Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning av förutsättningarna för en tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms administrativa område m. m.

1956-11-27 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:211, Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning av förutsättningarna för en tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms administrativa område m. m.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211 år 1956

7

Nr 211.

Utlåtande i anledning av väckt motion om utredning av förutsättningarna

för en tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms

administrativa område m. m.

(4:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Helén och fröken Vinge väckt motion

(II: 511) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungi. Maj :t anhåller

dels om tillsättandet av en utredningsman med uppdrag att utröna förutsättningarna

för en tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms administrativa

område, dels om upptagande till ny prövning av dyrortsgraderingen av

de Stockholm omgivande tätorterna.

Till stöd för sitt yrkande ha motionärerna anfört följande.

Av den utredning som arbetsmarknadsstyrelsens, överstyrelsens för yrkesutbildning

och skolöverstyrelsens samarbetsnämnd har gjort i syfte att

belysa de stora årskullarnas problem framgår att inom tätortsdelen av

Stockholms län, regionen runt Stockholms stads administrativa område, befolkningsökningen

— i vad undersökningen avser — kommer att bli 69

procent av nuvarande siffror medan motsvarande ökning inom Stockholms

stad beräknas till 6 procent. En tyngdpunktsförskjutning av befolkningen

pågår redan nu. Utflyttningen från Stockholms centrala delar tar därvid

icke hänsyn till administrativa gränser som av många människor icke uppfattas

som reella utan enbart historiskt betingade skiljelinjer. De konsekvenser

som befolkningsrörelsen i sinom tid kan få för den administrativa

indelningen av detta landets befolkningscentrum skall dock inte här tas

upp till diskussion.

Vi vill i stället belysa de svårigheter, som befolkningen i de snabbt växande

tätorterna i Stockholms län har att kämpa med. Kommunikationssystemets

centrering i Stockholm har förhållandevis tidigt skapat drägliga resevillkor

för dem som bor vid de norra och västra stambanorna. Även här

har dock trafikbehovet ökats i långt snabbare takt än rescmöjligheterna,

och framför allt har anpassningen till de enkelriktade trafiktopparna med

resor mot staden på morgonen och från staden på kvällarna blivit bristfällig.

På roslags- och västeråsbanorna är befolkningens otillfredsställda önskemål

ännu större. Statens järnvägar måste grundligare än hittills skett

undersöka resenärernas faktiska behov och anpassa tidtabeller, tågtäthet

och insättandet av direktgående tåg till de framkomna önskemålen.

Ännu allvarligare är emellertid bristen på kommunikationer som följer

cirkelbågar runt Stockholm. Stora tätorter — med befolkning i samma storleksordning

som ordinära svenska landsortsstäder — som Huddinge, Nacka,

Lidingö, Stocksund, Danderyd, Iäby, Sollentuna och Solna-Sundhyberg

saknar (med visst undantag för de båda sistnämnda som i stor utsträckning

utgör eu hebyggelseenhet) inbördes kommunikationer. Detta verkar på

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 211 av 1956

många sätt hämmande. Statliga och enskilda institutioner, som med hänsyn

till områdets folktäthet med fördel skulle kunna placeras i denna ytterkedja

av tätorter, placeras nu regelmässigt inom Stockholms stads administrativa

område. Då det skulle vara till stor skada, om dessa städer och

samhällen upphörde att betrakta sig själva som levande och utvecklingsbara

enheter, måste denna av kommunikationsskäl framtvingade centrering till

Stockholms siad brytas.

Tills vidare får man nöja sig med att statliga institutioner, som utan

olägenhet kan placeras likaväl i tätortsdelen av Stockholms län som inom

Stockholms stad, i rimlig omfattning kommer länet Lill godo. Ett aktuellt

exempel är den inom skolöverstyrelsen föreslagna försöksskolan för

att utröna vissa organisationsproblem inom enhetsskolan. Enligt utredningen

kan denna skola alternativt placeras i Solna eller Stockholm. Med

hänsyn till att Stockholms stad har mycket ringa intresse av denna statliga

försöksskola, medan den för Solna skulle innebära ett värdefullt tillskott till

skolorganisationen i staden, anser vi det orimligt att Kungl. Maj :t vid sina

fortsatta överväganden i denna fråga kan undvika att placera den i Solna,

vilket av pedagogiska, resetekniska och administrativa skäl — som utredningen

redan påpekat — erbjuder ett fullvärdigt alternativ.

