Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering.

1956-03-16 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:54, Utlåtande i anledning av väckta motioner om nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54 år 1956

1

Nr 54

Utlåtande i anledning av väckta motioner om nya grunder för

ordinarie prästers lönegradsplacering.

(5:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Arrhén (I: 223) och den andra inom andra kammaren av herr Staxäng

m. fl. (11:433), har hemställts, att riksdagen måtte besluta om nya grunder

för ordinarie prästers lönegradsplacering i enlighet med de huvudregler,

som föreslagits i pastoratsindelningssakkunnigas betänkande.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen II: 433 följande.

När de nya grunderna för prästerskapets avlöningar antogs fastställdes

endast beräkningsgrunder för komministertjänsternas inplacering. För kyrkoherdetjänsterna

fixerades, med utgångspunkt i hittillsvarande löneskala,

vissa lönebelopp, vilka skulle medföra inplacering i de fastställda lönegraderna,

men denna inplacering skulle endast ha engångskaraktär och vara

av provisorisk natur.

Det överlämnades åt pastoratsindelningssakkunniga, som då redan erhållit

sitt huvuduppdrag, att närmare utreda denna fråga och framlägga

förslag härom. På grunder, som av dessa sakkunniga närmare redovisats,

har dessa emellertid funnit motiverat att framlägga förslag om enhetliga

normer för lönegradsinplaceringar för samtliga ordinarie tjänster. Det visade

sig nämligen vid tillämpningen av de för komministertjänsterna fastställda

grunderna, att dessa i flera fall ledde till orimliga och icke avsedda

konsekvenser. Det syntes vidare de sakkunniga uppenbart, att en parallellplacering

mellan kyrkoherdetjänster och komministertjänster efter för dem

båda tillämpliga grunder skulle medföra en önskvärd förenkling av hela

lönesystemet i dess tillämpning. De sakkunniga föreslog därför, att där

kyrkoherdetjänsten skulle inplaceras i Ca 33, skulle komministertjänsten

inplaceras i Ca 28, och där kyrkoherdetjänsterna tillhörde endera Ca 31 eller

Ca 29, skulle komministertjänsten tillhöra Ca 26. I de fall, då kyrkoherdetjänst

vore inplacerad i Ca 27, kunde man utgå från att komministertjänst

icke skulle vara inrättad. Genom nämnda system skulle för komministertjänst

inplacering i endera Ca 27 eller Ca 25 upphöra. Det syntes överflödigt

att belasta lönesystemet med en differentiering på icke mindre än fyra

lönegrader i omedelbar följd. För bortfallet av Ca 25 talade även, att den

numera vore slutlönegrad för e. o. tjänst.

Grundläggande skulle alltså bli pastoratets karaktär, där de tjänster, som

skulle lönegradsinplaceras, vore inrättade. Därvid föreslog de sakkunniga,

att tre faktorer skulle vara lönebestämmande: pastoratets folkmängd, pastoratets

areal och antalet församlingar inom pastoratet. Den första faktorn

skulle vara grundläggande, de två senare under vissa förhållanden kompletterande.

I Ca 29 såsom normallönegrad skulle inplaceras pastorat med en

folkmängd mellan t 501—4 500 invånare, i Ca 31 inom en folkmängdsram

mellan 4 501—10 000. Där folkmängden uppginge till över 10 000 skulle in1

Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 5b år 1956

placering ske i Ca 33, där folkmängden understege 1 500 i Ca 27, såvida

icke antalet församlingar i pastoratet vore minst 3. Arealfaktorn skulle

kunna medföra endast en uppflyttning: till Ca 29, om arealen vore minst

3 kvmil, till Ca 31, om arealen vore minst 6 kvmil, och till Ca 33, om arealen

vore minst 12 kvmil.

De sakkunniga föreslog även grunder, efter vilka omprövning av den en

gång gjorda inplaceringen skulle kunna ske. Man övervägde därvid tvenne

alternativ; i båda fallen skulle en viss tid ha gått, sedan den för lönegradsinplaceringen

kritiska gränsen överskridits, innan ändring i endera riktningen

borde ifrågakomma.

Vi ansluter oss till de huvudregler, som de sakkunniga förordat, och i

synnerhet vill vi framhålla fördelarna av ett enhetligt system med utgångspunkt

i pastoratets karaktär. Vi finner även, att starka skäl förefinnes att

denna fråga bringas till ett avgörande oberoende av pastoratsindelningsspörsmålet

i stort.

