Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna rörande den yrkesmässiga beställningstrafiken. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 243 i första kammaren av herr Alexanderson och fru Hamrin-Thorell samt nr 291 i andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Königson.

1957-04-09 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna rörande den yrkesmässiga beställningstrafiken. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 243 i första kammaren av herr Alexanderson och fru Hamrin-Thorell samt nr 291 i andra kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Königson.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

7

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring av bestämmelserna

rörande den yrkesmässiga beställningstrafiken.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 243 i första kammaren av herr Alexanderson

och fru Hamrin-Thorell samt nr 291 i andra kammaren av herrar

Gustafson i Göteborg och Königson.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

besluta att i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att den utredning som anförtrotts

1953 års trafikutredning måtte så bedrivas, att förslag rörande den

yrkesmässiga beställningstrafiken för personbefordran kan föreläggas riksdagen

utan avvaktan på ett slutligt ståndpunktstagande till övriga trafikpolitiska

problem».

En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen

stadgar inhämtat yttrande av 1953 års trafikutredning.

Gällande bestämmelser

I kungl. förordningen den 25 oktober 1940 ang. yrkesmässig automobiltrafik

m. m. definieras begreppet yrkesmässig trafik såsom trafik, i vilken

automobil jämte förare mot ersättning tillhandahålles allmänheten för person-

eller godsbefordran (1 §). Yrkesmässig trafik må bedrivas endast efter

vederbörligt tillstånd, trafiktillstånd (5 §). Tillstånd att med personbil

driva beställningstrafik för personbefordran skall innefatta föreskrift om

bl. a. det högsta antal personer som må befordras med bilen (5 §). Tillståndet

meddelas för bil som är stationerad i stad av polismyndigheten i

staden och eljest av länsstyrelsen i det län där stationsorten är belägen

(5 §).

över ansökan om sådant tillstånd till beställningstrafik, som det ankommer

på länsstyrelse att bevilja, skall länsstyrelsen höra polismyndigheten i

den ort, varest automobil, som kommer att användas i trafiken, avses skola

hava sin stationsort, samt genom tillkännagivande i på förhand bestämd tidning

bereda trafikföretag, sammanslutningar av utövare av yrkesmässig trafik

samt andra inom länet, vilka ärendet kan angå, tillfälle att yttra sig. Kost
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

naderna för nämnda tillkännagivande skall gäldas av sökanden. Vad sålunda

är stadgat skall ock i tillämpliga delar iakttagas beträffande behandling avansökan

om sådant trafiktillstånd, vars meddelande ankommer på polismyndighet

i stad (9 §). Trafiktillstånd må meddelas endast därest den ifrågasatta

trafiken finnes behövlig samt i övrigt lämplig. Det må meddelas allenast

den, som med hänsyn till erfarenhet och vederhäftighet samt andra på

frågan inverkande omständigheter befinnes lämplig såsom utövare av yrkesmässig

trafik. Tillståndet skall ställas å vass person samt upptaga de villkor

och bestämmelser, som prövas nödiga. Därest förhållandena därtill föranleder,

hör tillståndet begränsas att omfatta vissa slag av transporter eller

viss kortare tid (12 §).

Automobil må icke användas i yrkesmässig trafik utan att vara för sådan

trafik godkänd av myndighet, som meddelat trafiktillståndet (25 §). Ej må

någon tjänstgöra som förare av automobil i yrkesmässig trafik utan att därtill

hava erhållit särskilt tillstånd, trafikkort (27 §). Innehavare av tillstånd

till yrkesmässig trafik är skyldig att mot ersättning enligt fastställd taxa

samt under de villkor och enligt de bestämmelser i övrigt, som innehålles i

förordningen om yrkesmässig automobiltrafik eller med stöd av densamma

meddelats, ombesörja befordran av personer eller gods. Myndighet, som meddelar

trafiktillstånd, äger att i samband därmed närmare angiva befordringspliktens

omfattning och, där så av särskilda omständigheter påkallas,

helt eller delvis medgiva befrielse från körskyldighet (23 §). Automobil, som

användes i beställningstrafik för personbefordran, skall, där ej myndighet,

som meddelat trafiktillståndet, på grund av särskilda skäl annorlunda föreskrivit,

vara försedd med av myndigheten godkänd, lätt avläsbar taxameter

(25 §). Taxa för yrkesmässig trafik skall angiva avgifter, som trafikutövare

må äga rätt att kräva, maximiavgifter (29 §).