På något längre sikt måste dock förutsättningarna för en spridning av

liknande institutioner men framför allt centrala inrättningar för näringslivets

organisationer, riksskolor av icke-statlig natur och affärsdrivande

företag inom skilda områden förbättras genom att rimliga valmöjligheter

ges. Kommunikationer av ringlinjenatur i stor skala är därvid oundvikliga.

Huruvida de skall åstadkommas med hjälp av hängbana, busslinjer eller

s. k. Alwegbana är eu fråga, som måste bli föremål för de mest ingående

överväganden. Hela problemet måste även ses i samband med de beslut som

kan komma att fattas beträffande förläggningen av Stockholms storflygplats.

Svåra ekonomiska misstag skulle kunna begås såvida inte i god tid

planeringen av dessa två projekt samordnades.

De förarbeten som inom det s. k. regionplanesamarbetet redan bedrivits

har ännu visat mycket begränsade resultat. Det torde också vara så, att

så länge de av detta samarbete berörda kommunerna har anledning att dra

i tvivelsmål statens beredvillighet att lösa de frågor som uppkommit genom

den av slaten sanktionerade befolkningskoncentrationen i och kring landets

huvudstad, kommer takten i samarbetet och den framtida planeringen

att bli låg.

Vi förutsätter icke att här berörda trafikproblem nödvändigt skall lösas

genom att statens järnvägar bygger och driver en ringlinjc av föreslagen art.

Det torde tvärtom vara riktigare att statens järnvägar koncentrerar sin

uppmärksamhet på att förbättra kommunikationerna på det redan befintliga

järnvägsnätet och att privata finansiärer får möjlighet att projektera

de nya förbindelserna. En förutsättning för att sådana skall visa intresse

för dessa gigantiska investeringsprojekt är emellertid att staten bidrar till

att lösa de kostnadskrävande brobyggnads- och tunnelprojekt som torde bli

erforderliga. Utfästelser av denna art kan givetvis endast göras sedan statsmakterna

noga undersökt konsekvenserna av sådana åtaganden. Vi föreslår

därför tillsättandet av en utredningsman som under medverkan av

erforderlig expertis från de berörda kommunernas sida söker utröna möjligheterna

av eu tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms stads administrativa

område. I uppdraget bör också ingå en sondering av möjligheterna att

finna privata finansiärer för linjens upprättande.

På längre sikt kommer en radikal förändring av kommunikationsmöjligheterna

för de berörda befolkningsgrupperna möjligen att skapa ett ytter
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211 år 1956

9

område av annan natur än Stockholms innerstad. Intill dess måste man

emellertid vara medveten om att huvuddelen av befolkningen i de nämnda

tätorterna för större inköp och många över huvud taget för sin försörjning

är beroende av de möjligheter som innerstaden erbjuder. Därför måste man

i dag betrakta Storstockholm som ett sammanhängande befolkningsområde

ur ekonomisk synpunkt. Delta har icke fullt ut beaktats vid den senast

företagna förändringen i gällande dyrortssystem. Den kritik som då riktades

mot den ganska godtyckliga uppspaltningen av tätortsdelen av Stockholms

län på dyrortsgrupperna 5. 4 och 3 har sedan dess fått allt bärkraftigare

underlag. Det framstår exempelvis i dag som en oförklarlig orättvisa att

Huddinge- och Järfälla-områdena respektive Vallentuna och Täby nedgraderats

i förhållande till närmast intilliggande orter. Vi yrkar på att frågan

om storstockholmsområdets dyrortsgradering tas upp till fullständig omprövning

med sikte på att en enhetlig princip tillämpas för Stockholm och

kringliggande orter, även i den s. k. ytterräjongen.

Över motionen ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden avgivits av järnvägsstyrelsen och länsstyrelsen i Stockholms län

samt Stor-Stockholms trafikutredning.

