Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

1957-03-19 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:13, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

1

Nr 13

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation

av en konvention om social trygghet mellan

Sverige och Förenade Konungariket Storbritannien

och Nordirland.

Genom en den 8 februari 1957 dagtecknad proposition, nr 81, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att godkänna, att Sverige ratificerar

en den 9 juni 1956 undertecknad konvention om social trygghet mellan Sverige

och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland.

I fråga om texten till konventionen får utskottet hänvisa till den vid propositionen

fogade bilagan.

Sedan svenska regeringen inbjudit brittiska regeringen till förhandlingar

för avslutande av en konvention om social trygghet mellan Sverige och Förenade

Konungariket Storbritannien och Nordirland, har sådana förhandlingar

ägt rum i Stockholm den 18—29 april 1955 och i London den 31 oktober—den

5 november samma år.

över ett preliminärt förslag till svensk-brittisk konvention som uppgjordes

under förhandlingarna i Stockholm har, såvitt angår vårt land, yttranden

inhämtats från socialstyrelsen, pensionsstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

arbetsmarknadsstyrelsen, medicinalstyrelsen, kommerskollegium,

utlänningskommissionen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen

i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation, Svenska sjukkasseförbundet,

Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet. Därvid

har vissa erinringar framställts, vilka såvitt möjligt blivit beaktade vid de

fortsatta förhandlingarna. Dessa har resulterat i ett slutligt konventionsförslag,

som den 11 maj 1956 för Sveriges del godkänts av Kungl. Maj :t och

den 9 juni 1956 undertecknats i Stockholm.

Konventionen innehåller bestämmelser om att den skall ratificeras. Den

träder i kraft första dagen i den andra månaden efter den då ratifikationsinstrumenten

utväxlats. Konventionen har upprättats på svenska och engelska

språken.

I inledningen till konventionen anges dess syfte vara att såvitt möjligt

likställa de båda ländernas medborgare vid tillämpningen av någotdera landets

lagstiftning om social trygghet och att möjliggöra för dessa medborgare

att under vistelse i det ena landet antingen bibehålla rättigheter, som förvärvats

enligt det andra landets lagstiftning, eller erhålla motsvarande rättigheter

enligt det förra landets lagstiftning.

1 liihaag till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. ,Nr 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

Konventionen innehåller fyra delar. I första delen upptages vissa definitioner

och dessutom bestämmelser om konventionens omfattning i materiellt

hänseende. I den andra delen fastslås likställighetsprincipen, varjämte vissa

regler gives med avseende å frågan vilket lands lagstiftning som skall tillämpas.

Den tredje delen innehåller de särskilda bestämmelser som skall gälla för

de olika förmånsgrenarna. I den fjärde slutligen finns intagna vissa gemensamma

bestämmelser samt regler av teknisk natur.

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför i propositionen

bl. a. följande:

»I första delen artikel 1 har upptagits ett antal definitioner. Rörande

dessa torde i huvudsak få hänvisas till konventionstexten. Jag vill här

endast fästa uppmärksamheten på att med »Förenade Konungariket» förstås

i konventionen den europeiska delen av det brittiska imperiet eller, närmare

bestämt, England, Skottland, Wales, Nordirland och ön Man, under

det att med brittisk »medborgare» avses medborgare i Förenade Konungariket

med kolonier. Betydelsen av dessa båda definitioner kommer att något

närmare beröras i samband med kommentaren till artikel 9, för vars tilllämpning

de är av särskilt intresse.

Konventionens omfattning i materiellt hänseende

fastställes i artikel 2. Konventionen spänner över mycket stora delar av det

sociala fältet. För Sveriges del blir den tillämplig på såväl lagstiftningen

om de egentliga socialförsäkringarna, nämligen den allmänna sjukförsäkringen

med moderskapshjälpen, arbetslöshetsförsäkringen, folkpensioneringen

och yrkesskadeförsäkringen, som lagstiftningen om vissa närstående

socialförmåner, nämligen kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, viss invaliditetsförebyggande

verksamhet, arbets- och vanförevård, förebyggande

mödra- och barnavård, mödrahjälp, bidrag till änkor och änklingar med

barn samt de allmänna och särskilda barnbidragen ävensom lagstiftningen

om socialhjälp. Vad angår konventionens omfattning i avseende å den brittiska

lagstiftningen må hänvisas till den uppräkning, som återfinnes i artikel

2 mom. 1) under litt. a). De brittiska folkförsäkringslagarna avser

förmåner vid sjukdom, invaliditet, arbetslöshet, moderskap, ålderdom och

yrkesskador, bidrag till änkor och föräldralösa barn ävensom begravningshjälp.

