Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer.

1956-04-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1956:71, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

Nr 71

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd

åt vissa personer.

(5:e avd.)

Statsutskottet får härmed avgiva utlåtande i anledning av väckta motioner

om beredande av pension eller understöd åt vissa anställningshavare i

statens tjänst m. fl.

l:o) Kontoristen F. V. Andersson (förhöjd pension). I motionen II: 159

hemställer herr Nyberg, att riksdagen måtte medgiva kontoristen i kassatjänst

vid KA 2 i Karlskrona F. V. Andersson tjänstepensionsrätt med tilllämpning

av pensionsunderlag i lönegrad Ca 15.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen följande.

Kontoristen i kassatjänst vid Karlskrona kustartilleriregemente F. V. Andersson

har sedan den 13 september 1948 innehaft befattningen som kassör

vid kassaavdelning nr 612 hos nämnda regemente. Tjänsten var uppförd

i lönegrad Ca 13 t. o. in. den 30 juni 1952. Från den 1 juli 1952 har Andersson

varit vikariatslöneförordnad i lönegrad 15 för samma befattning.

Genom riksdagens beslut med anledning av proposition nr 245 till 1952

års riksdag blev samtliga kassörer vid försvarets kassor fr. o. m. den 1 juli

1952 uppflyttade från 13 till 15 lönegraden. På grund av eventuell framtida

omorganisation av KA 2: s kassaavdelning blev ifrågavarande befattning

ej uppflyttad. Efter en av undertecknad väckt motion vid 1953 års

riksdag (II: 14) uttalade emellertid statsutskottet i sitt utlåtande nr 136

vid samma års riksdag, att bl. a. här nämnda befattningshavare borde meddelas

vikariatslöneförordnande i lönegrad 15. Genom departementsskrivelse

av den 26 juni 1953 blev också detta förordnande meddelat.

Den 30 juni 1955 hade Andersson i tre år uppehållit befattningen som

vikariatslöneförordnad i lönegrad 15 under samma förhållanden som de

ordinarie kassörerna vid övriga kassaavdelningar. Den 31 augusti 1956

uppnår han föreskriven pensionsålder. Med anledning av detta har Andersson

den 23 maj 1955 hos Kungl. Maj :t anhållit om att från den 30 juni

1955 få räkna tjänstepensionsrätt enligt lönegrad 15. Framställningen hade

tillstyrkts av chefen för regementet men föranledde icke någon Kungl.

Maj:ts åtgärd.

Det törefaller uppenbart, att Andersson kommit i ett sämre läge än innehavare

av motsvarande tjänster vid andra regementen på grund av att

kassan vid KA 2 varit avsedd att sammanslås med kassan vid Blekinge

kustartilleriförsvar. Någon sådan sammanslagning har dock icke kommit till

stånd, och den synes, så vitt man kan bedöma, vara ställd på framtiden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

11

Under sådana förhållanden borde Andersson även i pensionshänseende bli

jämställd med motsvarande tjänstemän vid försvarets övriga kassaavdelningar.

Utskottet. Med vitsordande av de i motionen lämnade uppgifterna får utskottet

som sin uppfattning uttala, att starka skäl synes tala för att Andersson

medgives åtnjuta tjänslepensionsrätt med tillämpning av pensionsunderlag

gällande för lönegraden Ca 15, löneklass 1», i vilken lönegrad Andersson

jämlikt statsmakternas särskilda beslut innehaft vikariatslöneförordnande

alltsedan den 1 juli 1952. Med hänsyn till de säregna förhållanden,

som i detta fall kan åberopas till stöd för en sådan åtgärd, synes ett

bifall till motionen inte behöva befaras leda till icke önskvärda konsekvenser.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionen II: 159, medgiva,

att kontoristen i kassatjänst vid Karlskrona kustartilleriregemente

F. V. Andersson må åtnjuta tjänstepensionsrätt

med tillämpning av pensionsunderlag gällande för 18

löneklassen.