Järnvägsstyrelsen framhåller att frågan om behovet av och förutsättningarna

för en tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms administrativa område

intimt sammanhänger med stads- och regionplaneringen inom storstockholmsområdet

och utgör ett problemkomplex, vars behandling närmast

torde ankomma på Stor-Stockholms trafikutredning, som består av representanter

för såväl kommuner som för trafikföretag och trafikanter. Styrelsen

anser sig därför sakna anledning att ingå på detsamma och inskränker

sig till att instämma i motionärernas uttalande, att anläggningen och

driften av den föreslagna ringlinjen icke bör vara någon statens järnvägars

uppgift. Styrelsen tillägger att erfarenheterna av den av statens järnvägar

bedrivna tvärgående busstrafiken Sundbyberg—Solna—Stocksund ifråga om

resandefrekvens ej varit tillfredsställande som helhet betraktad närmast

beroende på låg resandefrekvens på vissa av opinionen krävda turer.

Styrelsen anför därefter beträffande de av motionärerna berörda problemen

inom den nu befintliga förortstrafiken med järnväg följande.

Motionärerna anföra sålunda, att drägliga resevillkor förhållandevis tidigt

skapats för dem som bo vid norra och västra stambanorna, men att anpassningen

till de enkelriktade trafiktopparna blivit bristfällig, och att statens

järnvägar grundligare än hittills skett måste undersöka resenärernas

faktiska behov och anpassa tidtabeller, tågtäthet och insättandet av direktgående

tåg till de framkomna önskemålen.

Helt allmänt gäller om förortstrafik, och särskilt om den av motionärerna

speciellt apostroferade rusningstrafiken, att den är kostnadskrävande och

icke giver inkomster, som stå i rimlig proportion till kostnaderna. Alldeles

särskilt gäller detta stockholmsområdet, där förortstrafiken nödvändiggör

omfattande anläggningsarbeten m in, varför högre avgifter kunna anses motiverade

för denna förortstrafik än för järnvägens persontrafik i övrigt.

Vad lokaltågtidtabellens anpassning till trafikantönskemålen beträffar

får styrelsen framhålla, att bangårdsförhållandena plattforms- och upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 211 år 1956

ställnings utrymmen — vid och i anslutning till Stockholms centralstation i

stor utsträckning varit bestämmande för lokaltågplanens utformning. Förhållandena

härvidlag kunna väntas bli betydligt bättre efter den nu pågående

ombyggnaden av centralbangården, varigenom dessutom övergripande

trafik — genomgående pendeltrafik norr och söder om Stockholm — blir

möjlig. Nuvarande dubbelspår äro emellertid otillräckliga för att medgiva

tätare trafik vid rusningstid, som sammanfaller med ankomst- och avgångstider

för fjärrgående tåg för såväl person- och posttrafik som godstrafik.

Utredningar pågå även om anordnande av ytterligare ett dubbelspår på vissa

särskilt hårt ansträngda delsträckor.

Även vissa andra förbättringar, som kunna underlätta tågplanens anpassning

till förortstrafikens krav, förberedas och torde komma till utförande

efterhand. Så t. ex. har styrelsen övervägt att anskaffa särskilda motorvagnståg,

avsedda att insättas i förortstrafiken till och från Stockholm och bättre

lämpade för dessa uppgifter än de nuvarande loktågen.

För lokaltrafiken på de nordvästra förorterna är det även angeläget, att

dubbelspåret till Spånga bygges ut vidare mot nordväst. I anslagsäskande

för budgetåret 1950/57 har styrelsen härom anfört, att det med hänsyn till

behovet vore önskvärt att nu få påbörja anläggning av dubbelspår på linjen

Spånga—Kungsängen, varom styrelsen redan i sin petitaskrivelse den 28

september 1951 framställt begäran, men att styrelsen med hänsyn till nu

aktuella önskemål om investeringsbegränsning icke ansett sig böra föreslå

medel till påbörjande av detta arbete.

Med det anförda har styrelsen endast velat påvisa, att lokaltrafikens önskemål

i vad avser den här senast berörda radiella trafikriktningen i möjligaste

mån komma att tillgodoses, såvitt den knappa investeringsramen och

hänsynen till andra angelägna investeringsobjekt tillåta, att "föreliggande

planer realiseras.

I den andra av de i motionen behandlade frågorna, upptagande till ny

provning av storstockholmsområdets dyrortsgradering, har styrelsen inte

gjort något uttalande.

Länsstyrelsen i Stockholms län, som avstyrker att en särskild utredningsman

tillsättes, framhåller att den berörda trafikfrågan är av tvpisk regionplanenatur,

varför dess behandling i första hand hör hemma i Stockholmstraktens

regionplaneförbund. Länsstyrelsen föreslår därför att motionen

i denna del överlämnas till regionplanenämnden för vidare överväganden.

