Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående ändrade riktlinjer beträffande kontantunderstöd till arbetslösa.

1956-11-27 · 6 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 6 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:207, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående ändrade riktlinjer beträffande kontantunderstöd till arbetslösa.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 207—208

Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1956

1

Nr 207

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställning angående

ändrade riktlinjer beträffande kontantunderstöd till

arbetslösa.

(3:e avd.)

1 propositionen nr 144 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 16 mars 1956, föreslagit

riksdagen att dels antaga vid propositionen fogade förslag till förordning

om erkända arbetslöshetskassor samt till förordning om statsbidrag

till erkända arbetslöshetskassor, dels ock godkänna av departementschefen

förordade ändrade riktlinjer beträffande kontantunderstöd till arbetslösa.

Propositionen har vad gäller förordningsförslagen hänvisats till lagutskott,

varvid den behandlats av andra lagutskottet, och i övrigt till behandling

av statsutskottet.

Den av kommunerna med bidrag av statsmedel bedrivna kontantunderstödsverksamheten

ingår sedan 1914 som ett led i de statliga och statsunderstödda

åtgärderna vid arbetslöshet. Från början var kontantundersiöden

den viktigaste formen för hjälp åt oförvållat arbetslösa som icke

kunde beredas arbete. Sedan arbetslöshetsförsäkringen tillkommit och utvecklats

till att omfatta flertalet grupper med arbetslöshetsrisk har försäkringen

blivit den viktigaste formen för kontanthjälp vid arbetslöshet.

Frågan har även varit före att i enlighet med ett av socialvårdskommittén

väckt förslag slopa kontantunderstöden som särskild hjälpform och ersätta

dem med socialhjälp. I samband med att riksdagen förra året antog den

nya socialhjälpslagen fastslogs dock, att den av arbetslöshetsnänmderna

administrerade hjälpverksamheten av principiella och praktiska skäl icke

hör avskaffas.

Kontantunderstöden är av betydelse dels för de grupper med arbetslöshetsrisk,

som lortfarande icke omfattas av arbetslöshetsförsäkringen, dels

ock för de medlemmar i arbetslöshetskassorna, vilka på grund av utförsäkring

eller att de eljest inte uppfyller försäkringens villkor ej kan erhålla

hjälp genom kassorna. Med hänsyn till det nära sambandet med arbetslöshetsförsäkringen

har det ansetts lämpligt att i anslutning till översynen

av försäkringen närmare överväga även kontantunderstödens regler, främst

i sylte all undersöka möjligheterna att erhålla mera permanenta riktlinjer

lör avvägningen i förhållande till försäkringsersättningarna. Ifrågavarande

1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. G samt. Nr 207—208

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1956

spörsmål har utretts av 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningen har till en början berört vissa allmänna frågor av betydelse

för utformningen av kontantunderstödens regler, nämligen vilket arbetsmarknadsläge

som bör förutsättas och om rätt till erhållande av kontantunderstöd

vid arbetslöshet bör stadgas. Vad gäller den första frågan delar

departementschefen utredningens uppfattning att reglerna för kontantunderstöden

bör utformas för att närmast motsvara ett arbetsmarknadsläge

som det nuvarande med låg arbetslöshet. De särskilda åtgärder som sannolikt

torde bli erforderliga i ett läge med betydande sysselsättningssvårigheter

torde såsom utredningen förutsatt få upptagas till behandling i samband

med den allmänna beredskapsplaneringen mot en arbetslöshetskris.

Av vad utredningen anfört framgår att frågan om rätt till erhållande av

kontantunderstöd huvudsakligen har teoretiskt intresse. Den anses därför

lämpligen kunna anstå tills vidare.

För den närmare utformningen av kontantunderstödens regler har utredningen

uppställt den (målsättningen att kontantunderstöden i stort sett

skall medge samma understöd till uppehälle och bostad som faktiskt lämnas

i form av socialhjälp, vidare att den väsentliga omständigheten att medlemskap

i arbetslöshetskassa förutsätter erläggande av avgifter skall utmärkas

genom en tydlig marginal till försäkringens förmån samt slutligen

att kontantunderstöden bör vara lägre än eller möjligen högst uppgå till

den lön, som utgår inom låglöneyrkena.