Vid ansökan om tillstånd att uteslutande befordra skolbarn och lärare till

och från skola eller att vid färd med personbil till och från egen arbetsplats

medtaga uteslutande andra personer på väg till och från arbetsplats må

eljest föreskrivet remissförfarande kunna inskränkas eller underlåtas

(It §). Tillståndet må för det sistnämnda fallet därjämte kunna förklaras

gälla utan skyldighet att iakttaga bestämmelserna om särskilt godkännande

av bil för yrkesmässig trafik och om trafikkort för föraren (11 §).

Historik

19U års trafikutredning föreslog i sitt betänkande (SOU 1947: 85) att en

personbilägare utan hinder av bestämmelserna om tillståndstvång m. m.

skulle vid färd för egen räkning få mot betalning medtaga passagerare; detta

under förutsättning att anmälan härom skett till polismyndigheten i den

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

9

ort, där bilägaren är bosatt. Vid remissbehandlingen av 1944 års trafikutrednings

betänkande visade sig meningarna delade rörande den föreslagna

friheten till sambruk av privata personbilar.

I propositionen nr 204 till 1954 års riksdag framlades bl. a. förslag

till nu gällande bestämmelser angående förenklat förfarande för erhållande

av tillstånd att vid färd med personbil till och från egen arbetsplats

mot ersättning medtaga andra personer.

Departementschefen, statsrådet Andersson, anförde i propositionen bl. a.

följande.

Det hade enligt min mening varit önskvärt att frågan om personbilstrafik

till och från arbetsplats kunnat erhålla sin lösning i omedelbart samband

med den allmänna översyn av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken,

som anförtrotts 1953 års trafikutredning. Såsom jag tidigare omnämnt, kan

emellertid något förslag, baserat på denna översyn, icke för närvarande

framläggas av trafikutredningen. De olägenheter, som nuvarande anordning

och tillämpning av yrkestrafikförordningens bestämmelser innebär,

då det gäller personbilstrafik till och från arbetsplats och vilka medfört anställande

av åtal i vissa fall, där av allt att döma ett uppenbart trafikbehov

av nyttokaraktär förelegat, gör det angeläget att redan nu söka finna en godtagbar,

om ock provisorisk lösning av förevarande spörsmål -— något som

också i yttrande över den inom kommunikationsdepartementet upprättade

promemorian förordats av 1953 års trafikutredning.---

Såsom huvudprincip synes mig böra gälla, att trafikbehov av här ifrågavarande

slag tills vidare bör tillgodoses inom ramen för yrkestrafikförordningens

bestämmelser. Jag är sålunda icke beredd att nu förorda 1944 års

trafikutrednings förslag, att ägare av personbil, efter anmälan hos hemortens

polismyndighet, vid färd för egen räkning, må mot ersättning medtaga

passagerare, utan att körningen skall anses hänförlig till yrkesmässig

trafik. Däremot synes mig begränsade tillstånd avseende rätt till personbefordran

till och från arbetsplats mot ersättning och i samband med egen

färd böra kunna beviljas med ett avsevärt förenklat prövningsförfarande

och utan att vara förenade med de detaljföreskrifter, vilka eljest omgärdar

den yrkesmässiga trafiken.---

Tillstånden bör under alla omständigheter gälla enbart rätt att vid färder

med personbil till och från egen arbetsplats mot ersättning medtaga andra

till och från arbetsplats resande personer. Tillstånden, som i regel torde

böra tidsbegränsas, bör självfallet kunna förklaras gälla för färder till och

från varierande arbetsplatser, exempelvis i televerkets linjearbete, i skogseller

vägarbete eller liknande fall.

I samband med propositionen väcktes en motion, nämligen nr 689 i andra

kammaren av herrar Gustafson i Göteborg och Königson.

I motionen hemställdes, »att riksdagen måtte besluta att ägare av en personbil

utan särskilt tillstånd eller anmälan till myndighet skall ha rätt att

vid färd till och från egen arbetsplats medtaga uteslutande andra personer

på väg till och från arbetsplats».

