Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård jämte i ämnet väckt motion.

1956-12-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:213, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård jämte i ämnet väckt motion.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 213—2U

Statsutskottets utlåtande nr 213 år 1956

1

Nr 213

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ytterligare

understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård

jämte i ämnet väckt motion.

(1 :a avd.)

I propositionen nr 196 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 26 oktober 1956,

föreslagit riksdagen att till Ytterligare understöd åt båttrafiken i Stockholms

skärgård å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1956/57 under tionde

huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 134 000 kronor.

Vidare har i en inom andra kammaren av herr Johansson i Stockholm

väckt motion (II: 836) hemställts, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts

proposition nr 196, i skrivelse till Kungl. Maj :t förordar en lösning av trafikproblemen

i Stockholms skärgård genom tillskapandet av ett statskommunalt

trafikföretag, som i samarbete med andra trafikföretag ombesörjer

en rationell och tidsenlig trafik inom området.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till motionen.

Utgångspunkten från statens sida vid behandlingen av frågan om ordnandet

av kommunikationerna i Stockholms skärgård har varit, att staten

har skyldighet att tillse att den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av

fastlandsförbindelser tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av statsmakterna

år 1952 fastställda riktlinjerna skulle detta ske genom kombinerade

land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle utbyggas och sjötransporternas

längd förkortas. I avbidan på genomförandet av detta program

skulle visst stöd givas åt sjötrafiken.

I enlighet med dessa riktlinjer har staten nedlagt betydande belopp till

förbättrande av vägförbindelserna — låt vara att det av statsmakterna godkända

vägprogrammet för Stockholms skärgård hittills icke kunnat helt

genomföras i avsedd omfattning. Statens utgifter för vägbyggnader i Stockholms

skärgård har sålunda under åren 1951—1955 uppgått till 15,6 miljoner

kronor. Inom den begränsade del av skärgården, som Waxholmsbolaget

enligt 1952 års avtal har skyldighet att trafikera, har staten under samma

tid nedlagt närmare 2,2 miljoner kronor för sådana vägbyggnader. Sedan

avtalet ingicks har vidare inom Waxholmsbolagets trafikområde inrättats

tre farleder, som också bekostats av statsmedel. För dessa färjor

jämte tillfartslcder har använts 2,9 miljoner kronor. Utgifter för iord1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. G sam!. Nr 213_214

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 213 år 1956

ningställande av bryggor inom Stockholms skärgård uppgår för samma

tidsperiod till 900 000 kronor, därav 100 000 kronor inom Waxholmsbolagets

trafikområde.

Förutom till nu angivna ändamål har staten lämnat betydande direkta

bidrag till Waxholmsbolagets vintertrafik. Sålunda har staten till bolaget

fr. o. m. seglationsåret 1948/49 hittills utbetalt tillhopa ca 2 534 500 kronor,

därav under avtalstiden ca 1 212 500 kronor. Sistnämnda belopp jämte

bidragen från Stockholms stad och Stockholms läns landsting har emellertid,

oaktat bolaget under avtalstiden haft vissa realisations- och försäkringsintäkter

på försålda och havererade fartyg, icke kunnat förhindra att

bolaget kommit i ekonomiska svårigheter. De dåliga driftsresultaten har

återspeglats i stigande likviditetsunderskott. Orsakerna härtill torde icke

kunna utan närmare undersökning med full säkerhet fastställas.

Sedan bolaget i början av sistförflutna sommar, under hänvisning till betydande

driftsförluster, låtit förstå, att bolaget icke skulle kunna fortsätta

med trafiken inom sitt trafikområde utan ökat stöd i form av ungefär

en fördubbling av subventionsbeloppen samt bolagets ståndpunkt delgivits

handelsdepartementet genom stadens förmedling, förklarade departementschefen

i slutet av juni månad för stadens representanter, att han för det

dåvarande icke kunde förorda ytterligare driftsbidrag från statens sida under

avtalsperioden. Samtidigt lät departementschefen igångsätta vissa undersökningar

inom handelsdepartementet för att den situation, som kunde

uppstå därest bolaget skulle upphöra med trafiken, skulle kunna bemästras

genom ingripande från statens sida.

Vid extra bolagsstämma den 3 september 1956 beslöt Waxholmsbolaget

till staden anmäla, att bolaget, på grund av ekonomisk force majeure enligt

§ 7 i avtalet den 28 februari 1952, icke kunde fullgöra sina åtaganden

enligt nämnda avtal. Till grund för bolagsstämmans beslut låg en utredning

angående bolagets ekonomiska ställning den 30 juni 1956, vilken utredning

gav vid handen att bolagets verksamhet medfört en förlust av

427 900 kronor — motsvarande något mindre än eu tredjedel av aktiekapitalet

— samt en likviditetsbrist å 959 200 kronor. Bolagsstämmans beslut

delgavs samma dag staden, som underrättade handelsdepartementet i

skrivelse den 4 september 1956.

