalens rekryterings- och

anställningsförhållanden och därmed sammanhängande spörsmål, har därför

uppdragits åt en särskild utredning (1955 års domarutredning). Enligt

sina direktiv skall denna utredning bedriva sitt arbete skyndsamt och ta

sikte på sådana praktiska förslag, som kan leda till omedelbara reformer.

En snabb utredning och handläggning av brottmål är av mycket stor betydelse

ur processuella och kriminalpolitiska synpunkter. För''att få ett underlag

för bedömandet, i vad mån organisatoriska åtgärder är påkallade för

att främja ett snabbare förfarande, t. ex. förstärkning av polis-, åklagareller

domstolsorganisationen, förenklingar i förfarandet, översyn av arbetsordningar

in. in., har en förberedande statistisk undersökning igångsatts.

Med hänsyn till de utredningar, som sålunda pågår eller som eljest kan

behöva utföras, torde det icke för närvarande vara möjligt att bilda sig eu

säker uppfattning om en lämplig framtida fast organisation av domstolarna

i olika instanser. Jag anser det vara försiktigast att för närvarande möta

uppkomna arbetssvårigheter med åtgärder av provisorisk karaktär.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

9

11 :o) Högsta domstolen m. m.: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 11,

s. 15—18) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att för budgetåret

1955/56 medgiva det överskridande av den i avlöningsstaten för

högsta domstolen och nedre justitierevisionen upptagna anslagsposten till

avlöningar till icke-ordinarie personal, som kan befinnas erforderligt, dels

bemyndiga Kungl. Maj:t att från personalförteckningen för högsta domstolen

och nedre justitierevisionen avföra fyra av de på övergångsstat uppförda

revisiomsekreterarna i Ca 37, dels fastställa av departementschefen förordad

avlöningsstat för högsta domstolen och nedre justitierevisionen, att tillämpas

tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Högsta domstolen

m. in.: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av

2 783 800 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 2 531 900 kronor.

Redan i 1955 års statsverksproposition konstaterade departementschefen

den successiva stegring i arbetsbördan, som inträtt i nedre justitierevisionen.

Som en följd av arbetsutvecklingen beräknades också för innevarande budgetår

medel för ytterligare tre extra föredragande, vilkas antal därmed utökades

från fem till åtta. Enligt till departementet ingången uppgift utgjorde

arbetsbalansen den 30 november 1955 702 mål.

En utökning av antalet extra revisionssekreterare anses icke kunna undvikas.

Departementschefen finner sig därför böra i enlighet med revisionens

förslag beräkna medel för ytterligare en sådan föredragande under nästkommande

budgetår. Posten Avlöningar till icke-ordinarie personal, som tidigare

varit upptagen förslagsvis, kom att bli obetecknad för budgetåret 1955/o6.

Därest riksdagen ej har något att erinra förutsättes Kungl. Maj :t få äga medgiva

det överskridande av posten för innevarande budgetår, som befinnes erforderligt.

I enlighet med det anförda anses anslaget för nästa budgetär böra uppräknas

med 27 200 kronor för en revisionssekreterare. Med anledning av

automatiska utgiftsökningar måste anslaget vidare ökas med 224 700 kronor.

I personalförteckningen bör fyra av de på övergångsstat uppförda

revisionssekreterarna i Ca 37 avföras från förteckningen.

Utskottet. Med hänsyn till arbetsbalansen hos högsta domstolen anser sig

utskottet böra tillstyrka att medel beräknas för ytterligare en extra revisionssekreterare.

Under åberopande härav och då utskottet icke funnit anledning till erinran

mot vad departementschefen i övrigt anfört och föreslagit hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att för budgetåret 1955/56

medgiva det överskridande av den i avlöningsstaten för

högsta domstolen och nedre justitierevisionen upptagna an
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

slagsposten till avlöningar till icke-ordinarie personal, som

kan befinnas erforderligt;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att från personalförteckningen

för högsta domstolen och nedre justitierevisionen avföra

fyra av de på övergångsstat uppförda revisionssekreterarna

i Ca 37;

c) fastställa följande avlöningsstat för högsta domstolen

och nedre justitierevisionen, att tillämpas tills vidare

från och med budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

..................................... 1 927 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis ............ 3 200

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................. 306 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 547 300

Summa kronor 2 783 800

d) till Högsta domstolen m. m.: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 2 783 800 kronor.

12 :o) Högsta domstolen m. m.: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Ma:jts

förslag (punkt 12, s. 18 och 19), vilket innebär en ökning av anslaget med

24 300 kronor, varav 7 000 kronor för utgifter av engångisnatur, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Högsta domstolen m. m.: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

225 500 kronor.

13:o) Regeringsrätten: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 14, s. 21), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Regeringsrätten: Omkostnader för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 10 000 krokronor.

14:o) Regeringsrätten: Regeringsrättens årsbok. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 15, s. 21), vilket innebär en uppräkning av anslaget

med 10 000 kronor med hänsyn till ökade tryckningskostnader, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Regeringsrätten: Regeringsrättens

årsbok för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

40 000 kronor.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

11

15;o) Hovrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 16, s. 21—32)

föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar

i hovrätternas personalförteckning, vilka föreslagits av departementschefen,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för hovrätterna,

att tillämpas under budgetåret 1956/57, dels ock till Hovrätterna:

Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 7 054 100 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 6 403 000 kronor.

Svea hovrätt har hemställt bl. a., att de båda extra avdelningarna i hovrätten

erhåller ordinarie karaktär.

Departementschefen anför, att den ökade arbetsbelastning, som gjort sig

gällande särskilt i hovrätterna, bör föranleda personalförstärkning. Departementschefen

är icke beredd att nu föreslå att de extra avdelningarna i Svea

hovrätt eller någon av dem erhåller ordinarie karaktär.

I fråga om personalförstärkningar förordar departementschefen, att under

nästkommande budgetår möjlighet skapas att förordna ytterligare sex

extra ledamöter för år räknat. Med hänsyn till att arbetsläget i varje särskild

hovrätt snabbt förändras och i ej ringa mån är beroende på förekomsten

av vidlyftiga mål, anses det icke vara lämpligt att redan nu fastställa

användningen av de extra ledamöterna. Det föreslås fa ankomma pa Kungl.

Maj:t att efter ytterligare utredning om arbetssituationen vid den tidpunkt,

då frågan blir aktuell, bestämma härom samt tillföra hovrätterna annan erforderlig

arbetshjälp. För dessa ändamål uppräknas anslaget med 180 000

kronor.

Av det redan anförda framgår alltså att de båda extra avdelningarna i

Svea hovrätt bör bibehållas under nästa budgetår och att departementschefen

räknat med att detta skall kunna ske med de medel, som står till förfogande

under anslaget utan höjning av detta. Skulle emellertid så icke visa

sig vara fallet, förutsättes Kungl. Maj :t, liksom hittills, få ta i anspråk erforderliga

medel. Kungl. Maj :t föreslås — i enlighet med vad riksdagen under

tidigare år uttalat — få äga befogenhet även i övrigt, då det visar sig vara

oundgängligt, att vidtaga förstärkningar av hovrätternas ledamotsorganisation.

Genom statsmakternas beslut genomfördes en kraftig förstärkning av vattendomstolarnas

organisation från och med budgetåret 1954/55. Även Svea

hovrätt har från ingången av budgetåret 1955/56 erhållit sådan förstärkning

att numera två avdelningar kan fungera såsom vattenöverdomstol,

varvid domstolen erhållit särskilda ingenjörstjänster (vattenrättsråd). Det

har emellertid trots upprepade ansökningsförfaranden icke visat sig möjligt

att få sökande till vissa av de beslutade tjänsterna. Detta gäller särskilt ingenjörstjänsterna,

både i vattendomstolar och i vattenöverdomstolen. Förhållandet

torde ha visst samband med den ställning som tjänstemännens fackliga

organisationer intagit i denna fråga, där oklarhet kvarstår trots upprepade

förfrågningar från civildepartementets sida. Ehuru departements*

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

chefen anser vattenrättsskipningen vara en fråga av största betydelse, finner

han sig i detta läge icke nu kunna framlägga förslag om förstärkning

eller ändrad lönesättning vad beträffar dessa domstolar.

Anslaget föreslås till följd av automatiska utgiftsförändringar uppräknat

med 471 100 kronor med hänsyn till ändrade grunder för beräkning av anslagsposten

till rörligt tillägg.

Anslaget föreslås sålunda höjt med 651 100 kronor.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Alexanderson och fru Gärde Widemar (I: 164) och den andra inom andra

kammaren av herr Rylander m. fl. (II: 335), har hemställts, att riksdagen

måtte dels besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för överförande

från den 1 juli 1956 av en extra avdelning i Svea hovrätt till ordinarie

stat, dels ock bevilja den ökning av anslagen, som erfordras härför.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen I: 164.

Utskottet. Av redogörelsen för hovrätternas yrkanden synes framgå att tillströmningen

av mål är ojämförligt större vid Svea hovrätt än vid någon av

de övriga hovrätterna. Det synes vid sådant förhållande ligga nära till hands

att överväga, om inte en bättre arbetsbalans skulle kunna vinnas genom en

omreglering av hovrätternas domsområden. Härvid kan olika alternativ övervägas.

Några delade meningar kan knappast råda om den i motionerna I: 164

och II: 335 angivna principen att den väsentliga delen av den dömande verksamheten

bör utövas av ordinarie domare. Utskottet ansluter sig i och för sig

även till vad i dessa motioner i övrigt anförts till stöd för uppfattningen att

tiden nu borde kunna anses vara mogen för ett överförande av den ena extraavdelningen

vid Svea hovrätt till ordinarie stat och vill härutöver erinra om

den förflyttningsskyldighet som ordinarie domare är underkastad enligt närmare

bestämmelser i statens allmänna avlöningsreglemente. I rådande läge

är utskottet likväl inte berett att tillmötesgå motionärerna i vidare mån än

att utskottet vill uttala en förväntan att departementschefen till nästa år

beaktar ifrågavarande önskemål och i den mån omständigheterna det medger

framlägger förslag till erforderlig ordinariesättning.

Under åberopande av det anförda och då departementschefens förslag inte

givit utskottet anledning till annat uttalande hemställer utskottet,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt

med avslag på motionerna I: 164 och II: 335

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

hovrätternas personalförteckning, som angivits av departementschefen

i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 4 januari 1956;

b) fastställa följande avlöningsstat för hovrätterna, att tilllämpas

under budgetåret 1956/57:

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

13

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

...................................... 2 659 600

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 26 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................. 3 064 400

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 303 700

Summa kronor 7 054 100

c) till Hovrätterna: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 7 054 100 kronor.

16:o) Hovrätterna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

(punkt 17, s. 32—35), vilket innebär en ökning av anslaget med 112 900

kronor, varav 75 000 kronor för anskaffning av nya inventarier i samband

med vattenöverdomstolens överflyttning till andra lokaler, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Hovrätterna: Omkostnader för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 769 900 kronor.

17 :o) Häradsrätterna: Avlöningar. Kungl. Maj :t har (punkt 18, s. 35—

50) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas

personalförteckning öka antalet kontorsbiträden från 84 till 85, dels

fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat för häradsrätterna,

att tillämpas under budgetåret 1956/57, dels ock till Häradsrätterna: Avlöningar

för nämnda bugetår anvisa ett förslagsanslag av 15 670 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 14 420 300 kronor.

Under denna punkt behandlas till en början frågan om delning av Södertörns

domsaga. En redogörelse för denna frågas tidigare behandling samt för

ett av en år 1954 tillkallad utredningsman utarbetat förslag och däröver

uvgivna yttranden lämnas i statsrådsprotokollet, till vilket utskottet får

hänvisa (s. 35—44).

Sedermera har Svea hovrätt i skrivelse den 11 november 1955 framlagt

förslag rörande det personalbehov i de båda deldomsagor av Södertörns

domsaga, som skulle uppstå, därest en omreglering skulle ske genom nybildning

av endast den föreslagna Svartlösa domsaga och återstoden av nuvarande

Södertörns domsaga tillsvidare skulle bestå såsom en enhet.

