Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande organisationen av akademisk forskning och undervisning i ämnet internationell politik.

1956-12-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:215, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande organisationen av akademisk forskning och undervisning i ämnet internationell politik.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 215—219

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

1

Nr 215

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande

organisationen av akademisk forskning och undervisning

i ämnet internationell politik.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herrar Åman och Sandler (I: 241) och den andra inom andra kammaren av

herr Edberg (II: 385), har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla om att 1955 års universitetsutredning måtte få i uppdrag

att i samband med den utbyggnad och omorganisation av den högre

undervisningen, som utredningen enligt sina direktiv hade att föreslå, också

utreda och framkomma med förslag rörande organisationen av akademisk

forskning och undervisning i ämnet internationell politik.

Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet har anförts huvudsakligen

följande.

Trots att vi lever i en värld, där det för var dag blir alltmer uppenbart, att

den internationella utvecklingen på det mest påtagliga sätt bestämmer ramen

för vår nationella verksamhet, förekommer i vårt land mycket litet av

systematiskt studium rörande den internationella politiken.

Vissa särskilda aspekter på de internationella förhållandena, kanske

främst de folkrättsliga och de som avser utrikeshandeln, har visserligen

uppmärksammats. Däremot gäller beträffande de internationella förhållandena

i allmänhet, relationerna mellan de olika staterna, de olika internationella

organisationernas verksamhet, över huvud taget vad man i ett

uttryck kan sammanfatta som »internationell politik», att detta är ett ämnesområde

som saknas på de svenska universitetens och högskolornas

schema. Den utrikespolitiska forskning som knutits till historievetenskapen

sysslar av förklarliga skäl huvudsakligen med förhållanden under äldre

tider.

Läget är ett helt annat i många europeiska länder och framför allt i

Förenta staterna. Vid praktiskt taget alla amerikanska universitet ges kurser

i »International relations». Vissa universitet har helt utbyggda institut

för utrikespolitisk undervisning och forskning.

Vad Sverige beträffar medför ju vår egenskap av att vara en liten nation,

vårt relativt perifera läge i Europa liksom vår traditionella alliansfrihet på

intet sätt att vi står oberoende av de internationella sammanhangen. Däremot

kan det finnas risk för att på grund av dessa omständigheter de internationella

sammanhangen inte röner tillräckligt mycket allmän uppmärksamhet.

Det finns därför också särskild anledning för ett land som Sverige

att göra vad som är möjligt för att sprida kunskap om och klarlägga de

internationella förhållandena.

Av väsentlig betydelse är här verksamheten vid universitet och högskolor,

inte minst därför att den i sin tur kan påverka inte bara den allmänna skol1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 215—219

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

undervisningen utan även på andra vägar samhället i övrigt. Bland annat

må här framhållas pressens behov av utrikespolitiskt skolade journalister

och bedömare liksom det krav Sveriges ökade engagemang i internationella

organ ställer på specialutbildade krafter. Statsmakterna har alltså all

anledning att, utöver vad som göres i form av stöd till utrikespolitiska institutet

och annan upplysningsverksamhet, som huvudsakligen är lagd på det

populära planet, söka få till stånd en fast organiserad forskning och undervisning

rörande internationell politik vid vara akademiska läroanstalter.

Att det i och för sig är önskvärt att det ämnesområde, som här betecknas

som internationell politik, ägnas uppmärksamhet vid universitet och högskolor,

torde väl från inget håll bestridas. Hur en sådan reform skall genomföras

är emellertid inte alldeles givet. Det naturliga borde vara att upprätta

särskilda lärostolar i internationell politik på samma sätt som ofta skett

i åtskilliga andra länder. Så länge det emellertid inte finns tjänster råder

det brist på kompetenta lärare och forskare, och innan man fått sådana

kompetenta krafter möter tanken på att inrätta nya tjänster tvekan. Det

är vidare möjligt, att ämnet internationell politik i varje fall till en början

ej kan göras till ett självständigt examensämne, och dess införande medför

därför vissa särskilda universitetsorganisatoriska problem. Sannolikt torde

den internationella politiken böra infogas inom ramen för ett annat ämne,

förslagsvis statskunskap — såsom fallet ofta är i USA. Kompetensfrågan

skulle möjligen kunna lösas genom en successiv specialisering inom det

större undervisningsämnet i riktning mot ämnet internationell politik.