Vad motionen innehåller i fråga om ny prövning av dyrortsgraderingen av

de Stockholm omgivande tätorterna — vilken i och för sig förefaller länsstyrelsen

erforderlig — anses inte böra föranleda någon åtgärd, sedan särskild

utredningsman erhållit uppdrag att utreda frågan.

Stor-Stockhotms trafikutredning framhåller inledningsvis att grundvalen

för den pågående starka befolkningsutvecklingen inom stockholmsregionen

naturligen varit den till Stockholms ekonomiska liv knutna, starkt attraktiva

arbetsmarknaden. Invånarna i de yttre områdena, innanför och utanför

stadens administrativa gränser, ha i väsentlig utsträckning haft sina arbetsplatser

i regionens centrum. Det vore därför naturligt, att bosättningen

orienterats med stöd av befintliga och nytillkommande radiella trafikmedel,

främst järnvägarna. Att förorternas kollektiva tratiksystem uppbvggts efter

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211 år 195(1

11

ett radiellt schema, inriktat på förbindelserna mellan ytterområdena och

centrum, vore således betingat av de dominerande trafikbehoven mellan

hostad och arbetsplats.

Utredningen framhåller i anslutning härtill följande.

Storstadsbygdens här angivna struktur, den för stockholmsregionen karakteristiska

differentieringen mellan bostads- och arbetsområden, medför

emellertid åtskilliga olägenheter, främst genom den starka belastningen av

trafikappax-aten med koncentrerade, i takt med arbetslivets iytm pulserande

trafikströmmar. Trafikleder och kommunikationsmedel måste dimensioneras

med hänsyn härtill och ställa följaktligen betydande investeringsanspråk.

Såväl från Stockholms som förorternas sida söker man motverka

denna utveckling genom att skapa förutsättninar för en decentralisation, så

långt en sådan är möjlig av arbetslivet inom regionen. I generalplaner och

stadsplaner söker kommunerna lägga till rätta för eu industrilokalisering

till ytterområdena, varmed en bättre balans mellan bostad och arbetsplats,

en mera harmonisk samhällsutveckling kunde eimås. En sådan omföi-delning

av arbetsplatserna är, inte minst ur den kollektiva trafikens synpunkt

önskvärd och bör på allt sätt befrämjas av statsmakterna genom byggnadstillstånd

för industriella behov o. d. Därest den planerade decentralisationen

av arbetslivet icke kan genomföras kommer trafikens ensidigt radiella struktur

att yttterligare förstärkas och de trafikbehov, för vilka den remitterade

motionen gjort sig till förespråkare, komma att liksom hittills endast spela

en helt underordnad roll.

Utredningen understryker att, såsom motionärerna framhållit, behov av

vissa interna trafikförbindelser uppstått, sedan de olika förorterna utbyggts

och vuxit, såväl inom respektive förorter som mellan desamma. Sådana

trafikbehov ha emellertid hittills visat sig vara av ringa omfattning såväl

absolut taget som relativt i förhållande till behovet av förbindelser med innerstaden.

Under senare år har nämligen i flera fall trafiklinjer inrättats

mellan olika förortsområden, men trafikfrekvensen har varit låg och det

ekonomiska utfallet som följd härav otillfredsställande.

Som exempel härpå redogör utredningen i korthet för de försök som

gjorts med inrättande av busslinjer mellan Hammarby industriområde och

Liljeholmen, Vallentuna och Upplands-Väsby, Huddinge centrum och kommunens

östra delar samt Sundbyberg—Solna—Stocksund.

I samtliga redovisade fall, där icke-radiella busslinjer anordnats — i iegel

efter framställningar från allmänheten under förmenande av ett stort behov

av dylika linjer —- hade utnyttjningen varit otillräcklig och driften ur ekonomisk

synpunkt starkt förlustbiingande, trots glesa turer, små enheter

och driftsbesparande enmansbetjäning av bussarna. Erfarenheterna hittills

manade sålunda till försiktighet vid bedömningen av tvärgående trafikbehov

i förorterna.