I Svartlösa domsaga föreslås 1 häradshövding, 1 tingsdomare,

1 tingssekreterare, 4 tingsnotarier, 1 kansliskrivare, 1 kontorist, 2 kanslibiträden

och 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål. För restdomsagan

föreslås 1 häradshövding, 2 tingsdomare, 1 särskild inskrivningsdomare,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

7 tingsnotarier, 2 kanslister, 1 kansliskrivare, 4 kanslibiträden och 7 biträden

för skriv- och kontorsgöromål. Av domsagorna skulle Svartlösa domsaga

hänföras till lönegrupp IV och återstoden av Södertörns domsaga till

lönegrupp V. Statsverkets merkostnader i samband med indelningsändringen

uppskattas till i runt tal 84 100 kronor, därvid hovrätten framhåller att

den mindre personalökning förslaget upptager motiveras till viss del av

redan inträdd stegring i arbetsbördan och i övrigt av hänsyn till den

allmänna tendensen till fortsatt ökad arbetsbelastning. Det preliminära förslaget

till personalorganisation utgår från förutsättningen att inskrivningsa\

delningen delas och att de pa Svartlösadistriktet belöpande inskrivningsärendena

överföres till blivande Svartlösa domsaga.

Departementschefen anför, att Södertörns domsaga, såväl i fråga om folkmängd

som beträffande domsagogöromålens omfattning, är den största i

riket. Arbets- och lokalförhållanden har blivit sådana, att det framstår såsom

oundgängligen nödvändigt att snarast få en omreglering av domsagans område

till stånd. Samtliga remissinstanser är också av den uppfattningen att

domsagan måste delas.

Till de betänkligheter, som statsutskottet uttalade i samband med att ett

delningsförslag av domsagan framlades för 1949 års riksdag, anses numera

icke finnas skäl.

När det gäller att finna en lämplig uppdelning av Södertörns domsaga,

anser departementschefen numera icke att en hälftendelning är mest ändamålsenlig.

De båda enheter, som därmed skulle skapas, skulle bli för stora

för att under någon avsevärd tid kunna bestå med hänsyn till den befolkningstillväxt,

som sker i de tätortsbetonade samhällena omkring huvudstaden.

Det synes departementschefen då lämpligare att genomföra en delning,

som icke binder genomförande av ytterligare omregleringar i framtiden, men

som åstadkommer en lättnad i arbetsbörde- och lokalförhållanden för den

nuvarande Södertörns domsaga. Då det gäller att sålunda från denna domsaga

avsöndra ett område som är lämpligt att i framtiden bestå som en egen

domsaga har utredningen anvisat två möjligheter. Den ena är att av Nacka

stad, Saltsjöbadens köping samt vissa från Södra Roslags domsaga utbrutna

områden, huvudsakligen på Värmdön, skapa en ny domsaga med tingsställe

i Nacka. Det andra alternativet är att bilda eu domsaga av Huddinge och

Botkyrka kommuner.

Flera skäl torde enligt departementschefen tala för att av dessa båda möjligheter

Huddinge-alternativet ges företräde. Det torde nämligen icke för

närvarande vara påkallat att vidtaga någon ändring av Södra Roslags domsaga.

Härtill kommer att endast Huddinge-alternativet bereder en omedelbar

arbetslättnad av önskvärd omfattning åt Södertörns domsaga. Härigenom

torde icke något hinder ha skapats för en lämplig, framtida omreglering av

återstoden av domsagan. Departementschefen har alltså funnit mest lämpligt

att utbryta den del av Södertörns domsaga, som utredningsmannen i delningsförslaget

benämnt »Svartlösa domsaga», till ett eget jurisdiktionsområde.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

15

Departementschefen ansluter sig till utredningsmannens förslag, att var

och en av domsagorna erhåller fullt självständig organisation. Den särskilda

inskrivningsavdelningen vid den nuvarande domsagan bör jämväl efter delningen

bestå för den reducerade Södertörns domsaga.

Delningen förutsätter att Svartlösa domsaga erhåller nya tings- och kanslilokaler,

då det nuvarande tingshusets lokaler förslår endast för den reducerade

Södertörns domsaga. Frågan om förläggning av kansli och tingslokaler

för Svartlösa domsaga har framkallat delade meningar. Huddinge

kommun har intet att erinra mot utredningsmannens förslag att tingshuset

skall förläggas i kommunen, medan Botkyrka kommun föredrager Stockholm

som förläggningsort. Även hovrätten förordar Stockholm. Skäl kan

anföras såväl för denna ståndpunkt som för förslaget att förlägga tingshuset

inom domsagan. Till förmån för sistnämnda förslag talar icke blott

principiella skäl utan även svårigheterna att finna tomt och att uppföra

byggnad inom Stockholms stads område. Kommunikationerna inom områdena

omkring Stockholm förbättras successivt. Departementschefen finner

sig därför böra ansluta sig till utredningsmannens förslag att förlägga den

nya domsagans tingsställe till Huddinge. Med hänsyn till de ytterst otillfredsställande

arbets- och lokalförhållandena i den nuvarande domsagan anses

att delningen bör genomföras så snart som möjligt och senast den 1 januari

1958.

Svea hovrätts förslag till personalorganisation i de nya domsagorna kan

departementschefen godtaga såsom preliminär uppskattning av medelsbehovet.

Definitiva förslag rörande de nya domsagornas personal föreslås få föreläggas

riksdagen framdeles.

Departementschefen föreslår en ökning av medelsreserven under anslaget

med 50 000 kronor. Därmed erhålles möjlighet att i något ökad omfattning

lämna de mera tillfälliga förstärkningar i organisationen, som kan finnas

erforderliga.

Medelsbehovet under anslaget ökar vidare automatiskt med 1 200 300

kronor huvudsakligen till följd av beslutade ändrade grunder för beräkning

av anslagsposten till rörligt tillägg.

Anslaget föreslås sålunda höjt med 1 250 300 kronor.

I personalförteckningen föreslås antalet kontorsbiträden ökat

från 84 till 85.

1 en inom första kammaren av herr Birke väckt motion (I: 165) har hemställts,

att riksdagen, därest en av Huddinge och Botkyrka kommuner bestående

domsaga inrättas, måtte besluta att dennas kansli och tingsställe

skall vara förlagt till Stockholm.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt förslag, hänvisas

till motionen.

Utskottet. Beträffande Södertörns domsaga råder bland remissinstanserna

enighet om att en delning bör komma till stånd. Med hänsyn till den utveck
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

ling, som ägt rum i fråga om folkmängd, arbetsbörda och övriga på delningsbehovet

inverkande förhållanden sedan riksdagen år 1949 tog ställning

till detta spörsmål, anser sig utskottet nu böra tillstyrka att domsagan delas.

Vad angår sättet för delningens genomförande har uppfattningarna gått

mera isär. Utskottet har, med hänsyn främst till önskemålet att delningen

inte skall binda ett genomförande av ytterligare omregleringar i framtiden,

funnit sig böra tillstyrka Kungl. Maj :ts förslag i denna del. Det innebär att

Huddinge och Botkyrka kommuner bryts ut till ett eget jurisdiktionsområde

under föreslagen benämning av Svartlösa domsaga.

Frågan om förläggning av kansli och tingslokaler för Svartlösa domsaga

har framkallat delade meningar. Departementschefen har stannat för förslaget

att den nya domsagans tingsställe skall förläggas till Huddinge. I

motionen I: 165 har uttalats, att skälen för en utflyttning av tingsstället

till Huddinge knappast kan tillmätas någon betydelse, medan däremot i

motionen anförda skäl anses tala starkt för att tingsstället skulle bibehållas

i Stockholm.

Utskottet har från Stockholmstraktens regionplanekontor inhämtat närmare

uppgitter om kommunikations- och befolkningsförhållandeal inom

de till utbrytning föreslagna kommunerna. Representanter för Botkyrka

kommun har vidare givit utskottet del av de synpunkter, man inom denna

kommun anlägger på frågan om tingshusets lämpligaste förläggning.

Mot bakgrunden av vad förarbetena innehåller och med hänsyn till de

inhämtade uppgifterna finner utskottet de i motionen anförda skälen, ehuru

i och för sig beaktansvärda, inte vara av den tyngd att de bör föranleda

ett frångående av förslaget att det nya tingshuset förlägges till Huddinge.

Utskottet har i stället, med särskilt beaktande av den snabba befolkningstillväxten

i Huddinge, funnit sig böra godtaga vad departementschefen härutinnan

anfört.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj:ts förslag i övrigt

inte givit utskottet anledning till erinran hemställer utskottet,

att riksdagen må

I. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag och med avslag på

motionen I: 165 besluta att Huddinge och Botkyrka kommuner

skall senast den 1 januari 1958 utbrytas ur Södertörns

domsaga till en särskild domsaga, benämnd Svartlösa

domsaga;

II. med bifall till Kungl. Maj :ts förslag

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att i häradsrätternas personalförteckning

öka antalet kontorsbiträden från 84 till 85;

b) fastställa följande avlöningsstat för häradsrätterna

att tillämpas under budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
-

6 891 400

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

17

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 5 400

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal, förslagsvis

................................. 5 831 900

4. Rörligt tillägg, förslagsvis................. 2 941 900

Summa kronor 15 670 600

c) till Häradsrätterna: Avlöningar för budgetåret 1956/

57 anvisa ett förslagsanslag av 15 670 600 kronor.

18:o) Häradsrätterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 19, s. 50—

53) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Omkostnader för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 971 200 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 927 800 kronor.

Vad angår posten till reseersättningar föreslår departementschefen en

höjning med 29 000 kronor. Beträffande anslagsposten till expenser erinras

om att för budgetåret 1955/56 anslagsposten uppräknats avsevärt genom

att anslaget höjts med 78 100 kronor, varav 28 800 kronor för utgifter av

engångsnatur. Därvid framhöll departementschefen att det icke kan anses

vara riktigt att på tingshusbyggnadsskyldige överlasta utgifter, som rätteligen

skall åvila statsverket. På grund av den förstärkning av anslaget, som

ägt rum med ingången av budgetåret 1955/56, finner sig departementschefen

endast såtillvida kunna tillstyrka hovrätternas framställningar att posten

till expenser uppräknas med 14 400 kronor.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Omkostnader för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 971 200 kronor.

19:o) Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän. Kungl. Maj :t har

(punkt 20, s. 53 och 54) föreslagit riksdagen att till Häradsrätterna: Ersättningar

till nämndemän för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 2 200 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 800 000 kronor.

Genom beslut av 1953 års riksdag äger nämndemännen vid häradsrätterna

från och med den 1 juli 1953, utöver resekostnadsersättning och traktamente,

uppbära särskilt dagarvode å 20 kronor för varje förrättningsdag.

Den därigenom uppkommande merkostnaden, som icke kunde på förhand

mera noggrant beräknas, uppskattades preliminärt till i runt tal 1 miljon

kronor, med vilket belopp anslaget uppräknades. Belastningen för budgetåret

1953/54 visade emellertid en kostnadsökning med endast 540 600 kro
2

Dihang till riksdagens protokoll 19Ö6. 6 samt. Nr 2

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande ni• 2 år 1956

nor, varför anslaget för budgetåret 1955/56 minskades med 350 000 till

1 800 000 kronor.

Departementschefen förordar att anslaget med hänsyn till belastningssiffran

för budgetåret 1954/55 för nästa budgetår uppräknas med 400 000

kronor.

I förevarande sammanhang bär utskottet till behandling förehaft följande

motioner, nämligen

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Alexanderson (I: 58) och den andra inom andra kammaren av herr

Fröding (II: 121), i vilka hemställts, att riksdagen ville för sin del besluta

en höjning fr. o. in. den 1 juli 1956 av dagarvodet till nämndeman vid häradsrätt,

ägodelningsrätt och expropriationsdomstol från nuvarande tjugu

till trettio kronor samt medgiva härav föranledd höjning av det för Häradsrätterna,

Ersättning till nämndemän, i årets statsverksproposition bil.

4, punkt 10 äskade anslaget,

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Lindahl (I: 167) och den andra inom andra kammaren av herr

Petterson i Degerfors m. fl. (11:331), i vilka hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj :t ville hemställa om en skyndsam översyn av

nämndemännens ersättningsfråga och för riksdagen framlägga det förslag

vartill översynen kan föranleda.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionerna II: 121 och II: 331.

Utskottet. Enighet torde råda om att storleken av den ersättning som

skall utgå till nämndeman bör bestämmas under samtidigt beaktande av

två principer, som i viss mån kan råka i konflikt, nämligen dels att nämndemansuppdraget

skall ha karaktären av ett heders- och förtroendeuppdrag

och alltså inte vara en syssla som eftersträvas för det därmed förenade

arvodet och dels att ersättningen inte får utmätas på sådant sätt, att valet

av nämndemän i realiteten begränsas till dem som äger ekonomiska

förutsättningar att mottaga uppdraget. I motionerna I: 58 och II: 121 samt

I: 167 och II: 331 uppges att det nuvarande nämndemansarvodet — 20 kronor

för dag — är så knappt tillmätt att det är svårt att få lämpliga personer

för uppdragen. I den mån denna uppfattning är riktig innebär det,

att ekonomiska hänsyn kan framtvinga avsägelser från lämpliga personer

som eljest skulle ha varit villiga mottaga nämndemansuppdrag. Självfallet

kan ett sådant förhållande inte anses tillfredsställande.

