Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående den tekniska skolutbildningen samt anslag för budgetåret 1956/57 till yrkesundervisningen jämte i ämnet väckta motioner.

1956-03-16 · 87 sidor, varav 85 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 85 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:53, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående den tekniska skolutbildningen samt anslag för budgetåret 1956/57 till yrkesundervisningen jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

1

Nr 53

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående

den tekniska skolutbildningen samt anslag för

budgetåret 1956/57 till yrkesundervisningen jämte i

ämnet väckta motioner. (2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna

296, 298—303, 305 samt 307—319, s. 642—672 av bilagt utdrag av

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4 januari 1956, föreslagit

riksdagen att anvisa vissa anslag för budgetåret 1956/57 till yrkesundervisningsändamål.

I samma proposition har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkterna

295, 297, 304 och 306, s. 642 och 643 samt 653 och 655, föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition, beräkna vissa anslag för budgetåret

1956/57 till yrkesundervisningsändamål.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 63, under åberopande av

bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 10

februari 1956, framlagt de förslag beträffande den tekniska skolutbildningen

samt rörande medelsanvisningen för budgetåret 1956/57 till vissa yrkesundervisningsändamål,

som framgår av den följande redogörelsen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft vissa i det följande

redovisade motioner.

Beträffande den av departementschefen förebragta utredningen, i den

mån den icke medtagits i utskottets redogörelse, får utskottet hänvisa till

ovannämnda statsrådsprotokoll.

I. Den tekniska skolutbildningen

Kungl. Maj:t har i propositionen nr 6 3, såvitt gäller den tekniska

skolutbildningen, föreslagit riksdagen att

A. a) godkänna av departementschefen förordade grunder för undervisningen

vid de högre tekniska läroverken;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder för anordnande

av normerade påbyggnadskurser, s. k. diplomkurser;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

departementschefen förordat fastställa de särskilda högre tekniska läroverkens

organisation;

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 53

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

d) föreskriva, att såsom villkor för upprättande vid visst högre tekniskt

läroverk av skolform eller utbildningslinje, som icke ingår i läroverkets nuvarande

organisation, skall gälla, att vederbörande kommun åtager sig att

tillhandahålla för läroverket erforderliga undervisningslokaler jämte inredning

och möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning

samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal eller, efter Kungl.

Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, motsvarande kontant ersättning;

e) besluta, att i Karlstad skall från och med budgetåret 1957/58, eller

den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer, successivt upprättas ett

högre tekniskt läroverk, under villkor att staden åtager sig att tillhandahålla

för läroverket erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt

bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal eller, efter Kungl. Maj:ts medgivande

i varje särskilt fall, motsvarande kontant ersättning;

B. a) godkänna av departementschefen förordade riktlinjer beträffande

organisation och undervisning m. m. med avseende å kommunala tekniska

skolor m. fl. tekniska läroanstalter;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder för statsbidrag

till kommunala tekniska skolor, att tillämpas tills vidare från och med

redovisningsåret 1956/57;

C. a) godkänna av departementschefen förordade grunder för den textiltekniska

utbildningen;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder för statsbidrag

till textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut i Norrköping,

att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret 1956/57;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder för den färgeritekniska

utbildningen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft följande motioner,

nämligen

dels de båda likalydande motionerna I: 488 och II: 646 av herr Eliasson

m. fl. samt herr Mellqvist m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla att förslag om upprättande av ett tekniskt

läroverk i Kopparbergs län förelägges 1957 års riksdag,

dels motionen II: 647 av herr Engkvist m. fl., vari hemställts att riksdagen

måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att efter prövning och på de villkor

Kungl. Maj:t kan finna erforderliga tilldela Hässleholms tekniska skola

status som teknisk fackskola,

dels de båda likalydande motionerna I: 489 och II: 648 av herr Huss m. fl.

samt herr Netzén m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta att

ytterligare en parallellavdelning inrättas vid tekniska gymnasiet i Malmö

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

3

från och med läsåret 1956/57 och att en elektroteknisk gymnasielinje inrättas

vid samma gymnasium från och med läsåret 1957/58 med differentiering

från övriga gymnasieklasser på sätt i motionerna anförts,

dels motionen II: 649 av herrar Håstad och Svensson i Krokstorp, vari

hemställts att riksdagen i samband med behandlingen av propositionen nr

63 om den tekniska skolutbildningen utöver bifall till Kungl. Maj:ts förslag

till utbyggnad av de tekniska gymnasierna m. m.

a) måtte i princip besluta inrättande av nya tekniska gymnasier från och

med ettvart av åren 1958—1960 i följande ordning:

1) för sydvästra Småland och Halland, lämpligen förlagt till ort i Kronobergs

län eller till Halmstad,

2) för Dalarna,

3) för Söderort i Stockholm;

b) måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en utredning angående

utvidgning av antalet kemilinjer vid de tekniska gymnasierna,

dels de båda likalydande motionerna I: 490 och II: 650 av herrar Sunne

och De Geer samt herr Helén m. fl., i vilka hemställts att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående utformningen

av ett fyraårigt tekniskt gymnasium, varvid förutsättes att anordningar

vidtages för försöksverksamhet med dylikt gymnasium på ett begränsat

antal orter,

att riksdagen beslutar om inrättande — utöver det utbyggnadsprogram

som angivits i proposition nr 63 — av tekniska gymnasier i Halmstad och

Kopparbergs län från tidpunkt som av Kungl. Maj:t må fastställas,

att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t anhåller att vid de fortsatta

övervägandena om ytterligare utbyggnad av de tekniska läroverken inrättandet

av ett tekniskt gymnasium i Linköping prövas utan hinder av att

detta ej ingår i tekniska skolutredningens förslag, samt

att riksdagen måtte besluta, att särskilda elevavgifter från och med läsåret

1956/57 ej längre må uttagas av eleverna vid tekniska gymnasiets i

Norrköping textiltekniska linje,

dels de båda likalydande motionerna I: 491 och II: 651 av herr Arrhén

samt fröken Karlsson m. fl., i vilka hemställts att riksdagen vid behandlingen

av Kungl. Maj:ts proposition nr 63 angående den tekniska skolutbildningen

måtte uttala, att för elever, som valt klass 9 y i enhetsskolan,

under skoltiden sådana möjligheter till kompletterande teoretiska studier

bör ordnas, att övergången från nämnda klass till fackskolor på gymnasiestadiet

i möjligaste mån underlättas, samt i skrivelse till Kungl. Maj:t

hemställa, att på i motionerna omnämnd utredning grundade förslag till

dylika kompletteringskurser förelägges 1957 års riksdag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

dels ock de båda likalydande motionerna I: 492 och II: 652 av herr Mossberger

m. fl. samt herr Nestrup m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta, att i Halmstad skall från och med början av budgetåret 1958/59,

eller den senare tidpunkt Kungl. Maj:t bestämmer, successivt upprättas ett

tekniskt läroverk på de villkor som i propositionen nr 63 s. 71 under e)

finnes angivna.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas

till motionerna I: 488, I: 489, II: 647, II: 649, II: 650, II: 651 och II: 652.

Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

den 26 juni 1948 sakkunniga för att utreda och avge

förslag rörande den tekniska utbildningen vid högre tekniska läroverk och

andra tekniska läroanstalter. De sakkunniga antog benämningen 1948 års

tekniska skolutredning.

Utredningen — överdirektören R. Lundquist, ordförande, ingenjören

Å. Ericsson, överingenjören O. Hellman, byråchefen K. Josephson, studierektorn

T. Karlbom, lektorn M. Lien, rektorn A. Nordhult, civilingenjören

L. O. Skantze, ingenjören J. Westman och civilingenjören L. Österberg —

har i juni 1955 avlämnat betänkande rörande »Tekniska skolutbildningen»

(SOU 1955: 21). Till utredningens förfogande för överläggningar och samråd

har stått ett flertal experter.

Utredningens förslag avser följande skolformer, nämligen de högre tekniska

läroverken (tekniska gymnasier och tekniska fackskolor), de kommunala

tekniska skolorna, kommunala tekniska aftonskolor och privata tekniska

läroanstalter. Utredningen har vidare särskilt behandlat den textiltekniska

och den färgeritekniska utbildningen samt utbildningen av lärare för tekniska

undervisningsanstalter. Därjämte har utredningen upptagit frågan

om utbildning av maskinister för stationära värmeanläggningar m. m.

Utredningsarbetet beträffande i direktiven omnämnd teknisk privatistexamen

har ännu icke slutförts. Utredningen kommer alltså senare att avlämna

särskilt förslag i detta avseende.

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av arméförvaltningen,

marinförvaltningen, chefen för marinen, flygförvaltningen,

fortifikationsförvaltningen, arbetarskyddsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd, skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning — efter hörande av styrelser

och lärarkollegier vid högre tekniska läroverken, textilinstitutet i Borås,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Lennings textiltekniska institut i Norrköping, bergsskolan i Filipstad, tekniska

skolorna i Hässleholm, Katrineholm och Örnsköldsvik, tekniska aftonskolorna

i Stockholm, Solna, Norrköping, Linköping, Motala, Göteborg

och Örebro, tekniska institutet i Stockholm samt tekniska skolan i Sundsvall

— kommerskollegium, samtliga länsstyrelser, överstyrelsen för de tekniska

högskolorna — efter hörande av vederbörande vid tekniska högskolan

i Stockholm och Chalmers tekniska högskola — samt statens brandskola.

Härjämte har yttranden över betänkandet avgivits av försvarets forskningsanstalt,

svenska arbetsgivareföreningen — Sveriges industriförbund (gemensamt

yttrande), landsorganisationen i Sverige, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

Älvsborgs läns landsting, stadsfullmäktige i Eskilstuna, Halmstad, Karlstad

och Västerås, tjänstemännens centralorganisation, svenska teknologföreningen,

Sveriges allmänna exportförening, svenska cellulosaföreningen —

svenska pappersbruksföreningen (gemensamt yttrande), Sveriges mekanförbund,

Sveriges varvsindustriförening, Sveriges textilindustriförbund,

Sveriges konfektionsindustriförbund, svenska färgeritekniska riksförbundet,

svenska byggnadsentreprenörföreningen — svenska. byggnadsindustriförbundet

—''svenska väg- och vattenbyggarnas arbetsgivareförbund_ (gemensamt

yttrande), svenska vägföreningen, svenska kommunaltekniska föreningen,

svenska facklärarförbundet, statsverkens ingenjörsförbund, svenska

pappers- och cellulosaingenjörsföreningen, Sveriges verkstadsingenjörers

förening, svenska värme- och sanitetstekniska föreningen, Sveriges träindustriförbund,

svenska skofabrikantföreningen, sågverksförbundet, djupfrysningsbyrån,

svenska yrkesskolföreningen, svenska industrins praktiknämnd,

arbetsledareinstitutet, Sveriges arbetsledareförbund, tekniska läroverkens

lärarförbund, tekniska läroverkens ingenjörsförbund, svenska facxingenjorers

riksförbund, tekniska föreningen _ SSTA, brevskolan, Hermods korrespondensinstitut,

NKI-skolan, tekniska läroverkens elevförbund och

Hässleholms teknologförbund. Därjämte har geografilärarnas riksförening

ingivit en skrift.

Utredningen har på s. 430—455 behandlat frågan om d e n tekniska

personalens tillväxt. Därvid har redovisats bland annat statistiska

data ur industristatistiken och folkräkningarna m. rn. Enligt industristatistiken

har industrins tekniska personal (annan chefspersonal ån

företagsledare, teknisk driftspersonal och arbetsbefäl) under perioden 1940

—1952 ökat från cirka 30 700 till cirka 71 200. Enligt folkräkningarna

ökade den tekniska personalen (innebörden av begreppet är här icke helt

densamma som i industristatistiken) under perioden 1940—1950 .rån cirka

29 000 till cirka 58 300.

Beträffande inge n j ö r s b e s t å ndet erinrar utredningen om att

1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen beräknade antalet

den 31 december 1939 kvarlevande, från de tekniska gymnasierna

och jämförliga tekniska läroanstalter utexaminerade personer under 05 års

ålder till omkring 9 500. Motsvarande antal läroverksingenjörer den 31

december 1950 kan enligt utredningen beräknas till omkring 15 000. Trots

den skedda utbyggnaden av de tekniska läroverken — 495 utexaminerade

år 1940 och 1 090 utexaminerade år 1950 — har utbildningskapaciteten

i fråga om läroverksingenjörer sackat eller när det gällt att lör närings
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

livet tillgodose det ökade utbildningsbehovet av teknisk personal. Beträffande

tekniska skolor och institut med minst tvåårig ubildning har det på

grund av brister i det grundläggande statistiska materialet icke varit möjligt

för utredningen att beräkna antalet utexaminerade tekniker.

Utredningen har icke kunnat finna någon metod för att beräkna det

framtida behovet av läroverksingenjörer men uttalar, att de

slutsatser, som kan dragas av redovisat statistiskt material, tyder på att

behov finnes av en fortsatt ökning av examinationen.

I detta sammanhang behandlar utredningen frågan om de tekniska

gymnasiernas rekrytering. Examinationen av fackskoleingenjörer

är praktiskt taget oförändrad sedan år 1948. Något större antal

avvisade inträdessökande från fackskolorna finnes ej och utredningen anser

icke sannolikt, att man med denna utbildningsform kan för närvarande

väsentligt öka examinationen av läroverksingenjörer. Vid de tekniska gymnasierna

finnes däremot ett betydande antal avvisade inträdessökande.

Procenttalet för antalet intagna elever av antalet godkända inträdessökande

uppgick för perioden 1950—54 till 79,8 — 85,1 — 84,1 — 83,6 — 70,7.

Utredningen framhåller, att antalet avvisade sökande till de tekniska

gymnasierna kan, därest en utbyggnad av dessa ej sker, beräknas komma

att snabbt öka under de närmaste åren enbart på grund av det växande

antalet ungdomar. Antalet män i åldern 17—18 år beräknas år 1955 till

46 000 och år 1965 till 62 500.

Antalet klassavdelningar i klass I vid de tekniska gymnasierna utgör

nu 37. Utgår man från antalet intagna inträdessökande år 1952, som då

utgjorde 2,3 procent av antalet män i åldern 17—18 år, skulle intagningskapaciteten

vid de tekniska gymnasierna behöva utvidgas till följande

avrundade tal under åren 1956—1965, därest oförändrad relativ andel av

manlig ungdom skulle kunna vinna inträde i dessa läroanstalter:

1956 ................................ 1 100 (42 klassavdelningar)

1957 ................................ 1090 (42 » )

1958 ................................ 1 130 (44 » )

1959 ................................ 1 300 (50 » )

1960 ................................ 1 420 (55 » )

1961 ................................ 1 520 (58 » )

1962 ................................ 1 530 (59 » )

1963 ................................ 1 510 (58 » )

1964 ................................ 1470 (57 » )

1965 ................................ 1 440 (55 » )

Såsom i det följande närmare kommer att anges föreslår utredningen en

utbyggnad av tekniska läroverkens organisation, innebärande bland annat

inrättande vid befintliga läroverk av sex nya gymnasieklassavdelningar i

klass I från och med nästa budgetår samt upprättande vid tidpunkt, som

senare skall bestämmas, av ett nytt läroverk med två gymnasieklassavdelningar

i klass I. Utredningen framhåller vidare, att från såväl näringslivets

som ungdomens synpunkt behov förefinnes av flera icke-statliga tekniska

skolor.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956 1

I förevarande sammanhang torde lämpligen även böra redovisas några

siffror ur en av Sveriges mekanjörbund ar 19o5 verkställd inventering av

behovet av teknisk personal. Inventeringen omfattar 188 företag anslutna

till mekanförbundet och Sveriges elektroindustriförenmg. Av praktiska

skäl har undersökningen begränsats till företag med mer än 50 arbetare.

De företag som lämnat primärmaterial representerar totalt narmare Jb UOU

urbctärc

Inventeringen visar ett omedelbart behov av 1 436 ingenjörer

(12 % av antalet anställda ingenjörer), varav 275 civilingenjörer

(15 %), 737 läroverksingenjörer (18 %) och 424 institutsm gen] örer (7 %).

Fördelningen på fackområden domineras naturligt nog av mekamster och

elkrafttekniker. Man kan emellertid, framhåller mekanförbundet, spara en

tendens till ökat behov av ingenjörer med annan utbildning, sasom teletekniker,

kemister, bergsmän och tekniska fysiker. Beträffande arbetsuppgifterna

föreligger de största bristerna i fråga om produktionstekniker och

konstruktörer.

De i undersökningen deltagande företagen har uppskattat vilket y 11 erliga

r e behov av ingenjörer, som kommer att föreligga ar 19bU.

Mekanförbundet framhåller, att prognoser av detta slag givetvis är m\ cket

vanskliga och att resultatet endast kan tas som en indikation pa tendensen.

Det ytterligare behovet har uppskattats till sammanlagt 3 OoO

ingenjörer (25 % av antalet f. n. anställda), varav 550 civilingenjörer

(30 %), 1 300 läroverksingenjörer (30 %) och 1 200 mstitutsmgenjorer

(20 %).

Problemet om tillgång och efterfrågan på ingenjörer och tekniker samt,

mot bakgrunden därav, spörsmålet om en utbyggnad av utbildningskapaciteten

har vid remissbehandlingen av tekmska skolutredningens

betänkande helt naturligt tilldragit sig stort intresse.

I praktiskt taget samtliga remissyttranden understrykes den stigande

bristen på ingenjörsutbildad personal. Det framhålles allmänt, att utredningens

förslag till ökning av utbildningskapaciteten maste betraktas som

ett minimiprogram och allenast en första utbyggnadsetapp. Har torde

vidare få återges ett urval principiella synpunkter bland yttrandena.

Skolöverstyrelsen: Det synes som om utredningen mte tillräckligt beaktat

den snabba tekniska utvecklingen och de konsekvenser denna kan

få, inte minst genom en förskjutning till andra delvis nya tekniska områden.

Utbyggnadsförslaget förefaller blygsamt bade i fråga om dimensionering

och i fråga om nya och oprövade linjer.

Arbetsmarknadsstyrelsen: Bristen år för närvarande mycket stor och

efterfrågan kommer'' att öka. Förslaget måste betraktas endast som en

första utbyggnadsetapp.

Telestyrelsen: Den aktuella bristen på läroverksingenjörer mom televerket

närmar sig 100-talet. Förslaget är endast ett minimiprogram. Utbyggnaden

är en synnerligen värdefull investering till samhällets fromma.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län: Bristen på byggnadsingenjörer är särskilt

framträdande och besvärande för kommunernas planläggnings- och byggnadsverksamhet

samt för den statliga kontrollverksamheten. Det toreligjrer

även brist på byggnadskonsulenter. Industri och hantverk har betydande

svårigheter att tillgodose sina behov av teknisk personal. Jordbrukets

rationalisering och mekanisering har ökat efterfrågan pa maskin te.:-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

niker inom serviceverksamheten. Den friställda arbetskraften flyttar till

de stora tätorterna om ej landsbygdens industri och hantverk kan utvecklas.

Det är nödvändigt med en större utbyggnad än som föreslagits.

Arbetsgivareföreningen och industriförbundet: Den tekniska utvecklingen

har sedan början av 1900-talet gått i allt mer accelererad takt. De tekniska

vetenskaperna har vunnit allt mera terräng, vetenskapliga metoder

spelar allt större roll. Forskningslaboratorier har inrättats och den tekniska

personalen måste i allt större utsträckning kunna omsätta de tekniska nyheterna

på vetenskapens område. Tillkomsten av nya områden — exempelvis

elektronik och atomenergi — skapar ständigt ökad efterfrågan på teknisk

personal. Utvecklingen mot ökad automation pekar också på ökad

efterfrågan. En fortsatt produktivitetsökning är en förutsättning för fortsatt

välståndsutveckling. Produktionsapparaten måste ständigt effektiviseras,

vilket kräver allt flera ingenjörer och tekniker. Mot bakgrunden härav

understrvkes betydelsen av att bristen på teknisk personal avhjälpes.

Utredningsförslaget är ett minimiprogram och innebär endast ett första

steg med hänsyn till att behovet kan beräknas bli fördubblat inom de närmaste

tio åren.

Mekanförbundet: Allt flera ingenjörer måste i dagens läge kunna tilllämpa

de tekniska vetenskapernas nya landvinningar och föra utvecklingen

framåt. Reglerings- och servotekniken, i sin långt drivna tillämpning

såsom automation, anses komma att innebära en industriell revolution

av minst samma betydelse som 1800-talets mekaniseringsprocess. Åtskilliga

andra nya områden är aktuella (elektronik, radio, radar, television,

kärnfysik). Den fortsatta utvecklingen i ekonomiskt och därmed även

kulturellt och socialt hänseende är till betydande del beroende av en fortsatt

produktivitetsökning inom industrin. Denna kan vinnas endast genom

effektivisering av produktionsapparaten och produktionsmetoderna. Försök

att bedöma den framtida utvecklingen är i allmänhet vanskliga, inte

minst beroende på risken av konjunkturväxlingar. Emellertid är det föga

sannolikt, att en eventuell vikande konjunktur skulle medföra någon mera

avsevärd nedgång i industrins efterfrågan på väl utbildade tekniker. I ett

skärpt konkurrensläge torde det i stället mer än någonsin vara nödvändigt

med en hård rationalisering av konstruktioner och produktionsmetoder

med darav följande ökat teknikerbehov. Utredningsförslaget utgör ett

minimiprogram. Utbildningsresurserna måste ytterligare utbyggas under

den närmaste tioårsperioden i syfte att uppnå en fördubbling av antalet

utexaminerade.

Hantverks- och småindustriorganisationen: Hantverket och den mindre

industrin har stort behov av teknisk personal. Det är tveksamt om utredningsförslaget

kvantitativt kommer att svara mot det framtida utbildningsbehovet,

särskilt om man också beaktar behovet av lärare för det

expanderande yrkesskolväsendet.

TCO: Förslaget är ett program på mycket kort sikt, Överstyrelsen för

yrkesutbildning måste under det närmaste året inkomma med ''förslag till

den vidare utbyggnad, som den ökande efterfrågan fordrar.

I förevarande sammanhang torde slutligen böra erinras om att 19Jf9 års

arbetskraftsutredning i sitt betänkande rörande arbetskraftsbehovet inom

offentlig verksamhet (SOU 1955:34) bland annat framhållit, att bristen

pa ingenjörer blivit särskilt allvarlig och att, eftersom man kan motse ett

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

9

ytterligare starkt ökat behov av ingenjörstekniskt utbildad personal både

inom offentlig verksamhet och inom det enskilda näringslivet, en utbyggnad

av såväl de tekniska högskolorna som andra tekniska skolor för närvarande

torde tillhöra de mest angelägna uppgifterna på utbildningsväsendets

område (s. 237 o. f.).

Departementscliejen har inledningsvis anfört följande.

Tekniska skolutredningen tillsattes vid en tidpunkt, då en av särskild

sakkunnigutredning föregången omorganisation av den tekniska högskoleundervisningen

nyligen genomförts och då inom 1946 års skolkommission

utsetts en särskild delegation för utredning av frågan om den lägre yrkesutbildningens

ställning i skolsystemet och framtida utformning. Det befanns

då motiverat med en allmän översyn även av de stadier av den tekniska

utbildningen, som ligger mellan högskoleutbildningen och den lägre

yrkesutbildningen och som representeras av de högre tekniska läroverken

samt vissa kommunala och enskilda läroanstalter.

Vid de tekniska läroanstalter, varom här är fråga, är variationerna rätt

stora beträffande skolornas mål, inträdesfordringar, lärotid m. m. Denna

differentiering är helt naturlig mot bakgrunden av de skiftande ändamål,

som utbildningen har att tillgodose, och den är för övrigt nödvändig för

att utbildningen skall kunna anpassas till den snabba utvecklingen inom

industrin och andra områden med behov av teknisk arbetskraft. Differentieringen

är emellertid också motiverad av de utbildningssökandes olika

mått av förpraktik och skiftande förutbildning samt i många fall också

av behovet att kunna jämsides med förvärvsarbete förvärva teknisk utbildning.

De förslag, som tekniska skolutredningen efter den verkställda översynen

framlagt beträffande den fortsatta utformningen av den tekniska, skolutbildningen

och beträffande de olika skoltypernas inre organisation och

därmed sammanhängande frågor, har vid remissbehandlingen i allmänhet

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i vad gäller riktlinjerna och principerna.

Jag anser utredningsförslaget böra läggas till grund för proposition

till riksdagen. Åtskilliga av de av utredningen behandlade spörsmålen är

i och för sig icke av den naturen, att de behöver underställas riksdagen,

och en del av förslagen behöver icke heller särskilt prövas av.Kungl. Maj:t

för att kunna genomföras. För helhetsbilden är det emellertid nödvändigt

att i det följande också något beröra dylika frågor.

Ett i dagens läge med den starka efterfrågan på ingenjörer och tekniker

högst aktuellt problem är frågan om utbyggnaden av den tekniska skolutbildningens

kapacitet. Vad som klart kan konstateras ar, att det för närvarande

råder en kraftig brist på tekniskt utbildad personal. Svårare år

att närmare bedöma det framtida behovet av dylik arbetskraft. Den av

mekanförbundet verkställda undersökningen ger stöd åt vad som i flera

remissyttranden och av arbetskraftsutredningen uttalats därom att man i

framtiden kan motse ett ytterligare starkt ökat behov av tekniskt utbildad

personal. Ett uttalande av denna innebörd inbegriper givetvis också

den målsättningen, att den snabba tekniska utvecklingen skall tillgodogöras

för att genomföra den ytterligare produktivitetsökning, som är en

förutsättning för fortsatt välståndsutveckling.

Jag får i detta sammanhang erinra om det i 1956 års statsverksproposition

(V ht. s. 152) framlagda förslaget till vissa åtgärder för att inom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

arbetsmarknadsstyrelsen bedriva utredningsverksamhet i syfte att skaffa

bättre överblick över tillgång och efterfrågan på fackutbildad arbetskraft.

Därigenom torde möjligheterna att för framtiden säkrare bedöma och fortlöpande

följa behovet av teknisk personal förbättras.

I nuvarande läge torde i allt fall kunna fastslås, att det föreligger ett

stort behov av utbyggnad av de tekniska läroanstalternas utbildningskapacitet.

Utredningens konkreta förslag i detta avseende gäller de högre

tekniska läroverken. En minimigräns för utbyggnaden av dessa skolor

synes, såvitt nu kan bedömas, vara tillskapandet av de ytterligare utbildningsplatser,

som fordras för att hålla relationen till de växande ungdomsårskullarnas

storlek åtminstone oförändrad. Även från allmänna samhälleliga

synpunkter synes det mig vara en angelägenhet av synnerlig vikt

att leda in det växande antalet utbildningssökande också på andra utbildningsvägar

ovanför realskolestadiet än den, som det allmänna gymnasiet

representerar. Jag anser utredningens förslag till utbyggnad av de tekniska

läroverken böra med visst tillägg läggas till grund för statsmakternas

beslut härutinnan vid 1956 års riksdag. Till den närmare omfattningen

av denna utbyggnad återkommer jag i det följande. En fortsatt utbyggnad

därutöver, efter ytterligare förberedande undersökningar genom bland

annat överstyrelsens för yrkesutbildning försorg, bör sedan ske i den utsträckning,

som påkallas av en närmare behovsbedömning och som finnes

möjlig med hänsyn till ekonomiska, personella och materiella resurser.

Jag vill här slutligen erinra om att frågan om teknisk privatistexamen

ännu kvarstår olöst. Då genom en dylik examensform måhända ett tillskott

till antalet utbildade ingenjörer och tekniker kan vara att vinna,

synes det mig angeläget, att utredningen snarast möjligt slutför denna del

av utredningsuppdraget.

De högre tekniska läroverken

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna

Utredningen

Enligt gällande bestämmelser fordras för inträde i första klassen av tekniskt

gymnasium bland annat två månaders förpraktik i industriellt

arbete av den art, att det kan anses vara en god förberedelse för studierna

vid gymnasiet. Någon tvekan om att det i och för sig vore önskvärt

med en mera omfattande förpraktik förefinnes knappast. Med hänsyn

framför allt till angelägenheten av att övergången från realskolestadiet till

gymnasium icke skall fördröjas, föreslår utredningen emellertid, att gällande

krav på förpraktik bibehålles oförändrat.

Önskemålen om längre obligatorisk praktik för ingenjörsexamen på gymnasiet

— nu sammanlagt sex månader före uppflyttningen till högsta klassen

—- bör kunna tillgodoses på så sätt, att vissa praktikperioder med under

skolans inseende ordnad praktisk utbildning inom t. ex. industriföre
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

11

tag inlägges delvis under läsåret men även till en del på ferietid. Som ett

exempel på studiegång med dylik växelutbildning kan tänkas följande:

ett läsår -f- ett halvt läsår -f- ett halvt praktikår -j- ett halvt läsår -j+

ett halvt praktikår -)- ett läsår = 4 år, varav tre läsår samt omkring

15 månaders praktik. Ur utbildningssynpunkt skulle ett system med växelutbildning

innebära en förbättring i de fall, då eleven ej har någon mera

omfattande praktik. För eleverna skulle den förlängning av studietiden,

som uppkommer, väl av dem i många fall betraktas som en nackdel. Utredningen

anser möjligheter böra öppnas för de skolor, som så anser lämpligt,

att göra försök med växelutbildning. Utredningen föreslår, att överstyrelsen

för yrkesutbildning bemyndigas att lämna medgivande för skola

att under vissa former bedriva försöksverksamhet i detta hänseende.

Som lägsta åldersgräns för inträde vid tekniskt gymnasium

gäller nu, att den sökande fyllt 15 år. Utredningen föreslår, att för inträde

skall fordras, att den sökande fyllt 16 år eller uppnår nämnda ålder under

det kalenderår inträde sökes.

Gällande bestämmelser om kunskapsf ordringar för inträde

vid tekniskt gymnasium, avseende ett kunskapsmått ungefärligen

motsvarande realexamen, bör enligt utredningens mening bibehållas tills

vidare i huvudsak oförändrade, så länge de tekniska gymnasierna har att

räkna med de äldre skolformerna, folkskola och realskola, som bottenskola.

Beträffande inträdesvillkor för elever med avgångsbetyg från enhetsskolan

har särskilda bestämmelser utfärdats i anslutning till kungörelsen

1954: 276 angående kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg.

Beträffande inträde vid tekniskt gymnasium gäller följande:

»Inträdessökande med avgångsbetyg från klass 9 i enhetsskolan skall

vara befriad från inträdesprövning i det eller de av ämnena svenska, engelska,

tyska, matematik, fysik, kemi och teckning, i vilka han erhållit lägst

det vitsord, som enligt vederbörligen utfärdade bestämmelser skall anses

motsvara betyget godkänd enligt fordringarna för realexamen i motsvarande

ämnen, såframt han söker inträde senast höstterminen näst efter

det två år förflutit, sedan ifrågavarande betyg utfärdades.»

Dessa bestämmelser är avpassade så att de svarar mot de minimikrav,

som gäller beträffande andra sökande, som icke avlagt realexamen. Något

generellt krav på att vederbörande skall ha tillhört exempelvis 9 g eller 9 a

har sålunda icke ställts.

Utredningen framhåller i detta sammanhang vikten av att de, som genomgått

klass 9 y, icke utestänges från möjligheten att vinna inträde vid

tekniskt gymnasium.

För närvarande är samtliga tekniska gymnasier utom det i Malmö

linje differentierade från och med andra klassen (nuvarande

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

linjeorganisation har i propositionen redovisats i tabell 1). Lämpligheten

av en dylik differentiering på olika facklinjer har, framhåller utredningen,

i allmänhet icke ifrågasatts. Någon tvekan om att för närvarande befintliga

olika slag av facklinjer även bör framdeles behållas, behöver enligt utredningens

uppfattning icke råda.

Vad tekniska gymnasiet i Malmö beträffar har utredningen intet emot

att detta bibehålies odifferentierat, så länge skolan och den lokala industrin

alltjämt anser, att, med hänsyn till de lokala förhållandena, denna form

är den lämpligaste.

Beträffande linjernas benämning föreslår utredningen, att den elektro

tekniska linjen betecknas som elkraftteknisk linje, att den kemiskt tekniska

linjen benämnes kemiteknisk linje och att den merkantilt tekniska

linjen betecknas merkantil-teknisk linje.