2:o) Biskopen D. Helander. I de likalydande motionerna I: 38 och II: 45.

väckta den förra av herr Mogård m. fl. och den senare av herr Gustafsson i

Bogla m. fl., bar hemställts, att riksdagen måtte, trots att de formella förutsättningarna

härför saknas, besluta att f. d. biskopen Dick Helander tillerkännes

biskops förtidspension fr. o. m. den dag, då han blev avsatt från

sitt biskopsämbete.

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 1:38 följande.

Förre biskopen Dick Helander utnämndes 1941 till professor i praktisk

teologi vid Uppsala universitet och därefter från och med den 1 januari

1953 till biskop i Strängnäs stift. Från denna befattning blev han avsatt

1954 genom numera lagakraftvunnen dom. Helander dömdes som bekant

som författare av anonyma brev till präster i Strängnäs stift.

I vid 1955 års riksdag väckta motioner (1:245 och II: 377) yrkades,

enär brottet var relativt ringa, att Helander måtte tillerkännas förtidspension

som emellertid felaktigt betecknades som professors förtidspension.

Statsutskottet granskade i sitt utlåtande bl. a. frågan, huruvida Helander

i egenskap av biskop fyllde de formella förutsättningarna for att erhålla

förtidspension, och fann att så icke var förhållandet.

Otvivelaktigt torde domstolsprövningen av Helanders brott ha skett pa

ett fullt oklanderligt sätt. Emellertid är det en synnerligen allmänt utbredd

uppfattning, att förhållandet mellan brott och straff i detta fall,

bl. a. på grund av en numera skärpt lagstiftning rörande brott av ämbetsman,

antagit en i nyare svensk rättshistoria ganska enastående disproportion.

över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, statskontoret avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

I utlåtande den 15 mars 1955 till riksdagens statsutskott (statsutsk. uti.

nr 87/1955) framhöll statskontoret bland annat,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

att Helander — enligt för ämbetsverket tillgängliga uppgifter — syntes

vara berättigad åtnjuta en årlig tjänstelivränta från och med månaden näst

efter den, under vilken han uppnått 65 års ålder, intill den månad han

uppnådde 67 års ålder med 10 862 kronor 40 öre samt med 10 242 kronor

för tiden därefter,

att han varken som biskop eller professor uppfyllde de formella förutsättningarna

för erhållande av förtidspension,

att Kungl. Maj :t genom beslut den 17 september 1954 funnit ett med det

förevarande liknande ärende icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd,

ehuru sökanden i sistnämnda fall uppfyllde de formella villkoren för erhållande

av förtidspension,

att ämbetsverket med hänsyn till det ovan anförda icke funne skäl föreligga

för att bevilja Helander andra förmåner än dem som författningsenligt

tillkomme honom samt

....ämbetsverket sålunda ansåge de i ärendet väckta motionerna icke böra

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionerna biföllos icke av riksdagen (rd. skr. nr 228/1955).

Då ^ad i förevarande motioner anförts icke givit statskontoret anledning

™g.a s*n ovan angivna uppfattning, kan ämbetsverket icke tillstyrka ett

tillmötesgående av motionerna.

Utskottet. Då Helanders pensionsfråga nu på nytt dragits under riksdagens

prövning, finner utskottet anledning att erinra om att — såsom av den

lämnade redogörelsen framgått — Helander inte fyller de formella förutsättningarna

för erhållande av förtidspension. Att riksdagen nu skulle, med

avsteg från de i pensionsreglementet uppställda villkoren, tillförsäkra Helander

en dylik pension finner utskottet inte böra ifrågakomma, helst som

anordningen med beviljande av förtidspension åt befattningshavare, vilka

fyllt de formella förutsättningarna för erhållande av dylik förmån, hittills

begagnats endast med stor restriktivitet. Utskottet kan därför inte tillstyrka

motionsyrkandet.