Då dessa universitetsorganisatoriska frågor torde vara av sådan art, att

de lämpligen bör behandlas av 1955 års universitetsutredning, synes det

ändamålsenligt att spörsmålet i dess helhet överlämnas till denna utredning.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över motionerna

av kanslern för rikets universitet och vederbörande universitetsoch

högskolemyndigheter. Av dessa yttranden inhämtas bland annat följande.

Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet har hänvisat till ett av fakulteten

den 31 januari 1956 avgivet yttrande över en skrivelse till chefen för

ecklesiastikdepartementet i fråga om förberedelser för Europarådets kulturexpertkommittés

tolfte session, vari fakulteten anfört följande.

De rekommendationer, som ingå i M. Imbs rapport överensstämma såvitt

de juridiska studierna angå i ej ringa omfattning med de meningar, som i

andra samanhang uttalats av juridiska fakulteten. Fakulteten kan sålunda

instämma däri, att varje juris studerande bör äga kunskap i minst tva främmande

språk, varav ett romanskt, liksom tillräcklig kännedom om latin.

För fakultetens del är önskemålet realiserat, att folkrätt (public international

law) skall vara ett obligatoriskt ämne i de juridiska studierna och att

däri ock skall behandlas den internationella organisationen. Att införa ett

specialämne, omfattande den internationella organisationens teori och

praxis,* synes dock fakulteten något överdimensionerat liksom ock inrättandet

av en speciell lärostol i detta ämne. Möjlighet till studier i komparativ

offentlig och privat rätt föreligger genom det till fakulteten knutna institutet

för jämförande rättsvetenskap. Vad i övrigt anföres om önskvärdheten

av föreläsningar om de internationella organisationerna, tjänstgöring i

dem och stipendier för studieresor m. m. föranleder givetvis icke några

invändningar från fakultetens sida.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956 3

Humanistiska sektionen vid Uppsala universitet har framhållit bland annat

följande.

Det kan icke bestridas att vad man sammanfattningsvis kallar internationell

politik f. n. intar en ganska undanskymd plats i svensk vetenskaplig

undervisning och forskning. Det finns visserligen historiker, som i viss utsträckning

ha ägnat sig åt modern utrikespolitik, men svårigheten att få

tillgång till ett allsidigt dokumentariskt källmaterial på grund av hemligstämpling

och andra förhållanden synas vara betydande. Ur vissa synpunkter

är läget gynnsammare, när det gäller de internationella organens verksamhet.

Sedan länge är kunskap om denna verksamhet ett fast moment i

studiekurserna i statskunskap. Även förutsättningarna för en systematiskt

bedriven forskning torde här få anses vara större än när det gäller relationerna

mellan staterna.

Det måste hälsas med tillfredsställelse att man från statsmakternas sida

har visat intresse för att söka bereda undervisning och forskning på detta

område ett större utrymme vid universiteten. Det är emellertid också uppenbart

att man här står inför ett icke alldeles lättlöst universitetsorganisatoriskt

problem. Tillgången till kompetenta lärarkrafter är oviss. Det är

svårt att avgöra om ämnet internationell politik bör anslutas till historia

eller till statskunskap eller om det från början bör inta en självständig ställning.

