Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

1957-03-14 · 47 sidor, varav 47 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 47 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:11, Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

1

Nr 11

Utlåtande i anledning dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr

346) angående statsmonopol å tillverkning och import

av tobaksvaror, m. m., dels ock i ämnet

väckta motioner.

Genom en den 18 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 50, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att

dels antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror;

2) lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608);

3) förordning om ersättning i vissa fall åt tobakshandlare; och

4) förordning om skattefrihet för vissa engångsersättningar till tobakshandlare;
dels

ock bemyndiga Kungl. Maj:t att med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet

träffa avtal därom, att av bolagets medel skall utgå de ersättningar,

som jämlikt den föreslagna ersättningsförordningen kan komma alt tilldelas

tobakshandlare, ävensom bestridas i samband med ersättningsförfarandet

uppkommande administrationskostnader.

De vid propositionen fogade författningsförslagen är av följande lydelse: 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr It år 1957

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 4, 15, 16, 17 a, 19—21, 28, 29 och 41 §§ lagen den

11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §. 4 §.

Monopolets utövare tillhandahåller

på lämpligt sätt åt enskilda återförsäljare

såväl inom riket tillverkade

som ock importerade tobaksvaror.

Därvid skall monopolets utövare i

samråd med den nämnd, varom förmötes

i 5 kap., söka anpassa försäljningsställenas

antal med hänsyn till

möjligheten för de återförsäljare, vilkas

rörelse företrädesvis omfattar

försäljning av tobaksvaror, att uppnå

skälig omsättning, i den mån så

kan ske utan åsidosättande av allmänhetens

och monopolets utövares

intressen.

15 §.

Det pris, som tobaksvara skall betinga

vid försäljning till allmänheten

(priskurantpriset), äger monopolets

utövare bestämma i enlighet med vad

i denna lag stadgas jämte av Konungen

godkända grunder.

16 §.

I varje tobaksvaras priskurantpris

skall skatt ingå dels med ett belopp,

vilket motsvarar nedanstående procent

av priskurantpriset, dels ock

med nedan angivna, i förhållande till

varans myckenhet bestämda belopp,

nämligen:1 2

Monopolets utövare tillhandahåller

på lämpligt sätt åt enskilda återförsäljare

såväl inom riket tillverkade

som ock importerade tobaksvaror.

Därvid skall monopolets utövare i

frågor av principiell natur eller eljest

av större betydelse rådgöra med den

nämnd, varom förmäles i 5 kap.

15 §.

Monopolets utövare skall, i enlighet

med vad i denna lag stadgas och

av Konungen godkända grunder, för

tobaksvara bestämma visst pris att

utan bindande verkan gälla till ledning

vid försäljning av varan till allmänheten

( rikt pris).

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall

skatt ingå dels med ett belopp, vilket

motsvarar nedanstående procent av

liktpriset, dels ock med nedan angivna,

i förhållande till varans myckenhet

bestämda belopp, nämligen:2

1 Senaste lydelse av 16, 17 a och 29 §§ se 1954: 76, av 28 § se 1948: 230.

2 Den följande tabellen har lydelse enligt propositionens förslag. Vidtagen ändring inskränker

sig till att ordet priskurantpris i förekommande fall ersatts med riktpris.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

3

Varuslag

Vikt för

1 st.

gram

För inom

tillverkad

riket

vara

För till riket införd

vara

Procent

av rikt- priset

Belopp för

Procent

av rikt- p riset

Belopp för

1 st.

öre

1 kg

kr.

1 st.

öre

1 kg

kr.

Cigarrer .........

.. grupp

I

t. o. m. 5,0

35

4,3

_

35

12,4

—

> .........

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

Cigarrcigarretter...

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

J ...

II

över 1,7

35

6,0

—

öb

9,5

—

Cigarretter .......

I

t. o. m. 0,75

40

2,5

—

40

3,5

—

> .......

It

över 0,75

40

4,3

—

40

5,65

—

Röktobak .........

—

40

24:60

40

—

31: —

Tuggtobak........

—

40

—

3: 70

40

—

7: —

Snus ............

—

40

—

3:80

40

—

5: —

(Gällande lydelse)

I skattehänseende — — — 3,3

gram.

17 a §.

Har försåld tobaksvara av monopolets

utövare återtagits för förstöring

eller nedsättning av fastställt

priskurantpris eller har varan genom

olyckshändelse gått förlorad under

transport till eller förvaring hos

återförsäljare, må den å varan belöpande

skatten återbäras.

19 §.

Tobaksvaras priskurantpris skall

utsättas å varje förpackning.

20 §.

Tobaksvara må — — — fastställd

kontrollstämpel.

Ur sådan---varje cigarrett.

Därest å restaurant, hotell eller liknande

lokal försäljning av tobaksvara

till gäst förmedlas genom servitör eller

annan å lokalen anställd person,

må försäljningen, därest den avser

mindre myckenhet än hel förpackning,

ske endast så, att varan av gästen

själv eller i dennes åsyn upptages

ur originalförpackningen.

21 §.

Tobaksvara må icke vare sig i hel

förpackning eller såsom del av innehållet

i förpackning till allmänheten

(Föreslagen lydelse)

I skattehänseende — — — 3,3

gram.

17 a §.

Har försåld tobaksvara av monopolets

utövare återtagits för förstöring

eller nedsättning av fastställt

riktpris eller har varan genom olyckshändelse

gått förlorad under transport

till eller förvaring hos återförsäljare,

må den å varan belöpande skatten

återbäras.

19 §.

Tobaksvaras riktpris skall utsättas

å varje förpackning.

20 §.

Tobaksvara må---fastställd

kontrollstämpel.

Ur sådan — — — varje cigarrett.

21 §.

Därest å restaurant, hotell eller liknande

lokal försäljning av tobaksvara

till gäst förmedlas genom servitör

eller annan å lokalen anställd person,

må försäljningen, därest den avser

mindre myckenhet än hel förpackning,

ske endast så, att varan av

gästen själv eller i dennes åsyn upptages

ur originalförpackningen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

(Gällande lydelse)

försäljas efter annat pris än det å

förpackningen utsatta priskurantpriset.

28 §.

Prov å färdiga tobaksvaror, som

medföras av vederbörligen legitimerad

handelsresande, må till riket införas

i vanlig ordning mot erläggande

av stadgad tull.

29 §.

1. Den, som av monopolets utövare

antagits till återförsäljare, må till riket

införa färdig tobaksvara för försäljning,

såvitt icke å varan eller å

förpackning för densamma finnes anbragt

varumärke, som är för monopolets

utövare registrerat eller erbjuder

så stor likhet med dylikt varumärke,

att, oaktat skiljaktigheter i vissa delar,

märkena i sin helhet lätt kunna

förväxlas.

Priskurantpriset å vara, som enligt

denna paragraf införes till riket, fastställes

av monopolets utövare efter

framställning av importören i den

ordning, Konungen bestämmer, och

skall utgöra summan av varans inköpspris,

kostnaden för dess införande

till riket, den å varan belöpande

skatten samt ett belopp motsvarande

den återförsäljarrabatt, som skolat

utgå därest varan tillhandahållits av

monopolets utövare. Priskurantpriset

beräknas efter de grunder, som gälla

den dag framställning om dess

fastställande göres.

Till ledning vid priskurantprisets

fastställande har importören att för

monopolets utövare förete sin inköpsfaktura

och de övriga handlingar rörande

införseln, som monopolets utövare

finner erforderliga.

2. Tobaksvara, som enligt denna

paragraf införes till riket, skall vara

förpackad. Innan förpackningen på

importörens bekostnad försetts med

kontrollstämpel och åsatts priskurantpris

samt importören erlagt den

på varan belöpande skatten, må importören

icke förfoga över varan;

dock må importör, i avvaktan på varans

förbrukning inom riket eller ut
-

(Föreslagen lydelse)

28 §.

Prov å färdiga tobaksvaror, som

medföras av handelsresande, må till

riket införas i vanlig ordning mot erläggande

av stadgad tull.

29 §.

1. Återförsäljare av tobaksvaror må

till riket införa färdig tobaksvara för

försäljning, såvitt icke å varan eller

å förpackning för densamma finnes

anbragt varumärke, som är för monopolets

utövare registrerat eller erbjuder

så stor likhet med dylikt varumärke,

att, oaktat skiljaktigheter

i vissa delar, märkena i sin helhet lätt

kunna förväxlas.

Riktpriset å vara, som enligt denna

paragraf införes till riket, fastställes

av monopolets utövare efter

framställning av importören i den

ordning Konungen bestämmer. Riktpriset

skall bestämmas enligt samma

grunder som för vara, vilken införes

av monopolets utövare.

Till ledning vid riktprisets fastställande

har importören att för monopolets

utövare förete sin inköpsfaktura

och de övriga handlingar rörande införseln,

som monopolets utövare finner

erforderliga.

2. Tobaksvara, som enligt denna

paragraf införes till riket, skall vara

förpackad. Innan förpackningen på

importörens bekostnad försetts med

kontrollstämpel och åsatts riktpris

samt importören erlagt den på varan

belöpande skatten, må importören

icke förfoga över varan; dock må importör,

i avvaktan på varans förbrukning

inom riket eller utförsel till

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

5

(Gällande lydelse)

försel till svensk frihamn eller utrikes

ort, utan erläggande av å varan

belöpande skatt upplägga densamma

under importörens och monopolets

utövares läs å särskilt lager (tobaksskattelager)

samt därstädes förfoga

över varan.

3. På framställning av importör

må monopolets utövare, när skäl därtill

äro, medgiva nedsättning av fastställt

priskurantpris å importerad vara

och därvid bevilja återbäring av

skatt med skillnaden mellan den för

varan erlagda skatten och den skatt,

som skall utgå å det nedsatta priskurant

priset.

Importör må--— för förstö
ring.

Därest å tobaksskattelager upplagd

vara genom olyckshändelse går förlorad,

må befrielse åtnjutas från den

å varan belöpande skatten. Går varan

annorledes förlorad, skall ägaren ändock

vidkännas skatt för varan efter

det priskurantpris, som enligt föreliggande

handlingar eller eljest skäligen

kan antagas, att varan skolat åsättas.

För vara, vilken såsom obrukbar uttages

från tobaksskattelager, må befrielse

från skatt åtnjutas, därest varan

omedelbart i betryggande ordning

förstöres.

41 §.

Saluhåller någon tobaksvara, som

icke är försedd med behörig kontrollstämpel,

eller ändrar någon det å tobaksvara

anbragta priskurantpriset,

straffes med dagsböter eller fängelse,

varförutom varan skall dömas förbruten.

(Föreslagen lydelse)

svensk frihamn eller utrikes ort, utan

erläggande av å varan belöpande

skatt upplägga densamma under importörens

och monopolets utövares

läs å särskilt lager (tobaksskattelager)

samt därstädes förfoga över varan.

3. På framställning av importör

må monopolets utövare, när skäl därtill

äro, medgiva nedsättning av fastställt

riktpris å importerad vara och

därvid bevilja återbäring av skatt med

skillnaden mellan den för varan erlagda

skatten och den skatt, som skall

utgå å det nedsatta riktpriset.

Importör må — — — för förstöring.

Därest å tobaksskattelager upplagd

vara genom olyckshändelse går förlorad,

må befrielse åtnjutas från den å

varan belöpande skatten. Går varan

annorledes förlorad, skall ägaren ändock

vidkännas skatt för varan efter

det riktpris, som enligt föreliggande

handlingar eller eljest skäligen kan

antagas, att varan skolat åsättas. För

vara, vilken såsom obrukbar uttages

från tobaksskattelager, må befrielse

från skatt åtnjutas, därest varan omedelbart

i betryggande ordning förstöres.

41 §.

Saluhåller någon tobaksvara, som

icke är försedd med behörig kontrollstämpel,

eller ändrar någon det å tobaksvara

anbragta riktpriset, straffes

med dagsböter eller fängelse, varförutom

varan skall dömas förbruten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1959. Priskurantpris, som enligt

äldre bestämmelser är åsatt tobaksvara,

skall därefter anses såsom

riktpris. Beträffande brott, vilket

före lagens ikraftträdande begåtts

mot föreskrift som genom de nya

bestämmelserna upphört att gälla,

skall dock vad tidigare varit stadgat

äga tillämpning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

Förslag

till

lag om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608)

Härigenom förordnas, att 2 §, 11 § 1 och 3 mom. samt 18 § butikstängningslagen

den 21 juli 19481 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 §.

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under

utövning av eller i samband med ordnad

restaurang-, kafé- eller konditorirörelse,

såframt därvid till avhämtning

eller för sändning icke försäljas

andra varor än lagad mat, bageri- och

konditorivaror, alkoholfria drycker

eller tryckta skrifter; 2 * * * * 7

2) försäljning å--- —- andra nö
jeslokaler;
6)

försäljning från automatapparat

som bedrives

a) i anslutning till egen butik, där

samma slag av varor saluföras,

b) i järnvägs väntsal eller inom annan

huvudsakligen för de resande avsedd

del av järnvägs stationsområde,

eller

c) å annan plats än under a) och

b) sägs och ej sker i anslutning till

annan tillhörig butik, där samma

slag av varor saluföras,

allt under förutsättning tillika att

automatapparaten är av typ som godkänts

av den myndighet Konungen

därtill förordnar samt, såvitt fråga är

om försäljning av tobaksvaror, att

tillstånd därtill lämnats av den i lagen

den 11 juni 19b3 angående statsmonopol

å tillverkning och import av

tobaksvaror omförmälda monopolutövaren;
7)

julgransförsäljning ävensom —

— — dessa konstverk.

1 Senaste lydelse av 2 § se 1956: 320.

2 §•

Denna lag äger icke tillämpning å:

1) försäljning, som bedrives under

utövning av eller i samband med ordnad

restaurang-, kafé- eller konditorirörelse,

såframt därvid till avhämtning

eller försändning icke försäljas

andra varor än lagad mat, bageri-

och konditorivaror, alkoholfria

drycker, tobaksvaror eller tryckta

skrifter;

2) försäljning å —---andra nö
jeslokaler;
6)

försäljning från automatapparat

som bedrives

a) i anslutning till egen butik, där

samma slag av varor saluföras,

b) i järnvägs väntsal eller inom annan

huvudsakligen för de resande avsedd

del av järnvägs stationsområde,

eller

c) å annan plats än under a) och

b) sägs och ej sker i anslutning till

annan tillhörig butik, där samma

slag av varor saluföras,

allt under förutsättning tillika att

automatapparaten är av typ som godkänts

av den myndighet Konungen

därtill förordnar;

7) julgransförsäljning ävensom —- --dessa konstverk.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

(Gällande lydelse)

11 §•

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må tillstånd

meddelas näringsidkare att hålla

Butik öppen för allmänheten eller

att annorstädes idka försäljning till

allmänheten å tid, då sådant eljest

icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd till försäljning

som avses i 3 mom. A) meddelas

i Stockholm av överståthållarämbetet,

i annan stad av magistraten eller

kommunalborgmästaren samt å

landet av polismyndigheten. I övriga

fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om---äga rum.

Tillfälle att--- — sådant ytt
rande.

Avser ansökning försäljning av tobaksvaror

i stad eller stadsliknande

samhälle, skall länsstyrelsen före

ärendets avgörande inhämta utlåtande

över ansökningen från statens tobaksnämnd.

3 mom. Föreligger ej — — -— till

framställningen:

1) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, frukt, produkter

av frukt, honung, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort, fotografisk

film och tändstickor, vilken bedrives

från särskilt försäljningsställe, där

under den vanliga affärstiden endast

dessa varor saluhållas, må medgivas,

såframt icke särskilda skäl till annat

föranleda, i allmänhet dock icke någon

veckodag längre än till klockan

22; sådant medgivande må ock lämnas

för försäljning av dessa varor annorledes

än från särskilt försäljningsställe,

om försäljningen icke är förbunden

med handel med andra varor

och i övrigt skäl därtill anses föreligga;
-

(Föreslagen lydelse)

11 §.

1 mom. Under de förutsättningar

som angivas i denna paragraf må tillstånd

meddelas näringsidkare att hålla

butik öppen för allmänheten eller

att annorstädes idka försäljning till

allmänheten å tid, då sådant eljest

icke är förenligt med bestämmelserna

i denna lag. Tillstånd till försäljning

som avses i 3 mom. 3) meddelas

i Stockholm av överståthållarämbetet,

i annan stad av magistraten

eller kommunalborgmästaren samt å

landet av polismyndigheten. I övriga

fall meddelas tillstånd av länsstyrelsen.

Ansökning om--— äga rum.

Tillfälle att---sådant ytt
rande.

