Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i folkskolestadgan.

1956-12-04 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:217, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring i folkskolestadgan.

Dokumentets text

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956

Nr 217

Utlåtande

i anledning av väckta motioner om viss ändring i folkskolestadgan.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lindblom m. fl. (I: 421) och den andra inom andra kammaren av herr

Ohlin m. fl. (II: 513), har, såvitt här är i fråga, hemställts, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om införande av följande ändrade

lydelse — i samband med väntad allmän revision av folkskolestadgan —

av nämnda stadgas § 35 mom. 2: Barns skolgång må börja det kalenderår,

under vilket barnet fyller sex år, om dess föräldrar eller målsman så

önska samt barnet enligt läkarundersökning och vid särskild skolmognadsprövning

befinnes vara väl skolmoget.

Till stöd för detta yrkande har anförts huvudsakligen följande.

Varje förlängning av den obligatoriska skolans längd har mötts med misstro

från dem som ansett det viktigare att barnen tidigt kommer ut i förvärvsarbetet

än att de får en vidgad skolutbildning. Det vore oriktigt att

förneka att denna skepsis funnits i vårt land i samband med beslutet om

den nioåriga enhetsskolan även om den i riksdagen endast i ringa omfattning

kommit till uttryck.

Den som riktats mot skolpliktstidens förlängning har i främsta rummet

tagit fasta på den försening av förvärvsarbete, äktenskapsbildning och föräldraskap

som indirekt följer för dem som efter avslutad nioårig skola tar

risken av en mångårig specialutbildning. När studentexamensåldern nu genomsnittligen

stigit ända upp till 20,0 år (enligt vissa undersökningar 20,1)

är det givetvis uppenbart att t. ex. läkare ej kan ha avslutat sin utbildning

förrän uppemot trettioårsåldern, om man tar hänsyn till den fördröjning

som även sker genom värnpliktstjänstgöringen.

Önskemålen om en förkortad samlad skoltid för alla dem som skaffar

sig en avancerad utbildning på den yrkesmässiga eller teoretiska sidan är

sålunda alltjämt levande. De ökade kraven på nytt lärostoff och mera individuell

omvårdnad i skolan är emellertid oförenliga med en allmän förkortning

av själva skoltiden. Skolkommissionen har emellertid velat öppna

möjligheten för studiebegåvade elever att passera det treåriga lågstadiet på

två år och har även genom att sätta skolmognadsprov i system velat underlätta

för begåvade sexåringar att vinna inträde i småskolans första klass.

Båda dessa möjligheter har emellertid i mycket ringa utsträckning utnyttjats

av eleverna. Ett huvudskäl härtill torde vara att den ålder av sju år,

som fastställts i ett tidsläge, då långa skolvägar tillryggalagda till fots var

en betydande realitet, av föräldraopinionen vanemässigt uppfattas som normal

inträdesålder i skolan. Ändrade författningsbestämmelser och nya för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 217 är 1956

15

utsättningar för ett tidigare inträde i skolan torde emellertid kunna påverka

denna opinion.

En generell ändring av skolålderns början från sju till sex år för skolmogna

barn förutsätter en ändring av 35 § 2 mom. i nu gällande folkskolestadga.

I samband med en kommande bearbetning av folkskolestadgan i dess helhet

torde böra övervägas, om ej det nuvarande förfarandet kan förenklas

och omförmälda moment i folkskolestadgan få följande formulering:

Barns skolgång må börja det kalenderår, under vilket barnet fyller sex år,

om dess föräldrar eller målsman så önska samt barnet enligt läkarundersökning

och vid särskild mognadsprövning befinnes vara väl skolmoget.

Därvid förutsätter vi att skolöverstyrelsen skulle utfärda bestämmelser

om den särskilda skolmognadsprövningens utformning, såvida icke nu gällande

cirkulär av den 3 maj 1949 och den 30 oktober 1951 samt kungörelsen

den 4 juni 1954 nr 570 befunnes ge erforderliga anvisningar även vid detta

mera summariska förfarande med större spelrum för föräldrarnas initiativ.