Enligt departementschefens mening finns inte något att invända mot denna

principiella uppläggning. Som utredningen med instämmande i flera

remissyttranden själv påpekat är det emellertid knappast möjligt att i praktiken

helt förena dessa synpunkter med hänsyn till föreliggande stora variationer

i fråga om å ena sidan socialhjälpens belopp i olika kommuner och

å andra sidan försäkringsersättningarna inom de olika kassorna. Svårigheterna

härvidlag belyses ytterligare av att socialhjälpsnormerna i Stockholm,

vilka utredningen funnit vara av speciellt intresse då de är bland de

högsta och förhållandet mellan kontantunderstöd och socialhjälp där varit

ett särskilt problem, höjts med tio procent sedan utredningen framlagt sina

förslag.

I den centrala frågan om kontantunderstödets storlek föreslår utredningen

att för dagunderstödets grundbelopp fastställes en minimigräns vid 6

kronor samt en maximigräns vid 8 kronor. Den nuvarande dyrortsgraderingen

förutsättes slopad, men statsbidrag skall kunna utgå endast på minimibeloppet

6 kronor. Familjetilläggen föreslås höjda för att i likhet med

familjetilläggen inom arbetslöhetsförsäkringen utgå med 2 kronor i maketillägg

och 1 krona 50 öre för varje barn under 16 år. Den nuvarande maximigränsen

för hyreshjälpen föreslås slopad, men statsbidrag skall kunna

utgå endast för ett hyreshjälpsbelopp på högst 75 kronor per månad för

ensamstående och högst 150 kronor per månad för familjeförsörjare. Utredningen

föreslår vidare, att det totala kontantunderstödet högst skall få

uppgå till det belopp soim vid motsvarande inkomst får utgå enligt arbets
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 207 år J956

3

löshetsförsäkringens överförsäkringstabell, minskat med en ytterligare marginal

som i fråga om ensamstående utgör 15 procent av den maximala försäkringsersättningen

samt i fråga om familjeförsörjare hälften av marginalen

för ensamstående. Slutligen föreslår utredningen, att det totala koncantunderstödet

skall maximeras i förhållande till låglönen på orten.

En av de bärande principerna i utredningens förslag har såsom förut

framhållits varit, att kontantunderstöden bör avvägas så att de inte ger

förmåner jämförliga med dem de arbetslöshetsförsäkrade erhåller genom

sina kassor. Departementschefen finner denna princip vara av väsentlig

betydelse. Emellertid har vid remissbehandlingen ur olika synpunkter riktats

kritik mot skilda delar av utredningens förslag. En genomgående kritik

har varit att förslaget med dess olika bestämmelser och spärregler synes

onödigt invecklat och kan leda till svårigheter vid den praktiska tillämpningen.

Departementschefen finner det även för egen del önskvärt med ett

enklare system. Ett sådant anses också kunna konstrueras utan uppgivande

av principen att kontantunderstödets totalbelopp bör ligga något under

de förmåner som erhålles genom arbetslöshetsförsäkringen.

Utredningens förslag att dyrortsgraderingen av kontantunderstöden i

sin nuvarande form skall slopas tillstyrkes av departementschefen, som även

biträder utredningens förslag att kommunerna själva skall ha frihet att

inom en viss given ram bestämma med vilka belopp kontantunderstöd skall

kunna utgå inom kommunen. Därigenom att kommunerna på detta sätt

erhåller viss frihet att fastställa beloppen kan kontantunderstöden anpassas

efter socialhjälpen, levnadskostnaderna in. in. i kommunen.

Kontantunderstödet utgöres nu av dels dagunderstöd, vilket utgår med

lägre belopp för ensamstående och ett något högre belopp för makar, dels

hyreshjälp. Härtill koanmer ett särskilt tillägg för varje barn under 16 år.

Motsvarande förmåner inom arbetslöshetsförsäkringen utgöres av daghjälp

jämte i förekommande fall familjetillägg, bestående av make- eller husföreståndarinnetillägg

samt barntillägg. I anslutning till den inom försäkringen

tillämpade terminologien föreslås, att den nuvarande uppdelningen av kontantunderstödet

i dagunderstöd och hyreshjälp slopas och att för dessa i

fortsättningen användes den gemensamma beteckningen dagunderstöd. Utöver

dagunderstödet bör liksom nu är fallet utgå särskilt barntillägg för

varje barn under 16 år.

