Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Hemming Gabrielsson för förluster, som åsamkats honom i anledning av fabriksbrand under hans beredskapsi jänstgöring.
1956-03-09 · 3 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 2 av 3 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:49, Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Hemming Gabrielsson för förluster, som åsamkats honom i anledning av fabriksbrand under hans beredskapsi jänstgöring.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr hd år 1956
1
Nr 49
Utlåtande i anledning av väckt motion om ersättning till Hemming
Gabrielsson för förluster, som åsamkats honom
i anledning av fabriksbrand under hans beredskapsi
jänstgöring.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herr Nilsson i Östersund väckt motion (II:
338) har hemställts, att riksdagen måtte besluta att av statsmedel utbetala
35 000 kronor till Hemming Gabrielsson såsom ersättning för de förluster,
som åsamkats honom i anledning av fabriksbrand under hans beredskapst
jänstgöring.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
År 1935 inköpte vpl. 315-64-28 Gabrielsson, Hemming, jämte en annan
person, ett tegelbruk i Duved, Åre socken, Jämtlands län. Köpesumman, som
då var 12 500 kronor, anskaffades genom lån.
Under tiden 5—14 oktober 1943 var Gabrielsson — vilken tjänstgjorde
som verkmästare vid tegelbruket — inkallad till beredskapst jänstgöring vid
I 5, Östersund. Under tiden Gabrielsson var inkallad eldhärjades hans rörelse,
varvid bj^ggnaden, lager och maskiner förstördes. Byggnaden var uppförd
i sex våningar, varav en våning användes för framställning av gengasved.
Maskiner hade då anskaffats till ett värde av ca 10 000 kronor. Dessutom
förstördes hela det inneliggande lagret, ca 250 000 st. tegel och dräneringsrör,
samt ett större parti gengasved. Gabrielsson åsamkades därigenom
stora ekonomiska förluster, som han ännu inte kunnat klara av.
Enligt Gabrielssons egen uppgift uppgår de skulder som härrör sig från
nämnda rörelse i dag till omkring 35 000 kronor. Han har stor familj, sju
barn, därav fyra minderåriga. Till detta kommer att han på grund av broskbildning
i båda knäna icke kan åtaga sig tyngre arbete. Något lämpligt arbete
finns knappast att tillgå i hemorten. Gabrielsson har vid tre olika tillfällen
sökt lån genom företagarföreningen för att sätta tegelbruket i gång
igen, men samtliga gånger fått avslag. Han har därjämte haft kontakt med
försvarets socialbyrå samt försvarets civilförvaltning och där framställt anspråk
på skadestånd för den nedbrunna fabriken.
Gabrielsson har själv den bestämda uppfattningen att om han icke varit
inkallad vid eldsvådetillfället, utan själv kunnat utöva tillsyn över fabriken,
hade eldsvådan upptäckts i god tid och skadeverkningarna kunnat begränsas,
så att något större avbräck i rörelsen icke hade vållats. Under sådana
omständigheter synes det skäligt att kronan ersätter Gabrielsson för eu skälig
de! av de förluster, som han genom den uppkomna situationen åsamkats
under sin beredskapstjänstgöring.
8
Statsutskottets utlåtande nr 49 år 1956
Av för utskottet tillgängliga handlingar inhämtas,
att Gabrielsson i en den 17 januari 1955 dagtecknad, till »Kungl. Svenska
Krigsmakten och Kronan» ställd skrift — med förmälan bl. a. att det eldhärjade
tegelbruket varit lågt försäkrat samt att en av brandförsäkringarna
ej varit i kraft — anhållit om viss utredning ävensom förklarat sig ämna inkomma
med ansökan om »skadeståndshjälp»;
att, sedan berörda skrift överlämnats till försvarsstabens personalvårdsavdelning,
Gabrielsson på förfrågan av personalvårdsavdelningen upplyst
bl. a., att premien för nämnda brandförsäkring ej varit erlagd å förfallodagen,
att den genom branden uppkomna förlusten efter dåvarande realvärde
kunde uppskattas till 150 000 å 200 000 kronor samt att uppbyggnadsvärdet
belöpte sig till omkring 500 000 å 700 000 kronor;
att personalvårdsavdelningen därefter verkställt utredning i syfte att klarlägga,
huruvida kronan på grund av särskild författning kunde anses vara
ansvarig för den förlust Gabrielsson lidit, varvid konstaterats bl. a. dels att
Gabrielssons militärtjänstgöring under tiden den 5—den 14 oktober 1943icke
kunde anses hava vållat honom bristande förmåga att i tid erlägga försäkringspremien,
dels ock att Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
icke disponerade några fonder för hjälp i här avsedda fall;
att personalvårdsavdelningen i vad Gabrielssons framställning rörde »skadeståndshjälp»
beslutat överlämna densamma till försvarets civilförvaltning,
som vore den myndighet, vilken för försvarets del handlade ekonomiska frågor;
att
försvarets civilförvaltning med skrivelse den 26 april 1955 överlämnat
handlingarna till försvarets socialbyrå för de åtgärder, vartill kunde finnas
fog;
att försvarets socialbyrå i skrivelse den 28 april 1955 till försvarets civilförvaltning
dels förklarat sig sakna möjlighet att inom sitt verksamhetsområde
vidtaga några åtgärder för att lämna Gabrielsson ekonomisk hjälp eller
att förmedla lämplig anställning för honom, dels upplyst att Gabrielsson tillråtts
att söka kontakt med arbetsvårdsexpeditionen vid länsarbetsnämnden
i Östersund, med vilken han jämväl borde kunna diskutera möjligheterna
till ekonomiskt stöd för bl. a. en tilltänkt pensionatsrörelse, dels ock meddelat
att Gabrielsson på förfrågan uppgivit att hans förutvarande kompanjon
i tegelbruket vid eldsvådetillfället varit sysselsatt vid bruket och fått dela
den förlust, som uppstått till följd av branden;
samt att försvarets civilförvaltning i skrivelse den 7 maj 1955 till Gabrielsson
meddelat, att då någon laglig grund för kronan åvilande ersättningsskyldighet
icke förelåge och då, oavsett huru därmed kunde förhålla sig,
preskription inträtt beträffande lians anspråk, framställningen icke föranledde
någon ämbetsverkets vidare åtgärd.
Utskottet. Beträffande de närmare omständigheterna i samband med förenämnda
fabriksbrand ävensom den utredning, som myndigheterna vidtagit
i anledning av Gabrielssons ersättningsanspråk, får utskottet hänvisa till den
Statsutskottets utlåtande nr 59 år 1956
9
ovan intagna redogörelsen. Såvitt utskottet kan finna, kan vad i motionen
anförts rimligen inte leda till att riksdagen nu skulle träda hjälpande emellan
genom beviljande av ersättning åt Gabrielsson. Utskottet avstyrker därför
bifall till motionsyrkandet.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 338 icke. må av riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 mars 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 47.
''1 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Yr 47 -49
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.