Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till Mattias Forslund i Vojakkala för viss krigsskada.

1956-03-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:44, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till Mattias Forslund i Vojakkala för viss krigsskada.

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr it år 1956

Nr 44

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till Mattias

Forslund i Vojakkala för viss krigsskada.

(öre avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Grym m. fl. (I: 48) och den andra inom andra kammaren av herr Larsson

i Hedenäset m. fl. (II: 69), har hemställts, att riksdagen må till ersättning

till Mattias Forslund, Vojakkala by, Alatornio socken, för viss krigsskada å

tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln

anvisa ett anslag av 14 000 kronor.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 69 följande.

I anledning av motioner vid 1955 års riksdag beslöt riksdagen att till ersättning

till Vilhelm Kenttä för viss krigsskada å tilläggsstat I till riksstaten

för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag å

14 000 kronor.

I motionerna i fråga (I: 250 och II: 293) yrkades att ett belopp av 38 000

kronor, eller det belopp som efter prövning kunde bedömas skäligt, skulle

tillerkännas vardera Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä i Vojakkala by,

Alatornio socken. Med hänvisning till motiveringen i förenämnda motioner

inå här endast anföras:

Forslund och Kenttä fingo under hösten 1944 sina gårdar nedbrända av

tysk militär, som retirerade genom Finland. På grund av att de voro svenska

medborgare erhöllo de emellertid ej krigsskadeersättning av finska staten,

motsvarande vad finska medborgare erhöllo. Ej heller från tyskt håll kunde

de få ersättning för de förluster de oförskyllt åsamkats. Dessa förhållanden

motiverade, att Kenttä beviljades förutnämnda bidrag å 14 000 kronor.

I fråga om Forslund hade statsutskottet (utlåtande nr 165/1955) kommit

till den slutsatsen att han ej missgynnats i jämförelse med finska medborgare.

I utskottsutlåtandet anfördes sålunda följande:

Forslund har på grund av brandförsäkring i april 1948 erhållit viss ersättning.

En ansökan av honom om ytterligare ersättning från finska staten

har avslagits under hänvisning till att icke ens finska medborgare, som

lidit skador på grund av kriget i Nordfinland och som mottagit dylik brandförsäkringsersättning,

är berättigade till ytterligare ersättning.----

För bedömande av denna fråga är det av betydelse att klarlägga huruvida

den omständigheten att nämnda personer är‘svenska medborgare försatt

dem i sämre läge med avseende på ersättning från finskt håll än om de

varit finska medborgare, som fått sin egendom förstörd genom ifrågavarande

krigshandlingar. Beträffande Forslund måste denna fråga besvaras

nekande, som av tidigare anförda framgår.

Gentemot detta utskottets uttalande måste följande erinringar göras:

1. Då det framhålles, att Forslund på grund av brandförsäkring fått »viss

ersättning» för åsamkade skador, må det samtidigt konstateras hur denna

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956

3

ersättning står i relation till skadorna. Den brandförsäkringsersättning, som

Forslund mottagit, utgjorde 68 000 finnmark, medan skadorna enligt verkställda

värderingar ha beräknats till 1 732 000 finnmark. Den förlust som

Forslund åsamkats är sålunda betydande.

2. Då Forslund meddelades avslag å sin framställning om krigsskadestånd,

var detta, som av bilagda avskrift i översättning av granskningsnämndens

för krigsskadestånd beslut av den 14 oktober 1947 framgår, uteslutande

motiverat med att Forslund som svensk medborgare ej var berättigad

till skadestånd.

3. I och för sig är det riktigt, att finska medborgare ej hade rätt till åtnjutande

av både brandförsäkringsersättning och krigsskadestånd. Till detta

konstaterande måste dock läggas, att finska medborgare hade att valfritt

välja, huruvida de föredrogo den ena eller den andra av dessa ersättningsformer.

Denna möjlighet stod ej Forslund till buds. Då han, som statsutskottet

i sitt utlåtande anför, uppbar den obetydliga brandförsäkringsersättningen,

skedde detta i april 1948. Det skedde följaktligen efter det han

fått kännedom om granskningsnämndens beslut av den 14 oktober 1947.