Folkhälsolagarna, som är helt fristående från den brittiska socialförsäkringslagslit

tningen, omfattar läkarvård, sjukhusvård, läkemedel,

sjukresor samt vård vid havandeskap och barnsbörd. Folkhjälpslagarna motsvarar

närmast vår socialhjälpslagstiftning. Vissa närmare uppgifter rörande

innehållet i den brittiska lagstiftningen skall lämnas i det följande i

samband med att att de speciella bestämmelserna för de olika förmånsgrenarna

berörs.

Konventionen skall vidare äga tillämpning på lagstiftning som innebär

ändring eller komplettering av den förut nämnda lagstiftningen; dock skall

sådan ändring eller sådant tillägg, som innebär tillämpning av överenskommelse

rörande social trygghet som det ena landet slutit med tredje land,

tillämpas endast om de lördragsslutande länderna träffar överenskommel
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

3

se därom. Denna undantagsbestämmelse har närmast föranletts av det förhållandet,

att en överenskommelse, som Förenade Konungariket sluter med

annat land om tillämpning av den brittiska lagstiftningen på det senare

landets medborgare, blir att anse som en del av denna lagstiftning i vad överenskommelsen

innebär ändring i eller tillägg till lagstiftningen.

I andra delen artikel 3 fastslås likställighetsprincipen, dvs.

att medborgare i det ena landet skall i fråga om skyldigheter och rättigheter

enligt det andra landets lagstiftning vara likställd med detta lands

egna medborgare. Denna princip har emellertid inte kunnat helt genomföras;

såsom framgår av det följande uppställer nämligen konventionen i vissa

fall särskilda villkor för att det ena landets medborgare skall erhålla det

andra landets förmåner.

Genom artikel 3 besvaras även frågan om vilket lands lagstiftning

som skall tillämpas i varje särskilt fall. Artikeln

innebär i detta avseende, att svensk medborgare i Förenade Konungariket

omfattas av den brittiska lagstiftning, som konventionen avser, samt att

brittisk medborgare i Sverige omfattas av motsvarande svenska lagstiftning.

Inte heller denna regel har kunnat genomföras utan undantag. I artiklarna

A—8 har nämligen upptagits ett antal specialregler för särskilda kategorier

av medborgare i de båda länderna, nämligen dels för vissa personer, som är

bosatta i ett av länderna och av arbetsgivare i detta land användes till arbete

i det andra landet, dels för vissa arbetstagare ombord på fartyg eller

flygplan och dels för diplomatisk och liknande personal. Beträffande dessa

specialregler, som föranletts av praktiska hänsyn, torde få hänvisas till konventionstexten.

I tredje delen av konventionen upptages särskilda bestämmelser rörande

de olika grenarna av social trygghet.

Artikel 9 avser medicinska förmåner. Vad angår Förenade Konungariket

åsyftas härmed de förmåner, som utgår enligt de brittiska folkhälsolagarna.

Enligt dessa lagar erhåller envar, som vistas i Förenade Konungariket,

oberoende av nationalitet eller vistelsetidens längd, bl. a. läkarvård

och sjukhusvård å allmän sal gratis samt läkemedel mot en ringa avgift

för varje recept. För Sveriges dels förstås med medicinska förmåner

sjukvårdsförmåner enligt lagstiftningen rörande allmän sjukförsäkring

ävensom kostnadsfria eller prisnedsatta läkemedel, åtgärder inom den statliga

och statsunderstödda invaliditetsförebyggande verksamheten, statlig

och statsunderstödd arbets- och vanförevård samt förebyggande mödra- och

barnavård.