När det sedan gäller att fastställa den ram, inom vilken kommunerna

skall kunna bestämma dagunderstödet (grundbelopp och hyreshjälp) för

kommunen, bör man enligt departementschefens mening direkt knyta an

till den genomsnittligt tillförsäkrade daghjälpen för hela arbetslöshetsförsäkringen.

Denna utgör f. n. mellan 14 och 15 kronor. I förevarande sammanhang

anses att Iman kan räkna med sistnämnda belopp. För att eu viss

marginal skall kunna upprätthållas i förhållande till försäkringen föreslås

att dagunderstödet för ensamstående maximeras till ett något lägre belopp

än den genomsnittliga daghjälpen för försäkringen, lämpligen tre kronor

lägre. Dagunderstödet för ensamstående skulle alltså f. n. kunna fastsläl
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1956

las till högst 12 kronor. På motsvarande sätt föreslås att dagunderstödet för

makar maximeras till ett något lägre belopp än den genomsnittligt tillförsäkrade

daghjälpen ökad ''med försäkringens maketillägg. Marginalen förutsättes

i detta fall dock inte vara större än en krona. Dagunderstödet för

makar skulle sålunda f. n. kunna uppgå till högst 16 kronor. I förekommande

fall bör härtill komma samma barntillägg som inom försäkringen,

1 krona 50 öre för varje barn. Maximibeloppet för dagunderstödet bör vid

lämpliga tillfällen revideras med hänsyn till de ändringar den genomsnittligt

tillförsäkrade daghjälpen för hela försäkringen kan koinima att undergå.

Genom det nu föreslagna systemet anses administrationen av kontantunderstöden

bli väsentligt enklare än enligt utredningens förslag. De av

utredningen föreslagna maximeringsreglerna i fråga om dagunderstödets

grundbelopp samt statsbidraget till detta belopp och hyreslijälpen anses

inte erforderliga. Även behovet av den av utredningen föreslagna maxiineringen

i förhållande till arbetslöshetsförsäkringens överförsäkringstabell

minskas, då den förordade generella maximeringen av kontantunderstödets

sammanlagda belopp innebär att detta belopp inte kan i samma utsträckning

soan enligt utredningsförslaget variera på grund av olika bostadskostnader.

En särskild maximering i förhållande till den arbetslöses

tidigare inkomst torde därför bli aktuell endast i de lägsta inkojmstlägena.

Inte heller i dessa fall anses kontantunderstöd böra utgå med högre belopp

än den hjälpsökande med hänsyn till inkomsten skulle ha kunnat erhålla

från arbetslöshetsförsäkringen. Det förutsattes emellertid få ankomma på

arbetsmarknadsstyrelsen att utfärda de särskilda bestämmelser sam erfordras

till förhindrande härav. På samma sätt bör styrelsen, om anledning

därtill befinnes föreligga, äga meddela bestämmelser till förhindrande av

att kontantunderstöd utgår med belopp som motsvarar eller överstiger låglönen

i orten.

Den nuvarande möjligheten att i ömmande fall lämna visst kontantunderstöd

till bostadskostnaderna åt den som uppbär ersättning från erkänd

arbetslöshetskassa anses böra bibehållas.

Såsom utredningen framhållit bör behovsprövningen beträffande kontantunderstöden

vara en realitet. Någon skärpning av nuvarande praxis

anses dock inte påkallad.

Vad slutligen angår förhållandet mellan kontantunderstöden och socialhjälpen

anser departementschefen i likhet med utredningen att de båda

hjälpformerna bör hållas skilda. Kontantunderstöd bör sålunda inte kunna

utgå till den som uppbär socialhjälp i annat fall än då socialhjälpen lämnats

för täckande av ett rent tillfälligt hjälpbehov.

I 11 § arbetslöshetskungörelsen stadgas att arbetslöshetsnämnd äger hänvisa

arbetslös, som har hemortsrätt inotn annan kommun, att söka hjälp

i hemortskommunen samt efter tillstånd av arbetsmarknadsstyrelsen tilldela

honom understöd för hans resa dit. Paragrafen innehåller emellertid

också regeln att den som vistats minst nio månader i kommun där han

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1950

5

ej äger hemortsrätt och under denna tid innehaft anställning av mera stadigvarande

beskaffenhet bör beredas arbetslöshetshjälp inom vistelsekommunen.