Att Forslund i en senare framställning på nytt försökte få hjälp av finska

staten och att granskningsnämnden i anledning därav motiverade sitt avslagsbeslut

av den 10 augusti 1949 med att Forslund uppburit brandförsäkringsersättningen

i fråga, förändrar på intet sätt det förhållandet, att Forslund

ej hade någon valmöjlighet.

Vid samma tillfälle och under liknande förhållanden fingo Forslund och

Kenttä sina gårdar nedbrända. Kenttä hade av finska staten erhållit ett belopp

uppgående till 289 000 mark. Då detta emellertid ej, som fallet var i

fråga om finska medborgare, utbetalades i indexbundna obligationer, orsakades

han förlust och kom i oförmånligare ställning än finska medborgare.

Forslund erhöll endast ovannämnda brandförsäkring å 68 000 mark. Uppenbart

synes vara, att han åsamkades en betydande förlust och att han, genom

att han inte hade att valfritt välja mellan brandförsäkring och krigsskadestånd,

även kom i en oförmånligare ställning till följd av sitt svenska

medborgarskap. Det framstår därför som välmotiverat att Forslund beviljas

ett belopp motsvarande vad Kenttä under föregående år beviljades.

Utskottet

Såsom i de föreliggande motionerna erinras var frågan om ersättning till

Mattias Forslund föremål för prövning av 1955 års riksdag. I de då väckta

motionerna 1:250 och 11:293 hade hemställts om eu ersättning å 38 000

kronor eller det belopp som efter prövning bedömdes skäligt, såväl till Forslund

som till Vilhelm Kenttä, vilken samtidigt fått sin egendom förstörd

genom krigshandlingar. I sitt utlåtande nr 165 avstyrkte utskottet detta yrkande.

Riksdagen tillerkände emellertid efter gemensam votering Kenttä ett

belopp av 14 000 kronor; beträffande Forslund åter innebar riksdagsbeslutet

ett godkännande av utskottets ståndpunktstagande. För närmare detaljer

får utskottet hänvisa till utlåtandet 1955: 165.

Yrkande har nu framställts att ersättning skulle tillerkännas Forslund

med samma belopp, 14 000 kronor, som fjolårets riksdag beviljade Kenttä.

Vid ställningstagandet till detta yrkande kan man visserligen konstatera den

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956

olikheten emellan Forslund och Kenttä, att den finska ersättningen till den

senare utgått i form av krigsskadeersättning, medan Forslunds gottgörelse

utfallit genom brandförsäkringsersättning. Det bör emellertid beaktas att

Forslunds från finskt håll utgående ersättning varit betydligt lägre än Kenttäs

och att den skillnad som sålunda blivit rådande mellan dem på grund

av den finska ersättningen ytterligare accentuerats genom den Kenttä av

svenska riksdagen tillerkända ersättningen på 14 000 kronor. Då de yttre

omständigheterna vid krigsskadans uppkomst var lika i båda fallen synes

det utskottet naturligt och rimligt, att vid ställningstagandet till det nu

föreliggande motionsyrkandet riksdagens beslut beträffande Kenttä blir bestämmande

även i fråga om Forslund och att de sålunda behandlas lika vid

bedömandet av frågan om ersättning från svenskt håll. Då någon erinran i

och för sig inte synes vara att göra mot storleken av det yrkade beloppet får

utskottet — som anser att beloppet bör anvisas å tilläggsstat för innevarande

budgetår — hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 48 och II:

69, till Ersättning till Mattias Forslund för viss krigsskada å

tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1955/56 under

femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 14 000 kronor.

Stockholm den 2 mars 1956

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Leander, Näsgård,

Gillström, Boman, Hesselbom, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Ragnar

Bergh, Elfving, Nils Theodor Larsson, fröken Ranmark, herrar Söderberg

och Aastrup; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,

Ståhl, Åkerström, Rubbestad, Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal,

Staxäng, Nihlfors, Cassel, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olof ström,

Hansson i önnarp och Helén.

