Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan.

1956-02-03 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:25, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956

i

Xr 25

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till

kronan.

(4:e avd.)

1 :o) Befrielse för Hugo Engelbert Lundholm från viss ersättningsskyldighet.

I propositionen nr 19 har Kungl. Maj :t (punkt 1, s. 1—3 av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 januari

1956) föreslagit riksdagen medgiva, att förste kansliskrivaren vid statens

järnvägar Hugo Engelbert Lundholm må, därest han inom tid som av Kungi.

Maj:t bestämmes till järnvägsstyrelsen inbetalar 500 kronor, befrias från

honom åliggande resterande ersättningsskyldighet till kronan i anledning

av viss försummelse.

Vid ett inbrott i Stockholms norra stations avlöningskontor natten till

den 28 oktober 1952 tillgreps 24 417 kr. 29 öre i avlöningsmedel m. m.

Medlen förvarades i ett låst kassaskåp, vartill Lundholm disponerade nyckeln.

Denna hade han vid ifrågavarande tillfälle i strid mot gällande bestämmelser

förvarat undangömd i en skrivbordslåda inom expeditionslokalen.

Nyckeln torde ha använts vid tillgreppet.

Genom beslut den 23 december samma år dömdes Lundholm i disciplinär

väg av distriktskollegiet vid statens järnvägars första distrikt till tio

dagsböter för försummelse bestående däri, att han i egenskap av avlöningsförrättare

vid förenämnda station dels underlåtit att på föreskrivet sätt ha

kontanta avlöningsmedel förvarade i därför avsett kassaskåp, dels ock haft

nyckeln till kassaskåpet förvarad inom expeditionslokalen, även då han

icke var tillstädes i lokalen, med påföljd att nyckeln kunde användas vid

stölden.

Sedan Lundholm besvärat sig hos järnvägsstyrelsen, nedsatte styrelsen

straffet till fem dagsböter. Häröver anförde Lundholm besvär hos Kungl.

Maj:t, som genom beslut den 24 november 1954 ej fann skäl göra ändring

i järnvägsstyrelsens beslut.

Lundholm har vidare av vederbörande distriktschef förklarats ersättningsskyldig

för de tillgripna medlen.

I en den 24 mars 1955 dagtecknad skrift har Lundholm anhållit, att

Kungl. Maj:t måtte av nåd befria honom från ådöint straff samt från skyldigheten

att ersätta statens järnvägar det stulna beloppet. Vad befrielse

från straff angår, har Kungl. Maj :t genom resolution den 4 november 1955

ej funnit skäl bifalla detta.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956

Om Lundholms personliga och ekonomiska förhållanden upplyses i propositionen

att han är född 1900, gift men saknar minderåriga barn. Han anställdes

vid statens järnvägar år 1913. Hans till kommunal inkomstskatt taxerade

inkomst under år 1954 utgjorde 12 440 kr. Han saknar förmögenhet.

Beträffande ersättningsskyldigheten har distriktschefen i utlåtande över

framställningen med hänsyn till Lundholms ekonomiska ställning tillstyrkt

befrielse från densamma medan järnvägsstyrelsen ansett den böra nedsättas

till 500 kr. och statskontoret slutligen till 1 000 kr. — under förutsättning

dock i sistnämnda fall att beloppet inbetalas inom tid som av Kungl.

Maj :t bestämmes.

Departementschef en föreslår att Lundholm befrias från ersättningsskyldighet

mot att han på sätt statskontoret föreslagit inbetalar ett belopp av

500 kr. till statsverket.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva att förste kansliskrivaren vid

statens järnvägar Hugo Engelbert Lundholm må, därest han

inom tid som av Kungl. Maj :t bestämmes till järnvägsstyrelsen

inbetalar 500 kr., befrias från honom åliggande resterande

ersättningsskyldighet till kronan i anledning av viss

försummelse.

2 ro) Befrielse för Karl Ilmar Tiensuu från viss skadeståndsskyldighet

m. m. Kungl. Maj :t har (punkt 2, s. 3 och 4) föreslagit riksdagen medgiva

att skogsarbetaren Karl Ilmar Tiensuu, därest han erlägger i statsrådsprotokollet

omnämnd ersättning för rättegångskostnader, befrias från honom

ålagd skadeståndsskyldighet till kronan i anledning av en av Paj ala och

Korpilombolo tingslags häradsrätt den 17 februari 1955 meddelad dom.