Utskottet vill erinra om att Helander är berättigad att från uppnådd ålder

av 65 år utfå årlig tjänstelivränta, av statskontoret beräknad till 10 862

kronor 40 öre resp. efter uppnåendet av 67-årsåldern till 10 242 kronor.

Enligt uppgift åtnjuter Helander f. n. visst understöd för bedrivande av

forskningsarbete. Det synes utskottet kunna antagas, att Helander även i

lortsättningen skall kunna beredas sysselsättning — inom forskningsfacket

eller annorledes i den omfattning att han kan erhålla nöjaktig utkomst

intill dess han blir berättigad uppbära den honom tillförsäkrade tjänstelivräntan.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna 1: 38 och II: 45 ej må av riksdagen bifallas.

3:o) F. d. docenten R. Engländer. I de likalydande motionerna I: 238 och

II: 450, väckta den förra av herr Sandler och fru Hamrin-Thorell och den

senare av herr Munktell in. fl., har hemställts, att riksdagen ville som pension

åt f. d. docenten vid Uppsala universitet Richard Engländer bevilja

en årlig summa av 6 000 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

13

Till stöd för ifrågavarande förslag anföres i motionen 11:450 följande.

Den 9 maj 1953 anhöll större akademiska konsistoriet i Uppsala hos kanslern

för rikets universitet om utverkande av årlig pension åt docenten i

musikforskning vid universitetet, Dr. phil. Richard Engländer, som den 17

februari 1954 skulle fylla 65 år och i samband därmed avgå från sin docentanställning

vid universitetet. I anledning av konsistoriets begäran hemställde

kanslern i skrivelse den 20 oktober 1953 hos Kungl. Maj:t om beredande

av en pension åt Engländer med skäligt belopp. Statskontoret, som

efter remiss yttrade sig i frågan, ansåg sig emellertid »med hänsyn till arten

och kortvarigheten av Engländers verksamhet vid Uppsala universitet eller

eljest i det allmännas tjänst icke kunna understödja framställningen», och

den 11 december 1953 fann Kungl. Maj :t denna icke föranleda någon Kungl.

Maj :ts åtgärd. Vid 1954 års riksdag väckte därefter i andra kammaren herr

Munktell motion om beredande av pension om 6 000 kronor åt Engländer

men statsutskottet fann »sig sakna anledning att intaga någon annan ståndpunkt

till Engländers pensionsfråga än den, som innefattas i Kungl. Maj :ts

nyligen meddelade avslagsbeslut». Riksdagen följde utskottet.

Undertecknade få härmed på nytt bringa frågan om beredande av pension

åt Engländer inför riksdagens prövning. Vi åberopa därvid den motivering,

som förebragts i 1954 års motion, men vilja tillägga följande.

Det torde kunna förutsättas att statskontorets negativa utlåtande varit

avgörande, när Kungl. Maj :t förklarade sig icke kunna biträda större akademiska

konsistoriets i Uppsala och universitetskanslerns hemställan om

pension åt Engländer. Det är givetvis riktigt att Engländer jämförelsevis

kort tid varit docent vid universitetet; han förordnades till docent i Uppsala

1948, några månader efter det han blivit svensk medborgare. Men vid

docentförordnandet hade han bakom sig en lång vetenskaplig verksamhet,

som går mycket längre tillbaka än till 1939, då han som flykting kom till

Sverige, och som till betydande del redan då rört svensk musikhistoria. Redan

1916 offentliggjorde han i Berlin en doktorsavhandling över Johann Gottlieb

Naumann som kompositör av operor. Naumann, som var tysk, inkallades

som bekant två gånger av Gustav III för att reorganisera och leda det

svenska hovkapellet, och hans verksamhet i Stockholm blev av stor betydelse

för höjande av vårt musikliv. På stockholmsoperan uppfördes tre

operor, som voro komponerade av honom, däribland hans mästerverk, Gustav

Vasa, till vilken Kellgren skrivit texten och som gavs med utomordentlig

framgång. Det var alltså till ett viktigt skede i svensk musikhistoria som

Engländer anknöt genom att välja Naumann till ämne för sina forskningar.