Skulle det vid närmare undersökning visa sig, att de i motionerna uppgivna

svårigheterna är allmänt förekommande, bör det enligt utskottets

mening ankomma på Kungl. Maj :t att vidtaga åtgärder för åstadkommande

av rättelse. Härav följer att utskottet inte är berett tillstyrka yrkandena

i motionerna.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

19

Utskottet har införskaffat uppgifter rörande de ersättningar som i städer

med egen rådhusrätt utgår för fullgörande av n ä in nd em a ris u p p d r a g.

Enligt dessa uppgifter utgår ersättningen i magistratsstäderna efter skilda

principer. Även om, såsom i motionerna I: 167 och II: 331 antyds, bestämmelserna

i allmänna resereglementet stundom kan ge mindre tillfredsställande

resultat, utgör denna omständighet enligt utskottets uppfattning

inte tillräckligt skäl för en omläggning av den ordning, vari den statliga

ersättningen nu utgår och som innebär att nämndeman förutom resekostnads-

och traktamentsersättning åtnjuter ett fixerat dagarvode. Härutinnan

anser utskottet alltså att man vid de överväganden, som enligt vad utskottet

förutsatt skall komma till stånd, bör följa den linje som angivits i

motionerna I: 58 och II: 121.

Vad angår beloppen kan den omständigheten, att åtskilliga städer med

egen rådhusrätt företagit eller förberett en uppjustering av sina nämndemäns

ersättningar, inte i och för sig utgöra tillräcklig grund för en uppräkning

av den statliga ersättningen; detta så mycket mindre som det

inte synes uteslutet att rekryteringsförhållandena kan te sig olika vid

stadsdomstolar och landsbygdsdomstolar. Däremot har utskottet funnit vissa

av de övriga skäl beaktansvärda som i motionerna anförts för en höjning.

Relationen mellan nämndemansarvodet och den ersättning som kan tillerkännas

ett vittne för tidsspillan synes exempelvis knappast tillfredsställande.

Vidare torde det, såsom i motionerna I: 58 och II: 121 anförts, kunna ifrågasättas,

varför arvodet till vattenrättsnämndemännen skall vara högre än till

andra nämndemän, som erhåller ersättning av statsmedel.

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t ger tillkänna

vad utskottet i denna fråga anfört.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ts anslagsberäkning

synes böra godtagas hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) till Häradsrätterna: Ersättningar till nämndemän för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 2 200 000

kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna vad utskottet

anfört i anledning av motionerna 1:58 och II: 121 samt I:

167 och II: 331.

20:o) Häradsrätterna: Anskaffande av nya fastighetsböcker för landet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 21, s. 54) samt under erinran,

att anslaget för innevarande budgetår uppförts med allenast formellt belopp,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Anskaffande au nya

fastighetsböcker för landet för budgetåret 1956/57 anvisa ett

reservationsanslag av 35 000 kronor.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

21 :o) Häradsrätterna: Uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.

1 enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 22, s. 54 och 55), vilket innebär

en uppräkning av anslaget med 5 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Häradsrätterna: Uppläggande av nga

fastighetsböcker för landet för budgetåret 1956/57 anvisa ett

reservationsanslag av 40 000 kronor.

22:o) Vattendomstolarna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 23, s. 55

—60) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de

ändringar i vattendomstolarnas personalförteckning, som föreslagits av departementschefen,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat

för vattendomstolarna, att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57, dels ock till Vattendomstolarna: Avlöningar för nämnda budgetår

anvisa ett förslagsanslag av 1 748 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 568 500 kronor.

Departementschefen hänvisar beträffande frågan om förstärkning i olika

avseenden av vattenrättsskipningen till vad han anfört i det föregående

(punkt 15, s. 11 och 12 i detta utlåtande).

Departementschefen förordar att två extra ordinarie ingenjörer i Ce 37

överföres till ordinarie stat. Vidare föreslås att medel beräknas för anställande

av fyra extrabiträden för skriv- och kontorsgöromål vid ifrågavarande

domstolar. Kostnaden uppgår i runt tal till 32 500 kronor.

Anslaget anses böra uppräknas med 152 800 kronor huvudsakligen med

anledning av beslutade ändrade grunder för beräkning av anslagsposten till

rörligt tillägg. Slutligen kan anslaget minskas med 5 800 kronor på grund

av att tre vattenrättssekreterare, som med hänsyn till tjänstgöringstidens

längd placerats i lönegrad Cg 32, ersättes med nyanställda vattenrättssekreterare

i lönegrad Cg 30.

I personalförteckningen anses antalet vattenrättsingenjörer i

lönegrad Ca 37 böra ökas från 14 till 16, varjämte de 2 i lönegrad Ce 37 anses

böra utgå. Dessutom föreslås antalet kontorsbiträden i Ca 8 ökat från

5 till 6.

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft två likalydande

motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr Ragnar

Bergh (I: 166) och den andra inom andra kammaren av herr Agerberg m. fl.

(II: 482), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa om en så skyndsam utredning angående provisoriska personalförstärkningar

vid Mellanbygdens och Norrbygdens vattendomstolar att förslag

i ärendet kan föreläggas 1957 års riksdag.

Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas till motionen II: 482.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft jämväl

den redogörelse för de norrländska vattendomstolarnas arbetsbörda, som

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

21

riksdagens år 1955 församlade revisorer lämnat under § 1 i sin berättelse.

I samband med sin redogörelse har revisorerna gjort följande uttalande.

Vid skilda tillfällen under de senare åren ha riksdagens revisorer funnit

anledning att ägna uppmärksamhet åt de problem, som sammanhänga med

vattenkraftens utbyggnad i landet, främst de processuella formerna för kraftens

ianspråktagande samt domstolsorganisationen. Senast i sin år 1953 avgivna

berättelse konstaterade revisorerna — med instämmande i vad som

anförts från av frågan berörda myndigheter in. fl. —- att de dittills vidtagna

åtgärderna för att säkerställa vattenkraftförsörjningen icke visat sig motsvara

utvecklingens krav. Främst riktade sig uppmärksamheten härvid mot

domstolsorganisationen i Norrland, vilken —- med hänsyn till att kraftutbvggnaden

koncentrerats till denna landsdel — kommit att framstå som helt

otillräcklig. Det framhölls att de förluster, som skulle uppstå om utbyggnaden

anpassades efter vattendomstolarnas dittillsvarande kapacitet, hade uppskattats

till mycket betydande belopp. På grundval av därvid föreliggande

material ansågo sig revisorerna kunna konstatera, att frågan om arbetsbördan

och vattenmålens behandling vid de norrländska domstolarna kommit

i ett så kritiskt läge, att snara och verkningsfulla åtgärder beträffande vattendomstolsorganisationen

vore påkallade, om icke en för kraftproduktionen

förlustbringande stagnation skulle inträda.

Vid 1954 års riksdag vidtogs en icke obetydlig förstärkning av vattendomstolsorganisationen.

Ett antal nya tjänster inrättades, varjämte förbättringar

i anställnings- och avlöningsförhållanden bereddes domstolspersonalen.

Under innevarande år ha verkningarna av de sålunda vidtagna förändringarna

kunnat överblickas. Såsom framgår av den föregående redogörelsen

ha emellertid förhållandena i fråga om vattenmålens läge icke förbättrats,

utan snarare torde en försämring ha inträtt. De nytillkomna tjänsterna

för den rättsbildade personalen ha visserligen kunnat tillsättas, men

den tidigare balansen av icke slutbehandlade mål vid vattendomstolarna

har ytterligare ökat, beroende på att arbetskrafterna vid domstolarna alltjämt

befunnits otillräckliga. Starkast framträda bristerna på erforderlig

domstolspersonal i fråga om vattenrättsingenjörerna. Icke mindre än fyra

dylika tjänster, därav två vid de norrländska vattendomstolarna och två

nyinrättade tjänster vid vattenöverdomstolen, ha under innevarande år ledigförklarats

utan att någon sökande anmält sig. En ytterligare vakans på

eu befattning för vattenrättsingenjör väntas därjämte under år 1956. Tillsättandet

av dylika tjänster har sedan länge erbjudit svårigheter, sammanhängande

med det ringa rekryteringsunderlaget och den allmänna bristen

på kvalificerad teknisk personal. I nuvarande läge ha emellertid svårigheterna

ytterligare skärpts på grund av att de för tjänsterna fastställda lönevillkoren

icke godtagits av ifrågavarande tjänstemäns intresseorganisationer,

med påföljd att nyanställning i tjänsterna icke kommit i fråga. Härtill

kommer att den nyligen förstärkta domstolsorganisationen även vid full

besättning redan betecknas som underdimensionerad beträffande såväl tekniker

som rättsbildad personal. Behovet av en snabb förbättring framhålles

med eftertryck i samstämmiga uppgifter från domstolar och olika partsorganisationer.

Den sålunda mycket oroande situationen, som innebär att vattendomstolarna

i Norrland icke ha möjligheter att hålla jämna steg med den oavlåtligt

stegrade takten i utbyggnaden av vår vattenkraft, framträder med ökad

skärpa genom att ett flertal stora utbyggnadsprojekt aktualiserats tidigare

än man räknat med. Så är bl. a. förhållandet med utbyggnadsplanerna be
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

träffande Lule älv, vilka inom en nära framtid torde komma att tillföra

Norrbygdens vattendomstol betydande arbetsuppgifter. Vidare är att märka,

att vissa tidigare ändringar i vattenlagen, vilka vidtagits under senare år

i syfte bl. a. att förenkla målens behandling vid domstolarna, i sådant avseende

icke haft enbart gynnsamma verkningar. Den ökade möjligheten för

domstolarna att meddela deldom i vattenmål har sålunda möjliggjort att

byggnads- och dämningstillstånd kunnat medgivas tidigare än eljest varit

fallet, men arbetsuppgifterna för domstolarna ha icke härigenom lättat utan

endast framflyttats till en senare tidpunkt. En mängd frågor om ersättningar

för skador och olägenheter av skilda slag skjutes för övrigt regelmässigt

på framtiden, varigenom målen kvarstå hos domstolarna under en"lång följd

av år för att endast successivt kunna avvecklas.

Erfarenheterna giva vidare vid handen att de olägenheter, som parterna

ha att vidkännas till följd av vattenmålens fördröjning i vattendomstolarna,

bli alltmer framträdande. Skadelidande sakägare få vänta oskäligt länge

på ersättningarnas bestämmande, och den osäkerhet för de berörda bygderna,

som nödvändigtvis måste följa av att en kraftverksbyggnad eller

sjöreglering planeras, kan under en mycket lång tidsperiod "hämma den

naturliga utvecklingen därstädes. Även sökandeparterna förorsakas olägenheter.

Uteblivna tillstånd att påbörja byggnadsarbeten i vatten eller att genom

uppdämning taga ett kraftverk eller en regleringsdamm i bruk medföra

sålunda vanligen ett oekonomiskt utnyttjande av de arbetskrafter och

de byggnadsresurser, som sättas in vid företagen, och betydande värden gå

till spillo i form av icke utnyttjad kraft. Under innevarande år ha även

lörekommit exempel på att en sökandepart för att kunna fullfölja en åtgärd,

vars verkningar vattendomstolen icke hunnit att bedöma, sett sig nödsakad

att, för att få medgivande till åtgärden, utfästa särskilda tillägg på

de skadeersättningar, som sedermera komma att utdömas. Det är givet att

dylika oförmånliga uppgörelser med motparter medföra oberäknade fördyringar

av byggnadskostnaderna.

Redan vid sitt uttalande år 1953 utgingo revisorerna från att de uppkomna

fördröjningarna i vattenmålens behandling icke bottnade i förhållanden,

för vilka de enskilda befattningshavarna vid domstolarna kunde

lastas. Tvärtom hade det från olika håll vitsordats, att de arbetsprestationer

dessa befattningshavare påtoge sig ginge utöver det vanliga. Revisorerna

ifrågasätta icke annat än att detta betraktelsesätt alltjämt äger giltighet.

Såsom orsak till de tidsförluster, som uppstå vid vattendomstolarna, har

hänvisats till andra faktorer, främst till den starka forceringen i kraftutbyggnaden

och därjämte till domstolarnas begränsade arbetsresurser och

till vattenlagstiftningens konstruktion. Även sökandenas sätt att förbereda

målen äger givetvis betydelse.