Genom förenämnda dom, vilken vunnit laga kraft, dömdes Tiensuu för

vårdslöshet i trafik att till kronan böta 15 dagsböter om tre kr. Tiensuu förpliktades

även att till statens järnvägar utgiva skadestånd med 2 642 kr.

28 öre jämte fem procent ränta därå från den 8 februari 1955 tills betalning

sker samt ersättning för dess rättegångskostnader med 250 kr.

Beträffande den händelse som föranlett domen lämnas i propositionen

(s. 3 och 4) vissa närmare upplysningar.

I en den 28 mars 1955 till kommunikationsdepartementet inkommen

skrivelse har Tiensuu hemställt att på grund av dålig ekonomi befrias från

ådömd skadeståndsskyldighet. Därvid har han beträffande sina personliga

och ekonomiska förhållanden i huvudsak uppgivit, att han är gift och har

fyra barn i åldern 15 till 21 år, som alla saknar inkomst, att han själv som

skogsarbetare förtjänar 350 kr. i genomsnitt i månaden samt att han därjämte

äger en jordbruksfastighet taxerad till 9 775 kr. men intecknad till

20 000 kr.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956

9

Såväl järnvägsstyrelsen som statskontoret har i utlåtanden över framställningen

förklarat sig intet ha något att erinra mot att Tiensuu befrias från

att erlägga det utdömda skadeståndsbeloppet.

Departementschefen förklarar sig heller icke vilja motsätta sig att Tiensuu

befrias från skadeståndsskyldighet, därest han ersätter statens järnvägar

dess rättegångskostnader om 250 kr.

Utskottet tillstyrker i likhet med departementschefen och de i ärendet

hörda remissmyndigheterna att Tiensuu befrias från honom åliggande skadeståndsskyldighet

till kronan i anledning av förberörda dom. Med hänsyn

till Tiensuus ekonomiska ställning finner utskottet dock skäligt att den ersättning

om 250 kr. till statens järnvägar för dess rättegångskostnader som

Tiensuu ålagts erlägga nedsättes till ett belopp av 100 kr. Utskottet hemställer

följaktligen,

att riksdagen må medgiva att skogsarbetaren Karl Ilmar

Tiensuu må —- därest han inom tid som av Kungl. Maj:t

bestämmes till järnvägsstyrelsen inbetalar 100 kr., utgörande

del av ersättning för rättegångskostnader — befrias från

honom åliggande resterande ersättningsskyldighet beträffande

rättegångskostnader ävensom honom åliggande skadeståndsskyldighet

till kronan i anledning av en av Paj ala

och Korpilombolo tingslags häradsrätt den 17 februari 1955

meddelad dom.

3:o) Befrielse för Irma C. M. Ericsson från viss betalningsskyldighet. Kungh

Maj:t har (punkt 3, s. 4 och 5) föreslagit riksdagen medgiva, att Irma Constance

Maria Ericsson, född Svedberg, må befrias från henne åliggande återstående

betalningsskyldighet till kronan till följd av en av henne utfärdad

skuldförbindelse.

Genom en den 27 februari 1923 dagtecknad revers åtog sig Irma Ericsson

gentemot generalpoststyrelsen att genom avbetalningar med 25 kr. i månaden

fullgöra en skuld å 2 229 kr. 84 öre, som hennes moder Hulda Svedberg

ådragit sig gentemot styrelsen genom att efter sin makes frånfälle obehörigen

utkvittera honom å postanvisningar tillställda pensionsbelopp. Till

fullgörande av denna förbindelse erlade Irma Ericsson intill november 1925

sammanlagt 825 kr. men upphörde därefter med avbetalningarna. Skulden

uppgår f. n. till 1 424 kr. 84 öre jämte ränta.

I skrivelse den 13 oktober 1953 har Irma Ericsson genom ombud hemställt,

att hon måtte befrias från återstående betalningsskyldighet, och som

skäl härför åberopat sjuklighet och dålig ekonomi. Av propositionen inhämtas,

att hennes till kommunal inkomstskatt taxerade inkomst under år 1954

uppgick till 2 020 kr.

2 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 23—25

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956

Generalpoststyrelsen har i avgivet utlåtande förklarat, att det med hänsyn

till Irma Ericssons ålder och övriga omständigheter förefaller sannolikt,

att hon varken nu eller framdeles kommer att bli i stånd att betala ifrågavarande

skuld, varför ett bifall till framställningen icke skulle innebära

efterskänkande av någon reell tillgång för statsverket. Styrelsen har sålunda

intet att erinra mot ett bifall till framställningen.