I artikel 5) inom. 1) fastslås, att svensk medborgare, som är bosatt i något

av de båda länderna, skall under vistelse i Förenade Konungariket vara likställd

med där bosatt brittisk medborgare i fråga om rätt till detta lands

medicinska förmåner. Det bör observeras, att stadgandet endast äger tilllämpning

å sådana svenska medborgare, som vistas i Förenade Konungariket,

varmed enligt artikel 1 avses England, Skottland, Wales, Nordirland

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

och ön Man, och som är bosatta antingen där eller i Sverige. En svensk, som

är bosatt exempelvis i Förenta staterna eller i en brittisk koloni, kan således

inte på konventionen grunda någon rätt till medicinska förmåner under

vistelse i England. Att bosättning i Sverige eller i den europeiska delen av

det brittiska imperiet uppställts som villkor för att en svensk medborgare

skall komma i åtnjutande av ifrågavarande brittiska förmåner beror på att,

såsom framgår av mom. 3) i artikeln, ett motsvarande villkor ansetts böra

uppställas från svensk sida.

Vad angår artikel 9 mom. 2) må till en början erinras om att den svenska

obligatoriska sjukförsäkringen omfattar dels svenska medborgare, som är

bosatta här i riket, och dels utlänningar och statslösa personer, som är bosatta

och mantalsskrivna härstädes. Enligt en i sjukförsäkringslagen intagen

fullmakt äger Konungen emellertid träffa överenskommelse med

främmande makt om tillämpning av lagen helt eller delvis på andra utlänningar

eller statslösa än de nyss nämnda under förutsättning att de vistas

här i riket. Av artikel 3 jämförd med artikel 2 litt. b) följer, att brittiska

medborgare i likhet med svenska medborgare kommer att omfattas av den

obligatoriska sjukförsäkringen, därest de är bosatta i Sverige. Det för utlänningar

i allmänhet gällande kravet på mantalsskrivning slopas alltså, såvitt

angår brittiska medborgare. Vad nu sagts gäller beträffande alla, som

enligt definitionen i artikel 1 litt. c) är att anse som brittiska medborgare.

De britter, som sålunda vinner inträde i svenska sjukkassor, skall vara likställda

med svenska medborgare i fråga om rätt att åtnjuta svenska medicinska

förmåner såväl i Sverige som i andra länder. En bestämmelse härom

har upptagits i artikel 9 mom. 2).

Enligt artikel 9 mom. 3) skall svenska medicinska förmåner i vissa fall

utgå även till brittiska medborgare, som inte är medlemmar i svensk sjukkassa.

Stadgandet härom tar sikte på brittiska medborgare, som uppehåller

sig i Sverige men som inte kan anses bosatta här, t. ex. turister och personer,

som mera tillfälligt besöker Sverige i affärsangelägenheter. För att

svenska medicinska förmåner skall utgå till denna kategori kräves — förutom

att vederbörande vistas i Sverige — att han är bosatt i den i artikel 1

litt. b) angivna europeiska delen av det brittiska riket. En brittisk medborgare,

som är bosatt i någon till imperiet hörande koloni eller i ett tredje

land, äger således inte under vistelse i Sverige komma i åtnjutande av ifrågavarande

förmåner. Att dessa förmåner skall utgå för den händelse vederbörande

är bosatt i Sverige, följer redan av artikel 9 mom. 2) och hade därför

inte — såsom skett ■— behövt nämnas i mom. 3).