Sitt intresse för svenskt musikliv visade han ytterligare sex år senare genom

eu ny upplaga av arbetet med vidare bidrag till Dresdens och Stockholms

musikhistoria.

I Sverige koncentrerade Engländer sig på Joseph Martin Kraus, den andra

centrala gestalten vid Gustav III:s opera och mycket betydande som kompositör.

Engländers forskningar över Kraus ha fört till viktiga resultat.

Att vi anhålla om pension åt Engländer oavsett att han endast några år

varit svensk statstjänsteman har sin orsak i att det rör sig om en verkligt

framstående man, som ägnat arbete och intresse åt svenskt kulturliv redan

årtionden innan han på grund av nazistisk förföljelse bosatte sig här. Ytterligt

få av de flyktingar undan nazisterna, vilka kommit till Sverige, kunna

uppvisa eu dylik verksamhet.

Under de'' år som gålt sedan riksdagen avslog motionen om pension åt

Engländer har han fortsatt att energiskt verka i musiklivets tjänst, både

som lärare vid Uppsala universitet, där han under dessa år givit ett flertal

kurser ulan ersättning, som utövande musiker och som musikhistorisk för
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

fattare. I Verdandis småskriftserie har han publicerat den populärt hållna

och mycket intressanta skriften Modeströmningar och mästare i musiken.

Till Mozartjubileet 1956 har han utgivit i facsimile och kommenterat en

kantat av Mozart som i Mozarts egen handskrift förvaras i Uppsala universitetsbibliotek.

Denna utgåva blir det otvivelaktigt främsta bidraget från

Sverige till Mozartjubileet. I en särskild skrift har han behandlat universitetsbibliotekets

Mozartskisser. Dessa, som kommit till Sverige genom gåva

till en svensk diplomat i början av 1800-talet, omfatta utom kantaten skisser

till Trollflöjten och utkast till operan Titus och höra till bibliotekets

dyrbarheter. För verket Monumenta Musicae Svecicae förbereder han utgivandet

av symfonier av Kraus. Detta arbete torde föreligga före slutet av

innevarande år.

Den betydande verksamhet Engländer fortfarande utövar innebär ytterligare

skäl att giva honom ett levebröd.

I fråga om storleken av det belopp som bör beviljas Engländer föreslå vi

i likhet med 1954 års motion 6 000 kronor, alltså samma summa som riksdagen

anslagit åt doktor Thörnberg.

Över lörevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, statskontoret avgivit utlåtande och därvid anfört följande.

Såsom framgår av motionerna, hemställde kanslern för rikets universitet

i skrivelse den 20 oktober 1953 hos Kungl. Maj:t om beredande av pension

med skäligt belopp åt docenten vid Uppsala universitet R. Engländer. I

utlåtande den 13 november 1953 ansåg sig statskontoret med hänsyn till

arten och kortvarigheten av Engländers verksamhet vid Uppsala universitet

eller eljest i det allmännas tjänst icke kunna understödja framställningen.

Genom beslut den 11 december 1953 fann Kungl. Maj:t framställningen

icke föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd. Vid 1954 års riksdag väcktes

motion i andra kammaren om beredande av pension med 6 000 kronor åt

Engländer men statsutskottet fann sig, såsom även framhållits i ärendet,

sakna anledning att intaga någon annan ståndpunkt till Engländers pensionsfråga

än den, som innefattats i Kungl. Maj :ts avslagsbeslut. Riksdagen

följde utskottet. 6

Med hänsyn till det ovan anförda och då — såvitt statskontoret kan finna

— sådana ändrade förhållanden, som skulle motivera ett annat ståndpunktstagande

till frågan om pension av statsmedel åt Engländer, icke föreligga,

anser statskontoret motionerna icke böra föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Utskottet. I likhet med statskontoret hyser utskottet den uppfattningen,

