Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda trafikföretagen och pensionärer vid statens järnvägar.

1956-03-23 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:63, Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda trafikföretagen och pensionärer vid statens järnvägar.

Dokumentets text

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1956

Jir

63

Utlåtande i anledning av väckt motion om åvägabringande av

full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten

övertagna enskilda trafikföretagen och pensionärer

vid statens järnvägar.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herrar Senander och Hagberg väckt motion

(II: 158) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om förslag till innevarande års riksdag i syfte att i princip åvägabringa

full likställdhet i pensionshänseende mellan pensionärerna vid av

staten övertagna enskilda trafikföretag och pensionärer vid statens järnvägar.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Vid 1952, 1953 och 1954 års riksdagar har motioner förelegat i syfte att

åstadkomma jämställdhet i pensionshänseende mellan förutvarande befattningshavare

vid av statens järnvägar övertagna enskilda trafikföretag eller

efterlevande till dem och dem som erhållit pension efter förstatligandet.

De nuvarande bestämmelserna innebär att pensionstagare som avgått före

förstatligandet erhåller en pension av i allmänhet SO procent av den som

SJ:s befattningshavare erhåller.

Vid 1953 års riksdag avslogs motionen av första kammaren, medan andra

kammaren biföll densamma. Någon sammanjämkning kom inte till stånd,

varför frågan föll. Motionerna vid 1954 års riksdag avslogs i båda kamrarna,

i första kammaren utan rösträkning och i andra kammaren med 101 röster

mot 87 röster, som tillföll motionärernas yrkande om skrivelse i saken till

Kungl. Maj:t. 17 av kammarens ledamöter avstod från att rösta.

Riksdagens behandling av frågan visar att det finns en stark riksdagsopinion

för det rättvisekrav som framförts i motionerna. Detta är icke ägnat

att förvåna. Var och en som inte endast ser till den formella rätten utan

också fäster vikt vid realiteter måste medge, att den nu gällande kategoriklyvningen

av ifrågavarande pensionärer icke kan bringas i överensstämmelse

med verklig rättvisa. Det är groteskt, att exempelvis en befattningshavare

vid ett enskilt trafikföretag, som pensioneras strax före förstatligandet,

skall ställas i ett sämre läge än den befattningshavare vid samma företag,

som pensioneras strax efter övertagandet. Det kan sägas att dylika gränsfall

är oundvikliga under förevarande omständigheter. Men då uppstår frågan,

varför över huvud taget en kategoriklyvning skall äga rum. Om inte enbart

krassa ekonomiska beräkningar skall vara utslagsgivande utan hänsyn

tagas även till den mänskliga faktorn, så borde ju det förhållandet att en

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1956

17

befattningshavare pensionerats medan företaget befann sig i enskild ägo

icke ställa honom i en sämre ställning än motsvarande befattningshavare

i företaget sedan detta övergått i statens hand. Ur samhällelig synpunkt

måste ju den förres insats under sin produktiva tid vara lika värdefull som

den senares.

Till detta kommer att förstatligandet av flera trafikföretag, trots principbeslut,

uppskjutits undan för undan, vilket medfört dels att möjligheterna

till förbättrade löne- och pensionsförmåner under väntetiden varit mindre

än eljest och dels att åtskilliga befattningshavare kommit i det ogynnsamma

läget att pensioneras på sämre villkor än dem som skulle ha gällt, om inte

uppskov skett.

Besvikelsen bland de pensionärer det här gäller över kategoriklyvningen

är självfallet stor. Särskilt är detta fallet bland pensionärerna vid Bergslagernas

järnvägar. Denna järnväg, vars aktiemajoritet innehades av Göteborgs

stad, överläts efter långa förhandlingar till SJ. Enligt vad som officiellt

meddelades förutsattes under förhandlingarna alt »pensionärerna vid

ifrågavarande bolag i pensionshänseende icke skulle bliva sämre ställda än

pensionärerna vid statens järnvägar». Undertecknad Senander, som vid tidpunkten

för förhandlingarna tillhörde Göteborgs stadsfullmäktige, kan vitsorda,

att allmänna uppfattningen bland stadsfullmäktiges ledamöter var

den, att vid överlåtelsen förknippats ett villkor av nämnda slag, även om

detta inte uttryckligen fastställts i överlåtelsehandlingarna. Utan tvivel kom

därför deklasseringen av pensionärerna vid BJ som eu överraskning för flertalet

av stadsfullmäktiges ledamöter.

Slutligen bör tilläggas, att därest BJ alltjämt befunnit sig i Göteborgs

stads ägo, så skulle säkerligen samtliga pensionärer i dag varit jämställda

med pensionärerna vid SJ, alldenstund staden utger pensioner som är likvärdiga

med och i vissa fall bättre än dem som utgår från SJ.

Det är här fråga om ett krav på rättvisa och billighet, vars förverkligande

drager relativt sett små kostnader.

De pensionsvillkor, som fastställts för här ifrågavarande pensionärsgrupper,

beslöts vid 1948 års riksdag och innebar att pensionerna bestämts att

motsvara 80 — i vissa fall 90 — procent av pensionerna för motsvarande

personal vid statens järnvägar.

1 sitt utlåtande nr 191 vid 1953 års riksdag i anledning av då väckta motioner

i förevarande ämne redovisade utskottet följande från järnvägsstyrelsen

erhållna uppgifter rörande storleken i nedan uppräknade exempel på olika

befattningar av dels före statsövertagandet utgående s. k. kassapensioner vid

Enskilda järnvägarnas pensionskassa resp. vid Bergslagernas järnvägar, dels

nu utgående »80-procenlpensioner», dels pensioner enligt gällande statliga

pensionsreglementen. Samtliga i sammanställningen intagna pensionsbelopp

avser grundbeloppen. Å grundbeloppen enl. kol. 4 och 5 utgår rörligt tillägg,

vilket under år 1955 utgjorde 65 % och för 1950 av Kungl. Maj:t föreslagits

till 71 %.