Av artikel 3 följer, att brittiska medborgare, som vinner inträde i svensk

sjukkassa, skall betala avgifter till kassan enligt samma regler som gäller

för svenska sjukkassemedlemmar. Däremot skall varken sjukkasseavgifter

eller andra avgifter erläggas av brittiska medborgare, som inte är anslutna

till den svenska sjukförsäkringen. För de förmåner, som enligt artikel 9

mom. 3) utges till dem, kommer alltså något vederlag inte att utgå av de

enskilda brittiska medborgarna. Enligt artikel 28 skall kostnaderna inte

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 ur 1957

heller återgäldas av Förenade Konungariket. I gengäld behöver svenska

medborgare, som vistas i Förenade Konungariket, inte betala några avgifter

för a tf komma i åtnjutande av de brittiska medicinska förmånerna, vilka

helt bekostas av Förenade Konungariket. Vad angår den svenska sjukförsäkringen

innebär detta, att sjukkassorna å ena sidan får utge sjukvårdsförmåner

till vissa britter, som tillfälligt uppehåller sig i Sverige och som inte

är pliktiga att betala sjukförsäkringsavgifter, men å andra sidan befrias

från skyldigheten att utge sjukvårdsförmåner till sina egna medlemmar medan

dessa vistas i Förenade Konungariket. I sistnämnda hänseende må hänvisas

till 5 § kungörelsen den 3 juni 1955 (nr 404) angående sjukhjälp utom

riket enligt lagen om allmän sjukförsäkring. Eftersom de kostnader, som

föranledes av innehållet i artikel 9 mom. 3), kan antagas komma att någotsånär

motsvaras av den besparing, som uppkommer till följd av innehållet i

den nyssnämnda kungörelsen, synes några betänkligheter inte behöva möta

mot att sjukkassorna ålägges att svara för ifrågavarande kostnader. Detta

arrangemang, vilket har stöd i 58 § sjukförsäkringslagen, överensstämmer

f. ö. helt med de principer, på vilka den nordiska konventionen om social

trygghet i motsvarande hänseende bygger. I likhet med vad som skett beträffande

kostnaderna för sjukhjälp åt medborgare från våra nordiska

grannländer, som tillfälligt vistas i Sverige, torde kostnaderna för sjukhjälp

åt brittiska medborgare, som tillfälligt uppehåller sig härstädes, böra fördelas

mellan sjukkassorna på sådant sätt, att en viss riskutjämning mellan

olika kassor åstadkommes. Bestämmelse härom torde kunna utfärdas i administrativ

ordning.

Artikel 10 avser kontantförmåner vid sjukdom. Enligt den

brittiska folkförsäkringslagstiftningen krävs för rätt till sjukpenning, att

vederbörande är arbetstagare (employed) eller självständig företagare

(self-employed). Den som inte är yrkesarbetande (non-employed) är inte

sjukförsäkrad. Vidare fordras, att ett visst antal veckoavgifter erlagts eller

gottskrivits. Under sjukdom och arbetslöshet erlägges inga avgifter, men sådana

gottskrives likväl. Sjukpenningtidens längd är beroende på antalet avgifter.

Har mindre än 156 veckoavgifter erlagts eller gottskrivits, är sjukpenningtiden

begränsad till 312 dagar (= ett år, då söndagar ej medräknas);

eljest är den obegränsad, dvs. sjukpenning utgår under erforderlig

tid tills vederbörande kan återgå i arbete. Sjukpenning utgår även efter det

en sjukdom upphört och övergått i invaliditet. Någon skillnad mellan förmåner

vid sjukdom och vid invaliditet göres sålunda ej.

I artikel 10 mom. 2) fastslås, att brittisk medborgare, som är bosatt i

Sverige, skall — med visst i artikel 6 mom. 3) angivet undantag — i fråga

om rätt till kontantförmåner från den allmänna sjukförsäkringen i Sverige

vara likställd med svensk medborgare. Sjukhjälpstiden här är som bekant

i allmänhet högst två år. I gengäld medges enligt artikelns 1 mom. svenska

medborgare, som blir sjukpenningförsäkrade i Förenade Konungariket, viss

dispens från de brittiska avgiftsvillkoren. Beträffande reglerna härom, vilka

erhållit sin utformning i enlighet med önskemål från brittisk sida, må

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

här endast nämnas, att den i konventionstexten angivna tidsperioden 624

dygn (vari söndagar ej inräknas) ansetts motsvara den svenska försäkringens

sjukhjälpstid. Av artikelns 3 mom. framgår, att vederbörande myndigheter

lämnas rätt att medge, att den som skulle vara berättigad till kontantförmåner

vid sjukdom enligt ena landets lagstiftning, om han befunne

sig i detta land, skall få uppbära sådan förmån under tillfällig vistelse i det

andra landet.

