Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1953

1957-02-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt förordningen den 11 juni 1953

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition angående

ytterligare tillägg å de livräntor som utgå enligt

förordningen den 11 juni 1953 (nr 357) om vissa

ersättningar vid införandet av statsmonopol å importen

av tobaksvaror, dels o c k i ämnet väckt motion.

Genom en den 3 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 10, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att med

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om bestridande från bolagets

medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses i förordningen

den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid införandet av statsmonopol

å importen av tobaksvaror i enlighet med i propositionen angivna

grunder.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en inom andra kammaren

väckt till lagutskott hänvisad och andra lagutskottet tilldelad fristående

motion, nr 54, av herr von Friesen, vari yrkats, »att riksdagen måtte

bemyndiga Kungl. Maj :t att med aktiebolaget Svenska Tobaksmonopolet

träffa avtal om bestridande från bolagets medel av tillägg å de livräntor

som avses i förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar

vid införande av statsmonopol å importen av tobaksvaror med ett belopp

motsvarande 15 % tillägg å nu utgående ersättningar».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifrågavarande förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen och motionen.

Enligt förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar vid

införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror —- som utfärdats i

enlighet med riksdagens skrivelse den 2 juni 1943 (nr 266; jfr prop. nr 200)

— skall under vissa förutsättningar ersättning i form av livränta utgå till de

tidigare enskilda tobaksimportörerna och deras anställda samt tobaksagenterna.

I 9 § stadgas sålunda, att grossistimportör, som bedrivit sin rörelse sedan

den 1 januari 1937 och som personligen handhaft den omedelbara ledningen

av rörelsen, äger erhålla ersättning för förlorad näringsverksamhet i form

av livränta. Till grund för beräkningen därav skall läggas en på visst sätt be
1

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

räknad årslön till affärsledaren dock högst 10 000 kronor. Livränta skall

till den som under minst 20 år bedrivit importverksamhet utgå med sex tiondelar

av sålunda fastställd ledarlön samt till den som icke uppnått 20 verksamhetsår

med ett i förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Hos tobaksimporlör stadigvarande anställd person, som till följd av importmonopolets

införande mist sin anställning, äger jämlikt 11 § erhålla

ersättning under följande villkor, nämligen

a) att han vid monopolets ikraftträdande var svensk medborgare samt

uppnått 21 års ålder,

b) att hans inkomst av arbetet under de fem närmaste kalenderåren före

monopolets ikraftträdande uteslutande eller till väsentlig del härflutit av

anställning hos tobaksimportör, samt

c) att han icke erhållit och icke kunnat erhålla likvärdig anställning i statens

tjänst eller hos monopolets utövare. — Ersättningen skall till den som

vid importmonopolets ikraftträdande uppnått minst 45 års ålder utgå i form

av livränta och till övriga anställda i form av inkomstersättning. Livräntan

respektive inkomstersättningen är fastställd på grundval av ersättningstagarens

medelårsinkomst, varmed förstås medeltalet av den vederbörligen styrkta

årsinkomst som åtnjutits i den mistade anställningen åren 1938 och 1939,

dock att, därest sagda medeltal överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp

icke medräknats. Livränta skall till den som under minst 20 år innehaft

anställning hos tobaksimportör utgå med sex tiondelar av medelårsinkomsten

samt till den som icke uppnått 20 anställningsår med ett i förhållande

till anställningstidens längd nedsatt belopp. Om ersättningstagare på

grund av sin anställning beretts pension, skall livräntan minskas med pensionens

belopp.

Enligt 13 § äger tobaksagent, varmed förstås envar, som yrkesmässigt för

utländsk fabrikants räkning verkat för avsättning inom riket av importerade

tobaksvaror och som bedrivit sin verksamhet sedan den 1 januari 1937

och i medeltal för de mellan den 31 december 1934 och den 1 januari 1940

fallande verksamhetsåren genom agenturen erhållit minst en tiondel av sin

hela inkomst av förvärvsverksamhet, uppbära livränta, om han vid importmonopolets

ikraftträdande nedlagt sin verksamhet som tobaksagent. Till

grund för beräkningen av livräntan skall läggas medelårsinkomsten av tobaksagenturen

under de verksamhetsår som nyss nämnts, dock att, därest

medelårsinkomsten överstiger 10 000 kronor, överskjutande belopp ej medräknas.