3 mom. Föreligger ej---- till

framställningen:

1) försäljning av konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, frukt, produkter

av frukt, honung, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort, fotografisk

film, tändstickor, tobaksvaror, tobaksutensilier,

tvålar, kammar, tandborstar,

tandkräm, rakblad, resesouvenirer,

papper sartiklar, pennor och

bläck, vilken bedrives från särskilt

försäljningsställe, där under den vanliga

affärstiden endast dessa varor saluhållas,

må medgivas, såframt icke

särskilda skäl till annat föranleda, i

allmänhet dock icke någon veckodag

längre än till klockan 22 eller, vid

försäljning i anslutning till trafikinrättning,

den senare tidpunkt som är

påkallad av de resandes behov; sådant

medgivande må ock lämnas för

försäljning av dessa varor annorledes

än från särskilt försäljningsställe,

om försäljningen icke är förbunden

med handel med andra varor

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

(Gällande lydelse)

2) försäljning i samband med nöjestillställning,

idrottstävling, friluftsbad

eller dylikt må medgivas under

den utsträckta tid, som med hänsyn

till förhållandena anses erforderlig;

dock må tillståndet i regel avse

försäljning endast av de under 1)

nämnda varuslagen samt lagad mat

och tobaksvaror;

3) försäljning i direkt anslutning

till station för järnvägs- eller lufttrafik

eller för mer betydande sjö-, spårvägs-

eller busstrafik må medgivas

under den utsträckta tid, som kan anses

betingad av de resandes behov;

dock må tillståndet i regel avse försäljning

endast av de under 1) nämnda

var uslagen samt tobaksvaror, piprensare,

mindre pappersartiklar, pennor

och bläck;

4) försäljning utomhus av varm

korv, varm fisk eller varm buljong

samt bröd, potatis och senap, som

tillhandahållas i samband därmed,

må medgivas i den utsträckning, som

anses lämplig, dock endast från fastställd

plats;

5) öppethållande eller försäljning

i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

18 §.

Klagan över---ämbetsverks

beslut.

över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

inom tid som i första stycket

sägs. Talan må dock icke föras mot

beslut, som i ärende om tillstånd enligt

11 § 3 mom. 4) meddelas av överståthållarämbetet

eller, efter besvär,

av länsstyrelse.

Innefattar beslut tillstånd jämlikt

11 § till försäljning av tobaksvaror i

stad eller stadsliknande samhälle,

äger tobaksnämnden föra talan mot

beslutet.

(Föreslagen lydelse)

och i övrigt skäl därtill anses föreligga;
2)

försäljning i samband med nöjestillställning,

idrottstävling, friluftsbad

eller dylikt må medgivas under

den utsträckta tid, som med hänsyn

till förhållandena anses erforderlig;

dock må tillståndet i regel avse

försäljning endast av de under 1)

nämnda varuslagen samt lagad mat;

3) försäljning utomhus av varm

korv, varm fisk eller varm buljong

samt bröd, potatis och senap, som tillhandahållas

i samband därmed, må

medgivas i den utsträckning, som anses

lämplig, dock endast från fastställd

plats;

4) öppethållande eller försäljning

i andra fall må medgivas, då synnerliga

skäl därtill äro.

18 §.

Klagan över---ämbetsverks

beslut.

Över beslut av länsstyrelse enligt

denna lag må klagan föras hos Konungen

i vederbörande statsdepartement

inom tid som i första stycket

sägs. Talan må dock icke föras mot

beslut, som i ärende om tillstånd enligt

11 § 3 mom. 3) meddelas av överståthållarämbetet

eller, efter besvär,

av länsstyrelse.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

9

(Gällande lydelse)

Beslut, varigenom — — — vara

förordnat.

över arbetarskyddsstyrelsens —

— — icke föras.

(Föreslagen lydelse)

Beslut, varigenom — — — vara

förordnat.

Över arbetarskyddsstyrelsens —

— — icke föras.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1959.

Förslag

till

förordning om ersättning i vissa fall åt tobakshandlare

Härigenom förordnas som följer.

1 §-

Med anledning av de bestämmelser angående detaljhandeln med tobaksvaror,

som föreskrivits i lagen den om ändring av lagen

den 11 juni 1943 angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror,

må ersättning i enlighet med nedan angivna grunder beviljas tobakshandlare,

som till följd av de ändrade villkoren för detaljhandeln med tobaksvaror

icke kan fortsätta sin rörelse. Ersättning må endast utgå till den,

som efter nedläggandet av rörelsen på grund av ålder, sjukdom, lyte eller eljest

bristande kropps- eller själskrafter saknar möjlighet att försörja sig

genom annat arbete och tillika är i behov av kontant understöd för sin försörjning.

2 §•

Med tobakshandlare förstås i denna förordning återförsäljare av tobaksvaror,

vilken hos monopolets utövare är inregistrerad som specialtobakshandlare.

3 §•

Tobakshandlare, som under minst 15 år drivit specialtobakshandel, må

beviljas ersättning i form av årlig livränta.

Livräntans belopp skall bestämmas så att det motsvarar högst 60 procent

av den genomsnittliga nettointäkten av rörelsen för beskattningsåren 1956,

1957 och 1958; dock att livräntan icke må överstiga 3 000 kronor. Där särskilda

skäl icke föranleda till annat, skall vid beviljandet av livränta föreskrivas,

att livräntan från och med den månad, under vilken livräntetagaren

fyller sextiosju år, skall utgå med nedsatt belopp eller ock att rätten till livränta

då skall upphöra. Jämväl eljest må, då förhållandena därtill föranleda,

föreskrivas att livräntan skall utgå allenast under viss tid så ock att livräntan

till beloppet skall vara rörlig i förhållande till livräntetagarens ålder.

4 §.

Tobakshandlare, som ej beviljas livränta, må tilldelas ersättning med ett

belopp för en gång, uppgående till högst 10 000 kronor.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

5 §.

Frågor om ersättning enligt denna förordning skola avgöras av en av

Kungl. Maj:t utsedd kommission.

Kommissionen skall bestå av tre ledamöter jämte suppleanter för dem.

Ordföranden och dennes suppleant skola vara lagkunniga och i domarvärv

erfarna. Övriga ledamöter utses den ene efter förslag av monopolets utövare

och den andre efter förslag av Tobakshandlarnas riksförbund. Suppleanter

för dessa båda ledamöter utses i enahanda ordning.

Kommissionen bör, när skäl därtill äro, bereda den, som ansöker om ersättning,

tillfälle att själv eller genom ombud inställa sig inför kommissionen.

Det åligger kommissionen att föra protokoll över behandlingen av ersättningsfrågor

samt däri upptaga sitt beslut jämte motivering för detsamma.

Mot kommissionens beslut må klagan icke föras.

6 §.

Ansökan om ersättning skall, vid äventyr att den icke upptages till prövning,

ingivas till kommissionen senast före utgången av år 1961.

7 §•

Angående utbetalning av fastställda ersättningsbelopp förordnar Kungl.

Maj :t.

8 §•

Kostnaden för kommissionens arbete bestrides i den ordning Kungl. Maj :t

bestämmer.

De närmare föreskrifter angående kommissionens verksamhet, som må

finnas erforderliga, utfärdas av Kungl. Maj:t.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Förslag

till

förordning om skattefrihet för vissa engångsersättningar

till tobakshandlare

Härigenom förordnas, att belopp, som tilldelats någon enligt 4 § förordningen

den om ersättning i vissa fall åt tobakshandlare,

ej skall vid taxering enligt kommunalskattelagen och förordningen om statlig

inkomstskatt utgöra skattepliktig inkomst.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

I samband med propositionen har utskottet förehaft sju i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen

inom första kammaren

nr 393 av fru Nilsson m. fl.,

nr 395 av lierr Huss m. fl., och

nr 402 av fru Carlqvist m. fl. samt

inom andra kammaren

nr 491 av herr Andersson i Björkäng m. fl.,

nr 492 av herr Rimmerfors m. fl.,

nr 497 av herr Brandt m. fl. och

nr 498 av herr Magnusson i Borås m. fl.

Av motionerna är följande likalydande, nämligen I: 393 och II. 491, I. 395

och 11:492 samt I: 402 och II: 498.

Motionärernas yrkanden återges i det följande i samband med utskottets

behandling av motsvarande delar av propositionen.

Beträffande de skäl, som ligger till grund för de genom propositionen

framlagda förslagen, ävensom i fråga om de skäl, motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna 1:393,

I: 395, II: 497 och II: 498.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 17 oktober 1952 tillkallade

dåvarande chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, numera häradshövdingen

Erik Alexanderson för att såsom särskild utredningsman

verkställa en utredning om detaljhandeln med tobaksvaror. Tillika uppdrog

departementschefen åt särskilt tillkallade sakkunniga att stå till utredningsmannens

förfogande för samråd.

Utredningen antog benämningen 1952 års tobakshandelsutredning.

Utredningsmannen har med skrivelse den 7 november 1955 avgivit betänkande

»Tobakshandelsregleringen» (SOU 1955: 38). I betänkandet framlägges

två olika alternativ till det framtida anordnandet av detaljhandeln

med tobaksvaror, det ena i huvudsak innebärande ett avskaffande av den

offentliga regleringen av denna handel och det andra innefattande en mera

begränsad liberalisering därav. Utredningsmannen har för sin del förordat

genomförande av sistnämnda alternativ.

Till utredningsmannens förslag har fogats särskilda yttranden, nämligen

av var och en av herrar Brandt, Lundgren och Sandberg samt ett gemensamt

yttrande av herrar Dahlgren, Edstam, Frisk, Holsti och Meijer.

över betänkandet bär, efter remiss, yttranden inkommit från statskontoret,

kommerskollegium, arbetarskyddsstyrelsen, näringsfrihctsrådet, ombudsmannaämbete!

för näringsfrihetsfrågor, statens tobaksnämnd, statens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1957

priskontrollnämnd, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms län,

Södermanlands län, Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län,

Kalmar län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Skaraborgs län, Värmlands

län, Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län,

Västernorrlands län, Jämtlands län, Västerbottens län och Norrbottens län,

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Tobakshandlarnas riksförbund,

Aktiebolaget Svenska pressbyrån, Sveriges kioskidkares riksförbund,

Svenska kioskhandlareförbundet, Sveriges hotell- och restaurantförbund

samt Kooperativa förbundet.

Kommerskollegium har bifogat yttranden från rikets samtliga handelskammare,

Landsorganisationen i Sverige har bifogat och i vissa delar åberopat

ett yttrande av Svenska handelsarbetareförbundet. Härutöver har i

ett par fall de hörda myndigheterna bifogat till dem inkomna utlåtanden i

ämnet.

Sedan remissbehandlingen avslutats, har inom finansdepartementet frågor

om ekonomiskt bistånd åt tobakshandlare i samband med ett upphävande av

detaljhandelsregleringen varit föremål för särskild bearbetning.

II. Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionens förslag innebär att de nuvarande begränsningarna i den

fria konkurrensen inom detaljhandeln med tobaksvaror undanröjes. Sålunda

föreslås att den av Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet i samråd

med statens tobaksnämnd upprätthållna nyetableringskontrollen skall avskaffas.

Beträffande handeln utom vanlig affärstid innebär den föreslagna

reformen, att tobaksvaror upptages bland de s. k. kioskvarorna samt att

restriktionerna med avseende på försäljning från tobaksautomat upphäves.

Vidare föreslås att näringsställen får möjlighet att sälja tobaksvaror även

till andra än serverade gäster.

Systemet med fasta priser skall enligt förslaget upphöra. I dess ställe

förordas en ordning innebärande att monopolbolaget åsätter varuförpackningarna

riktpriser, vilka utan bindande verkan skall tjäna till ledning vid

försäljning till allmänheten. Riktpriserna skall ligga till grund för beräkningen

av tobaksskatt.

För att möjliggöra för den s. k. specialtobakshandeln att under relativt

lugna förhållanden anpassa sig inför det nya konkurrensläget föreslås, att

den nuvarande detaljhandelsregleringen tillämpas även under år 1958 och

att den föreslagna ordningen följaktligen skall tillämpas först från och med

den 1 januari 1959.

I förslaget tages hänsyn till att en övergång till fria konkurrensförhållanden

för vissa detaljister, vilka har oproportionerligt stora omkostnader eller

eljest mindre goda förutsättningar att hävda sig i konkurrens med andra,

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

kan innebära sådant ekonomiskt avbräck att de ser sig nödgade att nedlägga

sin rörelse. Genom en särskild förordning beredes möjlighet för tobakshandlare,

som i följd av reformen tvingas upphöra med sin rörelse, att

i särskilda fall erhålla visst ekonomiskt bistånd. Härav föranledda kostnader

avses skola bestridas av monopolbolagets medel.

III. Tobakshandelsregleringen enligt gällande lagstiftning

De bestämmelser, som reglerar detaljhandeln med tobaksvaror, återfinns

i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror och i Kungl. Maj:ts instruktion samma dag, nr 350,

för statens tobaksnämnd samt vidare i butikstängningslagen den 21 juli

1948 (nr 608).

I 4 § monopollagen meddelas den grundläggande bestämmelsen, att monopolbolaget

i samråd med statens tobaksnämnd skall söka anpassa försäljningsställenas

antal med hänsyn till möjligheten för de återförsäljare, vilkas

rörelse företrädesvis omfattar försäljning av tobaksvaror, att uppnå skälig

omsättning, i den mån så kan ske utan åsidosättande av allmänhetens och

monopolbolagets intressen. I instruktionen för tobaksnämnden har i anslutning

härtill de närmare riktlinjerna för den avsedda rationaliseringen av

lobakshandeln uppdragits. Att märka är att den genomförda regleringen

endast avser detaljhandeln med tobaksvaror i städer och stadsliknande

samhällen.

Enligt sin instruktion har tobaksnämnden att verka för en sund utveckling

av handeln med tobaksvaror samt att vid behandling av frågor rörande

importen av utländska tobaksvaror beakta allmänhetens och återförsäljarnas

skäliga anspråk på urval av olika varuslag och märken av god beskaffenhet

(1 o. 2 §§). För nämndens verksamhet meddelas härefter i 3 § bestämmelser

av följande innebörd: Nämnden skall verka för att all varsamhet,

som är förenlig med allmänhetens berättigade anspråk på bekväm tillgång

till tobaksvaror och monopolbolagets intressen, iakttages vid beviljande

av inköpsrätt samt att dylik rätt företrädesvis beviljas personer med

kännedom om tobakshandel eller med annan affärskunskap. Då det gäller

fråga om inrättande av ny specialtobakshandel å nybebyggt område i stad

eller stadsliknande samhälle uppdrages åt tobaksnämnden alt undersöka,

huruvida icke i första hand innehavare av en gammal rörelse inom annan

del av samhället bör beredas tillfälle att överflytta sin rörelse till det nya

området. I fråga om överlåtelse av redan befintlig specialtobaksaffär till ny

innehavare uppdrages åt nämnden att undersöka, huruvida med hänsyn

till den överlåtna affärslokalens belägenhet och andra omständigheter nöjaktiga

förutsättningar för rörelsens hedrivande kan anses vara för handen.

Nämnden har formellt endast ställning såsom rådgivande organ till

monopolbolaget, och slutliga heslut om antagande av återförsäljare fattas

av monopolbolaget. Nämnden består av sju ledamöter. Ordföranden, vice

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

ordföranden och ytterligare en ledamot utses av Kungl. Maj :t, två ledamöter

utses av kommerskollegium bland personer, vilka företräder de enskilda

återförsäljarna, samt två av monopolbolaget. De av kommerskollegium utsedda

ledamöterna representerar för närvarande tobakshandlarna respektive

specerihandeln. Såsom suppleanter för de sistnämnda har utsetts en företrädare

för Sveriges kioskidkares riksförbund och en för Kooperativa förbundet.

Den rationalisering av tobaksdetaljhandeln, som 1943 års lagstiftning

åsyftar, söker statens tobaksnämnd i samråd med monopolbolaget förverkliga

på i huvudsak tre sätt. I enlighet med de i nämndens instruktion angivna

direktiven utövas kontroll över etableringen av nya försäljningsställen

för tobaksvaror inom städer och stadsliknande samhällen i syfte att

förhindra tillkomsten av sådana försäljningsställen, som är överflödiga ur

distributionssynpunkt. Då ett påtagligt behov av nya tobaksaffärer uppkommer

genom tätorternas tillväxt, strävar nämnden i första hand att få

till stånd utflyttning av olämpligt belägna tobaksaffärer i ortens centrala

delar i syfte att åstadkomma en förbättring av förhållandena såväl för den

affär som flyttas som för de kvarvarande. I enlighet med av Kungl. Maj:t

och riksdagen i samband med tillkomsten av 1943 års lagstiftning uttalade

önskemål erbjudes vidare sådana tobakshandlare, vilka innehar såsom icke

bärkraftiga bedömda affärer, att nedlägga rörelsen mot erhållande av livränta

eller engångsersättning från monopolbolaget. Då det gäller överlåtelse

av befintlig specialtobakshandel prövar tobaksnämnden, huruvida den

ifrågavarande butiken har en sådan omsättning att densamma bör få bestå.