Bestämmelser om moderskapsför måner ges i artikel 11. Den

brittiska försäkringen har tre former av sådana förmåner (maternity benefits),

nämligen »maternity grant», »home confinement grant» och »maternity

allowance». »Maternity grant», som närmast motsvarar den svenska

moderskapshjälpens grundpenning, utgår till alla kvinnor, som själva är eller

vilkas män är anslutna till den brittiska folkförsäkringen. Vissa avgiftskrav

skall ha uppfyllts. Motsvarande gäller »home confinement grant», som

dock utgår blott vid förlossning i hemmet. För rätt till »maternity allowance»,

som närmast motsvarar den svenska moderskapshjälpens tilläggspenning,

kräves, att kvinnan själv är försäkrad som arbetstagare eller självständig

företagare samt att vissa avgiftskrav uppfyllts.

I förevarande avseende stadgas i konventionen att om kvinna, som är

svensk eller brittisk medborgare och varit bosatt i Sverige, föder barn i Förenade

Konungariket, skal! hon erhålla »maternity grant» eller »home confinement

grant» som om lagstadgade avgifter erlagts för varje vecka, då

hon eller hennes man varit bosatt i Sverige. Å andra sidan fastslås, att brittisk

kvinna, som föder barn i Sverige, skall — utom i visst undantagsfall —

ha rätt till svenska moderskapsförmåner på samma villkor som gäller för

svensk kvinna. Regler ges dessutom för förebyggande av att vederbörande

uppbär förmåner från båda länderna. Anmärkas må, att tilläggspenning från

den svenska moderskapsförsäkringen endast utgår till kvinna, som omedelbart

före nedkomsten under minst 270 dagar i följd varit obligatoriskt försäkrad

för tilläggssjukpenning. Från denna regel kan dispens ej ges. Med

hänsyn härtill har dispens ej heller medgivits från det brittiska avgiftskravet

för erhållande av »maternity allowance». I fråga om denna förmån gäller

således endast den i artikel 3 fastslagna likställighetsprincipen.

I artikel 12 har intagits bestämmelser om förmåner vid arbetslöshet.

Den brittiska arbetslöshetsförsäkringen är obligatorisk för alla

arbetstagare. Svensk och brittisk medborgare får enligt de regler, som

upptagits i artikelns 1 inom., rätt att i den brittiska folkförsäkringen tillgodoräkna

sig avgifter erlagda till eller gottskrivna av den svenska arbetslöshetsförsäkringen.

För Sveriges del har — i likhet med vad som skett i

den nordiska konventionen — endast lämnats en utfästelse att den svenska

regeringen skall verka för att den svenska tillsynsmyndigheten och de svenska

erkända arbetslöshetskassorna skall medgiva en motsvarande tillgodoräknanderätt

för svensk eller brittisk medborgare, som varit ansluten till

den brittiska försäkringen.

Förmånen av ålderspension behandlas i artikel 13. Termen ålders
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

7

pension har för brittiskt vidkommande definierats i artikel 1 såsom avseende

såväl »retirement pension» som »contributory old age pension». Det

förra uttrycket avser ålderspension enligt de nya folkförsäkringslagarna,

som trädde i kraft den 5 juli 1948. Den normala pensionsåldern är enligt

dessa lagar 65 år för män och 60 år för kvinnor. »Retirement pension» utgår

vid denna ålder med visst belopp i veckan under förutsättning att vederbörande

dragit sig tillbaka från förvärvsarbetet. Fortsatt arbete efter den normala

pensionsåldern medför ökad pension, när arbetet upphör. Efter 70 resp.

65 års ålder utgår pensionen oberoende av om vederbörande dragit sig tillbaka

från arbete eller ej. Vissa avgiftskrav måste vidare ha uppfyllts. »Contributory

old age pension» avser ålderspension som utgår enligt den tidigare

gällande lagstiftningen till den som redan börjat uppbära pension före den

5 juli 1948.

