Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda trafikföretagen och pensionärer vid statens järnvägar.
1956-03-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1956:63, Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda trafikföretagen och pensionärer vid statens järnvägar.
Dokumentets text
16
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1956
Jir
63
Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av
full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten
övertagna enskilda trafikföretagen och pensionärer
vid statens järnvägar.
(5:e avd.)
I en inom andra kammaren av herrar Senander och Hagberg väckt motion
(II: 158) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte
anhålla om förslag till innevarande års riksdag i syfte att i princip åvägabringa
full likställdhet i pensionshänseende mellan pensionärerna vid av
staten övertagna enskilda trafikföretag och pensionärer vid statens järnvägar.
Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.
Vid 1952, 1953 och 1954 års riksdagar har motioner förelegat i syfte att
åstadkomma jämställdhet i pensionshänseende mellan förutvarande befattningshavare
vid av statens järnvägar övertagna enskilda trafikföretag eller
efterlevande till dem och dem som erhållit pension efter förstatligandet.
De nuvarande bestämmelserna innebär att pensionstagare som avgått före
förstatligandet erhåller en pension av i allmänhet SO procent av den som
SJ:s befattningshavare erhåller.
Vid 1953 års riksdag avslogs motionen av första kammaren, medan andra
kammaren biföll densamma. Någon sammanjämkning kom inte till stånd,
varför frågan föll. Motionerna vid 1954 års riksdag avslogs i båda kamrarna,
i första kammaren utan rösträkning och i andra kammaren med 101 röster
mot 87 röster, som tillföll motionärernas yrkande om skrivelse i saken till
Kungl. Maj:t. 17 av kammarens ledamöter avstod från att rösta.
Riksdagens behandling av frågan visar att det finns en stark riksdagsopinion
för det rättvisekrav som framförts i motionerna. Detta är icke ägnat
att förvåna. Var och en som inte endast ser till den formella rätten utan
också fäster vikt vid realiteter måste medge, att den nu gällande kategoriklyvningen
av ifrågavarande pensionärer icke kan bringas i överensstämmelse
med verklig rättvisa. Det är groteskt, att exempelvis en befattningshavare
vid ett enskilt trafikföretag, som pensioneras strax före förstatligandet,
skall ställas i ett sämre läge än den befattningshavare vid samma företag,
som pensioneras strax efter övertagandet. Det kan sägas att dylika gränsfall
är oundvikliga under förevarande omständigheter. Men då uppstår frågan,
varför över huvud taget en kategoriklyvning skall äga rum. Om inte enbart
krassa ekonomiska beräkningar skall vara utslagsgivande utan hänsyn
tagas även till den mänskliga faktorn, så borde ju det förhållandet att en
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1956
17
befattningshavare pensionerats medan företaget befann sig i enskild ägo
icke ställa honom i en sämre ställning än motsvarande befattningshavare
i företaget sedan detta övergått i statens hand. Ur samhällelig synpunkt
måste ju den förres insats under sin produktiva tid vara lika värdefull som
den senares.
Till detta kommer att förstatligandet av flera trafikföretag, trots principbeslut,
uppskjutits undan för undan, vilket medfört dels att möjligheterna
till förbättrade löne- och pensionsförmåner under väntetiden varit mindre
än eljest och dels att åtskilliga befattningshavare kommit i det ogynnsamma
läget att pensioneras på sämre villkor än dem som skulle ha gällt, om inte
uppskov skett.
Besvikelsen bland de pensionärer det här gäller över kategoriklyvningen
är självfallet stor. Särskilt är detta fallet bland pensionärerna vid Bergslagernas
järnvägar. Denna järnväg, vars aktiemajoritet innehades av Göteborgs
stad, överläts efter långa förhandlingar till SJ. Enligt vad som officiellt
meddelades förutsattes under förhandlingarna alt »pensionärerna vid
ifrågavarande bolag i pensionshänseende icke skulle bliva sämre ställda än
pensionärerna vid statens järnvägar». Undertecknad Senander, som vid tidpunkten
för förhandlingarna tillhörde Göteborgs stadsfullmäktige, kan vitsorda,
att allmänna uppfattningen bland stadsfullmäktiges ledamöter var
den, att vid överlåtelsen förknippats ett villkor av nämnda slag, även om
detta inte uttryckligen fastställts i överlåtelsehandlingarna. Utan tvivel kom
därför deklasseringen av pensionärerna vid BJ som eu överraskning för flertalet
av stadsfullmäktiges ledamöter.
Slutligen bör tilläggas, att därest BJ alltjämt befunnit sig i Göteborgs
stads ägo, så skulle säkerligen samtliga pensionärer i dag varit jämställda
med pensionärerna vid SJ, alldenstund staden utger pensioner som är likvärdiga
med och i vissa fall bättre än dem som utgår från SJ.
Det är här fråga om ett krav på rättvisa och billighet, vars förverkligande
drager relativt sett små kostnader.
De pensionsvillkor, som fastställts för här ifrågavarande pensionärsgrupper,
beslöts vid 1948 års riksdag och innebar att pensionerna bestämts att
motsvara 80 — i vissa fall 90 — procent av pensionerna för motsvarande
personal vid statens järnvägar.