I fråga om ytterligare linjedifferentiering avvisar utredningen från vissa

håll framförda förslag om uppdelning av den maskintekniska gymnasielinjen

på en linje för kraft- och värmeteknik och en för verkstadsteknik

samt uppdelning av den byggnadstekniska gymnasielinjen på husbyggnadsteknisk

linje och väg- och vattenbyggnadsteknisk linje.

Däremot föreslår utredningen att följande nya linjer skall kunna

förekomma vid de tekniska gymnasierna, nämligen produktionsteknisk

linje, värme- och sanitetsteknisk linje samt pappersteknisk linje. Av motiveringen

för detta förslag inhämtas i huvudsak följande.

Produktionsteknisk linje (P)

Allt eftersom produktionsmaskinerna inom olika industrigrenar fullkomnas

i tekniskt hänseende, kommer de att representera allt större kapitalinvesteringar.

Denna utveckling fram mot allt mera fulländad och dyrbarare

. maskinutrustning liksom även de stegrade lönekostnaderna har

framtvingat en rationalisering av produktionsorganisation och arbetsplanering

samt arbetsmetoder och driftsledning, som för alla branscher har ett

och samma syfte, nämligen att så effektivt som möjligt utnyttja den lämpligaste

produktionsapparaten. För att handha dessa för produktionens ekonomiska

utbyte viktiga uppgifter måste produktionsledningen ha kännedom

om och kunna välja mellan de moderna hjälpmedel och metoder, som på

vetenskapliga grunder utarbetats och står till produktionsteknikens förfogande.

Den moderna produktionstekniken kommer att spela en ännu

mera framträdande roll inom morgondagens industri. Dess utbildningsbehov

i fråga om teknisk personal bör därför särskilt beaktas. Då denna

utbildning icke är direkt avhängig av specialutbildning inom visst fack och

då de för produktionsingenjören behövliga specialämnena torde vara alltför

tidskrävande för att kunna inrymmas i undervisningsplanen för någon

viss facklinje, synes fullgiltiga skäl finnas för att ett försök göres att få till

stånd en utbildning av produktionsingenjörer i en för ändamålet upprättad

linje för produktionsteknik vid tekniskt gymnasium.

För en produktionstekniker är givetvis en omfattande praktisk erfarenhet

från arbete på verkstad och fabrik av stort värde. I den mån denna

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

13

praktik har hunnit inhämtas före de tekniska studieåren, underlättas ett

effektivt tillgodogörande av undervisningen. Förpraktiken torde ha relativt

större betydelse för undervisningen på en dylik linje än på de övriga

linjerna vid tekniskt gymnasium. Enligt utredningens mening finnes därför

skäl att — i den män ansökan om inträde avser denna linje uteslutande

— värdesätta praktiken som merit i ännu högre grad än som eljest tilllämpas.

En anordning med växelutbildning i någon form synes även med

fördel kunna komma till användning vid utbildningen av produktionstekniker.

Genom en sådan organisation av ifrågavarande linje skulle elevernas

eventuella brister i avseende å praktisk erfarenhet kunna på ett effektivt

sätt kompenseras. Däremot anser utredningen, att inträdesvillkoren

beträffande obligatorisk minsta praktiktid, åtminstone till dess viss erfarenhet

vunnits beträffande rekryteringen av den nya linjen, bör vara desamma

som för samtliga övriga linjer.

Värme- och sanitetsteknisk linje (VS)

Svenska värme- och sanitetstekniska föreningen har i skrivelse till utredningen

anhållit att utredningen ville snarast vidtaga åtgärder för införande

av värme-, ventilations- och sanitetsteknisk undervisning vid tekniska

läroverk.

I skrivelsen anföres, att den vvs-tekniska (värme-, ventilations- och sanitetstekniska)

utrustningen i olika slag av fastigheter ständigt ökar genom

nybyggnader och moderniseringar. Ännu saknar närmare en miljon lägenheter

i landet anläggningar för vatten och avlopp. För bostadsfastigheter

beräknas vvs-tekniken i genomsnitt ta i anspråk omkring 15 procent av

anläggningskostnaderna samt 30—35 procent av driftskostnaderna inklusive

bränsle. Bränslekostnaderna för uppvärmning beräknas nu till totalt

1 miljard kronor. Årligen utföres för närvarande vvs-tekniska arbeten för

mer än 500 miljoner kronor. Vidare erinras om tillsättandet av »Bränsleutredningen

1951» och dess framställning beträffande bränslebesparande

åtgärder, ökat tekniskt arbete och vidgad forskning, vilket allt understryker

betydelsen av det vvs-tekniska facket.

Överslagsvis kan beräknas, att omkring 2 400 ingenjörer inom detta

fack är sysselsatta hos statliga och kommunala myndigheter och allmänna

företag, konsulterande, entreprenörer, industrier och grossister. Av dessa

har endast en del fått vvs-teknisk utbildning före anställningen. En utredning

angående utbildningsgraden hos föreningens något mer än 1 000 medlemmar

visar att av 649 personer 122 genomgått teknisk högskola, 194

tekniskt läroverk samt 333 tekniska institut eller jämförliga kurser. Bland

yngre medlemmar är antalet institutsutbildade i förhållande till låroverksutbildade

högre än genomsnittet.

Även styrelsen för tekniska gymnasiet i Göteborg har, senast i skrivelse

till överstyrelsen för yrkesutbildning den 27 maj 1953, föreslagit att vid

gymnasiet skulle inrättas en vvs-teknisk linje från och med budgetåret

1954/55.

Ilär bör nämnas, att undervisning i värme-, sanitets- och ventilationsteknik

för närvarande meddelas ehuru i mycket begränsad omfattning vid

tekniska gymnasierna i Göteborg och Gävle. I Göteborg är ämnet frivilligt

för eleverna på den maskintekniska linjen och omfattar två veckotimmar

i klass 111. Eu mindre kurs med syfte att ge eleverna en orientering

i ämnet läses på den byggnadstekniska linjen under en veckotimme i klass

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

III. Vid tekniska gymnasiet i Gävle är ämnet värme- och sanitetsteknik

uppfört på timplanen för den byggnadstekniska linjen med två veckotimmar

under tredje året.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har anordnat fortbildningskurser i

värme-, ventilations- och sanitetsteknik vid tekniska läroverk. Kurserna

har varit avsedda att meddela specialutbildning inom facket åt dem som

genomgått tekniskt gymnasium eller teknisk fackskola och som ägnar sig

åt ifrågavarande bransch. Några ovillkorliga fordringar på praktik har formellt

icke varit föreskrivna, men ingenjörer med praktisk erfarenhet inom

facket har haft företräde. I mån av platser har även såsom kursdeltagare

antagits andra än sådana med avgångsexamen från högre tekniskt läroverk,

exempelvis från tekniskt institut eller annan jämförlig teknisk läroanstalt.

I dylika fall har dock fordrats, att vederbörande kunnat åberopa

god praktik inom fackområdet.

Frågan om att tillgodose behovet av vvs-teknisk utbildning för läroverksingenjörer

har sålunda sedan några år tillbaka varit föremål för uppmärksamhet

och åtgärder från skolväsendets sida. Enbart sådana kortare

påbyggnadskurser, som här nämnts, anses emellertid från fackmannahåll

icke utgöra en slutgiltig lösning av denna utbildningsfråga. Utredningen

finner också att en fortlöpande utbildningsverksamhet, som direkt tar sikte

på utbildning just för här ifrågavarande fack, är behövlig för en tillfredsställande

rekrytering av den tekniska personalen inom branschen. Antalet

läroverksingenjörer, som för närvarande sysselsättes inom facket, är emellertid

i jämförelse med många andra tekniska områden ringa. Även om

det är önskvärt med ett större antal läroverksutbildade ingenjörer synes

knappast underlag för närvarande finnas för inrättande av en särskild

linje för facket vid mer än ett tekniskt gymnasium.

Pappersteknisk linje (Pa)

Specialutbildning av papperstekniker är införd vid tekniska högskolan i

Stockholm, men förekommer icke vid övriga tekniska läroanstalter i landet.

Pappersbruken sysselsätter emellertid ett förhållandevis stort antal tekniker.

som icke. erhållit nämnda specialutbildning eller teknisk högskoleutbildning

i övrigt. Däribland finnes många läroverksingenjörer, utexaminerade

från kemisk eller maskinteknisk linje. Inom maskinindustrin är även

åtskilliga ingenjörer med examen från tekniskt läroverk sysselsatta med

maskinutrustningar av olika slag för pappersbruk och pappfabriker m. fl.

Fråga har uppkommit angående möjligheterna att vid tekniskt gymnasium

ordna en i viss grad specialiserad fackutbildning för här berörda ändamål.

Utredningen har för att utröna intresset för och behovet av en dylik

utbildning haft överläggningar främst med Svenska pappers- och cellulosaingen

jörsföreningen, vilken för närmare utredning av frågan tillsatte en

särskild kommitté. Denna har utarbetat förslag till timplan och kursfördelning

för pappersteknisk linje. I skrivelse den 3 mars 1955 har föreningen

med överlämnande av nämnda förslag framhållit bland annat följande.

Pappersindustrins i många avseenden unika tillverkningsmetoder och

maskinutrustning medförde ett behov av ingenjörer med specialiserad pappersteknisk

utbildning av olika kvalificering.

Utbildningen av läroverksingenjörer borde i första hand tillrättaläggas

för tillfredsställande av behovet av ingenjörer inom pappersbrukens olika

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

15

driftsavdelningar, för pappersbrukens egna reparations- och nybyggnadsverkstäder,

som arbetsledare inom den mekaniska verkstadsindustri, som

arbetar för pappersbrukens och närstående industriers behov, samt som

maskinkunniga ackvisitörer och försäljare av produkter för pappersindustrin.

Ehuru pappersindustrin, liksom industrin i övrigt, icke kunde förväntas

följa någon standardiserad väg vid rekryteringen av ingenjörer, hade föreningen

kommit till den uppfattningen, att cirka tio läroverksingenjörer

per år borde kunna beredas anställning. Med detta beräknade antal elever

syntes det föreningen motiverat att inrätta en permanent pappersteknisk

linje, ansluten till den maskintekniska linjen vid ett tekniskt gymnasium.

Angående platsen för den ifrågavarande utbildningslinjen hade föreningen

övervägt flera möjligheter, noga beaktat Jönköpings centrala läge i

södra Sverige, men slutgiltigt velat föreslå Karlstad. För Karlstad talade

närheten till de värmländska, dalsländska och mellansvenska stora skogsindustrierna,

liksom det förhållandet att i Karlstad och närbelägna städer

arbetade flera av våra mest betydande verkstadsindustrier för tillverkning

av pappersmaskiner och andra maskiner till pappersindustrins tjänst. Om

undervisningen förlädes till Karlstad, förelåge stora möjligheter att redan

från starten få erforderligt antal elever.

Värmländska ingenjörsföreningen har tidigare i samband med en av

stadsfullmäktige i Karlstad föranstaltad utredning angående behovet av

ett tekniskt gymnasium i staden föreslagit inrättande av en »cellulosa- och

pappersbetonad» gymnasielinje.

Det torde få anses konstaterat att behov finnes av en differentierad undervisning

i pappersteknik vid tekniskt gymnasium. Svenska pappers- och

cellulosaingenjörsföreningens förslag beträffande undervisningens ordnande

har icke givit anledning till erinran. Med tanke på målet för och arten

av den avsedda fackutbildningen synes Karlstad lämplig som förläggningsort.

Då det gäller att bestämma studiemålet för den tekniska undervisningen

måste man enligt utredningen redan från början göra klart för

sig, att de tekniska läroverken icke under några förhållanden kan göra

anspråk på att meddela en fullt färdig och avslutad ingenjörsutbildning.

Härom anför utredningen bland annat följande.

De områden, inom vilka de utexaminerade kan finna sina framtida arbetsuppgifter,

är så många och artskilda, att skolan omöjligt kan tillgodose alla

variationer i utbildningsbehovet. Skolan måste därför ge eleverna nödiga

förutsättningar i olika hänseenden för en framgångsrik fortsatt utbildning

och utveckling efter skolstudiernas avslutning samt stimulera lusten och

intresset för fortsatta självstudier. Fn viss beskärning av tekniska biämnen

bör kunna komma till stånd och sålunda frigjorda timmar användas för

att förstärka undervisningen i språk och allmänorienterande ämnen jämte

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

de tekniska huvudämnena. För att lämna större utrymme för självstudier

under lärarens handledning bör inlärandet av tekniska fakta och detaljkunskaper

av mera flyktigt värde kunna utan alltför stor olägenhet inskränkas

till förmån för andra kursmoment av mera stabil och allmängiltig

natur. I samråd med läraren bör eleverna få efter eget val fördjupa sina

studier inom ett begränsat avsnitt av respektive ämnesområde. Den omständigheten,

att självstudierna kan förläggas till olika delar av ett ämnesområde,

innebär givetvis icke, att eleverna får sakna kunskaper i andra

viktiga kursavsnitt av stor räckvidd.

Med hänsyn till önskemålet att mera inrikta undervisningen på att utveckla

förmågan till självständigt arbete och konstruktivt tänkande förordar

utredningen, att sådana undervisningsformer, som främst bygger

på en aktivisering av elevernas individuella studiearbete och stimulerar

deras studiehåg, tillämpas i vidgad omfattning. Varje lärare får därvid söka

finna den för hans ämnesområde mest effektiva formen. I anslutning till

dessa riktlinjer framlägger utredningen en rad av rekommendationer och

uppslag beträffande undervisningsmetoder samt användningen av kurslitteratur,

film m. m.

Utredningen föreslår införande av vissa nya ämnen vid de tekniska

gymnasierna. Sålunda bör arbetspsykologi införas som nytt läroämne på

timplanen i högsta klassen för samtliga facklinjer. Arbetsstudieteknik föreslås

skola uppföras på timplanen för produktionsteknisk linje. Utredningen

förordar vidare, att i timplanerna för samtliga gymnasielinjer i högsta klassen

upptages ämnet nutidshistoria och samhällslära med fyra veckotimmar.

Studietiden vid de tekniska gymnasierna omfattar tre läsår, vartdera

om 270 dagar. Allt emellanåt har röster höjts för att studietiden borde

ökas. En period av stark utveckling och nya problem inom teknik och

vetenskap har alltid, erinrar utredningen, åtföljts av krav på studietidens

förlängning på olika stadier.

Utredningen, som ingående prövat denna fråga, har kommit till den

uppfattningen, att de tekniska gymnasiernas kurs alltjämt bör omfatta

tre läsår. Försöksvis bör dock perioder av genom skolans medverkan ordnad

praktik kunna inläggas på lämpligt sätt i kursen, varvid utbildningstiden

må i motsvarande mån förlängas (växelutbildning). För dem som så

önskar bör lämnas tillfälle till fortsatta, fördjupade studier eller specialstudier

efter ingenjörsexamen genom anordnande av normerade påbyggnadskurser

av olika slag.

I denna fråga har ledamoten Nordhult avgivit särskilt yttrande, vari i

princip förordats en förlängning av utbildningstiden till fyra år, utan att

därmed åsyftas någon ökning av lärokurserna eller ändring av utbildningsmålet.

Så snart förhållandena det medger bör enligt Nordhults mening ett

4-årigt gymnasium försöksvis inrättas vid något av de tekniska läroverken.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

17

Därest denna försöksverksamhet skulle visa, att väsentliga fördelar vinnes

med en 4-årig gymnasieorganisation, bör övergång därtill ske vid den

tidpunkt, som med hänsyn till lokala förhållanden är lämplig vid varje

särskilt läroverk.

Av betänkandet inhämtas i förevarande hänseende bland annat följande.

U tredningen

Genom att öka lästiden till exempelvis fyra år skulle det otvivelaktigt

bli lättare att bereda plats för de nya moment i undervisningen, som bör

tillkomma, utan att därmed arbetet blir för betungande för eleverna. Men

även om en utökning av lärotiden skulle göra det lättare att kunna beakta

olika krav och önskemål beträffande utbildningen, talar likväl åtskilliga

skäl mot att studietiden förlänges.

Man har vid inrättandet av de tekniska gymnasierna velat skapa en

motsvarighet till gymnasielinjerna vid de högre allmänna läroverken. Lärotiden

är också densamma. Det synes principiellt böra eftersträvas att de

tekniska gymnasierna alltjämt skall behålla sin plats såsom en gymnasial

utbildningslinje i vårt skolsystem. Det måste även vara av vikt, att denna

linjes förutsättningar att draga till sig sin anpart av de studerande ej försämras.

Det måste emellertid befaras att så skulle bli följden, om denna

linje bleve ett år längre än de övriga och ett år längre än den för närvarande

är.

Den tekniska gymnasielinjens hittillsvarande utformning har gjort det

möjligt för de av dess elever, som så önskat, att övergå till högskolestudier,

t. ex. vid teknisk högskola, utan att de förlorat någon tid på grund av att

de valt vägen över tekniskt gymnasium. Viss risk att denna möjlighet skall

omintetgöras genom en utökning av lärotiden till fyra år föreligger, enär

det icke med säkerhet kan förutsättas, att högskolemyndigheterna skulle

medgiva övergång till högskola utan särskilda villkor efter fullgjorda tre

år av den fyraåriga kursen, även om de för högskolestudierna grundläggande

ämnena kunde avslutas i tredje klassen. Om dylikt medgivande ändock

kunde påräknas, skulle vederbörande icke såsom nu är fallet kunna

räkna med att efter tre års gymnasiestudier som en etapp på vägen avlägga

en för deras framtid värdefull ingenjörsexamen.

Vid en förlängning av studietiden i gymnasiet till exempelvis 4 år måste

antingen motsvarande utsträckning ske vid fackskolan eller också får man

godtaga, att nuvarande jämställdhet i tekniskt avseende mellan de båda

skolformerna försvinner.

Om ett fjärde år införes, hinner eleverna i allmänhet icke bli färdiga

med kursen så tidigt, att de kan göra sin värnplikt, då deras årsklass normalt

inkallas. De blir i regel försenade ett antal år, vilket ur flera synpunkter

är ofördelaktigt. I bästa fall är de, som redan vid 10 å 17 år

vinner inträde vid gymnasiet, sedan färdiga att söka sig ut på arbetsmarknaden

efter fyllda 22 ä 23 år. Flertalet kommer att vara åtskilligt äldre.

Det torde vara en bland industrins företrädare ganska enstämmig uppfattning,

att det är av stor betydelse, att den unge ingenjören så snart som

möjligt kommer i praktisk verksamhet, icke såsom enbart praktiserande

elev, utan såsom anställd och att detta sker i så tidiga år, att han fortfarande

är öppen och fullt mottaglig för nya lärdomar.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1956. C sand. Nr 53

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Kostnadssynpunkten bör givetvis även beaktas. En förlängning kommer

att förorsaka ökade kostnader för utbildningen såväl för det allmänna

som för den studerande ungdomen. Utan att åtminstone i stora drag utformade

planer för undervisningens ordnande, fördelning på olika linjer

och totala omfattning upprättas kan det allmännas merkostnader för erforderliga

lokaler med utrustning, lärarlöner och allmänna driftskostnader

icke närmare angivas. De ökade årliga kostnaderna torde kunna uppskattas

till i runt tal ett par miljoner kronor. Därtill kommer ökade kostnader

i form av investeringar för nya lokaler med inredning och utrustning samt

för anskaffning av undervisningsmateriel.

Elevernas kostnader för utbildningen ökas med ungefär en tredjedel,

varjämte ett års inkomstbortfall under vissa förutsättningar kan betyda en

ytterligare ekonomisk uppoffring.

Lärotidens ökning erbjuder en utväg för dagen ur vissa av svårigheterna,

men kan icke anses innebära någon bestående rationell lösning av de olika

problem i samband med ingenjörsutbildningens effektivisering, som frågan

här gäller. Lösningen måste sökas efter andra linjer och utredningen har

därför också i det föregående framfört förslag om en rad åtgärder, vilka

var för sig böra bidraga till och i samverkan kunna leda till den sovring

och begränsning av lärostoffet och det förbättrade utbildningsresultat, som

eftersträvas. De förebilder till timplaner, som utredningen uppgjort, torde

utvisa, att det är möjligt vid en treårig kurs att öka tiden för språk och

allmänorienterande ämnen, att införa några nya läroämnen utan att försvaga

de grundläggande allmänna ämnenas och huvudfackämnenas ställning.

Ändock har utredningen kunnat i nämnda förebilder föreslå en avkortning

av arbetstiden i skolan per vecka. Om av utredningen föreslagna

åtgärder genomföres, bör frågan om ökning av den stadgade lärotiden för

ingenjörsexamen kunna för närvarande avskrivas. En sådan ökning skulle

kunna tillstyrkas endast, om det hade kunnat visas att andra åtgärder

är otillräckliga.

Ehuru utredningen avråder från en förlängning av lärokursen i skolan med

hänsyn till de nackdelar, som följer med en sådan åtgärd, anser utredningen

såsom redan anförts önskvärt, att försök med växelutbildning kommer till

stånd.

Från vissa håll har även framkommit mindre preciserade önskemål om

en förlängning av studietiden, varvid man dock synes ha avsett att därigenom

bereda tid till utvidgade studier i ena eller andra avseendet och

till nya ämnen på timplanen. Utredningen har också diskuterat möjligheterna

för och lämpligheten av att vidtaga åtgärder för att kunna tillgodose

sådana vidaresyftande önskemål. Ett förslag till anordnande av en för

eleverna helt frivillig påbyggnad av den treåriga lärokursen efter ingenjörsexamen

har också utformats. Då frågan om en förlängning av lärokursen

fram till ingenjörsexamen bör ses i samband med nämnda förslag till en

påbyggnad efter examens avläggande, vill utredningen redan i nu förevarande

sammanhang något beröra sitt förslag om normerade påbyggnadskurser,

s. k. diplomkurser. Nämnda kurser skulle avse att komplettera

undervisningen bland annat vid de tekniska läroverken genom att ge tillfälle

till specialutbildning inom områden, som ej är tillgodosedda genom

de ordinarie kurserna för ingenjörsexamen, eller till fördjupade studier i

något ämnesområde. De normerade påbyggnadskurserna föreslås omfatta

en tid av 4 månader. De tänkes bli anordnade årligen i visst antal eller

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

19

med längre tids mellanrum, allt efter behov. Mellan ingenjörsexamen och

påbyggnadskursen skall obligatoriskt inläggas minst ett halvt års praktik.

Om detta halvår efter ingenjörsexamen inräknas i utbildningstiden kommer

denna alltså att omfatta 4 år, varav dock ett halvt år representerar anställning

i förvärvsarbete som utexaminerad ingenjör och 4 månader hänför sig

till en helt frivillig kurs för dem, som anser sig ha behov av densamma.

En jämförelse mellan ett system med fyra, för alla elever obligatoriska

studieår vid gymnasiet för att kunna avlägga ingenjörsexamen och det

av utredningen föreslagna med tre års obligatorisk kurs för ingenjörsexamen

jämte en frivillig och valfri påbyggnad, omfattande fyra månader,

utfaller utan tvekan enligt utredningens mening till fördel för det senare

systemet. Utredningen vill emellertid betona, att det med all sannolikhet

endast blir en minoritet av de utexaminerade ingenjörerna, som kommer

att använda sig av påbyggnadskursema.

Ledamoten Nordhult

De tre huvudfaktorer, som särpräglar den tekniska gymnasieutbildningen

i Sverige, är elevernas låga ålder, deras ringa praktik (minimifordran

för flyttning till sista klassen är 6 månader) samt det dubbla studiemålet.

Dessa förhållanden har medfört svårigheter för ett stort antal elever att

på ett tillfredsställande sätt genomföra studierna. Oro och nervositet hos

ett betydande antal elever och jäkt i arbetet präglar i alltför hög grad verksamheten,

vilket medfört, att alltför många av de elever, som äger förutsättningar

att genomföra studierna, ändock misslyckas. Höstterminen 1951

nyinskrevs i första klassen av de tekniska gymnasierna 953 elever. Två år

senare hade av dessa endast 533 (56 %) flyttats till tredje klassen. Av de

övriga 420 kvarstod 192 i lägre klass, medan de återstående 228 (24 %)

avgått utan examen huvudsakligen till följd av studiesvårigheter.

Av naturliga skäl övergår de studiebegåvade eleverna i de 5-åriga realskolorna

vanligen till gymnasiet i det allmänna läroverk, de redan tillhör.

Följden härav har blivit, att de tekniska gymnasierna huvudsakligen rekryteras

av elever från de 4-åriga realskolorna, d. v. s. att eleverna intages

i de tekniska gymnasierna vid tidigast 17 års ålder. Efter införandet av

enhetsslcolan eller den 3-åriga realskolan som övergångsform kommer intagningsåldern

i de tekniska gymnasierna att automatiskt sänkas med

cirka ett år. Intagningen direkt efter klass 9 g i enhetsskolan eller efter

den 3-åriga realskolan kommer att äga rum vid 16 års ålder. Med hänsyn

till att den manliga ungdomen i åldern 16 till 17 år såväl fysiskt som mentalt

befinner sig i ett snabbt utvecklingsskede, har man att emotse ökade

svårigheter i skolarbetet.

De här omnämnda svagheterna beträffande såväl den teoretiska som

den praktiska utbildningen skulle till väsentlig del elimineras genom en omorganisation

av de tekniska gymnasierna enligt följande riktlinjer.

Utbildningstiden ökas från 3 till 4 år. Läsårens längd minskas från 270

dagar (9 månader) till 240 dagar (8 månader). Antalet undervisningstimmar

per vecka minskas under de tre första åren till 36, vari 3 timmar

gymnastik ingår, och under sista året till exempelvis 27, vid kemiteknisk

linje dock endast till cirka 30 på grund av laborationcrnas stora omfattning.

Det sista året. anslås inga timmar till gymnastik. Kravet på praktik

tillgodoses dels med 2 månaders praktik före intagningen, dels med verkstadsarbete

i första klassen under exempelvis 4 undervisningst immar per

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

vecka, dels ock med 3 månaders praktik under var och en av de tre följande

sommarferierna. Minimipraktiktiden kommer härigenom att motsvara

cirka 1 års industriellt arbete.

Enligt det här framlagda förslaget fördelas tidsökningen med 5 månader

på teoretiska studier och 5 månader på praktik.

Det måste här uttryckligen framhållas, att den ökade tiden för de teoretiska

studierna icke skall medföra att lärokurserna ökas. Syftet är enbart

att bereda eleverna en lugnare studiegång med mera tid för självverksamhet.

Detta gäller särskilt sista klassen, där det schemabundna arbetet i det

närmaste varje dag kan vara avslutat före klockan 12. Det bör i detta

sammanhang observeras, att det totala antalet schemabundna undervisningstimmar

vid genomgång av det 4-åriga gymnasiet ej är större än i det

nuvarande 3-åriga. Härigenom kommer eleverna att tillförsäkras erforderlig

tid för självverksamhet.

Vid ett 4-årigt gymnasium skulle de organisatoriska förutsättningarna

för tillämpning av de aktivitetsbefrämjande pedagogiska metoder, som

rekommenderats i utredningen, finnas i långt högre grad än vid den starkt

koncentrerade utbildningen i det 3-åriga gymnasiet.

Den totala årliga ökningen av kostnaderna för undervisningen beräknas

av Nordhult till i runt tal 500 000 kronor, varvid förutsättes bland annat

viss höjning av lärarnas genomsnittliga undervisningsskyldighet. Därtill

skulle komma en ökning med 180 000 kronor för studiehjälpen vid 5 månaders

längre skoltid.

Vinsten skulle främst uppkomma i form av förbättrade studieförhållanden

och en minskning av antalet elever, som tvingas avgå utan att nå

fram till en examen. Av det föregående framgår, att av de årligen omkring

950 nyintagna eleverna cirka 725 utan eller med kvarsittning avlägger

examen och att cirka 225 avgår utan examen. Då statens nuvarande årliga

kostnader för de tekniska gymnasierna kan uppskattas till omkring

5 600 000 kronor, blir kostnaden per utexaminerad ingenjör 7 700 kronor.

Med 4-åriga gymnasier skulle årsanslaget stiga till omkring 6 100 000 kronor.

Om av de 225 elever, som nu avbryter studierna, endast 65 kunde

räddas fram till en ingenjörsexamen, skulle kostnaden per utexaminerad

ingenjör bli densamma, som den nu är. De gynnsammare studieförhållandena

vid det 4-åriga gymnasiet skulle sannolikt medföra, att än flera kunde

avlägga examen. Detta skulle vara ett ur alla synpunkter gynnsamt resultat

i vår tid, då ingenjörs behovet är stort, och då det gäller att hushålla

med och varligt hantera råmaterialet till den intellektuella arbetskraften.

Antalet undervisningstimmar per vecka skall för närvarande för varje

klass i medeltal utgöra 40. Utredningen föreslår, att tills vidare i timplanen

upptages för klass I och klass II 39 veckotimmar, och för klass

III 38 veckotimmar under höstterminen och 37 under vårterminen. Motsvarande

bestämmelse i stadgan bör emellertid så avfattas, att möjlighet

finnes för överstyrelsen för yrkesutbildning att framdeles, i den mån erfarenheten

talar för lämpligheten därav, fastställa kortare lärotid per vecka,

förslagsvis ned till 32 timmar. Försöksvis tillämpning vid viss skola av

sålunda avkortad lärotid bör även kunna medgivas av överstyrelsen. Dylika

begränsade försök torde kunna giva värdefulla erfarenheter och det synes

därför vara av stort intresse att de kommer till stånd.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Timplaner bör liksom för närvarande fastställas av överstyrelsen för

yrkesutbildning. Utredningen har framlagt förslag till timplaner, avsedda

att tjäna som förebild vid utarbetande av definitiva planer, samt därjämte

anfört vissa allmänna synpunkter på undervisningen i en del ämnen, varjämte

utredningen behandlat kursfördelningen för de olika läroämnena.

Undervisningen vid de tekniska fackskolorna

Utredningen

Då det gäller att effektivisera fackskolornas ingenjörsutbildning är icke

alla de åtgärder, som utredningen med avseende a gymnasierna diskuterat,

lika aktuella. Det har exempelvis ej satts i fråga, att den allmänna bestämmelsen

om minst två års praktik före inträdet i fackskolan skulle ändras.

Likaså synes nu gällande kunskapsfordringar för inträde böra bibehållas i

stort sett oförändrade i sak. I vissa avseenden kan enahanda synpunkter

som beträffande gymnasierna anläggas i fråga om fackskoloma. Detta gäller

exempelvis beträffande studiemålet i fackämnena, undervisningsmetoder,

kurslitteratur, film m. m.

Nu tillämpad linjedifferentiering vid fackskolorna framgår av

den i propositionen återgivna tabell 1.

Den maskintekniska linjen är i Stockholm uppdelad på kraft- och värmeteknisk

linje samt verkstadsteknisk linje. Någon dylik uppdelning förekommer

ej vid de maskintekniska fackskollinjerna i Eskilstuna, Göteborg,

Karlskrona, Malmö och Örebro. Rekryteringsunderlaget vid de fyra sistnämnda

är ej så stort, att det motsvarar inrättande av parallellavdelningar

på linjen. Enligt utredningens mening bör övervägas att införa en sekundär

uppdelning endast vid maskintekniska linjen i Eskilstuna. Vid de övriga

bör undervisningen bedrivas enligt timplanen för verkstadsteknisk linje.

Samma timplan bör i huvudsak tillämpas i Eskilstuna till dess en eventuell

differentiering där genomföres.

Vid maskintekniska linjen i Malmö har från och med läsåret 1952/53

försöksvis tillämpats en differentiering på en maskinteknisk linje och en

skeppsbyggnadslinje. Denna anordning är vidtagen på framställning från

varvsindustrin och undervisningen i skeppsbyggnad bedrives i samarbete

med Kockums mekaniska verkstads aktiebolag i Malmö, som även förbundit

sig att tills vidare till och med budgetåret 195G/57 svara för merkostnaden.