Med anledning av vad sålunda förekommit uppdrog Kungl. Maj :t genom

beslut den 7 september 1956 åt sjöfartsstyrelsen att i samråd med berörda

myndigheter följa frågan om nedläggandet av Waxholmsbolaget och —

därest det skulle visa sig erforderligt — skyndsamt inkomma med förslag

till åtgärder för att under den kommande vintern i lämplig omfattning

ordna trafikmöjligheter för den bofasta befolkningen på de öar utan landförbindelse,

vilka hittills vintertid trafikerats av bolaget. Rörande styrelsens

arbete med denna fråga har departementschefen erhållit fortlöpande

informationer. I anslutning härtill upptogs under september detta år förhandlingar

med representanter för Stockholms stad i syfte att undersöka

om möjligheter funnes för sådant ytterligare stöd åt Waxholmsbolaget, som

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 213 år 1956

3

skulle giva en lösning av trafikproblemet under den närmaste tiden genom

en fortsättning av bolagets drift. Sedan enighet uppnåtts mellan handelsdepartementet

och stadens representanter har — under förutsättning av stadsfullmäktiges

godkännande samt ekonomiska bidrag från statens och landstingets

sida — den 20 oktober 1956 med Waxholmsbolaget träffats en tillläggsöverenskommelse,

enligt vilken bolaget avstår från att till grund för

befrielse före den 1 oktober 1957 från sina förpliktelser enligt avtalen den

28 februari och den 28 mars 1952 åberopa omständigheter, vilka nu föreligger

eller nu kan beräknas senare inträffa. Som motprestation förbinder sig

staden att utöver den ersättning, som jämlikt berörda båda avtal skall utgå

till bolaget för tiden den 1 maj 1956—den 30 april 1957, utbetala en tilläggsersättning

å 400 000 kronor. Förutsättning för giltigheten av detta tilläggsavtal

är att staten bidrager till stadens utgifter för tilläggsersättningen med

134 000 kronor.

Då, såsom framgår av det förut anförda, departementschefen nu är beredd

förorda att staten bidrager till tilläggsersättningen i enlighet med vad tilläggsavtalet

förutsätter, anför departementschefen till stöd härför följande.

Enligt departementschefens mening innebär statens ursprungliga utfästelse

i subventionsfrågan, att staten har att bidraga allenast vid vintertrafikens

upprätthållande inom bolagets trafikområde. Utfästelsen bygger sålunda på

den vedertagna principen att statens skyldighet är begränsad till att tillse

att den bofasta befolkningens berättigade anspråk på förbindelser med fastlandet

tillgodoses i rimlig utsträckning. Från stadens sida har också vitsordats,

att utfästelsen bygger på denna princip. De genom sjöfartsstyrelsen

gjorda undersökningarna hur trafiken under återstående del av innevarande

seglationsår inom ifrågavarande område skulle kunna ordnas, därest

Waxholmsbolaget nedlade driften, samt vilka kostnader som skulle vara förbundna

härmed, synes ge vid handen, att statsverkets utgifter skulle kunna

hållas inom en ram, som ungefärligen motsvarar vad staten nu erlägger till

Stockholms stad i samband med stadens hittillsvarande avtal med Waxholmsbolaget.

Med hänsyn härtill kan i och för sig göras gällande att anledning

saknas för staten att bidraga till tilläggsersättningen.

Emellertid är att märka att de gjorda beräkningarna beträffande kostnaderna

för en av staten ombesörjd båttrafik under instundande vinterperiod

är endast ungefärliga. Undersökningarna har nämligen ej kunnat

göras så ingående att man kommit fram till exakta siffror. Vidare har staten

avtalsenligt redan erlagt huvuddelen av det helopp staten har att för

innevarande seglationsår utgiva enligt gällande avtal. Med hänsyn till bolagets

ställning måste man räkna med svårigheter att snart återfå den del

av det erlagda snbventionsbeloppet, som skulle belöpa på tiden efter det

bolaget inställt driften. Det är sålunda att räkna med att för uppehållande

av trafiken genom statens försorg under den instundande vinterperioden i

allt fall skulle erfordras vissa ytterligare medel.

I anslutning härtill framhåller departementschefen, att enligt den nu träffade

preliminära överenskommelsen tilläggsersättningens belopp är något

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 213 år 1936

lägre än, vad som ifrågasattes vid de första kontakterna i frågan i juni i år.

Därjämte har vunnits en enligt departementschefens mening — med hänsyn

till subventionsgivarnas i viss mån skilda intressen i fråga om båttrafikens

dimensionering inom Waxholmsbolagets skärgårdsområde — rimligare fördelning

av bidraget mellan subventionsgivarna. Av tilläggsersättningen har

staten att svara för ett belopp, som uppgår till endast omkring en tredjedel,

medan enligt huvudavtalet statens andel av subventionen utgör hälften.

