Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av bilreparatörer.

1956-11-27 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:205, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av bilreparatörer.

Dokumentets text

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1956

9

Nr 205

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ökad utbildning av

bilreparatörer.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar

Lodenius och Georg Carlsson (I: 435) och den andra inom andra kammaren

av herr Persson i Norrby (II: 527), har hemställts, att riksdagen i

skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om skyndsam utredning angående

utbildning av bilreparatörer och att förslag i ärendet framlägges vid 1957

års riksdag.

I motionerna har anförts bland annat följande.

Behovet av bilreparatörer är f. n. och kommer under de närmaste åren

att vara mycket stort. Ungefär 20 000 reparatörer är enligt uppgift från

Bilverkstädernas arbetsgivareförbund i verksamhet, men för att kunna ersätta

avgången av reparatörer samt för att kunna genomföra den utvidgning,

som behövs i och med att bilparken ökas, är en utbildning av ungefär

2 400 bilreparatörer per år nödvändig under den närmaste femårsperioden.

Emellertid beräknar man samtidigt, att bilarnas hållbarhet ökas

och att en rationalisering kan genomföras vid bilverkstäderna, varför denna

siffra sjunker något, dock icke lägre än till 8 000 för hela perioden.

Vid yrkesskolorna utbildas f. n. endast ca 300—400 reparatörer per år.

En viss utbildning förekommer ävenledes vid inbyggda skolor och i någon

mån på s. k. lärlingskontrakt (som dock inte visat sig särskilt populära).

Ändå ger dessa utbildningsgrenar långt ifrån vad som behövs i fråga om

reparatörer.

Enär denna fråga både för bilägarna och för allmänheten är av stort

intresse såväl med tanke på driftsäkerheten hos motorfordonen som med

tanke på trafiksäkerheten, anser jag att åtgärder är nödvändiga för att

vidga utbildningen av bilreparatörer. Härvid har man enligt min mening

två vägar att välja på, antingen att avsätta viss del av bilaccismedlen för

denna utbildning eller att anvisa ett särskilt anslag under åttonde huvudtiteln

för utbildning av bilreparatörer.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden från skolöverstyrelsen

och överstyrelsen för yrkesutbildning.

Skolöverstyrelsen har anfört huvudsakligen följande.

Vid den praktiska yrkesorientering, som bedrives i enhetsskolan och folkskolan,

har det under de senaste åren visat sig, att bland de yrken, i vilka

pojkarna önskar praktisera, är bilmekanikeryrket ett av de mest uppskattade.

Varje år har det uppstått svårigheter alt anskaffa ett tillräckligt antal

praktikplatser för att tillfredsställa alla önskemål om praktikarbete som bilmekaniker.

Bland ungdomen synes sålunda ett stort intresse för yrket vara

för handen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr i105 år 1956

Inom enhetsskolans ram har ett antal elever i klass 9 y fått en förberedande

yrkesutbildning i bilmekanikeryrket. De har därvid placerats dels

enskilt hos någon företagare i branschen dels i grupp vid någon motorverkstad.

I intetdera fallet har resultatet varit helt tillfredsställande. Från överstyrelsens

synpunkt vore det önskvärt, om bilmekanikerutbildningen i klass

9 y kunde förläggas till yrkesskola. Frågan om omfattningen av utbildningen

i sin helhet och behovet av utbildad arbetskraft inom branschen undandrar

sig överstyrelsens bedömande.

Överstyrelsen instämmer i motionens syfte.

överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört bland annat följande.

I motionerna anges att behov föreligger av en utbildning av ungefär 8 000

bilreparatörer under den närmaste femårsperioden, d. v. s. c:a 1 600 per år.

Det är självklart att en betydande grad av osäkerhet måste vara förenad

med en prognos av det slag varom här är fråga. Inom överstyrelsen utförda

beräkningar ger dock vid handen att behovet av bilreparatörer ungefär

torde uppgå till det nämnda antalet. Sannolikt kommer behovet till och med

att vara något högre än nu angivits.

Vid skolor och kurser under överstyrelsens inseende har hittills utbildats

ungefär 400 bilreparatörer per år. Det föreligger sålunda eu betydande skillnad

mellan det beräknade behovet av bilreparatörer och yrkesskolornas hittillsvarande

utbildningsmöjligheter. Till följd av olika vidtagna åtgärder i

syfte att öka yrkesskolornas kapacitet på detta område har denna under

innevarande läsår ökats med ungefär 30 % i förhållande till vad nyss angavs.

Denna kapacitetsökning har kommit till stånd genom tillkomsten av

inbyggda skolor och företagsskolor.

Överstyrelsen har i samråd med Bilverkstädernas arbetsgivareförbund och

några av de större bilfabrikerna och importörerna vidtagit åtgärder för en

ytterligare ökning genom att få i gång inbyggda verkstadsskolor. Resultatet

av denna verksamhet kan emellertid icke överblickas förrän till hösten.

Anledning finnes emellertid att bedöma utsikterna till ett gott resultat såsom

gynnsamma; inom bilbranschen synes nämligen föreligga ett stort intresse

för att få detta utbildningsproblem löst. Även vid de kommunala verkstadsskolorna

kommer att anordnas ett ökat antal avdelningar för utbildning

av bilreparatörer.