Ytterligare prövotid torde erfordras, innan lämpligheten för

framtiden av nämnda åtgärd kan bedömas. Därest erfarenheterna blir

gynnsamma, synes anordningen böra bibehållas men kan knappast påverka

organisationen av övriga maskintekniska fackskolor. Den maskintekniska

fackskolan i Malmö bör sålunda omfatta en verkstadsteknisk linje samt

eventuellt även en skeppsbyggnadslinje.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

I enlighet med förslag av styrelsen för tekniska läroverket i Stockholm

förordar utredningen, att byggnadstekniska dagfackskolan vid detta läroverk

organiseras i full överensstämmelse med vad som eljest gäller beträffande

fackskolor med dagundervisning; lärokursen bör alltså omfatta två

normala läsår.

Utredningen föreslår vidare, att den byggnadstekniska fackskolan i Stockholm

differentieras i en husbyggnadsteknisk linje (Bh) samt en väg- och

vattenbyggnadsteknisk linje (Bv).

Läsåret vid teknisk fackskola omfattar enligt gällande bestämmelser

i regel 280 dagar. Antalet undervisningstimmar i veckan skall för varje

klass vid dagfackskola i medeltal utgöra 40. För byggnadstekniska dagfackskolan

i Stockholm gäller, som nämnts, vissa särskilda bestämmelser.

Utredningen föreslår, att läsåret avkortas till samma längd som vid de tekniska

gymnasierna, alltså 270 dagar, samt att arbetsveckan vid de tekniska

fackskoloma med heltidsundervisning tills vidare skall omfatta 39 undervisningstimmar.

Vid aftonundervisningen utgör antalet undervisningstimmar i regel 18

per vecka. Utredningen anser det kunna ifrågasättas att något inskränka

antalet lektionstimmar för att ge eleverna något mera tid för hemuppgifter

och att i övrigt bedriva självstudier. Hur långt undervisningstiden i skolan

kan minskas, utan att studieresultatet äventyras, kan icke utan vidare

bedömas. Det är av intresse i detta sammanhang att antalet lektioner i

aftonfackskolorna i Stockholm endast är 16 per vecka under första, tredje

och fjärde året. Endast under andra året är timantalet 18 per vecka. Sannolikt

kan man utan större risk minska studietiden i skolan ytterligare. Utredningen

förordar därför, att en ytterligare avkortning försöksvis tillämpas

för att närmare utröna i vad mån det med gott studieresultat låter sig göra

att på detta sätt bereda eleverna bättre tid till självständiga studier.

Timplaner bör liksom hittills fastställas av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Utredningen har även beträffande fackskollinjerna framlagt

förslag till förebilder till timplaner.

rT , Påbyggnadskurser

Utredningen

I det föregående har i samband med frågan om studietidens längd vid

de tekniska gymnasierna berörts ett av utredningen framlagt förslag om

anordnande av normerade påbyggnadskurser, s. k. diplomkurser.

Till stöd för detta förslag anför utredningen i förevarande sammanhang

bland annat följande.

• Undervisningen i de tekniska gymnasierna är visserligen differentierad

i olika facklinjer, men många fackområden är icke företrädda av någon

speciell linje. Även vid de tekniska fackskolorna är endast vissa mera omfattande

industrigrenar företrädda. En fortbildningsverksamhet med spe
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

cialkurser, avsedda för ingenjörer inom områden, som icke är representerade

genom särskild linje vid tekniskt gymnasium eller genom. fackskola, kan

mycket väl vara motiverad även om ifragavarande omradens behov av

ingenjörsutbildad arbetskraft icke är tillräckligt för att särskilda gymnasielinjer

eller fackskolor skall kunna inrättas för dem.

En mera ingående specialutbildning inom områden, företrädda av egna

facklinjer eller fackskolor, kan även i många fall vara av största värde. Påbyggnadskurser

kan även i sadana fall komplettera ingenjörsutbildningen.

Kursverksamheten har hittills haft en obetydlig omfattning och för de

kurser, som förekommit inom ett fåtal fackområden, har för varje särskilt

fall utsetts plats och tidpunkt, som ansetts lämplig. Till följd härav har

de som varit intresserade av att få del av denna fortbildning, i allmanhet

fått knapp tid på sig för att planera för sitt deltagande i påbyggnadskurs.

Det synes önskvärt att söka åstadkomma en viss planmassighet för framtiden.

Åtminstone inom en del fackområden kan lämpliga kurser anordnas

vid vissa läroverk med en viss regelbundenhet. Såsom framgar av vad nyss

anförts skulle härigenom ernås den stora fördelen, att de från de tekniska

läroanstalterna utexaminerade kunde på ett tidigt stadium planera för en

ändamålsenlig vidareutbildning med tanke på det verksamhetsområde, som

de valt. En systematiskt ordnad fortbildningsverksamhet möjliggör aven en

bättre planering av kurserna i avseende å exempelvis studieplaner, utrustning,

lärare, studiebesök och samarbete i övrigt med industrin etc.

Én dylik systematisering innebär bland annat, att kurslängd, studieprogram

och timplan normeras för sådana påbyggnadskurser, som kan anordnas

med viss regelbundenhet. Även villkoren för att få tillträde till sadana

kurser bör så vitt möjligt vara enhetligt angivna.

En kombination av utbildningen i tekniskt gymnasium eller tackskola

med senare följande fördjupad specialutbildning i påbyggnadskurs bör ge

till resultat en kompetens, som måste anses särskilt värdefull för det tackområde,

som påbyggnadskursen avser. Denna speciella kompetens bör därför

vitsordas genom diplom över genomgången kurs, utfärdat enligt fastställda,

för samtliga normerade påbyggnadskurser enhetliga bestämmelser.

Då utredningen förutsätter, att nämnda kurser skall göras jämförelsevis

omfattande och alltså bli av stort värde för ingenjörsutbildningen, vill utredningen

föreslå, att dessa normerade kurser, för att skilja dem från sadana

mindre omfattande kurser av varierande längd, som kan komma att mera

sporadiskt anordnas, ges en särskild gemensam karaktäristisk beteckning.

Utredningen har härvid stannat för benämningen diplomkurs för ingenjörer

såsom lämpligast enligt utredningens mening. Utredningen vill särskilt

framhålla det reella värdet av att här ifrågavarande kurser kan genom en

auktoriserad benämning skiljas från påbyggnadskurser av annat slag.

Beträffande diplomkursernas organisation in. in. framlägger utredningen

följande förslag.

Av flera skäl synes det tillrådligt, att till dess några erfarenheter av denna

verksamhet föreligger, iakttaga en viss försiktighet, då det galler att bestämma

kursernas längd. Ur utbildningssynpunkt och även med hansyn

till de anordningar, som behöver vidtagas i avseende på t. ex. hirarkrafter

och undervisningslokaler, vore en kurslängd av ett läsår att iöredraga

framför en kortare. Andra skäl, bland annat svårigheten att redan

från början av denna verksamhet kunna rekrytera så pass långa och lor

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

deltagarna ekonomiskt betungande kurser, talar avgjort för att åtminstone

till en början kurstiden begränsas till närmast mindre enhet av läsåret,

d. v. s. en termin. Då kurserna bör vara av samma längd antingen de ordnas

under höstterminen eller vårterminen föreslås, att längden bestämmes

till omkring 4 månader. Skulle det senare visa sig, vilket ingalunda är

osannolikt, att längre diplomkurser skulle i vissa fall behöva ordnas för att

kurserna skall kunna tillgodose avsett ändamål och att tillräcklig anslutning

kan påräknas även vid en sådan förlängning, torde överstyrelsen för

yrkesutbildning böra utverka Kungl. Majrts medgivande att utsträcka kursen

till två terminer.

För tillträde till diplomkurs bör fordras att den sökande efter ingenjörsexamen

fullgjort minst ett halvt års praktik. Ehuru det, vad diplomkurserna

beträffar, är fråga om kurser av mera krävande art, där studieresultatet

betygsättes, synes även tillträde till dem böra vara öppet för

personer med annan teknisk utbildning än högre tekniskt läroverk. Annan

sökande än läroverksingenjör bör ha fullgjort lägst 2 Va års praktik, inklusive

nyssnämnda halvårsperiod.

•in OI??, ^.kapsfordringar, som bör uppställas såsom

villkor för tillträde till diplomkurs, bör dessa i princip vara desamma som

fordringarna för godkänt betyg i fackskolans ingenjörsexamen inom respektive

fack. Betyg i gymnasiets ingenjörsexamen på motsvarande linje bör

aven godtagas. För sökande, som icke avlagt ingenjörsexamen vid högre

tekniskt läroverk, torde böra uppställas fordringar på kunskaper, motsvarande

godkänt betyg i fackskolans ingenjörsexamen inom facket i frå°-a i

amnena svenska, engelska eller tyska, matematik, fysik med allmän elektricitetslära

och mekanik samt kemi, i vilka ämnen vederbörande sökande

skall ha att undergå inträdesprövning. Därjämte skall sökande med betyg

kunna styrka, att han i övriga ämnen, som förekommer i fackskolans kurs

ager sadana kunskaper och färdigheter, att han anses kunna till fullo tillgodogöra

sig undervisningen vid diplomkursen.

I alla händelser torde det bli nödvändigt — för att ernå största möjliga

enhetlighet i bedömningen — att inträdessökandes kompetens, då det gäller

andra än läroverksingenjörer inom respektive fack, bedömes centralt utom

i fråga om de ämnen, i vilka obligatoriskt inträdesprov skall avläggas. En

sådan central bedömning kan verkställas antingen, som nu är fallet beträffande

påbyggnadskursema, av överstyrelsen för yrkesutbildning, eller också

av en särskild nämnd, gemensam för samtliga diplomkurser. Med hänsyn till

önskvärdheten att direkt i nämnden få olika intressen företrädda förordar

utredningen det senare alternativet. Nämnden torde lämpligen kunna benämnas

»Diplomkursnämnden». Denna föreslås skola bestå av nio ledamöter,

varav två utsedda av Sveriges industriförbund, två av tekniska läroverkens

mgenjörsförbund, två av svenska fackingenjörers riksförbund, eu av

svenska teknologföreningen, en av överstyrelsen för yrkesutbildning samt

en såsom ordförande av Kungl. Maj:t.

Antalet diplomkurser torde höra bestämmas genom beslut av Kungl.

Majrt. Det synes däremot lämpligt att överstyrelsen för yrkesutbildning

må avgöra efter vederbörligt samråd med berörda industriorganisationer,

tekniska verk och myndigheter m. fl. vilka slag av kurser, som skall anordnas,

samt fastställa kursplaner.

Diplomkurserna inordnas organisatoriskt i det statliga tekniska

läroverkssystemet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

25

Det bör vara en angelägenhet för överstyrelsen för yrkesutbildning att

med anlitande av nödig expertis och i samråd med berörda parter snarast

utarbeta undervisningsplaner för olika diplomkurser. En förutsättning

för att kurserna skall kunna genomföras på sådant sätt, att

bästa möjliga utbyte av dem erhålles och så att denna utbildningsform

vinner företagens och ingenjörernas förtroende, är att de omsorgsfullt planeras

och förberedes. Härför bör bland annat ett nära samråd äga rum med

företrädare för vederbörande industriorganisationer och ingenjörskårer. Som

exempel på ämnesområden för diplomkurser nämner utredningen,

förutom facklinjernas ämnesområden, ångteknik, motorteknik, kommunalteknik,

elektrokemi, träteknik, försäljningsteknik, livsmedelsteknik, kemimekanik.

Särskilt under de första åren torde anslutningen till dessa helt frivilliga

påbyggnaaskurser bli av mycket begränsad omfattning. Antalet erforderliga

kurser kommer därför också att till en början bli ringa. Endast beträffande

vissa slag av diplomkurser kan man förvänta så stor tillslutning att kurserna

behöver upprepas varje år eller termin. I många fall kan det antagas

att kurserna endast behöver anordnas med ett eller flera års mellanrum.

Utredningen föreslår, att antalet diplomkurser under första verksamhetsåret

begränsas till fyra. Förslagsvis synes att börja med kunna diskuteras

en värme- och sanitetsteknisk, en produktionsteknisk, en teleteknisk

och en väg- och vattenbyggnadsteknisk diplomkurs.

Utbyggnad av de tekniska läroverken

Utredningen

Utredningen redovisar till en början några allmänna synpunkte

r på utbyggnadsfrågan. En viss utvidgning av läroverksorganisationen

är önskvärd med hänsyn till det behov av tekniker, särskilt sådana med

kvalificerad utbildning, som förefinnes. Behovet är emellertid icke lika

framträdande över hela det område, som läroverken företräder. Man bör

utgå från att organisationen måste undergå en successiv expansion i ett

tempo, som bestämmes dels av samhällets förutsedda behov från tid till

tid av ingenjörsutbildad arbetskraft, dels av möjligheterna att rekrytera

de tekniska läroverken. Utredningen har, såsom redovisats i det föregående,

med hänsyn till särskilt framträdande brist inom vissa fackområden på

specialutbildade tekniker föreslagit inrättande av särskilda gymnasielinjer

för produktionsteknik, värme- och sanitetsteknik samt pappersteknik ävensom

en fackskollinje för väg- och vattenbyggnadsteknik.

Beträffande tekniska läroverkens geografiska spridning uttalar utredningen

bland annat följande.

Då det gäller den på ett stort antal olika fackområden differentierade

utbildningen vid de högre tekniska läroverken bör denna ha en nära kon
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

takt med industriföretagen inom de olika fackområden, för vilka särskilda

facklinjer är inrättade. Utbildningens art kan sålunda komma att påverka

valet av förläggningsort för en viss fackutbildning. I vissa fall kan nämnda

förhållande vara ett skäl för inrättandet av ett nytt läroverk.

Starka lokala samhällsintressen kan också utgöra vägande skäl för en

förläggning till en viss ort av ett tekniskt läroverk. Bland annat måste tillbörlig

hänsyn tagas till de berättigade krav, som ställes på att ungdomen i

olika delar av landet har tillgång även till teknisk gymnasieutbildning på

rimliga avstånd från respektive hemorter. Dylika synpunkter torde ha varit

avgörande i fråga om inrättandet av flera av de under senare år tillkomna

tekniska gymnasierna. Ett lokalt intresse för en förläggning till orten av

ett tekniskt läroverk kan även vara föranlett av den lokala industrins behov

av tekniskt utbildad personal.

Nu anförda synpunkter talar sålunda för en viss spridning av de tekniska

läroverken. Följden härav blir emellertid att de olika skolenheterna blir

mindre än vid en starkare centraliserad organisation.

Den tekniska undervisningen kräver mer än annan undervisning tillgång

till laboratorier av flera olika slag med omfattande utrustning. Inrättandet

av ett tekniskt läroverk medför därför relativt betydande engångskostnader

för laboratoriernas utrustande. På grund av att endast en del

av undervisningstiden ägnas åt laborationer, kan flera parallellavdelningar

gemensamt disponera samma laboratorier. Sammanlagda investeringarna

för ändamålet för samtliga tekniska läroverken vid viss utbildningskapacitet

kan sålunda bli mindre vid en organisation med större skolenheter

än vid ett system med större antal och mindre skolor. I viss grad gäller även

för andra fasta kostnader att dessa, räknat per elev, ställer sig lägre vid

stora skolenheter.

Den stora skolan kan erbjuda en fördel även däruti, att en rationell fördelning

av de olika fackämnena på lärarna bör kunna lättare göras, då var

och en av de olika ämnesgrupperna företrädes av mer än en lärare.

Erfarenheten visar, att en viss begränsning av antalet elever vid här

ifrågavarande slag av skolor är önskvärd. Den optimala storleken med hänsyn

till ekonomiska och övriga synpunkter kan knappast angivas generellt

utan blir delvis beroende av lokala förhållanden. Lokala förhållanden kan

även föranleda att den ur vissa anförda synpunkter önskvärda begränsningen

av skolans volym icke kan genomföras. Detta gäller exempelvis

högre tekniska läroverket i Stockholm, som är av en storleksordning, som,

så långt utvecklingen nu kan överblickas, icke behöver komma i fråga på

någon annan ort i landet.

Utifrån sådana synpunkter, som nu berörts, har utredningen funnit sig

böra tillmäta fördelarna med en fördelning av de tekniska läroverken på

olika delar av landet stor betydelse och anser, att skäl finnes att inom

närmaste tiden inrätta ytterligare några läroverk utöver dem, som redan

finnes. En utvidgning av den tekniska läroverksorganisationen synes därutöver

behöva vidtagas genom upprättande av parallellavdelningar vid

befintliga läroverk.

Utredningen framlägger beträffande utbyggnaden de förslag

om nya linjer och klassavdelningar samt nytt läroverk i Karlstad, som

framgår av följande sammanställning:

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

27

Högre tekniska

läroverket i

Nya

gymnasielinjer

Nya

fackskolelinjer

Antal nyinrättade

klassavdelningar

i klass I

Ökning av

antal årligen

intagna elevei

Borås

Byggnadstcknisk

fr.o.m. 1957/58

1

fr. o. m. 1956/57

30

Eskilstuna1

Maskinteknisk

fr.o.m. 1956/57

1

fr. o. m. 1956/57

30

Söteborg

Värme- o. sanitets-

teknisk

fr. o. m. 1956/57

Hälsingborg

Elkraftteknisk

fr.o.m. 1957/58

i

fr.o.m. 1956/57

30

Härnösand

Teleteknisk

fr. o. m. 1957/58

1

fr.o.m. 1956/57

30

Stockholm

Teleteknisk

fr.o.m. 1956/57

Merkantil-teknisk

fr. o. m. 1956/57

Väg- o. vattenbygg-

nadsteknisk

fr. o. m. 1956/57

Västerås1

Produktionsteknisk

fr.o.m. 1956/57

Elkraftteknisk

fr. o. m. 1956/57

Verkstadsteknisk

fr.o.m. 1956/57

2 (gymn.)

fr. o. m. 1956/57

60

Karlstad1

Maskinteknisk o.

Pappersteknisk

fr. o. m. tidpunkt

som senare be- stämmes

2

60

Summa

8

240

1 Tekniskt gymnasium upprättas.

I fråga om inrättande av nya tekniska läroverk liar till utredningen

gjorts framställningar dels av stadsfullmäktige i Halmstad om

ett gymnasium med till en början linjer för maskin- och textilteknik, dels

av drätselkammaren i Karlstad om ett tekniskt läroverk med linjer för

maskinteknik och merkantilteknik.

Enligt utredningens mening bör vid upprättandet av nya läroverk givetvis

i första hand de delar av landet komma i åtanke, som kan anses missgynnade

genom läroverkens geografiska fördelning för närvarande. Såväl

näringslivet som befolkningen, enkannerligen den studerande ungdomen,

har intresse av att ifrågavarande utbildningsmöjligheter finnes inom rimligt

räckhåll. Hänsyn måste även tagas till industrins lokalisering ävensom till

befolkningstätheten vid bedömandet av dessa frågor. Då det behov av en

ökning inom överskådlig tidsperiod av antalet årligen utbildade läroverksingenjörer,

som för närvarande kan förutses, icke torde motivera inrättandet

av något större antal nya läroverk, kan det knappast vara påkallat att

söka åstadkomma någon detaljerad utbyggnadsplan för den utvidgning,

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

som längre fram eventuellt kan bli erforderlig. Den utbyggnad av organisationen

genom ökning av antalet läroverk, varom det enligt utredningens

mening inom överskådlig tid kan bli fråga, torde i likhet med vad som hittills

varit fallet vid tillkomsten av nya tekniska läroverk, böra avvägas

under beaktande av det lokala intresse, som kan ge sig till känna i olika

delar av landet. Utredningen anför vidare bland annat följande.

Den nuvarande geografiska fördelningen av de högre tekniska läroverken

företer en viss ojämnhet, vad Svealand och Götaland beträffar. En

grupp på tre läroverk jämte en stor kommunal teknisk skola är samlad i

linjen Hälsingborg—Karlskrona och söder därom. I en annan linje från

Göteborg rakt österut till Jönköping ligger en annan grupp på tre läroverk.

Mellan nämnda tvenne parallella linjer på ca 18 mils avstånd från varandra

finnes inga tekniska läroverk. En tredje grupp på fyra tekniska läroverk

jämte en stor kommunal och flera privata tekniska läroanstalter har

samlats i Mälartrakten. Söder om denna grupp finnes ett läroverk i Norrköping.

Utefter Norrlandskusten ligger spridda fyra läroverk, i Gävle,

Härnösand, Skellefteå och Luleå, samt två tekniska skolor, i Örnsköldsvik

och Sundsvall.

Det synes uppenbart, att vissa delar av landet är sämre tillgodosedda

i avseende på tekniska utbildningscentra än de områden, som geografiskt

utgör naturliga rekryteringsområden för skolorna i de nyssnämnda tre

grupperna. Sådana relativt missgynnade delar är främst de betydande industriområdena

och befolkningscentra i Värmland och Dalarna samt —

med tanke på de slora avstånden — även Jämtland. Industrin i de båda

förstnämnda landskapen vart för sig är av betydande omfattning och båda

bör kunna erhålla tekniskt läroverk. Norrland är mycket sparsamt utrustat

i det avseende, det här är fråga om, och inlandet saknar helt tekniska

läroanstalter. Det finnes därför goda skäl att även räkna med ett

högre tekniskt läroverk i Jämtland.

På kartan över Götaland kan observeras två breda bälten mellan de tre

förenämnda gruppbildningarna, vilka bälten också saknar tekniska läroverk.

Halmstad ligger inom det sydliga av dessa områden, i dess västra kant.

De nämnda delar av landet, som saknar tekniska läroverk, erbjuder ett

tillräckligt rekryteringsunderlag för tekniska gymnasier. Antalet studerande

från de olika länen vid tekniska gymnasier under höstterminen 1953 belyser

i någon man nämnda förhållanden. Hallands län uppvisade 53 studerande

vid tekniska gymnasier, Värmlands län 75, Kopparbergs län 96 och

Jämtlands län 49. Den beräknade ökningen från 1950 fram till 1965 av den

manliga ungdomen i åldersåren 15—19 år är större än riksmedeltalet

(44,8%) i Kopparbergs län (48%) men lägre i Jämtlands län (42,3%),

i Hallands län (34,3 %) och i Värmlands län (26,8 %,). Totala antalet inom

nämnda åldersgrupp är avsevärt större i Kopparbergs och Värmlands län

än i de båda andra. Vad den tekniska personalen inom industri och hantverk

beträffar utvisar statistiken för år 1950 ett antal av 1 611 i Kopparbergs

län, 1 401 i Värmlands län, 444 i Hallands län och 284 i Jämtlands

län. Ett tekniskt läroverk kan räkna med ett antal elever även från orter

utom det egna liinet. Ett tekniskt läroverk i t. ex. Halmstad torde kunna

inräkna i sitt rekryteringsområde även viss del av sydvästra Småland.

Dylika synpunkter får bland andra beaktas vid vägningcn av de anförda

siffrorna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

29

Utredningen finner, att Karlstad främst bör ifrågakomma såsom förläggningsort

för ett tekniskt läroverk, som i första hand beräknas komma att

ta sikte på förefintligt behov av teknisk utbildning inom det värmländska

industridistriktet.

Staden, som för närvarande räknar inemot 37 000 invånare, har en kraftigt

utvecklad mekanisk industri för tillverkning av olika slag av maskiner

av sådan art att ett stort antal ingenjörer erfordras för deras beräkning,

konstruktion, tillverkning och provning. En maskinteknisk gymnasielinje

i staden får alltså möjlighet till den nödvändiga kontakten med industrin

inom fackområdet.

Utredningen har tidigare föreslagit att vid tekniskt gymnasium må kunna

inrättas särskild pappersteknisk linje. Därvid anfördes även, med tanke

på målet för och arten av den fackutbildning denna linje avsåg, att Karlstad

vore lämplig förläggningsort för en dylik linje.

Vad den av stadsfullmäktige föreslagna merkantil-tekniska linjen beträffar

erinrar utredningen om sitt förslag angående inrättande vid högre tekniska

läroverket i Stockholm av en dylik linje. Tillräcklig grund för att

föreslå en utbyggnad därutöver av den merkantil-tekniska gymnasieutbildningen

anser utredningen knappast förefinnas, innan erfarenhet vunnits

beträffande resultatet i avseende å anställningsmöjligheterna för de utexaminerade

från de merkantil-tekniska linjerna i Göteborg, Örebro och Stockholm,

sedan även den sistnämnda hunnit utexaminera någon årgång elever.

Utredningen anser det icke lämpligt att undervisning påbörjas i tillfälliga

lokaler, utan därmed bör anstå till dess lokalfrågan slutgiltigt ordnats.

Fackundervisningen på maskinteknisk linje förutsätter tillgång till ett laboratorium

med en omfattande maskinutrustning, för vars anskaffning och

iordningställande rätt lång tid kräves. Det är icke möjligt att för närvarande

bedöma, huru lång tid, som kan erfordras för att anskaffa lokaler

etc. Det är emellertid önskvärt att beslut om upprättandet av ett tekniskt

gymnasium i Karlstad snarast möjligt fattas, så att staden kan vidtaga

erforderliga åtgärder för att anskaffa lokaler.

Utredningen berör därjämte närmare behovet av nya läroverk på andra

orter samt anför därvid huvudsakligen följande.

Utredningen finner behov föreligga av en maskinteknisk gymnasielinje i

Halmstad. Med hänsyn till önskvärdheten att kunna erbjuda ungdomen

viss möjlighet till linjeval borde helst redan från början inrättas ytterligare

en facklinje. Då den föreslagna textiltekniska linjen icke bör komma i fråga

bör frågan om arten av en andra facklinje tas under förnyat övervägande

i första hand genom stadens åtgöranden, innan ärendet underställes Kungl.

Maj:ts prövning.

Av vad tidigare anförts torde ha framgått, att behovet av ett tekniskt

gymnasium i Kopparbergs liin är ännu mera påtagligt än i de övriga tre

län, vars befolkningsförhållanden m. m. samtidigt berördes. Då emellertid,

såsom redan antytts, bland annat lokala synpunkter och önskemål bör beaktas,

om det gäller inrättande av nya tekniska läroverk, synes ifrågavarande

spörsmål i forsta hand böra bli föremål för en lokal utredning inom

länet i ändamål främst att komma till klarhet om var ett blivande tekniskt

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

läroverk lämpligen bör förläggas. Enligt utredningens mening talar starka

skäl för att ett tekniskt gymnasium inom Kopparbergs län upprättas snarast

möjligt.

Ökningen av ungdomskullarna kommer att bli mycket stor inom Stockholms

stad och län. Vidare uppkommer inom Uppsala län, som saknar tekniskt

läroverk, en ökning av ungdomskullarna väsentligt över riksmedeltalet.

Därest till följd av dessa förhållanden antalet avvisade inträdessökande

till tekniska läroverket i Stockholm kommer att inom de närmaste

åren avsevärt ökas torde, med hänsyn till detta läroverks storlek, kunna

ifrågakomma att upprätta ett nytt tekniskt gymnasium inom berörda

områden, även om det ökade behov av tekniska utbildningsmöjligheter,

som kan förutses, till viss del lämpligen bör tillgodoses genom exempelvis

kommunala tekniska skolor med dagundervisning. Inom Västsverige kan

den föreslagna utvidgningen av tekniska läroverket i Borås ävensom ett

inrättande av tekniskt gymnasium i Halmstad visa sig otillräckligt för de

ökade ungdomskullarna och fråga kan uppkomma om en ytterligare utvidgning

av tekniska läroverksorganisationen jämväl i Västsverige.

Kostnadsberäkningar

. Utredningen beräknar för de av utredningen föreslagna nya klassavdelningarna

och för den ökade differentieringen en höjning av tekniska läroverkens

avlöning sanslag för budgetåret 1956/57 med tillhopa i runt tal

256 000 kronor. Därvid förordar utredningen bland annat dels uppflyttning

en lönegrupp av rektorstjänsterna vid läroverken i Borås, Eskilstuna,

Göteborg, Hälsingborg, Härnösand och Västerås, dels inrättande av sex

nya lektorstjänster, dels ock särskild medelsanvisning för viss begränsad

specialundervisning i svetsning. Kostnadsberäkningen baseras på lönenivån

vid utgången av år 1954. Motsvarande merkostnader beräknas för

budgetåret 1957/58 till (256 000 + 274 000 =) 530 000 kronor och budgetåret

1958/59, då den av utredningen med början nästa budgetår föreslagna

utbyggnaden är färdig, till (530 000 -f- 223 000 —) 753 000 kronor.

Överstyrelsen jör yrkesutbildning har omräknat de av utredningen beräknade

kostnaderna efter nuvarande lönenivå m. in. och därvid för budgetåret

1956/57 kommit till ett belopp av 297 000 kronor. Därtill bör läggas

den kostnad om 42 600 kronor under förevarande anslag, som uppkommer

vid bifall till överstyrelsens vid remissbehandlingen framlagda förslag

om inrättande av teleteknisk gymnasielinje vid läroverket i Karlskrona

och i samband därmed inrättande av en parallellavdelning av klass I

från och med läsåret 1956/57. Överstyrelsen förordar därvid bland annat

att vid läroverket inrättas ytterligare en lektorstjänst nästa budgetår.

Under tekniska läroverkens omkostnadsanslag beräknar utredningen för

nästa budgetår en kostnadsökning med 1 000 kronor per ny klassavdelning

eller tillhopa 6 000 kronor. Överstyrelsen beräknar ytterligare 1 000 kronor

för den föreslagna avdelningen i Karlskrona.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

31

Beträffande tekniska läroverkens materielanslag föreslår utredningen för

nästa budgetår en höjning med sammanlagt 226 000 kronor, varav 200 000

kronor såsom en första medelstilldelning för laboratorieutrustning för de

nya linjerna vid läroverken i Göteborg, Hälsingborg, Härnösand, Stockholm,

Västerås och Borås. Överstyrelsen beräknar därutöver för Karlskronaläroverket

för nästa budgetår ett belopp av 44 500 kronor, varav

43 500 kronor till laboratorieutrustning. En grundläggande utrustning för

ett teletekniskt laboratorium har beräknats draga en kostnad av 78 500

kronor. Härav har emellertid telefonaktiebolaget L. M. Ericsson förbundit

sig att bestrida 35 000 kronor.

Kostnaderna för lärarlöner m. m. för en diplomkurs beräknas av utredningen

till omkring 20 000 kronor, vartill kommer 1 000 kronor för omkostnader.

Med hänsyn till den tid, som åtgår till olika förberedande åtgärder,

torde enligt utredningens mening kurserna ej kunna komma till stånd tidigare

än från och med budgetåret 1957/58. Diplomkursnämnden bör emellertid

organiseras från och med den 1 januari 1957. Utredningen förordar,

att ledamöterna erhåller ersättning enligt kommittékungörelsen jämte årsarvoden

å 1 000 kronor för ordföranden samt 500 kronor för annan ledamot.

För verksamheten under senare hälften av nästa budgetår beräknar

utredningen under överstyrelsens avlöning sanslag ett belopp av 3 000 kronor

och under överstyrelsens omkostnadsanslag ett belopp av 2 000 kronor.

Departementschefen

Departementschefen har beträffande de högre tekniska läroverken anfört

följande.

Självfallet måste ingenjörsutbildningen vid de högre tekniska läroverken

för att rätt fylla sin uppgift fortlöpande tillgodogöra sig de tekniska vetenskapernas

landvinningar och ständigt anpassas efter den tekniska utvecklingen

och de krav, som denna ställer på utövare av teknisk verksamhet

inom olika områden av samhället. De reformförslag beträffande utbildningens

innehåll och organisation, som framlagts av tekniska skolutredningen,

bör icke fattas som ett tecken på att undervisningen skulle ha

sackat efter den hittillsvarande utvecklingen. Ingenjörsutbildningen vid de

tekniska läroverken har tvärtom präglats av stor rörelsefrihet med ständigt

inpassande av nya moment i undervisningen. Rörelsefriheten och möjligheterna

till snabb anpassning till utvecklingen bör uppenbarligen bibehållas

allt framgent. De förslag, som jag i det följande framlägger, syftar alltså

icke till att stöpa läroverksutbildningen i någon för överskådlig tid definitiv

form. Den senaste tidens utveckling bland annat på automationens område

understryker med särskild kraft vikten av att så icke får ske.