Det lärer icke tillkomma revisorerna att taga ställning till den f. n. särskilt

aktuella lönetvisten, som berör vattendomstolarnas tekniska personal;

med denna fråga torde riksdagen sedermera få taga befattning i annan

ordning. Revisorerna vilja emellertid understryka angelägenheten av att

de mest trängande personalfrågorna för vattendomstolarna snarast bringas

till en lösning.

Med hänsyn till den utveckling, som kan skönjas för framtiden, måste

det emellertid framhållas, att det icke kan anses försvarligt att i nuvarande

läge inrikta intresset endast på domstolsorganisationen och därmed sammanhängande

personalfrågor. Även om statsmakterna genom inrättande

av tjänster och beredande av särskilt gynnsamma avlöningsförhållanden

skapa förutsättningar för tillkomsten av en domstolsorganisation, som motsvarar

alla rimliga krav, lärer det likväl icke kunna helt säkerställas att

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år I95d

23

tillräckliga och kvalificerade arbetskrafter komma att stå till förfogande.

Det synes knappast sannolikt, att den inträffade eftersläpningen vid vattendomstolarna

skall kunna inhamtas och tillkommande vattenmål skola lcu

na avdömas inom de tider, som ur kraftförsörjmngssynpunkt betraktas

som nödvändiga och ur den berörda ortsbefolkningens synpunkt aro tillfredsställande.

Snarare synes man böra rakna med — åtminstone som en

eventualitet — att läget försämras i sådan grad, att situationen blir helt

ohållbar. Det synes därför enligt revisorernas mening angelaget att, jämsides

med nu angivna i och för sig nödvändiga åtgärder för förstärkning

och översyn av domstolsorganisationen, aven andra vagar provas med sikte

på att en hotande stagnation på vattendomstolsvasendets område skall kunna

mötas. Det torde härvid ligga nära till hands att vattenlagens regler om

byggande i vatten och om ersättning för harav uppkomna skador samt om

processen i vattenmål underkastas en mera allsidig och långtgående omprövning

än vad som skett, då man hittills sökt finna utvagar for en snabbare

behandling av vattenmålen. ..

Revisorerna äro icke beredda att i denna fråga framlägga armat an vissa

allmänna synpunkter. Revisorerna vilja emellertid ifragasatta, huruvida

den nuvarande vattenrättens regler om avvägningen mellan a ena sidan

båtnaden av företaget och å andra sidan de kostnader och skador, som

därav föranledas, vid bedömandet av tillståndsfrågan verkligen aro sakligt

betin«ade och leda till ett rättvisande och ur samhällsutvecklingens synpunkt

lyckligt resultat. Redan frågan om ett företags nytta torde salunda

ofta vara så svårbedömbar, att prövningen härav ger utrymme för mycket

olika meningar; detsamma torde förhållandet vara da skadeverkningar

skola omsättas i penningvärden. Vidare må nämnas att f. n. en mangd frågor

rörande skador av skilda slag hänskjutas till bedömande av särskilda

sakkunniga, t. ex. frågor om klimatförändringar och isforhallanden, om

skador på fiske, flottning och virkesavläggnmg samt om erosion. Det maste

ifrågasättas, huruvida hela den mängd av detalj spörsmål som uppkommer

i ett vattenmål nödvändigtvis måste handlaggas i samma ordning som ga - ler för målens väsentliga huvudfrågor, såsom om byggnadens tillåtlighet

och dämningshöjden. Det må erinras om att åtskilliga länder, vilka i likhe

med vårt land fylla en stor del av sitt kraftbehov genom utbyggande av

sina vattenkraftresurser, ha en lagstiftning på detta område, som pa ett

eller annat sätt överlämnar delar av frågorna om kraftanläggningarnas till

korns t till avgörande i administrativ ordning. Även i vart land ha motsättningar

mellan allmänna och enskilda intressen funnit sin lösning efter

andra linjer än vattenlagens; härpå utgör expropriationslagstiftmngen ett

^Frågan om de norrländska vattendomstolarnas organisation och arbetskrafter

synes alltså icke kunna betraktas såsom lost genom de förstärkningar,

som vidtogos år 1954. Åtgärder äro alltjämt erforderliga för a

bereda dessa domstolar en arbetskapacitet, som motsvarar det aktuella oc

väntade behovet. Samtidigt härmed synes en utredning bora komma til

stånd rörande möjligheterna att åstadkomma en mera väsentlig lattnad

i vattendomstolarnas arbetsbörda. Vid denna utredning bora vållande bestämmelser

för byggande i vatten och för processen i vattenmål agnas särskild

uppmärksamhet.

över revisorernas uttalande har yttranden avgivits av vattenöverdomstolen

och vattenfallsstyrelsen. Beträffande dessa yttranden får utskottet lianvisa

till de tryckta förklaringarna över revisorernas berättelse.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Utskottet har under hand inhämtat, att kontakt numera upptagits mellan

civildepartementet och vattenrättsingenjörernas fackliga organisation.

Såsom riksdagens revisorer framhållit kan frågan om de norrländska vattendomstolarnas

organisation och arbetskrafter inte betraktas som löst genom

de förstärkningar som vidtogs 1954. Tvärtom har utvecklingen sedan

dess understrukit angelägenheten av att ytterligare åtgärder vidtages för

att arbetskapaciteten hos dessa domstolar skall svara mot behovet. Till vad

revisorerna anfört ansluter sig uttalandena i motionerna I: 166 och II: 482.

För egen del har utskottet funnit vad revisorerna anfört i hög grad beaktansvärt.

Hänsynen både till de ur nationalekonomisk synpunkt betydande

värden som här står på spel och skadelidande sakägare samt sökandeparter

gör det enligt utskottets uppfattning påkallat att de mest trängande personalfrågorna

utan dröjsmål bringas till en lösning. Utskottet föreslår därför,

att riksdagen i anledning av revisorernas uttalande anhåller, att Kungl. Maj :t

måtte underställa nästa års riksdag förslag om ytterligare personalförstärkning

vid Norrbygdens och Mellanbygdens vattendomstolar. Härigenom

tillgodoses syftet med motionerna I: 166 och II: 482.

Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t skänker vad revisorerna anfört om

ändring av gällande bestämmelser för byggande i vatten och processen i

vattenmål vederbörligt beaktande.

Departementschefens förslag har inte givit utskottet anledning till annat

uttalande än att utskottet understryker att den planerade organisationsundersökningen

av det administrativa förfarandet vid vattendomstolarna

ofördröjligen bör företagas.

Under åberopande av det anförda och då anslagsberäkningen synes böra

godtagas hemställer utskottet,

1) att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i vattendomstolarnas

personalförteckning, vilka angivits av departementschefen

i statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden

för den 4 januari 1956;

b) fastställa följande avlöningsstat för vattendomstolarna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 806 700

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 40 000

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ...... 580 100

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .................. 321 200

Summa kronor 1 748 000

c) till Vattendomstolarna: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 748 000 kronor;

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

25

2) att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna

vad utskottet anfört i anledning av riksdagens revisorers

uttalande rörande de norrländska vattendomstolarnas

arbetsbörda samt motionerna I: 166 och 11:482.

23:o) Vattendomstolarna: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

(punkt 24, s. 60—62), vilket innebär en uppräkning av anslaget med

2 200 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Vattendomstolarna: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 267 700

kronor.

24 :o) Ljudupptagningsapparatur. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 25, s. 62), vilket innebär en med 5 000 kronor minskad medelsanvisning

med hänsyn till de investeringsbegränsningar som i nuvarande ekonomiska

läge bör iakttagas, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ljudupptagningsapparatur för hudgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 20 000 kronor.

25 :o) Kostnader för viss försöksverksamhet vid hovrätter och domsagor. I

enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 26, s. 62 och 63), vilket innebär

en minskning av anslaget med 13 500 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader för viss försöksverksamhet

vid hovrätter och domsagor för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 11 500 kronor.

26 :o) Kostnader för duplicering av domar i överklagade mål m. m. Kungl.

Maj:t har (punkt 27, s. 63 och 64) föreslagit riksdagen att till Kostnader

för duplicering av domar i överklagade mål m. in. för budgetåret 1956/57

anvisa ett reservationsanslag av 25 000 kronor.

Något anslag för ändamålet finnes icke uppfört i riksstaten för budgetåret

1955/56.

Statens organisationsnämnd har hemställt om ett anslag av 25 000 kronor

för vissa engångskostnader under budgetåret 1956/57 i samband med

genomförande av en ny metod vid domstolarna för framställning främst

av avskrifter av domar i överklagade mål. Av skrivelsen och i övrigt inhämtade

uppgifter framgår följande. Vid nedre justitierevisionen och hovrätterna

måste finnas avskrifter av domar i samtliga till dessa domstolar

överklagade mål. Avskrifterna användes dels som bilagor till högsta domstolens

och hovrätternas domar, dels som arbetsexemplar vid överrätterna.

För ändamålet har hittills avskrifter gjorts på skrivmaskin.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Departementschefen anför, att ett genomförande av organisationsnämndens

förslag synes vara ett värdefullt led i de rationaliseringsåtgärder som

eftersträvas inom statsförvaltningen. Slutlig ställning kan dock icke tagas

förrän domstolsutredningens förslag remissbehandlats. Om förslaget skall

kunna genomföras, måste emellertid medel för ändamålet finnas tillgängliga.

För ändamålet förordas ett belopp för nästa budgetår av 25 000 kronor.

Utskottet har inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag

och hemställer därför,

att riksdagen må till Kostnader för duplicering av domar

i överklagade mål rn. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett

reservationsanslag av 25 000 kronor.

Rättegångsväsendet i allmänhet

27 :o) Ersättning åt domare, vittnen och parter. I enlighet med Kungl. Maj :ts

förslag (punkt 28, s. 65), vilket innebär en uppräkning med 500 000 kronor

med hänsyn till belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättning åt domare, vittnen och

parter för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

3 900 000 kronor.

28 :o) Kostnader enligt lagen om fri rättegång. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 29, s. 65), vilket innebär en uppräkning av anslaget med

400 000 kronor med hänsyn till belastningen, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kostnader enligt lagen om fri rättegång

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

2 700 000 kronor.

29:o) Understöd för utomprocessuell rättshjälp. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 30, s. 65 och 66), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Understöd för utomprocessuell rättshjälp

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

1 000 000 kronor.

30 :o) Tornedalens rättshjälpsanstalt. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag

(punkt 31, s. 66 och 67), vilket innebär en ökning av anslaget med

3 000 kronor till följd av ändrade grunder för beräkning av anslagsposten

till rörligt tillägg, hemställer utskottet,

att riksdagen må

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

27

a) fastställa följande stat för Tornedalens rättshjälpsanstalt,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Stat

Avlöningar

1. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 36 290

2. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 7 800

Omkostnader

Omkostnader, förslagsvis ........................ 10 000

Summa kronor 54 000

b) till Tornedalens rättshjälpsanstalt för budgetåret 1956/

57 anvisa ett förslagsanslag av 54 000 kronor.

31 :o) Efterutbildning inom rättegångsväsendet. I enlighet med Kungl.

Maj :ts förslag (punkt 32, s. 67), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Efterutbildning inom rättegångsväsendet

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 10 000 kronor.

Fångvården m. m.

Departementschefen erinrar inledningsvis om det omfattande nybyggnads-

och reformarbetet inom fångvården och anför härefter i huvudsak

följande.

Vid 1955 års riksdag framlades en proposition med förslag till om- och

nybyggnadsarbeten vid ungdomsanstalten Skenäs, utbyggnad av säkerhetsanstalten

på Hall samt uppförande av två sidoanstalter till säkerhetsanstalten

på Hall (prop. nr 140). Beträffande byggnaderna på Skenäs uttalade

statsutskottet (uti. nr 142), att ytterligare investeringar icke borde ske förrän

garantier kunde anses ha vunnits, att vattentillgången kunde tryggas för

rimlig kostnad. Sedan Kungl. Maj:t den 30 juni 1955 uppdragit åt byggnadsstyrelsen

att skyndsamt inkomma med utredning i fråga om möjligheterna

att för rimlig kostnad trygga vattentillgången för ungdomsanstalten Skenäs,

har byggnadsstyrelsen den 28 november 1955 anmält, att en bergborrad

brunn utförts och att denna jämte en tidigare befintlig schaktbrunn visat

sig giva en vattenmängd, vilken i det närmaste torde komma att motsvara

den beräknade maximiförbrukningen vid föreslagen utbyggnad av anstalten.