att vad i de nu föreliggande motionerna anförts utöver de i den år 1954

väckta motionen åberopade omständigheterna inte innebär tillräcklig anledning

att frångå den ståndpunkt riksdagen nämnda år intog till frågan

om pension av statsmedel åt Engländer. Utskottet hemställer alltså,

att motionerna I: 238 och II: 450 ej må av riksdagen bifallas.

4:o) Förre timläraren H. Renström. I motionen II: 157 hemställer herr

Gustafsson i Stockholm, att riksdagen måtte tillerkänna förre timläraren

Hjalmar Renström ett årligt understöd med belopp, som riksdagen finner

skäligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

15

Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären följande.

Förre timläraren vid Högalids samrealskola i Stockholm Karl Hjalmar

Albin Renström, född den 1 mars 1889, har sedan år 1913 varit verksam som

teckningslärare vid olika läroanstalter. Med undantag för åren 1934—-1938,

då han varit tjänstledig på grund av sjukdom, har Renström tjänstgjort som

lärare med i medeltal drygt tio veckotimmar. I en år 1955 till Kungl. Maj :t

ställd anhållan har Renström ansökt om att komma i åtnjutande av pension.

Denna ansökan föranledde ingen annan Kungl. Maj :ts åtgärd än att sökanden

tillerkändes ett engångsbelopp av ettusenfemhundra (1 500) kronor.

Kungl. Maj:ts beslut i förevarande angelägenhet är formellt oantastligt.

En omräkning av Renströms tjänstgöringstid till heltid ger nämligen vid

handen, att denna sammanlagt uppgår till i runt tal 13 år och 3 månader,

vilket understiger minimitiden — femton år — som satts som gräns för riksdagens

bemyndigande till Kungl. Maj :t att utanordna ersättning från anslaget

till diverse pensioner och understöd m. m.

Ehuru Renström alltså ej formellt kan göra anspråk på pension, talar

starka skäl för att han i någon form tillerkännes understöd från staten för

sin osedvanligt långa och väl vitsordade insats i undervisningens tjänst.

Utskottet. Enligt utskottets mening kan i förevarande fall inte åberopas

tillräckliga skäl för utverkande av s. k. riksdagspension åt Renström, vars

pensionsfråga nyligen prövats av Kungl. Maj :t utan att föranleda någon

Kungl. Maj :ts åtgärd. Utskottet hemställer därför,

att motionen II: 157 ej må av riksdagen bifallas.

5:o) Trädgårdsförmannen vid Linnéträdgården i Uppsala R. Ekbom. I de

likalydande motionerna 1:111 och II: 156, väckta den förra av herr Osvald

och den senare av herrar Jacobsson i Tobo och Stiernstedt, har hemställts,

att riksdagen måtte besluta att bevilja trädgårdsförmannen Rickard Ekbom

vid Linnéträdgården i Uppsala pension med ett belopp av 8 019 kronor per

år.

Till stöd för ifrågavarade förslag anföres i motionen I: 111 följande.

Som en av Uppsalas förnämsta sevärdheter kan man med skäl beteckna

den Linnéska trädgården, universitetets tidigare botaniska trädgård, där

man lyckats återskapa hela den omgivning, i vilken vår största naturvetenskapsman

verkade, och i hans bostadshus inreda ett Linnémuseum helt fyllt

med föremål från hans hem. Det torde kunna sägas, att denna anläggning

är enastående, icke endast för vårt land, utan även internationellt sett.