Vi förmodar dock att en allmän övergång till intagning vid sex års ålder

icke skulle komma till stånd enbart genom en sådan stadgeändring så mycket

mer som vi är livligt medvetna om det önskvärda i att föräldrar till sent

utvecklade barn mera allmänt utnyttjar möjligheten att låta dem vänta till

åttaårsåldern. Då vi emellertid tror att med nuvarande väl utvecklade skolskjutssystem

och tidigare inträdande allmän skolmognad skolåldern i varje

fall i städerna skulle kunna räknas från sex i stället för från sju år, önskar

vi på längre sikt skapa förutsättningar härför.

Det bör därvid övervägas huruvida en mera allmänt organiserad förskoleverksamhet

kan underlätta en tidigare läggning av skolpliktstidens början

och om förutsättningen för detta är att förskolesystemet inordnas i skolorganisationen.

Dock bör ett uppgivande av förskolans frivilliga karaktär

ej komma i fråga.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande från skolöverstyrelsen,

vilket såsom Bilaga är fogad till detta utlåtande.

Utskottet. Enligt gällande bestämmelser i folkskolestadgan (§35 mom. 2)

må barns skolgång börja det kalenderår, under vilket barnet före den 1 juli

fyller sex år, om dess föräldrar eller målsmän så önska samt barnet enligt

läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes vara väl skolmoget. Efter

framställning av skolrådet (skolstyrelsen) må dock vederbörande statens

folkskolinspektör för visst fall kunna medgiva, att skolgången under nyss

angivna förutsättningar må börja det kalenderår, under vilket barnet efter

den 1 juli fyller sex år.

Det i motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, framställda förslaget

avser att genom viss ändring av bestämmelserna i folkskolestadgan

underlätta inträde i skolan vid sex års ålder. Skolöverstyrelsen har i sitt

remissyttrande på anförda skäl avstyrkt bifall till den föreslagna ändringen

i nämnda stadga.

Med beaktande av vad överstyrelsen i ärendet anfört har utskottet vid sin

prövning av ifrågavarande motionsyrkande icke funnit sig böra biträda

detsamma.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956

Utskottet hemställer alltså,

att motionerna 1:421 och 11:513, såvitt här är i fråga,

icke må till någon läksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 december 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 215.

Reservation

av herrar Ohton, Näsgård, Axel Andersson, fröken Elmén och herr Nihlfors,

vilka ansett, att utskottet bort ansluta sig till det i motionerna I: 421

och II: 513, såvitt här är i fråga, gjorda yrkandet och alltså bort hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna 1:421 och

II: 513, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Knngl. Maj :t måtte utfärda bestämmelser om sådan

ändrad lydelse av § 35 mom. 2 gällande folkskolestadga,

som åsyftas i nämnda motioner.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956

17

Bilaga

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 28 februari 1956 har skolöverstyrelsen anmodats

att till riksdagens statsutskott inkomma med av utskottet begärt yttrande

över inom första och andra kammaren väckta motioner (I: 421 och II: 513)

angående det obligatoriska skolväsendet och dess överbyggnad på läroverksoch

universitetsstadierna, såvitt gäller avsnitten under -— — — II B 1

--—• s. 18 ff. Med anledning härav får överstyrelsen anföra följande.

Det framlagda förslaget till ändring av § 35 mom. 2 första stycket folkskolestadgan

överenstämmer i sak helt med vad skolkommissionen föreslog

i skrivelse till Kungl. Maj :t den 3 juli 1946 angående ändring av gällande

bestämmelser om intagning av barn i folkskola.

I sitt utlåtande den 18 oktober 1946 över skolkommissionens framställning

ansåg sig överstyrelsen efter en utförlig motivering endast kunna tillstyrka

förslaget i fråga om barn, som före den 1 juli fyllt sex år. Skolutredningen

hade tidigare uttalat sig i samma riktning. Genom kungörelsen 1946:

735 fick ifrågavarande författningsrum sin nu gällande lydelse, som kan

sägas representera en medelväg mellan de olika uppfattningarna i frågan

på det sättet, att genom inkoppling av statens folkskolinspektör tillämpningen

av bestämmelsen göres mer restriktiv i fråga om barn, som under senare

halvåret fyller sex år.