Då emellertid vattnet i den nya brunnen visat sig vara av relativt dålig beskaffenhet

och för att kunna användas såsom hushållsvatten kräver an
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

läggande av ett reningsverk för en preliminärt uppskattad kostnad av ca

200 000 kronor, pågår borrning av ytterligare en ny brunn i syfte att erhålla

tillräckligt vatten av bättre kvalitet. Arbetet härmed beräknas vara färdigt i

början av år 195G. Med hänsyn till de vid Skenäsanstalten redan gjorda avsevärda

investeringarna och det förhållandet, att vattentillgången vid anstalten

i stort sett synes vara tryggad, har byggnadsstyrelsen för sin del

icke haft något att erinra emot att i varje fall de beslutade ombyggnadsarbetena

inom de tre befintliga bostadspaviljongerna omedelbart påbörjas. I anledning

härav har Kungl. Maj:t den 30 december 1955 beslutat, att ombyggnadsarbetena

skall igångsättas.

Vad angår utbyggnad av Hallanstalten och uppförande av dess två sidoanstalter

har byggnadsstyrelsen meddelat att byggnadsföretagen beräknas

kunna börja, såvitt avser Hall och den ena sidoanstalten under våren 1956

och såvitt avser den andra sidoanstalten vid årsskiftet 1956/57. Avsikten är

att en ny paviljong vid Hallanstalten skall vara uppförd under sommaren

1957 och de båda sidoanstalterna under hösten 1958 respektive sommaren

1959.

Av riksdagen anvisade men icke utnyttjade medel står till förfogande

för förvärv under domänfonden av två 50-mannakolonier för vanligt fångförvar.

Det har emellertid visat sig förenat med svårigheter att förvärva

lämpliga egendomar för dessa kolonier, och med hänsyn till den begränsade

användningen av de i denna form anslagna medlen har dessa kolonier icke

heller på annat sätt kunnat inrättas.

Vidare har riksdagen anslagit medel till fyra kolonier med 15—20 platser

för unga fångar. Även när det gäller dessa kolonier har vissa svårigheter

visat sig att få lämpliga egendomar. Arbetet därmed pågår.

De av 1954 års riksdag anvisade medlen för inrättande av sju tillfälliga

förläggningar, envar om 30 intagna, har hittills tagits i anspråk till ett belopp

motsvarande fem sådana förläggningar. De återstående håller på att

inrättas.

Vid fångvården fanns den 1 december 1955 3 526 platser, varav 2 410

slutna och 1 116 öppna. Vissa ytterligare platser tillkommer under den närmaste

tiden på anstalter under utbyggnad. Såsom i det föregående angivits

pågår en utbyggnad på längre sikt som så småningom kommer att ytterligare

öka platsantalet.

Under de senaste månaderna har på fångvårdens anstalter uppkommit en

avsevärd överbeläggning, vilken vållar betydande svårigheter.

En preliminär undersökning i syfte att utröna beskaffenheten av det

ökade antalet intagna under jämförelse med förhållandena vid motsvarande

tidpunkt 1953 har visat att ökningen till större delen beror på ett avsevärt

tillskott av personer med kortare strafftider. Antalet intagna med strafftider

överstigande 6 månader har däremot minskat något. Såvitt denna undersökning

utvisar kan alltså den ökade fångbeläggningen icke tillskrivas den grova

brottsligheten.

Till betydande del synes ökningen bero på rattfylleri och andra trafik
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1056

29

brott. Inom den grupp, som har högst 3 månaders frihetsstraff, svarar

rattfylleristerna för nära 90 % av ökningen. Hela antalet för sådant brott

intagna utgjorde 468 den 9 december 1955. Sambandet mellan den stegrade

motortrafiken och det ökade fångantalet synes vara påtagligt. En stark ökning

föreligger också inom den grupp, som har ett frihetsstraff på 3 6

månader. Inom denna grupp har någon ensartad orsak icke påvisats. Tyng^

ande för anstalterna är också det stegrade antalet häktade. I vad mån de

ändrade reglerna för försäljning av spritdrycker inverkat på fångbeläggningen,

torde vara för tidigt att bedöma. Enligt alla erfarenheter spelar dock

alkoholproblemet en betydande roll för huvuddelen av de intagna, i synnerhet

sådana som i samband med spritmissbruk begått ringare förmögenhetsbrott.

Den hastiga ökningen av antalet intagna, som sålunda inträtt under de senaste

månaderna, måste mötas med särskilda provisoriska åtgärder utöver

sådana för vilka medel redan står till förfogande. På grund av att ökningen

skett så hastigt, har frågan om dylika åtgärder icke kunnat beredas i vanlig

ordning till budgeten. Förslag är emellertid nu under utarbetande, och sedan

denna fråga blivit beredd, återkommer departementschefen härtill i annat

sammanhang.

För en modernisering av fångvården är utbildad och lämplig personal

av minst lika stor betydelse som nya byggnader. Viktigast av allt är att det

på anstalterna kan skapas ett samarbete präglat av de vårdsynpunkter, som

bör sättas i främsta rummet, om frihetsberövande! icke blott skall få nedbrytande

verkningar på de intagna utan ge dem en positiv hjälp till deras

framtida anpassning i samhället.

Värdet i de organisatoriska förändringar som skett genom den s. k.

räjongplanen ligger måhända främst däri att arbetet på anstalterna kunnat

på detta sätt mera inriktas på behandlingen av de intagna. Den mest angelägna

reform, som för närvarande kan vidtagas inom fångvården, är att tullfölja

denna omorganisation, så att räjongsystemet utsträckes till att omfatta

även de grupper av anstalter som hittills lämnats utanför, nämligen dels ungdomsanstalterna

jämte andra anstalter för det yngre fängelseklientelet och

dels säkerhetsanstalterna.

32:o) Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt 33, s. 71

—77) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de

ändringar i fångvårdsstyrelsens personalförteckning, som föreslagits av departementschefen,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat

för fångvårdsstyrelsen, att tillämpas under budgetåret 1956/57, dels ock

till Fångvårdsstyrelsen: Avlöningar för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag

av 1 054 600 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 977 800 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har i samband med sina äskanden under förevarande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

punkt framhållit den utomordentligt pressande arbetsbörda som åvilade ett

stort antal av styrelsens befattningshavare och den underbemanning, som

enligt styrelsens mening var för handen. Personalens hälsotillstånd hade

även påverkats synnerligen ogynnsamt. Styrelsen har i detta hänseende åberopat

intyg av verksläkaren. Då styrelsen därjämte begärt viss personalförstärkning

för innevarande budgetår, fann departementschefen att en översyn

av styrelsens arbetsförhållanden krävdes, innan slutlig ställning kunde

tagas till de personalfrågor, som aktualiserats.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande har departementschefen därför

den 21 oktober 1955 tillkallat två sakkunniga att verkställa en översyn av

fångvårdsstyrelsens organisation och arbetsförhållanden.

Med hänsyn till nyssnämnda pågående utredning finner departementschefen

sig icke, annat än med de undantag, som angives i det följande, för närvarande

kunna pröva de av fångvårdsstyrelsen under förevarande anslag

framförda äskandena. De sakkunnigas förslag får prövas så snart de föreligger.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor föreslås en tjänst som kontorist

i Ca 13 hos styrelsen uppflyttad till kansliskrivare (registrator) i Ca 15.

Kostnaderna härför uppgår till 800 kronor.

\ idare anses anslaget på grund av automatiska utgiftsökningar’ böra uppräknas

med 76 000 kronor till följd av ändrade grunder för beräkning av

anslagsposten till rörligt tillägg.

I personalförteckningen bör 1 kontorist i Ca 13 utgå och antalet

kansliskrivare i Ca 15 ökas från 2 till 3, varjämte antalet kontorsbiträden

i Ca 8 bör ökas från 11 till 13.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt Kungl. Maj:ts förslag att en

tjänst som kontorist i Ca 13 hos fångvårdsstyrelsen skall uppflyttas till kans1

iskrivare (registrator) i Ca 15.

Självfallet bör verksamma åtgärder ofördröj ligen vidtagas för att möta

den i inledningen till detta avsnitt redovisade ökningen av antalet intagna på

fångvårdsanstalterna.

Kungl. Maj :ts under förevarande punkt framlagda förslag har inte givit

utskottet anledning till erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga i statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för den 4 januari

1956 angivna ändringar i fångvårdsstyrelsens personalförteckning;
b)

fastställa följande avlöningsstat för fångvårdsstyrelsen,

att tillämpas under budgetåret 1956/57:

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

31

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 419 500

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ................ 12 600

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal . 414 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 208 300

Summa kronor 1 054 600

c) till Fångvårdsstijrelsen: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 054 600 kronor.

33:o) Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 34, s. 78 och 79), vilket innebär en ökning av anslaget med

2 200 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsstyrelsen: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 163 400

kronor.

34 :o) Fångvårdsanstalterna: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (punkt 36,

s. 126—131) föreslagit riksdagen att till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 8 265 400 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 7 703 100 kronor.

Departementschefen förordar, att följande poster till följd av automatiska

utgiftsökningar uppräknas med det för varje post angivna beloppet. Därvid

har förutsatts att samtliga kolonier, för vilka medel till förvärv finnes anvisade,

kommer att utnyttjas under hela budgetåret 1956/57.

Ökning

Reseersättningar ..................

Bränsle, lyse och vatten ............

Övriga expenser...................

Renhållning av fängelseområden . .. .

Utspisning ........................

Beklädnad och sängkläder .........

Hälso- och sjukvård ...............

Undervisning och fritidssysselsättning

Diverse utgifter...................

Fångtransport ...................

68 000

140 000

27 000

50 000

100 000

7 000

25 000

17 000

7 700

120600

Summa 562 300

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Utskottet har inte funnit skäl till annat uttalande i anledning av Kungl.

Maj:ts förslag än att det i efterföljande punkt 38 av detta utlåtande avsedda

anslaget till driftkostnader för tillfälliga förläggningar vid fångvårdsanstalterna

synes böra inarbetas i fångvårdsanstalternas ordinarie avlönings- och

omkostnadsanslag i den män dylika förläggningar får en mera permanent

karaktär.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 8 265 400

kronor.

35:o) Fångvårdsanstalterna: Maskin- och verktygsutrustning m. m. I enlighet

med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 37, s. 131 och 132), vilket innebär

medelsanvisning för maskinutrustning till mekanisk verkstad vid kolonien

Mäshult med 90 000 kronor, för inköp av en personbuss med 23 000 kronor

samt för komplettering av maskinutrustningar vid olika verkstäder med

125 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Maskin- och

verktygsutrustning m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett

reservationsanslag av 238 000 kronor.

36:o) Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning av inventarier m. m. 1

enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 38, s. 133 och 134) samt under

erinran att för ändamålet för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag

av 265 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Engångsanskaffning

av inventarier m. in. för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 80 000 kronor.

37:o) Fångvårdsanstalterna: Anskaffning, montering och transport av baracker

m. m. Kungl. Maj:t har (punkt 39, s. 134 och 135) föreslagit riksdagen

att till b ångvårdsanstalterna: Anskaffning, montering och transport av baracker

m. m. tör budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 135 000

kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 150 000 kronor.

Anslaget under denna punkt är av stor betydelse för att ge fångvården

möjligheter att tillgodose mera tillfälliga behov av att ge anstalterna ökat

utrymme för förläggning, arbets- eller expeditionslokaler. Därigenom blir

anstaltsorganisationen något mera rörlig och det blir ej sällan möjligt att

möta de svårigheter som kan uppstå genom överbeläggning och undvika

mera vittgående åtgärder.

Såsom departementschefen anfört i inledningen till anslagen åt fångvår
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

33

den är emellertid för närvarande beläggningen på fångvårdsanstalterna abnormt

hög. De svårigheter, som uppkommit härigenom, är av sådan omfattning

att det torde vara nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder. Frågan

härom kan icke upptagas i detta sammanhang. Med hänsyn härtill

och till de generella investeringsbegränsningar som bör iakttagas föreslår

departementschefen att anslaget upptages till 135 000 kronor.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Anskaffning,

montering och transport av baracker m. m. för budgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 135 000 kronor.

38:o) Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader för tillfälliga förläggningar.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 40, s. 135 och 136), vilket innebär

oförändrad medelsanvisning, får utskottet, under hänvisning till vad

som anförts under punkt 34 i detta utlåtande, hemställa,

att riksdagen må till Fångvårdsanstalterna: Driftkostnader

för tillfälliga förläggningar för budgetåret 1956/57 anvisa

ett anslag av 865 000 kronor.