I fråga om affärer med alltför liten omsättning medgives ej överlåtelse, utan

i stället erbjudes vederbörande inlösen, såvida han ej själv önskar fortsätta

rörelsen. Anses rörelsen ha en sådan omfattning att densamma bör bestå,

prövas skäligheten av den goodwillersättning, som betingas för överlåtelsen.

Hä^id söker man hindra, att säljaren betingar sig för hög ersättning. 1

detta syfte begär nämnden att få del av det mellan säljare och köpare upprättade

köpekontraktet och avfordras tillika parterna en skriftlig försäkran

på heder och samvete, att ej andra villkor för överlåtelsen avtalats än de

i kontraktet angivna. Parterna erinras därvid om att lämnande av vilseledande

uppgifter medför risk för indragning av inköpsrätten. — Nämnden

torde numera vid prövning av ansökan om inköpsrätt endast i undantagsfall

taga hänsyn till huruvida sökanden är en person med kännedom om tobaksbranschen

eller med annan affärskunskap.

De huvudregler, som antagits för inlösningsförfarandet, innebär att affärer

med en årsomsättning om högst cirka 80 000 kronor kan inlösas. Livränta

kan beviljas den, som uppnått 60 års ålder och har minst 15 års

verksamhet i branschen, med högst 1 000 kronor om året, vilket belopp dock

nedsättes till 550 kronor då den berättigade fyller 67 år. Å livräntebeloppen

utgår rörligt tillägg med för närvarande 69 procent. Den som icke fyller villkoren

för att erhålla livränta kan beviljas en engångsersättning om 1 000__

8 000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

Ända sedan monopolets införande år 1914 har all priskonkurrens i detaljhandeln

med tobaksvaror varit utesluten. I 1943 års monopollag stadgas, att

monopolbolaget äger bestämma det pris som tobaksvara skall betinga vid

försäljning till allmänheten i enlighet med de närmare bestämmelserna i

lagen jämte av Kungl. Maj:t godkända grunder (15 §). Enligt lagen må tobaksvara

icke säljas till allmänheten efter annat pris än det å förpackningen

utsatta priskurantpriset (21 §). överträdelse av bestämmelsen är straffbelagd.

Rätten att till riket införa tobaksvaror tillkommer enligt 1 § monopollagen

uteslutande staten, d. v. s. monopolbolaget. Enligt 29 § samma lag

må dock av monopolbolaget antagen återförsäljare på vissa villkor till riket

införa färdig tobaksvara för försäljning. Priskurantpriset å sådan vara

fastställes av monopolbolaget och skall utgöra summan av varans inköpspris,

kostnaden för dess införande till riket, den å varan belöpande skatten

samt ett belopp motsvarande den återförsäljarrabatt, som skolat utgå om

varan tillhandahållits av monopolbolaget. Importerade varor må i avvaktan

på förbrukning inom riket eller utförsel skattefritt uppläggas å särskilt

lager, tobaksskattelager.

Det särskilda hänsynstagandet till specialtobakshandeln, som 1943 års

monopollag föreskriver, har även kommit till uttryck i butikstängningslagens

bestämmelser om handeln med tobaksvaror utom den vanliga butikstiden.

Butikstängningslagens reglering i dessa hänseenden kan i det väsentligaste

helt ledas tillbaka till de bestämmelser, som på sin tid upptogs i

1939 års butikstängningslag. Då fråga är om sådan handel i stad eller stadsliknande

samhälle åligger det den tillståndsgivande myndigheten, länsstyrelsen,

att före ärendets avgörande inhämta utlåtande från statens tobaksnämnd,

som även äger rätt att i sådana ärenden hos Kungl. Maj :t anföra

besvär över länsstyrelsens beslut. Tobakshandeln under och utom vanlig

affärstid regleras sålunda på olika sätt. Då fråga är om försäljning av

tobaksvaror från butik, som hålles öppen allenast under vanlig affärstid,

är det monopolbolaget som efter samråd med tobaksnämnden bestämmer,

vem som skall antagas till återförsäljare av tobaksvaror. Vid tobaksförsäljning,

som med stöd av It § butikstängningslagen medgives utöver den vanliga

affärstiden, är det däremot länsstyrelserna och i sista hand Kungl.

Maj :t, som har bestämmanderätten. Monopolbolaget anser sig icke böra

vägra inköpsrätt åt den, som genom lagakraftvunnet beslut jämlikt nämnda

paragraf erhållit tillstånd till försäljning av tobaksvaror.

Beträffande rätten att under utsträckt affärstid försälja tobaksvaror från

butik må först nämnas att enligt butikstängningslagen de varor som kan

komma i fråga för sådan försäljning är klassificerade i olika grupper. Gemensamt

för alla ifrågakommande varor är hl. a. att tillstånd till försäljning

är beroende av en prövning, därvid hänsyn skall tagas å ena sidan

till det gagn för allmänheten och å andra sidan till de olägenheter för annan

handel, som skulle uppkomma därest tillstånd meddelades. I 11 § 3

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

mom. 1) har uppräknats de varor som — därest hinder icke föreligger på

grund av det nyss anförda — får säljas efter vanlig affärstid såframt icke

särskilda skäl föranleder till annat. Det är här fråga om konfektyrer, kex,

alkoholfria drycker, frukt, produkter av frukt, honung, levande blommor,

tryckta skrifter, vykort, fotografisk film och tändstickor. I varusortimentet

vanligen benämnt kiosksortimentet — upptages således icke tobaksvaror.

För tillstånd till försäljning av tobaksvaror fordras att särskilda förhållanden

föreligger, nämligen antingen att försäljningen skall äga rum i samband

med nöjestillställning, idrottstävling, friluftsbad och dylikt [11 § 3 mom.

2)] eller i direkt anslutning till station för järnvägs- eller lufttrafik eller

föi mer betydande sjö-, spårvägs- eller busstrafik i den mån försäljningen

kan anses betingad av de resandes behov [11 § 3 mom. 3)]. Även i andra

än de nu angivna fallen kan dock tillstånd, varom här är fråga, meddelas,

om synnerliga skäl därtill föreligger [11 § 3 mom. 5)].

Enligt 2 § 1) butikstängningslagen står det fritt att under utsträckt tid

i samband med ordnad restaurant-, kafé- eller konditorirörelse sälja tobak

till serverade gäster. Däremot kan försäljning från serveringslokal av

tobaksvaror till avhämtning eller försändning icke ske utan särskilt tillstånd.

I visst avseende ingriper butikstängningslagen reglerande även beträffande

automathandeln med tobaksvaror. För att automatförsäljningen skall

vara undantagen från butikstängningslagens tillämpningsområde fordras,

att monopolbolaget lämnat tillstånd till sådan försäljning.

IV. Nyetableringskontrollen

Utredningsmannen

Vad beträffar nyetableringskontrollen inom tobakshandeln innebär de av

utredningsmannen framlagda båda alternativen i huvudsak följande.

Såsom tidigare nämnts innefattar alternativ I ett slopande av den offentliga

nyetableringskontrollen. Detta behöver, framhåller utredningsmannen,

icke innebära, att vem som helst får möjlighet att etablera sig som tobakshandlare

med rätt att hos monopolbolaget inköpa tobaksvaror mot fastställd

åter försälj arrabatt eller eventuellt till fastställda nettopriser. Stadgandet i

1914 års monopolförordning alt »handeln med tobaksvaror är fri» har ju

icke ansetts innefatta någon förpliktelse för monopolbolaget att utan restriktioner

bifalla alla ansökningar från personer, som önskat bli antagna

till återförsäljare. Bolaget bör även efter upphävandet av gällande regleringsbestämmelser

ha rätt att begränsa sin direktförsäljning i den utsträckning,

som enligt ekonomiska och affärsmässiga grundsatser må krävas till

nedbringande av försäljningskostnaderna eller som eljest får anses förenlig

med en sund utveckling av tobakshandeln. Härvid bör dock noga beaktas

allmänhetens intresse av bekväm tillgång till tobaksvaror.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

En konsekvens av den offentliga kontrollens avskaffande torde bli, att

inlösen eller utflyttning av icke bärkraftiga tobaksaffärer icke längre bör

förekomma. Kontrollen över sådan etablering som grundar sig på andrahandsförsäljning

upphör.

Ett upphävande av den offentliga nyetableringskontrollen beträffande

detaljhandeln med tobaksvaror i allmänhet medför, att frågan om tillstånd

till handel med tobaksvaror å icke affärstid kommer i ett nytt läge. Till en

början är det tydligt, att regleringens avskaffande medför ökade möjligheter

till tobaksförsäljning i sådana fall, där gällande butikstängningslag icke

är tillämplig, d. v. s. i restaurant-, kafé- och konditorirörelse till serverade

gäster [2 § 1) butikstängningslagen] och från automat i anslutning till

butik, dar tobak saluföres [2 § 6) samma lag]. Eftersom någon särskild

reglering av enbart automathandeln med tobaksvaror icke gärna kan vara

påkallad, slopas kravet på att tillstånd till försäljningen skall ha lämnats av

monopolets utövare.

1 det s. k. ordinära kiosksortimentet i 11 § 3 mom. 1) butikstängningslagen

upptages även tobaksvaror. Utredningsmannen har därutöver föreslagit

en ytterligare utvidgning av kiosksortimentet till vissa andra varuslag,

som vanligen saluföres i specialtobaksaffärerna, nämligen tobaksutensilier,

mindre pappersartiklar, pennor och bläck, samt möjligen ännu någon typisk

»tobaksaffärsvara» såsom rakblad, tandkräm e. dyl. Genom den föreslagna

utökningen av varuslagen i 11 § 3 mom. 1) butikstängningslagen

skulle vidgade möjligheter skapas för specialtobakshandlarna att erhålla

tillstånd till öppethållande även efter vanlig butikstängningstid och således

att konkurrera med den egentliga kioskhandeln. Å andra sidan får naturligtvis

icke förbises, att det här föreslagna arrangemanget medför ökad

konkurrens för bl. a. tobakshandlarna från kioskernas sida i fråga om de

nytillkomna varuslagen såväl under som utom vanlig affärstid.

Därest kioskerna regelmässigt kommer att få sälja tobaksvaror å icke

affärstid, anser utredningsmannen anledning ej föreligga att i fortsättningen

vägra serveringsställena rätt att sälja dylika varor till avhämtning eller

försändning. Enligt alternativ I införes därför tobaksvaror bland varuslagen

i 2 § 1) butikstängningslagen.

Vad gäller principerna för antagande av återförsäljare bör för kioskerna

och annan fritidshandel tillämpas vad som ovan sagts rörande handel å vanlig

affärstid.

Vad slulligen angår tiden för ikraftträdandet av en lagstiftning i enlighet

med de i detta alternativ uppdragna riktlinjerna finner utredningsmannen

det rimligt, att specialtobakshandlarna under en tämligen lång övergångstid

lämnas tillfälle att — t. ex. genom att utöka sortimentet av andra varor

än tobaksvaror — förbereda sig för den hårdare konkurrens, som säkerligen

kommer till stånd i fråga om tobaksförsäljningen, särskilt från fritidshandelns

sida. Den offentliga nyelableringskontrollens slopande innebär, alt ett

genom lagstiftning infört skydd för eu viss grupp näringsidkares ckono
2

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

miska intressen borttages. Tiden mellan den nya lagstiftningens antagande

och dess slutliga ikraftträdande bör därför vara ordentligt tilltagen (minst

ett år).

Enligt alternativ II bibehålies såsom förut nämnts nyetableringskontrollen,

ehuru i modifierat skick. Uppmjukningen av regleringen kommer främst

till uttryck i den omformulering av de i 4 § monopollagen givna direktiven

för monopolbolagets försälj ningspolitik, som utredningsmannen föreslagit.

I nämnda lagrum skulle i fortsättningen endast föreskrivas att försäljningsställenas

antal och beskaffenhet skall anpassas med hänsyn till att distributionen

anordnas, å ena sidan efter rationella och affärsmässiga principer

och till låga kostnader, samt å andra sidan på ett för konsumenterna bekvämt

och i övrigt tillfredsställande sätt.

Rörande innebörden av de föreslagna direktiven anför utredningsmannen,

att det synes vara mera förenligt med nutida betraktelsesätt att — i

motsats till nuvarande avfattning av 4 § monopollagen — skjuta i förgrunden

monopolbolagets intresse av största möjliga avsättning och konsumenternas

intresse av god tillgång till tobaksvaror och betrakta upprätthållandet

av en specialtobakshandel av god standard som ett medel att främja

avsättningen och distributionsekonomin samt konsumenternas intresse av

bekväm tillgång till tobaksvaror i god sortering och god kondition. Med hänsyftning

på de föreslagna riktlinjerna och där uttalade syften anför utredningsmannen

vidare.

Det skulle emellertid förutsättas, att sasom ett viktigt medel att uppnå

dessa syften skulle ingå upprätthållandet av en väl kvalificerad kår av specialtobakshandlare.

Inom ramen för dessa riktlinjer kan även i viss utsträckning

rymmas ett fortsättande av de hittillsvarande åtgärderna för

att, där så är påkallat, utglesa det befintliga beståndet av specialtobakshandlare

genom utflyttning till nybebyggda områden eller eventuellt genom

inlösen. Det måste nämligen på längre sikt vara till fördel för distributionen

att de existerande försäljningsställen, vilka i och för sig fyller de anspråk

som bör ställas, beredes tillfredsställande villkor ur ekonomisk synpunkt

och en viss trygghet. Utflyttningen bör emellertid icke i allo ske

efter de linjer, som hittills tillämpats, utan bör mera fritt anknyta sig till

de allmänna riktlinjer för nyetableringskontrollen, som ovan uppdragits.

En nyetableringskonlroll efter angivna riktlinjer torde i övrigt icke i

någon högre grad avvika från den, som för närvarande tillämpas''i praktikern

Den skulle emellertid innefatta större möjligheter att pröva nya distributionsformer

och tillvarataga, vad som däri kan vara av värde. Särskilt

i helt nya stadsdelar eller bostadsområden och vid genomgripande omdaningar

av centrala stadsdelar bör förutsättningslöst prövas, vilka distributionsformer

som kan anses bäst tillgodose de här ovan angivna syftemålen.

Såsom i den tidigare redogörelsen för den gällande regleringen anmärkts,

bör tobaksnämnden enligt sin instruktion vid prövning av ansökan om inköpsrätt

hos monopolbolaget taga hänsyn till huruvida sökanden är en

person med kännedom om tobakshandeln eller med annan affärskunskap.

Under hänvisning till de allmänna erinringar, som under förarbetena till

1953 års lagstiftning mot konkurrensbegränsning riktats mot en sådan

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

prövning av den personliga kompetensen, föreslår utredningsmannen att

bestämmelsen härom utgår.

Vidare innebär denna alternativa utformning av tobakshandelsregleringen

att övervakningen av goodwillersättningarna vid affärsöverlåtelser upphör.

Med undantag för automatförsäljningen föreslår utredningsmannen icke

någon förändring i den gällande regleringen av fritidshandeln med tobaksvaror.

Beträffande automatförsäljningen innebär alternativ II en ändring av

direktiven för monopolbolagets tillståndsgivning därhän att — om icke undantagsvis

särskilda skäl föranleder till annat — varje av monopolbolaget

för försäljning till avhämtning antagen återförsäljare, oavsett vilken kategori

han tillhör, skall få rätt att själv avgöra, om han vill sälja tobaksvarorna

genom en i anslutning till försäljningsstället uppsatt automat. Utredningsmannen

framhåller, att det varken med hänsyn till specialtobakshandelns

nuvarande ekonomiska läge eller enligt de här föreslagna linjerna

för den fortsatta nyetableringskontrollen kan anses motiverat att behålla

specialtobakshandelns privilegium i fråga om automathandeln.

Beträffande ikraftträdandet av en lagstiftning enligt alternativ II innebär

utredningsmannens förslag att tiden härför bestämmes till årsskiftet

efter det att författningsändringarna antagits av riksdagen.

Utredningsmannen har vid sitt slutliga ståndpunktstagande i frågan om

nyetableringskontroll ansett sig med viss tvekan böra förorda ett bibehållande

av den nuvarande kontrollen efter de i viss mån ändrade riktlinjer,

som ett genomförande av alternativ II skulle innebära. Beträffande den

närmare motiveringen till utredningsmannens ställningstagande må hänvisas

till den redovisning härav som skett i propositionen (s. 38—51).

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, har vid remissen av

de vid propositionen fogade båda lagförslagen till lagrådet anfört följande.