Livräntan skall till den som under minst 20 år bedrivit verksamhet

som tobaksagent utgå med sex tiondelar av den sålunda fastställda medelårsinkomsten

samt till den som icke uppnått 20 verksamhetsår med ett i

förhållande till verksamhetstidens längd nedsatt belopp.

Bestämmandet av de ersättningar som enligt förordningen skall utgå anförtroddes

åt en för riket gemensam kommission (tobakskommissionen) med

viss i förordningen angiven sammansättning. Kommissionens verksamhet

har numera upphört.

Den 22 juni 1943 träffades mellan svenska staten, å ena, samt Aktiebola
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

3

get Svenska tobaksmonopolet, å andra sidan, ett avtal, varigenom tobaksmonopolet

bland annat förband sig att till de inom tobaksbranschen sysselsatta

personer som avses i förordningen utgiva de ersättningar som fastställts av

kommissionen.

Motiven till de nu berörda ersättningsreglerna återfinns främst i det betänkande

rörande reglering av import- och detaljhandeln med tobaksvaror

(SOU 1940: 34) som den 16 december 1940 avgavs av tillkallade sakkunniga

(1938 års tobakshandelsutredning). Utredningsmännen har i ersättningsfrågan

uttalat bland annat, att ersättningarna med hänsyn till vad som

upplysts rörande de anställdas i allmänhet anmärkningsvärt låga lönenivå

borde tillmätas efter jämförelsevis generösa grunder, då risk eljest i åtskilliga

fall syntes föreligga att existensminimum underskredes, samt understrukit,

att några direkta jämförelser med gängse grunder för pensionering icke

borde anställas. Det syntes utredningsmännen nämligen vara en klar principiell

skillnad mellan det fall, att en person vid fastställd avgångsålder, eller

på grund av sjukdom dessförinnan, pensionerades enligt de med anställningen

förbundna pensionsvillkoren eller därmed jämförliga grunder, och

det fall, att staten förbjöde en förut lovlig näring och därmed på en gång

berövade en hel kår dess levebröd.

Sedan frågan om dyrtidstillägg å livräntorna väckts dels från enskilt håll

genom framställningar till Kungl. Maj :t, dels genom motion i riksdagen

(se 1950:11:58; LI 2U 24) hemställde Kungl. Maj :t (prop. 1952:158) om

riksdagens bemyndigande att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

träffa avtal om bestridande från bolagets medel av ett tillägg om 25 procent

å de livräntor som utgick från och med den 1 juli 1952. Riksdagen lämnade

det begärda bemyndigandet (L2U 32; rskr 184). Den 30 juni 1952 träffades

avtal mellan staten och bolaget om det föreslagna tillägget å livräntorna.

I en den 14 februari 1956 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift har

förre direktören Ernst Olsson hemställt, att Kungl. Maj:t måtte upptaga

frågan om en höjning av det 25-procentiga tillägget till prövning.

Styrelsen för Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, som den 22 mars 1956

avgivit infordrat utlåtande i ärendet, har framhållit, att levnadskostnaderna

med utgångspunkt från juni 1943, då grunderna för bestämmandet av livräntorna

fastställdes av statsmakterna, stigit med cirka 50 procent. Med

hänsyn härtill har styrelsen ansett skäl föreligga för en höjning av tillägget

å livräntorna till 50 procent. För närvarande utgår livräntor till 49 anställda,

nio grossistimportörer och tre agenter med ett sammanlagt årligt belopp

— inklusive tillägget å 25 procent — av 207 000 kronor. Storleken av utgående

livräntors grundbelopp varierar mellan 100 och 6 000 kronor för år och

det kapitaliseradc nuvärdet av livräntorna jämte tillägg utgör cirka 2,7 miljoner

kronor. Styrelsen är för sin del beredd att ikläda tobaksmonopolet

kostnaderna för ett ökat tillägg, därest icke skulle förefinnas någon erinran

däremot från Kungl. Maj:ts sida.

