Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående stadgande av dispensmöjlighet för erhållande i vissa fall av trafikkort trots nedsatt fysisk lämplighet.

1957-04-09 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående stadgande av dispensmöjlighet för erhållande i vissa fall av trafikkort trots nedsatt fysisk lämplighet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 15—16 Andra lagutskottets utlåtande nr Jo år J957

1

Nr 15

Utlåtande i anledning av väckt motion angående stadgande av

dispensmöjlighet för erhållande i vissa fall av trafikkort

trots nedsatt fysisk lämplighet.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 6,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Huss och Edström

hemställt, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att kungl. förordningen den 25 oktober 1940 angående yrkesmässig

automobiltrafik måtte ändras på sätt som i motionen föreslagits.

En redogörelse för innehållet i motionen lämnas i det följande.

Motionen

I motionen framhålles inledningsvis att enligt 67 § vägtrafikkungörelsen

efter dispensförfarande körkort kan i vissa fall utfärdas även för den, som

lider av lyte eller sjukdom, men att motsvarande föreskrift saknas när det

gäller erhållande av trafikkort. Härefter heter det i motionen bl. a.:

Nu anförda omständigheter har medfört, att även mindre höggradiga

lyten, bl. a. hörselfel, utgjort och utgör hinder för att erhålla trafikkort.

Även om kraven för erhållande av tillstånd att föra omnibus måste ställas

höga, synes det vara uppenbart, att möjlighet att erhålla trafikkort trots

nedsatt fysisk lämplighet, bl. a. nedsatt hörsel, borde finnas för förande

av dels personbil i yrkesmässig trafik och dels och framför allt för förande

av lastbil i sådan trafik.

Eftersom under senare år stora ansträngningar gjorts för underlättande

av partiellt arbetsföras anställande i offentlig och enskild tjänst, synes

förordningen av år 1940 böra kompletteras med dispcnsbestämmelser för

trafikkort av i princip samma innehåll som motsvarande föreskrifter om

dispens för erhållande av vanligt körkort. Måhända torde eventuella sådana

bestämmelser dock icke böra gälla trafikkort för förande av omnibus.

Gällande bestämmelser m. m.

I 3J § J mom. b) vägtrafikförordningen den 28 september 1951 stadgas

att den som önskar erhålla körkort vid anmälan till förarprov skall förete

av läkare enligt formulär, som Konungen fastställer, och inom tre månader

före anmälningen utfärdat intyg, utvisande i vad mån sökanden lider av

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 15—16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957

sådant lyte, sådan sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som

väsentligen minskar hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga

är. Om förarprovet skall avse bil eller motorcykel, skall enligt samma paragraf

erforderlig synskärpa anses föreligga, därest med eller utan glasögon

antingen synskärpan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och minst 0,3 på

det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3 eller synen

på ögat helt saknas, synskärpan på det andra ögat uppgår till minst 0,8

samt nedsättningen eller förlusten av synen på det sämre ögat bestått mer

än ett år. Hörselförmågan skall anses tillräcklig, därest åtminstone på det

ena örat vanlig samtalsstämma väl uppfattas på 4 meters avstånd. Om provet

skall gälla traktor, skall anses föreligga erforderlig synskärpa, därest

med eller utan glasögon synskärpan på det bästa ögat uppgår till minst 0,5

och erforderlig hörselförmåga, därest åtminstone på det ena örat vanlig

samtalsstämma väl uppfattas på 1 meters avstånd.

I 32 § samma förordning finns bestämmelser om utfärdande av körkort

m. m. I 1 mom. föreskrives bland annat, att ansökan om körkort skall göras

hos länsstyrelsen i det län, inom vilket sökanden är mantalsskriven, eller,

om han icke är mantalsskriven i riket, hos länsstyrelsen i det län, där han

vistas. Vidare finns i sagda moment bestämmelser om vilka upplysningar

ansökan skall innehålla och vilka handlingar som skall fogas vid ansökan.

