Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till Mattias Forslund i Vojakkala för viss krigsskada.
1956-03-02 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:44, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till Mattias Forslund i Vojakkala för viss krigsskada.
Dokumentets text
2
Statsutskottets utlåtande nr it år 1956
Nr 44
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ersättning till Mattias
Forslund i Vojakkala för viss krigsskada.
(öre avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Grym m. fl. (I: 48) och den andra inom andra kammaren av herr Larsson
i Hedenäset m. fl. (II: 69), har hemställts, att riksdagen må till ersättning
till Mattias Forslund, Vojakkala by, Alatornio socken, för viss krigsskada å
tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1956/57 under femte huvudtiteln
anvisa ett anslag av 14 000 kronor.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 69 följande.
I anledning av motioner vid 1955 års riksdag beslöt riksdagen att till ersättning
till Vilhelm Kenttä för viss krigsskada å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1955/56 under femte huvudtiteln anvisa ett anslag å
14 000 kronor.
I motionerna i fråga (I: 250 och II: 293) yrkades att ett belopp av 38 000
kronor, eller det belopp som efter prövning kunde bedömas skäligt, skulle
tillerkännas vardera Mattias Forslund och Vilhelm Kenttä i Vojakkala by,
Alatornio socken. Med hänvisning till motiveringen i förenämnda motioner
inå här endast anföras:
Forslund och Kenttä fingo under hösten 1944 sina gårdar nedbrända av
tysk militär, som retirerade genom Finland. På grund av att de voro svenska
medborgare erhöllo de emellertid ej krigsskadeersättning av finska staten,
motsvarande vad finska medborgare erhöllo. Ej heller från tyskt håll kunde
de få ersättning för de förluster de oförskyllt åsamkats. Dessa förhållanden
motiverade, att Kenttä beviljades förutnämnda bidrag å 14 000 kronor.
I fråga om Forslund hade statsutskottet (utlåtande nr 165/1955) kommit
till den slutsatsen att han ej missgynnats i jämförelse med finska medborgare.
I utskottsutlåtandet anfördes sålunda följande:
Forslund har på grund av brandförsäkring i april 1948 erhållit viss ersättning.
En ansökan av honom om ytterligare ersättning från finska staten
har avslagits under hänvisning till att icke ens finska medborgare, som
lidit skador på grund av kriget i Nordfinland och som mottagit dylik brandförsäkringsersättning,
är berättigade till ytterligare ersättning.----
För bedömande av denna fråga är det av betydelse att klarlägga huruvida
den omständigheten att nämnda personer är‘svenska medborgare försatt
dem i sämre läge med avseende på ersättning från finskt håll än om de
varit finska medborgare, som fått sin egendom förstörd genom ifrågavarande
krigshandlingar. Beträffande Forslund måste denna fråga besvaras
nekande, som av tidigare anförda framgår.
Gentemot detta utskottets uttalande måste följande erinringar göras:
1. Då det framhålles, att Forslund på grund av brandförsäkring fått »viss
ersättning» för åsamkade skador, må det samtidigt konstateras hur denna
Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956
3
ersättning står i relation till skadorna. Den brandförsäkringsersättning, som
Forslund mottagit, utgjorde 68 000 finnmark, medan skadorna enligt verkställda
värderingar ha beräknats till 1 732 000 finnmark. Den förlust som
Forslund åsamkats är sålunda betydande.
2. Då Forslund meddelades avslag å sin framställning om krigsskadestånd,
var detta, som av bilagda avskrift i översättning av granskningsnämndens
för krigsskadestånd beslut av den 14 oktober 1947 framgår, uteslutande
motiverat med att Forslund som svensk medborgare ej var berättigad
till skadestånd.
3. I och för sig är det riktigt, att finska medborgare ej hade rätt till åtnjutande
av både brandförsäkringsersättning och krigsskadestånd. Till detta
konstaterande måste dock läggas, att finska medborgare hade att valfritt
välja, huruvida de föredrogo den ena eller den andra av dessa ersättningsformer.
Denna möjlighet stod ej Forslund till buds. Då han, som statsutskottet
i sitt utlåtande anför, uppbar den obetydliga brandförsäkringsersättningen,
skedde detta i april 1948. Det skedde följaktligen efter det han
fått kännedom om granskningsnämndens beslut av den 14 oktober 1947.
