Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i folkskolestadgan.
1956-12-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:217, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i folkskolestadgan.
Dokumentets text
14
Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956
Nr 217
Utlåtande
i anledning av väckta motioner om viss ändring i folkskolestadgan.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Lindblom m. fl. (I: 421) och den andra inom andra kammaren av herr
Ohlin m. fl. (II: 513), har, såvitt här är i fråga, hemställts, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om införande av följande ändrade
lydelse — i samband med väntad allmän revision av folkskolestadgan —
av nämnda stadgas § 35 mom. 2: Barns skolgång må börja det kalenderår,
under vilket barnet fyller sex år, om dess föräldrar eller målsman så
önska samt barnet enligt läkarundersökning och vid särskild skolmognadsprövning
befinnes vara väl skolmoget.
Till stöd för detta yrkande har anförts huvudsakligen följande.
Varje förlängning av den obligatoriska skolans längd har mötts med misstro
från dem som ansett det viktigare att barnen tidigt kommer ut i förvärvsarbetet
än att de får en vidgad skolutbildning. Det vore oriktigt att
förneka att denna skepsis funnits i vårt land i samband med beslutet om
den nioåriga enhetsskolan även om den i riksdagen endast i ringa omfattning
kommit till uttryck.
Den som riktats mot skolpliktstidens förlängning har i främsta rummet
tagit fasta på den försening av förvärvsarbete, äktenskapsbildning och föräldraskap
som indirekt följer för dem som efter avslutad nioårig skola tar
risken av en mångårig specialutbildning. När studentexamensåldern nu genomsnittligen
stigit ända upp till 20,0 år (enligt vissa undersökningar 20,1)
är det givetvis uppenbart att t. ex. läkare ej kan ha avslutat sin utbildning
förrän uppemot trettioårsåldern, om man tar hänsyn till den fördröjning
som även sker genom värnpliktstjänstgöringen.
Önskemålen om en förkortad samlad skoltid för alla dem som skaffar
sig en avancerad utbildning på den yrkesmässiga eller teoretiska sidan är
sålunda alltjämt levande. De ökade kraven på nytt lärostoff och mera individuell
omvårdnad i skolan är emellertid oförenliga med en allmän förkortning
av själva skoltiden. Skolkommissionen har emellertid velat öppna
möjligheten för studiebegåvade elever att passera det treåriga lågstadiet på
två år och har även genom att sätta skolmognadsprov i system velat underlätta
för begåvade sexåringar att vinna inträde i småskolans första klass.
Båda dessa möjligheter har emellertid i mycket ringa utsträckning utnyttjats
av eleverna. Ett huvudskäl härtill torde vara att den ålder av sju år,
som fastställts i ett tidsläge, då långa skolvägar tillryggalagda till fots var
en betydande realitet, av föräldraopinionen vanemässigt uppfattas som normal
inträdesålder i skolan. Ändrade författningsbestämmelser och nya för
-
Statsutskottets utlåtande nr 217 är 1956
15
utsättningar för ett tidigare inträde i skolan torde emellertid kunna påverka
denna opinion.
En generell ändring av skolålderns början från sju till sex år för skolmogna
barn förutsätter en ändring av 35 § 2 mom. i nu gällande folkskolestadga.
I samband med en kommande bearbetning av folkskolestadgan i dess helhet
torde böra övervägas, om ej det nuvarande förfarandet kan förenklas
och omförmälda moment i folkskolestadgan få följande formulering:
Barns skolgång må börja det kalenderår, under vilket barnet fyller sex år,
om dess föräldrar eller målsman så önska samt barnet enligt läkarundersökning
och vid särskild mognadsprövning befinnes vara väl skolmoget.
Därvid förutsätter vi att skolöverstyrelsen skulle utfärda bestämmelser
om den särskilda skolmognadsprövningens utformning, såvida icke nu gällande
cirkulär av den 3 maj 1949 och den 30 oktober 1951 samt kungörelsen
den 4 juni 1954 nr 570 befunnes ge erforderliga anvisningar även vid detta
mera summariska förfarande med större spelrum för föräldrarnas initiativ.