»Den reglering av handeln med tobaksvaror som infördes genom 1943 års

inonopollagsliftning tillkom av i huvudsak rent sociala skäl. Statsmakternas

ingripanden till förmån för tobakshandlarna skall ses mot bakgrunden av den

utveckling, som tobakshandelsbranschen uppvisade under 1930-talet och

början av 1940-talet, och vilken kännetecknades av ett växande antal tobaksaffärer

med i stor utsträckning synnerligen låg varuomsättning. De

bekymmersamma förhållanden, under vilka många tobakshandlare då utövade

sin näring, ansågs nödvändiggöra en sanering av detaljhandeln, varigenom

i första hand tillväxten av nya försäljningsställen begränsades. Detta

fann man böra ske främst genom en nyetableringskontroll utövad av monopolholaget

i samråd med ett särskilt organ, statens tobaksnämnd. Monopolbolaget

ålades genom en uttrycklig bestämmelse i monopollagen att anordna

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

sin varudistribution på sådant sätt, att försäljningsställenas antal anpassades

med hänsyn till möjligheten för tobakshandlarna att uppnå en rimlig

omsättning, i den mån detta kunde ske utan åsidosättande av konsumenternas

och monopolbolagets intressen. För att syftet med 1943 års regleringslagstiftning

icke skulle äventyras medgavs monopolbolaget även rätt

att öva kontroll över den etablering, som oberoende av inköpsrätt hos bolaget

grundades på inköp av varor i andra hand från sådana återförsäljare,

som antagits av bolaget och följaktligen ägde att därifrån köpa tobaksvaror

mot rabatt. För den händelse en tobakshandel etablerades oaktat monopolbolaget

vägrat affärens innehavare inköpsrätt, borde lämpligen den återförsäljare,

som befunnes genom andrahandsförsäljning förse den nya affären

med varor, tillhållas alt upphöra därmed vid äventyr att eljest icke få kvarstå

som återförsäljare åt bolaget. Man räknade med att blotta vetskapen om

en sådan risk skulle verka återhållande för den, som kunde tänkas överväga

att på angivet sätt motverka de då aktuella strävandena inom tobakshandeln.

Tobakens särställning i butikstängningslagen uppbäres av i det väsentligaste

samma motiv som regleringen i övrigt av detaljhandeln med tobaksvaror.

Den tid, som förflutit sedan regleringen infördes, har såsom framgår av

den nu föreliggande utredningen avsevärt ändrat de förutsättningar, under

vilka regleringen av detaljhandeln med tobaksvaror en gång tillkom. Under

denna tid har även insikten om betydelsen av fri konkurrens för näringslivets

sunda utveckling kommit att på ett annat sätt prägla statsmakternas

syn på det ekonomiska livet. Jag tänker här främst på 1953 års lagstiftning

mot konkurrensbegränsning inom näringslivet. Det är enligt min

mening ofrånkomligt, att man i del förändrade läge, som inträtt sedan tobakshandelsregleringen

infördes, från grunden omprövar skälen för ett bibehållande

av regleringen i nuvarande eller eventuellt förändrad utformning.

Fn sådan omprövning är även betingad av den kritik, som också på

andra grunder kommit att riktas mot regleringen.

Genom det föreliggande betänkandet har två alternativ till lösningar framlagts.

Det ena, alternativ I, innebär att den offentliga nyetableringskontrollen

slopas. Enligt den andra lösningen, alternativ II, skulle nyetableringskontrollen

kvarstå i visst modifierat skick. Utredningsmannen har för egen

del ansett sig med viss tvekan böra förorda det senare alternativet.

Av de till utredningen knutna experterna har emellertid flertalet uttalat

sig för den friare ordningen medan företrädaren för tobakshandlarna, köpmannaförbundets

representant och ordföranden i tobaksnämnden förordat

en bibehållen nyetableringskontroll i huvudsak enligt alternativ II.

Vid remissbehandlingen har såsom framgår av vad jag tidigare anfört det

övervägande antalet remissinstanser uttalat sig för att den offentliga nyetableringskontrollen

slopas.

Liksom flertalet av de hörda myndigheterna anser jag, att såsom en utgångspunkt

vid bedömningen av frågan om regleringens fortbestånd bör

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

tjäna den principiella ställning, som statsmakterna intagit genom 1953 års

lagstiftning mot konkurrensbegränsande företeelser inom näringslivet. Denna

lagstiftning, vilken i vissa avseenden skärpts genom beslut av 1956 års

vårriksdag, bär visserligen icke sin tillämpning å sådana konkurrensbegränsningar

som upprätthålles genom offentlig reglering. Det är a andi a sidan

självfallet, att staten icke bör medverka till att inom en näringsgren

upprätthålla en konkurrensbegränsning, som ej från samhällelig synpunkt

framstår såsom nödvändig. Så långt det är möjligt bör staten på alla områden

verka för en fri konkurrens inom näringslivet och därmed bana väg

för nyttiga rationaliseringar. En sådan offentlig konkurrensbegränsning som

nyetableringskontrollen inom tobakshandeln bör därför bibehållas endast

om vägande skäl därför kan anföras.

Av det tidigare sagda framgår, att betingelserna för tobakshandeln numera

är helt annorlunda än vid tiden för nyetableringskontrollens införande.

Här skall endast erinras om några huvuddrag i utvecklingen. Tobakskonsumtionen

har såväl värde- som viktmässigt ökat betydligt. Samtidigt har

antalet specialtobakshandlare icke undergått några större förändringar utan

uppgår fortfarande till i runt tal 3 000. Specialtobakshandlarnas andel i monopolbolagets

försäljning har sedan 1943 minskat något och utgjorde 1954

drygt 37 procent. Däremot har kioskernas andel i omsättningen ökat kraftigt

under nämnda period och dessa svarade sistnämnda år för nära en fjärdedel

av monopolbolagets hela försäljning. — För lönsamheten inom tobakshandeln

har åren efter 1943 inneburit en högst avsevärd förändring till det bättre.

Den totala omsättningen per tobaksaffär har ökat från i genomsnitt

60 600 kronor år 1943 till i medeltal 149 500 kronor år 1953. De kraftigt

höjda omsättningssiffrorna avspeglar sig i en betydande inkomstförbättring

för tobakshandlarna. Under den nyssnämnda tioårsperioden har nettoinkomsten

per tobaksaffär — varmed här förstås ersättning till butiksinnehavaren

själv för eget arbete och insatt kapital jämte ersättning till oavlönade

familjemedlemmar — realiter fördubblats. Tages ej hänsyn till den

under tiden inträffade stegringen av levnadskostnaderna har nettoinkomsten

ökat med 175 procent, d. v. s. från en medelinkomst per affär om ungefär

4 700 kronor år 1943 till en nettoinkomst år 1953 om genomsnittligt 12 950

kronor. Det är att märka att återförsäljarrabatten under dessa tio år sänkts

från i genomsnitt 10,6 procent till 8,5 procent. Å andra sidan har inkomsten

av annat än tobaksvaror, särskilt tipsprovisionen, ökat kraftigt.

Grunden till tobaksbandelns allmänt förbättrade läge kan i första rummet

föras tillbaka på konjunkturförändringarna, som skett efter kriget. Den

ökade konsumtionen, inte bara av tobaksvaror utan även vad gäller annat

som lämpligen kan tillhandahållas i tobaksaffärerna, har möjliggjort avsevärt

ökad omsättning. Samtidigt har — vid sidan om den offentliga regleringen

— högkonjunkturen med dess fulla sysselsättning och knapphet på

arbetskraft varit ägnad att verka återhållande på etableringen av nya tobaksaffärer.

I samma riktning har den rådande brislen på lämpliga butikslokaler

verkat. Den konjunkturmässigt betingade begränsningen i nyetableringen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

skulle med nu rådande förhållanden komma att bestå även om den offentliga

kontrollen avskaffades. Trots det allmänt förbättrade inkomstläget för tobakshandlarna

finns för visso fortfarande exempel på affärer, som saknar

verklig ekonomisk bärkraft. I nuvarande konjunkturläge med dess stora

efterfrågan på arbetskraft har dock skälen för att genom en särskild reglering

av detaljhandeln slå vakt om de mindre lönande tobaksaffärerna minskat

i hög grad. Det behov från tobakshandlarnas sida av skydd mot konkurrens,

som en gång motiverade införandet av den offentliga nyetableringskontrollen,

kan på grund av det förut anförda enligt min mening i nuvarande

läge inte åberopas såsom tillräckligt skäl för att upprätthålla regleringen.

En anledning att bibehålla nyetableringskontrollen skulle vara om man

kunde göra sannolikt att regleringen innebar påtagbara fördelar för konsumenterna.

Här syftar jag närmast på den diskussion, som förts angående

kontrollens inverkan på kostnaderna för distributionen av tobaksvaror och

kontrollens betydelse för prissättningen av dessa varor. Under den tid nyetableringskontrollen

tillämpats har, såsom framhållits från flera håll, distributionskostnaderna

nedbringats betydligt. Ett upphörande av kontrollen

kommer även med all sannolikhet att medföra att antalet försäljningsställen,

där tobaksvaror tillhandahålles, utökas betydligt. Emellertid behöver detta

ingalunda medföra att distributionen fördyras. Såsom bl. a. kommerskollegium

anfört kan antagas, att åtskilliga detaljhandlare som efter ett upphävande

av nyetableringsspärren vill upptaga tobaksförsäljning som ett kompletterande

inslag i sin rörelse, kan göra detta utan någon nämnvärd ökning

av de fasta kostnaderna i rörelsen. För monopolbolagets del kan en ansvällning

av kundkretsen tendera till en ökning av distributionskostnaderna. En

sådan utveckling kan dock förhindras genom skilda åtgärder i syfte att

efter rationella principer begränsa bolagets direktförsäljning. Sådana begränsningsåtgärder

får givetvis icke taga formen av diskriminering av viss

eller vissa kategorier köpare. Det är emellertid rimligt, att monopolbolaget

kräver att varje kund betalar de kostnader av exempelvis expeditionell natur,

som är förenade med den önskade leveransen av varor. Detta kan tänkas ske

genom ett system med särskilda expeditionsavgifter, genom kvantitetsrabatter

eller på liknande sätt.

På grund av det anförda vill jag ansluta mig till den av kommerskollegium

och näringsfrihetsrådet in. fl. uttalade uppfattningen, att ett bibehållande

av nyetableringskontrollen icke låter sig motiveras av en önskan att begränsa

distributionskostnaderna.

Såsom framgår av utredningsmannens betänkande och även belyses i flera

av remissyttrandena har nyetableringskontrollen medfört en viss fastlåsning

i en gång givna distributionsformer. Under de senaste åren har tobakskonsumtionen

alltmer inriktats på den ur distributionssynpunkt enklaste varan,

förpackade cigarretter. Samtidigt har distributionsutvecklingen på andra

områden frambringat nya butikstyper, affärer med självbetjäning. Från konsumentsynpunkt

vore det naturligt att dessa självbetjäningsbutiker även tillhandahölle

cigarretter av standardmärken, men hittills har nyetablerings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

kontrollen ofta lagt hinder i vägen för en sådan utveckling. Särskilt i nybyggda

områden har dessa verkningar av nyetableringskontrollen kunnat

inkräkta på allmänhetens intresse av bekväm tillgång på tobaksvaror.

Från tobakshandlarehåll har understrukits nyetableringskontrollens betydelse

för att kunna upprätthålla en kår av kunniga och intresserade specialtobakshandlare.

För såväl monopolbolaget som allmänheten är det viktigt

att distributionen av tobaksvaror även sker genom detaljister, vilkas försäljning

är särskilt inriktad på tobaksvaror i rikhaltigt sortiment. Det är naturligt

att en sådan återförsäljargrupp med viktiga funktioner i distributionen

särskilt stimuleras. Härför är emellertid nyetableringskontrollen ingalunda

oundgänglig. Uppmuntran och stöd åt denna yrkeskår kan lämnas

inom ramen för en framtida rationell försäljningspolitik från monopolbolagets

sida. Det kan erinras om att specialaffärer redan nu stimuleras genom

en alltmer utvidgad konsulentverksamhet och annan mera direkt kundservice.

Av vad jag här anfört följer att jag finner tiden mogen för att avveckla

den nuvarande nyetableringskontrollen. En sådan avveckling kan tänkas

ske på olika sätt. En möjlighet är att i principiell överensstämmelse med det

av utredningsmannen förordade förslaget modifiera nyetableringsspärren

och ge kontrollen en mindre skråbetonad inriktning. En sådan förändring

av regleringen skulle kunna på längre sikt ses såsom en övergångsform till

en friare ordning. Det är dock tydligt, att en sådan anordning icke avlägsnar

de betänkligheter av principiell och praktisk natur som nu kan riktas

mot den bestående nyetableringskontrollen. En reform på området bör därför

enligt min mening i stället taga sikte på att helt avskaffa denna kontroll.

Detta innebär, att den nuvarande inlösningen och utflyttningen av

icke bärkraftiga tobaksaffärer icke längre skall förekomma. Likaså bortfaller

givetvis kontrollen över andrahandsförsälj ningen liksom även övervakningen

av de ekonomiska villkoren vid överlåtelser av tobaksaffärer. I

konsekvens härmed bör i butikstängningslagen undanröjas de hinder i den

fria tobakshandeln som kan betraktas såsom ett led i den nuvarande offentliga

konkurrensbegränsningen.

Tobakshandelns särställning i butikstängningslagen kan, såsom jag förut

redogjort för, sägas ta sig uttryck i tre skilda hänseenden. Tobaksvarorna har

sålunda lämnats utanför den grupp varor, som brukar sammanfattas under

benämningen kiosksortimentet och vilka i allmänhet får säljas utom

vanlig affärstid. För tillstånd att sälja tobaksvaror under utsträckt tid

fordras speciella skäl, nämligen att försäljningen skall äga rum från en

trafikkiosk eller i samband med nöjestillställning, idrottstävling in. in. Vidare

innebär butikstängningslagens bestämmelser, att försäljning av tobak

på näringsställen under utsträckt tid kan utan vidare ske till serverade

gäster medan försäljning av sådana varor icke utan tillstånd får äga rum

till avhämtning eller försändning. Slutligen innefattar butikstängningslagen

den särbestämmelsen beträffande automathandeln att försäljning av tobaksvaror

från automat endast får ske efter tillstånd av monopolbolaget.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

Vad först beträffar frågan huruvida tobaksvaror bör inräknas bland de

varuslag som skall ingå i det s. k. kiosksortimentet, torde tobakens nuvarande

undantagsställning vara helt betingad av de särskilda konkurrenshänsyn,

vilka uppbär nyetableringskontrollen i stort. Det kan därför enligt

min mening icke gärna ifrågakomma att bibehålla restriktiviteten på denna

punkt därest nyetableringskontrollen eljest upphäves. Härtill kommer,

att just begränsningen i rätten att sälja tobaksvaror under utsträckt tid för

konsumenterna torde ha framstått såsom särskilt obekväm. För länsstyrelserna

har ärendena om tillstånd till tobaksför sälj ning efter vanlig affärstid

varit arbetskrävande och besvärliga. Butikstängningslagen har i detta avseende

även visat sig kunna medföra mindre tilltalande konsekvenser när

det gäller detaljhandelns struktur, såsom att bland flera kiosker i ett samhälle

trafikkiosken ulan sakligt vägande skäl får monopol på försäljning

av tobaksvaror. Utvidgas kiosksortimentet alt i enlighet med det anförda

omfatta även tobaksvaror, bör emellertid tillses att tobakshandeln gives

möjligheter att konkurrera med kioskhandeln även under utsträckt tid. Detta

förutsätter, att kiosksortimentet upptager också de varuslag, som vid sidan

om tobak allmänt saluföres i de typiska tobaksaffärerna.

Reformeringen av butikstängningslagens bestämmelser rörande tobakshandeln

bör även medföra att det nuvarande förbudet mot tobaksförsäljning

från serveringsställen till avhämtning upphäves. Även från remisshåll, där

man eljest förordat ett bibehållande av nyetableringskontrollen, har framhållits

hur förbudet skapar irritation hos allmänheten och att överträdelser

i icke ringa utsträckning förekommer. Möj liggöres i större utsträckning än

nu kioskförsäljning av tobaksvaror och släppes automathandeln fri, såsom

jag i det följande ämnar förorda, skulle ett fortsatt försäljningsförbud för

näringsställen te sig helt meningslöst.

Ett friare system för tobakshandeln utan nyetableringskontroll bör innebära

full frihet för var och en, som handlar med tobaksvaror, att bedriva

sådan försäljning från automat. Något fortsatt gynnande i detta hänseende

av en viss grupp detaljister bör alltså icke komma i fråga. För automatförsäljning

av tobaksvaror bör därför icke heller såsom nu är fallet krävas tillstånd

av monopolbolaget.