32 § 2 mom. första stycket lyder:

»Har sökande fullgjort vad i 1 mom. föreskrivits, må länsstyrelsen, sedan

av polismyndighet införskaffade yttranden kommit länsstyrelsen till

handa, och efter den ytterligare utredning, som kan finnas erforderlig,

för honom utfärda körkort. För sökande, som lider av sådant lyte, sådan

sjukdom eller sådan syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen minskar

hans förmåga att föra fordon av det slag, varom fråga är, må körkort dock

utfärdas allenast i de fall och på de villkor, som Konungen bestämmer.»

Enligt 67 § 1 mom. Kungl. Maj:ts vägtrafikkungörelse den 7 december

1951 äger länsstyrelse för sökande med sådant lyte eller sådan sjukdom eller

nedsättning, som avses i 31 § 1 mom. b) vägtrafikförordningen, utfärda körkort

i de fall och på de villkor, som anges i 2—5 mom. samma paragraf. Sådant

körkort får ej utgöra grund för utfärdande av trafikkort. Enligt 2 mom.

i sistnämnda paragraf må körkort för den som lider av lyte som avses i

1 mom. eller av sådan i samma mom. åsyftad sjukdom som innebär nedsättning

i hållnings- eller rörelseorganens funktioner, utfärdas efter tillstyrkan

av medicinalstyrelsen och förste bilinspektören samt på de villkor, som länsstyrelsen

finner skäligt bestämma. Vidare stadgas i 3 mom. att körkort

för den, som lider av annan i 1 mom. avsedd sjukdom än i 2 mom. sägs eller

av nedsatt syn- eller hörselförmåga, må utfärdas efter medicinalstyrelsens

tillstyrkan och på de villkor, vilka styrelsen må hava angivit som förutsättning

för tillstyrkandet. I 4 mom. stadgas att, om enligt vad nu sagts be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957

3

träffande visst slag av sökande, för vilka körkort må utfärdas efter medicinalstyrelsens

tillstyrkan, styrelsen meddelat länsstyrelserna villkoren för

sådan tillstyrkan, länsstyrelse äger utfärda körkort utan att i det särskilda

fallet inhämta yttrande från medicinalstyrelsen. I 3 mom. avsett yttrande

från medicinalstyrelsen, vari utfärdande av körkort tillstyrkes på villkor,

att fordon, som av sökanden framföres, skall vara försett med särskild anordning

eller vara av särskild beskaffenhet, eller ock att viss särskild trafikföreskrift

skall iakttagas, skall enligt 5 mom. vara avgivet i samråd med

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Motsvarande skall gälla, då medicinalstyrelsen

lämnar meddelande, varom förmäles i 4 mom.

Enligt 27 § 1 mom. kungl. förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m. må ej någon tjänstgöra som förare av

automobil i yrkesmässig trafik utan att därtill ha erhållit särskilt tillstånd,

trafikkort. Trafikkort berättigar icke till förande av omnibus i yrkesmässig

trafik, med mindre detta särskilt angivits på trafikkortet. Med omnibus

avses här jämväl annan automobil med ett eller flera tillkopplade släpfordon,

därest fordonen är byggda för befordran av tillhopa flera än åtta personer

utöver föraren.

Trafikkort utfärdas av den länsstyrelse, som utfärdat körkort för vederbörande.

Den som önskar erhålla trafikkort skall undergå prov inför besiktningsman.

Vid anmälan till prov skall sökanden förete av läkare enligt

formulär, som Konungen fastställer, och inom tre månader före anmälningen

utfärdat intyg, att sökanden icke lider av sådant lyte, sådan sjukdom eller

sådan nedsättning av syn- eller hörselförmågan, som väsentligen minskar

hans lämplighet att i yrkesmässig trafik tjänstgöra såsom förare av automobil

av det slag, varom fråga är.

Närmare föreskrifter angående de krav som skall ställas på sökandens

syn- och hörselförmåga återfinnes i kungl. kungörelsen den 14 december

1951 angående läkarintyg för erhållande av trafikkort.