Det märkliga är emellertid, alt denna är helt en skapelse av ett enskilt

sällskap, Svenska Linnésällskapet, vars medlemmar med aldrig slappnande

energi om ock med stora svårigheter lyckats genomföra uppgiften och under

de gångna trettiofem åren, som förflutit sedan trädgården återställdes,

hållit anläggningen i stånd. Detta trots att kostnaderna för trädgårdsunderhållet

sedan åren före senaste världskriget tre- å fyrfaldigats. Sistlidna års

riksdag behjärtade också de svårigheter, sällskapet har all möta, då den

biföll ett Kungl. Maj:ts äskande, grundat på en framställning från Uppsala

universitet, varigenom ett belopp på 6 000 kronor uppfördes på dess stat

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

att utgå som bidrag till trädgårdens underhåll. Trädgården, som alltjämt

är universitetets egendom, är sedan 1918 genom kanslersbrev upplåten åt

sällskapet mot villkor, att en av större akademiska konsistoriet vald medlem

ingår i styrelsen med uppgift att övervaka trädgårdens behöriga vård.

Uppsala stad, för vars invånare trädgården är en värdefull tillflyktsort,

bidrager därjämte till underhållet med motsvarande belopp. Innan dessa

bidrag tillkommo, gick verksamheten under en följd av år med förlust, vilken

täckts från en .reservfond, som numera förbrukats, och även sedan

nämnda bidrag beviljats, kan rörelsen väntas medföra underskott, enär ytterligare

ökning av kostnaderna för trädgården tillstött.

Trädgården skötes av en fast anställd trädgårdsförman med biträde av

en å två trädgårdsarbetare. Såsom trädgårdsförman har alltsedan 1920

tjänstgjort samma person, Rickard Ekbom. Denne, som är född år 1891,

har nu nått den ålder, då han bör beredas möjlighet att draga sig tillbaka

efter en tjänstetid av 36 år. Men härvid uppstår den svårigheten, att sällskapet

icke äger de ekonomiska resurserna för att bereda honom en tryggad

ålderdom, om det samtidigt skall kunna bära utgifterna för trädgårdens

tinderliåll.

Ekboms duglighet och energi på den plats han så länge innehaft, vilken

med sitt mångsidiga växtbestånd kräver särskilda kunskaper, har från

många håll vitsordats och fick ett offentligt erkännnade, då kungl. patriotiska

sällskapet år 1952 tillerkände honom sin medalj i guld av andra storleken

»för förtjänster om trädgårdsodling». Sällskapet har också efter hand

uppflyttat honom i löneavseende, så att han nu är jämställd med de vid

universitetets botaniska trädgård anställda trädgårdsförmännen, d. v. s.

i lönegrad 16.

Därest universitetet haft de ekonomiska möjligheterna att självt underhålla

den Linnéska trädgården, skulle Ekbom, om han i så fall varit anställd

å dess stat, varit berättigad till vanlig pension. Nu är hans pensionering

beroende av ett enskilt, ideellt sällskaps begränsade möjligheter.

Sällskapet har visserligen strävat att för framtiden lösa pensionsfrågan

genom att börja upplägga en pensionsfond, men fondavsättningen har på

grund av det ovannämnda dåliga ekonomiska resultatet av sällskapets

verksamhet under en följd av år varit så ringa, att fonden icke har någon

betydelse för Ekboms pensionsfråga. Sällskapet hoppas emellertid kunna

försäkra Ekboms efterträdare i SPP, varvid fonden skulle kunna underlätta

sällskapets premieinbetalningar under de första åren.

Det synes mig emellertid angeläget, att den verkligt framstående arbetsinsats,

Ekbom gjort, lönas med en tryggad ålderdom. Jag får därför hemställa,

att riksdagen ville bevilja honom pension av samma storlek som

trädgårdsförmännens vid universitetets botaniska trädgård eller 8 019 kronor

per år.

Över förevarande motioner har, efter därom i vederbörlig ordning gjord

framställning, kanslern för rikets universitet och statskontoret avgivit utlåtanden.