Reservation

av herrar Hesselbom, Birger Andersson, Elfving, Söderberg, Bergström,

Åkerström, Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal, Nihlfors, Gustafsson

i Stockholm och Karlsson i Olofström, vilka ansett att utskottets yttrande

och hemställan bort ha följande lydelse:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956

5

»Såsom i de föreliggande motionerna erinras var frågan om ersättning till

Mattias Forslund föremål för prövning av 1955 års riksdag. I de då väckta

motionerna I: 250 och II: 293 hade hemställts om en ersättning å 38 000 kronor

eller det belopp som efter prövning bedömdes skäligt, såväl till Forslund

som till Vilhelm Kenttä, vilken samtidigt fått sin egendom förstörd genom

krigshandlingar. I sitt utlåtande nr 165 avstyrkte utskottet detta yrkande.

Riksdagen tillerkände emellertid efter gemensam votering Kenttä ett belopp

av 14 000 kronor; beträffande Forslund åter innebar riksdagsbeslutet ett godkännande

av utskottets ståndpunktstagande.

När nu yrkande framställts om en ersättning jämväl till Forslund av

14 000 kronor, finner sig utskottet böra erinra om motiveringen till sitt avslagsyrkande

vid fjolårets riksdag. Sedan utskottet påvisat att Forslund inte

kunde erhålla gottgörelse från tyskt håll, framhöll utskottet beträffande ersättning

från finskt håll att Forslund på grund av brandförsäkring erhållit

viss ersättning och att inte ens finska medborgare, som lidit skador på grund

av kriget i Nordfinland och som mottagit dylik brandförsäkringsersättning,

varit berättigade till ytterligare ersättning. Vad angår frågan om ersättning

från svenskt håll erinrade utskottet om att Kungl. Maj :t två gånger avslagit

framställningar om sådan ersättning. Utskottet fann att den omständigheten

att Forslund var svensk medborgare inte försatt honom i sämre läge

med avseende på ersättning från finskt håll än om han varit finsk medborgare

i motsvarande situation. Ytterligare framhöll utskottet att även andra

svenska medborgare torde ha åsamkats egendomsförluster genom krigshandlingar

under det andra världskriget, i Finland eller annorstädes, och att man

vid medgivande av ersättning hade att beakta konsekvenserna, vilka otvivelaktigt

fick anses svåröverskådliga. Utskottet slutade med att anföra, att tillräckligt

fasta hållpunkter för ett tillstyrkande av motionsyrkandet inte föi''elåg

och att några nya skäl inte förebragts utöver dem som kommit under bedömning

vid frågans behandling hos Kungl. Maj :t. För närmare detaljer får

utskottet hänvisa till utlåtandet 1955: 165.

I de nu föreliggande motionerna framhålles att Forslund gjort en betydande

förlust på grund av relationen mellan den brandförsäkringsersättning han

erhållit och värdet av skadorna på hans egendom. Vidare anföres att Forslund

i sin egenskap av icke-finsk medborgare ej haft möjlighet att erhålla

finskt krigsskadestånd, medan en finsk medborgare i samma situation skulle

ägt välja mellan brandförsäkringsersättning och krigsskadestånd. I anledning

härav för utskottet framhålla att utskottets bedömning i fjol av frågan

om Forslunds läge i ersättningshänseende i jämförelse med cn finsk

medborgares skedde på grundval av för utskottet tillgängliga handlingar.

Den i de nuvarande motionerna åberopade valfriheten för en finsk medborgare

var visserligen icke då för utskottet känd, men denna omständighet utgör

enligt utskottets mening inte tillräckligt skäl att avvika från den ståndpunkt,

som utskottet i fjol intog i huvudfrågan.

I anslutning till fjolårets riksdags beslut, varigenom Vilhelm Kenttä tillerkändes

cn ersättning av 14 000 kronor, yrkas i motionerna samma ersätt
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956

ning till Forslund. I anledning härav vill utskottet framhålla, att ersättningen

till Kenttä grundade sig på en i handlingarna förefintlig beräkning,

vilken inte utan vidare torde kunna åberopas beträffande Forslund. För

egen del får utskottet uttala, att utskottet finner sig sakna tillräckliga hållpunkter

för att tillstyrka ett belopp av 14 000 kronor i förevarande fall.

Då utskottet sålunda anser att tillräckliga skäl inte föreligger för ett tillmötesgående

av ifrågavarande motionsyrkande hemställer utskottet,

att motionerna 1: 48 och II: 69 icke må av riksdagen bifallas.

»

5C0453 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. a1 i texten