Utlåtande i anledning av väckta motioner om skolkuratorsverksamheten m. m.
1956-12-04 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:219, Utlåtande i anledning av väckta motioner om skolkuratorsverksamheten m. m.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr 219 år 1956
21
Nr 219
Utlåtande i anledning av väckta motioner om skolkuratorsverksamheten
m. m.
(2:a avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Lindblom m. fl. (I: 421) och den andra inom andra kammaren av herr Ohlin
m. fl. (II: 513), har, såvitt här är i fråga, yrkats, att Kungl. Maj :t vid framläggandet
av åttonde huvudtiteln vid 1957 års riksdag lämnar en översiktlig
framställning av hittills vunna erfarenheter av kuratorsverksamheten vid
de högre skolorna.
Vidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Gärde Widemar m. fl. (I: 101) och den andra inom andra kammaren
av fru Andrén m. fl. (II: 100), yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa att en utbyggnad av skolkuratorsverksamheten i
huvudsaklig överensstämmelse med av skolöverstyrelsen den 7 februari 1953
framlagt förslag i ämnet förelägges 1957 års riksdag.
Till stöd för dessa yrkanden har i ovannämnda motioner anförts bland
annat följande.
Motionerna 1:421 och 11:513
Behovet av kuratorer har gjort sig gällande inom skolan, och på ett antal
platser har genom statliga eller kommunala anslag möjliggjorts anställande
av kuratorer på hel- eller deltid. Vi anser, att det vore värdefullt, om Kungl.
Maj:t i samband med framläggandet av åttonde huvudtiteln vid 1957 års
riksdag måtte lämna en översiktlig redogörelse av hittills vunna resultat av
kuratorsverksamheten.
Vi finner det också rimligt att skolöverstyrelsen tar initiativ till inrättande
vid en eller flera skolor av s. k. kuratorskollegier, bestående av lärare
vid skolan, som har intresse och fallenhet för uppgifter av denna karaktär.
Genom att dessa i viss utsträckning befrias från undervisningen kan de frigöras
för detta arbete.
Motionerna 1:101 och 11:100
Sedan ett tiotal år tillbaka har vid några läroverk i vårt land försöksverksamhet
bedrivits med skolkuratorer. Denna verksamhet, som visat sig
vara till mycket stor nytta, har sedan länge föranlett skolöverstyrelsen att
arbeta på dess utvidgning. Sålunda framlade SÖ redan i en skrivelse till
Kungl. Maj:t av den 7 februari 1953 utredning och förslag rörande kuratorsverksamheten
vid högre skolor. Däri hemställdes att verksamheten måtte
få en fastare form samt att ett belopp av 102 000 kronor skulle ställas till
förfogande bl. a. för inrättande av två kuratorstjänster i lönegrad Ce 25 och
fyra kuratorstjänster i Cg 21.
22
Statsutskottets utlåtande nr 219 år 1956
Denna framställning föranledde dock ingen åtgärd från departementschefens
sida. I stället blev den av honom avstyrkt i proposition 103/1954.
I förnyad skrivelse till Konungen av den 23 oktober 1953 underströk SO
ytterligare att den provisoriska karaktär, som kännetecknar den nuvarande
försöksverksamheten inom berörda läroverk, skapat osäkerhet. Den banbrytande
och i viss mån normgivnade kuratorsverksamhet, som uppbyggts
vid de två i Stockholm inrättade kuratorsinstitutionerna, dit även all praktikantverksamhet
är förlagd, synes genom verksamhetens karaktär av kortsiktigt
arrangemang löpa risk att bli mindre ändamålsenlig till förfång för
den framtida utbyggnaden. SÖ återkom också i sina petita för budgetåret
1955/56 med samma anslagsäskande och motivering som tidigare. Även
denna gång blev framställningen av ecklesiastikministern lämnad utan avseende.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 -— statsverkspropositionen
åttonde huvudtiteln (205) 1 — har SÖ ånyo hänvisat till sin förutnämnda
utredning och uttalat att denna, därest den icke anses kunna ligga till grund
för ett beslut i ämnet, i varje fall »skyndsamt bör ses över». I avvaktan på
en sådan översyn bör enligt SÖ:s mening för nämnda budgetår beräknas ett
belopp av 90 000 kronor till avlöning åt kuratorer och kuratorspraktikanter.