1 sitt utlåtande nr 191 vid 1953 års riksdag i anledning av då väckta motioner
i förevarande ämne redovisade utskottet följande från järnvägsstyrelsen
erhållna uppgifter rörande storleken i nedan uppräknade exempel på olika
befattningar av dels före statsövertagandet utgående s. k. kassapensioner vid
Enskilda järnvägarnas pensionskassa resp. vid Bergslagernas järnvägar, dels
nu utgående »80-procenlpensioner», dels pensioner enligt gällande statliga
pensionsreglementen. Samtliga i sammanställningen intagna pensionsbelopp
avser grundbeloppen. Å grundbeloppen enl. kol. 4 och 5 utgår rörligt tillägg,
vilket under år 1955 utgjorde 65 % och för 1950 av Kungl. Maj:t föreslagits
till 71 %.
2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 60—63
18
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1956
Befattning
Kassapension
Nu utgående
pension (kungl.1
brev d. 18 mars
1949) (= 80 % av
pension enl.
kol. 5).
Pension enl.
statliga gäl- lande pen- sionsregle- menten
Ensk. järnv.
pensionskassa
Bergslagernas
järnvägars
pensionskassa
Banvakt, stationskarl m. fl.....
Stationsförman, packmästare
lägst 9S4
normalt 1470
1848
2 964
3 696
m. fl.......................
1470
2 200
3 084
3 852
Reparatör m. fl...............
Kontorist, stationskarlsförman
1659
2 338
3216
4 008
m. fl.......................
lägst 1108
normalt 1800
2 024
3 324
4152
Konduktör....................
l:e kontorist, l:e reparatör, ban-
lägst 1131
normalt 1800
2 480
3 324
4152
mästare m. fl...............
lägst 1108
normalt 2 387
2 904
3588
4 476
Lokförare ....................
1709
(ingen uppg.)
3 720
4 644
Banmästare m. fl.............
lägst 1 478
normalt 2849
2 904
3 888
4 860
Stationsmästare ..............
lägst 877
normalt 3108
3104
3 888
4 860
Lokförare ....................
lägst 1339
normalt 2588
2 928
4 092
5112
Utskottet. Såsom i motionen omnämnes, har den nu väckta frågan tidigare
varit föremål för riksdagens prövning vid ett flertal tillfällen. Sålunda
väcktes vid envar av 1952—1954 års riksdagar motioner i syfte att få till
stånd full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda
trafikföretagen och pensionärer vid statens järnvägar. I sitt utlåtande
nr 194 vid 1953 års riksdag redovisade utskottet närmare uppgifter till
belysning av pensionsvillkoren före resp. efter statsövertagandet. Siffrorna
utvisade, att statsövertagandet över lag medfört mer eller mindre långt gående
pensionsförbättringar. Det anmärktes därvid att vad särskilt Bergslagernas
järnvägar beträffade jämförelsens totalbild icke rubbades av att
vid dessa järnvägar utgått s. k. fasta tillägg till kassapensionen. Utskottet
finner anledning särskilt understryka detta förhållande, eftersom det i den
föreliggande motionen förda resonemanget närmast synes gå ut på att statsövertagandet
inneburit ett missgynnande av pensionärerna vid denna järnväg.
I en till utskottets vederbörande avdelning ingiven skrivelse har Bergslagernas
järnvägars pensionärsförening givit uttryck åt en liknande uppfattning.
I anledning härav må erinras att den mellan staten och Bergslagernas
järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa, understödsförening,
år 1948 träffade överenskommelsen byggde bl. a. på den förutsättningen,
att under år 1946 från järnvägsföretaget utbetalda tillfälliga bidrag
tillsammans med grundpensionen skulle ligga till grund vid jämförelsen
mellan pensionsförmånerna före och efter förstatligandet av Bergslagernas
järnvägar den 1 juli 1948, under det att pensionärsföreningen vid sina jämförelser
utgått från förhållandena under år 1947, vilket år järnvägsföreta
-
Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1936
19
get av föl- utskottet obekant anledning beviljade sin personal icke oväsentligt
högre tillskott till grundpensionen än vad som tidigare skett. Det må
även erinras, att en av pensionärsföreningen hos Kungl. Maj:t i fjol gjord
framställning om utredning rörande pensionsförhållandena för vissa förutvarande
befattningshavare vid Bergslagernas järnvägar genom Kungl. Maj:ts
beslut den 12 september 1955 lämnats utan åtgärd.
I sak hyser utskottet liksom tidigare den bestämda uppfattningen att någon
anledning att rubba grundvalarna för 1948 års riksdagsbeslut — vilket
byggde på ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag, som lämnats utan erinran
av Svenska järnvägsmannaförbundet — inte föreligger, eftersom några
nya omständigheter inte tillkommit som skulle kunna motivera en dylik
åtgärd.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionen II: 158 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 23 mars 1956
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från förs ta kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,
Leander, Näsströin, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Pålsson, Sundelin,
Einar Persson, Birger Andersson, Thun, Nils Theodor Larsson, Mossberger
och Jacobsson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i
Malmö, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Andersson
i Mölndal, Staxäng, Thapper, Jansson i Kalix, Löfroth, Svensson i Stenkyrka,
Almgren, fröken Ager, herrar Nelander och Mellqvist.
Reservationer
1) av herrar Karl Andersson, Hesselbom, Jacobsson, fröken Elmén, herrar
Thapper, Löfroth, fröken Ager, herrar Nelander och Mellqvist, vilka ansett
att utskottet i anledning av motionen bort hemställa,
alt riksdagen må, i anledning av motionen II: 158, i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla om förslag i syfte att i princip
åvägabringa full likställdhet i pensionshänseende mellan
pensionärerna vid av staten övertagna enskilda järnvägar
och pensionärer vid statens järnvägar.
2) av herr Rubbestad.
660578 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.