Om huvudsyftet skall vara att bedriva studier över internationella

organisationsformer är anknytningen till statskunskap naturlig. Om avsikten

däremot är att vetenskapligt söka klargöra utrikespolitiska händelseförlopp

måste ämnets samband med historia träda i förgrunden. Vilket alternativ

man väljer synes enligt sektionens mening det första stadiet i ämnets

utveckling innebära inrättande av ett preceptorat med anknytning till

ettdera av nämnda ämnen. Att göra ämnet internationell politik till ett helt

självständigt universitetsämne torde tills vidare vara svårt att realisera med

hänsyn till bristen på kompetenta lärarkrafter.

Under hänvisning till det anförda vill sektionen tillstyrka, att en förutsättningslös

utredning av frågan kommer till stånd.

Större akademiska konsistoriet vid Uppsala universitet har hänvisat till

och åberopat vad den juridiska fakulteten och den humanistiska sektionen

vid universitetet i ärendet anfört.

Juridiska fakulteten vid Lunds universitet har funnit det föreliggande förslaget

väl motiverat och instämmer i motionernas syfte. Fakulteten har i

detta sammanhang framhållit, att 1945 års universitetsberedning i sitt betänkande

II (SOU 1946:81, s. 51) föreslagit att principbeslut skulle fattas

om inrättande av en professur i internationell rätt vid Lunds universitet och

att fakulteten därefter i samband med sina petita framfört önskemål i samma

riktning.

Humanistiska sektionen vid Lunds universitet har anfört följande.

Sektionen vill för sin del instämma i de allmänna synpunkter, som motionärerna

framfört angående önskvärdheten av ökad forskning och undervisning

vid universiteten i ämnet »internationell politik». Med" den alltmer

vidgade kontakten över gränserna framstår detta som ett önskemål av hög

angelägenhetsgrad. För eu rad yrken är det nödvändigt med god kännedom

om de allt talrikare internationella organisationerna och de aktuella relationerna

staterna emellan och mellan de internationella organisationerna

och staterna. Det nu berörda behandlas visserligen för närvarande till stora

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

delar i universitetsundervisningen men inom skilda ämnen, sasom statskunskap,

historia och nationalekonomi. Huruvida »internationell politik»

bör utbrytas ur de angivna ämnena och bilda ett särskilt ämne kan synas

något tveksamt men bör givetvis bli föremål för utredning. Denna bör ä\en

gälla ämnets omfattning.

Större konsistoriet vid Lunds universitet har åberopat den juridiska fakultetens

och den humanistiska sektionens vid universitetet utlåtanden i

ärendet.

Filosofiska fakulteten vid Göteborgs universitet har anfört huvudsakligen

följande.

Fakulteten kan utan inskränkning vitsorda det av motionärerna understrukna

behovet av en vidgad forskning och undervisning rörande internationell

politik och tillstyrker livligt, att frågan härom hänvisas till 1955 års

universitetsutredning för närmare prövning. Såsom antyds i motionerna

torde det stöta på svårigheter att sammanfatta detta ämnesområde till ett

självständigt examensämne. Den internationella politiken har anknytning

till flera ämnen — i första hand till statskunskap och historia men också

till nationalekonomi, geografi m. fl. ämnen — och det torde vidare ej kunna

göras gällande, att en för hela detta ämnesområde speciell metodik förefinnes.

Studiet av den internationella politiken bör därför anknytas till ett redan

existerande universitetsämne, och med hänsyn till den intresseriktning,

som motionärerna särskilt angivit, blir det statskunskapen och historien,

som närmast kommer i fråga. Fakulteten vill därför rekommendera till en

kommande utrednings beaktande att pröva möjligheten av att vid varje universitet,

liksom vid Stockholms högskola, inrätta en lärar- och forskarbefattning

i internationell politik med anknytning till ettdera av ämnena

historia och statskunskap. Befattningens innehavare skall meddela undervisning

rörande internationell politik dels, och i mera begränsad utsträckning,

för alla studerande inom vederbörande ämne, dels i form av särskild

undervisning avsedd i första hand för blivande diplomater samt för journalister,

ekonomer, tekniker och andra med speciell inriktning på internationell

verksamhet.