Statskontoret har i infordrat utlåtande den 3 april 1956 förklarat sig icke

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

ha något att erinra mot bifall till framställningen på sätt styrelsen för tobaksmonopolet

föreslagit.

I förevarande proposition har chefen för finansdepartementet, statsrådet

Sträng, anfört:

»Såsom inledningsvis nämnts utgår enligt förordningen den 11 juni 1943,

nr 347, under vissa förutsättningar ersättning i form av livräntor till de tidigare

inom tobakshandeln sysselsatta grossistimportörerna, deras anställda

samt tobaksagenterna. Av förarbetena till förordningen synes ej framgå annat

än att livräntebeloppen skall vara definitiva. Min företrädare i ämbetet

fann sig ändock — med hänsyn till omständigheterna vid införandet av statsmonopol

å importen av tobaksvaror och till de stegrade levnadskostnaderna

— böra föreslå, att ett tillägg om 25 procent till ifrågavarande ersättningar

skulle utgå från och med den 1 juli 1952. Förslaget godtogs av Kungl. Maj :t

och riksdagen (prop. 1952: 158; L2U 32; rskr 184). Sedan år 1952 har levnadskostnaderna

ytterligare stegrats. Jag förordar därför, att förslag framlägges

för riksdagen om ytterligare tillägg till dessa ersättningar. Tilläggen

synes böra höjas till 50 procent av grundlivräntorna, i enlighet med vad

tobaksmonopolet föreslagit, samt utgå från och med den 1 juli 1957.

Kostnaderna för en sådan höjning beräknas av tobaksmonopolet till cirka

40 000 kronor per år. I likhet med vad som gäller beträffande livräntorna

och nuvarande tillägg bör även gäldandet av det ytterligare tillägget åvila

tobaksmonopolet. Styrelsen för tobaksmonopolet har även förklarat sig beredd

att ikläda monopolet kostnaderna härför.»

Utskottet

Utskottet delar den i propositionen och den fristående motionen II: 54 uttalade

meningen att med hänsyn till levnadskostnadernas stegring ytterligare

tillägg bör utgivas å de livräntor som enligt förordningen den 11 juni 1943

under vissa förutsättningar utgives till de tidigare inom tobakshandeln sysselsatta

grossistimportörerna, deras anställda samt tobaksagenterna. Departementschefen

har i enlighet med av tobaksmonopolet framlagt förslag förordat

en höjning av utgående tillägg å grundlivräntorna från 25 till 50 procent,

att gälla från och med den 1 juli 1957. 1 motionen har föreslagits en

höjning med 15 procent å nu utgående ersättningar, motsvarande en höjning

av tillägget till 43,75 procent å grundlivräntorna. Utskottet finner med hänsyn

till den stegring av levnadskostnaderna som ägt rum sedan livräntorna

ursprungligen fastställdes den av departementschefen föreslagna höjningen

väl avvägd. Motionens syfte, vilket främst synes ha varit att säkra genomförandet

av en lämplig höjning av tillägget å de ifrågavarande livräntorna,

torde genom detta ställningstagande jämväl vara tillgodosett. Såsom departementschefen

vidare uttalat bör — i likhet med vad som gäller beträffande

livräntorna och nuvarande tillägg •— gäldandet av det ytterligare tillägget

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

5

åvila tobaksmonopolet. Av propositionen framgår, att styrelsen för tobaksmonopolet

förklarat sig beredd att ikläda monopolet kostnaderna härför.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen med bifall till förevarande proposition,

nr 10, måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet träffa avtal om bestridande från

bolagets medel av ytterligare tillägg å de livräntor som avses

i förordningen den 11 juni 1943 (nr 347) om vissa ersättningar

vid införandet av statsmonopol å importen av tobaksvaror,

i enlighet med i propositionen angivna grunder;

B. att motionen II: 54 måtte anses besvarad genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 12 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr

Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,

Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd

och fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lundberg.

670212 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:84 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunallag för Stockholm. s. 1 i texten