I likhet med vad som gäller enligt bl. a. den nordiska konventionen har

i nu förevarande konvention stadgats en väntetid av fem år. Dispens från

det enligt brittisk lagstiftning gällande avgiftskravet skall sålunda i viss

utsträckning beviljas svensk medborgare, som varit bosatt i Förenade Konungariket

oavbrutet minst fem år omedelbart innan han ansöker om

ålderspension där. För att brittisk medborgare skall erhålla ålderspension

enligt svensk lagstiftning fordras att han omedelbart innan ansökan göres

vistats oavbrutet minst fem år i Sverige. Dock äger han, om han vid angivna

tidpunkt uppbar invalidpension, sjukbidrag, änkepension eller änke- eller

änklingsbidrag enligt svensk lagstiftning, rätt att få sådan förmån ersatt

av ålderspension, även om han ej uppfyller kravet på vistelse här fem år.

Därigenom förebygges ett uppehåll vid övergång från invalidförmån till ålderspension.

Av kommentaren till artikel 10 framgår, att sjukpenning enligt brittisk

lagstiftning utgår även efter det sjukdom upphört och övergått i invaliditet

samt att en sjukhjälpstid om 624 dagar i Förenade Konungariket ansetts

motsvara vår sjukhjälpstid om två år. I artikel Ib, som innehåller bestämmelser

om förmåner vid nedsatt arbetsförmåga, har som

en motsvarighet till den svenska folkpensioneringens invalidförmåner (invalidpension

eller sjukbidrag) upptagits brittisk sjukpenningförmån för

tiden utöver 624 dagar. Som villkor för erhållande av de svenska förmånerna

har uppställts, att vederbörande vistats i Sverige oavbrutet minst ett år

före ansökningsdagen samt att han under denna vistelse minst ett år varit

i stånd att utöva normal förvärvsverksamhet. För uppfyllande av det brittiska

avgiftsvillkoret, enligt vilket kräves sammanlagt 156 veckoavgifter för

att brittisk sjukpenningförmån skall utgå utan särskild tidsbegränsning,

medges att avgifter får tillgodoräknas för varje vecka då vederbörande varit

bosatt och haft förvärvsarbete i Sverige; dock måste under alla omständigheter

minst 52 veckoavgifter ha erlagts till den brittiska försäkringen.

1 artikel 15 behandlas efterlevandeför måner. För svensk del

avses därmed folkpensioneringens änkepension samt änke- och änklingsbidragen

och för brittiskt vidkommande åsyftas enligt folkförsäkringslagarna

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

utgående s. k. widow’s benefits, omfattande i huvudsak tre slag av förmåner,

nämligen »widow’s allowance», »widowed mother’s allowance» och »widow’s

pension». För rätt till de brittiska förmånerna krävs som regel att den avlidne

mannen erlagt eller gottskrivits vissa avgifter.

I likhet med vad som överenskommits beträffande ålderspensioner har

för tillgång till nu ifrågavarande förmåner uppställts krav på fem års väntetid.

När det gäller frågan om rätt till de brittiska förmånerna för kvinna,

som är svensk eller brittisk medborgare, har detta krav utformats så, att

dispens från avgiftsvillkoren lämnas om antingen kvinnans man vistats i

Förenade Konungariket oavbrutet minst fem år omedelbart före sin död eller

hon själv vistats i detta land oavbrutet minst fem år omedelbart innan

ansökan om förmån göres. Om någon av dessa förutsättningar är uppfylld,

skall dispens ges från avgifter för varje vecka då mannen varit bosatt i Sverige.

I fråga om rätt till de svenska förmånerna likställes brittisk medborgare

med svensk, om den avlidne omedelbart före dödsfallet vistats i Sverige oavbrutet

minst fem år eller åtnjöt invalidpension eller sjukbidrag samt den efterlevande

vid dödsfallet stadigvarande vistades i Sverige. Den efterlevande

kan emellertid även ensam kvalificera sig för ifrågavarande förmån genom

att vistas i Sverige oavbrutet minst fem år omedelbart innan ansökan om

förmån göres.