På grund av det anförda vill jag förorda, att den offentliga nyetableringskontrollen

inom tobakshandeln i sin helhet upphäves och att i överensstämmelse

härmed butikstängningslagens reglering av tobaksförsäljning jämkas

såsom jag tidigare nämnt. Distributionen av tobaksvaror bör i fortsättningen

ske efter rationella och affärsmässiga principer och vara grundad på

fria konkurrensförhållanden i detaljhandelsledet. Därmed skapas en viktig

förutsättning för att konsumenternas intresse av en bekväm och tillfredsställande

tillgång på tobaksvaror skall på bästa sätt tillgodoses.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört finns enligt min mening icke

någon anledning att räkna med att ett borttagande av nyetableringskontrollen

skall medföra något återgående till de svåra förhållanden, som en gång

föranledde regleringens införande. Den nuvarande s. k. specialtobakshan
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1057

25

deln erbjuder ett rikt specialiserat sortiment av tobaksvaror, som ej kan beräknas

komma att saluföras i kiosker och övriga butiker. Därutöver t i 11- handahålles i specialtobaksaffärerna även andra varor än tobaksvaror och utvecklingen

mot mindre sträng marknadsuppdelning skapar goda förutsättningar

för handeln att utvecklas vidare trots ett mera utsatt konkurrensläge

vad gäller tobaksvaror. Detta får emellertid icke undanskymma de svårigheter,

som ett plötsligt upphävande av det nuvarande konkurrensskyddet skulle

kunna komma att medföra för vissa tobakshandlare. I möjligaste mån bör

specialtobakshandeln givas tid att anpassa sig efter de nya förhållandena,

exempelvis genom utvidgning av varusortimentet. Monopolbolaget har i sitt

remissyttrande föreslagit en övergångstid av högst fem år, under vilken en

modifierad reglering av detaljhandeln enligt utredningsmannens alternativ II

skulle tillämpas. Det synes mig emellertid tveksamt huruvida några reella

fördelar står att vinna genom att under en begränsad övergångstid tillämpa

nya principer för detaljhandelsregleringen, om vilkas faktiska verkningar

man saknar erfarenhet. Med en övergångsvis tillämpad särskild reglering

följer givetvis ökat administrativt arbete. I detta sammanhang är att märka

att den ifrågasatta ordningen förutsätter, att monopolbolaget under en ganska

lång övergångstid skulle liksom nu övervaka att partiförsäljning av tobaksvaror

i andra hand icke sker till affärsinnehavare som saknar inköpsrätt

hos bolaget. Enligt min mening är det emellertid knappast sannolikt, att

någon respekt i längden kan vinnas för förbudet mot andrahandsförsäljningen

i ett läge där det står klart att tobakshandeln kommer att helt frisläppas.

I stället synes vara att föredraga, att tobakshandlarna medan det

nuvarande konkurrensskyddet ännu helt består får en väl tillmätt förberedelsetid

och att därefter regleringen av tobakshandeln till alla delar upphäves.

Specialtobakshandelns intresse av att under relativt lugna förhållanden

få planera inför det ändrade konkurrensläget torde tillgodoses därest

detaljhandelsregleringen tillämpas även under år 1958 och att handeln

följaktligen frisläppes först från och med den 1 januari 1959.

Den rationalisering av distributionen, vartill man ytterst syftar vid ett

upphävande av tobakshandelsregleringen, innebär givetvis ekonomiska påfrestningar

för de näringsidkare, vilka dragés med oproportionerligt stora

omkostnader eller eljest har mindre goda förutsättningar att hävda sig i

konkurrens med andra. Även om det generellt beträffande tobakshandelns

lönsamhet kan sägas, att denna icke längre är avhängig av det konkurrensskydd,

som nyetableringskontrollen erbjuder, måste tas i betraktande

alt i undantagsfall en tobaksaffär kunnat existera endast på grund av att

konkurrerande försäljning till följd av nyetableringskontrollen saknats. För

innehavaren av en sådan ekonomiskt svag rörelse skulle en övergång till fria

konkurrensförhållanden kunna innebära sådant avbräck alt han tvingades

nedlägga rörelsen. Såsom jag i ett följande avsnitt avser alt närmare utveckla,

finner jag det ganska rimligt, att man vid en avveckling av nyetableringskontrollcn

beaktar dess ursprungliga karaktär av social skyddsåtgärd

och öppnar en möjlighet för tobakshandlare, vilkas rörelse under de nya för
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

hållandena icke kan drivas lönande, att i särskilt ömmande fall erhålla ekonomiskt

bistånd. Jag vill därför förorda, att man med sikte på dessa övergångssvårigheter

inom tobakshandelsbranschen skapar ett ersättningsförfarande,

som tillgodoser nyssnämnda synpunkter.»

Lagrådet

Lagrådet har i lagstiftningsfrågan gjort följande allmänna uttalande.

»Lagrådet anser sig icke ha anledning att gå närmare in på frågan om ändamålsenligheten

av den föreslagna nya ordningen men vill framhålla, att

betydelsen av att tobakshandeln ordnas på ena eller andra sättet icke blivit

belyst ur hälsovårdssynpunkt. Om ett ingripande mot tobaksmissbruk bland

ungdom eller mot försäljning av olämpliga varuslag skulle finnas önskvärt,

synes den nuvarande organisationen kunna erbjuda ett gynnsammare utgångsläge.

»

Departementschefen

I samband med beslutet om proposition till riksdagen anförde föredragande

departementschef en, med hänsyftning på lagrådets nämnda uttalande,

följande.

»I anledning av lagrådets yttrande på denna punkt vill jag understryka, att

detaljhandelsregleringen beträffande tobaksvaror helt förestavats av de ekonomiska

hänsynen till specialtobakshandlarna och att den nuvarande lagstiftningen

på detta område enligt min mening icke kan utnyttjas för sådana

ingripanden som lagrådet synes åsyfta. Icke heller kan den gällande ordningen

sägas inrymma speciella förutsättningar för att begränsa tobaksbruket

bland ungdom. Detta belyses kanske bäst av att distributionen av tobaksvaror

redan nu sker genom cirka 33 000 försäljningsställen. Härtill

kommer ett växande antal tobaksautomater. De problem som berörts i lagrådets

utlåtande bör därför bedömas för sig och icke sammankopplas med

den nu aktuella frågan huruvida de gällande konkurrensbindningarna inom

tobakshandeln skall bestå eller icke.»

Motionerna

I motionerna I: 393 och 11: 491 hemställes att riksdagen med ändring av

det genom propositionen framlagda förslaget måtte besluta »att tobaksvaror

icke må upptagas bland kioskvarorna, att nuvarande restriktioner för försäljning

från tobaksautomat fortfarande må gälla samt att näringsställen

icke må äga rätt att sälja tobaksvaror till andra än serverade gäster».

I motionerna 1:395 och II: 492 framhäves hälsovårdssynpunkter och

hemställes att riksdagen måtte

1) »besluta antaga det i propositionen såsom alternativ II betecknade

förslaget till nyordning av tobakshandelns organisation med de undantagen,

s. 27 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

27

att i 4 § monopollagen en föreskrift intages om att försäljningsställenas

antal anpassas så, alt minsta möjliga skada för folkhälsan åstadkommes, att

nuvarande bestämmelser rörande tobaksförsälj ningen i automater bibehålies

samt att förbud mot styckeförsäljning av cigarretter införes i monopollagstiftningen»;

samt

2) »i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla att åtgärder snarast vidtas för

begränsning av tobaksbruket och att förslag om eventuellt erforderliga anslag

för detta ändamål förelägges riksdagen».

Härjämte anhåller motionärerna att utskottet måtte utarbeta den författningstext,

som erfordras vid bifall till de i motionerna framlagda förslagen.

I motionen 11: i97 hemställes, att riksdagen måtte

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i

lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror med

följande ändringar, nämligen:

att 4 § erhåller följande lydelse. »Monopolets utövare tillhandahåller på

lämpligt sätt åt enskilda återförsäljare såväl inom riket tillverkade som ock

importerade tobaksvaror. Därvid skall monopolets utövare i samråd med

den nämnd, varom förmäles i 5 kap., söka anpassa försäljningsställenas antal

och beskaffenhet med hänsyn till att distributionen anordnas, å ena sidan,

efter rationella och affärsmässiga principer och till låga kostnader

samt, å andra sidan, på ett för konsumenterna bekvämt och i övrigt tillfredsställande

sätt.»

samt att lagen skall träda i kraft den 1 januari 1961 i stället för den 1

januari 1959;

2) avslå propositionens förslag till lag angående ändring i butikstängningslagen.

Utskottet

Den genom 1943 års monopollagstiftning genomförda regleringen av detaljhandeln

med tobaksvaror syftade i första hand till att genom en offentlig

kontroll över nyetableringen inom branschen begränsa antalet tobaksaffärer.

Därmed avsågs att förbättra omsättningen av tobaksvaror per tobaksaffär

och sålunda skapa bättre ekonomiska villkor för specialtobaksliandeln.

De förhållanden under vilka nyetableringskontrollen tillkom har, såsom

belysts i propositionen, avsevärt förändrats under den tid regleringen varit

i tillämpning. Den offentliga begränsning i konkurrensen inom tobakshandeln,

som nyetableringskontrollen utgör, måste också bedömas med beaktande

av statsmakternas strävanden att avlägsna konkurrenshämmande

bindningar inom näringslivet. Det ändrade konjunkturläget liksom den

starka kritik som från näringsfrihetssynpunkter kommit att riktas mot

regleringen måste enligt utskottets mening medföra en omprövning av de

motiv som hittills uppburit denna. Härvidlag torde såsom eu naturlig följd

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

av den principiella ställning, som statsmakterna intagit genom 1953 års lagstiftning

mot konkurrensbegränsning inom näringslivet, gälla att nyetableringskonlrollen

inom tobakshandeln bör bibehållas endast om vägande skäl

därför kan påvisas.

Vid granskningen av tänkbara skäl för att bibehålla nyetableringskontrollen

redovisar departementschefen först sin syn på tobakshandelns ekonomiska

läge och drar slutsatsen att det behov från tobakshandlarnas sida av

skydd mot konkurrens, som en gång motiverade införandet av kontrollen, i

nuvarande läge icke kan åberopas som tillräckligt skäl för att upprätthålla

regleringen. I motionen II: 497 uttryckes allvarlig oro för tobakshandlarnas

framtida försörjningsmöjligheter därest nyetableringskontrollen slopas och

anföres, att kåren av specialtobakshandlare genom en sådan åtgärd återigen

skulle komma i ett nödläge. Det av tobakshandelsutredningen redovisade

materialet rörande specialtobakshandelns ekonomiska villkor under efterkrigstiden

torde emellertid visa, att näringens lönsamhet i stort icke kan

anses vara beroende av det konkurrensskydd regleringen erbjuder. De sociala

hänsyn till tobakshandlarna som vid 1943 års lagstiftning var avgörande

synes enligt utskottets mening i nuvarande läge icke med tillnärmelsevis

samma styrka kunna göras gällande. Tobakshandelns intresse av konkurrensskydd

utgör därför icke längre något bärande skäl för att vidmakthålla

nyetableringskontrollen.

Icke heller synes intresset av att distributionskostnaderna i möjligaste

män hålles nere kunna med fog åberopas för att bibehålla den nuvarande

spärren mot nyetablering. För konsumenternas del torde påtagliga förbättringar

vara att vänta om kontrollen häves.

Från konsumentsynpunkt torde anledning finnas att understryka betydelsen

av att det även vid en fri tobakshandel finnis specialaffärer, där försäljningen

är särskilt inriktad på ett rikhaltigt sortiment av tobaksvaror.

Även för monopolbolagets del är givetvis förekomsten av sådana specialaffärer

av synnerligt värde. Såsom departementschefen anfört är emellertid

nyetableringskontrollen ingalunda något oundgängligt medel för att skapa

de nödvändiga förutsättningarna för den yrkeskår som det här gäller.

I diskussionen rörande nyetableringskontrollen har sedan tobakshandelsutredningen

avlämnade sitt betänkande införts en ny synpunkt, nämligen

tanken att den nuvarande regleringen erbjöde bättre möjligheter när det

gäller att motverka tobaksmissbruk — särskilt bland ungdom — än en fri

tobakshandel. Denna syn på frågan har antytts av lagrådet och utvecklas

närmare i motionerna I: 395 och II: 492. Motionärerna erinrar om det samband

mellan tobaksbruk och cancer, som forskningen ansett sig kunna påvisa,

och hemställer att i monopollagen skall intagas föreskrift om att

antalet försäljningsställen i fortsättningen skall anpassas så, att minsta

möjliga skada för folkhälsan åstadkommes. Hälsovårdssynpunkterna framhålles

även i motionen 11:497 till stöd för fortsatt nyetableringskon troll

och återkommer i delvis annat sammanhang i motionerna I: 393 och II: 491.

Tobaksrökningens skadliga verkningar påkallar otvivelaktigt skärpt upp
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr It är 11)57

29

märksamhet från samhällets sida. Särskilt är ett tilltagande tobaksbruk i

yngre åldrar ägnat alt inge oro. Tobaksvanorna hos det uppväxande släktet

bör emellertid vara ett område där intensifierad upplysning och propaganda

kan beräknas ha god verkan. Det måste å andra sidan framhållas, att den

nuvarande nyetableringskontrollen i intet avseende låter sig utnyttjas för

att genomföra en av hälsovårdssynpunkter betingad begränsning av konsumtionen.

Den nuvarande regleringen kan tvärtom, genom sitt syfte att

verka för en höjning av tobakshandlarnas omsättning, sägas vara grundad

på i princip fria avsättningsmöjligheter. En restriktiv ordning av den karaktär,

som åsyftas i motionerna I: 395 och II: 492, torde förutsätta en lagstiftning

av helt annan typ än den som 1943 års monopol lag representerar. Såsom

departementschefen framhållit i anledning av lagrådets uttalande kan

icke heller den gällande ordningen anses inrymma speciella förutsättningar

för att begränsa tobakshruket bland ungdom.

På grund av det nu anförda ansluter sig utskottet till departementschefens

mening att nyetableringskontrollen bör helt avvecklas. Beträffande de

anförda hälsovårdssynpunkterna må tilläggas, att — såsom erinrats i motionerna

1:395 och II: 492 — Kungi. Maj :t redan i fjol våras i anledning

av en framställning från med. dr docenten Börje Ejrup in. fl. uppdragit åt

statens medicinska forskningsråd att framlägga utredning och förslag om

hur en utökad forskning rörande rökningens biologiska verkningar bör organiseras

och om storleken av härför behövliga medel. I nämnda framställning

hemställdes även att ett organ skulle skapas för information i tobaksfrågan

samt att åtgärder skulle vidtagas för att söka minska tobaksrökningen,

särskilt bland ungdomen. I denna del är framställningen föremål för remissbehandling

och överväges för närvarande inom medicinalstyrelsen och statens

institut för folkhälsan. Utskottet vill understryka betydelsen av att den

utvidgade forskning som här åsyftas kommer till stånd och att vunna resultat

lägges till grund för åtgärder, som kan finnas påkallade från hälsovårdssynpunkt.

Frågan huruvida staten, såsom föreslagits i motionerna I: 395

och 11:492, bör ingripa för att begränsa tobakskonsumtionen synes böra

upptagas till närmare prövning först sedan tobakens skadeverkningar blivit

ytterligare utforskade.

Vad utskottet hittills anfört har närmast varit att hänföra till den begränsning

i rätten att saluföra tobaksvaror som grundas på monopollagens

bestämmelser. Tydligt är emellertid, alt de skäl som talar för att slopa nyetableringskontrollen

vid tobaksförsäljning under vanlig affärstid gör sig

gällande även i fråga om de speciella konkurrensbegränsningar, varom stadgats

i butikstängningslagen.

De särskilda hänsynen till specialtobakshandeln framträder i butikstängningslagen

i tre olika avseenden. Dels har tobaksvarorna icke medtagits

bland de varor som i allmänhet får säljas på kvällar och söndagar, det s. k.

kiosksortimentet. Dels innefattar butikstängningslagens regler hinder för

näringsställen att sälja tobaksvaror till andra än serverade gäster. Slutligen

krävs enligt lagen särskilt tillstånd av monopolbolaget för alt försäljning

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

skall få ske från automatapparat, vilket i praktiken innebär att automathandeln

i stort sett är förbehållen specialtobakshandeln.

Enligt propositionens förslag undanröjes helt tobakshandelns särställning

enligt butikstängningslagen. I motionerna 1:393 och 11:491 ävensom

i motionen 11:497 yrkas avslag på propositionen såvitt gäller föreslagna

ändringar i butikstängningslagen. I förstnämnda båda motioner uttalas farhågor

för att reformen i denna del skall medföra ytterligare frestelser till

tobaksrökning för ungdomarna i de lägre åldrarna. Motionärerna befarar

vidare att den ökning av försäljningsställen och automater, som kan väntas

bli följden, kommer att leda till att pojkgäng söker skaffa sig tobak genom

inbrott. I detta sammanhang anföres även de hälsorisker som följer av tobaksbruk

redan i tidig ålder och påpekas att cigarrettrökningen dessutom

många gånger är ödeläggande för ungdomarnas ekonomi.