39:o) Ersättning för vård av fångar på anstalter, som ej tillhöra fångvården,

m. m. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 41, s. 136), vilket

innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ersättning för vård av fångar på

anstalter, som ej tillhöra fångvården, m. m. för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 56 000 kronor.

40 :o) Interneringsnämnden. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt

42, s. 136 och 137), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Interneringsnämnden för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 26 000 kronor.

41 :o) Ungdomsfängelsenämnden. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 43, s. 137), vilket innebär en uppräkning av anslaget med 1 000

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ungdomsfängelsenämnden för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 14 000 kronor.

42 :o) Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport. Kungl. Maj :t har

(punkt 44, s. 137 och 138) föreslagit riksdagen att till Länsstyrelsernas

8 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 2

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

kostnader för fångtransport för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 450 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 400 000 kronor.

Från anslaget bestrides kostnaderna för sådana transporter, som verkställes

genom länsstyrelsernas försorg. Dessa transporter utgöres icke endast

av vanliga fångtransporter utan även av transporter inom eller utom riket

av utlänning enligt utlänningslagstiftningen. Såsom riksdagen förutsatt

bar utredning i hithörande frågor företagits av riksdagens revisorer.

Departementschefen förordar, att anslaget med hänsyn till belastningen

under föregående budgetår uppräknas med 50 000 kronor.

Utskottet har i förevarande sammanhang till behandling förehaft den redogörelse

för kostnader för förpassningsresor, som riksdagens år 1955 församlade

revisorer lämnat under § 2 i sin berättelse. I samband med sin

redogörelse har revisorerna gjort följande uttalande.

Såsom framgår av den föregående redogörelsen ha statsverkets kostnader

för förpassningar, transporter av fångar, vissa alkoholister m. fl., i stort

sett visat en kraftigt stigande tendens under en följd av år. Oaktat de för

ifrågavarande ändamål avsedda anslagen vid flera tillfällen höjts, ha desamma

kommit att överskridas med betydande belopp. Revisorerna ha därför

ansett det vara påkallat att söka klarlägga orsakerna till angivna utveckling

för att därigenom om möjligt kunna föreslå åtgärder, ägnade att

förebygga en fortsatt utgiftsökning. En särskild anledning härtill ha revisorerna

funnit i statsutskottets inledningsvis omnämnda utlåtande till 1955

års riksdag.

Kostnadsstegringen är otvivelaktigt till en del beroende av faktorer, som

vederbörande myndigheter icke kunna påverka: det ökade antalet intagna

på fångvårdsanstalterna har sålunda nödvändiggjort stegrat antal resor;

för vissa resor, som tidigare vederbörande kommuner haft att betala, ansvarar

numera statsverket; vidare har priset på bl. a. järnvägsbiljetterna

samt traktamentena stigit i flera omgångar. Avgörande för anslagsbelastningen

är dock icke uteslutande antalet personer, som skola förpassas. De

myndigheter, som ha att besluta härom, kunna nämligen genom en lämplig

planläggning av resorna i väsentlig mån påverka utgifterna. Beträffande

denna kunna erinringar huvudsakligen i två avseenden riktas mot vissa

av de polisdistrikt, vilkas förpassningar varit föremål för revisorernas

granskning, nämligen i fråga om det antal förrättningsmän, som utfört

transporterna, samt om valet av tidpunkt för anträdandet av resa. Vad

angår det förstnämnda spörsmålet vill det förefalla revisorerna, som om

de resor, vilka företagas efter beslut av poliskammaren i Stockholm, icke

planeras med tillräcklig omsorg. Frågan om antalet transportförare synes

bli avgjord utan att omständigheterna i de särskilda fallen tillräckligt beaktas.

Kommissarien vid ordonnansavdelningen, vars personal torde utföra

de flesta förpassningarna från Stockholm, har emellertid till överståthållarämbetet

förklarat, att en bättre ordning härutinnan icke kan åstadkommas,

förrän ytterligare befäl ställes till avdelningens förfogande.

Inom Västernorrlands län har övervägande antalet förpassningar utförts

av två eller flera transportförare, medan inom Älvsborgs län de flesta

transporterna gått med endast en polisman elier polissyster. Från Borås

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

35

stad har mer än en förrättningsman endast undantagsvis beordrats. I fråga

om transporter av utlänningar ur riket med båt ha dessa i några fall skett

utan bevakning, men flertalet resor både från Stockholm och exempelvis

Sundsvall har ägt rum under bevakning av två personer.

Planläggningen av transporterna inom fångvården synes, såvitt framgår

av det granskade räkenskapsmaterialet, i allt väsentligt ske under iakttagande

av sparsamhet. Visserligen kan det antagas, att fångvårdsanstalternas

personal ofta har större kunskap om fångklientelets individuella karaktärsegenskaper

in. m. än vad polispersonalen har och därför har större

möjlighet att bedöma behovet av antalet förrättningsman. Men den markanta

skillnad som i många fall iakttagits mellan, å ena sidan, fångvårdens

och, å andra, polisens förpassningar — 73 procent av samtliga resor ha

inom fångvården utförts med en förare, motsvarande tal äro för Stockholms

stad, Älvsorgs respektive Västernorrlands län, 10, 51 respektive 23

— gör det motiverat antaga, att vissa polisdistrikt i långt större utsträckning

än vad fallet f. n. är skulle kunna utföra förpassningar med endast

en förrättningsman. Härför talar även det förhållandet, att man inom vissa

distrikt av ett län kan iakttaga en mera restriktiv praxis i förevarande avseenden

än inom andra delar av länet.

Vad härefter angår valet av tidpunkt för avresa ha revisorerna kunnat

konstatera, att flertalet resor från Stockholm synas ha påbörjats på eftermiddags-

eller kvällstid och avslutats under kvällstid, nattid eller påföljande

dag, varigenom kostnaderna för traktamenten blivit avsevärt större

än om resorna tagit sin början tidigare på dagen eller uppskjutits till påföljande

dag. Samma iakttagelser ha gjorts även i fråga om vissa resor

inom Älvsborgs län. Även om detta förfarande i varje fall för Stockholms

vidkommande till viss del torde få tillskrivas bristen på polispersonal,

kunna erinringar riktas häremot. Då fråga icke är om inställelse till tidsbestämt

straff, synas nämligen vissa resor utan olägenhet ha kunnat uppskjutas

till påföljande dag. — Framhållas må att även i fråga om valet av

tidpunkt för anträdande av förpassningsresorna torde i stort sett icke någon

anledning till erinran mot fångvården förefinnas.

Den av revisorerna utförda granskningen har knappast kunnat belysa,

huruvida flera förpassningar, där detta varit lämpligt och möjligt, utförts

samtidigt. Revisorerna förutsätta emellertid att så sker.

Då det gäller att för framtiden få till stånd en bättre ordning i förevarande

avseenden, ha revisorerna övervägt att föreslå utfärdandet av en

särskild författning i fråga om förpassningsresor. Revisorerna ha emellertid

därvid kommit till den uppfattningen, att en dylik författning, med

hänsyn till att förutsättningarna för transporterna äro mycket skiftande,

skulle få hållas i så allmänna ordalag, att den knappast skulle vara till

mera vägledning än de anvisningar, som redan finnas i ämnet, bl. a. i allmänna

resereglementet. Där förutsättes sålunda — under 4 § — att tjänsteresor

och förrättningar planläggas och genomföras på det sätt, som är

lämpligast med hänsyn till deras ändamål, uppkommande rese- och traktamentskostnader

samt andra omständigheter. Det ankommer på vederbörande

myndigheter att tillse, att så sker. Rätt tillämpade synas resereglementets

bestämmelser vara till fyllest. Färdsätt och antal förrättningsmän

böra sålunda prövas från fall till fall under beaktande av bl. a. den transporterades

ålder, sinnesbeskaffenhet, tidigare vandel och i förekommande

fall arten av det brott, för vilket han är misstänkt eller straffad, transportsträckans

längd, den tid som kan åtgå för transporten in. in. Fn lång

transport synes emellertid i och för sig icke behöva betyda, alt två eller

flera förrättningsmän skola anlitas. Resor som företagas med t. ex. snälltåg,

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

på längre sträckor torde i vissa fall kunna planeras så, att själva resan

sker med endast en förrättningsman men att bevakningen förstärkes vid

avrese- och ankomststationer; motsvarande torde böra gälla i fråga om

transporter med båt till utlandet. Även om vissa önskemål om antalet förrättningsmän

framförts från rederihåll, vill det synas, som om det oftare

än vad nu sker utan olägenhet skulle vara möjligt att låta den förpassade

under sjöresan färdas utan bevakning eller med endast en transportförare,

särskilt som reserverad hytt torde stå till förfogande för varje sådan förpassning.

Det förtjänar att i detta sammanhang erinras, att straff i allt större utsträckning

avtjänas på öppna anstalter samt att till frihetsstraff dömda

personer, som icke äro häktade, föreläggas att själva inställa sig å anstalt.

Mot bakgrunden härav synes rymningsrislten icke böra överdrivas. Men

det är självfallet, att bevakningen vid transport av för grovt brott misstänkta

eller dömda bör vara strängare än eljest.

I syfte att få fram en lämplig planläggning av förpassningsresorna i fråga

om både behovet av antal förrättningsmän och valet av tidpunkt för

utförandet av resorna torde de myndigheter, som ha att granska räkningar

för resor av här avsett slag, böra kräva attest från vederbörande befäl, att

en prövning ägt rum i angivna hänseenden.

Såsom i det föregående antytts anse revisorerna det knappast motiverat

att utfärda en särskild författning om förpassningar. Detta utesluter emellertid

icke, att vederbörande myndigheter kunna i viss utsträckning, såsom

redan skett för fångvårdens del, utgiva vissa allmänna anvisningar rörande

bl. a. vad transportförare har att iakttaga under själva resan m. m. Revisorerna

vilja emellertid tillägga, att fångvårdens anvisningar härutinnan,

som äro uppdelade på ett flertal cirkulär, äro i behov av bl. a. en formell

översyn.

Sammanfattningsvis må framhållas, att revisorerna vid den utförda

granskningen av förpassningar av olika slag kunnat konstatera, att dessa

i många fall planläggas och utföras på ett sätt, som giver anledning till

erinran. Revisorerna anse därför motiverat, att Kungl. Maj :t i ett cirkulär

till vederbörande myndigheter erinrar dessa om angelägenheten av att all

möjlig hushållning iakttages även i förevarande avseenden.

över revisorernas uttalande har yttranden avgivits av fångvårdsstyrelsen,

statskontoret, övcrståthållarämbetet samt länsstyrelserna i Älvsborgs

och Västernorrlands län. Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet

hänvisa till de tryckta förklaringarna över revisorernas berättelse.

Utskottet. Av revisorernas redogörelse finner utskottet framgå, att planläggningen

och utförandet av de förpassningsresor, som ersätts av länsstyrelserna,

i skilda hänseenden kan ge anledning till erinringar. Främst är det

i fråga om det antal förrättningsmän, som utfört transporterna, samt om

valet av tidpunkt för anträdandet av resa som anmärkningar kan göras.

Revisorerna har föreslagit, att Kungl. Maj :t i ett cirkulär till vederbörande

myndigheter erinrar om angelägenheten av att all möjlig hushållning

iakttages även i förevarande avseenden. Utskottet har intet att erinra

mot att ett sådant cirkulär utfärdas, men finner önskvärt att mera verksamma

åtgärder vidtages. Icke minst synes härvid böra beaktas möjligheterna

att förhindra att onödiga dagtraktamenten utgår.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

37

Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställer,

att Kungl. Maj :t med anledning av revisorernas ifrågavarande uttalande

måtte vidta åtgärder i bestämt syfte att nedbringa kostnaderna för de förpassningsresor

som gäldas av länsstyrelserna och för riksdagen redovisa

dessa åtgärder.

Under åberopande av det anförda och då Kungl. Maj :ls förslag inte givit

utskottet anledning till annan erinran hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) till Länsstyrelsernas kostnader för fångtransport för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 450 000

kronor;

b) i skrivelse till Kungl. Maj :t giva tillkänna, vad utskottet

anfört i anledning av riksdagens revisorers uttalande

rörande kostnaden för förpassningsresor.

43 :o) Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar. Kungl. Maj :t har

(punkt 45, s. 138—143) föreslagit riksdagen att dels godkänna den personalförteckning

för skyddskonsulentorganisationen, som föreslagits av departementschefen,

dels fastställa av departementschefen förordad avlöningsstat

för skyddskonsulentorganisationen, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1956/57, dels ock till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar

för nämnda budgetår anvisa ett förslagsanslag av 879 500 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 810 600 kronor.