Enligt nämnda kungörelse skall erforderlig synskärpa, utom i fall då trafikkortet

skall avse även omnibus, anses föreligga, därest med eller utan

glasögon antingen synskärpan uppgår till minst 0,7 på det ena ögat och

minst 0,3 på det andra eller ock, om synskärpan på ett öga är mindre än 0,3

eller synen på ögat helt saknas, synskärpan på det andra ögat uppgår till

minst 0,8 samt nedsättningen eller förlusten av synen på det sämre ögat

bestått mer än ett år. Hörselförmågan skall anses tillräcklig, därest på

vartdera örat vanlig samtalsstämma väl uppfattas på 4 meters avstånd. Om

provet skall avse trafikkort, som berättigar även till förande av omnibus,

skall erforderlig synskärpa anses föreligga, därest med eller utan glasögon

synskärpan uppgår till minst 1,0 på det ena ögat och minst 0,3 på det andra

eller till minst 0,9 på det ena ögat och minst 0,4 på det andra eller till minst

0,8 på det ena ögat och minst 0,5 på det andra eller till minst 0,7 på det ena

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957

ögat och minst 0,6 på det andra. Närsynthet eller manifest översynthet får

dock ej överstiga tre dioptrier, och ej heller får totalastigmatismen på något

öga eller brytningsolikheten mellan ögonen överstiga två dioptrier. Vidare

fordras för sådant trafikkort normalt färgsinne.

Såväl vägtrafikförordningen som förordningen om yrkesmässig automobiltrafik

har utfärdats av Konungen efter riksdagens hörande.

Författningsbestämmelser om särskilda krav -—• utöver vad som stadgats

för erhållande av körkort —- ur medicinsk synpunkt för erhållande av trafikkort

infördes genom en den 28 september 1951 utfärdad förordning

om ändring i förordningen om yrkesmässig automobiltrafik (prop. 1951 nr

30, L2U 1951 nr 30, rd. skr. 1951 nr 336). De nya bestämmelserna trädde i

kraft den 1 januari 1952.

Författningsändringen byggde på förslag av 19it års trafikförfattningssakkunniga,

som angående hithörande spörsmål yttrat (SOU 1948:34, s.

308) bl. a. följande.

Vid bedömande av frågan om de kvalifikationskrav, som i medicinskt

hänseende böra uppställas för förare i yrkesmässig trafik, torde vara att

beakta, att de körningar, som förekomma inom denna trafik, ofta äga rum

under förhållanden, som äro av såväl fysiskt som psykiskt påfrestande natur.

Körningarna måste i stor utsträckning försiggå utan hänsyn till väderleksförhållanden

och utan möjligheter för föraren att välja lämpliga återhämtningspauser.

Den allmänhet, som anlitar dylika förare, särskilt i persontrafik,

torde också med hänsyn till det särskilda kravet å trafikkort med

visst fog förutsätta, att förarna bland annat ur medicinsk synpunkt äro väl

kvalificerade för sin uppgift. Vidare inå framhållas angelägenheten av att

den, som tager till sitt yrke att föra motorfordon, har ett sådant hälsotillstånd,

att han kan antagas ha förutsättningar att framgent vinna sin utkomst

inom yrket. Med hänsyn till vad nu anförts anse de sakkunniga — i

viss anslutning till synpunkter i ämnet, som framförts av 1945 års trafiksäkerhetskommitté

— att för erhållande av trafikkort ur medicinsk synpunkt

böra uppställas strängare krav än för erhållande av körkort. Till

styrkande av att sökanden uppfyller vederbörliga krav torde det böra åligga

denne att förete särskilt läkarintyg. De närmare bestämmelserna om ifrågavarande

kvalifikationer och intyg synas lämpligen -— liksom de sakkunniga

förordat i fråga om körkort — böra upptagas i särskild författning.