De olägenheter som för närvarande gör sig gällande är av två arter. Den

förra hör samman med det nuvarande systemet för komministertjänsternas

inplacering, den andra är av administrativ art. För närvarande finns inga

bestämmelser om, när och efter vilka grunder omprövning av gällande inplacering

kan ske, varför framställningar härom, även där sakskäl förebragts,

måste lämnas utan avseende. Ju längre ett uppskov blir desto större

blir olägenheten.

Vi förutsätter, att för nuvarande tjänsteinnehavare inte ska ske någon

nedflyttning i lönegradsplacering på honom nu anförtrodd tjänst. Omprövning

bör ske, dels då tjänst blir ledig, dels efter viss tid i de fall, att folkmängdsförskjutningar

inom pastoratet motiverar sådan. Härvid synes det

av de sakkunniga föreslagna systemet med personalförteckning, som revideras,

vara att förorda.

Det uppskov med lösningen av det stora och svårbemästrade problemet

om ny pastoratsindelning, som nu inträtt, vållar i många avseenden församlingsprästerskapet

olägenhet och är ägnat att vidmakthålla och öka

känslan av osäkerhet inför framtiden. Detta synes så mycket mer beklagligt,

som det måste anses som ett livsvillkor för fullgörande av kyrkans uppgift

i det nutida samhället, att rekryteringen till prästämbetet främjas. (I detta

större sammanhang utgör väl denna fråga en mindre betydande del.) En

lösning av densamma enligt de grundsatser som ovan anförts skulle emellertid

i sin mån vara ägnad att skapa önskvärd klarhet. Den skulle också

undanröja de administrativa svårigheter, som är förbundna med ett system,

som dels är oenhetligt, dels fått enbart provisorisk karaktär, och för vilket

tillfyllestgörande tillämpningsföreskrifter saknas.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, statskontoret och statens lönenåmnd avgivit utlåtanden.

Statskontoret anför följande.

Motionerna ha i korta drag antytt det rådande läget beträffande prästernas

löneförhållanden och erinrat om det förslag till lönesystem, som framlagts

av pastoratsindelningssakkunniga i betänkande med förslag till allmänna

riktlinjer för den territoriella pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga

organisationen in. in. (SOU 1953: 11). Det har pekats på de

olägenheter, som ur olika synpunkter göra sig gällande med rådande ordning,

och framhållits, att starka skäl förefinnas för att lönefrågorna bringas

till avgörande oberoende av pastoratsindelningsspörsmålet i stort. Motionärernas

hemställan avser, att riksdagen skulle besluta om grunder för ordi
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 54 år 1956

3

narie prästers lönegradsplacering i enlighet med de huvudregler, som föreslagits

i sakkunnigbetänkandet.

Spörsmålet om de grunder, som böra gälla för en reglering av prästernas

lönegradsplacering, är givetvis icke direkt avhängigt av frågan om pastoratsindelningen

i landet. Hinder torde därför icke i och för sig möta att fristående

upptaga själva löneproblemet till principövervägande. Emellertid

har statskontoret svårt att föreställa sig vad som skulle vara att vinna med

eu dylik ordning för behandling av föreliggande problem. Det måste nämligen

anses uteslutet att med stöd av nya grunder för lönegradsplacering

skrida till en mera permanent reglering av prästlönerna utan hänsyn till

de förändringar, som en jämkad pastoratsindelning må kunna föranleda.

Det torde i detta sammanhang vara tillfyllest erinra därom, att folkmängdstalet

i ett pastorat enligt de sakkunnigas förslag kommer att påverka såväl

antalet präster som lönesättningen. Den organisatoriska grundvalen för den

framtida uppbyggnaden av pastoraten måste fördenskull vara klarlagd, innan

lönespörsmålen bringas till en definitiv lösning. Statskontoret vill härutöver

framhålla, att ämbetsverket i sitt utlåtande den 16 juni 1953 över

pastoratsindelningssakkunnigas betänkande fästa uppmärksamheten på att

de sakkunniga låtit sina förslag i väsentlig grad bestämmas av en av ålder

bestående församlingsindelning. Ämbetsverket höll för sin del bestämt före,

att denna i det nuvarande samhällslivet föga tidsenliga indelning icke kunde

i den omfattning, som skett i utredningen, få bli bestämmande för pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen. Erinras må

slutligen om de betänkligheter som framfördes mot att genomföra organisationsändringar

utan att klarare normer förelåge beträffande arbetsuppgifternas

omfattning och karaktär.

Under åberopande av vad sålunda anförts vill statskontoret för sin del

bestämt uttala, att organisationsproblem och lönefrågor måste prövas i ett

sammanhang.

