Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om invalidpension åt G. A. Thingvall i Notviken.

1956-04-10 · 2 sidor, varav 2 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 2 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:70, Utlåtande i anledning av väckt motion om invalidpension åt G. A. Thingvall i Notviken.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1956

Nr 70

Utlåtande i anledning av väckt motion om invalidpension åt G. A.

Thingvall i Notviken.

(5:e avd.)

I en inom andra kammaren av herr Holmberg väckt motion (II: 565) har

hemställts, atl riksdagen måtte besluta att tillerkänna G. A. Thingvall i

Notviken full invalidpension för den skada han ådragit sig i statens järnvägars

tjänst.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

En arbetare, tidigare anställd vid statens järnvägars verkstad i Notviken,

G. A. Thingvall, råkade i mars 19471 ut för ett olycksfall — en ögonskada,

som enligt riksförsäkringsanstaltens beräkning nedsatte hans arbetsförmåga

med 25 procent. För detta tillerkändes Thingvall en livränta på 500 kronor

per år. Emellertid försämrades hans syn ytterligare till följd av olyckan så

att han år 1950 måste sluta sin tjänst. Han fick då inavalidpension, uppgående

till 4 008 kronor per år plus rörligt tillägg. Samtidigt indrogs''emellertid

den livränta Thingvall tidigare hade blivit tillerkänd. Såsom skäl för

denna åtgärd anfördes att Thingvall icke hade uppnått det antal tjänstår,

som erfordrades för att han skulle få full pension.

Thingvall anser med full rätt att han blivit allt annat än rimligt behandlad.

Den skada han ådrog sig var av den art, att han för hela livet får dras

med ett mycket svårt handicap. Synen gick helt förlorad på ena ögat, och

efter en tid märkte Thingvall till sin förtvivlan, att synen även på det andra

ögat hastigt försämrades, så att han till slut blev oförmögen till arbete

Efter det offer han sålunda givit åt dem som utnyttjat hans arbetskraft

borde det ha varit rimligt att han tillerkänts full invalidpension. Han hade

dock en sammanlagd arbetstid hos SJ av icke mindre än 26 år och fyra må??onri

kvartal), vilket ju endast obetydligt understiger den tjänstetid

(120 kvartal), som erfordras för att erhålla full invalidpension, över huvud

taget förefaller behandlingen av detta ärende i hög grad präglad av en

stel formalism, som icke givit något utrymme för de mänskliga hänsvn som

vore rimligt. J

över förevarande motion har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, järnvägsstgrelsen avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

Thin§vall> som är född den 16 oktober 1898, anställdes den 15 januari

1917 såsom hantlangare vid statens järnvägar i Boden. Efter att hava arbetat

under olika tidsperioder vid statens järnvägars huvudverkstäder i Notviken,

Goteborg och Östersund och erhållit med pensionsrätt förenad an
1

Skall vara april 1937.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 70 år 1956

9

ställning fr. o. m. den 1 februari 1926, avgick Thingvall ur statens järnvägars

tjänst vid huvudverkstaden i Notviken den 1 juni 1950, varvid han i

anledning av skador, som åsamkats honom vid olycksfall i tjänsten den 19

april 1937, jämlikt 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbetare tillerkändes

hel tjänstepension (invalidpension) såsom arbetare i pensionsgrupp

2 med ett årligt grundbelopp av för tiden 1 juni 1950—30 september 1965

4 008 kronor samt för tiden därefter 3 216 kronor, vartill kommer rörligt

tillägg enligt gällande bestämmelser.

Genom beslut den 6 juli 1937 tillerkände riksförsäkringsanstalten Thingvall

livränta på grund av sagda olycksfall med 500 kronor för år räknat

fr. o. m. 8 juni 1937, vilket belopp skulle utbetalas av järnvägsstyrelsen.

Därjämte skulle den skadade av statsmedel erhålla ersättning med 5 kronor

per år för protesunderhåll. Fr. o m. den 1 juni 1950, då den Thingvall tillkommande

invalidpensionen började utgå, upphörde i enlighet med föreskrifterna

i 11 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall i arbete

utbetalningen av livräntan, enär de sammanlagda pensionsförmåner,

som finge avdragas från ersättningen, överstego livräntans belopp. Sedan

Kungl. Maj :t den 2 juni 1950 utfärdat kungörelse angående viss tillämpning

fr. o. m. den 1 juli samma år av 11 § nyssnämnda lag, äger Thingvall

rätt att uppbära eu fjärdedel eller 125 kronor per år av den honom tillerkända

livräntan. Detta belopp har också sedan dess utbetalats till honom.

Thingvall har således kommit i åtnjutande av de pensions- och livränteförmåner,

vartill han författningsenligt är berättigad.

Utskottet. Såsom av det ovan intagna utlåtandet från järnvägsstyrelsen

framgår, åtnjuter Thingvall dels invalidpension med ett grundbelopp av

4 008 kronor för år, motsvarande grundbeloppet av hel pension för arbetare

i pensionsgrupp 2, dels ock livränta från riksförsäkringsanstalten, vilken

livränta jämlikt gällande samordningsbestämmelser utgår med en fjärdedel

av sitt grundbelopp eller med 125 kronor för år. Thingvall har således,

såsom järnvägsstyrelsen påpekat, kommit i åtnjutande av de pensions- och

livränteförmåner, vartill han är författningsenligt berättigad. Då några skäl

inte förebragts, som skulle kunna motivera en förhöjning av nämnda förmåner,

avstyrker utskottet att någon åtgärd vidtages i anledning av motionen.

Utskottet hemställer alltså,

att motionen II: 565 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 69.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.