Det större konsistoriet vid Göteborgs universitet har åberopat innehållet i

filosofiska fakultetens yttrande.

Rektor snämnden vid Stockholms högskola har anfört bland annat följande.

Rektorsnämnden tillstyrker den utredning, som motionärerna begära. Rektorsnänmden

hyser den bestämda uppfattningen att betydelsen av det utrikespolitiska

skeendet även för vårt land gör det nödvändigt att bereda

vidgad plats för den internationella politiken i vår akademiska forskning

och undervisning. Detta skulle vara ägnat ej blott att bryta den relativa isolering,

i vilken vårt land länge levat, åtminstone i jämförelse med många

andra europeiska länder, utan även och framför allt att öka kvalifikationerna

hos de kategorier av studerande, som sedermera komma att i sin yrkesutövning

svssla med internationella spörsmål. Det är därför en angelägenhet

av stor vikt att våra lärosäten rustas att motsvara de krav, som en internationaliserad

tidsålder i dessa hänseenden ställer.

Rektorsnämnden delar motionärernas uppfattning att målsättningen bör

vara att professurer i internationell politik inrättas inom en så snar framtid

som möjligt. Med hänsyn till utrikespolitiska institutets säte i Stockholm

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

5

liksom till att högskolans undervisning brukar samla många som äro anställda

vid statliga verk och enskilda organisationer, där ett klart behov av

utrikespolitisk orientering föreligger, synes det ligga i öppen dag att den

första professuren i ämnet bör inrättas vid högskolan.

När det gäller spörsmålet, huruvida det av motionärerna förordade ämnet

internationell politik lämpligen bör ges en helt fristående ställning eller anknytas

till något redan bestående ämne, vill rektorsnämnden framhålla att

i de länder, där ett sådant ämne redan tillhör universitetsorganisationen, det

i allmänhet icke torde betraktas såsom ett enda ämne utan som en kombination

av flera; undervisningen ombesörjes i allmänhet av specialister från

olika fackområden. En examen eller grad i internaiioneli politik vinnes sålunda

ofta efter studium av flera självständiga examensämnen. »En fast

organiserad forskning och undervisning rörande internationell politik» kan

sålunda bäst åstadkommas genom en organiserad samverkan inom ramen

för akademiska institutioner av lärare, som företräda de ämnen, vilka syssla

med olika avsnitt av det kunskapsområde som här åsyftas.

Det synes således rektorsnämnden naturligast, att utredningen inriktas

på att åstadkomma en organiserad samverkan mellan de ämnen, inom vilka

internationell politik redan förekommer såsom avsnitt av undervisningen.

F. n. torde huvudsakligast ämnena statskunskap, nationalekonomi, historia

och folkrätt inbegripas däri. Åtgärder böra vidtagas för att erforderliga lärartjänster

och institutioner måtte skapas eller att redan bestående institut

måtte förstärkas. Ledningen av undervisningen bör sammanhållas av en

professor i internationell politik, som där så kan ordnas samtidigt göres till

institutionsföreståndare. Professorn kan knappast förutsättas bli kompetent

mer än i någon del av ämnet; just i denna del bör han samtidigt vara forskningsledare.

Om alla de fyra lärosätena så småningom utrustas med en lärostol

i internationell politik, borde det genom formuleringen av lärostolens

beteckning tillses att dessa professorer komme att representera olika delar

av ämnet. En sådan differentiering skulle erbjuda många fördelar ur vetenskaplig

synpunkt. Den skulle också underlätta att för dessa lärostolar förvärva

framstående specialister.