Även om utbildningens anpassningsmöjligheter alltså måste bevaras och

en viss översyn på enskilda punkter kontinuerligt sker, synes det angeläget

att nu verkställa en mera genomgripande översyn av utbildningens innehåll

och organisation. Tekniska skolutredningen har i föreliggande betänkande

redovisat en ingående och mycket värdefull inventering av de olika

frågor, som sammanhänger med utbildningen vid de tekniska läroverken,

och av de önskemål och krav, som i nuvarande läge kan ställas beträffande

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

denna. Med en allmän formulering kan man säga, att undervisningen givetvis

i första hand skall inriktas på en gedigen teknisk utbildning men att

den också skall ge goda kunskaper i vissa allmänna ämnen samt god orientering

i samhällsfrågor och arbetslivets sociala och psykologiska problem.

Jag övergår därmed till att behandla de olika spörsmålen i den ordning,

vari de redovisats i den förut lämnade redogörelsen för utredningens överväganden

och förslag.

För inträde vid tekniskt gymnasium fordras för närvarande

eu förpraktik om minst två månader, varjämte ytterligare fyra månaders

praktik skall ha fullgjorts före flyttning till avgångsklassen.

I och för sig skulle givetvis en längre sammanlagd praktiktid vara önskvärd.

Krav på längre förpraktik skulle emellertid, såsom utredningen anfört, fördröja

övergången från realskolestadiet till gymnasiet. Beträffande praktiken

efter inträdet torde det, i varje fall om man räknar med en treårig studietid,

icke vara möjligt att kräva en längre minimitid än fyra månader. Jag

delar utredningens uppfattning, att praktikfordringama bör bibehållas

oförändrade. Önskemålen om längre praktik före ingenjörsexamen kan

emellertid, såsom utredningen påpekat, tillgodoses genom anordnande av

växelutbildning, vilket innebär att vissa praktikperioder med under

läroverkets inseende ordnad praktisk utbildning inlägges i studietiden.

Redan nu förekommer, att elever permitteras för praktiskt arbete vanligen

för ett läsår. Från utbildningssynpunkt innebär en dylik växelutbildning

helt säkert vissa fördelar. För elevernas del torde väl, såsom utredningen

förmodat, den med växelutbildningen följande förlängningen av utbildningstiden

i många fall uppfattas som en nackdel. Det synes mig

emellertid motiverat, att försök får anställas med anordnande av växelutbildning,

under förutsättning att praktiken är av lämplig art och att tiden

kan utnyttjas effektivt. För att växelutbildning skall kunna ordnas på ett

rationellt sätt, fordras ett omfattande förarbete av skolan och ett intimt

samarbete med de företag, där praktiken skall fullgöras. Jag förutsätter,

att samråd också äger rum med svenska industrins praktiknämnd. Det bör

ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att medgiva anordnande av

här avsedd försöksverksamhet samt meddela de beslut och anvisningar

rörande försökens utformning, som kan finnas påkallade. Överstyrelsen

torde i lämpligt sammanhang böra för Kungl. Maj:t redovisa erfarenheterna

av denna försöksverksamhet.

Utredningens förslag om höjning av den lägsta åldersgränsen för

inträde vid tekniskt gymnasium kan jag biträda. Föreligger särskilda skäl,

bör dock kunna intagas yngre elev än den, som fyllt 16 år eller uppnår

denna ålder under det kalenderår inträde sökes.

Jag vill i likhet med utredningen framhålla vikten av att de, som genomgått

enhetsskolans klass 9 y, icke utestänges från att vinna inträde vid

tekniskt gymnasium. Det gäller här dels den av skolkommissionen ursprungligen

framförda tanken att ordna kompletteringskurser inom enhetsskolans

ram för sådana elever i 9 y, som önskar övergå exempelvis till tekniskt

läroverk, dels anordnande av kompletteringskurser för dem, som kanske

först några år efter det de lämnat 9 y bestämmer sig för att söka fortsätta

studierna vid tekniskt läroverk. För den sistnämnda kategorien är för närvarande

anordnade kompletteringskurser främst vid ett antal kommunala

yrkesskolor men även vid vissa andra skolor för teknisk undervisning. I

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

33

likhet med utredningen finner jag angeläget, att dylika kompletteringsmöjligheter

även framgent står till buds i tillräcklig omfattning.

Jag får i anslutning härtill erinra om att frågan om kompletteringsbehovet

överhuvudtaget för 9 y-elever ingående behandlades i 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas

betänkande om yrkesutbildningen (SOU 1954:11,

s. 132—144). Spörsmålet upptogs därefter i propositionen 1955: 139 (s. 60

och 61). Med stöd av vad därvid anförts, har Kungl. Maj:t uppdragit åt

överstyrelsen för yrkesutbildning att genom samarbetsnämnden för överstyrelsen,

skolöverstyrelsen och arbetsmarknadsstyrelsen ytterligare utreda

frågan om utformning och organisation av kompletteringskurser för ifrågavarande

ändamål samt till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, vartill

utredningen kan föranleda.

Jag vill i detta sammanhang också understryka ett uttalande av tekniska

skolutredningen, att de skilda tekniska läroverken bör, såsom nu är fallet,

äga tillräcklig frihet vid bedömningen av de inträdessökande, så att även

sökande, vars förutsättningar för tekniska studier är svåra att bedöma enligt

härutinnan givna formella regler, kan göras full rättvisa.

Anpassningen av undervisningen vid de tekniska gymnasierna till utvecklingen

inom olika områden för teknisk verksamhet har successivt lett

till en ganska långt gående differentiering av utbildningen. För

närvarande finnes sammanlagt tolv olika facklinjer. Differentieringen inträder

från och med andra klassen. Från enstaka håll har framförts önskemål

om en svagare differentiering och en mera brett lagd undervisning även i de

tekniska tillämpningsämnena. Dylika synpunkter låg också till grund för

utformningen av 1919 års stadga för tekniska läroverken, vilken förutsatte

en allmän uppläggning av gymnasieundervisningen. Erfarenheterna sedan

dess har emellertid otvetydigt visat, att en svagare differentiering i regel

ej kan bibehållas med hänsyn till de ökade krav, som utvecklingen ställer

på utrymme i undervisningen för nya rön inom vetenskap och teknik. Jag

delar därför utredningens uppfattning, att någon begränsning av den hittills

genomförda differentieringen icke bör ske.

Tekniska gymnasiet i Malmö är alltjämt odifferentierat och omfattar

alltså endast en allmän linje. Såsom utredningen framhållit bör denna linje

bibehållas, så länge skolan och den lokala industrin anser detta vara lämpligast

med hänsyn till de lokala förhållandena. Till den av överstyrelsen för

yrkesutbildning berörda frågan om komplettering av gymnasiet med olika

facklinjer återkommer jag längre fram. Länsstyrelsen i Malmöhus län har

mot bakgrunden av de gynnsamma erfarenheterna av den allmänna linjen

ansett denna böra ges större utrymme i gymnasieorganisationen än utredningen

förutsatt. Med anledning härav får jag framhålla, att utredningen

i annat sammanhang förklarat det principiellt sett icke böra vara uteslutet

att i något fall upprätta ytterligare ett odifferentierat gymnasium. Även

en ort, som icke är någon utpräglad industriort, bör kunna uppvisa varierande

industriell verksamhet av tillräcklig omfattning för att^ undervisningen

vid ett odifferentierat gymnasium ej skall bli isolerad från den direkta

kontakt med praktisk teknisk verksamhet, som är en av grundförutsättningarna

för att ett tekniskt gymnasium skall kunna bedriva en ändamålsenlig

utbildning. Till denna utredningens principiella uppfattning kan

jag ansluta mig.

Benämningen å befintliga facklinjer torde böra ändras i enlighet med

utredningens förslag.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1950. 6 samt. Nr 53

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Önskemålen om ytterligare linjedifferentiering är många. Utredningen

har för sin del avvisat framställda förslag om uppdelning av den maskintekniska

gymnasielinjen på kraft- och värmeteknisk linje och verkstadsteknisk

linje samt uppdelning av den byggnadstekniska gymnasielinjen på

liusbyggnadsteknisk linje och väg- och vattenbyggnadsteknisk linje. Utredningens

ställningstagande på denna punkt synes mig riktigt. Jag är därför

icke beredd att biträda vid remissbehandlingen framkomna önskemål om

anordnande försöksvis av en differentiering på den byggnadstekniska gymnasielinjen

i Stockholm. Beträffande nya linjer har utredningen stannat

för att föreslå tre dylika, nämligen produktionsteknisk linje, värme- och

sanitetsteknisk linje samt pappersteknisk linje. Därmed tillgodoses en del

av önskemålen om nya linjer. Självklart kan i och för sig starka skäl framföras

för andra nya linjer utöver dem, som utredningen föreslagit, exempelvis

för en träteknisk linje. Jag anser mig emellertid i förevarande hänseende

icke böra för närvarande frångå utredningens förslag. För de tre nya linjerna

har enligt min mening mycket vägande skäl anförts. Angelägenheten

av de av utredningen föreslagna tre linjerna har vid remissbehandlingen

icke heller ifrågasatts i annan män än att från vissa håll förordats, att den

produktionstekniska linjen borde anordnas som fackskollinje. Detta sammanhänger

med att praktiken torde ha relativt större betydelse för undervisningen

på produktionsteknisk linje än den har beträffande övriga linjer.

För att tillgodose önskemålen om mera omfattande praktik bör i enlighet

med utredningens intentioner växelutbildning med fördel kunna komma till

användning vid utbildningen av produktionstekniker. Med hänsyn härtill

och till rådande rekryteringsförhållanden anser jag mig böra biträda utredningens

förslag, att den produktionstekniska linjen nu anordnas som

gymnasielinje. Därutöver bör linjedifferentieringen vid de tekniska gymnasierna

tills vidare kompletteras med värme- och sanitetsteknisk linje

samt pappersteknisk linje.

Det bör emellertid ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att

uppmärksamt följa behovet av nya slag av facklinjer och framlägga de

ytterligare förslag i differentieringsfrågan, vartill utvecklingen kan ge anledning.

Därvid bör givetvis beaktas bland annat möjligheterna att inom

befintlig facklinje ge utrymme för vissa specialiteter, såsom nu är fallet

exempelvis vid gymnasierna i Jönköping och Skellefteå, ävensom tillkomsten

av normerade påbyggnadskurser, varom jag i det följande framlägger

förslag. Det synes icke böra möta hinder mot att i fortsättningen pröva möjligheterna

att låta en specialisering av nyss berört slag inom befintlig facklinje

sätta in redan från och med andra klassen, därest detta befinnes

ändamålsenligt.

Beträffande studiemålet för den tekniska undervisningen och vissa

i samband därmed av utredningen behandlade frågor viil jag särskilt understryka

vad utredningen framhållit därom, att man måste ha klart för sig

att de tekniska läroverken icke under några förhållanden kan göra anspråk

på att meddela en fullt färdig och avslutad ingenjörsutbildning. Skolan

måste ge eleverna nödiga förutsättningar i olika hänseenden för en framgångsrik

fortsatt utbildning och utveckling efter skolstudiernas avslutning

samt stimulera lusten och intresset för fortsatta självstudier. Jag vill också

betona vikten av att eleverna allt efter håg och fallenhet om möjligt får

tillfälle till fördjupade, individualiserade studier .nom begränsade kursavsnitk

För att utveckla förmågan till självständigt arbete och konstruk
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

35

tivt tänkande bör, såsom utredningen föreslagit, sådana undervisningsmetoder

tillämpas i vidgad omfattning, som främst bygger på en aktivisering

av elevernas individuella studiearbete och stimulerar deras studiehåg.

Tekniska läroverkens lärarförbund har ställt sig mycket tveksamt till möjligheterna

att, i den utsträckning som utredningen räknat med, aktivisera

och individualisera undervisningen. Häremot kan man erinra, att de tekniska

läroverken väl icke släpat efter i den allmänna utvecklingen mot en

åskådligare och konkretare metodik, som sedan lång tid tillbaka kännetecknar

skolväsendet. Särskilt torde detta gälla laborations- och konstruktionsövningarna.

Vad det nu gäller är att fortsätta denna utveckling och

ytterligare anpassa undervisningen och undervisningsmetoderna efter de

studerandes personliga förutsättningar och ännu mera målmedvetet förbereda

dem för deras kommande verksamhet i samhället. Varje lärare får,

såsom utredningen framhållit, söka finna den för hans ämnesområde mest

effektiva formen. Även partiella framgångar har här sitt värde. Det synes

mig ändamålsenligt att såsom ett stöd åt lärarna bedrives en fortlöpande

försöksverksamhet under överstyrelsens ledning för att utröna lämpliga

undervisningsformer för olika ämnesområden.

Från bland annat skolöverstyrelsens sida har i förevarande sammanhang

pekats på behovet av yrkesvägledning inför valet av facklinje

från och med andra klassen. För de elever som har en begränsad praktik

måste det, säger skolöverstyrelsen, te sig svårt att efter det första gymnasieårets

ganska allmänt hållna undervisning välja mellan olika speciallinjer,

som kan föra in dem på för dem ganska okända banor. Om valet av facklinje

skall kunna ske med hänsyn till personliga intressen och förutsättningar,

är det enligt skolöverstyrelsens mening nödvändigt att bereda eleverna

tillfälle till en ganska omfattande yrkesvägledning, vari också helst

bör ingå praktisk yrkesorientering i någon form.

För egen del vill jag i denna fråga framhålla följande. Yrkesvägledningen

inom skolväsendet skall vara en under skolgången fortgående process med

uppgift bland annat att göra eleverna väl förberedda, då de ställes inför

en bestämd valsituation. För dem, som tänker sig att söka in vid tekniskt

gymnasium, uppkommer en viktig valsituation i realskolans sista klass

eller motsvarande klass i annan skolform. Då de olika tekniska gymnasierna

var för sig endast omfattar ett begränsat antal facklinjer, blir valet

av ett visst gymnasium också till stor del avgörande för vilken facklinje

eleven i sinom tid kan välja. Med hänsyn härtill synes den yrkesorientering

och studieorientering, som skall vara grundläggande för valet av tekniskt

gymnasium och facklinje, till sin väsentligaste del böra vara fullgjord

på realskolestadiet. Då emellertid, såsom nämnts, yrkesvägledningen

skall utgöra en under skolgången fortlöpande process, kan det finnas skäl

för en kompletterande vägledning även i det tekniska gymnasiets första

klass. Denna synpunkt bör därför beaktas vid fastställandet av timplaner

och anvisningar för gymnasieundervisningen. Jag förutsätter därjämte, att

överstyrelsen för yrkesutbildning låter frågan bli föremål för ytterligare

överväganden inom samarbetsnämnden för de båda centrala skolmyndigheterna

och arbetsmarknadsstyrelsen.

Utredningens förslag beträffande nya ämnen på gymnasiet tillgodoser

vissa sedan länge framförda önskemål. För att ge den blivande ingenjören

kännedom om de grundläggande principerna för arbetsledningen föreslås

ämnet arbctspsykologi skola införas i högsta klassen på alla linjer. För att

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

tillgodose önskemålen om en bredare allmänt medborgerlig utbildning

föreslås ämnet nutidshistoria med samhällslära skola upptagas med fyra

veckotimmar i högsta klassen. Detta överensstämmer också med det förslag,

som tidigare framlagts i särskild utredning rörande vidgat tillträde

till högre studier (SOU 1952:29). Beträffande arbetsstudieteknik har utredningen

föreslagit, att detta ämne ges särskilt utrymme på timplanen för

den produktionstekniska linjen. Den översiktliga undervisning i arbetsstudiefrågor,

som på övriga gymnasielinjer bör kunna medhinnas, synes

utredningen böra ingå i undervisningen i något av fackämnena. Mot utredningens

förslag beträffande nya ämnen har vissa erinringar framförts vid

remissbehandlingen och därvid har bland annat självständiga ämnestimmar

begärts för ytterligare några allmänna ämnesområden. Förespråkarna härför

har givetvis utifrån sina särskilda utgångspunkter vägande argument för

sina förslag. Men här, liksom vid de flesta andra skolformer, är undervisningsprogrammet

redan starkt komprimerat och utan en mycket sträng

sovring skulle trängseln på schemat bli alltför svår. Jag är därför icke beredd

att nu förorda införande av ytterligare nya allmänna ämnen än dem,

som utredningen efter sina ingående överväganden ansett sig böra föreslå.

Vad beträffar frågan om nya fackämnen, vill jag framhålla, att timplanerna

vid de tekniska läroverken bör liksom hittills fastställas av överstyrelsen

för yrkesutbildning. Detta är nödvändigt för att fackundervisningen snabbt

skall kunna anpassas efter nya och skiftande behov. Det torde därför icke

finnas anledning att i förevarande sammanhang gå in på frågan om de

olika fackämnenas utrymme och fördelning på timplanen.

o Därest det, såsom överstyrelsen befarat, i vissa fall skulle bli svårt att

få lärare för fortlöpande undervisning i det nya ämnet arbe t spsykologi,

bör hinder ej möta att ordna undervisningen i form av föreläsningar, seminarieövningar

eller på annat sätt genom koncentrationsläsning.

I det föregående har lämnats en tämligen utförlig redogörelse för de

olika meningar, som inom utredningen framkommit beträffande studietidens

längd vid de tekniska gymnasierna. Utredningens majoritet

har förordat, att denna bibehålies oförändrad vid 3 år. Ledamoten

Nordhult har däremot i princip uttalat sig för en 4-årig studietid, som

dock icke skulle medföra en ökning av lärokurserna utan i stället syfta till

att bereda eleverna en lugnare studiegång med mera tid för självverksamhet

och praktik. Nordhult har förordat, att försök med 4-årigt gymnasium

anställes i enlighet med hans förslag. Vid remissbehandlingen har flertalet

instanser anslutit sig till majoritetens ståndpunkt eller lämnat densamma

utan erinran. För egen del anser jag de olika skäl, som majoriteten anfört

till förmån för oförändrad 3-årig studietid, i nuvarande läge väga tyngre

än de av Nordhult för en förlängning av studietiden andragna argumenten.

Särskilt den mycket naturliga strävan att på kortast möjliga tid avsluta

utbildningen samt angelägenheten av att i rådande bristsituation så

snabbt som möjligt producera flera ingenjörer synes mig klart motivera,

att man nu fortsätter med den 3-åriga utbildningen efter de nya timplaner

m. m. för undervisningen, som kommer att bli ett resultat av föreliggande

utredning. I och för sig skulle försök med ett 4-årigt gymnasium helt

säkert ge för frågans ytterligare belysning intressanta erfarenheter, men

jag är i dagens läge likväl icke beredd att förorda igångsättande av dylika

försök. Innan tanken därpå upptages till förnyade överväganden, synes

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

37

i vart fall erfarenheterna av försöken med växelutbildning samt av påbyggnadskurserna

böra avvaktas.

Läsåret vid de tekniska gymnasierna bör enligt min mening, fastställas

till 273 dagar (39 veckor) inräknat tiden för höstterminens inträdes-

och flyttningsprövningar. Detta gäller numera för de flesta övriga

skolformer. Jag biträder utredningens förslag om en minskning av antalet

undervisningstimmar per vecka från 40 till 39 timmar i klasserna I och II

samt till 38 timmar under höstterminen och 37 timmar under vårterminen

i klass III, med möjlighet för överstyrelsen att, därest så finnes lämpligt,

medge avkortning. Denna reducering av den schemabundna tiden framstår

som starkt motiverad mot bakgrunden av vad som numera gäller beträffande

det treåriga allmänna gymnasiet och med hänsyn till att eleverna

bör få ökad tid för hemarbete och annan självverksamhet.

Som jag i det föregående angivit bör det ankomma på överstyrelsen för

yrkesutbildning att fastställa timplaner för varje särskilt läroverk.

Detta bör på grundval av de av utredningen framlagda förslagen ske efter

samråd med vederbörande skolor och övriga intressenter och jämväl med

beaktande av de olika synpunkter på timplanernas närmare utformning

beträffande fackämnena, som framförts under remissbehandlingen; för dessa

synpunkter har av förut angivet skäl här ej redogjorts. Mot de i det föregående

redovisade förslagen av utredningen rörande vissa ämnens utrymme

på timplanen har jag för egen del ingen erinran.

Beträffande undervisningen vid de tekniska fackskolorna

vill jag till en början framhålla, att åtskilliga av ställningstagandena i fråga

om undervisningen vid gymnasierna också äger giltighet med avseende på

fackskolorna.

I fråga om linjedifferentieringen vid fackskolorna har

utredningen bland annat förordat, att undervisningen vid de maskintekniska

fackskollin jer, som saknar parallellavdelningar (Göteborg, Karlskrona,

Malmö, Örebro), bör bedrivas enligt timplanen för verkstadsteknisk linje.,

samt att det tages under prövning att vid maskintekniska fackskolan i

Eskilstuna försöksvis införa en differentiering på kraft- och värmeteknisk

linje samt verkstadsteknisk linje. Detta förslag har mött gensagor från de

berörda skolorna. Med hänsyn härtill och på grund av vad överstyrelsen

för yrkesutbildning anfört, synes ifrågavarande spörsmål böra göras till

föremål för ytterligare överväganden genom överstyrelsens försorg. Någon

ändring av linjeorganisationen i detta avseende bör alltså icke ske för närvarande.

Såsom framgår av överstyrelsens remissyttrande har Kockums mekaniska

verkstads aktiebolag numera förbundit sig att till och med utgången

av läsåret 1958/59 svara för merkostnaden för den vid fackskolan i Malmö

sedan läsåret 1952/53 försöksvis inrättade skeppsbyggnadslinjen. Jag har

ingen erinran mot att anordningen består intill nämnda tidpunkt. Frågan

om skeppsbyggnadslinjens fortvaro för tiden därefter torde av överstyrelsen

böra upptagas till prövning i samband med anslagsäskandena för budgetåret

1959/00.

Byggnadstekniska dagfackskolan i Stockholm är, sedan den år 1938 inrättades,

3-årig i motsats till övriga dagfackskolor, som är 2-åriga. Det första

läsåret omfattar 270 (lagar, de båda följande vardera 150 dagar. Även

i vissa andra hänseenden skiljer sig skolan från övriga dagfackskolor. Ut
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

redningen föreslår nu, att ifrågavarande skola från och med nästa läsår

omorganiseras i överensstämmelse med vad som gäller beträffande övriga

fackskolor, omfattande två normala läsår. Mot detta förslag, som tillstyrkts

vid remissbehandlingen, har jag ingen erinran.

De byggnadstekniska fackskollinjer, som hittills kommit till stånd, har

utformats med sikte närmast på husbyggnadsfacket. Såsom utredningen

framhållit torde behov av fackskolutbildning finnas även inom väg- och

vattenbyggnadsfacket. Utredningen har nu i enlighet med ett av styrelsen

för tekniska läroverket i Stockholm framlagt förslag förordat, att den byggnadstekniska

fackskollinjen vid läroverket differentieras i en husbyggnadsteknisk

linje och en väg- och vattenbyggnadsteknisk linje. Förslaget synes

mig välgrundat och jag tillstyrker bifall till detsamma.

Jag förordar att läsåret vid fackskolorna, vilket nu i regel omfattar

280 dagar, fastställes till samma längd som jag tidigare föreslagit beträffande

de tekniska gymnasierna, alltså 273 dagar. Arbetsveckan vid fackskolorna

bör, såsom utredningen förordat, omfatta högst 39 undervisningstimmar

vid heltidsundervisning. Jag delar vidare utredningens mening, att

man i varje fall försöksvis bör tillämpa en avkortning av arbetsveckan vid

aftonundervisning, för närvarande i regel omfattande 18 undervisningstimmar.

Vad jag i det föregående anfört beträffande fastställande av timplan

äger motsvarande giltighet även beträffande fackskoloma.

Utredningens förslag om normerade påbyggnadskurser innebär

en väsentlig nyhet. Kurserna avser att komplettera undervisningen vid

bland annat de tekniska läroverken genom att ge tillfälle till specialutbildning

såväl inom områden, vilka icke är representerade genom särskild linje,

som. inom områden, företrädda av egna linjer. En dylik fördjupad undervisning

synes, såsom utredningen framhållit, särskilt värdefull genom att

den kan bygga på en redan förvärvad utbildning och på praktisk verksamhet

inom det speciella område, för vilket kursen är avsedd. Anordnandet

av avancerade fortbildningskurser utgör också ett värdefullt led i den samverkan,

som bör eftersträvas mellan studier och praktik, mellan skolan och

industrin. För att en fortbildningsverksamhet av detta slag skall kunna

fylla en verklig uppgift, bör den enligt utredningens mening ordnas med en

viss planmässighet för framtiden. Dels blir det möjligt för den enskilde att

på förhand bättre kunna planera för en ändamålsenlig vidareutbildning,

dels möjliggör en systematiskt ordnad fortbildningsverksamhet en bättre

planering beträffande studieplaner, utrustning, lärare, samarbete med industrin

m. m.

. Förslaget om en intensifiering av fortbildningen och en större planmässighet

i kursverksamheten har vid remissbehandlingen mötts med stort

intresse och har av flertalet remissinstanser tillstyrkts. Jag kan för egen

del helt ansluta mig till utredningens principiella uppläggning av spörsmålet

om fortbildningens anordnande. Jag förordar därför, att en intensifiering

av verksamheten kommer till stånd och att en systematisering av densamma

sker i viss utsträckning. Till en början måste de normerade påbyggnadskursema

självfallet i viss mån betraktas som försök. Mot olika detaljer

i utredningens förslag har vid remissbehandlingen riktats ett flertal

erinringar. Jag behandlar dessa frågor i det följande.

Som en särskild karakteristisk benämning på de normerade på
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

byggnadskurserna har utredningen förordat beteckningen diplomkurs.

Häremot har åtskilliga remissinstanser riktat kritik. De skäl, som därvid

åberopats, kan jag knappast finna bärande. Jag biträder utredningens förslag

på denna punkt. ..

Diplomkursernas längd bör enligt utredningen tills vidare bestammas

till omkring 4 månader. Denna kurslängd torde vara väl avvägd för

flertalet kurstyper, men man bör enligt min mening också räkna med att

i vissa fall kurstiden med hänsyn till kursinnehållet bör kunna bil en annan.

Den av bland andra TCO väckta frågan om anordnande av kvällskurser

om två terminer eller eventuellt en uppdelning av diplomkurs på olika

perioder synes mig vidare böra bli föremal för ytterligare överväganden

från överstyrelsens sida.

Jag biträder utredningens förslag om att för tillträde till diplomkurs bör

krävas minst ett halvt års praktik efter avslutandet av grundutbildningen.

Det torde kunna antagas, att praktiktiden i verkligheten kommer

att för de flesta överstiga nämnda minimum.

Kunskapsfordringarna bör enligt utredningen i princip vara

desamma som fordringarna för godkänt betyg i fackskolans ingenjörsexamen.

Betyg i gymnasiets ingenjörsexamen bör likaledes godtagas. Utredningen

räknar med att diplomkurserna skall vara öppna också för andra

än läroverksingenjörer. För den, som ej är läroverksingenjör, föreslår utredningen

skola fordras kunskaper, motsvarande godkänt betyg i fackskolans

ingenjörsexamen inom facket i fråga i ämnena svenska, engelska eller

tyska, matematik, fysik med allmän elektricitetslära och mekanik samt

kemi. I dessa ämnen skall sökanden enligt förslaget ha att undergå mträdesprövning,

varjämte han med betyg skall kunna styrka, att han i Övriga

ämnen, som förekommer i fackskolans kurs, äger sadana kunskaper och

färdigheter, att han anses kunna till fullo tillgodogöra sig undervisningen

vid diplomkurs. I särskilda fall skulle dock dispens från mträdesprövnmgarna

kunna ges.

Mot utredningens förslag beträffande kunskapsfordrmgar och mtradesprövningar

för dem, som ej är läroverksingenjörer, har vid remissbehandlingen

framställts ett flertal enligt min mening vägande erinringar.

För egen del vill jag, med beaktande av de olika synpunkter som framkommit,

förorda att fackskolans ingenjörsexamen uppställes som en norm

för den allmänna och tekniska grundutbildning, som bör fordras för tillträde

till diplomkurs. De föreslagna inträdesprövningarna i vissa allmänna

ämnen för dem, som ej är läroverksingenjörer, synes mig emellertid

icke påkallade för att utröna vederbörandes förutsättningar för avancerade

fortbildningskurser. Den praktiska erfarenheten bör i stället tillmätas större

betydelse. Som huvudregel bör gälla att på grundval av företedda betyg,

intyg och andra handlingar samt övriga upplysningar prövas, huruvida

dylik sökande äger sådana kunskaper, färdigheter och praktisk:! erfarenheter,

att han anses kunna tillgodogöra sig undervisningen i diplomkursen

Endast om särskilda skäl så påkallar, bör i undantagsfall inträdesprov

i ett eller flera ämnen kunna ordnas för att utröna vederbörandes lämplighet.

. .

I varje fall till cn början bör en central bedömning och antagning av de

sökande ske. Dessa uppgifter synes mig lämpligen böra omhänderhas av

en särskild delegation, som därjämte skall kunna fungera såsom rådgivande

organ i andra irågor rörande kursverksamheten. Chefen föi överstyrelsen

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

för yrkesutbildning bör fungera såsom ordförande i delegationen. Denna

bör i övrigt bestå av fyra representanter, utsedda av överstyrelsen efter

förslag av Sveriges industriförbund, och en representant, utsedd av överstyrelsen

efter förslag av cheferna för de större statliga verken för teknisk

verksamhet i samråd. Enligt min mening bör alltså delegationen, utom

i vad gäller ordföranden, endast företräda avnämarsidan. Jag vill emellertid

understryka nödvändigheten av att delegationen bland annat i fråga

om de principiella riktlinjerna för bedömningen av sökande med olika

grundutbildning samrader med de olika ingenjörs- och teknikerorganisationerna.

Det torde få ankomma på Kungi. Maj:t att meddela närmare

bestämmelser rörande delegationens verksamhet. Sekreterare och biträdeshjälp

åt delegationen bör tillhandahållas av överstyrelsen i mån av behov.

Arvoden och övriga kostnader för delegationen bör upptagas på överstyrelsens

stat. Härtill återkommer jag längre fram.

Antalet diplomkurser torde i enlighet med utredningens förslag årligen

böra bestämmas av Kungl. Maj:t, medan det bör ankomma på överstyrelsen

att, efter samråd med berörda industriorganisationer, tekniska

verk och myndigheter in. fl., avgöra vilka slag av kurser, som skall anordnas,

samt fastställa kursplaner.

Jag förordar, att kurserna organisatoriskt inordnas i det tekniska

läroverkssystemet, varigenom för vederbörande läroverk tillgängliga

resurser i fråga om lokaler, utrustning m. m. kan disponeras för diplomkurserna.

Som huvudregel bör gälla, att kurserna ledes av vederbörande

rektor. Medel för kurserna bör beräknas under de tekniska läroverkens

anslag. Det sålunda av mig förordade inordnandet av kurserna i läroverkssystemet

synes emellertid icke i och för sig böra hindra, exempelvis att en

diplomkurs, om detta prövas vara ändamålsenligt, anordnas i andra lokaler

än vederbörande läroverks och att den ledes av annan än rektor. Den

organisatoriska anknytningen till läroverket blir då närmast av formellt

kameral art.

Jag anser mig icke för närvarande böra förorda, att meddelande av undervisning

vid diplomkurs göres till ett tjänståliggande för de tekniska

läroverkens lärare. Tjänstgöringen vid kurserna bör tills vidare kunna

grundas pa frivilliga åtaganden. Beträffande frågor om ersättning åt

ledare och lärare vid diplomkurserna, reducering av undervisningsskyldighet

m. m. torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela beslut.

Jag vill emellertid redan nu ange, att jag räknar med att för lärare med

reglerad undervisningsskyldighet en omräkning av denna bör ske i huvudsaklig

överensstämmelse med utredningens förslag.

Med hänsyn till den tid som åtgår till olika förberedande åtgärder bör,

sasom utredningen beräknat, diplomkurser anordnas första gången under

budgetaret 1957/58. Den föreslagna kursdelegationen bör dock organiseras

från och med den 1 januari 1957. I anknytning till vad utredningen förordat

torde överstyrelsen i samband med sina anslagsäskanden böra inkomma

med förslag till anordnande av fyra diplomkurser under budgetåret

1957/58. Det blir vid beredningen av nämnda förslag tillfälle att återkomma

till sådana organisatoriska och ekonomiska frågor rörande diplomkurserna,

vilka kan befinnas böra ytterligare prövas av statsmakterna.