Enligt utskottets mening är det från bl. a. principiella synpunkter av vikt

att frågan om fortsatt begränsning av antalet försäljningsställen löses enhetligt

för handeln såväl på vanlig affärstid som under kvällar och på söm

dagar. De skäl departementschefen anfört för att i kiosksortimentet upptaga

tobaksvaror synes utskottet bärande. I enlighet med propositionens

förslag bör i sortimentet medtagas vissa ytterligare varor för att underlätta

för tobakshandeln att hålla Öppet efter vanlig affärstid och sålunda i konkurrenshänseende

jämställa den med kioskhandeln.

Det nuvarande hindret för exempelvis konditorier och kaféer att jämte

bakverk, läskedrycker in. m. saluföra även tobaksvaror har helt varit betingat

av nyetableringskontrollen. Släppes spärren för såväl handeln under

vanlig affärstid som kioskhandeln bör därav följa att tobaksvaror uppräknas

bland de artiklar, som näringsställen utan hinder av butikstängningsreglerna

får fritt sälja till avhämtning eller försändning.

Även specialtobakshandlarnas privilegierade ställning när det gäller automathandeln

har helt förestavats av det ekonomiska hänsynstagandet till

denna yrkeskategori. Från en speciell synpunkt kan emellertid automatförsäljningen

av tobaksvaror sägas skilja sig från övriga distributionsformer,

nämligen därigenom att det här är fråga om ett saluhållande utan den urskillning

som beträffande de minderåriga kunderna kan iakttagas vid försäljning

över en butiksdisk. En kraftig ansvällning av antalet tobaksau tomater

skulle följaktligen kunna antagas minska utsikterna att hindra okynnesköp

från barns sida, något som kunde anföras till stöd för tanken att

framdeles förbehålla automathandeln åt de nuvarande specialtobakshandlarna.

Det måste emellertid klargöras, att, om nyetableringskontrollen slopas,

butikstängningslagens bestämmelser icke innefattar någon egentlig begränsning

av antalet tobaksautomater även om dessa i fortsättningen finge

uppsättas endast av vissa tobakshandlare. Efter den ändring av butikstängningsreglerna

om automatförsäljning som genomfördes vid fjolårets riksdag

står det nämligen affärsmannen fritt att uppsätta automat, icke blott

i anslutning till sin butik utan varhelst apparaten kan uppsättas utan alt

det sker alltför nära en konkurrentbutik. För den som erhållit tillstånd alt

s. 31 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

31

uppsätta tobaksautomat skulle följaktligen butikstängningslagen icke lägga

hinder i vägen för att försäljningen framdeles skedde genom en omfattande

automatrörelse. F. n. tillämpas visserligen — till följd av nyetableringskontrollen

— en restriktiv tillståndsgivning i fråga om automatförsäljning i

sådana former att i själva verket nya försäljningsställen upprättas, men

monopolbolagets möjligheter att framdeles verka för en likartad begränsning

av antalet automater torde vara helt betingade av att den mera generella

spärren mot nyetablering bibehålies.

Därest man önskar framdeles bibehålla möjlighet att begränsa antalet

tobaksautomater synes detta därför få ske genom särskild lagstiftning. Sådan

torde icke kunna komma till stånd utan föregående utredning, och utskottet

är icke berett att i detta sammanhang taga ställning till de skilda

problem, som har samband med en särskild reglering av automathandeln

med tobaksvaror. Utskottet vill emellertid framhålla, att det i propositionen

framlagda förslaget kan tänkas främja en icke önskvärd utveckling av

denna försäljningsform. En helt okontrollerad försäljning i stor skala från

ymnigt förekommande automater skulle i betänklig mån kunna motverka

strävandena att förhindra att barn och ungdom skaffar sig tobaksvanor.

Utskottet förutsätter att utvecklingen av automatförsäljningen sedan liberaliseringen

genomförts kommer att följas med uppmärksamhet och med

beaktande av de rön som framkommer vid den fortsatta medicinska forskningen

rörande tobakens skadeverkningar. Skulle därvid visa sig att automathandeln

får en från hälsovårdssynpunkt särskilt ogynnsam omfattning

och inriktning torde frågan om åtgärder för begränsning av distributionen

i denna form få upptagas till övervägande.

Av det ovan sagda följer, att utskottet biträder förslaget att upphäva nyetableringskontrollen

jämte de inskränkningar i tobakshandeln som har

sin grund i nuvarande utformning av butikstängningslagen. Beträffande

tidpunkten för reformens genomförande har departementschefen förordat,

att den nuvarande regleringen tillämpas t. o. in. utgången av år 1958, och

att tobakshandeln följaktligen frisläppes först fr. o. m. den 1 januari 1959.

I motionen II: 497 hemställes, att ikraftträdandet uppskjutes ytterligare två

år till den 1 januari 1961.

Specialtobakshandeln bör självfallet ges tillräcklig tid att medan nyetableringsspärren

ännu består förbereda sig inför den förestående omläggningen.

För de flesta tobakshandlare torde den i propositionen tillmätta

övergångstiden — drygt ett och ett halvt år från riksdagens beslut — få

anses tillräcklig. Emellertid kan sådana fall länkas föreligga, där förberedelserna

inför del nya konkurrensläget synes kunna kräva något längre lid.

Del må betonas, alt övervägandena i frågan om vad som skall anses vara

skälig förberedelsetid ytterst måste falla tillbaka på osäkra bedömanden

rörande de svårigheter som inför omställningen kan möta i det enskilda

fallet. Vid granskningen av de skilda synpunkter, som här kan anföras, har

vägande skäl dock funnits tala för att övergångstiden utsträckes ytterligare

ett år, och utskottet förordar därför att detaljhandelsregleringen upphävcs

först från och med den 1 januari 1960.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

V. Prisbindningen

Utredningsmannen

Enligt utredningsmannens förslag slopas det nuvarande fasta bruttoprisel

å tobaksvaror såväl vid genomförande av en ordning överensstämmande

med alternativ I som vid ett bibehållande av nyetableringskontrollen enligt

alternativ II. Förslaget innebär beträffande prissättningen, att ett av monopolbolaget

fastställt priskurantpris fortfarande skall finnas utsatt på varuförpackningarna

men att detta pris skall vara ett maximipris, som det står

återförsäljarna fritt att underskrida. Det föreslås vidare, att ett högre priskurantpris

skall kunna fastställas för styckeförsäljning av cigarrer, cigarrcigarretter

och cigarretter än för försäljning i hel förpackning.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anfört.

»Alltsedan tillverkningen av tobaksvaror inom landet monopoliserades

har priserna på dessa varor i detaljhandeln varit bundna. Enligt nu gällande

monopollagstiftning åligger det sålunda monopolbolaget att fastställa det

pris, som tobaksvara skall betinga vid försäljning till allmänheten. Detta

tobaksvarans priskurantpris skall utsättas på varje förpackning, och det

är belagt med straff att försälja varan till annat pris. Det fasta bruttopriset

på tobaksvaror har motiverats dels med hänvisning till skattesystemet

— ett överskridande av priskurantpriset skulle innebära, att staten fick

för litet skatt i förhållande till utförsäljningspriset — och dels med hänsyn

till tobakshandlarna, som genom ett fastställt minimipris skulle förskonas

från osund priskonkurrens.

I likhet med utredningsmannen kan jag icke finna de skäl, som en gång

föranledde bestämmelserna om fasta bruttopriser, bärande i nuvarande läge.

Vad först gäller den rent skattetekniska sidan av saken föreligger intet hinder

mot alt beräkna skatten efter annan norm än den gällande, exempelvis

i förhållande till ett av monopolbolaget bestämt nettopris eller ett riktpris.

Synpunkten att bruttoprissystemet skulle innebära ett skydd för tobakshandlarna

mot osund konkurrens har sin förklaring i de särpräglade förhållanden

som rådde vid monopolets införande men kan i dag icke tillmätas

nämnvärd betydelse. Tvärtom står systemet med fasta priser, som ej får

underskridas, i direkt strid mot de tankegångar, som ligger bakom 1953 års

lagstiftning mot samhällsskadlig konkurrensbegränsning. Det kan självfallet

icke heller förenas med strävandena att skapa fria konkurrensförhållanden

inom detaljhandeln med tobaksvaror. Jag kan alltså helt ansluta mig

till de synpunkter som utredningsmannen anfört till stöd för sin mening

att monopolbolaget icke bör äga fastställa minimipriser på tobaksvarorna.

Utredningsmannen har emellertid icke velat helt släppa den nuvarande prisbindningen

utan föreslagit, att monopolbolaget i fortsättningen skall åsätta

s. 33 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

33

varorna detalj handelspriser, vilka skall tjäna såsom maximipriser och alltså

ej får överskridas. Såsom huvudsakligt skäl för denna ståndpunkt anför

utredningsmannen, att staten och monopolbolaget genom monopoliseringen

har ansvar för att tobaksvarorna tillhandahålles allmänheten till det pris,

som med hänsyn till tillverknings- respektive importkostnaden samt skattebestämmelscrna

kan anses skäligt. Vid remissbehandlingen har meningarna

varit mycket delade om lämpligheten av ett system med maximipriser. Såväl

kommerskollegium jämte handelskamrarna som priskontrollnämnden

och de myndigheter som speciellt har att tillvarataga näringsfrihetsintressen

har samtliga bestämt förordat en helt fri prissättning. I samma riktning

har monopolbolaget, åtskilliga länsstyrelser samt enskilda organisationer

och företag uttalat sig. För egen del finner jag principiellt starka skäl tala

för att prissättningen icke ensidigt bindes. Detaljhandelspriset bör få bero

av säljarens prestation, d. v. s. växla alltefter de kostnader säljaren har eller

den kundservice han lämnar. Detta innebär icke att staten eller monopolbolaget

frånsäger sig ansvar för att detaljhandelspriserna på tobaksvaror

blir skäliga. Såsom bl. a. kommerskollegium yttrat, kommer de fria konkurrensförhållandena

inom tobakshandeln säkerligen att borga för att konsumenterna

kan köpa tobaksvaror till skäliga priser. Det kan emellertid i detta

sammanhang icke bortses från att allmänheten i vårt land sedan lång tid

tillbaka har vant sig vid att kunna lita till fasta priser på tobaksvaror. Ett

slopande av varje form av central prissättning skulle med hänsyn till lobaksdistributionens

struktur kunna leda till att allmänhetens kunskap om

prisförhållandena bleve lidande. Enligt min uppfattning motiverar därför de

särskilda förhållanden, som är betingade av monopolsituationen, att monopolbolaget

framdeles åsätter här i landet saluförda tobaksvaror riktpriser

att tjäna till ledning vid försäljning till allmänheten. Skattetekniska synpunkter

talar även för riktprissättning. Det är att antaga, att dessa riktpriser

kommer att överskridas endast i undantagsfall nar så ar motiverat av

särskilda distributionskostnader såsom vid försäljning på vissa restauranger

otc.

Från statens tobaksnämnd och monopolbolaget har under remissbehandlingen

väckts förslag om att i monopollagstiftningen införa förbud mot

styckeförsäljning av cigarretter. Remissinstanserna bär härvid åberopat hygieniska

synpunkter och det extrabesvär för återförsäljarna, som ar förenat

med styckeförsäljningen. Förbud mot sådan försäljning skulle aven vara

ägnat att försvåra för minderåriga att anskaffa cigarretter. For egen de

kan jag icke finna tillräckliga skäl för ett sådant försäljningsförbud. Såvitt

mig är bekant har några mer betydande olägenheter av styckeforsalj ningen

från hygienisk synpunkt icke försports. Det vore för övrigt knappast följdriktigt

att från denna synpunkt förbjuda styckeförsäljning av cigarretter

men^tillåta sådan försäljning av andra rökverk. 1 den män försäljningen av

cigarretter styckevis orsakar betydande merarbete för återforsaljarna står

det dessa fritt att uttaga ett däremot svarande högre pris vid försäljning per

styck. Den fria prissättningen hör följaktligen här kunna medföra eu na
!{

Ililiang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

turlig minskning av styckeförsäljningen. Det är även att räkna med att

åtskilliga återförsäljare icke alls kommer att befatta sig med styckeförsäljning.

Den fria handeln med tobaksvaror kan sålunda antagas innebära att

möjligheterna för minderåriga att köpa enstaka cigarretter minskas något

eller i vart fall icke längre blir lika lockande. Att söka stävja tobaksmissbruk

i unga år genom ett generellt förbud mot styckeförsäljning torde dock

knappast kunna väntas ge nämnvärt resultat eftersom cigarretter även i

småpaket måste bedömas vara en mycket lättåtkomlig vara. Även om

vissa fördelar kan vara att vinna med det föreslagna förbudet är jag sålunda

för närvarande icke beredd att förorda en sådan åtgärd som att

särskilt kriminalisera cigarrettförsälj ning styckevis. Jag vill i detta sammanhang

erinra om att en förutsättning för att cigarretter skall få säljas

styckevis är att å varje cigarrett finnes anbragt kontrollstämpel. Sådan

kontrollstämpling kan betraktas såsom en serviceåtgärd från monopolbolagets

sida i syfte att möjliggöra köp av enstaka cigarretter. Skulle bolaget

exempelvis finna att styckeförsäljningen hindrar en från allmän synpunkt

önskvärd rationalisering av distributionen synes något hinder icke föreligga

mot att efter band inskränka kontrollstämplingen till hela förpackningar.»

Beträffande tobaks varuimporten tillägger departementschefen

bl. a. följande.

»Den fria prisbildningen bör omfatta såväl de varor som monopolbolaget

tillhandahåller som dem, vilka införes till landet genom enskilda importörer.

Icke heller bör någon skillnad göras mellan dessa olika kategorier

varor när det gäller riktprissättningen. Monopolbolaget bör sålunda åläggas

att bestämma riktpriser även å varor, som importeras enskilt av återförsäljare.

Sådant riktpris skall beräknas efter samma grunder som monopolbolaget

självt tillämpar vid bestämmande av riktpriser för den egna importen.

Detta kommer att i det väsentliga innebära att riktpriset fastställes

efter samma normer, som nu gäller priskurantpriset. Riktpriset kommer

alltså i stort sett att utgöra summan av varans inköpspris, kostnaden

för dess införande till riket, den å varan belöpande skatten samt ett belopp

motsvarande normal vinstmarginal vid återförsäljning av liknande vara av

monopolbolagets egen import eller tillverkning. I riktpriset bör, i överensstämmelse

med utredningsmannens förslag, i förekommande fall även inräknas

sådana lagrings- och transportkostnader som normalt icke skall täckas

av vad som motsvarar den vanliga vinstmarginalen vid försäljning av

monopolets egna varor. Den nu föreslagna ordningen innebär, att de enskilt

importerade tobaksvarorna även i beskattningshänseende behandlas lika

med de av monopolbolaget tillverkade eller importerade, d. v. s. att skatten

beräknas i förhållande till bl. a. riktpriset.»

Utskottet

Propositionens förslag innebär, att den nuvarande bruttoprisbindningcn

upphör och ersättes med ett riktprissystem. Enligt den föreslagna ordningen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

skall monopolbolaget sålunda åsätta varje varuförpackning riktpris, d. v. s.

ett av bolaget rekommenderat pris, avsett att utan bindande verkan tjäna

till ledning vid försäljning av tobaksvaran till allmänheten.

Den nuvarande regleringen med fasta priser, som icke får frångås i detaljhandeln,

står principiellt i strid mot det förbud mot fasta bruttopriser

som 1953 års lagstiftning mot konkurrensbegränsning upptager. Samtidigt

kan det nuvarande prissystemet icke längre anses motsvara något verkligt

behov. Varken skattetekniska skäl eller synpunkten att de fasta priserna behövs

för att skydda tobakshandlarna från en osund inbördes priskonkurrens

torde kunna med fog förebäras för den nuvarande prislåsningen. Utskottet

tillstyrker därför förslaget att slopa prisbindningen i detaljhandeln.

De skäl departementschefen anfört för att införa rilctpriser på tobaksvaror

finner utskottet böra godtagas. Bl. a. vinnes genom en sådan form av central

prissättning en enkel beräkningsgrund för tobaksskatten.