Det nu aktuella förslaget innebär dels att nämnda restriktion bortfaller,

dels att uttrycket »prövning i övrigt» utbytes mot »vid särskild skolinognadsprövning».

Genom den sistnämnda ändringen skulle mognadsprövningen

bli obligatorisk, vilket hittills ej varit fallet. Enligt den nu gällande lydelsen

kan skolmognaden utrönas även på annat sätt än genom särskild

prövning, t. ex. genom provplacering i skola. Att göra dessa särskilda skolmognadsprov

obligatoriska är enligt överstyrelsens mening i nuvarande läge

ej motiverat. I ovannämnda utlåtande framhöll överstyrelsen, att det ej får

förbises, att dylika prov har begränsad giltighet och att risker för misstag

föreligger. För att ytterligare belysa detta spörsmål vill överstyrelsen hänvisa

till vad en fackpsykolog (professor Elingren i Ivatz, Handbok i psykologi)

anfört beträffande begreppet skolmognad. Han skriver: »Faran med

detta begrepp är att man lockas att tro på existensen av någon slags funktion,

som kan kallas skolmognad och för vilken särskilda s. k. skolmognadstest

kan utvecklas. Visserligen reserverar man sig i regel och menar att skolmognaden

egentligen är ett sammelbegrepp, som täcker många beteendevarianter

och funktioner, l. ex. allmän intelligensutveckling, s. k. läsbereddhet,

uppmärksamhetens mognad, social anpassning och även rent allmän

kroppsutveckling. Men risken finns där alt man inbillar sig, alt det är möjligt

att konstruera särskilda test för i grunden så heterogena företeelser.»

Efter att ha jämfört med intelligenstestningarna, som efter decenniers forskning

och praktisk tillämpning fått en fast grund, fortsätter han: »Men vid

bestämmandet av den s. k. skolmognaden har man på ett ungefär sökt fastställa

vad det är som gör att ett barn är skolmoget eller motsatsen. Så har

man konstruerat vissa test — eller försök till test — som har till uppgift att

kvantitativt gradera ett i grunden så oanalyserat funktionellt begrepp.»

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 215—219

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 217 år 1956

Motionärerna utgår ifrån att en tidigare inträdande allmän skolmognad

skulle föreligga. Detta uttalande bör ses emot bakgrunden av vad ovan anförts.

Att ett barn anses vara skolmoget innebär intet annat, än att det beräknas

kunna med fördel deltaga i skolans undervisning, sådan den f. n.

bedrives. Skulle inträdesåldern sänkas på sätt motionärerna föreslagit, finnes

skäl för antagandet, att undervisningen delvis måste läggas om i riktning

mot mera lek, manuella sysselsättningar och rörelsemöjligheter. Likaså

måste man då sannolikt överväga lämpligheten av mindre klasser och

kortare skoldag. Slutligen bör erinras om att underåriga skolbarn ej sällan

får skolsvårigheter av olika art.

I motionerna beröres förskoleverksamheten och frågan om dess inordnande

i skolorganisationen. Det må här erinras om att överstyrelsen i olika sammanhang

förordat, att förskoleinstitutionerna organisatoriskt anknytes till

skolväsendet i övrigt. I förskolan torde förutsättningarna för en mera helhetsbetonad

bedömning av barns skolmognad vara de bästa tänkbara.

Överstyrelsen har icke funnit, att något nytt tillkommit, som kan föranleda,

att överstyrelsen frångår sin tidigare uppfattning i föreliggande fråga,

och kan därför icke tillstyrka den föreslagna ändringen i folkskolestadgan.

Stockholm den 7 april 1956

NILS GUSTAV ROSÉN

GUNNAR ENGSTRÖM

Gösta Lindqvist

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.