Inte ens denna mycket blygsamma och rimliga begäran har av departementschefen
tillstyrkts. I stället förutsätter han — utan någon som helst
motivering — att det liksom hittills skall få ankomma på Kungl. Maj:t att
från fall till fall bedöma frågor om anslag till hithörande ändamål. Han
räknar med att ett belopp av 65 000 kronor skall vara till fyllest för ändamålet.
I själva verket måste detta departementschefens försök att år efter år
förhala denna viktiga frågas lösning betecknas som i hög grad anmärkningsvärt.
Behovet av en utvidgad och fastare utformad kuratorsinstitution har
blivit till fullo styrkt ej blott av SÖ i dess utredningar. I talrika framställningar,
bl. a. från Målsmännens riksförbund, Läroverkslärarnas riksförbund,
Statsläroverkens i Stockholm rektorskonvent, Sveriges elevers centralorganisation,
Sveriges husmodersföreningars riksförbund, socialstyrelsen
in. fl„ har kuratorsverksamhetens stora betydelse ur olika synpunkter belysts
och en enhällig och stark opinion framkommit för dess utbyggnad.
Det skulle här föra för långt att närmare relatera alla de välmotiverade
skäl som i dessa framställningar anförts. Endast så mycket bör här tilläggas
att behovet av en väl utbyggd kuratorsverksamhet ej blott vid läroverken utan
även vid försöksskolornas högstadier (den blivande enhetsskolan) gör sig allt
starkare gällande för varje år som går. Man behöver här blott peka på det växande
antalet elever med hem utanför skolstaden, vilka, om de inte på lämpligt
sätt tas om hand, lätt riskerar att vantrivas och t. o. in. att spåra ur. Det
torde ej vara för mycket sagt att man nog åtminstone på sina håll kan förklara
en del av den nuvarande ungdomsbrottsligheten — bilstölder, alkoholmissbruk
in. in. — just i bristen på tillsyn och förtroendefull kontakt från
både hemmens och skolans sida. Det vore för mycket begärt att skolans
ordinarie lärare skall kunna ersätta vad som här fattas. Däremot ligger uppgiften
helt i linje med skolkuratorns verksamhet. Skolkuratorn kan på ett
helt annat sätt nå personlig kontakt med de unga bl. a. genom sin fritidssysselsättning
bland skolans elever. Han bör särskilt kunna vara ett stöd
och en hjälp för de många tillresande elever som har svårt att finna sig
till rätta i den främmande skolstaden och därför alltför lätt utsätts för
risken att komma på avvägar. Skolkuratorns uppgift vidgas här till att bli
av rent social, förebyggande natur. Hans verksamhet kan med andra ord
Statsutskottets utlåtande nr 21!) år 1956
23
säkerligen i tid förhindra en hel mängd ungdomsbrottslighet och sociala
anpassningssvårigheter som i sin tur medför långt större utgifter och svårigheter
för samhället. Vi avstår från att för budgetåret 1956/57 upptaga frågan
om höjt anslag för kuratorsverksamlieten, men utgår ifrån att 1957 års
riksdag tager ställning till en utbyggnad av kuratorsverksamheten.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden över samtliga
förevarande motioner av skolöverstyrelsen och statskontoret.
I sitt yttrande över motionerna I: 421 och II: 513, såvitt här är i fråga, har
skolöverstyrelsen beträffande en utbyggnad av skolkuratorsverksamheten
hänvisat till sitt i det följande återgivna yttrande över motionerna I: 101 och
II: 100. Överstyrelsen anför vidare i huvudsak följande.
överstyrelsen vill i detta sammanhang endast framhålla, att de i förevarande
motioner föreslagna s. k. kuratorskollegierna icke löser skolkuratorsfrågan.