2 Dihang till riksdagens protokoll 1956. 6 samt. Nr 60—63

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1956

Befattning

Kassapension

Nu utgående

pension (kungl.1

brev d. 18 mars

1949) (= 80 % av

pension enl.

kol. 5).

Pension enl.

statliga gäl- lande pen- sionsregle- menten

Ensk. järnv.

pensionskassa

Bergslagernas

järnvägars

pensionskassa

Banvakt, stationskarl m. fl.....

Stationsförman, packmästare

lägst 9S4

normalt 1470

1848

2 964

3 696

m. fl.......................

1470

2 200

3 084

3 852

Reparatör m. fl...............

Kontorist, stationskarlsförman

1659

2 338

3216

4 008

m. fl.......................

lägst 1108

normalt 1800

2 024

3 324

4152

Konduktör....................

l:e kontorist, l:e reparatör, ban-

lägst 1131

normalt 1800

2 480

3 324

4152

mästare m. fl...............

lägst 1108

normalt 2 387

2 904

3588

4 476

Lokförare ....................

1709

(ingen uppg.)

3 720

4 644

Banmästare m. fl.............

lägst 1 478

normalt 2849

2 904

3 888

4 860

Stationsmästare ..............

lägst 877

normalt 3108

3104

3 888

4 860

Lokförare ....................

lägst 1339

normalt 2588

2 928

4 092

5112

Utskottet. Såsom i motionen omnämnes, har den nu väckta frågan tidigare

varit föremål för riksdagens prövning vid ett flertal tillfällen. Sålunda

väcktes vid envar av 1952—1954 års riksdagar motioner i syfte att få till

stånd full likställdhet mellan pensionärerna vid de av staten övertagna enskilda

trafikföretagen och pensionärer vid statens järnvägar. I sitt utlåtande

nr 194 vid 1953 års riksdag redovisade utskottet närmare uppgifter till

belysning av pensionsvillkoren före resp. efter statsövertagandet. Siffrorna

utvisade, att statsövertagandet över lag medfört mer eller mindre långt gående

pensionsförbättringar. Det anmärktes därvid att vad särskilt Bergslagernas

järnvägar beträffade jämförelsens totalbild icke rubbades av att

vid dessa järnvägar utgått s. k. fasta tillägg till kassapensionen. Utskottet

finner anledning särskilt understryka detta förhållande, eftersom det i den

föreliggande motionen förda resonemanget närmast synes gå ut på att statsövertagandet

inneburit ett missgynnande av pensionärerna vid denna järnväg.

I en till utskottets vederbörande avdelning ingiven skrivelse har Bergslagernas

järnvägars pensionärsförening givit uttryck åt en liknande uppfattning.

I anledning härav må erinras att den mellan staten och Bergslagernas

järnvägars pensions- samt änke- och pupillkassa, understödsförening,

år 1948 träffade överenskommelsen byggde bl. a. på den förutsättningen,

att under år 1946 från järnvägsföretaget utbetalda tillfälliga bidrag

tillsammans med grundpensionen skulle ligga till grund vid jämförelsen

mellan pensionsförmånerna före och efter förstatligandet av Bergslagernas

järnvägar den 1 juli 1948, under det att pensionärsföreningen vid sina jämförelser

utgått från förhållandena under år 1947, vilket år järnvägsföreta
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 63 år 1936

19

get av föl- utskottet obekant anledning beviljade sin personal icke oväsentligt

högre tillskott till grundpensionen än vad som tidigare skett. Det må

även erinras, att en av pensionärsföreningen hos Kungl. Maj:t i fjol gjord

framställning om utredning rörande pensionsförhållandena för vissa förutvarande

befattningshavare vid Bergslagernas järnvägar genom Kungl. Maj:ts

beslut den 12 september 1955 lämnats utan åtgärd.

I sak hyser utskottet liksom tidigare den bestämda uppfattningen att någon

anledning att rubba grundvalarna för 1948 års riksdagsbeslut — vilket

byggde på ett av järnvägsstyrelsen framlagt förslag, som lämnats utan erinran

av Svenska järnvägsmannaförbundet — inte föreligger, eftersom några

nya omständigheter inte tillkommit som skulle kunna motivera en dylik

åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 158 icke må till någon riksdagens åtgärd

föranleda.

Stockholm den 23 mars 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från förs ta kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson,

Leander, Näsströin, fröken Andersson, herrar Hesselbom, Pålsson, Sundelin,

Einar Persson, Birger Andersson, Thun, Nils Theodor Larsson, Mossberger

och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Andersson i

Malmö, Rubbestad, fröken Elmén, herrar Petterson i Degerfors, Andersson

i Mölndal, Staxäng, Thapper, Jansson i Kalix, Löfroth, Svensson i Stenkyrka,

Almgren, fröken Ager, herrar Nelander och Mellqvist.

Reservationer

1) av herrar Karl Andersson, Hesselbom, Jacobsson, fröken Elmén, herrar

Thapper, Löfroth, fröken Ager, herrar Nelander och Mellqvist, vilka ansett

att utskottet i anledning av motionen bort hemställa,

alt riksdagen må, i anledning av motionen II: 158, i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla om förslag i syfte att i princip

åvägabringa full likställdhet i pensionshänseende mellan

pensionärerna vid av staten övertagna enskilda järnvägar

och pensionärer vid statens järnvägar.

2) av herr Rubbestad.

660578 Stockholm 1956. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.