I ärendet har utlåtande avgivits jämväl av statskontoret, som icke velat

motsätta sig, att Irma Ericsson befrias från vidare betalningsskyldighet.

Departementschefen föreslår, att Irma Ericsson befrias från återstoden

av sin skuld till postverket.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj :ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva att Irma Constance Maria Ericsson

må befrias från henne åliggande återstående betalningsskyldighet

till kronan till följd av en av henne utfärdad

skuldförbindelse den 27 februari 1923.

4:o) Befrielse för R. Högbladh och K. H. Hedström från viss skadeståndsskyldighet.

Kungl. Maj :t har (punkt 4, s. 6 och 7) föreslagit riksdagen medgiva,

att envar av skiftförmannen Rune Högbladh och anläggningsarbetaren

Karl Henning Hedström må befrias från honom åliggande skadeståndsskyldighet

mot kronan i anledning av en av Ångermanlands västra domsagas

häradsrätt den 2 december 1953 meddelad dom.

Genom förenämnda dom, vilken vunnit laga kraft, dömdes Högbladh och

Hedström för allmänfarlig vårdslöshet att till kronan böta vardera femton

dagsböter om nio resp. tio kr. Därjämte förpliktades Högbladh och Hedström

att solidariskt i skadestånd till målsägandena i målet utgiva tillhopa

15 028 kr. 66 öre, varav 12 902 kr. 81 öre till vattenfallsstyrelsen — huvudsakligen

avseende ersättning för en förstörd kompressor — och återstoden

till enskilda målsägande. Tillika ålades Högbladh och Hedström att solidariskt

till statsverket återgälda 102 kr. 60 öre i vittneslöner.

I propositionen ha (s. 6) lämnats vissa upplysningar rörande den händelse,

som föranlett domen.

Av propositionen framgår vidare, att Högbladh och Hedström erlagt de

ådömda böterna, återgäldat statsverket de utbetalade vittneslönerna samt

till de enskilda målsägarna guldit utdömda skadeståndsbelopp om tillhopa

2 125 kr. 85 öre.

I särskilda skrivelser till Kungl. Maj:t, vilka ingivits till vattenfallsstyrelsen,

ha Högbladh och Hedström hemställt om befrielse från dem åliggande

betalningsskyldighet till vattenfallsstyrelsen.

Sveriges arbetsledareförbund, vari Högbladh är medlem, och Svenska

byggnadsarbetareförbundet, i vilket Hedström är medlem, ha i särskilda

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 25 år 1956

11

skrivelser till Kungl. Maj:t — likaledes ingivna till vattenfallsstyrelsen —

hemställt, att Högbladh resp. Hedström måtte befrias från skyldigheten att

till vattenfallsstyrelsen utge det ådömda beloppet.

Med skrivelse den 30 november 1955 bär vattenfallsstyrelsen överlämnat

förutberörda framställningar. Styrelsen har funnit, att ett utkrävande av

Högbladh och Hedström åvilande ersättningsbelopp med hänsyn till omständigheterna

skulle drabba dem oskäligt hårt, och tillstyrker därför befrielse

från ersättningsskyldigheten.

Statskontoret har i ett i ärendet avgivet utlåtande upplyst, att Högbladh,

som är gift och har 3 minderåriga barn, taxerats till 9 000 kr. och Hedström,

som är försörjningspliktig gentemot ett minderårigt barn, till 6 820

kr. vid senaste taxering till statlig inkomstskatt. Vid sådant förhållande ävensom

med beaktande av övriga föreliggande omständigheter vill statskontoret

icke motsätta sig bifall till framställningarna.

Departementschefen anser jämväl omständigheterna i ärendet motivera

bifall till de gjorda framställningarna.

Utskottet får med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställa,

att riksdagen må medgiva att envar av skiftförmannen

Rune Högbladh och anläggningsarbetaren Karl Henning Hedström

må befrias från honom åliggande skadeståndsskyldighet

till kronan i anledning av en av Ångermanlands västra

domsagas häradsrätt den 2 december 1953 meddelad dom.

Stockholm den 3 februari 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Närvarande: se under utlåtandet nr 23.

560162 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående frågor om befrielse från ersättningsskyldighet till kronan. a1 i texten