Så länge som skolkuratorsverksamheten icke är utbyggd i erforderlig
omfattning, torde dock dylika kollegier kunna fylla en viss uppgift. Den väsentliga
delen av kuratorsverksamheten måste handhas av för uppgiften
speciellt utbildade befattningshavare.
I sina anslagsäskanden för budgetåret 1956/57 har överstyrelsen hemställt,
att överstyrelsens utredning och förslag rörande skolkuratorsverksamheten
vid högre skolor av den 7 februari 1953 måtte bli föremål för
skyndsam översyn med hänsyn tagen dels till föreliggande vitsordat behov
av skolkuratorer, dels till de erfarenheter, som vunnits vid de skolor, där
sådan verksamhet pågått sedan nämnda utredning verkställdes, överstyrelsen
kan således helt ansluta sig till förslaget om eu översiktlig framställning
av hittills vunna erfarenheter av kuratorsverksamheten vid de högre skolorna.
Statskontoret har vad gäller nyssnämnda motionsyrkanden endast hänvisat
till sitt i det följande återgivna yttrande över motionerna I: 101 och
II: 100.
Skolöverstyrelsen har över motionerna 1:101 och 11:100 yttrat huvudsakligen
följande.
Samhällets utveckling har lett till att uppgifter av skolsocial natur ständigt
ökar inom skolan. I vissa fall har dessa uppgifter blivit så många och
så svårlösta, att vederbörande rektor och klassföreståndare icke kan hinna
ägna dem nödig tid. Från rektorshåll understrykes, att många elevfall
skulle behöva bli föremål för en grundligare utredning än vad som nu är
möjligt. Skolkuratorsbehovet betecknas i dessa fall som brännande. De rektorer,
som haft eller har tillgång till skolkurator, vitsordar allmänt kuratorns
betydelse, när det gäller de lärjungevårdande uppgifterna. Föräldrar
och elever anser här kuratorn som en hart när omistlig del av skolan.
Hitintills bär skolkuratorsverksamheten bedrivits såsom försöksverksamhet.
I ett flertal underdåniga framställningar har överstyrelsen betonat
vikten av att frågan om kuratorsverksamheten bringas till eu snabb och tillfredsställande
lösning. Verksamhetens avsaknad av fast organisation och
skolkuratorernas osäkra anställningsförhållanden har medfört svårigheter
både när det gäller rekryteringen av dylika befattningshavare och när det
gäller att upprätta enhetliga bestämmelser i fråga om behörighetskrav och
tjänsteutövning, överstyrelsen vill med skärpa" framhålla nödvändigheten
av såväl eu fast organisation av skolkuratorsverksamheten som eu utbyggnad
av densamma.
24
Statsutskottets utlåtande nr 219 år 1956
På grund av vad som ovan anförts tillstyrker överstyrelsen bifall till ifrågavarande
motioner.
Statskontoret har över sannna motioner avgivit i huvudsak följande yttrande.
Statskontoret har avgivit utlåtande den 28 februari 1953 över den i motionerna
åberopade skrivelsen från skolöverstyrelsen den 7 februari 1953.
Ämbetsverket avstyrkte, att framställningen föranledde någon Kungl. Maj :ts
åtgärd, och framhöll därvid bl. a. följande.
Skolöverstyrelsen har beträffande skolkuratorns arbetsuppgifter i första
hand nämnt yrkesvägledningsverksamheten samt har framhållit, att eleverna
hos kuratorn böra ha ett naturligt forum för sina förfrågningar rörande
studieplanering, utbildningsvägar m. m. Dessa uppgifter torde emellertid
helt böra omhänderhas av den inom den offentliga arbetsförmedlingen tillskapade
organisationen för yrkesvägledning och yrkesrådgivning, vilken
organisation under senare år utbyggts väsentligt och därför icke lärer behöva
suppleras med särskilda vid läroverken anställda kontaktmän. Då vidare
sådant arbete som distribution av yrkesvägledande broschyrer och formulär,
information rörande kommande termins yrkesvägledningsprogram
in. m. torde böra utföras på annat och enklare sätt än genom anlitande av
en kurator, synes vad överstyrelsen anfört under rubriken »yrkesvägledning»
icke motivera inrättandet av ytterligare kuratorstjänster.