Det nuvarande särskilda reservationsanslaget till föreläsningar och fortbildningskurser

vid de tekniska läroverken bör, såsom utredningen föreslagit,

anvisas även i fortsättningen, bland annat för anordnandet liksom

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

41

hittills av kortare arbetsstudiekurser, föreläsningar och föreläsningsserier i

humanistiska och allmänt kulturella ämnen m. in. ävensom för att möjliggöra

anordnande av tillfälliga fortbildningskurser av varierande längd

alltefter uppkommande behov.

Jag har i det föregående framhållit, att det föreligger ett stort behov av

utbyggnad av de tekniska läroanstalternas utbildningskapacitet. Jag

har därvid angivit, att jag anser utredningens förslag till utbyggnad av de

tekniska läroverken böra med visst tillägg läggas till grund för statsmakternas

beslut härutinnan vid 1956 års riksdag. En utbyggnad därutöver,

efter ytterligare förberedande undersökningar genom överstyrelsens försorg,

bör sedan, såsom jag också framhållit, ske i den utsträckning, som påkallas

av en närmare behovsbedömning och som finnes möjlig med hänsyn till

ekonomiska, personella och materiella resurser.

Såsom framgår av de allmänna synpunkter på.utbyggnadsfrågan, som

utredningen anlagt, måste det i fråga om de tekniska läroverkens geografiska

spridning göras en avvägning mellan många olika faktorer. Utbildningens

art måste sålunda påverka valet av förläggningsort för en viss

fackutbildning, eftersom denna måste ha en nära kontakt med industriföretag

inom vederbörande fackområden. Starka lokala intressen kan, såsom

utredningen påpekat, utgöra en betydelsefull faktor vid bestämmande

av förläggningsort för viss utbildning. Den regionala spridningen^ av utbildningsmöjligheterna

inom landet måste med hänsyn till avståndsförhållandena

och rekryteringen tillmätas stor betydelse. Från ekonomiska

synpunkter talar många omständigheter, bland annat den omfattande laboratorie-

och institutionsutrustning som kräves för utbildningen, för att i

första hand befintliga läroverk utbygges till den storlek, som kan anses

maximalt rimlig. För att en ändamålsenlig avvägning skall kunna ske mellan

dessa faktorer och andra omständigheter, som i varje särskilt fall kan påverka

bedömningen, fordras en aktiv planeringsverksamhet från överstyrelsens

sida i samråd med de olika intressenterna för teknisk utbildning

och verksamhet inom skilda fackområden. Härtill kommer det kommunala

initiativet, som är en given förutsättning för att en utbyggnad skall komma

till stånd.

Det kommunala initiativet i samverkan med industri och andra intressenter

har också legat till grund för de utbyggnadsförslag, som utredningen

framlagt.

I det föregående har lämnats en utförlig redogörelse för utredningens

motivering till de olika utbyggnadsförslagen, vilka jag alltså biträder. Sammanfattningsvis

får jag förorda följande.

Vid läroverket i Borås, som omfattar gymnasium, bör från och med budgetåret

1957/58 inrättas en byggnadsteknisk linje. Antalet parallellavdelningar,

som nu utgör två i varje klass, bör med början i första klassen

budgetåret 1956/57 ökas med en till tre.

Vid läroverket i Eskilstuna, som omfattar fackskola, bör från och med

budgetåret 1956/57 upprättas gymnasium med en maskinteknisk linje. För

det nya gymnasiet bör för budgetåret 1956/57 inrättas eu avdelning av

första klassen.

Vid läroverket i Göteborg, som omfattar gymnasium och fackskola, bör

från och med budgetåret 1956/57 inrättas en värme- och saniletstelcnislc

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

gymnasielinje. Den sålunda ökade differentieringen bör tills vidare tilllämpas

utan ökning av antalet parallellavdelningar.

Vid läroverket i Hälsingborg, som omfattar gymnasium, bör från och

med budgetåret 1957/58 inrättas en elkraftteknisk linje. Antalet parallellavdelningar,

som nu utgör två i varje klass, bör med början i första klassen

budgetåret 1956/57 ökas med en till tre. Utredningen har vid sin prövning

av frågan om tillgodoseende av det inom det elektrotekniska området

ökade behovet av utbildningsmöjligheter i södra Sverige uttalat bland

annat, att som en andra etapp efter den nya gymnasielinjen i Hälsingborg

borde planeras en elektroteknisk fackskollinje i Malmö. För egen del anser

jag, bland annat med hänsyn till den senaste tidens utveckling på elektronikens

område, att vid planeringen av den fortsatta utbyggnaden också

bör prövas det från Malmöhåll framkomna uppslaget om inrättande i

Malmö av en elkraftteknisk gymnasielinje med särskild inriktning på industriell

elektronik. Därigenom skulle det bli möjligt att pröva kombinationen

allmän linje och facklinje på gymnasiet samt jämväl att vinna vissa erfarenheter

av frågan, huruvida utvecklingen kan komma att kräva en annan

differentiering än den, som nu sker på elkraftteknik och teleteknik.

Vid läroverket i Härnösand, som omfattar gymnasium, bör från och med

budgetåret 1957/58 inrättas en teleteknisk linje. Antalet parallellavdelningar,

som nu utgör två i varje klass, bör med början i första klassen budgetåret

1956/57 ökas med en till tre.

Utredningen har diskuterat möjligheterna att inrätta en teleteknisk gymnasielinje

jämväl vid läroverket i Karlskrona men avvisat denna tanke i

avvaktan på ytterligare erfarenheter beträffande rekryteringsförutsättningarna

för de nuvarande avdelningarna vid läroverket. Överstyrelsen har

därefter framlagt förslag i ämnet. Överstyrelsen har därvid framhållit bland

annat, att antalet inträdessökande uppgick till 82 hösten 1954 och 81 hösten

1955, att antalet godkända inträdessökande, som måste avvisas på

grund av platsbrist, uppgick till 38 respektive 47, att någon minskning av

detta antal knappast torde vara att vänta under de närmaste åren samt

att man därför torde kunna utgå från att rekryteringsförutsättningar föreligger

för ytterligare en gymnasielinje vid läroverket. Med hänsyn härtill

och då utredningen i övrigt funnit starka skäl tala för Karlskrona såsom

förläggningsort för en teleteknisk gymnasielinje, tillstyrker jag bifall till

överstyrelsens förslag.

Vid läroverket i Karlskrona bör således från och med budgetåret 1957/58

inrättas en teleteknisk gymnasielinje. Gymnasiet omfattar nu en avdelning

i varje klass. Med början i första klassen budgetåret 1956/57 bör inrättas

ytterligare eu avdelning i varje klass.

Vid läroverket i Stockholm, som omfattar gymnasium och fackskola,

bör från och med budgetåret 1956/57 inrättas dels en teleteknisk och en

merkantil-teknisk gymnasielinje, dels ock en väg- och vattenby gg nadsteknisk

fackskollinje. Den nuvarande byggnadstekniska fackskollinjen bör

benämnas husbyggnadsteknisk linje. Antalet parallellavdelningar i gymnasiet

har med början i första klassen budgetåret 1955/56 ökats från fem

till sex. Någon ytterligare ökning bör icke nu beräknas. Differentieringen på

två olika byggnadstekniska fackskollin jer bör tills vidare ske på basis av en

avdelning i första klassen.

Vid läroverket i Västerås, som omfattar fackskola, bör från och med

budgetåret 1956/57 inrättas dels ett gymnasium med en elkraftteknisk och

en produktionsteknisk linje, dels ock en verkstadsteknisk fackskollinje. I

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

varje klass på gymnasiet bör med början i första klassen budgetåret 1956/57

inrättas två parallellavdelningar. Antalet parallellavdelningar vid fackskolan

bör tills vidare bibehållas vid tre i varje klass.

Jag tillstyrker vidare, att i Karlstad successivt upprättas ett högre tekniskt

läroverk, omfattande gymnasium med en maskinteknisk och en

papper steknisk linje. Antalet klassavdelningar bör tills vidare beräknas

till två i varje klass. Det synes angeläget, att läroverket upprättas snarast

möjligt. På grund av lokalförhållandena torde detta emellertid icke kunna

ske förrän tidigast budgetåret 1957/58.

Mitt förslag innebär alltså inrättande av ytterligare två gymnasier vid

befintliga läroverk (Eskilstuna och Västerås), ett nytt läroverk med gymnasium

(Karlstad), ytterligare tolv gymnasielinjer, varav en byggnadsteknisk

(Borås), två elkrafttekniska (Hälsingborg och Västerås), två maskintekniska

(Eskilstuna och Karlstad), en.merkantil-teknisk (Stockholm), en

pappersteknisk (Karlstad), en produktionsteknisk (Västeras), tre teletekniska

(Härnösand, Karlskrona och Stockholm) samt en värme- och samtetsteknisk

(Göteborg), ävensom ytterligare två fackskollinjer, varav en

verkstadsteknisk (Västerås) och en väg- och vattenbyggnadstekmsk (Stockholm).

Antalet klassavdelningar i första klassen av gymnasierna beräknas

skola från och med nästa budgetår ökas med 7 från 37 till 44,^vartill kommer

ytterligare 2 från och med den tidpunkt, da läroverket i Karlstad upprättas
Vid

sina överväganden i fråga om upprättande av nya tekniska läroverk

har utredningen uttalat sig för att dylika bör framdeles upprättas i Halmstad,

i Jämtlands län, i Kopparbergs län och inom Stockholms — Uppsala

län. Jag kan i denna fråga för egen del hänvisa till vad jag i det föregående

anfört rörande utbyggnadsbehovet och planeringen för den fortsatta utbyggnaden.

Mot bakgrunden av de redovisade statistiska siffrorna synes

behovet av ett tekniskt läroverk i Kopparbergs län särskilt framträdande.

Till frågan om det på grund av utbyggnaden m. m. ökade medelsbehovet

återkommer jag i samband med anslagsberäkningarna.

Läroverkskommunernas förpliktelser i förhållande till vederbörande tekniska

läroverk är för närvarande knutna till den ena eller båda av skolformerna,

alltså antingen gymnasium eller fackskola eller gymnasium och

fackskola, och i några fall också till en bestämd linjeorganisation. När man

som nu har att räkna med en utbyggnad och ökad rörlighet i organisationen,

synes det ej vara praktiskt, att kommunerna alltför snävt begränsar

sina åtaganden gentemot läroverket. Kommunernas förpliktelser bör lämpligen

i samband med utbyggnadens påbörjande ändras till att avse ett enligt

gällande bestämmelser anordnat tekniskt läroverk. Det synes därför böra

föreskrivas, att såsom villkor för upprättande vid befintligt läroverk av

skolform eller utbildningslinje, som icke ingår i läroverkets nuvarande organisation,

skall gälla, att vederbörande kommun åtager sig att tillhandahålla

för läroverket erforderliga undervisningslokaler jämte inredning och

möbelutrustning, bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning

samt bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal eller, efter Kungl. Majds

medgivande i varje särskilt fall, motsvarande kontant ersättning. Jag lar

erinra om att för de högre allmänna läroverkens del ett. motsvarande förfarande

infördes i samband med gymnasiereformen år 1953.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Kommunala tekniska skolor m. fl. tekniska

läroanstalter

Utredningen

Inledningsvis behandlar utredningen frågan om inrättande av ytterligare

statliga tekniska skolor vid sidan av de tekniska läroverken. Vid prövningen

av denna fråga har utredningen kommit till den uppfattningen, att

övervägande skäl talar för att den tekniska utbildningen på ifrågavarande

stadium icke bör ordnas genom inrättande av statliga läroanstalter utan

genom kommunala tekniska skolor, understödda av staten enligt särskilda

bidragsgrunder, utformade med hänsyn till att skolorna har ett vidare

rekryteringsområde att tillgodose än den egna kommunen.

Från såväl näringslivets som ungdomens synpunkt förefinnes, framhåller

utredningen vidare, ett behov av flera tekniska skolor. Om gynnsamma

ekonomiska förutsättningar skapas genom förmånligare statsbidragsgrunder,

kan säkerligen förväntas, att flera kommuner med betydande industri

skall vara intresserade av att upprätta erforderliga skolor. Även enskilda

tekniska läroanstalter bör givetvis såsom hittills kunna erhålla skäligt

statsbidrag efter prövning i varje särskilt fall.

Utredningen behandlar därefter var för sig följande grupper av skolor,

nämligen kommunala tekniska skolor, kommunala tekniska aftonskolor

samt privata tekniska läroanstalter.

Kommunala tekniska skolor

Utredningen har icke funnit skäl föreslå några mera genomgripande förändringar

i fråga om kurslängd och inträdesfordringar vid dessa skolor.

Då det med all sannolikhet kommer att tas initiativ till inrättande av nya

dylika skolor i kommunal regi, synes det emellertid önskvärt, att vissa

principer för undervisningen vid sådana skolor utformas. Studiemålet

bör vara att meddela teknisk fackutbildning samt grundläggande

kunskaper i språk och orientering i samhällslära. Utredningen finner den nu

i Hässleholm och Katrineholm tillämpade uppdelningen i en lägre och en

högre avdelning lämplig. Då emellertid skolor kan komma att inrättas med

kurser, motsvarande endast den lägre avdelningen, synes sistnämnda beteckning

ej lämplig. Utredningen föreslår, att nu tillämpade benämningar utbytes

mot teknikerkurs, som i regel bör omfatta tre terminer, och högre

fackkurs, som i regel bör omfatta ytterligare två terminer. Förpraktiken

bör lämpligen bestämmas till lägst sex månader. Liksom hittills bör sökande,

som avlagt realexamen eller har motsvarande kunskaper, kunna intagas

i andra terminskursen, varigenom teknikerkursen kan genomgås på

ett år. Samma möjlighet bör stå öppen för dem, som i enhetsskolan för
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

45

värvat motsvarande kunskapsbetyg i ämnen, som är av särskild betydelse

för undervisningen i tekniska skolan. Specialiseringen vid skolorna bör i

vissa fall kunna drivas rätt långt. Tills vidare bör den differentiering bibehållas,

till vilken skolorna kommit genom egna erfarenheter. Hinder för

ytterligare differentiering bör icke resas, om någon skola önskar göra försök

i detta hänseende.

Utredningen framlägger härjämte åtskilliga synpunkter och rekommendationer

beträffande ämnesfördelning, undervisningsmetoder m. m.

Utredningen tar härefter upp frågan om statsbidraget till de

kommunala tekniska skolorna och i samband därmed spörsmålet om en

löne- och tjänstereglering för lärarpersonalen vid skolorna.

Innan en redogörelse lämnas för utredningens förslag härutinnan, torde

böra erinras om att betänkandet dagtecknats den 19 mars 1955, alltså

innan 1955 års riksdag i anledning av propositionen 1955: 139 angående

utbyggnad av yrkesutbildningen m. in. fattat beslut om ändrade grunder

för statsbidrag till bland annat ifrågavarande skolor.

Enligt nämnda riksdagsbeslut må från och med den 1 juli 1955 tills

vidare, i avbidan på prövningen av tekniska skolutredningens förslag, utgå

statsbidrag till heltidskurser vid de kommunala tekniska skolorna enligt

samma grunder, som i fråga om central yrkesskola gäller för heltidskurser

för handel samt industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär.

Detta innebär i huvudsak (kungörelsen 1955: 504): bidrag till anskaffning

av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel med hälften

eller, i undantagsfall, högst två tredjedelar av kostnaderna, bidrag till

avlöning åt lärare — någon statlig lönereglering gäller ej — med belopp

motsvarande hela avlöningskostnaden, dock för varje avdelning ej med mer

än 4/3 av de kontanta avlöningsförmåner, som för budgetåret skulle ha

tillkommit en å vederbörande ort stationerad statlig tjänsteman, placerad

i 26 löneklassen, samt bidrag till övriga kostnader med 1 500 kronor per

avdelning och år.

Utredningen föreslår, att vid förevarande skolor skall inrättas rektors-,

adjunkts- och ämneslärartjänster, beträffande vilka skall i fråga om behörighetsvillkor,

undervisningsskyldighet, avlöning m. m. tillämpas i huvudsak

samma bestämmelser som för motsvarande tjänster vid högre kommunala

skolor i det allmänna undervisningsväsendet. Statsbidrag föreslås

skola utgå till avlöning åt lärare med belopp motsvarande hela avlöningskostnaden,

till administrationskostnader med 75 öre per elev och dag samt

till anskaffning och komplettering av undervisningsmateriel med 75 procent

av kostnaderna. Därest statsbidrag till skollokaler skulle komma att utgå

till kommunala yrkesskolor i allmänhet, bör i beslutet härom innefattas de

kommunala tekniska skolorna.

Kommunala tekniska aftonskolor

Utredningen har undersökt möjligheten att utforma timplaner för en 5- årig teknisk aftonskola, som omfattar dels en teknikerkurs dels högre fack
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

kurser i likhet med de kommunala tekniska skolorna, och har funnit att

detta låter sig göra med en undervisningstid av 15 å 16 timmar i veckan.

Teknikerkursen skulle då omfatta terminerna 1—6 och högre fackkursen

terminerna 7—10.

Det visar sig emellertid, att timplanen för de fyra första terminskurserna

icke kan såsom för närvarande är fallet utformas så att undervisningen

under dessa fyra terminer ger de kunskaper, som fordras för inträde vid

tekniskt gymnasium. I den mån det föreligger ett behov av en förberedande

kurs för nämnda ändamål vid en teknisk aftonskola, bör denna kurs anordnas

vid sidan av teknikerkursen. Om elevantalet det tillåter kan dock

samläsning mellan teknikerkurs och sådan förberedande kurs mycket väl

äga rum i samtliga ämnen under de två första terminerna.

Lägsta inträdesåldern bör lämpligen sättas så lågt som till fyllda 15 år

med hänsyn till den långa lärotiden. I kunskapshänseende bör föreskrivas

genomgången folk- och fortsättningsskola eller jämförliga egenskaper. Skolorna

bör lämnas stor frihet att bestämma, hur kursdifferentieringen skall

vara utformad. Det är önskvärt, att undervisning i såväl engelska som

tyska liksom hittills meddelas. Samhällslära och arbetspsykologi bör införas

som läroämnen. Den ekonomiska undervisningen bör lämpligen sammanföras

under beteckningen företagsekonomi.

Statsbidrag till förevarande skolor utgår nu enligt grunderna för bidrag

till lokala kommunala yrkesskolor. Utredningen föreslår ingen ändring

härutinnan.

Privata tekniska läroanstalter

Det synes utredningen icke kunna anses vara något principiellt intresse

i och för sig vare sig från näringslivets och det allmännas eller från ungdomens

synpunkter, att de olikheter i utformningen av kursplanerna, som nu

förefinnes inom gruppen av privata tekniska läroanstalter, ersättes av

likformighet över lag. Det är dock önskvärt, att undervisningens målsättning

på ett realistiskt sätt ställes i relation till de teoretiska förkunskaper

och den praktiska erfarenhet, man kräver av de inträdessökande, ävensom

till kursens längd. Beträffande önskemål angående undervisningen i övrigt

vid nämnda läroanstalter hänvisar utredningen till vad som anförts beträffande

exempelvis undervisningen i svenska, engelska, tyska, samhällslära,

arbetspsykologi och i fackämnena samt angående undervisningsmetoder

m. m. då fråga var om de kommunala tekniska skolorna.

I de fall, då privat teknisk läroanstalt önskar komma i åtnjutande av

statligt stöd i någon form bör detta enligt utredningens mening kunna

på ansökan beviljas efter prövning i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t.

Storleken av understödet bör anpassas efter det behov, som kan förutses.

Därest vederbörande skola anses kunna erbjuda förutsättningar för en god

undervisning, bör ett understöd som till kommunal teknisk skola kunna

anses motiverat.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Såsom ett villkor för statligt stöd bör gälla, att anstalten vid sina kurser

tillämpar för den ifrågavarande gruppen gällande principiella bestämmelser

angående inträdesfordringar i avseende på ålder, teoretiska kunskaper och

praktik samt beträffande undervisningstidens längd och lärarnas kompetens.

De viktigaste och nödvändiga förutsättningarna för att undervisningens

resultat i stort sett skall bli jämförligt med övriga skolors inom

gruppen borde på så sätt kunna tryggas.

Vederbörande läroanstalt bör emellertid lämnas stor frihet att utforma

undervisningsplanerna. Någon kopiering av tidigare för andra skolor inom

gruppen fastställda planer bör sålunda icke ifrågasättas. Statsunderstöd

till skola eller förmåner av studiehjälp till eleverna bör såsom för närvarande

förutsätta, att skolan ställes under inseende av överstyrelsen för yrkesutbildning.

Överstyrelsen bör därvid bland annat ha att fastställa undervisningsplaner

för skolan. Därmed torde tillräcklig garanti erhållas för att

friheten att på olika sätt utforma undervisningsplanerna vid olika skolor

icke missbrukas, så att utbildningens avsedda standard därigenom äventyras.

Departementschefen

Departementschefen har beträffande de kommunala och privata tekniska

läroanstalterna anfört följande.

De tre grupper av läroanstalter, som här är i fråga, har en mycket betydelsefull

funktion inom vårt utbildningsväsende^ genom att de tillgodoser

den moderna industrin med ett avsevärt antal sådana tekniker, som, utan

att behöva vara högskole- eller läroverksingenjörer, likväl måste ha inhämtat

teoretiska tekniska kunskaper för att kunna fullgöra sina uppgifter.

Dessa läroanstalter erbjuder också möjligheter att med folkskolan som

grund förvärva en god teknisk utbildning jämte det ytterligare mått av allmän

bildning, som bör ges jämsides med en fackutbildning. Genom att de

ofta är organiserade med aftonundervisning tillgodoses också det för många

aktuella behovet av att kunna jämsides med förvärvsarbete erhålla teknisk

utbildning till komplettering av det praktiska kunnandet.

Vad jag tidigare anfört om behovet av utbyggnad av de tekniska läroanstalternas

utbildningskapacitet gäller också i lika hög grad förevarande

skolformer. Även här fordras alltså en aktiv planering. Beträffande de icke

statliga skolorna är givetvis det kommunala och privata initiativet särskilt

viktigt, ehuru självfallet de statliga organen skall medverka med råd och

anvisningar såväl i planeringsfrågor som beträffande spörsmål rörande utbildningens

organisation och innehåll m. in. I övrigt är statens viktigaste

uppgift i detta sammanhang att genom statsbidrag ekonomiskt understödja

skolornas verksamhet. Jag delar nämligen utredningens uppfattning, att

den tekniska utbildningen på förevarande stadium icke bör ordnas genom

inrättande av statliga skolor utan genom statsunderstödda kommunala

och privata tekniska läroanstalter. Styrelserna för de kommunala tekniska

skolorna i Hässleholm och Katrineholm har tidigare var för sig gjort framställning

om förstatligande av respektive skola. Vid remissbehandlingen av

utredningens förslag har skolornas huvudmän emellertid icke upprepat

några önskemål i denna riktning. Det är min förhoppning, att med den

väsentliga höjning av statens bidrag, som genomförts från och med inne
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

varande budgetår — till vilken fråga jag strax återkommer — icke blott

de nu befintliga skolorna skall kunna fortsätta sin framgångsrika verksamhet

utan också ytterligare utbildningsmöjligheter i kommunal och även

privat regi skall kunna ordnas.

Jag har tidigare framhållit värdet av att inom förevarande område av

den tekniska undervisningen erbjudes varierande utbildningsmöjligheter.

Det synes därför icke önskvärt att uniformera utbildningen och göra den

enhetlig för de skiftande skoltyperna. Från olika synpunkter torde det

emellertid vara lämpligt, att vissa normer uppställes för den utbildningsverksamhet,

till vilken det allmänna lämnar bidrag. Dylika normer bör

tjäna till ledning för den fortsatta utformningen av utbildningen. Med hänsyn

till att undervisningen måste fortlöpande anpassas till den tekniska

utvecklingen och industrins skiftande behov av i olika hänseenden tekniskt

utbildad personal, bör riktlinjerna endast avse den allmänna uppläggningen

av undervisningen.

Vad beträffar utbildningstiden vid de kommunala tekniska

skolorna har utredningen förordat bibehållande av den nuvarande längden

om fem terminer, medan vissa av skolorna uttalat sig för en förlängning

till sex terminer. För egen del anser jag skäl icke föreligga för någon

utsträckning av den nuvarande utbildningstiden. Jag biträder utredningens

förslag, att utbildningen, såsom för närvarande i Hässleholm och Katrineholm,

i regel bör uppdelas på teknikerkurs om tre terminer och en därpå

byggd högre fackkurs om två terminer. Den, som av någon anledning ej

kan fullfölja hela kursen, har därigenom möjlighet att efter tre terminer få

en avslutad utbildning. Vad utredningen anfört beträffande inträdesfordringar,

praktik, differentiering, ämneslordelning och liknande spörsmål har

icke givit mig anledning till erinran.

Beträffande statens ekonomiska stöd till de kommunala tekniska skolorna

har utredningen, mot bakgrunden av de före den 1 juli 1955 gällande

statsbidragsgrunderna, föreslagit en väsentlig höjning av statsbidraget och

i samband därmed införande av statliga bestämmelser om tjänste- och lönereglering

för lärarpersonalen. Med anledning därav får jag erinra om att

tanken på ett initiativ till en lönereglering för de olika lärarkategorierna

inom yrkesskoleväsendet avvisades vid 1955 års riksdag (se bland annat

SU 138 s. 72). Någon anledning att nu ändra ståndpunktstagandet i denna

fråga anser jag icke föreligga. Därav följer också, att jag icke finner mig

böra tillstyrka införande av en för de kommunala tekniska skolorna speciell

löne- och tjänstereglering genom statens försorg.

Vad därefter gäller statens ekonomiska bidrag till de kommunala tekniska

skolorna genomfördes, såsom förut angivits, vid 1955 års riksdag en provisorisk

reform, innebärande att dessa skolor skulle tills vidare, i avvaktan

på prövningen av förevarande utredningsförslag, åtnjuta statsbidrag enligt

samma grunder, som i fråga om central yrkesskola gäller för heltidskurser

för handel samt industri och hantverk av övervägande teoretisk karaktär.

För budgetåret 1953/54 beviljades de tre ifrågavarande skolorna statsbidrag

med tillhopa cirka 490 000 kronor, varav cirka 470 000 kronor såsom lönekostnadsbidrag.

För budgetåret 1954/55 — då bidrag till Flässleholmsskolan

utgick enligt vissa förmånligare grunder — uppgick motsvarande bidrag

till cirka 565 000 respektive 525 000 kronor. För innevarande budgetår

torde, med tillämpning av de nya grunderna, det beviljade bidraget komma

att uppgå till sammanlagt cirka 1 305 000 kronor, varav cirka 1 225 000

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

49

kronor såsom lönekostnadsbidrag. För nästa budgetår har överstyrelsen beräknat

ett medelsbehov av 1 360 000 kronor för statsbidrag till de tre skolorna.

De nu angivna siffrorna visar, att de vid 1955 års riksdag beslutade

nya bidragsgrunderna fört statsbidraget upp till samma nivå, som utredningen

med sitt förslag om en väsentlig bidragsförbättring åsyftat. Med

hänsyn till att det nu tillämpade statsbidragssystemet således åstadkommer

i stort sett samma ekonomiska effekt, som det av utredningen föreslagna

systemet skulle göra, och då eljest inga skäl föreligger att frångå

det förstnämnda systemet, förordar jag, att de kommunala tekniska skolorna

även i fortsättningen, så länge de kan anses ha ställning av centrala

yrkesskolor, skall äga åtnjuta statsbidrag enligt de grunder, som i fråga

om centrala yrkesskolor gäller med avseende å kurser för handel samt industri

och hantverk av övervägande teoretisk karaktär. Upprättas nya kommunala

tekniska skolor, bör det i den ordning, statsbidragsbestämmelserna

anger, ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida skolan skall äga

åtnjuta statsbidrag såsom central yrkesskola.

Vad utredningen förordat beträffande de kommunala tekniska

aftonskolorna föranleder ingen erinran från min sida. Utbildningen

bör således i regel omspänna högst tio terminer, varav teknikerkurs om

sex terminer och högre fackkurs om fyra terminer. Därjämte bör kunna

anordnas bland annat förberedande kurser för inträde vid högre tekniskt

läroverk.

Ifrågavarande skolor åtnjuter för närvarande statsbidrag såsom lokala

kommunala yrkesskolor. Som exempel på effekten av 1955 års statsbidragsreform

kan nämnas, att Stockholms stads tekniska aftonskola för budgetåret

1954/55 beviljades bidrag med cirka 216 000 kronor och att motsvarande

bidrag för innevarande budgetår kan beräknas till cirka 400 000

kronor.

Jag ansluter mig också till vad utredningen anfört och förordat beträffande

privata tekniska läroanstalter. Dylika skolor kan

efter prövning av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall komma i åtnjutande

av statsbidrag såsom enskilda yrkesskolor, under de villkor som Kungl.

Maj:t och överstyrelsen för yrkesutbildning föreskriver. Enligt gällande

bestämmelser må bidrag utgå högst enligt de för kommunal lokal yrkesskola

gällande grunderna. Skulle fråga uppkomma om tillämpning framdeles

för viss skola, beträffande vilken sådant medgivande icke redan lämnats,

av förmånligare grunder än de sist angivna, bör liksom hittills denna

fråga underställas riksdagens prövning.

Som exempel på den statsbidragsförbättring, som genom 1955 års reform

inträtt också för de privata tekniska läroanstalterna, kan nämnas, att

Sundsvalls tekniska skola och tekniska institutet i Stockholm för budgetåret

1954/55 beviljades statsbidrag med högst 35 650 respektive 77 300

kronor samt att motsvarande bidrag för innevarande budgetår uppgår till

högst 80 000 respektive 150 000 kronor.

4 — Bihang till riksdagens ''protokoll 1950. 6 samt. Nr 53

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Den textiltekniska och färgeritekniska

utbildningen

Den t e x t i 11 e k n i s k a utbildningen

Särskilda läroanstalter för textilteknisk utbildning är textilinstitutet i

Borås och Lennings textiltekniska institut i Norrköping. De textiltekniska

gymnasielinjerna är förlagda till de tekniska läroverken i nämnda städer.

Institutet i Borås har för närvarande ingen egentlig huvudman utan

de enskilda personer, som utgör dess styrelse, bär formellt ett personligt

ekonomiskt ansvar för verksamheten. Statsbidrag till denna har utgått

sedan år 1868. I övrigt har omfattande insatser gjorts av Älvsborgs läns

landsting och Borås stad.

Den egentliga textiltekniska utbildningen tillgodoses vid institutet genom

följande kurser:

A. 1-årig kurs för textil- och konfektionsingenjörer

B. 1-årig kurs för spinneritekniker

C. 1-årig kurs för väveritekniker

E. 2-årig kurs för väveriledare och dessinatörer

Antalet elever vid institutet har under de fyra läsåren 1950/54 uppgått

till respektive 98, 102, 95 och 90, varav omkring 20 utländska elever årligen.

Statsbidrag till institutet utgår ur ett särskilt förslagsanslag, som för

innevarande budgetår är uppfört med 100 900 kronor (statsliggaren s. 741).

Bidraget utgår med dels hälften av kostnaderna för grundlöner åt föreståndare

(f. n. är dock föreståndargöromålen uppdelade på flera personer med

arvode), tre facklärare, två facklärarinnor (varav en med 7/10 tjänstgöring)

och arvoden åt timlärare (detta belopp är dock maximerat) samt för rörligt

tillägg för samtliga befattningshavare, dels med två tredjedelar av kostnaderna

för grundlöner åt en spinnmästare och en vävmästare samt för verksamheten

i allmänhet och för anskaffande av apparatur. Som villkor för

bidraget gäller i huvudsak, att Älvsborgs läns landsting eller annan bidrager

med återstoden av kostnaderna, att befattningshavarna erhåller lön enligt

någon av följande löneklasser, nämligen 33—36 för föreståndaren (om

befattningen är tillsatt), 25—28 för facklärarna och 21—23 för facklärarinnorna

och spinn- och vävmästarna samt att undervisningsskyldigheten för

dessa befattningshavare i regel omfattar minst 24 veckotimmar.

Institutet i Norrköping grundades år 1879 genom en donation.