I likhet med tidigare år bär under hösten 1955 verkställts en undersökning

inom justitiedepartementet beträffande övervaknings- och tillsynsverksamheten.

Denna undersökning visar i huvudsak följande.

Enligt införskaffade uppgifter stod den 1 oktober 1955 9 967 villkorligt

dömda under övervakning och 1 112 villkorligt frigivna under tillsyn (90 %

respektive 10 % av sammanlagda antalet).

övervakning och tillsyn besörjdes i 4 929 fall (44,5 %) av personer, yrkesmässigt

verksamma inom socialvården, därav i 341 (3,1 %) av skyddskonsulenter

eller skyddsassistenter, i 1 805 (16,3 %) av tjänstemän vid

skyddsvärnsföreningarna, varav 730 belöpte på föreningen i Stockholm och

879 på föreningen i Göteborg, samt i 2 783 fall (25,1 %) av tjänstemän vid

fångvårdsanstalter, anstalter tillhörande barnavården, alkoholistanstalter

och arbetsförmedlingar eller av andra socialvårdstjänstemän.

Antalet övervakare och tillsynsmän var 5 453. Av dessa hade 5 220 1—5

uppdrag var, 143 6—10 uppdrag, 43 11—15 uppdrag, 16 16—20 uppdrag,

6 21—25 uppdrag, 9 26—50 uppdrag, 4 51—75 uppdrag, 5 76—100 uppdrag

och 5 101—125 uppdrag.

En jämförelse med motsvarande uppgifter, avseende läget den 1 november

1954, ger vid handen bland annat, att antalet villkorligt dömda under

övervakning ökat med 0,4 % från 9 929 till 9 967 och att antalet villkorligt

frigivna under tillsyn minskat med 2,6 % från 1 142 till 1 112.

Fördelningen av uppdragen mellan de olika kategorierna av socialvårdstjänstcmän

inbördes samt mellan dessa tjänstemän och övriga uppdrags
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

tagare är i förhållande till föregående år så gott som oförändrad. Antalet

övervakare och tillsynsmän har minskat med 5 %. Antalet personer med

mer än 100 uppdrag har minskat från 7 till 5, medan antalet personer med

mer än 50 uppdrag ökat från 11 till 14.

Såsom departementschefen vid olika tillfällen framhållit är det angeläget

att de myndigheter som utser tillsynsmän och övervakare icke hopar alltför

många uppdrag på samma personer samt att frivilliga krafter i väsentligt

vidgad utsträckning tages i anspråk för ändamålet. Därvid bör eftersträvas

att till ifrågavarande verksamhet knyta representanter för ledande

idrotts- och ungdomsorganisationer samt andra ideella folkrörelser.

Den erforderliga utbyggnaden av skyddskonsulentorganisationen bör såsom

riksdagen tidigare fastslagit icke ske fullständigt i ett sammanhang

utan genomföras successivt i etapper. En sådan etapp genomfördes vid föregående

års riksdag. Departementschefen är därför icke beredd att i år

föreslå någon ytterligare personalförstärkning.

Under hänvisning till vad chefen för civildepartementet anfört vid anmälan

av för flera huvudtitlar gemensamma frågor tillstyrker departementschefen,

att den för företrädesvis yngre klientel i Göteborgs distrikt inrättade

skyddskonsulenttjänsten i Ce 25 placeras i Ce 27.

Vidare förordas en ordinariesättning av tjänster i sådan omfattning att

de befattningshavare som innehaft sin tjänst den längsta tiden nu kan få

ordinarie anställning. Därför föreslås sådan anställningsform för de sex hittillsvarande

skyddskonsulenterna i lönegrad Ce 27, sju skyddskonsulenter i

lönegrad Ce 25 samt tre skyddsassistenter i lönegrad Ce 21.

Psykoteknisk anlagsundersökning har visat sig i vissa fall vara till nytta,

då det gällt att finna utvägar för en omskolning av personer som drivits in

i kriminalitet till följd av en bristande anpassning i sitt arbete. Ett bidrag

i lämplig omfattning för att möjliggöra sådana undersökningar tjänar alltså

ett samhälleligt intresse och det kan inte göras någon principiell skillnad

om undersökningarna avser personer som är intagna på anstalt eller sådana

som undergår kriminalvård i frihet. Departementschefen tillstyrker fördenskull

anvisande av 3 200 kronor för ifrågavarande ändamål. Dessa medel

föreslås uppförda såsom en särskild anslagspost under skyddskonsulentorganisationens

omkostnadsstat.

I enlighet med det anförda bör anslaget ökas med 2 000 kronor för uppflyttning

i lönegrad av en skyddskonsulenttjänst. Vidare föranleder de beslutade

ändringarna i grunderna för beräkning av anslagsposten till rörligt

tillägg en ytterligare uppräkning av anslaget med 66 900 kronor. I personalförteckningen

bör erforderliga ändringar vidtagas.

Utskottet har i sitt utlåtande nr 14 tillstyrkt uppflyttning från Ce 25 till

Ce 27 av en skyddskonsulent i Göteborgs distrikt.

Statsmakterna har ännu inte tagit ställning till det av strafflagberedningen

år 1954 framlagda förslaget till åtgärder för förbättrande av eftervården

efter frigivning eller utskrivning från fångvårdsanstalt. Med hänsyn härtill

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

39

kan utskottet tillstyrka departementschefens förslag, även om utskottet gärna

sett att skyddskonsulentorganisationen kunnat förstärkas med en konsulent

för de från säkerhetsanstalt utskrivna.

Anslagsberäkningen har inte föranlett erinran.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna följande personalförteckning för skyddskonsulentorganisationen

:

Personalförteckning

Tjänstemän å ordinarie stat

Belattning Lönegrad

6 skyddskonsulenter ............................ Ca 27

7 skyddskonsulenter ............................ Ca 25

3 skyddsassistenter ............................ Ca 21

Extra ordinarie tjänsteman i högre

lönegrad än Ce 25

1 skyddskonsulent .............................. Ce 27

Anm. 1: Befattningarna som ordinarie skyddskonsulenter

i lönegraden Ca 27 är avsedda för skyddskonsulenterna

i Stockholms distrikt (2) samt i Upplands och Södertörns

distrikt, Södermanlands-östergötlands distrikt och SkåneBlekinge

distrikt ävensom för en av skyddskonsulenterna i

Göteborgs distrikt.

Anm. 2: Befattningen som extra ordinarie skyddskonsulent

i lönegraden Ce 27 är avsedd för en av skyddskonsulenterna

i Göteborgs distrikt.

b) fastställa följande avlöningsstat för skyddskonsulentorganisationen,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1956/57:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis 245 800

2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t ............ 1 800

3. Avlöningar till icke-ordinarie personal ........ 483 300

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................... 148 600

Summa kronor 879 500

c) till Skyddskonsulentorganisationen: Avlöningar för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 879 500 kronor.

44:o) Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader. I enlighet med Kungl.

Maj :ts förslag (punkt 46, s. 143—145), vilket innebär en med 11 200 kronor

minskad medelsanvisning, hemställer utskottet,

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

att riksdagen må till Skyddskonsulentorganisationen: Omkostnader

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 182 800 kronor.

45 :o) övervakning av villkorligt dömda. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 47, s. 145), vilket innebär en uppräkning av anslaget med

200 000 kronor med hänsyn till de av 1955 års riksdag beslutade höjningarna

av arvoden till övervakare, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Övervakning av villkorligt dömda för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 900 000 kronor.

46:o) Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 48, s. 145 och 146), vilket innebär en med 30 000 kronor ökad

medelsanvisning med hänsyn till höjningen av tillsynsmännens arvoden,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Tillsyn över villkorligt frigivna m. fl.

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 180 000

kronor.

47 :o) Kurser för övervakare, tillsynsman och förundersökare. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 49, s. 146), vilket innebär oförändrad

medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Kurser för övervakare, tillsynsman

och för undersökare för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 2 000 kronor.

t

48:o) Understöd åt verksamhet för frigivna fångar m. fl. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 50, s. 147 och 148), vilket innebär en uppräkning

av anslaget med 25 000 kronor för att möta prisstegringar, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Understöd åt verksamhet för frigivna

fångar m. fl. för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag

av 400 000 kronor.

49:o) Bidrag till svenska skyddsförbundet. Kungl. Maj:t har (punkt 51,

s. 148 och 149) föreslagit riksdagen att till Bidrag till svenska skyddsförbundet

för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 185 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 170 000 kronor.

Fångvårdsstyrelsen har hemställt om ett ökat anslag med 15 000 kronor,

avsett för Föreningen Skyddsvärnets i Stockholm verksamhet. Till följd

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

41

av automatiska utgiftsökningar i föreningens verksamhet har uppstått en

brist av 19 000 kronor. I skrivelse den 14 november 1955 framhåller styrelsen,

att behovet av ekonomiskt understöd åt föreningen har blivit ytterligare

accentuerat. Föreningens klientel har nämligen ökats i vad avser

såväl villkorligt dömda som villkorligt eller slutligt frigivna och utskrivna.

Ökningen av antalet hjälpsökande bland frigivna (utskrivna) är en följd

av det förhållandet att totala antalet fångar i jämförelse med samma tid

år 1954 under senaste månaderna år 1955 visat stegring. Åtskilliga omständigheter

tyder på att denna ökning kommer att bli ytterligare markerad

under loppet av innevarande budgetår. Härtill bidrar det förhållandet,

att åt alkoholmissbruk hemfallna lagöverträdare efter den 1 oktober 1955

synes snabbare återfalla i alkoholmissbruk och därmed också i brott.

Skyddsvärnet i Stockholm utsättes av naturliga skäl för särskilda påfrestningar

när brottsligheten ökar, eftersom ett så stort antal villkorligt dömda

och frigivna (utskrivna) är bosatta i Stockholm eller — och detta

gäller inte minst recidivisterna — söker sig dit. Med den arbetsbörda som

redan åvilar skyddsvärnet i Stockholm är risken stor att föreningen icke

kan i den ökade utsträckning, som kommer att erfordras, fullgöra sina uppgifter.

Föreningen har nämligen inga medelsreserver att falla tillbaka på i

oförutsedda lägen. Därest föreningens kapacitet icke svarar mot behovet,

kommer detta att medföra att skyddskonsulenterna i Stockholm skulle få

ökat arbete. Någon sådan arbetsbelastning tål emellertid icke denna arbetsbelastade

organisation.

Departementschefen anser det vara av största vikt att skyddsvärnet i

Stockholm kan bedriva sin verksamhet i minst hittillsvarande omfattning.

I avvaktan på resultatet av utredning angående skyddsvärnsföreningarnas

ekonomiska förhållanden m. m., anses därför, med hänsyn till av

fångvårdsstyrelsen anförda särskilda skäl, en uppräkning av ifrågavarande

anslag med 15 000 kronor för nästkommande budgetår vara nödvändig för

att under det närmaste verksamhetsåret bisträcka skyddsvärnet i Stockholm

i en beträngd situation.

Utskottet vill, i anslutning till departementschefens uttalande att det är

av största vikt att skyddsvärnet i Stockholm kan bedriva sin verksamhet

i minst hittillsvarande omfattning, framhålla angelägenheten av att utredningen

om skyddsföreningarna bedrivs i sådan takt, att på utredningens

resultat grundade förslag skyndsamt kan underställas riksdagen.

Kungl. Maj :ts förslag har inte givit utskottet anledning till erinran, varför

utskottet hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till svenska skyddsförbundet

för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 185 000

kronor.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

Diverse

50 :o) Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Fångvårdsstyrelsens

delfond. Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Byggnadsstyrelsens

delfond. Ersättning till statens domäners fond för upplåten mark. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (punkterna 52—54, s. 150) hemställer utskottet,

alt riksdagen må för budgetåret 1956/57 såsom förslagsanslag

anvisa

a) till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:

Fångvårdsstyrelsens delfond 1 381 000 kronor;

b) till Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:

Byggnadsstyrelsens delfond 995 000 kronor; samt

c) till Ersättning till statens domäners fond för upplåten

mark 80 300 kronor.

51 :o) Bidrag till utgivande av författningskommentarer m. m. Kungl. Maj:t

har (punkt 55, s. 151 och 152) föreslagit riksdagen att till Bidrag till utgivande

av författningskommentarer m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 30 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Den vid ingången av ettvart av budgetåren 1954/55 och 1955/56 förefintliga

reservationen uppgick till 112 322 resp. 74 030 kronor. Medelstillgången

på anslaget vid budgetårsskiftet 1955/56 hade alltså reducerats med 38 300

kronor i jämförelse med vid samma tillfälle 1954/55. Den tidpunkt, då utgifter

på grund av preliminärt träffade uppgörelser kan komma att belasta

anslaget, är dock givetvis mycket oviss. Med hänsyn till reservationen å anslaget

jämte inflytande försäljningsinkomster torde därför nämnden för utgivande

av förvaltningsrättsliga publikationer med oförändrad medelsanvisning

för budgetåret 1956/57 ha erforderliga möjligheter att träffa nya avtal.