I motionerna I: 395 och II: 492 tages upp frågan om styckeförsäljning av

cigarretter och hemställes om förbud mot sådan försäljning. Såsom motivering

anföres, att det åsyftade förbudet skulle starkt begränsa tobaksbruket

bland ungdom. Även praktiska skäl anföres för förslaget. Departementschefen,

som utförligt diskuterat problemet med försäljningen av cigarretter

styckevis, förklarar sig icke för närvarande beredd att förorda, att detta

slags försäljning skall särskilt kriminaliseras. Även enligt utskottets mening

synes en sådan åtgärd knappast nödvändig. Utskottet vill emellertid understryka

vad departementschefen anfört om monopolbolagets möjligheter att

begränsa styckeförsäljningen av cigarretter genom att inskränka kontrollstämplingen

till hela förpackningar. Genom att låta monopolbolaget avgöra

denna i sig själv distributionstekniska fråga vinnes den fördelen att en förändring

av cigarrettförsäljningen till att avse enbart hela förpackningar

smidigare kan genomföras. Enligt utskottets mening bör monopolbolaget vid

sitt ställningstagande i dessa spörsmål tillmäta de skäl mot en styckeförsäljning,

soin hänför sig till önskemålet att motverka utbredning av tobaksbruk

bland barn och ungdom, tillbörlig vikt.

VI. Statens tobaksnämnd

Utredningsmannen

Enligt båda de i betänkandet framlagda alternativen rörande den framtida

detaljhandeln med tobaksvaror skall statens tobaksnämnd kvarstå.

Dess uppgifter vid en friare ordning enligt alternativ I skiljer sig emellertid

väsentligt från den verksamhet nämnden tänkes få vid ett genomförande av

alternativ II. För båda fallen föreslås en utökning av antalet ledamöter

i tobaksnämnden till tio. Såsom av det tidigare anförda framgått består de

av kommerskollegium utsedda ledamöterna, vilka skall företräda de enskilda

återförsäljarna, för närvarande av en representant för tobakshan
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

deln och en för specerihandeln. Samtliga de i utredningen deltagande sakkunniga

är eniga om att därest nämnden skall fortsätta sin verksamhet i

en eller annan form, plats inom nämnden bör beredas jämväl för en ordinarie

representant från vardera kioskhandeln och konsumentkooperationen.

Till undvikande av att återförsäljargrupperna blir alltför dominerande föreslås

att antalet statsvalda ledamöter utökas från tre till fyra. En av dessa

bör utses bland personer, som kan anses företräda de speciella konsumentintressena.

Vid ett slopande av nyetableringskontrollen enligt alternativ I anser

utredningsmannen det lämpligt, att tobaksnämnden kvarstår som ett

rådgivande organ till bolaget och ett diskussionsforum i vad gäller principerna

för antagande av återförsäljare, prispolitiken o. d.

För det fall att nyetableringskontroll bibehålies enligt alternativ

11, innebär utredningsmannens förslag beträffande tobaksnämnden i huvudsak

den förändringen i förhållande till vad nu gäller att nämnden från

länsstyrelserna övertager beslutanderätten i frågor om tillstånd till tobakshandel

utom vanlig affärstid.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anfört bl. a. följande.

»Ett upphävande av nyetableringskontrollen och den särskilda regleringen

av tobaksförsäljningen enligt butikstängningslagen innebär att tobaksnämndens

huvudsakliga arbetsuppgifter försvinner. Åtskilliga remissinstanser,

bl. a. kommerskollegium och näringsfrihetsrådet, finner också utrymmet för

fortsatt verksamhet från nämndens sida förhållandevis litet och önskar att

nämnden avskaffas i samband med reformen. Den kritiska synpunkten

framföres även, att ett bibehållande av tobaksnämnden skulle kunna medföra

svårigheter för monopolbolaget att fritt lämpa sin distribution efter vad

bolaget finner företagsekonomiskt riktigt och därmed mest gagneligt för den

stora gruppen konsumenter. Gentemot dessa synpunkter har monopolbolaget

i sitt remissyttrande förklarat sig bestämt förorda, att tobaksnämnden

kvarstår i enlighet med utredningsmannens förslag.

De föreslagna förändringarna beträffande tobaksvarudistributionen medför,

att tobaksnämndens framtida ställning får prövas från helt nya utgångspunkter.

Tillräckliga förutsättningar för att allsidigt bedöma behovet

av att vid sidan om monopolbolaget ha ett offentligt organ med huvudsakligen

konsultativa uppgifter torde icke föreligga förrän man haft någon tids

erfarenhet av de friare förhållandena. Enligt min mening bör det dock icke

råda något tvivel om att nämnden under övergångsskedet till en fri tobakshandel

kan komma att utgöra ett behövligt kontaktorgan mellan monopolbolaget

och dess kunder. Nämndens stora erfarenhet av tobakshandelns speciella

förhållanden bör kunna bidraga till att göra övergången så friktionsfri

som möjligt. Med hänsyn härtill har jag funnit mig böra föreslå att tobaksnämnden

bibehålies tills vidare. Det synes lämpligt att någon tid efter re
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

37

formens genomförande ånyo pröva frågan huruvida ett särskilt administrativt

organ behövs för de uppgifter som kvarstår för tobaksnämnden eller om

icke syftet med nämnden likaväl kan uppnås ulan lagstiftning men genom

förhandlingar i vanlig ordning mellan monopolbolaget och berörda intressenter.

Jag vill dock redan i detta sammanhang ha sagt, att åtskilligt talar

för att ifrågavarande uppgifter bör vara knutna till en relativt fast institution.

Med hänsyn till den oklarhet, som sålunda råder rörande tobaksnämndens

funktioner i fortsättningen, är jag icke beredd att i detta sammanhang

taga ställning till frågan om nämndens sammansättning. Även på denna

punkt synes man böra avvakta erfarenheterna av den nya ordningen.»

Utskottet

Tobaksnämnden har hittills huvudsakligen fungerat som ett särskilt administrativt

organ vid tillämpningen av tobakshandelsregleringen. I det föregående

bär utskottet förordat, att såväl nyetableringsspärren som de speciella

konkurrensbegränsningar inom tobakshamdeln vilka grundas på butikstängningsreglerna

skall upphävas. Efter en sådan reform kommer följaktligen

icke att finnas behov av en administrativ instans med de uppgifter

nämnden nu har. Vid remissbehandlingen av tobakshandelsutredningens

betänkande restes från åtskilliga håll krav på att tobaksnämnden skulle avskaffas

i samband med övergången till en fri tobakshandel. Även enligt utskottets

mening är det önskvärt, att den administrativa apparat, som betingats

av den hittillsvarande regleringen, i möjligaste mån avvecklas när

regleringen upphör. Likväl kan icke förnekas, att nämnden under övergångsskedet

till en fri handel synes väl lämpad att utgöra ett behövligt kontaktorgan

mellan monopolbolaget och dess kunder. Såsom departementschefen

anfört bör nämndens stora erfarenhet av tobakshandelns speciella

förhållanden kunna bidraga till att göra övergången så friktionsfri som

möjligt. Utskottet anser sig på grund härav böra godtaga, att tobaksnämnden

bibehålies tills vidare. Sedan någon tids erfarenhet vunnits av den nya

ordningen torde emellertid, i enlighet med departementschefens uttalande

härom, nämndens ställning böra omprövas.

VII. Frågan om ersättning i vissa fall åt tobakshandlare

Utredningsmannen

Betänkandet innehåller icke något definitivt förslag om ekonomiskt stöd

åt tobakshandlare, som till följd av att detaljhandelsregleringen borttages

icke kan fortsätta sin verksamhet. I anslutning till sin redogörelse för utformningen

av alternativ I framför utredningsmannen emellertid vissa synpunkter

på ersättningsfrågan. Utredningsmannen framhåller, att borttagandet

av konkurrensskyddet inom tobakshandcln medför risk för alt en del av

de mindre bärkraftiga affärerna icke kan drivas under de nya villkoren

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

och ifrågasätter om icke den hittillsvarande inlösningsverksamheten bör

fortsättas under någon ytterligare övergångstid. Det syntes dock utredningsmannen

erforderligt att utarbeta andra grunder för dessa ersättningar

än de, som gäller för det nu tillämpade inlösningsförfarandet.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har anfört.

»Såsom bl. a. näringsfrihetsrådet framhållit, kan på juridiska grunder

några ekonomiska anspråk icke riktas mot staten enbart av den anledningen

att näringsidkare vållas förlust till följd av att staten avlägsnar ett konkurrensskydd

— detta må ha bestått i en tull, importreglering eller, såsom

nu är aktuellt, en offentlig nyetableringskontroll. Jag har emellertid redan

i det tidigare anförda givit uttryck åt den meningen, att den sociala karaktären

hos 1943 års monopollagstiftning motiverar, att de tobakshandlare,

vilka efter övergången till en fri handel icke finner sig kunna fortsätta

sin näringsutövning på grund av den hårdare konkurrensen, i vissa fall

skall kunna få ekonomiskt bistånd. Den ekonomiska hjälp, som sålunda

må komma att utgå, kan därför betraktas såsom en avslutande fas i det

sociala skydd som 1943 års lagstiftning avsåg att ge tobakshandlarna.

Vid bedömningen av de former, i vilka hjälp i vissa fall skall kunna lämnas

tobakshandlarna, uppställer sig i huvudsak två alternativ. Man kan såiunda

överväga att, såsom ifrågasatts av utredningsmannen och förordats

av några remissinstanser, under en övergångstid efter omläggningen till en

fri handel fortsätta med den hittillsvarande inlösningsverksamheten. Det

andra alternativet är att i särskild ordning lämna ekonomisk gottgörelse i

fall, där tobakshandlare i följd av de ändrade konkurrensförhållandena

vållas svårt avbräck i sin affärsrörelse. I praktisk tillämpning skulle de

båda alternativen kanske icke skilja sig så mycket från varandra. Syftet

med den ifrågasatta hjälpen åt tobakshandlarna skiljer sig emellertid från

vad som avses med den nuvarande inlösningsverksamheten, vilken närmast

tar sikte på detaljhandelns rationalisering. Såsom utredningsmannen också

antytt skulle reglerna för det nuvarande inlösningsförfarandet icke utan

grundlig omarbetning kunna tjäna till ledning vid sådana åtgärder till

tobakshandlarnas bistånd som nu ifrågasättes. Jag finner därför ändamålsenligt,

att frågan om ersättning till tobakshandlarna regleras i särskild ordning.

Såsom en förebild härvid kan i viss utsträckning tjäna den ordning,

i vilken vissa i tobaksbranschen verksamma tillerkändes ersättningar vid

införandet år 1943 av statsmonopol å importen av tobaksvaror.

Den ifrågasatta ekonomiska ersättningen till tobakshandlarna bör som

jag redan anfört i viss mån ses såsom en avslutning av 1943 års lagstiftning.

Därav följer, att ersättning icke skall ifrågakomma till andra detaljister

än dem, som nämnda lagstiftning särskilt avsåg att värna om, nämligen

de s. k. specialtobakshandlarna. Ersättning bör dessutom utgå endast där

de ändrade konkurrensförhållandena medfört ett påtagligt behov av eko
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

39

nomisk hjälp. Ersättningen bör förbehållas de affärsidkare, vilkas rörelse

är så svag, att den icke kan beräknas bära sig under de nya förhållandena.

En förutsättning för att gottgörelse skall ifrågakomma bör därför vara att

tobakshandlaren till följd av det ändrade konkurrensläget ser sig nödsakad

att upphöra med sin rörelse samt att han på grund av ålder, sjukdom, lyte

eller eljest bristande kropps- eller själskrafter icke har möjlighet att försörja

sig på annat sätt. I sådana fall, där försörjningsmöjligheter vid sidan om

tobaksrörelsen icke helt saknas men framstår såsom i avsevärd män begränsade,

bör ersättning kunna givas såsom utfyllnad av inkomst, som kan komma

att förvärvas.

Vid bedömningen av de ekonomiska förutsättningarna för erhållande av

ersättning skall självfallet avseende icke fästas vid behovsprövade sociala

förmåner, som tobakshandlaren kan komma i åtnjutande av. Avgörande för

rätten till ersättning bör vara förhållandena vid den tidpunkt då ersättningsfrågan

upptages till avgörande. Detta innebär, att man i ärendet har

möjlighet att beakta förändringar, exempelvis inträffad sjukdom, som skett

under den tid, som hunnit förflyta mellan rörelsens nedläggande och prövningen

av ansökan om ersättning. För prövning av uppkommen fråga om

ersättning bör dock icke krävas att vederbörande sökande redan nedlagt sin

rörelse. Det bör sålunda icke föreligga något hinder mot att sökanden innan

tobaksrörelsen upphört får ett preliminärt besked om ersättning. Innan definitivt

beslut meddelas bör dock konstateras att tobakshandeln verkligen

nedlägges såsom förutsatts. En överlåtelse av affärsrörelsen på annan, som

fortsätter densamma, kan som regel icke anses innefatta ett sådant nedläggande

av rörelsen som utgör ett villkor för ersättning.

Formen för ersättning bör vara livränta eller engångsersättning.

För att livränta skall tilldelas någon bör i likhet med vad som nu tilliämpas

vid inlösningsförfarandet fordras att han varit under minst 15 år

verksam i branschen. Vad beträffar livräntans storlek finner jag denna skäligen

böra avvägas så att den uppgår till högst 00 procent av den genomsnittliga

nettointäkten av rörelsen för beskattningsåren 1956, 1957 och 1958.

I intet fall bör dock det årliga beloppet av livräntan överstiga 3 000 kronor.

Såsom regel bör vid bestämmande av livränta hänsyn tagas till den allmänna

ålderspensionen och livräntebeloppet följaktligen förklaras utgå med

ett nedsatt belopp under tid, då livräntetagaren uppbär sådan pension. I

vissa fall torde förhållandena medföra att rätten till livränta bör helt upphöra

i och med att livräntetagaren uppnår folkpensionsålder. Svårigheterna

att på förhand bedöma de ersättningsfall, som kan komma att aktualiseras,

medför alt den beslutande myndigheten icke bör bindas med mera ingående

regler för beräkningen av livränta. Det bör slå myndigheten fritt att i

särskilda fall när hjälpbehovet kan bedömas vara av mera övergående natur

bestämma att livränta skall utgå allenast under viss lid. Icke heller bör

hinder föreligga mot att livräntebeloppet — där så prövas lämpligt — gives

viss rörlighet. Tänkbart är sålunda att livräntan bestämmes så alt dess belopp

efter hand sjunker för att till slut helt upphöra att utgå. Någon rätt att

få livränta utbetalad i form av kapitalbelopp bör icke föreligga.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

I de fall, där livränta icke finnes böra utgå, bör — givetvis under förutsättning

att de allmänna villkoren för att få ersättning är uppfyllda —

ekonomisk hjälp kunna lämnas i form av ett engångsbelopp. Sådan ersättning

bör dock icke kunna bestämmas till högre belopp än 10 000 kronor.

De ersättningsfrågor, som kan bli aktuella efter övergången till en fri

handel, synes kunna avgöras utan att någon vidlyftig administrativ apparat

behöver tas i anspråk. Det kan tyckas ligga nära till hands att överlåta dessa

ärenden på den redan existerande tobaksnämnden. Denna är emellertid

tillkommen för helt andra uppgifter och torde med sin representation av intressen,

som är helt ovidkommande för bedömningen av ersättningsfrågorna,

vara mindre lämpad såsom organ för prövning av dylika frågor. Mest ändamålsenligt

torde därför vara att i likhet med vad som skedde i anslutning

till 1943 års monopolisering av tobaksimporten skapa en särskild kommission

med uppdrag att handlägga ifrågavarande ärenden. Det synes tillfyllest att

monopolbolaget och tobakshandlarna är representerade i kommissionen genom

var sin ledamot. Såsom tredje ledamot och ordförande i kommissionen

bör utses någon som är lagkunnig och erfaren i domarvärv. Kommissionens

ledamöter bör förordnas av Kungl. Maj :t, beträffande partsrepresentanterna

efter förslag från monopolbolaget respektive Tobakshandlarnas riksförbund.

Över kommissionens beslut bör i överensstämmelse med vad som tidigare

gällt i sådana sammanhang talan icke kunna föras.

Ersättningsreglerna bör upptagas i en särskild förordning, som träder

i kraft den 1 januari 1959. I förordningen bör anges viss tid efter ikraftträdandet,

inom vilken ansökningar om ersättning skall vara ingivna till kommissionen.

Ansökningstiden bör utmätas så att tobakshandlarna får tillfälle

att någorlunda tillförlitligt bedöma sina utsikter att fortsätta affärsverksamheten

under de nya förhållandena. Den tobakshandlare, som överväger att

nedlägga sin rörelse och begära ersättning, skall regelmässigt kunna bedöma

frågan härom med tillgång till bokslutet för ett räkenskapsår utan detaljhandelsreglering.

Dessa synpunkter tillgodoses om tiden för ingivande av

ansökningar om ersättning utlöper först i och med utgången av år 1961.