När icke ens busstrafik visat sig vara lönsam i den sålunda omförmälda

trafiken, vore självfallet behovet av tvärgående förbindelser i förortsområdena

icke av sådan storleksordning, att motiv funnes för investeringar i

dyrbara och kapacitetsstarka anläggningar som tunnelbana, järnväg,

ALWEG-bana cl. dyl.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 211 år 1956

Alla tillgängliga tekniska och ekonomiska resurser måste i stället, enligt

utredningen, först och främst inriktas på att färdigställa de beslutade utbyggnaderna

för tunnelbanorna och SJ:s genomgående lokaltågssystem på

sträckorna Upplands-Väsby—Södertälje och Kungsängen—Huddinge (ev.

Flermingsberg). Tillkomsten av dessa nya och snabba spårtrafiksystem

skulle också kunna underlätta förbindelserna mellan förorterna inbördes,

varvid den längre resvägen kunde kompenseras genom kortare restid. I

vissa fall komme dessutom de till dessa nät framdeles anslutande busslinjerna

att ges en sådan sträckning, att tvärgående förbindelser skapas

mellan olika intill varandra liggande förorter.

På längre sikt skulle också utbyggnaden av vissa planerade vägförbindelser

inom Stor-Stockholm, som t. ex. Essingeleden och Österleden, möjliggöra

inrättande av busslinjer mellan olika samhällen kring Stockholm.

Trafikutredningen uttalar slutligen som sin uppfattning dels att en utveckling

av näringslivet i stockholmstrakten i riktning mot en decentralisering

av arbetsplatserna är i hög grad önskvärd, dels ock att någon särskild

utredning icke erfordras för att utröna förutsättningarna för en tättrafikerad

ringlinje utanför Stockholm. De behov, som uppkomme i detta avseende

och rimligen kunde tillgodoses, beaktas nämligen i den pågående planeringen

av det kollektiva trafiksystemet i Stor-Stockholmsområdet och

även av trafikföretagen själva.

Utskottet. Såsom i de över förevarande motion avgivna remissyttrandena

erinrats sammanhänger frågan om behovet av och förutsättningarna för en

tättrafikerad ringlinje utanför Stockholms administrativa område intimt med

stads- och regionplaneringen inom storstockholmsområdet, varför dess behandling

i första hand synes ankomma på Stor-Stockholms trafikutredning

och Stockholmstraktens regionplaneförbund. Förenämnda trafikutredning,

som består av representanter för såväl vederbörande kommuner som för trafikföretag

och trafikanter, har för sin del uttalat, att någon särskild utredning

i frågan icke erfordras, då de behov som uppkomma i de av motionärerna

angivna avseendena — i den mån de rimligen kunna tillgodoses — redan

beaktas i den pågående planeringen av det kollektiva trafiksystemet i

storstockholmsområdet och även av trafikföretagen själva. Med hänsyn härtill

och vad i övrigt i remissyttrandena anförts kan icke heller utskottet finna

det motiverat, att för ändamålet en särskild utredningsman tillsättes. Utskottet

förutsätter dock, att hithörande frågor ägnas fortlöpande uppmärksamhet

inom förenämnda utrednings- och planeringsorgan.

Vad beträffar frågan om upptagande till ny prövning av dyrortsgraderingen

av de Stockholm omgivande tätorterna vill utskottet erinra om att sedan

här ifrågavarande motion väckts, med stöd av Kungl. Maj:ls bemyndigande

den 10 februari 1956, en särskild utredningsman tillkallats med uppdrag att

bl. a. utreda denna fråga. Då utredningsmannen redan slutfört sitt uppdrag

och det av honom framlagda betänkandet i ämnet f. n. torde vara föremål

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 211 år 1956

13

för Kungl. Maj :ts prövning torde någon framställning från riksdagens sida

i det i motionen angivna syftet ej vara erforderlig.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att motionen 11:511 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 27 november 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Näsgård, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Pålsson,

Gustaf Andersson, Einar Persson, Ragnar Persson, Holmqvist, Axel Andersson

och Söderberg; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Dover storp, Ward, Malmborg

i Skövde, Andersson i Malmö, Åkerström, Rubbestad, Andersson i

Mölndal, Widén, Johansson i Mysinge, Thapper, Gustafsson i Skellefteå, fru

Ericsson i Luleå, herr Karlsson i Olofström och fröken Vinge.

Reservation

av fröken Vinge.

B61772.

Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.