Enligt läroverksstadgan (g 135) åligger rektor och lärare, i främsta
rummet klassföreståndaren, att utöva viss rådgivande verksamhet för elever
och målsmän. Sålunda skall rektor befordra samarbetet mellan skolan och
lärjungarnas hem samt i sistnämnda hänseende sörja för att lämpligt tillfälle
beredes lärjungarnas föräldrar och målsmän att sammanträffa och rådslå
med läroverkets lärare (föräldramöten). Lärare är skyldig närvara vid
dylika möten ävensom att varje vecka på bestämd mottagningstid lämna
målsmännen tillfälle att med honom rådgöra om angelägenheter, som angå
skolan. Klassföreståndaren skall bl. a. söka genom en mera personlig beröring
med lärjungarna vinna närmare kännedom om deras individuella läggning
och enskilda förhållanden samt i sådant syfte på lämpligt sätt träda i
förbindelse med lärjungarnas hem samt, då omständigheterna påkalla sådant,
besöka dem i deras bostäder. Det synes ur olika synpunkter angeläget,
att ovannämnda göromål fullgöras av rektor respektive lärarna och icke
i realiteten delvis överföras till kuratorer.
Vid behandlingen av frågan om anslag till avlöningar till de allmänna läroverken
för budgetåret 1954/55 uttalade statsutskottet (uti. 1954:92, s.
17) att det icke kunde råda något tvivel om att det i skolorna funnes arbetsuppgifter,
som många gånger med fördel kunde anförtros åt kuratorer. Samtidigt
måste emellertid beaktas, att man icke borde vidtaga åtgärder, som
i realiteten kunde medföra ett fillbakaskjnlande av den skyldighet till personlig
omvårdnad av eleverna, som åvilade lärarna och särskilt klassföreståndarna.
Den personliga kännedom om eleverna i klassen, som en klassföreståndare
kunde vinna, särskilt om han följde klassen i flera år, syntes många
gånger ge honom bättre möjligheter att riktigt bedöma en lärjunges situation
än vad en för hela skolan gemensam kurator hade.
I sitt utlåtande nr 8 till 1955 års riksdag (s. 56) uttalade statsutskottet,
att det icke funnit anledning att i förevarande fråga frångå den ståndpunkt,
som utskottet intog vid 1954 års riksdag.
Statskontoret vidhåller sin i ovannämnda utlåtande intagna ståndpunkt,
som synes nära ansluta sig till den uppfattning, åt vilken 1954 och 1955 års
riksdagar givit uttryck. Ämbetsverket vill endast tillfoga, att redan den rå
-
Statsutskottets utlåtande nr 219 av 1956
25
dande bristen på arbetskraft med akademisk eller motsvarande utbildning
— icke minst i fråga om lärare — torde böra föranleda, att kuratorsverksamheten
bibehålies vid sin nuvarande begränsade omfattning till förhindrande
av en avtappning från andra områden inom arbetslivet, där kvalificerad
utbildning erfordras.
Vad angår kuratorernas löneställning får statsutskottet erinra, att denna
fråga varit föremål för prövning vid 1955 års riksdag samt att Kungl. Maj :t
den 30 december 1955, med anledning av riksdagens i skrivelse 1955: 384
anmälda beslut, medgivit viss förhöjning av skolkuratorernas arvoden.
På grund av vad ovan anförts torde ifrågavarande motioner icke böra
bifallas.
Utskottet. Verksamheten med skolkuratorer har nu pågått sedan flera år
tillbaka. Det är för utskottet känt att denna verksamhet varit såväl skolans
ledning som dess lärjungar till nytta. I nuvarande läge föreligga likväl mycket
betydande svårigheter för ett allmänt genomförande av skolkuratorsinstitutionen.
