Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av bilreparatörer.
1956-11-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:205, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av bilreparatörer.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1956
9
Nr 205
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av
bilreparatörer.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar
Lodenius och Georg Carlsson (I: 435) och den andra inom andra kammaren
av herr Persson i Norrby (II: 527), har hemställts, att riksdagen i
skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning angående
utbildning av bilreparatörer och att förslag i ärendet framlägges vid 1957
års riksdag.
I motionerna har anförts bland annat följande.
Behovet av bilreparatörer är f. n. och kommer under de närmaste åren
att vara mycket stort. Ungefär 20 000 reparatörer är enligt uppgift från
Bilverkstädernas arbetsgivareförbund i verksamhet, men för att kunna ersätta
avgången av reparatörer samt för att kunna genomföra den utvidgning,
som behövs i och med att bilparken ökas, är en utbildning av ungefär
2 400 bilreparatörer per år nödvändig under den närmaste femårsperioden.
Emellertid beräknar man samtidigt, att bilarnas hållbarhet ökas
och att en rationalisering kan genomföras vid bilverkstäderna, varför denna
siffra sjunker något, dock icke lägre än till 8 000 för hela perioden.
Vid yrkesskolorna utbildas f. n. endast ca 300—400 reparatörer per år.
En viss utbildning förekommer ävenledes vid inbyggda skolor och i någon
mån på s. k. lärlingskontrakt (som dock inte visat sig särskilt populära).
Ändå ger dessa utbildningsgrenar långt ifrån vad som behövs i fråga om
reparatörer.
Enär denna fråga både för bilägarna och för allmänheten är av stort
intresse såväl med tanke på driftsäkerheten hos motorfordonen som med
tanke på trafiksäkerheten, anser jag att åtgärder är nödvändiga för att
vidga utbildningen av bilreparatörer. Härvid har man enligt min mening
två vägar att välja på, antingen att avsätta viss del av bilaccismedlen för
denna utbildning eller att anvisa ett särskilt anslag under åttonde huvudtiteln
för utbildning av bilreparatörer.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från skolöverstyrelsen
och överstyrelsen för yrkesutbildning.
Skolöverstyrelsen har anfört huvudsakligen följande.
Vid den praktiska yrkesorientering, som bedrives i enhetsskolan och folkskolan,
har det under de senaste åren visat sig, att bland de yrken, i vilka
pojkarna önskar praktisera, är bilmekanikeryrket ett av de mest uppskattade.
Varje år har det uppstått svårigheter alt anskaffa ett tillräckligt antal
praktikplatser för att tillfredsställa alla önskemål om praktikarbete som bilmekaniker.
Bland ungdomen synes sålunda ett stort intresse för yrket vara
för handen.
10
Statsutskottets utlåtande nr i105 år 1956
Inom enhetsskolans ram har ett antal elever i klass 9 y fått en förberedande
yrkesutbildning i bilmekanikeryrket. De har därvid placerats dels
enskilt hos någon företagare i branschen dels i grupp vid någon motorverkstad.
I intetdera fallet har resultatet varit helt tillfredsställande. Från överstyrelsens
synpunkt vore det önskvärt, om bilmekanikerutbildningen i klass
9 y kunde förläggas till yrkesskola. Frågan om omfattningen av utbildningen
i sin helhet och behovet av utbildad arbetskraft inom branschen undandrar
sig överstyrelsens bedömande.
Överstyrelsen instämmer i motionens syfte.
överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört bland annat följande.
I motionerna anges att behov föreligger av en utbildning av ungefär 8 000
bilreparatörer under den närmaste femårsperioden, d. v. s. c:a 1 600 per år.
Det är självklart att en betydande grad av osäkerhet måste vara förenad
med en prognos av det slag varom här är fråga. Inom överstyrelsen utförda
beräkningar ger dock vid handen att behovet av bilreparatörer ungefär
torde uppgå till det nämnda antalet. Sannolikt kommer behovet till och med
att vara något högre än nu angivits.
Vid skolor och kurser under överstyrelsens inseende har hittills utbildats
ungefär 400 bilreparatörer per år. Det föreligger sålunda eu betydande skillnad
mellan det beräknade behovet av bilreparatörer och yrkesskolornas hittillsvarande
utbildningsmöjligheter. Till följd av olika vidtagna åtgärder i
syfte att öka yrkesskolornas kapacitet på detta område har denna under
innevarande läsår ökats med ungefär 30 % i förhållande till vad nyss angavs.
Denna kapacitetsökning har kommit till stånd genom tillkomsten av
inbyggda skolor och företagsskolor.
Överstyrelsen har i samråd med Bilverkstädernas arbetsgivareförbund och
några av de större bilfabrikerna och importörerna vidtagit åtgärder för en
ytterligare ökning genom att få i gång inbyggda verkstadsskolor. Resultatet
av denna verksamhet kan emellertid icke överblickas förrän till hösten.
Anledning finnes emellertid att bedöma utsikterna till ett gott resultat såsom
gynnsamma; inom bilbranschen synes nämligen föreligga ett stort intresse
för att få detta utbildningsproblem löst. Även vid de kommunala verkstadsskolorna
kommer att anordnas ett ökat antal avdelningar för utbildning
av bilreparatörer.