Vi förmodar dock att en allmän övergång till intagning vid sex års ålder
icke skulle komma till stånd enbart genom en sådan stadgeändring så mycket
mer som vi är livligt medvetna om det önskvärda i att föräldrar till sent
utvecklade barn mera allmänt utnyttjar möjligheten att låta dem vänta till
åttaårsåldern. Då vi emellertid tror att med nuvarande väl utvecklade skolskjutssystem
och tidigare inträdande allmän skolmognad skolåldern i varje
fall i städerna skulle kunna räknas från sex i stället för från sju år, önskar
vi på längre sikt skapa förutsättningar härför.
Det bör därvid övervägas huruvida en mera allmänt organiserad förskoleverksamhet
kan underlätta en tidigare läggning av skolpliktstidens början
och om förutsättningen för detta är att förskolesystemet inordnas i skolorganisationen.
Dock bör ett uppgivande av förskolans frivilliga karaktär
ej komma i fråga.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från skolöverstyrelsen,
vilket såsom Bilaga är fogad till detta utlåtande.
Utskottet. Enligt gällande bestämmelser i folkskolestadgan (§35 mom. 2)
må barns skolgång börja det kalenderår, under vilket barnet före den 1 juli
fyller sex år, om dess föräldrar eller målsmän så önska samt barnet enligt
läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes vara väl skolmoget. Efter
framställning av skolrådet (skolstyrelsen) må dock vederbörande statens
folkskolinspektör för visst fall kunna medgiva, att skolgången under nyss
angivna förutsättningar må börja det kalenderår, under vilket barnet efter
den 1 juli fyller sex år.
Det i motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, framställda förslaget
avser att genom viss ändring av bestämmelserna i folkskolestadgan
underlätta inträde i skolan vid sex års ålder. Skolöverstyrelsen har i sitt
remissyttrande på anförda skäl avstyrkt bifall till den föreslagna ändringen
i nämnda stadga.
Med beaktande av vad överstyrelsen i ärendet anfört har utskottet vid sin
prövning av ifrågavarande motionsyrkande icke funnit sig böra biträda
detsamma.
16
Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956
Utskottet hemställer alltså,
att motionerna 1:421 och 11:513, såvitt här är i fråga,
icke må till någon läksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 december 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 215.
Reservation
av herrar Ohton, Näsgård, Axel Andersson, fröken Elmén och herr Nihlfors,
vilka ansett, att utskottet bort ansluta sig till det i motionerna I: 421
och II: 513, såvitt här är i fråga, gjorda yrkandet och alltså bort hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:421 och
II: 513, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Knngl. Maj :t måtte utfärda bestämmelser om sådan
ändrad lydelse av § 35 mom. 2 gällande folkskolestadga,
som åsyftas i nämnda motioner.
Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956
17
Bilaga
Till riksdagens statsutskott
Genom nådig remiss den 28 februari 1956 har skolöverstyrelsen anmodats
att till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt yttrande
över inom första och andra kammaren väckta motioner (I: 421 och II: 513)
angående det obligatoriska skolväsendet och dess överbyggnad på läroverksoch
universitetsstadierna, såvitt gäller avsnitten under -— — — II B 1
--—• s. 18 ff. Med anledning härav får överstyrelsen anföra följande.
Det framlagda förslaget till ändring av § 35 mom. 2 första stycket folkskolestadgan
överenstämmer i sak helt med vad skolkommissionen föreslog
i skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 juli 1946 angående ändring av gällande
bestämmelser om intagning av barn i folkskola.
I sitt utlåtande den 18 oktober 1946 över skolkommissionens framställning
ansåg sig överstyrelsen efter en utförlig motivering endast kunna tillstyrka
förslaget i fråga om barn, som före den 1 juli fyllt sex år. Skolutredningen
hade tidigare uttalat sig i samma riktning. Genom kungörelsen 1946:
735 fick ifrågavarande författningsrum sin nu gällande lydelse, som kan
sägas representera en medelväg mellan de olika uppfattningarna i frågan
på det sättet, att genom inkoppling av statens folkskolinspektör tillämpningen
av bestämmelsen göres mer restriktiv i fråga om barn, som under senare
halvåret fyller sex år.