Till stöd för den nu förordade åtgärden kan ytterligare åberopas, att det

kan ifrågasättas om kommunikationsproblemen inom Waxholmsbolagets

trafikområde i fortsättningen kan lösas i enlighet med det arrangemang, som

träffats genom 1952 års avtal med bolaget. I förevarande läge, då underlag

saknas för bedömning av denna fråga, kan genom en tillfälligt ökad subventionering

av Waxholmsbolagets trafik vinnas den tid, som erfordras för en

undersökning av nämnda problem. Det har från departementschefens sida

under förhandlingarna med stadens representanter uttryckligen framhållits,

att det ifrågasatta extra subventionsanslaget är att betrakta som en engångsåtgärd

och att det icke är prejudicerande för framtiden. Under dessa förhandlingar

bar vidare betonats att en förutsättning för en tilläggsersättning till bolaget

är att mellan subventionsgivarna kommer till stånd överläggningar om

hur skärgårdstrafiken bör ordnas efter innevarande seglationsår. Självfallet

bör statens engagemang för återstående del av 1952 års avtals giltighetstid begränsas

till vad som följer av den princip, på vilken statens år 1952 lämnade

utfästelse vilar, nämligen att statens engagemang ej får överstiga vad

som kan beräknas motsvara statens kostnader för vintertrafikens upprätthållande.

Stockholms stad har nu i en den 25 oktober 1956 dagtecknad skrivelse

hemställt, att förhandlingar rörande skärgårdstrafikens ordnande

efter den 1 oktober 1957 snarast möjligt måtte upptagas mellan representanter

för staten, staden och landstinget. Under dessa omständigheter anser

även departementschefen, att förhandlingar i ämnet snarast bör komma till

stånd. Departementschefen avser att senare denna dag utverka Kungl. Maj :ts

bemyndigande att få tillkalla företrädare för staten i dessa förhandlingar.

Utskottet. Såsom av propositionen framgår träffades år 1952 mellan Stockholms

stad och Waxholmsbolaget avtal, att bolaget fr. o. m. den 1 maj 1952

under sju år skulle enligt vissa fastställda minimiturlistor ombesörja trafiken

inom visst närmare angivet område av Stockholms skärgård. Bolaget

skulle för sitt trafikåtagande från staden få bl. a. ett årligt driftsbidrag.

Samma år utfäste sig staten att till staden såsom bidrag till vintertrafiken

ettvart av åren 1952—1959 utgiva hälften av det av staden lämnade driftsbidraget.

Utgångspunkten från statens sida har härvid varit, att staten har

skyldighet alt tillse, att den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av fastlandsförbindelser

tillgodoses i rimlig utsträckning.

Det har nu visat sig, att de lämnade subventionerna icke kunnat förhindra,

att Waxholmsbolaget kommit i ekonomiska svårigheter och att bolaget

icke utan förhöjda driftsbidrag anser sig kunna fullgöra sina trafikåtagan
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 213 år 1956

5

den enligt 1952 års avtal. Med hänsyn härtill har under innevarande höst

mellan Stockholms stad och bolaget träffats en preliminär tilläggsöverenskommelse,

enligt vilken staden förbinder sig bl. a. att utöver den ersättning,

som jämlikt förenämnda avtal skall utgå till bolaget för tiden den 1 maj

1956—den 30 april 1957, utbetala en tilläggsersättning å 400 000 kronor.

Härvid har förutsatts, att staten bidrager till stadens utgifter för nämnda

ersättning med 134 000 kronor.

Såsom departementschefen framhållit är det nu föreslagna subventionsanslaget

att betrakta som en engångsåtgärd och sålunda icke prejudicerande.

Det har vidare angivits, att en förutsättning för tilläggsersätlningen är,

att överläggningar komma till stånd mellan subventionsgivarna om hur

skärgårdstrafiken bör ordnas efter innevarande seglationsår. Med hänsyn

härtill och till vad departementschefen i övrigt anfört är utskottet berett

tillstyrka, att 1952 års subventionsavtal revideras i enlighet med föreliggande

förslag och att alltså till ytterligare understöd åt båttrafiken i Stockholms

skärgård av statsmedel anvisas för nämnda seglationsår ett anslag

av 134 000 kronor.

Beträffande det motionsvis gjorda yrkandet vill utskottet framhålla, att

departementschefen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 1 november

1956 utsett tre företrädare för staten att deltaga i förenämnda förhandlingar

rörande frågan om det framtida ordnandet av båttrafiken i Stockholms

skärgård. Då det i motionen framförda förslaget därvid torde komma

under bedömning, synes motionen icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

a) att riksdagen må till Ytterligare understöd åt båttrafiken

i Stockholms skärgård å tilläggsstat I till riksstaten för

budgetåret 1956/57 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 134 000 kronor;

h) att motionen II: 836 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 4 december 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, fröken Andersson, herrar Hesselbom,

Pålsson, Gustaf Andersson, Birger Andersson, Axel Andersson och

Söderberg; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward„ Malmborg

i Skövde, Åkerström, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,

Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge, Thappcr, Nihlfors, Persson

i Växjö, Karlsson i Olofström, fröken Vinge och fröken Karlsson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:403 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående ytterligare understöd till båttrafiken i Stockholms skärgård. a1 i texten