Skolan åtnjuter statsbidrag sedan budgetåret 1937/38. Bidrag utgår därjämte

från bland annat Norrköpings fabriksförening, Norrköpings stad och

svenska yllefabrikantföreningen.

Vid institutet finnes ett flertal utbildningskurser. Dagkurserna, vilka omfattar

ett läsår, är följande.

A 1. Allmän textilteknisk kurs

A 2. Spinnerikurs

A 3. Väveri- och dessinatörskurs

A 4. Appreturkurs

A 5. Trikåteknisk kurs

A 6. Konfektionsteknisk kurs

A 7. Köpmanskurs

s. 51 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

51

Eleverna i den textiltekniska linjen vid tekniska gymnasiet i Norrköping

erhåller sin textila fackutbildning vid institutet i samundervisning

med institutets egna elever i någon av kurserna A 1, A 5 eller A 6. Samläsning

äger även rum i vissa ämnen med eleverna å gymnasiets färgeritekniska

linje och institutets egna elever.

Antalet elever vid institutet har under de fyra läsåren 1950/54 uppgått

till respektive 97, 120, 102 och 85. Häri har inräknats följande antal elever

på den textiltekniska gymnasielinjen vid läroverket, nämligen 22, 21, 18 och

11. Antalet utländska elever har uppgått till 47, 52, 37 och 28.

Statsbidrag till institutet utgår ur ett obetecknat anslag, som för innevarande

budgetår är uppfört med 80 000 kronor (statsliggaren s. 743). Bidraget

utgår ej efter några bestämda grunder men har de senaste åren i

regel motsvarat cirka 40 procent av godkända nettoutgifter.

På de textiltekniska gy mnasielinj erna är differentieringen

avsevärt mycket starkare i Norrköping än i Borås. Detta förhållande

sammanhänger med att man från början följt helt olika planer för

den avsedda textilingenjörsutbildningen på dessa två orter.

Undervisningsplanen för den textiltekniska linjen vid gymnasiet i Boras

utformades under den förutsättningen, att de från densamma utexaminerade

skulle efter den 3-åriga linjen genomgå den 1-åriga kursen vid textilinstitutet

för textil- och konfektionsingenjörer. Totala utbildningstiden

skulle alltså i Borås bli 4 år, räknat från intagningen i gymnasiet. Textilundervisningen

inom ramen för den 3-åriga textiltekniska linjen gavs därför

en mycket begränsad omfattning. I stort sett skulle den textiltekniska fackutbildningen

meddelas under det fjärde årets kurs för ingenjörer. Sedan

erfarenheten visat, att många nöjer sig med gymnasiets 3-åriga kurs, har

textilundervisningen i denna tilldelats större utrymme, men är dock alltjämt

alltför knapphändig för en avslutad fackutbildning.

I Norrköping uppställdes från början såsom en förutsättning vid organiserandet

av den textiltekniska linjen vid gymnasiet att i densamma skulle

till en del under andra och en del under tredje året ingå textilteknisk fackundervisning

enligt den timplan, som vid Lennings textiltekniska institut

tillämpades i dess 1-åriga allmänna A-kurs. Totala utbildningstiden begränsades

sålunda till 3 år. Anordningen betingades organisatoriskt därav,

att den textila fackundervisningen såväl i klass II som i klass III helt förlädes

till textiltekniska institutet, där samläsning kunde äga rum med

institutets egna elever i 1-årskursen. Denna fackundervisning för gymnasiets

elever knnde på så sätt ordnas utan extra kostnad för statsverket.

Den textilundervisning, som ingår i kursen för den textiltekniska linjen

vid gymnasiet i Borås, bestridcs helt av lärare (därav en lektor), anställda

vid gymnasiet, medan motsvarande undervisning vid gymnasiet i Norrköping

helt ombesörjes av lärare, som är anställda vid och avlönade av

Lennings textiltekniska institut.

Från och med läsåret 1945—1940 differentierades undervisningen på den

textiltekniska linjen vid gymnasiet i Norrköping på tre studieriktningar

nämligen för allmän textilteknik, trikåteknik och konfektionsteknik.

Den färgeritekniska utbildningen

Den färgeritekniska gymnasielinjen vid tekniska läroverket i Norrköping

inrättades år 1938. Liksom i fråga om den textiltekniska undervisningen

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

uppehälles också då det gäller fackundervisningen på nämnda linje ett

mycket intimt samband med textilinstitutet i staden.

Sålunda samundervisas eleverna på nämnda linje i de textiltekniska ämnen,

som ingår i deras kurs, med institutets egna elever i dess A-kurser.

För statsverket medför den undervisning, som ordnas på detta sätt, ingen

extra utgift utöver statsbidraget till institutet. Dessutom är undervisningen

i färgeriteknik, som bekostas av gymnasiet, förlagd till institutets lokaler,

där även dess färgeri- och appreturavdelningar med utrustning får disponeras.

För undervisningen i praktisk färgeriteknik är tillgången till denna

maskin- och apparatutrustning, vilken möjliggör arbete även under driftsmässiga

förhållanden, av största betydelse.

För undervisningen vid den färgeritekniska linjen gäller i övrigt enahanda

bestämmelser, som för övriga linjer vid tekniskt gymnasium.

Antalet elever, som fullständigt genomgått den treåriga utbildningen är

ringa, vårterminerna 1950—54 respektive 2, 3, 0, 6 och 1. Detta förklaras

väl delvis därav, att textilföretagen alltjämt i många fall åtnöjer sig med

tekniker med avsevärt mindre omfattande utbildning, som har en längre

meriterande praktisk verksamhet att åberopa. Rekryteringsbehovet, då

det gäller färgmästarekåren, är också mycket begränsat. Emellertid har

årligen även ett antal specialelever deltagit i undervisningen å färgeriet i

ämnet praktisk färgeriteknik.

Utredningen

Den t e x t i 11 e k n i s k a utbildningen

De förslag rörande den textiltekniska utbildningen, som tekniska skolutredningen

framlägger, grundas i huvudsak på en inom Sveriges textilindustriförbund

verkställd utredning i ämnet. Denna har sedan varit föremål

för överläggningar mellan textilinstitutens styrelser, innan skolutredningen

tagit ställning till utredningsmaterialet.

Beträffande utbildningen av textilingenjörer föreslår utredningen,

att de textiltekniska gymnasielinjerna i Borås och Norrköping bibehålies.

Undervisningen i första årskursen bör meddelas vid gymnasiet liksom

undervisningen i de icke textiltekniska ämnena i andra och tredje årskurserna.

Den textiltekniska fackundervisningen bör förläggas till vederbörande

textilinstitut. Därvid bör samundervisning, såvitt det är möjligt,

ordnas med elever i textilinstitutens egna kurser samt i Norrköping även

med elever på den färgeritekniska gymnasielinjen. Utbildningstiden skall

alltså vara treårig. Den textilmekaniska utbildningen bör utan ytterligare

differentiering meddelas på textilteknisk gymnasielinje. Dock bör undervisningen

på de två textil tekniska linjerna i viss grad erhålla en något olika

betoning med hänsyn till att Borås närmast utgör ett centrum för bomullsindustri

och Norrköping för ylleindustri. Textilkemisk ingenjörsutbildning

bör liksom hittills meddelas på särskild gymnasielinje i Norrköping (den

färgeritekniska linjen). Det bör ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning

att fastställa timplaner för utbildningen.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

53

Beträffande utbildningen av textiltekniker m. fl. förordar utredningen,

att ett av institutens styrelser utformat program lägges till grund

för den framtida utformningen av institutens kurser. Enligt styrelsernas

förslag bör följande kurser upprätthållas.

Institutet i Borås

Kurs i spinneriteknik (ettårig) med huvudvikt vid bomulls- och annan

kortfiberspinning såsom bomulls-, imitatgarns- och halvyllespinning.

Kurs i väventeknik (ettårig) med huvudvikt vid vävning av lättare varor

av bomulls- och sidenkaraktär.

Kurs i dessinering med väveriteknik (tvåårig) med huvudvikt vid dessinering

av varor av bomulls- och sidenkaraktär samt jaquardvävnader.

Kurs i trikåteknik (ettårig).

Kurs i konfektionsteknik (ettårig).

Kurs i handvävnad (ettårig) för kvinnliga elever.

Kurs i textil varukännedom (enterminskurs).

Institutet i Norrköping

Kurs i spinneriteknik (ettårig) med huvudvikt vid ylle- och annan långfiberspinning

såsom kardgarn-, kamgarns- och bastfiberspinning.

Kurs i väveriteknik (ettårig) med huvudvikt vid vävning av tyngre varor

av ylle- och annan långfiberkaraktär. ...

Kurs i dessinering med väveriteknik (tvåårig) med huvudvikt vid dessinering

av varor av ylle- och annan långfiberkaraktär.

Kurs i järgeri- och appreturteknik (ettårig).

Kurs i konfektionsteknik (ettårig).

Allmän textil förmanskurs (ettårig) för förmän och jämförliga från olika

grenar av textilindustrin.

Allmän textilteknisk kurs (ettårig).

Köpmanskurs (ettårig).

Utredningen behandlar härjämte frågan om en tjänste- och lönereglering

för lärarpersonalen vid textilinstituten samt om ändrade grunder

för statsbidrag till institutens verksamhet.

För den textiltekniska fackundervisningen för gymnasieeleverna bör

instituten få möjlighet att anställa såväl lektorer som adjunkter. För övrig

undervisning bör kunna anställas adjunkter och ämneslärare. Därjämte bör

kunna, liksom nu, anställas ett antal mästare (spinnmästare, vävmästare

m. fl.) samt kvinnliga facklärare. Utredningen räknar med följande lönegradsplacering

och omfattning av undervisningsskyldigheten: rektor Cb 14

(10—14 veckotimmar), lektor lönegrad 33 eller 31 (20—24 veckotimmar),

adjunkter och ämneslärare lönegrad 29 eller 27 (24—30 veckotimmar),

kvinnliga facklärare och mästare lönegrad 21 (24—30 veckotimmar). Antalet

tjänster bör bestämmas av Kungl. Maj:t, i regel i samband med beslut

angående statsbidrag till instituten.

Statsbidragsgrunderna bör i fortsättningen vara desamma för båda instituten.

Utredningen — som framhåller att instituten arbetar under ekonomiskt

otillfredsställande och osäkra förutsättningar — föreslår bidrag med

2/3 av kostnaderna för verksamheten i allmänhet, med 2/3 av kostnaderna

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

för anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel samt med 78 procent

av kostnaderna för lärarlöner och pensionsavgifter.

För nästa budgetår beräknar utredningen — som härvid ej framlägger

förslag om inrättande av nya slag av lärartjänster — följande statsbidrag.

Institutet i Borås

1. Bidrag till verksamheten i allmänhet

Utgifter ..................................... 82 216

Inkomster ................................... 37 500

Nettoutgift .................................. 44 716

2/3 av 44 716 kronor utgör avrundat.................... 29 800

2. Bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel,

2/3 av 60 000 kronor .............................. 40 000

3. Bidrag till avlöning åt föreståndare och lärare

Arvode åt föreståndare, biträdande föreståndare och

lärare i spinneriteknik ....................... 23 352

Avlöning åt fem facklärare, två kvinnliga facklärare

(varav en med 7/10 tjänstgöring), en spinnmästare

och en vävmästare...................... 138 912

Arvode åt timlärare ........................... 10 000

Pensionsavgifter .............................. 9 000

181 264

78 procent av 181 264 kronor utgör avrundat............. 141 400

I avrundat tal summa kronor 211 000

Institutet i Norrköping

1. Bidrag till verksamheten i allmänhet

Utgifter ..................................... 70 436

Inkomster ................................... 21 000

Nettoutgift .................................. 49 436

2/3 av 49 436 kronor utgör avrundat.................... 32 900

2. Bidrag till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel,

2/3 av 45 000 kronor.............................. 30 000

3. Bidrag till avlöning åt föreståndare och lärare

Avlöning åt föreståndare, tre facklärare, en spinnmästare,

en vävmästare och en konfektionsverkmästare

.................................... 120 132

Arvode åt timlärare ........................... 10 000

Pensionsavgifter .............................. 6 000

136 132

78 procent av 136 132 kronor utgör avrundat ............ 106 100

Summa kronor 169 000

Utredningen behandlar slutligen frågan om huvudmannaskapet

för textilinstitutet i Borås. Utredningen erinrar därvid om att Älvsborgs

läns landsting den 8 september 1948 beslöt att under vissa förutsättningar

övertaga huvudmannaskapet från och med den 1 juli 1949. I samband

därmed hemställde förvaltningsutskottet hos Kungl. Maj:t om en omprövning

av statsbidragsgrunderna. Framställningen överlämnades till tekniska

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956 55

skolutredningen för att tas i övervägande vid fullgörande av utredningsuppdraget.

Utredningen föreslår nu, att Älvsborgs läns landsting skall inträda som

huvudman för textilinstitutet i Borås.

Den f ä r g e r i t e k n i s k a utbildningen

Utredningen föreslår efter olika överväganden, att den färgeritekniska

gymnasielinjen i Norrköping bibehålies. Den textiltekniska och

färgeritekniska fackundervisningen på denna linje bör, såsom hittills i stort

sett tillämpats, ombesörjas av textilinstitutet i Norrköping, varvid under

det övervägande antalet timmar samundervisning kan ordnas med Övriga

elever i gymnasiet eller textilinstitutet. Timplan bör fastställas av överstyrelsen

för yrkesutbildning. Då jämväl undervisning i appreturteknik

bör ingå i kursen, föreslås gymnasielinjen skola i fortsättningen benämnas

färgeri- och appreturteknisk linje.

För utbildning av färgeritekniker bör den kombinerade utbildningen

av ordinarie elever och specialelever fortgå som hittills. För att göra

specialelevernas utbildning mera effektiv bör åstadkommas en planmässig

kombination av de färgeritekniska ämnen, som är av betydelse för dessa

elever, och vissa textiltekniska ämnen vid textilinstitutet, så att en ettårig

kurs för färgeritekniker därigenom skapas.

Departementschefen

Defartementscliejen har beträffande den textiltekniska och färgeritekniska

utbildningen anfört följande.

Textilteknisk utbildning av läroverksingenjörer sker nu på gymnasielinjer

vid tekniska läroverken i Borås och Norrköping. Såsom framgår

av den lämnade redogörelsen, följer utbildningen av textilingenjörer

på dessa två orter helt olika planer. Undervisningen på linjen i Borås har

utformats med utgångspunkt i att den treåriga gymnasieutbildningen skall

kompletteras med genomgång av den ettåriga kursen för textil- och konfektionsingenjörer

vid textilinstitutet i Borås. I Norrköping däremot har

redan från början förutsatts, att i gymnasieundervisningen skall under andra

och tredje åren ingå textil teknisk fackundervisning enligt den timplan,

som tillämpas vid den ettåriga allmänna textiltekniska kursen vid textilinstitutet

i Norrköping. Sistnämnda undervisning för gymnasieeleverna

ombesörjes av textilinstitutet. Medan den fullständiga textilingenjörsutbildningen

i Borås är fyraårig, är den alltså treårig i Norrköping.

Vad utredningen, i nära anslutning till ett förslag av Sveriges textilindustriförbund

och textilinstitutens styrelser, nu förordat beträffande

utbildningen av textilingenjörer, föranleder ingen erinran från min sida.

Utbildningstiden bör alltså vara treårig och organiseras i stort sett som

den hittills varit ordnad i Norrköping med den textiltekniska fackundervisningen

förlagd till vederbörande institut, medan övrig undervisning med
-

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

delas \id gymnasiet. I största möjliga utsträckning bör samundervisning

ordnas med elever i textilinstitutens egna kurser och, såvitt gäller Norrköping,

även med elever på den färgeritekniska gymnasielinjen. Den textiltekniska

gymnasielinjen bör, i motsats till vad som nu tillämpas i Norrköping,

i fortsättningen icke differentieras ytterligare. En något olika betoning

— i Borås på bomull och i Norrköping på ylle — synes dock ändamålsenlig.

Det av textilinstitutens styrelser framlagda programmet för utbildning

av textiltekniker m. fl. synes onekligen rätt omfattande mot bakgrunden

av det under senare år sjunkande elevantalet vid instituten. Den ändrade

kursfördelningen torde dock medföra en viss rationalisering av utbildningen

och jag anser icke, att man för närvarande bör rikta någon erinran

mot att det föreslagna kursprogrammet lägges till grund för den fortsatta

utformningen av institutens kurser. Självfallet bör dock ej hållas en större

kapacitet an vad som kräves med hänsyn till textilindustrins behov. Jag

vill därför framhålla vikten av att utbildningens differentiering och omfattning

ej blir överdimensionerad och att överstyrelsen i samarbete med

övriga intressenter i denna utbildning uppmärksamt följer utvecklingen

på området. Jag finner också angeläget understryka, att alla möjligheter

till samundervisning mellan olika kurser givetvis skall tillvaratagas.

„ Beträffande lärarpersonalen vid institutet i Borås gäller för närvarande

sasom statsbidrags villkor, att befattningshavarna skall åtnjuta lön enligt

vissa bestämda löneklasser samt att dé skall ha att meddela undervisning

visst antal veckotimmar. Beträffande lärarpersonalen vid institutet i Norrkopmg

har inga bestämmelser av detta slag meddelats. Utredningen har

nu föreslagit, att för lärarpersonalen vid textilinstituten skall genomföras

en tjänste- och lönereglering genom statens försorg. Jag är för egen del

icke beredd att biträda detta förslag och får härutinnan hänvisa bland

annat till mitt ställningstagande i motsvarande fråga beträffande de kommunala

tekniska skolorna. Jag vill för egen del i stället förorda, att det

i fortsättningen överlämnas åt vederbörande huvudmän att reglera personalens

anställnings-, tjänstgörings- och avlöningsförhållanden samt därmed

sammanhängande frågor.

Med hänsyn härtill blir det också möjligt att åstadkomma en förenkhng

av statsbidragssystemet. I och för sig skulle det kunna tänkas, att

statsbidraget i fortsättningen ej skulle behöva uppspaltas på olika ändamal,

sasom avlöning, undervisningsmateriel m. m. Med beaktande av avlömngskostnadernas

avgörande inflytande på institutens ekonomiska ställmng

sy nes det dock påkallat, att även framdeles en viss del av statsbidraget

avser avlöningskostnader. Bidragsunderlaget för avlöningsbidraget

bör emellertid kunna normeras för att därigenom bland annat bidravsrekvisitionen

och bidragsredovisningen skall underlättas. Med dessa överväganden

förordar jag följande.

De olika slag av befattningshavare, som bör tas med vid beräkningen

av bidragsunderlaget, bör liksom hittills tills vidare vara föreståndare

manliga och kvinnliga facklärare, mästare och timlärare. Erfordras att

nagon del av den till textilinstituten förlagda textiltekniska fackundervisj!ngeiVor

gymnasieeleverna bestrides av lektorskompetent lärare, bör,

därest föreståndaren ej ombesörjer denna undervisning eller timlärartjänstgormg

ej kan ordnas, lektor vid vederbörande gymnasium bestrida undervisningen

inom ramen för sin undervisningsskyldighet. Att han därvid kan

fa att samtidigt med gymnasieeleverna undervisa andra elever, synes ej

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

57

böra möta hinder. Bidragsunderlagen för de tjänster, som skall kunna

ifrågakomma vid instituten, torde böra avvägas till belopp, motsvarande

de kontanta avlöningsförmånerna i vederbörlig ortsgrupp för statstjänstemän

placerade i följande lönegrader och löneklasser: för föreståndare löneklass

37, för facklärare lönegrad 25: 27 samt för kvinnlig facklärare (i handvävning

m. m.) och för mästare lönegrad 21:23. I bidragsunderlaget bör

vidare, förutom erforderligt totalbelopp för timlärararvoden, även inräknas

fortlöpande avgifter till statens pensionsanstalt för pensionering av befattningshavare

i nämnda löneklass respektive lönegrader. Statsbidraget bör

alltså beräknas på nu angivna bidragsunderlag, oavsett storleken av de

förmåner huvudmännen bereder de olika befattningshavarna och oavsett

vilka kostnader som kan uppkomma vid vikariat och dylikt. Som särskilt

villkor för avlöningsbidraget torde blott böra gälla, att befattning, för

vilken bidrag utgår, uppehållits under minst två tredjedelar av det budgetår

bidraget avser. Det bör dock icke möta hinder, att göromålen vid föreståndarbefattning,

såsom för närvarande i Borås, av särskilda skäl uppdelas

på flera personer.

Antalet tjänster liksom bidragsunderlaget för timlärararvoden torde

böra fastställas i samband med statsmakternas årliga beslut om anslag

till bidrag åt instituten. För nästa budgetår förordar jag, i överensstämmelse

med utredningens beräkningar, att bidragsunderlagen skall omfatta

följande personal m. m., nämligen för institutet i Borås en föreståndare,

fem manliga facklärare — vilket innebär två nya befattningar — två

kvinnliga facklärare, varav en med 7/10 tjänstgöring, en spinnmästare, en

vävmästare ävensom ett belopp av 10 000 kronor för timlärararvoden samt

för institutet i Norrköping en föreståndare, tre manliga facklärare, en

spinnmästare, en vävmästare och en konfektionsverkmästare ävensom ett

belopp av 10 000 kronor för timlärararvoden.

Statsbidraget i övrigt till instituten torde, såsom utredningen förordat,

lämpligen böra uppdelas på bidrag till verksamheten i allmänhet och bidrag

till anskaffande av stadigvarande undervisningsmateriel. Dessa bidragsposter

bör liksom hittills beräknas på grundval av de bidragsunderlag, som

vid statsmakternas årliga prövning av anslagsfrågan finnes skäliga.

Textilinstituten har sedan länge haft och har alltjämt att brottas med

ekonomiska svårigheter. Jag anser skäligt, att statens bidrag till deras verksamhet

från och med nästa budgetår väsentligt höjes. I detta hänseende

finner jag den bidragsnivå, som utredningen kommit fram till, innebära en

lämplig avvägning av statens ekonomiska åtagande gentemot instituten.

Jag tillstyrker alltså, att bidraget till avlöning bestämmes till 78 procent

av bidragsunderlaget samt att bidragen till verksamheten i allmänhet och

till anskaffning av stadigvarande undervisningsmateriel bestämmes till två

tredjedelar av bidragsunderlagen. Med utgångspunkt häri kommer jag i

det följande att för nästa budgetår föreslå en höjning av statsanslagen för

bidrag åt institutet i Borås från 100 900 kronor till 225 000 kronor och för

bidrag åt institutet i Norrköping från 80 000 kronor till 180 000 kronor.

Mot bakgrunden av vad jag sålunda förordat anser jag mig ha grundad

anledning antaga, att frågan om huvudmannaskapet för textilinstitutet i

Borås skall få en tillfredsställande lösning genom att detsamma övertages

av Älvsborgs läns landsting. Det torde böra ankomma på överstyrelsen

för yrkesutbildning att efter överläggningar med vederbörande landstingsmyndigheter

inkomma med förslag till de bestämmelser in. in., som bör

meddelas, därest landstinget inträder som huvudman för institutet.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Antalet elever på den färgeritekniska gymnasielinjen vid tekniska

läroverket i Norrköping har under senare år varit ringa. Statskontoret

har med hänsyn härtill föreslagit, att linjen nedlägges och att utbildningen

i färgeriteknik helt förlägges till textilinstitutet i Norrköping. Med

hänsyn till att under det övervägande antalet undervisningstimmar samundervisning

kan ordnas med andra elever vid gymnasiet och textilinstitutet

och med beaktande av att specialelever i färgeriteknik också deltager

i undervisningen anser jag emellertid, att linjen bör tills vidare bibehållas.

Därest till påbörjande av utbildning på linjen något år mindre än fem elever

anmäler sig, torde dock för anordnande av undervisning på linjen böra

inhämtas Kungl. Maj:ts eller, om Kungl. Maj:t så föreskriver, överstyrelsens

för yrkesutbildning medgivande.

Vad utredningen föreslagit beträffande uppläggningen av den färgeritekniska

utbildningen föranleder i övrigt ingen erinran från min sida. Gymnasielinjens

benämning torde alltså böra ändras till färgeri- och appreturteknisk

linje. Samundervisning med elever på andra linjer och med textilinstitutets

elever bör äga rum i största möjliga utsträckning. Förslaget att

genom en kombination av undervisning i ett antal ämnen på den färgerioch

appreturtekniska gymnasielinjen och undervisning i vissa textiltekniska

ämnen vid textilinstitutet åstadkomma en ettårig kurs för specialelever,

kurs för färgeritekniker, synes mig ändamålsenligt.

Utbildning av maskinister för stationära

värmeanläggningar m. m.

Departementschefen har i denna fråga anfört följande.

Den enda speciella utbildning av landmaskinister, som för närvarande

finnes att tillgå, utgöres av de kurser, som korrespondensinstituten ordnar.

Landmaskinistbefattningar av olika slag rekryteras i allmänhet från sjömaskinistkåren,

och de olika examina vid sjöbefälsskolorna har kommit att

bli normerande för kompetensvillkoren för de högre maskintjänsterna vid

såväl, statens som landstingens fasta kraft- och värmeanläggningar. I utbildningen

vid sjöbefälsskolorna och marinens skolor ingår givetvis moment,

speciellt avseende sjötjänsten, medan å andra sidan, enligt vad som

från vissa håll anförts, för landmaskinister erfordras en del ytterligare kunskaper,

i exempelvis elinstallationsteknik och sanifetsteknik, utöver vad

som ingår i nämnda skolors kurser. Mot bakgrunden härav har vid olika

tillfällen ifrågasatts, att en särskild grundläggande fackutbildning för landmaskinister

skulle anordnas.

Enligt min mening har utredningen anfört övertygande skäl mot att en

dylik speciell grundläggande fackutbildning för landmaskinpersonal skulle

komma till stånd i nuvarande läge. Enligt vad som upplysts från vederbörande

huvudmän föreligger för närvarande inga svårigheter att med det

jämförelsevis ringa årliga ny rekryteringsbehovet förvärva personal med

erforderlig kompetens i de fall, där sådan är särskilt föreskriven. Anordnande

av en ett- eller tvåårig grundutbildning för landmaskinister skulle, såsom

utredningen påpekat, icke heller på lämpligt sätt tillgodose behovet av

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

59

vidareutbildning för det stora antalet eldare och värmeskötare utan teoretisk

maskinistkompetens.

För att skapa möjligheter till kompletterande teoretisk utbildning för

redan anställd, praktiskt erfaren landmaskinpersonal bär nu utredningen

föreslagit, att en maskinistkurs om fyra månader skall försöksvis anordnas.

Jag vill understryka, att utredningen därmed icke åsyftat att tillgodose behovet

av sådana kompletterings- och fortbildningsmöjligheter beträffande

olika tekniska specialiteter, som bland andra landstingsförbundet tidigare

efterlyst. Kortare kurser i detta syfte har numera anordnats bland annat

vid statens hantverksinstitut. Dylika kurser synes böra i mån av behov

anordnas även i fortsättningen. Den av utredningen föreslagna kursen

skall ha till ändamål att leda fram till en landmaskinistexamen med

åtminstone samma kompetensvärde som maskinistexamen vid sjöbefälsskola.

Vad utredningen anfört rörande kursens innehåll och organisation

samt examen m. m. har icke givit mig anledning till några principiella

invändningar. Frågan om anordnande av en försökskurs och av landmaskinistexamen

bör enligt min mening bli föremål för närmare prövning

av statsmakterna på grundval av det konkreta förslag, som det torde böra

ankomma på överstyrelsen för yrkesutbildning att framlägga i anslutning

till de av utredningen uppdragna riktlinjerna. Därvid bör emellertid en

lucka i det av utredningen förebragta materialet fyllas. Jag syftar på frågan,

i vilken utsträckning det från såväl, det allmännas som den enskildes

synpunkter kan anses föreligga ett verkligt behov för framtiden av denna

speciella utbildnings väg för landmaskinister vid sidan av sjöbefälsskolornas

och marinskolornas maskinistutbildning. Rent allmänt kan väl detta icke

behöva betvivlas, men de av fortifikationsförvaltningen, landstingsförbundet

och kommunförbunden till utredningen lämnade uppgifterna synes å

andra sidan knappast ge särskilt belägg för behovet av en kursutbildning

med den av utredningen förordade målsättningen. I detta hänseende torde

överstyrelsen böra i samråd med vederbörande myndigheter och representanter

för övriga huvudmän verkställa ytterligare undersökningar, innan

slutlig ställning tages till frågan om anordnande av eu försökskurs m. m.

Utbildning av lärare för tekniska undervisningsanstalter
-

Departementschefen har i denna fråga anfört följande.

Jag får först erinra om att frågan om utbildning av lärare för yrkesskolornas

behov behandlades vid 1955 års riksdag i anledning av propositionen

1955: 139 angående utbyggnad av yrkesutbildningen. Denna fråga är nu

under ytterligare utredning i vissa hänseenden genom att de enligt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 30 september 1955 tillkallade sakkunniga för

utredning om yrkesutbildningens centrala ledning senare erhållit i uppdrag

att också utreda vissa av skolöverstyrelsen väckta spörsmål rörande rekrytering

och utbildning av lärare i yrkesämnen, främst med tanke på enhetsskolans

klass 9 y.

Liksom tekniska skolutredningen kan jag begränsa mina överväganden

här till frågan om den pedagogiska utbildningen av de lärare vid tekniska

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

läroanstalter, beträffande vilka inga krav nu uppställes på dylik specialutbildning

för läraryrket. Det gäller alltså lärarna i de tekniska fackämnena.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen har först under senare år

vidtagits åtgärder för att bereda dessa lärare pedagogisk utbildning. Utbildningen

ges i form av en feriekurs, uppdelad på två sommarferier, med en

kurstid av i regel fem veckor, varav två veckor i den första perioden och

tre veckor i den andra perioden. Kursen är avsedd för lärare, som redan

är anställda vid ifrågavarande läroanstalter. Kursens ändamål är att ge

en allmänt pedagogisk utbildning för lärare i tekniska fackämnen. Som en

kombination av fortbildning i tekniska specialiteter och utbildning i speciell

fackundervisningsmetodik har därjämte hittills anordnats två kortare

kurser.

Det kan ingalunda sägas, att utformningen av den pedagogiska utbildningen

för ifrågavarande lärare nu är tillfredsställande. En särskild yrkesutbildning

med sikte på läraryrket är från principiella synpunkter givetvis

lika önskvärd för dessa lärare som för exempelvis lärarna vid de allmänna

läroverken och de högre kommunala skolorna. Som ett mål för

utformningen av den pedagogiska utbildningen av lärarna vid de tekniska

läroanstalterna kan därför mycket väl uppställas anordnandet under pågående

läsår av en pedagogisk grundutbildning för läraraspiranter med tillfällen

till auskultationer och övningsundervisning.

Det brister emellertid i de grundläggande förutsättningarna för att kunna

i dagens läge realisera en dylik målsättning. En pedagogiskt utbildad

lärarkår med kompetens att kunna handleda läraraspiranter i pedagogiska

hänseenden har ännu icke hunnit växa fram i tillräcklig omfattning vid de

läroanstalter, det här gäller. Därtill kommer vissa ytterligare skäl, som

utredningen påvisat. Det är för den tekniska utbildningens bedrivande

av särskild vikt, att läraren besitter etc stort mått av praktiska erfarenheter

i det fack undervisningen avser. Läraryrkets dragningskraft är i

många fall ej tillräckligt stor för att ge några större urvalsmöjligheter vid

rekryteringen till lärartjänsterna, Skulle krav på pedagogisk lärarutbildning

uppställas såsom behörighetsvillkor vid sidan av fordran på kvalificerad

fackutbildning och tillräcklig praktik, skulle detta, såsom utredningen

framhållit, i nuvarande läge otvivelaktigt ytterligare beskära urvalsmöjligheterna,

Jag delar därför utredningens uppfattning, att tills vidare icke bör

uppställas några krav på pedagogisk lärarutbildning såsom behörighetsvillkor

för sökande till lärarbefattning i fackämne vid ifrågavarande läroanstalter.

Ett givet önskemål är däremot, att alla de, som efter någon tids

lärartjänstgöring visar sig lämpliga och intresserade för en fortsatt lärarbana,

genomgår den pedagogiska utbildning, som vid varje tillfälle står till

buds. Att denna utbildning ännu så länge icke bör göras obligatorisk för

lärarkåren, är enligt min mening ett riktigt ställningstagande från utredningens

sida.