Departementschefen förordar, att anslaget uppföres med 30 000 kronor.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag,

hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av författningskommentarer

m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 30 000 kronor.

52:o) Bidrag till utgivande av lagsamling. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (punkt 56, s. 152 och 153) samt under erinran att det återstående

medelsbehovet för verket, vars utgivning avslutades år 1954, uppgår till

194 200 kronor, hemställer utskottet,

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956 43

att riksdagen må till Bidrag till utgivande av lagsamling

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

194 200 kronor.

53 ;0) Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära och

konstnärliga verk. Kungl. Maj :t har (punkt 57, s. 153 och 154) föreslagit

riksdagen att till Bidrag till internationella byrån i Bern för skydd av litterära

och konstnärliga verk för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 8 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med samma belopp.

Departementschefen anför, att den förändring i de ekonomiska förhållandena,

som inträtt under tiden efter det bidraget till ifrågavarande byrå bestämdes

till sitt nuvarande belopp, motiverar bidragshöjning från och med

verksamhetsåret 1956 från omkring 7 300 kronor till omkring 11 500 kronor

för år. Då emellertid bidragsbeloppen förfaller till betalning först under

hösten året efter det kalenderår bidragen avser, kommer förevarande anslagsbelopp

att behöva höjas först från och med budgetåret 1957/58. För

budgetåret 1956/57 bör därför anslag anvisas med oförändrat belopp.

I detta sammanhang anmäler departementschefen att under Bernunionens

konferens i Bryssel 1948 den svenska delegationen, enligt instruktioner,

givna efter överläggning inom den svenska regeringen, framförde

en inbjudan till medlemsstaterna för den följande konferensen. Den nya

konferensen skulle äga rum i Stockholm och kunna komma till stånd i början

av 1960-talet. Genom beslut den 28 oktober 1955 har Kungl. Maj:t uppdragit

åt justitiedepartementets lagbyrå för civilrättsärenden i samråd med

utrikesdepartementets rättsavdelning och auktorrättskommitten att vidtaga

förberedelser till en konferens i Stockholm för revision av Bernkonventionen.

Då kostnaderna till en början förmodas bli relativt obetydliga bör de, i

varje fall för nästkommande budgetår, kunna bestridas från departementets

kommittéanslag.

Utskottet ifrågasätter, huruvida kostnaderna för förberedelser till en konferens

i Stockholm för revision av Bernkonventionen är av natur att böra

bestridas av kommittéanslag. Med hänsyn till att kostnaderna till en början

förmodas bli relativt obetydliga vill utskottet, som förväntar att storleken

av utgivna belopp redovisas för nästa års riksdag, inte motsätta sig

departementschefens förslag.

Kungl. Maj :ts förslag har inte givit utskottet anledning till annan erinran.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Bidrag till internationella byrån i

Bern för skydd av litterära och konstnärliga verk för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 8 000 kronor.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

54 :o) Bidrag till internationella institutet för unifiering av privaträtten.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 58, s. 154), vilket innebär

oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till internationella institutet

för unifiering av privaträtten för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 3 000 kronor.

55 :o) Bidrag till Haagkonferensens för internationell privaträtt permanenta

byrå. Kungl. Maj:t har (punkt 59, s. 155) föreslagit riksdagen att till Bidrag

till Haagkonferensens för internationell privaträtt permanenta byrå

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 16 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 14 000 kronor.

Efter bemyndigande av riksdagen godkände Kungl. Maj:t den 30 juni

1953 för Sveriges del ett stadgeförslag, som då redan biträtts av nio av ifrågavarande

stater. Från och med budgetåret 1954/55 har å riksstaten upptagits

ett särskilt förslagsanslag till bidrag till Haagkonferensens för internationell

privaträtt permanenta byrå. Anslaget har, preliminärt beräknat

efter ett bidragsbelopp av 10 000 floriner för år, bestämts till 14 000 kronor.

En första utbetalning för detta ändamål har skett först under innevarande

budgetår.

Då det gäller att beräkna medelsbehovet för budgetåret 1956/57, måste

hänsyn tagas till att alla i Haagkonferensen deltagande stater ännu icke anslutit

sig till stadgan. Den uppräkning av Sveriges andel, som med hänsyn

härtill erfordras, har beräknats till högst 3 600 kronor. Då det emellertid

finns anledning att räkna med att flera stater skall ansluta sig till stadgan

och erlägga sin andel i kostnaderna, anser departementschefen att uppräkningen

bör begränsas till 2 000 kronor.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Majrts förslag hemställa,

att riksdagen må till Bidrag till Haagkonferensens för

internationell privaträtt permanenta byrå för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 16 000 kronor.

56 :o) Bidrag till Nordisk årsbok. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

(punkt 60, s. 155 och 156), vilket innebär oförändrad medelsanvisning,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Nordisk årsbok för budgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 10 000 kronor.

57 :o) Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab. Bidrag till

Tidskrift för kriminalvård. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkterna

61 och 62, s. 156) hemställer utskottet,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

45

att riksdagen må för budgetåret 1956/57 anvisa

a) till Bidrag till Nordisk Tidsskrift for Kriminalvidenskab

ett anslag av 5 000 kronor; samt

b) till Bidrag till Tidskrift för kriminalvård ett anslag

av 2 000 kronor.

58 :o) Uppgående av gränsen mot Finland m. m. Kungl. Maj:t har (punkt

63, s. 156—158) föreslagit riksdagen att till Uppgående av gränsen mot

Finland m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

113 000 kronor.

Sedan riksgränsen mot Finland blivit uppgången under åren 1926 och

1927 träffades mellan svenska och finska regeringarna överenskommelse att

eftersyn av gränsen, från Norges gräns till öppen sjö i Bottenviken, skulle

företagas av båda rikena gemensamt vart tjugufemte år med början år 1951.

Med finska regeringen överenskoms sedermera om uppskov till år 1956 med

gränsöversynen.

Den 17 juni 1955 förordnade Kungl. Maj:t en svensk delegation gemensamt

med en från finsk sida tillsatt gränsdelegation att verkställa översyn

av riksgränsen. Samtidigt fastställde Kungl. Maj :t instruktion för den svenska

delegationen.

I instruktionen föreskrives bland annat följande. Gränsöversynen skall

påbörjas under sommaren 1956 och slutföras skyndsammast möjligt. De

svenska myndigheterna skall ombesörja upprättandet av samtliga kartor

över gränsen. Av gränsöversynen föranledda kostnader skall gäldas, till

hälften av vartdera riket i fråga om kostnader för arbeten, som för båda rikena

utföres av ettdera av dem, och av respektive rike i fråga om kostnader

för arbeten, som utföres av vartdera riket särskilt på dess egen sida av

gränsen. För arbeten som utföres gemensamt skall vartdera riket, såvida ej

annorlunda överenskommes, ställa lika arbetspersonal till förfogande.

Kungl. Maj:t uppdrog den 17 juni 1955 åt rikets allmänna kartverk att

låta verkställa sådana förberedande tekniska arbeten (kartarbeten m. in.),

som förutsatts skola från svensk sida utföras före gränsöversynen samt bestämde

att kostnaderna för dessa arbeten, som borde utföras före den 1 juli

1956, skulle av kartverket förskjutas från det under liksstatens nionde huvudtitel

upptagna reservationsanslaget till Rikets allmänna kartverk: Kartarbeten

m. m.

De på Sverige ankommande kostnaderna för översynen av riksgränsen mot

Finland har av den sedermera förordnade svenska gränsdelegationen i skrivelse

till Kungl. Maj:t den 15 april 1955 preliminärt beräknats till 105 090

kronor. Av detta belopp beräknades åtgå till gränsdelegationens kostnader

18 000 kronor, till arbetsbiträde åt delegationen 22 000 kronor, till fältarbeten

40 000 kronor, till kartarbeten 15 000 kronor och till oförutsedda utgifter

10 000 kronor. Enligt sedermera under hand lämnade uppgifter torde

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

det vara möjligt att nedbringa posten till gränsdelegationens kostnader

med 6 000 kronor. Å andra sidan syntes det ofrånkomligt med en uppräkning

av posten till kartarbeten med 5 000 kronor. De sammanlagda kostnaderna

torde sålunda kunna uppskattas till 104 000 kronor.

Mot de slutliga beräkningarna har departementschefen intet att erinra.

I detta sammanhang upptager departementschefen även frågan om viss

provisorisk röjning av gränsen mot Norge.

Sedan riksgränsen mot Norge blivit uppgången under åren 1929 och 1930,

har mellan svenska och norska regeringarna träffats överenskommelse att

liden mellan gränsröjningarna skulle utgöra 25 år. Sedermera har med norska

regeringen överenskommelse träffats om uppskov till år 1959 med uppgången,

dock under förbehåll att uppskovet icke skulle utgöra hinder för

sådana provisoriska åtgärder i syfte att tydliggöra gränsen, vilka kunde befinnas

erforderliga i avvaktan på den allmänna gränsuppgången.

Den 16 augusti 1954 förordnade Kungl. Maj :t, att provisorisk röjning och

eventuellt erforderlig utmärkning av riksgränsen mot Norge skulle, i enlighet

med ett av chefen för rikets allmänna kartverk och direktören för Norges

geografiske oppmåiing i april 1954 upprättat förslag, genom kartverkets

försorg och med en representant för Norges geografiske oppmåiing som

kontrollant utföras under år 1954 vid vissa särskilt angivna platser inom

Älvsborgs och Värmlands län.

För täckande av kostnaderna för Sveriges vidkommande i fråga om översynen

av riksgränsen mot Finland och den provisoriska röjningen m. m.

av riksgränsen mot Norge föreslås anvisat ett reservationsanslag. Anslaget

anses böra uppföras med 113 006 kronor, eller i runt tal 113 000 kronor.

Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj :ts förslag och hemställer

därför,

att riksdagen må till Uppgående av gränsen mot Finland

m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 113 000 kronor.

59:o) Kommittéer och utredningar genom sakkunniga. Kungl. Maj:t har

(punkt 64, s. 158) föreslagit riksdagen att till Kommittéer och utredningar

genom sakkunniga för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av

1 125 000 kronor.

Anslaget är i gällande riksstat uppfört med 1 050 000 kronor.

Departementschefen anför, att med hänsyn till pågående och ännu icke

igångsatta utredningar skulle en uppräkning med 100 000 kronor vara erforderlig.

Då emellertid, om riksdagen ej har något att erinra häremot, en brist

av 25 000 kronor för en i samband med pågående utredning av frågan rörande

statlig upplysningsverksamhet vid folkomröstningar utförd statistisk

undersökning av det resultat, upplysningsverksamheten givit vid högertra
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 2 år 1956

47

fikomröstningen, efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet,

avses att täckas genom att sistnämnda belopp tillföres förevarande

anslag från det under sjätte huvudtiteln uppförda anslaget till Statlig upplysningsverksamhet

vid 1955 års folkomröstning (prop. 111/1955), anses

uppräkningen kunna begränsas till 75 000 kronor.

Utskottet, som inte vill motsätta sig Kungl. Maj :ts förslag, hemställer,

att riksdagen må till Kommittéer och utredningar genom

sakkunniga för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 1 125 000 kronor.

60 :o) Extra utgifter. I enlighet med Kungl. Maj :ts förslag (punkt 65, s.

159), vilket innebär oförändrad medelsanvisning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Extra utgifter för budgetåret 1956/

57 anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor.

61 :o) Uppskjutna frågor. Utskottet kommer framdeles att avgiva utlåtande

beträffande nedannämnda, av Kungl. Maj :t under följande punkter

framlagda förslag, nämligen

punkten 13: Regeringsrätten: Avlöningar; samt

punkten 35: Fångvårdsanstalterna: Avlöningar;

vilket utskottet härmed får för riksdagen

anmäla.

Stockholm den 21 februari 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, Hesselbom, Sundelin, Einar Persson,

Thun, Bergman, Ragnar Bergh, fru Svenson och herr Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Ståhl, Åkerström, Rubbestad, fröken

Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal, Jansson i Kalix,

Cassel, fru Ericsson i Luleå, fröken Ager och herr Hansson i Önnarp.

560344 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:2 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar rörande egentliga statsutgifter för budgetåret 1956157 und a1 i texten