Utskottet

Såsom ett led i strävandena att underlätta för de partiellt arbetsföra att

erhålla anställning i offentlig och enskild tjänst förordar motionärerna att

förordningen om yrkesmässig automobiltrafik kompletteras med bestämmelser

om dispens från de i förordningen angivna medicinska kraven för

erhållande av trafikkort. Motionärerna anser, att dessa bestämmelser bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957 5

ges i princip samma innehåll som motsvarande föreskrifter när det gäller

erhållande av vanligt körkort. Dispens meddelas för sistnämnda fall av länsstyrelse.

I motionen avsedd dispens för erhållande av trafikkort meddelas för närvarande

av Kungl. Maj :t. Enligt vad utskottet inhämtat uppgår antalet

dispensärenden av förevarande slag till allenast ett fåtal om året, och någon

mera fast praxis rörande grunderna för medgivande av dispens torde icke

kunna sägas ha utvecklat sig ännu. I betraktande härav finner utskottet det

för närvarande icke motiverat att dispensgivningen överflyttas från Kungl.

Maj :t till annan myndighet. Vid sådant förhållande saknas skäl för införande

av särskilda bestämmelser i berörda avseende i förordningen om

yrkesmässig automobiltrafik.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion 1: 6 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, herr Mannerskantz*, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson,

Edström och Alvar Andersson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Odhe, fru Sandström*, herr Carlsson i Bakeröd, fröken Sandell, herrar

Johansson i Norrköping och Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

Reservation

av herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och herr Edström, vilka ansett

att utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse.

I vägtrafikkungörelsen av den 7 december 1951 67—69 §§ stadgas i vilka

fall och på vilka villkor länsstyrelse äger utfärda körkort för sökande med

sådant lyte, sådan sjukdom eller syn- eller hörselnedsättning, som väsentligen

minskar hans förmåga att föra fordon och som i regel utgör hinder

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 15 år 1957

för erhållande av körkort. Sådant körkort får enligt 67 § ej utgöra grund

för utfärdande av trafikkort och någon motsvarande möjlighet att i vissa

fall utfärda trafikkort föreligger icke heller enligt kungi. förordningen 25

oktober 1940 angående yrkesmässig trafik eller kungl. kungörelsen 14 december

1951 ang. läkarintyg för erhållande av trafikkort. Endast genom

särskilt beslut av Kungl. Maj :t kan dispens nådevägen meddelas i sådant

fall.

Enligt utskottets mening vore det av tekniska och administrativa skäl

lämpligt, att länsstyrelserna, som alltså redan nu omhänderhar dispensärenden

i fråga om hinder för erhållande av vanligt körkort, även avgöra,

efter inhämtande av medicinalstyrelsens yttrande, motsvarande dispensärenden

i fråga om trafikkort. Framförallt torde anledning saknas att försätta

utövarna av yrkesmässig lastbilstrafik i ett ogynnsammare läge än

förarna av lastbil i enskild regi hos skogsbolag m. fl., vilka sistnämnda

förare endast är skyldiga ha vanligt körkort.

Utskottet anser sålunda, att motionen i så måtto bör bifallas, att ett lagenligt

dispensförfarande tillskapas för utfärdande av trafikkort och föreslår

sålunda, att riksdagen måtte uttala att i vägtrafikkungörelsen den 7 december

1951 67 § sista meningen »Sådant körkort får ej utgöra grund för

utfärdande av trafikkort» bör utgå samt att i KF 25 oktober 1940 ang. yrkesmässig

trafik 27 § och KK 14 december 1951 ang. läkarintyg för erhållande

av trafikkort bör införas en bestämmelse om att trafikkort för sökande, som

ej uppfyller uppställda fordringar, må utfärdas av länsstyrelse efter medicinalstyrelsens

tillstyrkan, dock att sådant trafikkort icke berättigar till

förande av omnibus i yrkesmässig trafik.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört hemställes,

att riksdagen med anledning av motion nr I: 6 måtte besluta

att i skrivelse till Kungl. Maj:t förorda sådan ändring

i bestämmelserna om utfärdande av trafikkort att

dispensärenden vid nedsatt fysisk lämplighet i vissa fall avgöres

av länsstyrelse på sätt utskottet föreslagit.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.