Beloppet av de ersättningar, som sammanlagt kan komma att utbetalas

i enlighet med det förfarande som jag här förordat, låter sig icke med någon

grad av tillförlitlighet beräknas. Såväl antalet ersättningsfall som ifrågakommande

ersättningsbelopp i de enskilda fallen beror av förhållanden

som för närvarande icke kan bedömas. Ett försök till grov uppskattning kan

visserligen göras på grundval av antalet affärer med särskilt låg omsättning

jämte ett antagande av att vissa genomsnittsbelopp kommer att utbetalas

men för en bedömning av den verkliga utvecklingen torde en sådan

beräkning sakna egentligt värde. Det kan dock ha sitt intresse att nämna,

att därest antalet livräntefall kommer att uppgå till 250 och den genomsnittliga

livräntan belöper sig till 2 000 kronor, de totala kostnaderna för livräntefallen

— vid eu kapitalisering efter en räntefot av 5 procent och med

en genomsnittlig levnadsålder hos livräntetagaren av 65 år — utgör cirka

4,4 miljoner kronor. Antages vidare att 250 engångsersättningar om genom
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

snittligt 5 000 kronor kommer att utbetalas stiger summan med en och en

kvarts miljon till i runt tal 5,6 miljoner kronor.

Vid de tidigare utbetalningar av ersättningar i anledning av monopolbolagets

verksamhet, som vid skilda tillfällen förekommit, har bolaget burit

kostnaden härför. Jämväl nu ifrågavarande ersättningar och uppkommande

administrationskostnader synes böra utgå av bolagets medel. Kungl. Maj :t

torde böra utverka bemyndigande av riksdagen att träffa avtal härom med

bolaget.

De ersättningar, som utgår i form av engångsbelopp, bör såsom varit

fallet med liknande ersättningar tidigare, undantagas från skattepliktig inkomst.

Motionerna I: 402 och II: 498

Motionärerna hemställer, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t

anhålla om ytterligare utredning av frågan om ersättning till tobakshandlarna

i syfte att ersättning må kunna utgå efter liknande grunder som tilllämpades

vid införande av statsmonopolet å importen av tobaksvaror samt

att denna utredning måtte företagas så skyndsamt att den förelägges redan

nästkommande riksdag».

Utskottet

Den i propositionen föreslagna avvecklingen av nyetableringskontrollen

jämte övriga konkurrensbegränsningar inom detaljhandeln med tobaksvaror

har kombinerats med ett ersättningsförfarande varigenom ekonomiskt

bistånd skall kunna lämnas tobakshandlare som under de nya förhållandena

tvingas nedlägga sin rörelse utan att ha sin utkomst tryggad. Departementschefen

har understrukit, att på juridiska grunder några ekonomiska

anspråk icke kan riktas mot staten av den anledningen att ett konkurrensskydd

bortfaller. Det anses emellertid ganska rimligt, att man vid avvecklingen

av nyetableringskontrollen beaktar dess ursprungliga sociala syfte

och möjliggör för specialtobakshandlare, vilkas rörelse under de nya förhållandena

visar sig sakna konkurrenskraft, att i särskilda fall få ekonomisk

hjälp. Utskottet delar denna syn på ersättningsfrågans principiella

sida.

De föreslagna ersättningsreglerna tar sikte endast på sådana fall, där det

föreligger ed påtagligt behov av ekonomisk hjälp. Ersättning förbehålles

affärsidkare med så svag rörelse att den icke kan beräknas bära sig under

de fria konkurrensförhållandena, och vidare förutsättes att innehavaren av

rörelsen efter nedläggandet av denna kommer att sakna möjlighet alt fullt

ut försörja sig genom annat arbete. Av det ovan anförda följer även att den

som på grund av egen förmögenhet eller eljest är ekonomiskt oberoende icke

skall ifrågakomma för ersättning.

Beträffande ersättningsformerna anknyter förslaget i mycket till det nuvarande

inlösningsförfarandet. Ersättning föreslås kunna beviljas i form

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

av livränta eller med engångsbelopp. Livränta skall kunna utgå till tobakshandlare,

som under minst 15 år drivit tobakshandel. Det årliga beloppet

av livräntan får uppgå till högst 3 000 kronor. Tobakshandlare som ej får

livränta kan beviljas ersättning med ett belopp för en gång, uppgående till

högst 10 000 kronor. Det må anmärkas, att de föreslagna maximibeloppen

i förhållande till motsvarande belopp enligt nu tillämpade inlösningsregler

innebär en uppräkning, för livränta med drygt 75 procent och för engångsersättning

med 25 procent.

I motionerna 1:402 och 11:498 anföres, att ersättningsreglerna är för

snävt utformade och att skäl talar för att blivande ersättningar bör beräknas

efter grunder liknande dem som fastställdes vid monopoliseringen år 1943

av tobaksimporten. Förslag i denna riktning skulle enligt motionärernas

förslag, efter ytterligare utredning av ersättningsfrågan, föreläggas nästkommande

års riksdag.

I anledning av nämnda motioner vill utskottet påpeka att de förhållanden,

som nu finnes motivera ersättning i vissa fall till specialtobakshandlare,

väsentligen skiljer sig från den situation som uppstod när den enskilda tobaksimporten

år 1943 monopoliserades. Statsingripandet då innebar, att någon

grossistimport av tobak icke vidare skulle få förekomma, och de då beslutade

ersättningsreglerna syftade till att gottgöra importörerna för förlorad

näringsverksamhet. Därvid skulle i princip det i tobaksimporten arbetande

kapitalet återställas samt goodwill ersättas. I detta sammanhang utgick

även ersättning för mistad anställning inom importhandeln. Enligt utskottets

mening kan det icke gärna ifrågakomma att på likartat sätt söka

kompensera specialtobakshandeln för inkomstminskning eller eljest ogynnsamma

ekonomiska verkningar, som den nu föreslagna reformen kan komma

att medföra. Frånsett de uppenbara vanskligheterna att fastställa rättvisa

normer för bedömning av påstådda ekonomiska konsekvenser av detaljhandelsregleringens

bortfallande, anser utskottet statsmakternas åtgärd härvidlag

icke vara av den ingripande natur att en tillämpning av de ersättningsgrunder,

som godtogs i samband med förstatligandet av engrosimporten,

ter sig befogad. Utskottet kan följaktligen icke förorda motionärernas

förslag utan tillstyrker den utformning som ersättningsreglerna fått enligt

propositionens förslag.

L tskottet biträder förslaget att överlåta handläggningen av uppkommande

ersättningsärenden på en särskild kommission, bestående av en representant

från vardera monopolbolaget och Tobakshandlarnas riksförbund samt

eu lagkunnig och erfaren domare såsom tredje ledamot och ordförande.

Av vad utskottet i det föregående anfört rörande tiden för ikraftträdandet

av den föreslagna lagstiftningen följer att ersättningsärendena bör kunna

anhängiggöras intill den 1 januari 1963. Innehållet i 6 § i förslaget till ersättningsförordning

bör jämkas i enlighet härmed.

Vad departementschefen slutligen anfört rörande de kostnader som kan

komma att bli förenade med det föreslagna ersättningsförfarandet har icke

föranlett någon erinran från utskottets sida. I enlighet härmed bör Kungl.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

Maj:t bemyndigas att med monopolbolaget träffa avtal om att beviljade ersättningsbelopp

skall ntgå av bolagets medel samt att bolaget även skall

bestrida kostnaderna för kommissionens arbete och övriga administrationskostnader.

De förslag i övrigt som propositionen innehåller, liksom de uttalanden

av departementschefen, som här icke närmare berörts, har icke givit utskottet

anledning till erinran.

VIII. Utskottets hemställan

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna T: 395

och II: 492, såvitt gäller ändring i förslaget till lag om ändring

i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror samt å motionen

II: 497, i vad avser ändrad lydelse av 4 § nämnda lagförslag

och med förklaring att riksdagen i anledning av motionen

II: 497 funnit viss ändring böra vidtagas i förslaget,

såvitt gäller tiden för ikraftträdandet — för sin del antaga

nämnda förslag med den ändringen att lagen träder i kraft

den 1 januari 1960;

B. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om ändring i butikstängningslagen

den 21 juli 1948 (nr 608) — måtte, med avslag å motionerna

1:393 och 11:491 samt, i hithörande delar, å motionerna

I: 395 och II: 492 ävensom II: 497, för sin del antaga nämnda

förslag med den ändringen att lagen träder i kraft den 1

januari 1960;

C. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

vissa ändringar böra vidtagas i det genom propositionen

framlagda förslaget till förordning om ersättning i vissa fall

åt tobakshandlare — måtte, med avslag å motionerna I: 402

och II: 498, för sin del antaga nämnda förslag med de ändringarna

dels att 6 § erhåller följande, såsom utskottets

förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj.ts förslag)

6 §.

Ansökan om ersättning skall, vid

äventyr alt den icke upptages till

prövning, ingivas till kommissionen

senast före ulgången av år 1961.

(Utskottets förslag)

6 §.

Ansökan om ersättning skall, vid

äventyr att den icke upptages till

prövning, ingivas till kommissionen

senast före utgången av år 1962.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Andra lagutskottets utlåtande nr It år 1957

dels ock att förordningen träder i kraft den 1 januari 1960;

D. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till förordning om skattefrihet för vissa engångsersättningar

till tobakshandlare — måtte för sin del

antaga nämnda förslag med den ändringen att förordningen

träder i kraft den 1 januari 1960;

E. att riksdagen måtte med bifall till propositionen i denna

del bemyndiga Kungl. Maj :t att med Aktiebolaget Svenska

tobaksmonopolet träffa avtal därom, att av bolagets medel

skall utgå de ersättningar, som jämlikt den föreslagna ersättningsförordningen

kan komma att tilldeles tobakshandlare,

ävensom bestridas i samband med ersättningsförfarandet

uppkommande administrationskostnader;

F. att motionerna I: 395 och II: 492, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist,

fru Svenson, herrar Huss, Mannerskantz och Grönkvist;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, fru Ewerlöf,

herrar Carlsson i Bakeröd, Johansson i Södertälje, Rimmerfors, Jönsson

i Jämtlands Sikås och fru Svensson.

Reservationer

I. vid utskottets hemställan under A.

av herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg och Johansson i Södertälje, vilka

ansett,

a) att utskottets yttrande bort ha annan lydelse såtillvida som

dels det stycke i utskottets yttrande å s. 29, som börjar respektive slutar

med orden »På grund---ytterligare utforskade», bort ersättas av föl
jande

uttalande.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

45

»På grund av det nu anförda ansluter sig utskottet till departementschefens

mening att nyetableringskontrollen bör helt avvecklas. Beträffande de

anförda hälsovårdssynpunkterna må tilläggas, att — såsom erinrats i motionerna

I: 395 och II: 492 — Kungl. Maj :t redan i fjol våras i anledning av

en framställning från med. dr docenten Börje Ejrup m. fl. uppdragit åt statens

medicinska forskningsråd att framlägga utredning och förslag om hur

en utökad forskning rörande rökningens biologiska verkningar bör organiseras

och om storleken av härför behövliga medel. I nämnda framställning

hemställdes även att ett organ skulle skapas för information i tobaksfrågan

samt att åtgärder skulle vidtagas för att söka minska tobaksrökningen, särskilt

bland ungdomen. I denna del är framställningen föremål för remissbehandling

och överväges för närvarande inom medicinalstyrelsen och statens

institut för folkhälsan. Det synes utskottet i detta läge icke finnas anledning

för riksdagen att, såsom föreslagits i motionerna I: 395 och II: 492,

taga något initiativ till åtgärder på detta område.»

dels de stycken i yttrandet å s. 30—31, vilka börjar respektive slutar med

orden »Även specialtobakshandlarnas---nyetablering bibehålies» och

»Därest man---till övervägande», bort ersättas av följande uttalande.

»Även specialtobakshandlarnas privilegierade ställning när det gäller

automathandeln har helt förestavats av det ekonomiska hänsynstagandet till

denna yrkeskategori. Ett upphävande av nyetableringskontrollen beträffande

butiksförsäljning av tobaksvaror bör därför medföra, att var och en som

handlar med tobaksvaror får full frihet att bedriva sådan försäljning från

automat. Den nuvarande bestämmelsen om särskild tillståndsgivning i fråga

om sådan handel torde sålunda få upphävas.»

dels ock det stycke i utskottets yttrande å s. 31, som börjar respektive slutar

med orden »Specialtobakshandeln bör--- ■—■ 1 januari 1960», bort er
sättas

av följande uttalande.

»Specialtobakshandeln bör självfallet ges tillräcklig tid att medan nyetableringsspärren

ännu består förbereda sig inför den förestående omläggningen.

Utskottet finner emellertid specialtobakshandelns intressen i detta hänseende

väl tillgodosedda genom propositionens förslag.»

b) att utskottet bort hemställa,

A. att riksdagen måtte — med avslag i hithörande delar å

motionerna I: 395 och II: 492 samt II: 497 — för sin del antaga

det vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring

i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående slatsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror.

II. vid utskottets hemställan under B.

1) av herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg och Johansson i Södertälje,

vilka ansett, att utskottet bort hemställa,

B. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna 1: 393

och 11:491 samt, i hithörande delar, å motionerna 1:395

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

och 11:492 ävensom 11:497 -— för sin del antaga det vid

propositionen fogade förslaget till lag om ändring i butikstängningslagen

den 21 juli 1948 (nr 608).

2) av lierrar Sunne och Rimmerfors.

III. vid utskottets hemställan under C.

1) av herrar Nilsson i Göteborg och Johansson i Södertälje, vilka ansett

a) att de stycken i utskottets yttrande å s. 42, som börjar respektive slutar

med orden »Utskottet biträder — —--och ordförande» och »Av vad

--- — enlighet härmed», bort ersättas med text av följande lydelse.

»Utskottet biträder förslaget att överlåta handläggningen av uppkommande

ersättningsärenden på en särskild kommission, bestående av en representant

från vardera monopolbolaget och Tobakshandlarnas riksförbund

samt en lagkunnig och erfaren domare såsom tredje ledamot och ordförande.

De skäl som anförts för att ersättningsärendena skall kunna anhängiggöras

under så lång tid som intill den 1 januari 1962 finner utskottet vara

bärande.»

b) att utskottet bort hemställa,

C. att riksdagen måtte — med avslag å motionerna I: 402

och II: 498 — för sin del antaga det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ersättning i vissa fall åL

tobakshandlare.

2) av herr Lundberg, som ansett

a) att utskottets motivering beträffande frågan om ersättning i vissa fall

åt tobakshandlare å s. 41—43 bort ha följande lydelse.

»Det måste betraktas som principiellt oriktigt att staten i direkt motsats

till enskild företagsamhet ikläder sig ekonomiskt ansvar för inkomstminskning

eller andra ogynnsamma ekonomiska verkningar som kan uppkomma

för enskilda medborgare till följd av att staten genom ändrad lagstiftning

eller på annat sätt vidtager rationaliseringsåtgärder som förestavas av hänsyn

till det allmännas bästa. Mot bakgrunden härav finner sig utskottet

böra motsätta sig propositionens förslag om särskild ekonomisk gottgörelse

till vissa tobakshandlare, som kan missgynnas ekonomiskt av föreliggande

reformering av tobakshandeln. Utskottet avstyrker därför förslaget till förordning

om ersättning i vissa fall till tobakshandlare. Härav följer alt utskottet

jämväl avstyrker motionerna 1:402 och 11:498.

De förslag — -----(lika med utskottet) — ---till erinran.»

b) att utskottet bort hemställa,

C. att riksdagen måtte — med avslag jämväl å motionerna

1: 402 och II: 498 — avslå det vid propositionen fogade

förslaget till förordning om ersättning i vissa fall åt tobakshandlare.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1957

47

IV. vid utskottets hemställan under D.

1) av herrar Nilsson i Göteborg och Johansson i Södertälje, vilka ansett,

att utskottet bort hemställa,

D. att riksdagen måtte för sin del antaga det vid propositionen

fogade förslaget till förordning om skattefrihet för

vissa engångsersättningar till tobakshandlare;

2) av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid utskottets

hemställan under C. ansett, att utskottet bort hemställa,

D. att riksdagen måtte avslå propositionens förslag till

förordning om skattefrihet för vissa engångsersättningar till

tobakshandlare.

V. vid utskottets hemställan under E.

av herr Lundberg, som under åberopande av sin reservation vid utskottets

hemställan under C. ansett, att utskottet bort hemställa,

E. att riksdagen måtte avslå propositionens förslag om

bemyndigande för Kungl. Maj :t att i visst hänseende träffa

avtal med Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet.

VI. vid utskottets hemställan under F.

av herrar Sunne. Rimmerfors och Jönsson i Jämtlands Sikås.

570-119

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:161 Skrivelse till fullmäktige i riksbanken angående verkställd granskning av riksbankens styrelse och förvaltning in. in. s. 9 i texten