Den lämpligaste utformningen av undervisningen rörande internationell

politik kan givetvis inte skisseras utan att man först fastslår huruvida ett

nytt självständigt examensämne bör tillskapas och i så fall i vilka examenskombinationer

ämnet bör ingå, eller om endast särskilda, fakultativa utrikespolitiska

kurser böra inläggas i de hithörande gamla ämnena. Båda utvägarna

synas tänkbara och förtjänta av utredningen. De examina, som härvidlag

torde ifrågakomma, äro dels filosofie kandidatexamen, dels de examina,

som i framtiden komma att motsvara de nuvarande statsvetenskapliga

examina, dels filosofie licentiatexamen.

Givetvis bör även forskning i internationell politik organiseras. Eu sådan

forskning är även den i hög grad påkallad av utrikespolitikens ökade vikt

och bör bli föremål för statligt stöd redan innan professurer kunna inrättas.

Även i fortsättningen framstår det dock som ändamålsenligast att denna

forskning bedrives inom ramen för hittillsvarande ämnen. Lika givet är alt

om en professur inrättas i internationell politik vid något lärosäte, forskningsarbetet

utföres under denne professors ledning på de områden där han

specialiserat sig. En sådan smidig anordning av forskningen vid olika lärosäten

alltefter specialprofessurens inriktning torde såvitt nu kan bedömas

gc de allsidigaste och bästa resultaten.

Rektorsnämnden vill särskilt understryka att utredningen ej ensidigt bör

inriktas på grundandet av professurer. I så fall kan lätt den faran uppstå att

provisoriska och successiva åtgärder försummas. Framför allt måste detta

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 215 år 1956

gälla, när som i detta fall en viss tid måste åtgå, innan anslag för professurer

beviljas. Det måste därför bli en mycket viktig uppgift för utredningen

att framlägga förslag om omedelbara förstärkningar inom hithörande ämnen

både institutionellt och när det gäller lärarkrafter. Rektorsnämnden vill

dock framhålla, att frågan om inrättandet av professurer ej torde behöva

dröja så länge som det synes ha föresvävat motionärerna. Aktuella internationella

problem ha sedan länge sysselsatt forskare inom ämnena statskunskap,

nationalekonomi och historia. Det borde inte erbjuda några större

svårigheter för de mest kvalificerade av dessa forskare att specialisera sig

och inom en inte alltför lång tid göra sig kompetenta till professurer inom

något av den internationella politikens delområden. Vad folkrätten beträffar

vill rektorsnämnden särskilt nämna, att några yngre forskare vid Stockholms

högskola just nu äro sysselsatta med avancerade vetenskapliga studier

i detta ämne.

På grund av vad sålunda anförts får rektorsämbetet vid Stockholms högskola

''livligt tillstyrka att 1955 års universitetsutredning erhåller det i förevarande

motioner föreslagna uppdraget.

Kanslern för rikets universitet har under hänvisning till vad i de av universitets-

och högskolemyndigheterna avgivna yttrandena anförts ansett sig

böra förorda, att en förutsättningslös utredning rörande de i motionerna berörda

spörsmålen kommer till stånd genom 195o års universitetsutrednings

försorg.

Utskottet. Under hänvisning till vad i de över motionerna avgivna yttrandena

anförts har utskottet funnit starka skäl tala för att de i motionerna

berörda spörsmålen bli föremål för en förutsättningslös och allsidig utredning.

I likhet med kanslern för rikets universitet anser utskottet att denna

utredning lämpligen bör anförtros åt 1955 års universitetsutredning.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 241 och

II: 385, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj:t

måtte uppdraga åt 1955 års universitetsutredning att verkställa

den av utskottet angivna utredningen.

Stockholm den 4 december 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Ohlon,

Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, fröken Andersson, herrar Hesselbom,

Pålsson, Gustaf Andersson, Birger Andersson, Axel Andersson och

Söderberg; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Åkerström, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors,

Andersson i Mölndal, Johansson i Mysinge, Thapper, Nihlfors, Persson

i Växjö, fröken Vinge, herr Blidfors och fröken Karlsson,.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:405 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande organisationen av akademisk forskning och undervisning i ämnet internationell politi a1 i texten