Utredningen har med hänsyn till socialhjälpslagens bestämmelser

föreslagit, att paragrafen skall upphävas. Arbetsmarknadsstyrelsen har däremot

ifrågasatt om ej paragrafen borde bibehållas med den ändringen att

begreppet hemortskommun skulle bytas ut mot mantalsskrivningskommun.

Departementschefen anser inte sistnämnda lösning lämplig. Huvudregeln

bör i stället vara att den arbetslöse erhåller hjälp i vistelsekommunen. Dä

del emellertid framhållits att det kan vara en fördel för honom att få

understöd för resa till sin hemortskommun, bör sådant understöd få lämnas

i speciella fall. Departementschefen förordar, att i paragrafen utsäges, att

arbetslös bör erhålla hjälp i vistelsekommunen men att understöd för resa

till mantalsskrivningskonfmunen får lämnas efter arbets/marknadsstyrelsens

medgivande. Det särskilda statsbidrag som nu utgår när den arbetslöse

inte har hemortsrätt i vistelsekommunen bör i framtiden lämnas när

den arbetslöse inte är mantalsskriven där.

Det förutsättes få ankom!ma på Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

arbetslöshetskungörelsen som i övrigt föranledes av vad i det föregående

förordats ävensom de jämkningar som påkallas med anledning av socialhjälpslagen.

Detsamma anses böra få gälla kungörelsen om understöd åt

sjömän vid arbetslöshet i utländsk hamn. Ifrågavarande understöd bygger

nämligen på nuvarande regler för kontantunderstöden.

Utskottet får erinra att andra lagutskottet denna dag (uti. nr 58) hemställt

att riksdagen [måtte med vissa jämkningar antaga de genom förevarande

proposition framlagda förslagen till förordning om erkända arbetslöshetskassor

och förordning om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.

Av lagutskottet förordade jämkningar rubbar icke förutsättningarna

lör de i propositionen redovisade förslagen beträffande kontantunderstödsverksamheten.

Som tramgår av propositionen var kontantunderstöden ursprungligen

den viktigaste formen för hjälp åt arbetslösa i annan form än genom arbete.

Sedan arbetslöshetsförsäkringen tillkommit och utvecklats till att omfatta

flertalet anställda med arbetslöshetsrisk, bar försäkringen blivit den

viktigaste formen för kontanthjälp. Kontantunderstödens uppgift är därför

numera, vilket utskottet finner viktigt framhålla, att lämna kontanthjälp i

fall då en arbetslös varken kan beredas hjälp genom arbete eller genom försäkringen.

Den nu verkställda översynen av reglerna för kontantunderstöden bär

lrämst haft till syfte att erhålla mera permanenta riktlinjer i förhållande

till försäkringsersättningarna, varvid en av de bärande principerna varit,

att understöden bör avvägas så att de inte ger förmåner jämförliga med dem

de arbetslöshetsförsäkrade erhåller genom sina kassor. Utskottet anser i

likhet med departementschefen att denna princip är av väsentlig betydelse

och att den bör komma till klart uttryck vid reglernas utformande.

opaginerad Kontrollera mot PDF

•6

Statsutskottets utlåtande nr 207 år 1950

Utskottet konstaterar också med tillfredsställelse att departementschefen

funnit det möjligt att utan uppgivande av nämnda princip konstruera

ett enklare system än det framlagda utredningsförslaget med dess invecklade

regler. Förutom att administrationen väsentligt underlättas vinnes genom

departementschefens förslag att kontantunderstöden utan svårighet

kan avpassas efter de ändringar som försäkringsersättningarna kan komma

att undergå. Utskottet tillstyrker att ifrågavarande förslag lägges till grund

för den närmare utformningen av bestämmelserna i ämnet.

Såsom departementschefen anfört bör behovsprövningen beträffande kontantunderstöden

vara en realitet. Utskottet finner det vidare riktigt att

kontantunderstöden och socialhjälpen hålles skilda som hjälpformer.

Under åberopande av det anförda och då utskottet icke heller i övrigt fum

nit anledning till erinran mot vad departementschefen anfört eller föreslagit

hemställer utskottet,

att riksdagen må godkänna de av departementschefen i

statsrådsprotokollet över sociatärenden för den 16 mars

1956 förordade ändrade riktlinjerna beträffande kontantunderstöd

till arbetslösa.

Stockholm den 27 november 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närmrande: se under utlåtandet nr 208.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:396 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om statsbidrag till skolhem för studerande vid seminarier. a1 i texten