Statens lönenämnd anför följande.

Statens lönenämnd får beträffande pastoratsindelningssakkunnigas förslag

till lönegradsplacering för kyrkoherdar och komministrar in. m. hänvisa

till sitt i avskrift bifogade utlåtande den 7 juni 1953 över de sakkunnigas

betänkande. Även om det icke föreligger något formellt hinder för att tilllämpa

de av pastoratsindelningssakkunniga föreslagna principerna för ordinarie

prästers lönegradsplacering med utgångspunkt från nu gällande

pastoratsindelning, synes det nämnden som om de sakkunnigas förslag härutinnan

har så nära samband med deras förslag till ny pastoratsindelning,

att nämnda principer icke utan starka skäl böra göras tillämpliga innan ny

pastoratsindelning fastställts. De i motionen berörda olägenheterna av den

nuvarande ordningen förefalla icke vara av den art att man på grund härav

bör ge ifrågavarande principer tillämpning innan pastoratsindelningsfrågan

lösts.

Statens lönenämnds omförmälda, den 7 juni 1953 avgivna utlåtande över

pastoratsindelningssakkunnigas förslag till lönegradsplacering för kyrkoherdar

och komministrar in. in. hade — till den del det avsåg lönegradsfrågan

—- följande lydelse:

Lönenämnden bar i och för sig icke funnit anledning till erinran mot de

av de sakkunniga i kapitel 13 »Lönegradsinplacering av kyrkoherdar och

komministrar» föreslagna inplaceringsreglerna. Lönenämnden måste emellertid

finna det icke tillfredsställande, att en tillämpning av reglerna i fråga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 54 år 1956

om komministertjänsterna medför en klar höjning av den lönenivå, som

fr. o. in. prästlöneregleringens ikraftträdande den 1 januari 1952 gäller för

dessa tjänster. Såvitt lönenämnden kunnat finna kan emellertid en sådan

lönejustering svårligen undvikas vid en, enligt nämndens mening sakligt

motiverad, övergång till ett parallellplaceringssystem för kyrkoherde- och

komministertjänsterna. Med hänsyn härtill vill lönenämnden icke motsätta

sig att de föreslagna reglerna läggas till grund för lönegradsinplaceringen

av hithörande tjänster.

Vad de sakkunniga föreslagit rörande lönegradsinplaceringens genomförande

anser sig lönenämnden kunna godtaga.

Utskottet. I motionerna hemställes att riksdagen måtte besluta om nya

grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering i enlighet med de huvudregler

som föreslagits i pastoratsindelningssakkunnigas betänkande. I anledning

härav får utskottet erinra om att nämnda betänkande, som avgavs

den 26 februari 1953 (SOU 1953: 11), varit föremål för remissbehandling i

vanlig ordning och alltjämt är föremål för Kungl. Maj:ts prövning. Även

om hinder i och för sig inte kan anses föreligga att pröva lönegradsfrågan

för prästerna utan att organisationsfrågans lösning avvaktas, kan utskottet

inte finna en dylik anordning lämplig. Enligt utskottets mening står — såsom

ock både statskontoret och statens lönenämnd ansett — lönegradsfrågan

i så nära samband med organisationsfrågan, att den förra inte bör utbrytas

till separat behandling. Då utskottet sålunda med hänsyn härtill

inte anser sig kunna tillstyrka motionerna, vill utskottet emellertid ge uttryck

åt den förhoppningen att den berörda lönegradsfrågan skall kunna

bringas till avgörande utan alltför stor tidsutdräkt.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 223 och II: 433 icke må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 16 mars 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, Leander,

Näsgård, Gillström, Näsström, Boman, fröken Andersson, herrar Hesselbom,

Pålsson, Einar Persson, Thun, Axel Andersson, Sunne och fröken

Ranmark; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Malmborg i

Skövde, Bergström, Andersson i Malmö, Åkerström, Rubbestad, fröken Elmén,

herrar Petterson i Degerfars, Andersson i Mölndal, Widén, Johansson

i Mysinge, fröken Karlsson, fröken Olsson och herr Nelander.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 5£ år 1956

5

Reservationer

1) av herr Rubbesiad. som ansett att utskottet bort tillstyrka motionerna

och därför hemställa,

att riksdagen må, med bifall till motionerna I: 223 och II:

433, besluta om nya grunder för ordinarie prästers lönegradsplacering

i enlighet med de huvudregler, som föreslagits i

pastoratsindelningssakkunnigas betänkande.

2) av herr Skoglund i Doverstorp.

fj60566. Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.