Att Forslund i en senare framställning på nytt försökte få hjälp av finska
staten och att granskningsnämnden i anledning därav motiverade sitt avslagsbeslut
av den 10 augusti 1949 med att Forslund uppburit brandförsäkringsersättningen
i fråga, förändrar på intet sätt det förhållandet, att Forslund
ej hade någon valmöjlighet.
Vid samma tillfälle och under liknande förhållanden fingo Forslund och
Kenttä sina gårdar nedbrända. Kenttä hade av finska staten erhållit ett belopp
uppgående till 289 000 mark. Då detta emellertid ej, som fallet var i
fråga om finska medborgare, utbetalades i indexbundna obligationer, orsakades
han förlust och kom i oförmånligare ställning än finska medborgare.
Forslund erhöll endast ovannämnda brandförsäkring å 68 000 mark. Uppenbart
synes vara, att han åsamkades en betydande förlust och att han, genom
att han inte hade att valfritt välja mellan brandförsäkring och krigsskadestånd,
även kom i en oförmånligare ställning till följd av sitt svenska
medborgarskap. Det framstår därför som välmotiverat att Forslund beviljas
ett belopp motsvarande vad Kenttä under föregående år beviljades.
Utskottet
Såsom i de föreliggande motionerna erinras var frågan om ersättning till
Mattias Forslund föremål för prövning av 1955 års riksdag. I de då väckta
motionerna 1:250 och 11:293 hade hemställts om eu ersättning å 38 000
kronor eller det belopp som efter prövning bedömdes skäligt, såväl till Forslund
som till Vilhelm Kenttä, vilken samtidigt fått sin egendom förstörd
genom krigshandlingar. I sitt utlåtande nr 165 avstyrkte utskottet detta yrkande.
Riksdagen tillerkände emellertid efter gemensam votering Kenttä ett
belopp av 14 000 kronor; beträffande Forslund åter innebar riksdagsbeslutet
ett godkännande av utskottets ståndpunktstagande. För närmare detaljer
får utskottet hänvisa till utlåtandet 1955: 165.
Yrkande har nu framställts att ersättning skulle tillerkännas Forslund
med samma belopp, 14 000 kronor, som fjolårets riksdag beviljade Kenttä.
Vid ställningstagandet till detta yrkande kan man visserligen konstatera den
4
Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956
olikheten emellan Forslund och Kenttä, att den finska ersättningen till den
senare utgått i form av krigsskadeersättning, medan Forslunds gottgörelse
utfallit genom brandförsäkringsersättning. Det bör emellertid beaktas att
Forslunds från finskt håll utgående ersättning varit betydligt lägre än Kenttäs
och att den skillnad som sålunda blivit rådande mellan dem på grund
av den finska ersättningen ytterligare accentuerats genom den Kenttä av
svenska riksdagen tillerkända ersättningen på 14 000 kronor. Då de yttre
omständigheterna vid krigsskadans uppkomst var lika i båda fallen synes
det utskottet naturligt och rimligt, att vid ställningstagandet till det nu
föreliggande motionsyrkandet riksdagens beslut beträffande Kenttä blir bestämmande
även i fråga om Forslund och att de sålunda behandlas lika vid
bedömandet av frågan om ersättning från svenskt håll. Då någon erinran i
och för sig inte synes vara att göra mot storleken av det yrkade beloppet får
utskottet — som anser att beloppet bör anvisas å tilläggsstat för innevarande
budgetår — hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 48 och II:
69, till Ersättning till Mattias Forslund för viss krigsskada å
tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1955/56 under
femte huvudtiteln anvisa ett anslag av 14 000 kronor.
Stockholm den 2 mars 1956
På statsutskottets vägnar:
KARL WARD
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Karl Andersson, Leander, Näsgård,
Gillström, Boman, Hesselbom, Sundelin, Birger Andersson, Thun, Ragnar
Bergh, Elfving, Nils Theodor Larsson, fröken Ranmark, herrar Söderberg
och Aastrup; samt
från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Bergström,
Ståhl, Åkerström, Rubbestad, Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal,
Staxäng, Nihlfors, Cassel, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olof ström,
Hansson i önnarp och Helén.