Kanslern för rikets universitet har hänvisat till ett av drätselnämnden

vid universitetet i Uppsala avgivet yttrande, vari nämnden tillstyrkt att

Ekbom måtte tillerkännas den i motionerna föreslagna statspensionen.

Statskontoret har anfört följande.

Av den i motionerna förebragta utredningen framgår, att skötseln av

Linnéträdgården i Uppsala allt sedan anläggningens återställande omhän
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

17

derhafts av en enskild organisation — Svenska Linnésällskapet — samt

att bidrag av statsmedel till trädgårdens underhåll utgått först från och

med innevarande budgetår.

Statskontoret har tidigare i olika sammanhang framhållit, att staten i

princip icke bör ikläda sig kostnaderna för pensionering av personer, vilka

icke kunna åberopa statlig anställning. Riksdagen har även i dylika fall intagit

en mycket restriktiv ståndpunkt. Endast då synnerliga skäl förelegat

— såsom att den verksamhet, varom fråga varit, framstått som allmänt

gagnelig eller förtjänstfull — har riksdagen beviljat pension åt personer

utom statens tjänst. Mot bakgrunden härav kan statskontoret icke finna

förutsättningar föreligga för att i särskild ordning bevilja Ekbom pension

av statsmedel. Ämbetsverket anser sålunda i ärendet väckta motioner icke

böra föranleda någon riksdagens åtgärd.

Utskottet. Såsom statskontoret framhållit, har riksdagen hittills intagit

en mycket restriktiv ståndpunkt, då fråga uppkommit om pensionering av

personer, vilka icke innehaft någon statlig anställning. Endast i vissa fåtaliga

fall, där vederbörandes insatser framstått som allmänt sett särskilt gagneliga

eller förtjänstfulla, har pension av statsmedel beviljats; i nämnda

fall har det f. ö. regelmässigt rört sig om personer, vilka — till skillnad

från Ekbom — över huvud taget inte kunnat åberopa något anställningsförhållande

utan utövat en mera fristående ideell eller liknande verksamhet.

Redan vid sådant förhållande torde betänkligheter möta mot tanken

på att staten här skulle träda emellan. Härtill kommer f. ö. att, såvitt kunnat

utrönas, någon framställning om pension åt Ekbom inte gjorts hos

Kungl. Maj:t, som torde vara den instans som i första hand bör pröva en

pensionsfråga av förevarande slag. Utskottet kan därför inte tillstyrka motionsyrkandet.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 111 och II: 156 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den 10 april 1956

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 69.

Reservation

vid punkten 2 (Biskopen D. Helander) av herrar Näsgård, Rubbestad,

Hoppe, Staxäng, Johansson i Mysinge och Nelander, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan hort ha följande lydelse:

»Med beaktande av de i motionerna anförda omständigheterna finner ut
2

Bihang till riksdagens protokoll 1956.6 sand. Nr 69—73

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 71 år 1956

skottet det vara med billighet förenligt, att Helander tillerkännes ett årligt

understöd för tiden intill dess han vid uppnådd ålder av 65 år blir berättigad

uppbära tjänstelivränta. Beloppet av denna ersättning synes i nära anknytning

till storleken av tjänstelivräntan lämpligen kunna bestämmas till

10 008 kronor för år. Å ersättningen bör inte få åtnjutas några rörliga tillläggsförmåner.

Ersättningen bör utgå fr. o. in. den 1 juli innevarande år,

vid vilken tidpunkt Helander uppnått 60 års ålder.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må i anledning av motionerna 1:38 och II:

45 medgiva, att biskopen D. Helander må fr. o. m. den 1 juli

1956 intill den tidpunkt, då han blir berättigad uppbära

tjänstelivränta, från anslaget till Diverse pensioner och understöd

m. m. utbekomma en årlig ersättning av 10 008 kronor,

varå rörliga tilläggsförmåner ej må utgå.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1956:183 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer. a1 i texten