Artikel 16 innehåller bestämmelser om barnbidrag. Någon direkt

motsvarighet till de svenska allmänna eller särskilda barnbidragen finns

ej i Förenade Konungariket, där vissa av de olika förmånerna från den

brittiska socialförsäkringen i stället förhöjes genom barntillägg. Emellertid

utgår i vissa fall s. k. »guardian’s allowance» till den som i sin vård har

föräldralöst barn. Därvid fordras i regel att en av föräldrarna omfattats av

den brittiska socialförsäkringen. Beträffande barn, som är svensk eller brittisk

medborgare och bosatt i Förenade Konungariket, skall enligt förevarande

artikel, om en av föräldrarna varit bosatt i Sverige, anses att denne

varit försäkrad enligt brittisk lagstiftning.

Beträffande de svenska allmänna barnbidragen innebär konventionen inte

någon utvidgning av vad som redan gäller enligt svensk lagstiftning, under

det att likställighetsprincipen fastslås i fråga om de särskilda barnbidragen.

Slutligen behandlas i artiklarna 17—19 förmåner vid yrkesskada.

De brittiska försäkringsförmånerna regleras i folkförsäkringslagarna

rörande yrkesskador och utgöres av huvudsakligen tre olika slag, nämligen

»injury benefit», som utgör viss ersättning per vecka under högst 26 veckor

från det rätt till ersättning uppstått, »disablement benefit», som utgår efter

nämnda tid och är beroende på graden av arbetsoförmåga, samt vissa ersättningar

till efterlevande vid dödsfall i yrkesarbetet.

Den i artikel 3 intagna likställighetsregeln kompletteras i artikel 17 med

en bestämmelse att förmåner, som utgår från det ena landets försäkring, när

den yrkesskadade vistas i detta land, skall utgivas även under vistelse i

det andra landet. Därjämte upptages i konventionen vissa specialregler dels

för det fall att arbetstagare, som drabbats av yrkessjukdom, arbetat i farlig

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

9

verksamhet i båda länderna (artikel 18) och dels för det fall att arbetstagare,

som uppbär eller åtnjutit ersättning enligt det ena landets lagstiftning, drabbas

av skada, som medför rätt till ersättning enligt lagstiftningen i det andra

landet (artikel 19).

Vad angår socialhjälp har några bestämmelser förutom det generella

fastslåendet av likställighetsprincipen icke ansetts erforderliga.

Konventionens fjärde del upptager bestämmelser av teknisk

natur, vilka i huvudsak överensstämmer med vad konventioner av detta

slag vanligen innehåller i här berörda frågor. Här må nämnas, att enligt

artikel 26 de behöriga myndigheterna skall vidtaga erforderliga administrativa

åtgärder för konventionens tillämpning, hålla varandra underrättade

om dylika åtgärder ävensom om ändringar i det egna landets lagstiftning,

vilka påverkar konventionens tillämpning, samt bistå varandra vid konventionens

tillämpning. Uttrycket behörig myndighet har närmare definierats i artikel

1 och avser för Sveriges del Konungen eller den myndighet Konungen för

sådant ändamål förordnar. Av artikel 28 framgår, att vartdera landet skall

svara för kostnaderna för de förmåner, vilka med tillämpning av konventionen

utgår enligt lagstiftningen i det landet.----

Enligt artikel 37 skall konventionen gälla under ett år med förlängning

på ett år i sänder, om ej uppsägning sker. Därest den upphör att gälla skall

enligt artikel 35 redan förvärvade rättigheter alltjämt bestå och förhandlingar

upptagas rörande sådana rättigheter, som då håller på att förvärvas

enligt konventionens bestämmelser.»

Departementschefen anför i fortsättningen följande:

»Såsom tidigare framhållits har brittiska medborgare, som är bosatta i den

europeiska delen av imperiet, i artikel 9 mom. 3 tillförsäkrats rätt att under

tillfällig vistelse i Sverige komma i åtnjutande av den svenska sjukförsäkringens

sjukvårdsförmåner. Under förhandlingarna om konventionen framhölls

från svensk sida, att denna bestämmelse torde komma att aktualisera

spörsmålet, huruvida utlandssvenskar på tillfälligt besök i Sverige borde

tillförsäkras motsvarande förmåner, samt att ratifikation av konventionen

inte torde kunna förväntas förrän detta spörsmål blivit föremål för utredning.