Framhållas må att man av olika anledningar har att vänta en stegring av

den enskilda arbetarens kapacitet, en utveckling som kommer att minska

rekryteringsbehovet. Faktorer som verka i denna riktning är bland annat en

allt mer enhetlig vagnpark, rationalisering av verkstadsarbetet genom införande

av tids- och arbetsbesparande instrument och specialverktyg samt

genom ytterligare specialutbildning av arbetskraften. Vid yrkesskolorna

kommer sålunda att anordnas fortbildningskurser för bilreparatörer enligt

undervisningsplaner utarbetade av överstyrelsen i samarbete med organisationer

och företag inom branschen. Nämnas må att kurser planlagts i motortrimning,

bromsservice, styrnings- och f ramvagn sservice och dieselservice

samt rörande mekaniska kopplingar, mekaniska växellådor och bakaxelväxlar.

Denna fortbildningsverksamhet avses börja höstterminen 1956.

Utbildning av bilreparatörer äger rum icke endast vid yrkesskolorna utan

jämväl vid de omskolningskurser för arbetslösa som anordnas av överstyrelsen.

Omfattningen av dessa kurser kan variera från det ena året till det

andra på grund av att de alltid avpassas efter det föreliggande omskolningsbehovet.

För närvarande är kurser anordnade i Eskilstuna, Näs Kungsgård,

Umeå och Örebro för omskolning till bilelektriker, i Motala, Näs Kungsgård

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1950

11

och Vindeln för omskolning till bil- och traktormekaniker och i Stockholm

för omskolning till bilservicemekaniker. Vid dessa omskolningskurser utbildas

för närvarande omkring 80 personer per år; detta antal ingår i det

i det föregående återgivna totalantalet årligen utbildade bilreparatörer.

Avslutningsvis må nämnas att de anslag, som av överstyrelsen disponeras

för bestridande av kostnaderna för den i det föregående berörda utbildningsverksamheten

har karaktär av förslagsanslag.

Utskottet får erinra om att föredragande departementschefen vid framläggande

av propositionen nr 1955:138 om utbyggnad av yrkesutbildning

m. in. förklarade att han icke vore beredd, något som icke heller syntes nödvändigt,

att för det dåvarande taga ställning till utbyggnaden för varje särskild

näringsgren. Departementschefen förklarade vidare att allteftersom

utbyggnaden av yrkesskolorna fortskrede skolorna givetvis finge större betydelse

för rekryteringen till arbetsmarknadens olika yrken och yrkesområden.

Man måste, framhöll departementschefen, vid den lokala, regionala

och centrala planeringen se till att icke en subjektiv efterfrågan från ungdomarnas

sida på utbildning för ett visst yrke eller område ledde till överdimensionering

med hänsyn till arbetsmarknadens behov av arbetskraft

för området i fråga. Departementschefen vore emellertid helt övertygad om

att de ansvariga myndigheterna genom att engagera arbetsmarknadsexpertis

i planeringen skulle kunna undvika en ödesdiger över- eller underdimensionering.

Utskottet anslöt sig i sitt av riksdagen godkända utlåtande (1955: 138) till

departementschefens ståndpunkt och beslöt att väckta motioner (I: 487 och

11:607) om en intensifiering av bilmekanikerutbildningen icke skulle föranleda

någon riksdagens åtgärd. I samband med behandlingen av motionerna

uttalade riksdagen att riksdagen förutsatte att näringslivet samt de ansvariga

planeringsorganen och yrkesskolornas huvudmän skulle ha sin uppmärksamhet

riktad på bilverkstadsbranschens yrkesutbildningsbehov.

Av överstyrelsens för yrkesutbildning yttrande över de nu föreliggande

motionerna framgår, att utbildningskapaciteten för bilreparatörer sedan år

1955 avsevärt ökat. Vid skolor och kurser under överstyrelsens inseende utbildades

intill detta år cirka 400 reparatörer per år, varav cirka 300 vid inbyggda

skolor och verkstadsskolor. Enligt vad utskottet under hand inhämtat

har emellertid antalet elever därefter successivt ökat och uppgår från

höstterminen 1956 i första årsklassen av den treåriga utbildningslinjen till

700. Vidare ha båda parter på arbetsmarknaden visat stort intresse för de

fortbildningskurser, som planeras enligt undervisningsplaner, utarbetade av

överstyrelsen i samarbete med organisationer och företag inom branschen.

Även denna verksamhet torde kunna påverka utvecklingen i gynnsam riktning.

Jämväl vid de omskolningskurser för arbetslösa, som av överstyrelsen

anordnas, kommer deltagarantalet från och med år 1957 att öka.

Med hänsyn till den ståndpunkt, som intagits av 1955 års riksdag samt

på grund av den i det föregående redovisade väsentligt förbättrade utbildningssituationen

inom förevarande yrkesgren, synes enligt utskottets me
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 205 år 1956

ning ytterligare åtgärder från statsmakternas sida för att stimulera ifråga

varande utbildning för närvarande icke vara påkallade.

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 435 och II: 527 icke må till någon riks

dagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 27 november 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 202.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.