. Mot bakgrunden av vad jag nu anfört synes det mig stå klart, att man

tills vidare måste fortsätta på den inslagna vägen att årligen ordna en

central pedagogisk utbildning i form av feriekurs. För närvarande torde

erfarenhetsmaterialet vara alltför begränsat för att några bestämda riktlinjer

för den fortsatta utformningen av denna kursverksamhet skall kunna

uppställas. Jag vill emellertid understryka vikten av att överstyrelsen för

yrkesutbildning uppmärksamt följer denna fråga och vidtager de åtgärder

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

61

för effektivisering av verksamheten, vartill de försatta erfarenheterna kan

ge anledning. Särskilt bör iakttagas möjligheterna att så småningom kunna

förlägga åtminstone vissa partier av kursen i anslutning till pågående undervisning

vid någon läroanstalt i syfte att därigenom förbättra möjligheterna

till praktisk lärarutbildning.

Att lärarna i tillräcklig omfattning kommer att utnyttja kursverksamheten

för att komplettera sin övriga utbildning tar jag för givet. Men det är

angeläget, att lärarna också på annat sätt får stöd i sina viktiga arbetsuppgifter.

Varje tillfälle till överläggningar och orientering i pedagogiska frågor

bör begagnas, bland annat i samband med överstyrelsens inspektionsverksamhet.

Möjlighet att inställa undervisningen för att ge.lärarna tillfälle

att deltaga i s. k. pedagogdagar bör införas vid de tekniska läroverken.

Vid de tekniska skolorna finnes redan denna möjlighet enligt yrkesskolstadgan.

Överhuvudtaget är det viktigt att väcka och vidmakthålla ett

levande intresse för pedagogiska frågor och pedagogisk reformverksamhet.

Jag erinrar i detta sammanhang om att jag i det föregående i samband med

behandlingen av frågan om undervisningen vid de tekniska läroverken förordat

försöksverksamhet under överstyrelsens ledning i syfte att utröna

lämpliga undervisningsformer för olika ämnesområden.

Ett ytterligare led i den pedagogiska verksamheten utgöres av de kortare

kurser, som på senare tid anordnats i syfte att ge fortbildning rörande

tekniska specialiteter och utbildning i speciell undervisningsmetodik för

olika fackämnen. Det synes angeläget, att denna kursverksamhet fortsätter

i tillräcklig omfattning.

Anslag för nästa budgetår till yrkespedagogisk reformverksamhet och

till utbildning av lärare vid yrkesundervisningen har äskats i 1956 års

statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln p. 296 och 312. Under

det sistnämnda anslaget har beräknats medel bland annat till den centrala

pedagogiska kursen och till tre kortare kurser av nyss berört slag. Enligt

vad jag inhämtat, avses att vid de senare kurserna behandla följande ämnesområden,

nämligen tele- och radarteknik, kemiska analysmetoder respektive

arbetsstudieteknik.

Utskottet

De skolformer, som i propositionen nr 63 hänförts till området för den

tekniska skolutbildningen, är dels de högre tekniska läroverken, som omfattar

tekniska gymnasier och tekniska fackskolor, dels ock de kommunala

tekniska skolorna, de kommunala tekniska aftonskolorna samt de privata

tekniska läroanstalterna. Beträffande dessa skolor föreligger, såsom framgår

av den förut lämnade redogörelsen, rätt stora variationer i fråga om

utbildningsmål, inträdesfordringar, lärotid m. m. Utskottet delar departementschefens

uppfattning, att denna förgrening av det tekniska skolväsendet

är nödvändig för att utbildningen skall kunna anpassas till den

snabba tekniska utvecklingen inom industrien och andra områden med

behov av teknisk arbetskraft för skiftande ändamål. Därtill kommer, att

differentieringen också är motiverad av de utbildningssökandes olika mått

av förpraktik och växlande förutbildning, varjämte måste kunna till
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

godoses det för många aktuella behovet av att kunna jämsides med förvärvsarbete

erhålla teknisk utbildning. Möjligheterna för de utbildningssökande

att välja mellan olika tekniska utbildningsvägar bör således ej

inskränkas, utan varje särskild skoltyp bör erhålla den lämpligaste utformningen

med hänsyn till dess speciella studiemål och rekryteringsunderlag.

Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över den verkställda översynen

av den tekniska skolutbildningen samt de olika skolformernas inre organisation

och därmed sammanhängande frågor. Med hänsyn till den för

närvarande starkt accentuerade bristen på tekniskt utbildad personal vill

utskottet redan från början därjämte kraftigt understryka nödvändigheten

av att den tekniska skolutbildningens kapacitet utbygges. Mot bakgrunden

av den mycket snabba och progressiva tekniska utvecklingen kan

uppenbarligen väntas ett ytterligare starkt ökat behov av tekniskt utbildad

arbetskraft. Utskottet finner det således vara av synnerlig vikt, att

utbyggnaden av utbildningskapaciteten icke stannar vid de förslag, som nu

förelägges riksdagen — till vilka utskottet i det följande återkommer —

utan att planeringen för den ytterligare erforderliga utbyggnaden intensifieras

och bedrives med största målmedvetenhet.

Utskottet, som i allt väsentligt kan ansluta sig till de av Kungl. Maj:t

i förevarande sammanhang framlagda olika förslagen, går i det följande

närmare in huvudsakligen endast på sådana frågor, beträffande vilka utskottet

funnit anledning till erinringar eller uttalanden eller i vilka jämväl

motionsvis framställda yrkanden föreligger till prövning.

Kunskapsfordringarna för inträde vid tekniskt gymnasium

avser ett kunskapsmått ungefärligen motsvarande realexamen. Beträffande

inträdesvillkor för elever med avgångsbetyg från enhetsskolan har

särskilda bestämmelser utfärdats i anslutning till kungörelsen 1954: 276

angående kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg. Sökande med

avgångsbetyg från klass 9 i enhetsskolan skall enligt dessa bestämmelser

för inträde vid tekniskt gymnasium vara befriad från prövning i det eller

de av ämnena svenska, engelska, tyska, matematik, fysik, kemi och teckning,

i vilka han erhållit lägst det vitsord, som enligt vederbörligen utfärdade

bestämmelser skall anses motsvara betyget godkänd enligt fordringarna

för realexamen i motsvarande ämnen, såframt han söker inträde senast

höstterminen näst efter det två år förflutit, sedan betyget utfärdades.

Något krav på att vederbörande skall ha tillhört exempelvis 9 g eller 9 a

har sålunda icke uppställts.

I motionerna I: 491 och II: 651 har i förevarande sammanhang yrkats,

att riksdagen måtte dels uttala, att för elever, som valt 9 y i enhetsskolan,

under skoltiden bör ordnas sådana möjligheter till kompletterande teoretiska

studier, att övergången från 9 y till fackskolor på gymnasiestadiet

i möjligaste mån underlättas, dels ock i skrivelse till Kungl. Maj:t hem
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

63

ställa, att förslag till dylika kompletteringskurser — på grundval av en

inom samarbetsnämnden för överstyrelsen för yrkesutbildning, skolöverstyrelsen

och arbetsmarknadsstyrelsen pågående utredning i ämnet — förelägges

1957 års riksdag.

Med anledning av detta motionsvis framställda yrkande får utskottet

framhålla följande. I anslutning till 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas

överväganden i förevarande spörsmål och ett uttalande av departementschefen

i fjolårets proposition om utbyggnad av yrkesutbildningen har, såsom

också departementschefen redovisat i den nu föreliggande propositionen,

Kungl. Maj:t uppdragit åt överstyrelsen för yrkesutbildning att

genom samarbetsnämnden för de tre nämnda ämbetsverken ytterligare

utreda frågan om utformning och organisation av kompletteringskurser

för inträde vid fackskolor på gymnasiestadiet. Dylika kompletteringskurser

för inträde vid tekniskt läroverk anordnas för närvarande främst vid

ett antal kommunala yrkesskolor men även vid vissa andra skolor för

teknisk undervisning. Dessa kurser ligger utanför den grundläggande skolutbildningens

ram och är i huvudsak avsedda för dem, som efter avslutad

grundutbildning bestämmer sig för att söka fortsätta studierna vid tekniskt

läroverk. Utskottet vill i likhet med departementschefen betona

angelägenheten av att dylika kurser även framgent står till buds i tillräcklig

omfattning. I motionerna har berörts en annan sida av kompletteringsproblemet,

nämligen den redan av 1946 års skolkommission behandlade

frågan om möjligheterna att inom enhetsskolans ram ordna kompletteringsmöjligheter

för sådana elever i 9 y, som avser att fortsätta sina

studier i fackskolor på gymnasiestadiet. Även detta spörsmål torde komma

att prövas ytterligare genom samarbetsnämndens utredning. Emellertid

är problemet här närmast en fråga om lämplig utformning och avvägning

av tim- och kursplaner för undervisningen i 9 y. De av skolöverstyrelsen

senast utgivna förebilderna till timplan för 9 y innesluter således

två grenar avsedda för elever, som har planer på fortsatta studier i

merkantilt eller tekniskt betonade skolor bland annat på gymnasiestadiet.

Undervisningen av dylika elever på nämnda grenar bör enligt kursanvisningarna

bedrivas så, att behovet av särskilda kompletteringar vid

inträde i högre skolor blir så litet som möjligt.

Då således det i motionerna 1:491 och IT: 651 upptagna spörsmålet

såväl särskilt utredes som fortlöpande prövas i försöksverksamheten och

då därjämte ett anordnande inom enhetsskolans eller försöksskolans ram

av ytterligare möjligheter till kompletteringar i ifrågavarande syfte icke

i och för sig torde kräva särskilt medgivande av riksdagen, anser utskottet

det i motionerna framställda yrkandet icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd. Utskottet finner emellertid önskvärt, att Kungl. Maj:t

framdeles i lämpligt sammanhang för riksdagen redovisar de fortsatta

åtgörandena i denna fråga.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Utskottet ansluter sig till departementschefens förslag, att linjedifferentieringen

vid de tekniska läroverken nu kompletteras med

gymnasielinjer för produktionsteknik, pappers teknik och värme- och sanitetsteknik

samt en fackskolelinje för väg- och vattenbyggnadsteknik. Enligt

utskottets mening måste behovet av ytterligare nya facklinjer och den

viktiga avvägningsfrågan om linjedifferentieringen över huvud taget vid de

tekniska läroverken i fortsättningen följas med skärpt uppmärksamhet.

För att ytterligare förbättra kontakten mellan skolan och näringslivet

synes i detta sammanhang böra, i första hand genom överstyrelsens för

yrkesutbildning försorg, närmare övervägas det av Sveriges mekanförbund

vid remissbehandlingen framlagda förslaget om tillsättande — med förebild

från de tekniska högskolorna — av ett fackråd för varje fack för att

biträda överstyrelsen med utarbetande av förslag till kursplaner m. m.

Vid den fortsatta planeringen av den tekniska läroverksorganisationens

vidare utbyggnad bör alltså noga beaktas bland annat frågan om på vilka

särskilda fackområden kapaciteten måste ökas och huru det kan inverka

på linjedifferentieringen. Detta är en av de många faktorer, som måste

ingå i den samlade avvägningen av utbyggnadstakten och utbyggnadens

inriktning. Med hänsyn härtill kan det knappast anses lämpligt att, såsom

i motionen II: 649 påyrkats, frågan om utökning av antalet kemilinjer utbrytes

ur det sammanhängande frågekomplexet och göres till föremål

för särskild utredning. Enligt utskottets mening bör detta speciella spörsmål

tvärtom fortlöpande uppmärksammas och prövas i sammanhang med

bedömningen av övriga på den fortsatta utbyggnadens avvägning inverkande

faktorer. Utskottet avstyrker förty bifall till det i motionen II: 649

på denna punkt framställda yrkandet.

Beträffande studietidens längd vid de tekniska gymnasierna

har, såsom utförligt redovisats i det föregående, framkommit olika meningar

inom tekniska skolutredningen. Utredningens majoritet har förordat,

att studietiden bibehålies oförändrad vid 3 år, medan ledamoten

Nordhult i princip uttalat sig för en 4-årig studietid samt förordat, att

försök anställes med ett fyraårigt gymnasium.

Utredningens majoritet har till stöd för sitt ställningstagande åberopat

bland annat, att en förlängning av studietiden skulle medföra rekryteringssvårigheter,

osäkerhet i fråga om möjlighet till övergång efter tre

år till teknisk högskola, upphörande av den nuvarande jämställdheten

i tekniskt avseende mellan tekniska gymnasiet och tekniska fackskolan

eller förlängning med ett år även av fackskolans kurs samt svårigheter

för eleverna att avsluta utbildningen i tid till värnpliktstjänstgöringen.

Majoriteten har beräknat statsverkets merkostnader för ett års förlängning

av studietiden till i runt tal ett par miljoner kronor. Därjämte har

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande 1 vr 53 år 1956

05

framhållits, att elevernas kostnader skulle öka med ungefär en tredjedel,

vartill kommer ett års inkomstbortfall.

Ledamoten Nordhnlt har till stöd för sitt förslag om en 4-årig studietid

— vilket icke syftar till någon ökning av lärokurserna utan till att

bereda eleverna en lugnare studiegång med mera tid för självverksamhet

och praktik — åberopat främst den nuvarande mycket starka frekvensen

av kvarsittning och avgång utan examen. Höstterminen 1951 nyinskrevs

i första klassen av de tekniska gymnasierna 953 elever. Två år senare

hade 533 (56 procent) flyttats till tredje klassen, medan 192 (20 procent)

kvarstod i lägre klass och 228 (24 procent) avgått utan examen huvudsakligen

till följd av studiesvårigheter. I Nordhults förslag har läsårets

längd avkortats till åtta månader, medan praktiktiden ökats från sex till

elva månader, vartill lagts fyra veckotimmar verkstadsarbete i första

klassen. Det sammanlagda antalet undervisningstimmar enligt Nordhults

förslag är detsamma som nu gäller för det treåriga gymnasiet. Den totala

årliga ökningen av statsverkets kostnader för den ifrågasatta förlängningen

beräknas av Nordhult till 500 000 kronor, vartill skulle komma en

ökning med 180 000 kronor för studiehjälpen vid 5 månaders längre lästid.

En vinst skulle främst uppkomma i form av förbättrade studieförhållanden

och en minskning av antalet elever, som tvingats avgå utan att ha

nått fram till examen.

Departementschefen har för sin del ansett de olika skäl, som utredningens

majoritet anfört till förmån för oförändrad 3-årig studietid, i nuvarande

läge väga tyngre än de av Nordhult för en förlängning av studietiden

andragna argumenten. Särskilt den mycket naturliga strävan att på

kortaste möjliga tid avsluta utbildningen samt angelägenheten av att i

rådande bristsituation så snabbt som möjligt producera flera ingenjörer

har synts departementschefen klart motivera, att man nu fortsätter med

den 3-åriga utbildningen efter de nya timplaner m. m. för undervisningen,

som kommer att bli ett resultat av den föreliggande utredningen. I och

för sig skulle, har departementschefen vidare anfört, försök med ett 4-årigt

gymnasium helt säkert ge för frågans ytterligare belysning intressanta

erfarenheter, men departementschefen har i dagens läge likväl icke funnit

sig beredd att förorda igångsättande av dylika försök. Innan tanken därpå

upptages till förnyade överväganden, bör enligt departementschefens mening

i vart fall erfarenheterna av försöken med växelutbildning samt. av

påbyggnadskurserna avvaktas.

I motionerna I: 490 och II: 650 har i förevarande hänseende yrkats, att

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om skyndsam utredning angående

utformningen av ett 4-årigt tekniskt gymnasium samt anordningar för

försöksverksamhet med dylikt gymnasium på ett begränsat antal orter.

Enligt utskottets mening utgör den nuvarande starka frekvensen av

kvarsittning och studieavbrott vid de tekniska gymnasierna ett allvarligt

5 — Ilihang till riksdagens protokoll 1950. 0 sand. Nr 55

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

missförhållande, som måste i möjligaste mån undanröjas. Detta har väl

också stått klart för utredningen, när den ingående bearbetat alla de olika

problem, som sammanhänger med det tekniska gymnasiets inre arbete,

såsom studiemålet, undervisningsmetoder, kurslitteratur och annan undervisningsmateriel,

timplaner, kursanvisningar m. m. Utredningen har —

utan meningsskiljaktigheter — framlagt förslag om en rad av åtgärder,

som var för sig avser att bidraga till en lämplig avvägning av lärostoffet

och ett förbättrat utbildningsresultat. Självklart kan inga slutsatser nu

dragas i fråga om huru dessa nya anordningar för det pedagogiska arbetet,

sedan de väl genomförts och vunnit stadga, kommer att påverka kvarsittnings-

och avbrottsfrekvensen. Men det vore enligt utskottets mening

uppenbarligen att på förhand utdöma utredningens hela arbete med den

tekniska undervisningens pedagogiska problem, om man nu ginge in för

att på grund av tidigare erfarenheter förlänga utbildningstiden med ett

år. Utskottet har därför vid sin prövning av förevarande spörsmål funnit

sig böra ansluta sig till departementschefens uppfattning, att man nu bör

fortsätta med den 3-åriga utbildningen efter de nya timplaner m. m., som

kommer att bli ett resultat av utredningens förslag. Utskottet, som följaktligen

icke heller ansett sig böra för närvarande tillstyrka anordnande

av försök med förlängd studietid, vill emellertid i anslutning till de ifrågavarande

motionerna tillika framhålla, att, därest erfarenheterna i framtiden

skulle visa, att de av utredningen föreslagna åtgärderna är otillräckliga

för att åstadkomma förbättrade studieförhållanden och en väsentlig

minskning av kvarsittnings- och avbrottsfrekvensen, frågan om en förlängning

av studietiden måste på nytt tagas upp till övervägande. Utskottet

förutsätter därför, att Kungl. Maj:t och överstyrelsen för yrkesutbildning

med uppmärksamhet följer utvecklingen i detta hänseende, varvid särskilt

bör beaktas den för olika facklinjer varierande svårighetsgraden och ett

därav möjligen påkallat behov av förlängning av studietiden endast på

vissa gymnasielinjer.

Utskottet hälsar med tillfredsställelse departementschefens förslag om

en intensifiering och systematisering i viss utsträckning av fortbildningsverksamheten

i form av normerade påbyggnadskurser. Vad departementschefen

därutinnan anfört och förordat har icke givit utskottet

anledning till erinran eller till annat uttalande än att, med hänsyn till den

kritik som vid remissbehandlingen riktats mot benämningen »diplomkurs»,

utskottet anser frågan om en annan benämning på ifrågavarande kurser

böra tagas under prövning genom Kungl. Maj:ts försorg. Utskottet medtager

därför icke den av departementschefen förordade benämningen i sin

hemställan om godkännande av grunderna för anordnande av normerade

påbyggnadskurser.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

67

Utskottet har redan inledningsvis starkt understrukit behovet av eu

utbyggnad av den tekniska skolutbildningens kapacitet. De konkreta

förslag, som i detta hänseende framlagts i propositionen nr 63, avser

de högre tekniska läroverken. Departementschefen har uttalat, att

en minimigräns för utbyggnaden av dessa skolor bör, såvitt nu kan bedömas,

vara tillskapandet av de ytterligare utbildningsplatser, som fordras

för att hålla relationen till de växande ungdomsårskullarnas storlek åtminstone

oförändrad. Utskottet delar denna uppfattning om vad som

bör anses såsom en absolut minimigräns och vill med hänsyn till teknikerbristen

och till det förhållandet, att även den relativa efterfrågan från ungdomens

sida på utbildningsplatser torde komma att väsentligt öka, betona

att det förslag, som nu förelägges riksdagen, får uppfattas allenast som eu

första utbyggnadsetapp. Utskottet anser det alltså angeläget att i likhet

med departementschefen slå fast, att en fortsatt utbyggnad skall ske i

den utsträckning, som påkallas av en närmare behovsbedömning och som

finnes möjlig med hänsyn till ekonomiska, personella och materiella

resurser.

Vad departementschefen anfört i fråga om de allmänna synpunkter, som

måste läggas på utbyggnadsfrågan, föranleder ingen erinran från utskottets

sida. Särskilt bör kanske understrykas vikten av en riktig avvägning

mellan sådana faktorer som å ena sidan anpassningen till näringslivets

struktur och lokalisering i olika delar av landet — frågan sammanhänger

nära med vad utskottet i det föregående anfört om linjedifferentieringens

inriktning — och å andra sidan den regionala spridningen av utbildningsmöjligheterna

med hänsyn till avståndsförhållanden och andra för den enskilde

betydelsefulla omständigheter. Uppmärksammas bör också den

grundläggande förutsättning för en utbyggnad, som ligger i det kommunala

initiativet.

Det i propositionen nr 63 framlagda utbyggnadsförslaget innebär med

avseende å befintliga läroverk inrättande av två nya gymnasier, ytterligare

tio gymnasielinjer samt ytterligare två fackskollinjer. Rent kvantitativt

innebär förslaget för de befintliga läroverkens del en ökning av antalet

klassavdelningar i första klassen av gymnasierna med 7 från 37 till

44. Utskottet biträder det sålunda framlagda förslaget.

I motionerna I: 489 och II: 648 har yrkats att, utöver vad som föreslagits

i propositionen, vid tekniska gymnasiet i Malmö inrättas ytterligare

en parallellavdelning av första klassen från och med nästa budgetår och eu

elkraftteknisk facklinje på gymnasiet från och med budgetåret 1957/58.

Utskottet får erinra om att departementschefen förklarat att, bland annat

med hänsyn till den senaste tidens utveckling på elektronikens område,

vid planering av den fortsatta utbyggnaden borde prövas det vid remissbehandlingen

från malmöhåll framkomna uppslaget om inrättande i Malmö

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

av en elkraftteknisk gymnasielinje med särskild inriktning på industriell

elektronik. Därigenom skulle det bli möjligt att pröva kombinationen allmän

linje och facklinje på gymnasiet samt jämväl att vinna vissa erfarenheter

av frågan, huruvida utvecklingen kan komma att kräva en annan

differentiering än den, som nu sker på elkraftteknik och teleteknik. Mot

bakgrunden av de allmänna synpunkter på utbyggnadsfrågan, som utskottet

i det föregående berört, samt med hänsyn till vad som numera

blivit upplyst om förutsättningarna för en utbyggnad av Malmögvmnasiet,

anser utskottet starka skäl tala för en lösning i enlighet med vad

motionärerna föreslagit i anslutning till departementschefens nämnda uttalande.

Utskottet biträder därför det i motionerna I: 489 och II: 648

framställda yrkandet om inrättande vid ifrågavarande gymnasium av ytterligare

en klassavdelning av första klassen från och med nästa budgetår.

Frågan om den definitiva benämningen på den nya facklinjen från och

med budgetåret 1957/58 torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att pröva.

Utskottets ställningstagande till utbyggnaden av befintliga läroverk

innebär alltsa i kvantitativt avseende en ökning med 8 klassavdelningar

i gymnasiernas första klass från och med budgetåret 1956/57. För tillkomsten

av den nya klassavdelningen vid Malmögymnasiet torde under

tekniska läroverkens avlönings- och omkostnadsanslag böra för nästa budgetår

beräknas ett sammanlagt medelsbehov av ytterligare 44 000 kronor

utöver den av departementschefen för utbyggnaden beräknade utgiftsökningen

under nämnda anslag av sammanlagt omkring 350 000 kronor.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag om upprättande från och med

budgetåret 1957/58 eller den senare tidpunkt, som Kungl. Maj:t bestämmer,

av ett nytt tekniskt läroverk i Karlstad, omfattande gymnasium med

en maskinteknisk och en pappersteknisk linje.

Motionsvis har framförts ett flertal yrkanden om upprättande under de

närmaste åren av ytterligare nya tekniska läroverk. Sålunda har förordats

nya läroverk inom Kopparbergs län (motionerna 1:488 och II: 646,

1:490 och 11:650 samt 11:649), i Halmstad eller inom Kronobergs län

(motionerna 1:490 och 11:650, 1:492 och II: 652 samt 11:649), i Stockholm

(motionen II: 649) samt i Linköping (motionerna I: 490 och II: 650).

Utskottet vill för sin del till en början framhålla, att enligt utskottets

mening frågan om upprättande av ett nytt läroverk inom Kopparbergs län

bör behandlas med förtur. Såväl med beaktande av näringslivets struktur

och lokalisering samt den regionala spridningen av utbildningsmöjligheterna

inom landet som med hänsyn till tillväxten av ungdomsårskullarna

i länet finner utskottet i likhet med departementschefen behovet av ett

tekniskt läroverk inom detta län särskilt framträdande.

Enligt utskottets mening saknas tillräckliga förutsättningar för att riksdagen

skall besluta om inrättande av nytt tekniskt läroverk, innan fram
-

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

69

ställning därom gjorts av vederbörande kommunala myndighet samt ärendet

blivit i härför tillämpad ordning färdigberett. Utskottet anser emellertid,

såvitt gäller Kopparbergs län, angeläget att behandlingen av frågan

om ett tekniskt läroverk inom länet i möjligaste mån påskyndas. Utskottet

har därför funnit sig böra förorda, att i enlighet med det i motionerna

I: 488 och II: 646 framställda yrkandet riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller

om förslag till 1957 års riksdag rörande upprättande av ett tekniskt

läroverk inom Kopparbergs län.

För de motionsvis framställda yrkandena om upprättande av tekniska

läroverk inom andra regioner eller orter kan enligt utskottets mening goda

skäl anföras från skilda synpunkter. Utskottet finner det emellertid icke

vara lämpligt, att riksdagen på planeringsfrågans nuvarande stadium gör

något bestämt uttalande beträffande de ytterligare orter, där det kan

befinnas ändamålsenligt att upprätta nya tekniska läroverk, eller beträffande

ordningsföljden dem emellan. Det torde i första hand böra ankomma

på överstyrelsen för yrkesutbildning och Kungl. Maj:t att i samband

med den fortsatta planeringen ta ställning härutinnan och framlägga de

förslag, vartill planeringsverksamheten ger anledning. Utskottet förutsätter,

att de motionsvis framförda önskemålen härvid kommer under förnyade

överväganden.

I likhet med departementschefen vill utskottet peka på den betydelsefulla

funktion, som de kommunala och privata tekniska

läroanstalterna har inom vårt utbildningsväsende. Särskilt vill

utskottet understryka den viktiga uppgift, som ligger däri att dessa skolor

erbjuder möjligheter för elever att med folkskolan som grund förvärva

en god teknisk utbildning jämte det ytterligare mått av allmän bildning,

som bör ges jämsides med en fackutbildning. Utskottet instämmer i departementschefens

förhoppning, att med den väsentliga höjning av statens

bidrag, som genomförts fiån och med innevarande budgetår, icke blott de

nuvarande skolorna skall kunna fortsätta sin framgångsrika verksamhet

utan också ytterligare utbildningsmöjligheter i kommunal och även privat

regi skall kunna ordnas.

Vad departementschefen förordat beträffande riktlinjer för organisation

och undervisning m. m. med avseende å ifrågavarande läroanstalter samt

angående tillämpning såsom normala bestämmelser av de vid fjolårets

riksdag beslutade provisoriska statsbidragsgrunderna för de kommunala

tekniska skolorna föranleder ingen erinran från utskottets sida.

Det synes utskottet något tveksamt, hur mycket som inbegripes i det

i motionen II: 647 framställda yrkandet, att den kommunala tekniska skolan

i Hässleholm skulle tilldelas »status som teknisk fackskola». Närmast

torde emellertid åsyftas en jämställdhet med teknisk fackskola vid tek
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

niskt. läroverk i fråga om kompetensvärdet av utbildningen. Utskottet,

som erinrar om vad utskottet ovan anfört om rekryteringsgrunden för

ifrågavarande skolor, anser emellertid frågan om kompetensvärdet av

utbildningen vid de kommunala tekniska skolorna böra lösas först sedan

de inom tekniska skolutredningen pågående övervägandena rörande anordnande

av en officiell teknisk privatistexamen slutförts. Enligt direktiven

för utredningen på denna punkt skall undersökas behovet av en privatistexamen

med samma kompetensvärde som läroverksingenjörsexamen samt

av en privatistexamen med lägre eller mera begränsad kompetens. Det

torde kunna förutsättas, att vid prövningen av utredningens blivande

förslag i dessa hänseenden jämväl frågan om en officiell sanktion i någon

form av examen vid kommunal teknisk skola kommer under bedömande.

Med hänsyn härtill torde det nu i motionen II: 647 framställda yrkandet

icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

De av departementschefen förordade grunderna för den t e x t i 11 ekni

s k a och den färger itekniska utbildningen samt för statsbidrag

till textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska institut i

Norrköping föranleder ingen erinran från utskottets sida. Utskottet vill

i detta sammanhang uttala sin tillfredsställelse över att frågan om huvudmannaskapet

för institutet i Borås nu synes kunna erhålla en lämplig

lösning genom att detsamma torde komma att övertagas av Älvsborgs läns

landsting.

Såvitt gäller den textiltekniska ingenjörsutbildningen, innebär den av

utskottet sålunda förordade organisationen, att den textiltekniska fackundervisningen

för gymnasieeleverna skall förläggas till textilinstituten i

samundervisning i största möjliga utsträckning med institutens egna elever,

medan övrig undervisning skall meddelas vid vederbörande gymnasium.

Detta system överensstämmer med det som redan nu tillämpas i

Norrköping. För närvarande erlägger gymnasieeleverna där, förutom terminsavgift

till läroverket, jämväl särskild avgift till textilinstitutet. Departementschefen

har icke berört frågan, huruvida dylika särskilda avgifter

även i fortsättningen skall uttagas av gymnasieeleverna. Utskottet

har emellertid observerat, att tekniska skolutredningen uttalat att det

vore skäligt att textilinstituten finge uppbära halv normal terminsavgift

av ifrågavarande gymnasieelever. Utskottet, som erinrar om att den av

Kungl. Maj:t föreslagna bidragshöjningen för instituten avser att möjliggöra

bland annat en femtioprocentig sänkning av de nuvarande elevavgifterna

vid instituten, anser för sin del, i likhet med vad som framhållits

i motionerna 1:490 och II: 650, från principiella synpunkter skäl icke

föreligga för att just dessa gymnasieelever skall ha att erlägga särskilda

undervisningsavgifter utöver de vanliga terminsavgifterna. Ett bortta
-

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

gande av de särskilda avgifterna ar därför önskvärt. Utskottet är emellertid

icke berett att biträda det i motionerna framställda yrkandet om

ett beslut av riksdagen om borttagande av dessa avgifter från och med

nästa läsår. Med hänsyn till frågans ekonomiska innebörd torde den nämligen

böra i första hand göras till föremål för ytterligare undersökning och

överläggningar mellan staten och institutens huvudmän. Undersökningen

synes lämpligen kunna anförtros åt överstyrelsen för yrkesutbildning i

samråd med nämnda huvudmän.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen anfört beträffande

anordnande försöksvis av en kortare kurs för utbildning av landmaskinister

samt anordnande av särskild landmaskinistexamen.