Frågan berördes av mig vid anmälan av propositionen nr 22 till 1956

års riksdag. Jag framhöll därvid, att det skulle te sig egendomligt, om t. ex.

en engelsman vid tillfällig vistelse i Sverige skulle vara tillförsäkrad vissa

förmåner, som inte skulle tillkomma en i England bosatt svensk, då han tillfälligt

besökte Sverige. Vidare anförde jag, att det var min avsikt att låta

utreda frågan om sjukförsäkring för utlandssvenskar på tillfälligt besök i

Sverige. Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den It maj 1956 har jag

tillkallat en särskild utredningsman för att verkställa utredning i detta

ämne. Då det skedde, var det min förhoppning att frågan skulle kunna lösas

innan konventionen ratificerades. Enligt vad jag inhämtat kommer utredningsmannen

inom kort alt redovisa resullatel av sitt arbete. Såvitt nu kan

bedömas är det dock mindre sannolikt, att förslag till lagstiftning i ämnet

2 llihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 13

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

hinner framläggas för innevarande års riksdag. Från brittiskt håll har emellertid

önskemål framförts om att konventionen ratificeras så snart som möjligt.

Även ur svensk synpunkt är det önskvärt, att konventionen snarast

träder i tillämpning. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda att konventionen

ratificeras, även om spörsmålet om utlandssvenskarnas sjukförsäkring

ej hinner lösas dessförinnan.»

Departementschefen uttalar vidare att en ratifikation av ifrågavarande

konvention icke synes förutsätta att någon ändring vidtages i hithörande

svenska lagstiftning. Avslutningsvis anför departementschefen:

»Vårt land har tidigare med de nordiska länderna ävensom Schweiz och

Italien slutit överenskommelser avsedda att sammanlänka ländernas sociala

välfärdssystem. Dessa överenskommelser liksom den nu aktuella konventionen

mellan Sverige och Förenade Konungariket utgör led i det alltmer vidgade

mellanfolkliga samarbetet på det socialpolitiska området. Inom en nära

framtid torde fråga uppkomma om slutande av ytterligare ett antal liknande

överenskommelser. Konventionerna faller i regel inom området för

de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning lämnade fullmakterna att träffa

överenskommelser med främmande stat, men det har hittills ansetts lämpligt

att riksdagen får taga del av konventionerna och godkänna deras ratificering.

Så bör ske även i detta fall. Utformandet av konventionerna har

emellertid numera erhållit en viss fasthet och sker efter relativt bestämda

normer. När i fortsättningen överenskommelser med andra länder blir aktuella,

synes följaktligen, därest de Kungl. Maj :t givna fullmakterna ej överskrides

och överenskommelserna till sin uppläggning ej väsentligt avviker

från tidigare ratificerade, det icke vara erforderligt att de nya avtalen förelägges

riksdagen för godkännande.»

Utskottet

Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot att förevarande konvention

ratificeras.

Utskottet får i anslutning härtill framhålla, att utskottet även delar departementschefens

i propositionen uttalade mening att, när i framtiden liknande

överenskommelser med andra länder blir aktuella och överenskommelserna

ligger inom ramen för de Kungl. Maj :t i hithörande lagstiftning

lämnade fullmakterna, det inte är erforderligt att överenskommelserna förelägges

riksdagen för godkännande, såvida de icke till sin uppläggning väsentligt

avviker från tidigare ratificerade konventioner. Utskottet vill emellertid

å andra sidan understryka önskvärdheten av att i fall då sådana avvikelser

föreligger riksdagen beredes tillfälle att taga del av de nya avtalen

och godkänna att de ratificeras.

Utskottet hemställer,

att riksdagen med bifall till förevarande proposition, nr

81, måtte godkänna att Sverige ratificerar en den 9 juni 1956

undertecknad konvention mellan Sverige och Förenade Ko
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1957

nungariket Storbritannien och Nordirland rörande social

trygghet.

Stockholm den 19 mars 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne*, fru Carlqvist, herrar Huss*, Mannerskantz och Nils Theodor

Larsson*;

från andra kammaren: fru Ewerlöf, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd,

fröken Sandell, herrar Rimmerfors, Johansson i Norrköping, Jönsson

i Jämtlands Sikås* och fru Svensson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570402

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.