Framhållas må att man av olika anledningar har att vänta en stegring av
den enskilda arbetarens kapacitet, en utveckling som kommer att minska
rekryteringsbehovet. Faktorer som verka i denna riktning är bland annat en
allt mer enhetlig vagnpark, rationalisering av verkstadsarbetet genom införande
av tids- och arbetsbesparande instrument och specialverktyg samt
genom ytterligare specialutbildning av arbetskraften. Vid yrkesskolorna
kommer sålunda att anordnas fortbildningskurser för bilreparatörer enligt
undervisningsplaner utarbetade av överstyrelsen i samarbete med organisationer
och företag inom branschen. Nämnas må att kurser planlagts i motortrimning,
bromsservice, styrnings- och f ramvagn sservice och dieselservice
samt rörande mekaniska kopplingar, mekaniska växellådor och bakaxelväxlar.
Denna fortbildningsverksamhet avses börja höstterminen 1956.
Utbildning av bilreparatörer äger rum icke endast vid yrkesskolorna utan
jämväl vid de omskolningskurser för arbetslösa som anordnas av överstyrelsen.
Omfattningen av dessa kurser kan variera från det ena året till det
andra på grund av att de alltid avpassas efter det föreliggande omskolningsbehovet.
För närvarande är kurser anordnade i Eskilstuna, Näs Kungsgård,
Umeå och Örebro för omskolning till bilelektriker, i Motala, Näs Kungsgård
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1950
11
och Vindeln för omskolning till bil- och traktormekaniker och i Stockholm
för omskolning till bilservicemekaniker. Vid dessa omskolningskurser utbildas
för närvarande omkring 80 personer per år; detta antal ingår i det
i det föregående återgivna totalantalet årligen utbildade bilreparatörer.
Avslutningsvis må nämnas att de anslag, som av överstyrelsen disponeras
för bestridande av kostnaderna för den i det föregående berörda utbildningsverksamheten
har karaktär av förslagsanslag.
Utskottet får erinra om att föredragande departementschefen vid framläggande
av propositionen nr 1955:138 om utbyggnad av yrkesutbildning
m. in. förklarade att han icke vore beredd, något som icke heller syntes nödvändigt,
att för det dåvarande taga ställning till utbyggnaden för varje särskild
näringsgren. Departementschefen förklarade vidare att allteftersom
utbyggnaden av yrkesskolorna fortskrede skolorna givetvis finge större betydelse
för rekryteringen till arbetsmarknadens olika yrken och yrkesområden.
Man måste, framhöll departementschefen, vid den lokala, regionala
och centrala planeringen se till att icke en subjektiv efterfrågan från ungdomarnas
sida på utbildning för ett visst yrke eller område ledde till överdimensionering
med hänsyn till arbetsmarknadens behov av arbetskraft
för området i fråga. Departementschefen vore emellertid helt övertygad om
att de ansvariga myndigheterna genom att engagera arbetsmarknadsexpertis
i planeringen skulle kunna undvika en ödesdiger över- eller underdimensionering.
Utskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1955: 138) till
departementschefens ståndpunkt och beslöt att väckta motioner (I: 487 och
11:607) om en intensifiering av bilmekanikerutbildningen icke skulle föranleda
någon riksdagens åtgärd. I samband med behandlingen av motionerna
uttalade riksdagen att riksdagen förutsatte att näringslivet samt de ansvariga
planeringsorganen och yrkesskolornas huvudmän skulle ha sin uppmärksamhet
riktad på bilverkstadsbranschens yrkesutbildningsbehov.
Av överstyrelsens för yrkesutbildning yttrande över de nu föreliggande
motionerna framgår, att utbildningskapaciteten för bilreparatörer sedan år
1955 avsevärt ökat. Vid skolor och kurser under överstyrelsens inseende utbildades
intill detta år cirka 400 reparatörer per år, varav cirka 300 vid inbyggda
skolor och verkstadsskolor. Enligt vad utskottet under hand inhämtat
har emellertid antalet elever därefter successivt ökat och uppgår från
höstterminen 1956 i första årsklassen av den treåriga utbildningslinjen till
700. Vidare ha båda parter på arbetsmarknaden visat stort intresse för de
fortbildningskurser, som planeras enligt undervisningsplaner, utarbetade av
överstyrelsen i samarbete med organisationer och företag inom branschen.
Även denna verksamhet torde kunna påverka utvecklingen i gynnsam riktning.
Jämväl vid de omskolningskurser för arbetslösa, som av överstyrelsen
anordnas, kommer deltagarantalet från och med år 1957 att öka.
Med hänsyn till den ståndpunkt, som intagits av 1955 års riksdag samt
på grund av den i det föregående redovisade väsentligt förbättrade utbildningssituationen
inom förevarande yrkesgren, synes enligt utskottets me
-
12
Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1956
ning ytterligare åtgärder från statsmakternas sida för att stimulera ifråga
varande utbildning för närvarande icke vara påkallade.
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna I: 435 och II: 527 icke må till någon riks
dagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 november 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 202.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.