Utskottet vill erinra om att utskottet i sitt utlåtande 1954: 92
(s. 17) beträffande kuratorsinstitutionen framhöll bland annat att det icke
kunde råda något tvivel om att det i skolorna funnes arbetsuppgifter, som
många gånger med fördel kunde anförtros åt kuratorer. Samtidigt måste
emellertid beaktas, att man icke borde vidtaga åtgärder, som i realiteten
kunde medföra ett tillbakaskjutande av den skyldighet till personlig omvårdnad
av eleverna, som åvilade lärarna och särskilt klassföreståndarna.
Utskottet vidhåller den uppfattning varåt utskottet sålunda tidigare givit
uttryck. Utskottet vill dessutom framhålla, att verksamheten kan komma
att misskrediteras om en utbyggnad skulle ske i för stor omfattning.
En närmare redogörelse för hittills vunna erfarenheter av kuratorsverksamheten
synes utskottet påkallad. I likhet med vad i motionerna I: 421 och
II: 513, såvitt här är i fråga, påyrkats, anser utskottet sig därför böra förorda,
att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang lämnar riksdagen en dylik
redogörelse. Däremot är utskottet, som förutsätter att Kungl. Maj:t har sin
uppmärksamhet riktad på de i motionerna I: 101 och II: 100 berörda spörsmålen,
icke berett att biträda det i dessa motioner framställda yrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
a) att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 421 och
II: 513, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t giva
till känna vad utskottet anfört;
b) att motionerna I: 101 och II: 100 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 4 december 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 215; dock att herr Helén deltagit i
stället för herr Malmborg i Skövde och herr Almgren i stället för herr Andersson
i Mölndal.
:t Ilihang till riksdagens protokoll 1956. 6 sand. Nr 215- 219.
26
Statsutskottets utlåtande nr 219 år 1956
Reservation
av fröken Elmén, herr Nihlfors, fröken Vinge och herr Helén, vilka ansett
att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:
»Verksamheten med skolkuratorer har nu pågått i ett antal skolor sedan
flera år tillbaka. Det är för utskottet känt att denna verksamhet varit av
mycket stort värde för såväl skolans ledning som dess lärjungar, icke
minst de inackorderade och dagligen resande eleverna. Från lärarhåll har
det framhållits, att åtskilliga fall av studiemisslyckanden icke beror på intellektuella
brister utan på svårigheter av annan art, personliga konflikter,
oroliga hemförhållanden och andra omständigheter utanför skolans värld.
Eleverna kan behöva någon att vända sig till i sådana fall, någon som har
tid, förmåga och särskilt uppdrag att ta sig an den enskilde eleven. Klassföreståndarens
och andra lärares tid räcker långt ifrån alltid till för dessa
skiftande och ibland ganska ömtåliga uppgifter.
Icke bara av mänskliga hänsyn utan också av ekonomiska skäl är det angeläget
att minska sådan kvarsittning eller total utkuggning, som mindre
bottnar i bristande studiebegåvning än i missförhållanden i den enskilde
elevens liv. I åtskilliga fall har en för sin uppgift lämplig kurator kunnat
komma till rätta med detta slag av skolsvårigheter. I den livliga debatt i
kuratorsfrågan som förts icke minst denna höst har det påpekats, att en av
de skolor som har den lägsta kuggningsprocenten just är en av de få skolor
som länge haft kurator. Det är angeläget att undersöka, om detta är mer
än en tillfällighet.
En närmare redogörelse för hittills vunna erfarenheter av kuratorsverksamheten
synes utskottet påkallad. I likhet med vad i motionerna I: 421 och
II: 513, såvitt här är i fråga, påyrkats, anser utskottet sig därför böra förorda,
att Kungl. Maj :t i lämpligt sammanhang lämnar riksdagen en dylik
redogörelse. Däremot är utskottet, som vill avvakta denna redogörelse och
som förutsätter att Kungl. Maj:t ägnar de i motionerna I: 101 och II: 100
berörda spörsmålen skärpt uppmärksamhet, icke berett att nu biträda det
i dessa motioner framställda yrkandet.»
561850
Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:406 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om utredning rörande organisationen av akademisk forskning och undervisning i ämnet internationell politi a1 i texten