Reservation
av herrar Hesselbom, Birger Andersson, Elfving, Söderberg, Bergström,
Åkerström, Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal, Nihlfors, Gustafsson
i Stockholm och Karlsson i Olofström, vilka ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse:
Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956
5
»Såsom i de föreliggande motionerna erinras var frågan om ersättning till
Mattias Forslund föremål för prövning av 1955 års riksdag. I de då väckta
motionerna I: 250 och II: 293 hade hemställts om en ersättning å 38 000 kronor
eller det belopp som efter prövning bedömdes skäligt, såväl till Forslund
som till Vilhelm Kenttä, vilken samtidigt fått sin egendom förstörd genom
krigshandlingar. I sitt utlåtande nr 165 avstyrkte utskottet detta yrkande.
Riksdagen tillerkände emellertid efter gemensam votering Kenttä ett belopp
av 14 000 kronor; beträffande Forslund åter innebar riksdagsbeslutet ett godkännande
av utskottets ståndpunktstagande.
När nu yrkande framställts om en ersättning jämväl till Forslund av
14 000 kronor, finner sig utskottet böra erinra om motiveringen till sitt avslagsyrkande
vid fjolårets riksdag. Sedan utskottet påvisat att Forslund inte
kunde erhålla gottgörelse från tyskt håll, framhöll utskottet beträffande ersättning
från finskt håll att Forslund på grund av brandförsäkring erhållit
viss ersättning och att inte ens finska medborgare, som lidit skador på grund
av kriget i Nordfinland och som mottagit dylik brandförsäkringsersättning,
varit berättigade till ytterligare ersättning. Vad angår frågan om ersättning
från svenskt håll erinrade utskottet om att Kungl. Maj :t två gånger avslagit
framställningar om sådan ersättning. Utskottet fann att den omständigheten
att Forslund var svensk medborgare inte försatt honom i sämre läge
med avseende på ersättning från finskt håll än om han varit finsk medborgare
i motsvarande situation. Ytterligare framhöll utskottet att även andra
svenska medborgare torde ha åsamkats egendomsförluster genom krigshandlingar
under det andra världskriget, i Finland eller annorstädes, och att man
vid medgivande av ersättning hade att beakta konsekvenserna, vilka otvivelaktigt
fick anses svåröverskådliga. Utskottet slutade med att anföra, att tillräckligt
fasta hållpunkter för ett tillstyrkande av motionsyrkandet inte föi''elåg
och att några nya skäl inte förebragts utöver dem som kommit under bedömning
vid frågans behandling hos Kungl. Maj :t. För närmare detaljer får
utskottet hänvisa till utlåtandet 1955: 165.
I de nu föreliggande motionerna framhålles att Forslund gjort en betydande
förlust på grund av relationen mellan den brandförsäkringsersättning han
erhållit och värdet av skadorna på hans egendom. Vidare anföres att Forslund
i sin egenskap av icke-finsk medborgare ej haft möjlighet att erhålla
finskt krigsskadestånd, medan en finsk medborgare i samma situation skulle
ägt välja mellan brandförsäkringsersättning och krigsskadestånd. I anledning
härav för utskottet framhålla att utskottets bedömning i fjol av frågan
om Forslunds läge i ersättningshänseende i jämförelse med cn finsk
medborgares skedde på grundval av för utskottet tillgängliga handlingar.
Den i de nuvarande motionerna åberopade valfriheten för en finsk medborgare
var visserligen icke då för utskottet känd, men denna omständighet utgör
enligt utskottets mening inte tillräckligt skäl att avvika från den ståndpunkt,
som utskottet i fjol intog i huvudfrågan.
I anslutning till fjolårets riksdags beslut, varigenom Vilhelm Kenttä tillerkändes
cn ersättning av 14 000 kronor, yrkas i motionerna samma ersätt
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 44 år 1956
ning till Forslund. I anledning härav vill utskottet framhålla, att ersättningen
till Kenttä grundade sig på en i handlingarna förefintlig beräkning,
vilken inte utan vidare torde kunna åberopas beträffande Forslund. För
egen del får utskottet uttala, att utskottet finner sig sakna tillräckliga hållpunkter
för att tillstyrka ett belopp av 14 000 kronor i förevarande fall.
Då utskottet sålunda anser att tillräckliga skäl inte föreligger för ett tillmötesgående
av ifrågavarande motionsyrkande hemställer utskottet,
att motionerna 1: 48 och II: 69 icke må av riksdagen bifallas.
»
5C0453 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1956:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ersättning i vissa fall i anledning av olycksfall i arbete eller yrkessjukdom. a1 i texten