Vad slutligen gäller frågan om utformningen av den pedagogiska

utbildningen för lärare i tekniska fackämnen vid de tekniska läroanstalterna,

kan denna utbildning, såsom också departementschefen framhållit,

ingalunda sägas vara tillfredsställande. Utskottet är emellertid medvetet

om att svårigheter föreligger att för närvarande mera väsentligt förbättra

ifrågavarande utbildning. Vad departementschefen anfört och förordat

i frågan har icke givit utskottet anledning till annat uttalande än

att utskottet vill understryka vikten av att alla de åtgärder, som efter

hand visar sig praktiskt möjliga, vidtages för att effektivisera den pedagogiska

lärarutbildningen på förevarande område.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. beträffande de högre tekniska läroverken

a) att riksdagen må godkänna av departementschefen i

statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 10

februari 1956 förordade grunder för undervisningen vid de

högre tekniska läroverken;

b) att motionerna I: 491 och II: 651 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

c) att motionen II: 649, såvitt gäller utredning angående

utvidgning av antalet kemilinjer vid de tekniska gymnasierna,

icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda;

d) att riksdagen må i anledning av motionerna I: 490

och II: 650, såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj :t giva till känna vad utskottet anfört angående frågan

om en förlängning av studietiden vid de tekniska gymnasierna;
e)

att riksdagen må godkänna av departementschefen

förordade grunder för anordnande av normerade påbyggnadskurser;
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

f) att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

och med bifall till motionerna I: 489 och II: 648, bemyndiga

Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad utskottet förordat fastställa de särskilda högre

tekniska läroverkens organisation;

g) att riksdagen må föreskriva, att såsom villkor för

upprättande vid visst högre tekniskt läroverk av skolform

eller utbildningslinje, som icke ingår i läroverkets nuvarande

organisation, skall gälla, att vederbörande kommun

åtager sig att tillhandahålla för läroverket erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning,

bostad åt rektor eller motsvarande kontant ersättning samt

bostäder åt erforderlig vaktmästarpersonal eller, efter

Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall, motsvarande

kontant ersättning;

h) att riksdagen må besluta, att i Karlstad skall från

och med budgetåret 1957/58 eller den senare tidpunkt,

Kungl. Maj:t bestämmer, successivt upprättas ett högre

tekniskt läroverk under villkor att staden åtager sig att

tillhandahålla för läroverket erforderliga undervisningslokaler

jämte inredning och möbelutrustning, bostad åt

rektor eller motsvarande kontant ersättning samt bostäder

åt erforderlig vaktmästarpersonal eller, efter Kungl. Maj:ts

medgivande i varje särskilt fall, motsvarande kontant ersättning;
i)

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 488

och II: 646 ävensom i anledning av motionerna I: 490 och

II: 650 samt II: 649, sistnämnda tre motioner såvitt här är

i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl.

Maj:t för 1957 års riksdag framlägger förslag om upprättande

av ett högre tekniskt läroverk inom Kopparbergs län;

j) att riksdagen må i anledning av motionerna II: 649,

1:490 och II: 650 samt I: 492 och II: 652, förstnämnda

tre motioner såvitt här är i fråga, i skrivelse till Kungl.

Maj:t giva till känna vad utskottet anfört angående upprättande

av ytterligare nya högre tekniska läroverk utöver

vad som förordats under h) och i) ovan;

II. beträffande kommunala tekniska skolor m. fl. tekniska

läroanstalter

a) att riksdagen må godkänna av departementschefen

förordade riktlinjer beträffande organisation och undervisning

m. m. med avseende å kommunala tekniska skolor

m. fl. tekniska läroanstalter;

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

73

b) att riksdagen må godkänna av departementschefen

förordade grunder för statsbidrag till kommunala tekniska

skolor, att tillämpas tills vidare från och med redovisningsåret

1956/57;

c) att motionen II: 647 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda;

III. att riksdagen beträffande den textiltekniska och

färgeritekniska utbildningen må

a) godkänna av departementschefen förordade grunder

för den textiltekniska utbildningen;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder

för statsbidrag till textilinstitutet i Borås och Lennings textiltekniska

institut i Norrköping, att tillämpas tills vidare

från och med redovisningsåret 1956/57;

c) godkänna av departementschefen förordade grunder

för den färgeritekniska utbildningen;

d) i anledning av motionerna I: 490 och II: 650, såvitt

här är i fråga, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om

undersökning angående av utskottet angivna särskilda undervisningsavgifter

för vissa elever vid tekniska gymnasierna

i Borås och Norrköping.

II. Anslagsberäkningar för budgetåret 1966/57

l:o) Överstyrelsen för yrkesutbildning; Avlöningar. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 63, s. 101—106), vilket avser

bland annat inrättande av en förste konsulenttjänst i Ce 31, en förste

byråsekreterartjänst i Ce 27 och en kanslibiträdestjänst i Ce 11 ävensom

utbyte av en tjänst som teknisk assistent i Ce 25 mot en tjänst som förste

byråingenjör i Ce 27 samt i fråga om medelsanvisningen innebär en anslagshöjning

med 205 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för överstyrelsen för yrkesutbildning,

som föranledes av vad departementschefen

förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för överstyrelsen för

yrkesutbildning, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1956/57:

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslags
vis

.................................... 558 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.............. 9 000

3. Arvoden och särskilda ersättningar till inspek
törer

och sakkunniga biträden m. m., förslagsvis

.................................... 55 200

4. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 633 000

5. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 297 800

Summa kronor 1 553 000

c) till Överstyrelsen för yrkesutbildning: Avlöningar för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 553 000

kronor.

2:o) Överstyrelsen för yrkesutbildning: Omkostnader. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 63, s. 106 och 107), vilket

innebär en anslagshöjning med 21 500 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Omkostnader för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 195 000 kronor.

3:o) Överstyrelsen för yrkesutbildning: Yrkespedagogisk reformverksamhet.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln,

s. 642 och 643), vilket innebär anvisande av samma anslagsbelopp som

för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Yrkespedagogisk reformverksamhet för budgetåret 1956/57

anvisa ett reservationsanslag av 100 000 kronor.

4:o) Högre tekniska läroverk: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (propositionen

nr 63, s. 107—112) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga

Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret

1956/57, vidtaga av departementschefen angivna ändringar i personalförteckningen

för de högre tekniska läroverken, dels godkänna av departementschefen

angiven avlöningsstat för de högre tekniska läroverken, att

tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57, dels ock till Högre

tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 7 618 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag — innebärande en anslagshöjning med 1 063 000

kronor — avser, förutom automatiska utgiftsförändringar, i huvudsak

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956 75

inrättande av tio ordinarie lektorstjänster, varav sju på grund av den

föreslagna utbyggnaden av läroverksorganisationen, tolv adjunkts tjänst er

i Ce 29 samt en vaktmästartjänst i Ce 12, ordinariesättning av fyra

adjunktstjänster i Ca 29, en vaktmästartjänst i Ca 12 och två kontorsbiträdestjänster

i Ca 8 ävensom omreglering av skolläkararvodena och vissa

arvoden för eldargöromål m. m. I anslutning till den föreslagna utbyggnaden

av läroverksorganisationen beräknas därjämte ökad medelsanvisning

för icke-ordinarie lärartimmar, arvoden av olika slag, biträdeshjälp

på rektorsexpeditionerna samt specialundervisning i svetsning m. m.

Utskottet. I anslutning till utskottets i det föregående redovisade ställningstagande

till frågan om ökning av antalet gymnasieklassavdelningar

i första klassen från och med nästa budgetår torde under förevarande anslag

böra beräknas en höjning med i runt tal 43 000 kronor utöver vad

Kungl. Maj:t föreslagit. Nämnda belopp innesluter bland annat kostnaden

för avlöning av en lektor. Antalet nya ordinarie lektorstjänster, som a\

departementschefen beräknats till tio, torde alltsa böra bestämmas till

elva.

Under åberopande härav och då utskottet icke i övrigt har nagon erinran

mot Kungl. Maj:ts under ifrågavarande punkt framställda förslag, får

utskottet hemställa,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för de högre tekniska läroverken,

som föranledes av vad utskottet förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för de högre tekniska

läroverken, att tillämpas tills vidare från och med

budgetåret 1956/57:

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

................................ 3416 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a) Arvoden åt skolläkare m. m., förslagsvis

....................... 40 400

b) Arvoden åt bibliotekarier, förslags
vis

........................... 13 600 54 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.

förslagsvis .............................. 3 032 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 1 271 000

Summa kronor 7 773 000

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr 58 år 1956

Särskilda uppbördsmedel

Hyror och hyresersättningar m.m........... 112 000

Nettoutgift kronor 7 661 000

c) till Högre tekniska läroverk: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 7 661 000 kronor.

5:°) Högre tekniska läroverk: Omkostnader. Kungl. Maj:t har (propositionen

nr 63, s. 112) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 730 200 kronor, innebärande

en anslagshöjning med 65 000 kronor.

o Utskottet. Med hänvisning till vad utskottet anfört under närmast föregående

punkt förordar utskottet, att förevarande anslag uppräknas med

1 000 kronor utöver vad Kungl. Maj:t föreslagit och således för nästa

budgetår uppföres med 731 200 kronor. Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag,

till Högre tekniska läroverk: Omkostnader för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 731 200 kronor.

6:°) Högre tekniska läroverk: Materiel, böcker m. m. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 6S, s. 113 och 114), vilket

innebär en anslagshöjning med 330 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Högre tekniska läroverk: Materiel,

böcker m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 770 000 kronor.

7:o) Högre tekniska läroverk: Föreläsningar och fortbildningskurser.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (propositionen nr 63, s. 114

och 115), vilket innebär en anslagshöjning med 28 000 kronor, hemställer

utskottet,

att riksdagen ma till Högre tekniska läroverk: Föreläsningar

och fortbildningskurser för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 50 000 kronor.

8:°) Konstfackskolan: Avlöningar. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (åttonde huvudtiteln, s. 643—646), vilket innebär en anslagshöjning

med 124 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1956/57, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för konstfackskolan, som

föranledes av vad departementschefen förordat,

b) godkänna följande avlöningsstat för konstfackskolan,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret 1956/57:

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

77

Avlöningsstat

Utgifter

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.................................... 381 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t:

a. Arvoden åt skolläkare m. m., förslagsvis

...................... 7 660

b. Ersättning åt vissa sakkunniga, förslagsvis

...................... 138

c. Arvode åt bibliotekarie.......... 7 392

d. Arvode åt tillsynslärare . ....... 450

e. Arvode åt portvakt .........*. . 960

f. Ersättning åt vissa teckningslärare

och handledare, förslagsvis ....... 6 400

g. Ersättning åt styrelsens sekreterare 2 400 25 400

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .......................... 674 200

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 172 200

Summa kronor 1 253 000

Särskilda uppbördsmedel

1. Elevavgifter, förslagsvis .......u. . 22 000

2. Avkastning ur Sjöstedtska fonden . . 2 880

3. Bidrag från Stockholms stad, förslagsvis

....................... 202 120 227 000

Nettoutgift kronor 1 026 000

c) till Konstfackskolan: Avlöningar för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 026 000 kronor.

9:o) Konstfackskolan: Omkostnader. I enlighet med Kungl. Maj:ts

förslag (åttonde huvudtiteln, s. 647), vilket innebär en anslagshöjning med

22 200 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Konstfackskolan: Omkostnader för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 99 300

kronor.

10:o) Konstfackskolan: Undervisningsmateriel m. m. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 647 och 648), vilket

innebär en anslagshöjning med 1 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Konstfackskolan: Undervisningsmateriel

m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 75 900 kronor.

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

ll:o) Understöd åt handelsgymnasier. Kungl. Maj:t har (åttonde

huvudtiteln, s. 649—652) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för

budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 814 000 kronor, innebärande

en anslagshöjning med 209 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft motionen

II: 543 av fröken Sandell och herr Ståhl, vari hemställts att riksdagen måtte

besluta om statsbidrag till en parallellavdelning av vardera första och

andra klassen vid Karlstads handelsgymnasium. Beträffande motiveringen

för detta yrkande får utskottet hänvisa till motionen.

I fråga om ökning av antalet statsunderstödda klassavdelningar vid

redan statsbidragsberättigade handelsgymnasier har överstyrelsen för

yrkesutbildning förordat bidrag till en parallellavdelning av andra klassen

i den tvååriga kursen vid Umeå handelsgymnasium, en parallellavdelning

av tredje klassen i den fyraåriga aftonkursen vid Stockholms stads handelsgymnasium,

en parallellavdelning av vardera första och andra klassen

i den tvååriga kursen vid Karlstads handelsgymnasium, en fjärde parallellavdelning

av vardera första och andra klassen i den tvååriga kursen vid

Malmö handelsgymnasium samt en parallellavdelning av första klassen

i den tvååriga kursen vid Örebro handelsgymnasium.

Departementschefen har beräknat medel för av överstyrelsen tillstyrkta

bidrag beträffande handelsgymnasiema i Umeå och Örebro.

Därjämte innebär Kungl. Maj:ts förslag tillkomsten av ytterligare två

statsbidragsberättigade handelsgymnasier från och med nästa budgetår,

nämligen i Eskilstuna och Jönköping.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag. Då utskottet i fråga om ökning

av antalet statsunderstödda klassavdelningar vid redan statsbidragsberättigade

gymnasier icke är berett att för nästa budgetår förorda en annan

avvägning än den av departementschefen föreslagna, avstyrker utskottet

bifall till motionen II: 543. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen II: 543, till Understöd åt handelsgymnasier

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 1 814 000 kronor.

12:o) Anordnande av handelsgymnasieexamen för lärjungar från

enskild undervisning. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde

huvudtiteln, s. 652), vilket innebär en anslagshöjning med 2 000 kronor,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Anordnande av handelsgymnasieexamen

för lärjungar från enskild undervisning för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 24 000 kronor.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

79

13:o) Bidrag till bergsskolan i Filipstad m. m. I enlighet med Kungl.

Majrts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 653), vilket innebär en anslagshöjning

med 4 500 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till bergsskolan i Filipstad

m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett anslag av 72 500

kronor.

14:o) Bidrag till textilinstitutet i Borås. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (propositionen nr 63, s. 115), vilket innebär en anslagshöjning

med 124 100 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till textilinstitutet i Borås

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 225 000

kronor.

15:o) Bidrag till Lennings textiltekniska institut i Norrköping.

I enlighet med Kungl. Majrts förslag (propositionen nr 63, s. 116), vilket

innebär en anslagshöjning med 100 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till Lennings textiltekniska

institut i Norrköping för budgetåret 1956/57 anvisa ett

förslagsanslag av 180 000 kronor.

16 ro) Stipendier åt elever vid tekniska fackskolor och andra fackutbildningsanstalter.

I enlighet med Kungl. Majrts förslag (åttonde

huvudtiteln, s. 654 och 655), vilket innebär en anslagshöjning med

195 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Stipendier åt elever vid tekniska

fackskolor och andra fackutbildning sanstalter för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 1 275 000 kronor.

17 ro) Bidrag till driften av centrala yrkesskolor. I enlighet med

Kungl. Majrts förslag (propositionen nr 63, s. 116 och 117), vilket innebär

en anslagshöjning med 1 000 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till driften av centrala yrkesskolor

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

10 000 000 kronor.

18 ro) Bidrag till driften av lokala yrkesskolor. I enlighet med

Kungl. Majrts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 655—657), vilket avser

uppräkning av statsbidraget till deltidskurser vid kommunala yrkesskolor

från åtta kronor till åtta kronor 55 öre respektive från tolv kronor till tolv

kronor 80 öre samt i fråga om medelsanvisningen innebär en anslagshöjning

med 2 850 000 kronor, hemställer utskottet,

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen förordad höjning av

statsbidraget till deltidskurser vid kommunala yrkesskolor,

att tillämpas från och med redovisningsåret 1956/57;

b) till Bidrag till dnften av lokala yrkesskolor för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 32 650 000

kronor.

19:o) Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor. Kungl.

Maj:t har (åttonde huvudtiteln, s. 657—659) föreslagit riksdagen att till

detta ändamål för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag av

7 700 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels de båda likalydande motionerna I: 433 och II: 530 av fru Nilsson

in. fl. samt herrar Hansson i Önnarp och Andersson i Dunker, i vilka hemställts

att riksdagen måtte besluta att från och med budgetåret 1956/57

för lokala yrkesskolor och för sådana centrala yrkesskolor, som icke erhåller

sådant bidrag, införa investeringsbidrag i enlighet med de bestämmelser,

som nu gäller för motsvarande bidrag till folkskolebyggnader, samt att riksdagen

för budgetåret 1956/57 under riksstatens åttonde huvudtitel punkt

308 Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor måtte anvisa ett

förslagsanslag av 10 700 000 kronor, dock att, i den händelse riksdagen

prövar den statsfinansiella situationen icke tillåta en dylik utgiftsökning,

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om proposition i

ärendet till 1957 års riksdag,

dels ock de båda likalydande motionerna I: 434 och II: 522 av herr

Lindblom m. fl. och herr Ohlin m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte

besluta att statsbidrag, på det sätt 1952 års yrkesutbildningssakkunniga

föreslagit, medges till byggnader vid lokala yrkesskolor samt att för detta

ändamål anslaget till Bidrag till byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor

uppräknas med 3 300 000 kronor.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena torde få

hänvisas till motionerna I: 433 och II: 522.

Kungl. Maj:ts förslag innebär i överensstämmelse med av överstyrelsen

för yrkesutbildning verkställda beräkningar anvisande av samma anslagsbelopp

som för innevarande budgetår. Departementschefen har vid anmälan

av denna anslagsfråga uttalat bland annat, att han icke heller i år

är beredd att förorda införande av byggnadsbidrag för lokala yrkesskolor

och sådana centrala yrkesskolor, som nu ej är berättigade till dylikt bidrag.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Utskottet. Ur förevarande anslag bestrides statsbidrag till byggnader,

inventarier och engångskostnader för undervisningsmateriel vid yrkesskolor.

Till centrala verkstadsskolor och sjömansskolor utgår bidrag till anskaffning

av undervisningslokaler, administrationslokaler, elevinternat och

inventarier för undervisningslokaler med hälften av kostnaderna samt till

anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande undervisningsmateriel

med nio tiondelar av kostnaderna. Till andra centrala yrkesskolor än

centrala verkstadsskolor och sjömansskolor samt till lokala yrkesskolor

utgår endast bidrag till anskaffning av den första uppsättningen stadigvarande

undervisningsmateriel; bidraget utgör hälften eller, i vissa undantagsfall,

två tredjedelar av kostnaderna.

Utskottet får erinra om att 1952 års yrkesutbildningssakkunniga i

sitt betänkande angående yrkesutbildningen föreslog införande av byggnads-

och inventariebidrag jämväl till andra centrala yrkesskolor än

centrala verkstadsskolor och sjömansskolor samt till lokala yrkesskolor.

Bidraget borde enligt de sakkunniga konstrueras såsom byggnadsbidraget

inom folkskolan, i vilket ingår även visst bidrag till inventarier. Vid prövningen

av frågan om ökade statsbidrag till yrkesutbildningen ansåg departementschefen

(prop. 1955: 139) sig emellertid icke kunna biträda detta förslag.

Utskottet anförde i denna fråga väsentligen följande (SU 1955: 138).

För att den avsedda utbyggnaden av yrkesutbildningen skulle kunna

komma till stånd, bleve det för huvudmännen — i regel primärkommuner

och landsting — icke blott önskvärt utan absolut nödvändigt att göra betydande

investeringar i yrkesskolbyggnader. De sakkunniga hade för hela

utbyggnaden räknat med investeringar i byggnader, elevhem och stadigvarande

materiel å sammanlagt i runt tal 260 miljoner kronor. Härav

skulle enligt de sakkunnigas beräkningar i statsbidrag utgå omkring 113

miljoner kronor. De av departementschefen beräknade sammanlagda investeringsbidragen

understege sistnämnda belopp med omkring 56 miljoner

kronor, vilket belopp fölle praktiskt taget helt på de lokala yrkesskolbyggnaderna.

För att lokala yrkesskolor med ett tillfredsställande urval av

utbildningsgrenar skulle kunna upprättas, torde i det övervägande antalet

fall interkomnninalt samarbete visa sig nödvändigt. Det lokala och regionala

planeringsarbetet komme uppenbarligen att försvåras, om byggnadsbidrag

utginge till de centrala verkstadsskolorna men icke till de lokala

skolorna. Det kunde därför befaras en tendens att vid utbyggnaden lägga

tyngdpunkten i första hand på de centrala skolorna, vilket emellertid skulle

medföra en felaktig balans i yrkesskolorganisationen. Det förefölle icke heller

onaturligt, om kommunerna av ekonomiska skäl dreves att i främsta

rummet bland sina investeringsändamål sätta dem, för vilka statsbidrag

utginge. Med hänsyn till vad sålunda anförts och då det här vore fråga

om eu visserligen cj formellt obligatorisk men i sak nödvändig verksamhet

för kommunerna, förelågc enligt utskottets mening mycket starka skål

6 — Bihavg till riksdagens protokoll 1950. 6 sand. År 53

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

för att staten lämnade bidrag jämväl till de lokala yrkesskolbyggnadema.

Utskottet erinrade härvid om att det av de sakkunniga föreslagna bidraget

avsetts skola vara skatteunderlagsgraderat enligt samma grunder som för

folkskolans byggnadsbidrag. Härigenom skulle de minst bärkraftiga kommunerna

— som för övrigt torde få de förhållandevis drygaste driftkostnaderna

— erhålla det procentuellt största statsbidraget, en princip som

syntes utskottet riktig. Utskottet hade likväl icke ansett sig böra biträda

vissa motionsvis framförda yrkanden om införande från och med budgetåret

1955/56 av byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor men förutsatte, att

Kungl. Maj:t toge frågan om ett dylikt bidrag under förnyat övervägande

och för riksdagen framlade förslag i ämnet. Då ett uppskjutande av detta

stöd till de lokala huvudmännen kunde befaras komma att hämma utbyggnadstakten,

ville utskottet tillika framhålla angelägenheten av att

nämnda förslag förelädes riksdagen utan någon längre tidsutdräkt. I enlighet

med utskottets hemställan beslöt 1955 års riksdag att i skrivelse

till Kungl. Maj:t ge till känna vad utskottet sålunda hade anfört.

Utskottet konstaterar nu med allvarligt beklagande, att departementschefen

vid sin omprövning av förevarande spörsmål icke heller i år funnit

sig beredd att förorda införande av byggnadsbidrag för lokala yrkesskolor

och sådana centrala yrkesskolor, som för närvarande ej är berättigade till

dylikt bidrag. Utskottet vill därför med all skärpa understryka vad utskottet

framhöll i denna fråga vid fjolårets riksdag. Det förefinnes för närvarande

hos de kommunala myndigheterna ett stort och, med hänsyn till

ungdomskullarnas tillväxt, tvingande intresse att bygga ut yrkesutbildningsmöjligheterna

i anslutning till de riktlinjer, som uppdragits vid 1955

års riksdag. Frånvaron av byggnadsbidrag främst för de lokala yrkesskolorna

har emellertid i hög grad försvårat planeringen av den erforderliga

utbyggnaden såväl på det lokala som på det regionala planet. Det saknas

numera icke exempel på att planeringen av detta skäl stoppats upp eller,

såsom utskottet tidigare befarat, inriktats på en sådan balans mellan centrala

verkstadsskolor och andra yrkesskolor, som icke kan anses vara rationell.

Med hänsyn till att byggnadsbidrag utgår till folkskolebyggnader

för klass 9 y, föreligger också en tendens att, i motsats till vad statsmakterna

ansett lämpligt, inrikta ökningen av utbildningsplatserna för 9 y mera

på en förläggning inom vederbörande enhetsskola än på en förläggning till

yrkesskola. Det skulle uppenbarligen medföra för hela samhället ödesdigra

konsekvenser om det ej lyckades att inom den närmaste tioårsperioden

genomföra största delen av den vid 1955 års riksdag planerade utbyggnaden.

Utskottet vill i detta sammanhang också understryka angelägenheten

av att byggnadskvoten för skolbyggnadsändamål snarast ökas. Den del

av nämnda kvot, som för närvarande kan användas för yrkesskolor av

skilda slag, är nämligen, om den icke väsentligt höjes, uppenbart otillräcklig

för att den vid fjolårets riksdag antagna målsättningen för yrkesutbildningens

utbyggnad skall kunna realiseras.

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Mot bakgrunden av vad utskottet sålunda i förevarande fråga tidigare

anfört och nu ytterligare framhållit ävensom i anslutning till de i motionerna

I: 433 och II: 530 samt I: 434 och II: 522 framställda yrkandena,

vill utskottet allvarligt understryka nödvändigheten av att byggnadsbidrag

till lokala yrkesskolor och sådana centrala yrkesskolor, som för närvarande

ej är berättigade till dylikt bidrag, införes snarast möjligt. För att

ett inpassande av den härav betingade kostnadsökningen för statsverket

skall kunna ske vid den samlade budgetavvägningen och i anslutning därtill

även en omprövning av kvotfrågan företagas, förordar utskottet, att

riksdagen hos Kungl. Maj:t anhåller om förslag i ämnet till 1957 års

riksdag.

Kungl. Maj:ts förslag beträffande medelsanvisningen under förevarande

anslag för nästa budgetår bör enligt utskottets mening godtagas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag ävensom med avslag

å motionerna 1:433 och II: 530 samt 1:434 och

II: 522, såvitt gäller medelsanvisningen, till Bidrag till

byggnadsarbeten m. m. vid yrkesskolor för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 7 700 000 kronor;

b) i anledning av motionerna I: 433 och II: 530 samt

1:434 och 11:522, i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa,

att Kungl. Maj:t för 1957 års riksdag framlägger förslag

om införande av byggnadsbidrag till lokala yrkesskolor

och sådana centrala yrkesskolor, som nu icke är berättigade

till dylikt bidrag.

20:o) Bidrag till anordnande av kurser för utbildning av elektriska

installatörer. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde

huvudtiteln, s. 659), vilket innebär en anslagshöjning med 12 200 kronor,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till anordnande av kurser

för utbildning av elektriska installatörer för budgetåret

1956/57 anvisa ett förslagsanslag av 87 700 kronor.

21 :o) Kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter.

Kungl. Maj:t har (åttonde huvudtiteln, s. 660) föreslagit riksdagen

att till detta ändamål för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 59 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förchaft motionen

11:424 av fru Andrén, vari hemställts att riksdagen måtte uppräkna reservationsanslaget

till kurs för utbildning av sysselsättnings- och arbetsterapeuter

med 1 000 kronor för höjning av kursledararvodet.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 2 000 kronor, avseende

ökad medelsanvisning till undervisningsarvoden. Ett av överstyrelsen

för yrkesutbildning framlagt förslag om höjning av kursledararvodet

från 4 000 till 5 000 kronor har departementschefen ansett sig icke böra

biträda.

Det i motionen II: 424 framställda yrkandet överensstämmer med överstyrelsens

ovanberörda förslag. Beträffande motiveringen för yrkandet hänvisas

till motionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag och avstyrker förty bifall till

det i motionen II: 424 framställda yrkandet. Utskottet hemställer,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

och med avslag å motionen II: 424, till Kurs för utbildning

av sysselsättnings- och arbetsterapeuter för budgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 59 000 kronor.

22 :o) Studiebidrag och stipendier åt elever vid yrkesskolor. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 660), vilket innebär

en anslagshöjning med 1 500 000 kronor, hemställer utskottet

att riksdagen må till Studiebidrag och stipendier åt elever

vid yrkesskolor för budgetåret 1956/57 anvisa ett

förslagsanslag av 8 500 000 kronor.

23:o) Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen. Kungl. Maj:t

har (åttonde huvudtiteln, s. 661) föreslagit riksdagen att till detta ändamål

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 525 000 kronor,

innebärande en anslagsminskning med 7 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft motionen

11:420 av fröken Ager m. fl., vari hemställts att riksdagen måtte besluta,

att frågan om utbildning av lärare i yrkesarbete vid verkstads- och

yrkesskolor måtte allsidigt utredas samt att frågan om utbildning av

nämnda lärare måtte hänskjutas till 1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens

centrala ledning och viss lärarutbildning för utredning. Beträffande

motiveringen för detta yrkande torde få hänvisas till motionen.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts förslag.

I anledning av det i motionen II: 420 framställda yrkandet får utskottet

framhålla följande. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande har chefen

för ecklesiastikdepartementet den 30 september 1955 tillkallat särskilda

sakkunniga för att verkställa en förutsättningslös utredning av frågan om

den centrala ledningen av hela yrkesutbildningen och därmed sammanhäng
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

ande spörsmål. Med bifall till en av skolöverstyrelsen gjord framställning

har därefter Kungl. Maj:t genom beslut den 21 oktober 1955 uppdragit

åt nämnda sakkunniga att tillika utreda vissa av skolöverstyrelsen i berörda

framställning väckta spörsmål rörande rekrytering och utbildning

av lärare i yrkesämnen, främst med tanke på enhetsskolans klass 9 y.

Efter att ha tagit närmare del av skolöverstyrelsens ifrågavarande framställning

kan utskottet konstatera, att det genom sistnämnda beslut lämnade

utredningsuppdraget avser utbildning av yrkeslärare över huvud taget,

även om därvid vissa särskilda synpunkter kan anläggas på yrkeslärarutbildningen

för enhetsskolans behov. Med hänsyn härtill torde den ifrågavarande

motionen icke påkalla någon riksdagens åtgärd.

Utskottet hemställer,

a) att riksdagen må till Utbildning av lärare vid yrkesundervisningen

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 525 000 kronor;

b) att motionen II: 420 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

24 :o) Resestipendier åt lärare vid yrkesundervisningen. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 661 och 662), vilket

innebär anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Resestipendier åt lärare vid yrkesundervisningen

för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 15 000 kronor.

25:o) Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 662—667),

vilket avser en differentiering från och med budgetåret 1956/57 av statsbidraget

till lärlingsutbildning hos hantverksmästare i överensstämmelse

med av 1955 års riksdag i ämnet uttalade önskemål samt i fråga om medelsanvisningen

innebär en anslagshöjning med 380 000 kronor, hemställer

utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen förordade ändrade

grunder för statsbidrag till lärlingsutbildning hos hantverksmästare,

att gälla beträffande bidrag, som beviljas

från och med budgetåret 1956/57;

b) till Främjande av lärlingsutbildning hos hantverksmästare

för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 730 000 kronor.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

26:o) Främjande av lärlingsutbildning inom muraryrket m. m.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 667—669),

vilket innebär en anslagshöjning med 100 000 kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Främjande av lärlingsutbildning

inom muraryrket m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa

ett förslagsanslag av 200 000 kronor.

27ro) Bidrag till kostnader för granskning av utförda gesällprov.

I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 669 och 670),

vilket med hänsyn till förefintlig anslagsreServation innebär anvisande

allenast av ett formellt belopp, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till kostnader för granskning

av utförda gesällprov för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 1 000 kronor.

2S:o) Bidrag till vissa omskolningskurser m. m. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 670—672), vilket innebär

anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer

utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till vissa omskolningskurser

m. m. för budgetåret 1956/57 anvisa ett förslagsanslag

av 1 350 000 kronor.

29:o) Bidrag till vissa kurser i cement- och betongteknik. I enlighet

med Kungl. Maj:ts förslag (åttonde huvudtiteln, s. 672), vilket innebär

anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår,

hemställer utskottet,

att riksdagen må till Bidrag till vissa kurser i cementocli

betongteknik för budgetåret 1956/57 anvisa ett reservationsanslag

av 13 700 kronor.

30:o) Resestipendier för yrkesutbildning. Kungl. Maj:t har (åttonde

huvudtiteln, s. 672) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för budgetåret

1956/57 anvisa ett reservationsanslag av 60 000 kronor, innebärande

anvisande av samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft de båda likalydande

motionerna I: 274 och II: 406 av herr Bror Nilsson m. fl. och herr

Neländer m. fl., i vilka hemställts att riksdagen måtte besluta, att ifrågavarande

anslag höjes med 15 000 kronor till 75 000 kronor. Beträffande

motiveringen för detta yrkande, som överensstämmer med ett av överstyrelsen

för yrkesutbildning framlagt men av departementschefen avvisat

förslag, torde få hänvisas till motionen II: 406.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 53 år 1956

87

Utskottet, som icke ansett sig böra i enlighet med det i motionerna

I: 274 och II: 406 framställda yrkandet förorda någon höjning av detta

anslag för nästa budgetår, biträder Kungl. Majt:s förslag och hemställer

alltså,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag

samt med avslag å motionerna I: 274 och II: 406, till Resestipendier

för yrkesutbildning för budgetåret 1956/57 anvisa

ett reservationsanslag av 60 000 kronor.

Stockholm den 16 mars 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Leander, Näsgård, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar

Hesselbom, Pålsson, Einar Persson, Thun, Axel Andersson, Sunne och

fröken Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Ward, Malmborg

i Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Åkerström, Rubbestad,

fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Andersson i Mölndal, Widén,

Johansson i Mysinge, Nihlfors, fröken Karlsson och fröken Olsson.

Reservation

under avd. Il (Anslagsberäkningar för budgetåret 1956/57) vid punkten

11 (Understöd åt handelsgymnasier) av herr Widén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:149 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj: ts framställningar angående den tekniska skolutbildningen samt anslag för budgetåret 1956/57 till yrkesunderv a1 i texten