Det nu aktuella förslaget innebär dels att nämnda restriktion bortfaller,
dels att uttrycket »prövning i övrigt» utbytes mot »vid särskild skolinognadsprövning».
Genom den sistnämnda ändringen skulle mognadsprövningen
bli obligatorisk, vilket hittills ej varit fallet. Enligt den nu gällande lydelsen
kan skolmognaden utrönas även på annat sätt än genom särskild
prövning, t. ex. genom provplacering i skola. Att göra dessa särskilda skolmognadsprov
obligatoriska är enligt överstyrelsens mening i nuvarande läge
ej motiverat. I ovannämnda utlåtande framhöll överstyrelsen, att det ej får
förbises, att dylika prov har begränsad giltighet och att risker för misstag
föreligger. För att ytterligare belysa detta spörsmål vill överstyrelsen hänvisa
till vad en fackpsykolog (professor Elingren i Ivatz, Handbok i psykologi)
anfört beträffande begreppet skolmognad. Han skriver: »Faran med
detta begrepp är att man lockas att tro på existensen av någon slags funktion,
som kan kallas skolmognad och för vilken särskilda s. k. skolmognadstest
kan utvecklas. Visserligen reserverar man sig i regel och menar att skolmognaden
egentligen är ett sammelbegrepp, som täcker många beteendevarianter
och funktioner, l. ex. allmän intelligensutveckling, s. k. läsbereddhet,
uppmärksamhetens mognad, social anpassning och även rent allmän
kroppsutveckling. Men risken finns där alt man inbillar sig, alt det är möjligt
att konstruera särskilda test för i grunden så heterogena företeelser.»
Efter att ha jämfört med intelligenstestningarna, som efter decenniers forskning
och praktisk tillämpning fått en fast grund, fortsätter han: »Men vid
bestämmandet av den s. k. skolmognaden har man på ett ungefär sökt fastställa
vad det är som gör att ett barn är skolmoget eller motsatsen. Så har
man konstruerat vissa test — eller försök till test — som har till uppgift att
kvantitativt gradera ett i grunden så oanalyserat funktionellt begrepp.»
2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 215—219
18
Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956
Motionärerna utgår ifrån att en tidigare inträdande allmän skolmognad
skulle föreligga. Detta uttalande bör ses emot bakgrunden av vad ovan anförts.
Att ett barn anses vara skolmoget innebär intet annat, än att det beräknas
kunna med fördel deltaga i skolans undervisning, sådan den f. n.
bedrives. Skulle inträdesåldern sänkas på sätt motionärerna föreslagit, finnes
skäl för antagandet, att undervisningen delvis måste läggas om i riktning
mot mera lek, manuella sysselsättningar och rörelsemöjligheter. Likaså
måste man då sannolikt överväga lämpligheten av mindre klasser och
kortare skoldag. Slutligen bör erinras om att underåriga skolbarn ej sällan
får skolsvårigheter av olika art.
I motionerna beröres förskoleverksamheten och frågan om dess inordnande
i skolorganisationen. Det må här erinras om att överstyrelsen i olika sammanhang
förordat, att förskoleinstitutionerna organisatoriskt anknytes till
skolväsendet i övrigt. I förskolan torde förutsättningarna för en mera helhetsbetonad
bedömning av barns skolmognad vara de bästa tänkbara.
Överstyrelsen har icke funnit, att något nytt tillkommit, som kan föranleda,
att överstyrelsen frångår sin tidigare uppfattning i föreliggande fråga,
och kan därför icke tillstyrka den föreslagna ändringen i folkskolestadgan.
Stockholm den 7 april 1956
NILS GUSTAV ROSÉN
GUNNAR ENGSTRÖM
Gösta Lindqvist
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.