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

36 propositionen men avstyrkte motionen samt anförde därvid bl. a. följande.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att ett rationellt utnyttjande

av personbil för samåkning till och från arbetsplats är av den

angelägenhetsgrad, att ökade möjligheter därtill bör beredas utan att den

mera omfattande översyn av bestämmelserna om yrkesmässig automobiltrafik

avvaktas, vilken pågår inom 1953 års trafikutredning. -——- —

I den motion som väckts i anledning av propositionen åsyftas en definitiv

lösning och föreslås, att ej heller särskilt tillstånd eller anmälan skall

krävas för ifrågavarande trafik.

Utskottet anser för sin del, att en slutlig lösning icke bör ske utan en

mera ingående utredning, vid vilken man kan pröva den inverkan, som

ifrågavarande samåkning må ha på trafikunderlaget för de reguljära trafikmedlen,

samt möjligheterna att tillgodose ortsbefolkningens behov av sådana

trafikmedel. Utskottet förordar därför tills vidare den i propositionen

föreslagna provisoriska utformningen av bestämmelserna.

1953 års trafikutredning

Enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 5 juni 1953 har chefen för kommunikationsdepartementet

tillsatt en utredning, 1953 års trafikutredning,

med uppgift att företaga en allmän översyn av riktlinjerna för den statliga

trafikpolitiken och därmed också av yrkestrafikförordningens bestämmelser

för automobiltrafiken. Utredningens arbete pågår.

I sitt remissyttrande över föreliggande motioner anför utredningen följande.

Det i motionerna behandlade spörsmålet om en sådan ändring i 1940 års

förordning angående yrkesmässig automobiltrafik m. m., att ägare av privat

personbil skulle kunna utan särskilt tillstånd mot ersättning medtaga passagerare,

har tidigare varit föremål för behandling inom 1953 års trafikutredning.

I ett av trafikutredningen den 11 mars 1954 till herr statsrådet och

chefen för Kungl. kommunikationsdepartementet avgivet utlåtande tillstyrkte

trafikutredningen ett i en inom departementet upprättad promemoria

framlagt förslag till ändring av 11 § yrkestrafikförordningen, syftande

till en förbättring av möjligheterna till utförande av arbetartransporter

med privata personbilar.

Ändringen, som sedermera genomfördes i förordning den 4 juni 1954

(SFS 407), innebär, att ansökan om tillstånd att vid färd med personbil

till och från egen arbetsplats mot ersättning medtaga uteslutande andra

personer på väg till och från arbetsplats kan av den tillståndsgivande myndigheten

lämnas utan sedvanligt remissförfarande, samt att dispens kan

lämnas från bestämmelserna om godkännande av bil för användning i yrkesmässig

trafik samt om trafikkort. Av underhand från vissa länsstyrelser inhämtade

uppgifter framgår, att den till buds stående möjligheten att erhålla

trafiktillstånd för här ifrågavarande slag av persontransporter endast

i förhållandevis ringa utsträckning utnyttjats, ett förhållande som

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957 11

delvis torde ha sin förklaring i att denna möjlighet hittills icke blivit mera

allmänt känd.

I sitt ovannämnda utlåtande anförde trafikutredningen bland annat, att

ehuru i och för sig än större frihet till utförande av dylika transporter

skulle vara önskvärd, frågan härom icke torde kunna övervägas förrän de

därmed förenade konsekvenserna för den allmänna trafiktjänsten, d. v. s.

bland annat den yrkesmässiga biltrafiken, och de trafikanter, som äro hänvisade

till denna trafiktjänst, blivit klarlagda samt frågan blivit löst, huruvida

tillgången till en för angelägna trafikbehov erforderlig allmän trafiktjänst

behöver säkras före införandet av ökad frihet på ifrågavarande område.

Trafikutredningen framhöll vidare, att grundläggande undersökningar

inom landsvägs- och järnvägstrafikens område, som av utredningen

igångsatts, då ännu icke voro avslutade och att innan så skett, det icke vore

möjligt att påbörja den konstruktiva delen av utredningsarbetet, vilket

kunde antagas komma att taga åtskillig tid i anspråk. Det vore sålunda icke

möjligt för trafikutredningen att på dåvarande utredningsstadium framlägga

något slutgiltigt förslag i de ämnen, som berördes i den ifrågavarande

departementspromemorian. Trafikutredningen betonade därför att de av

utredningen gjorda uttalandena i anledning av remissen icke innebure något

slutligt ställningstagande till de ifrågavarande spörsmålen.

De undersökningar, som trafikutredningen i sitt ovanangivna utlåtande

åsyftade och bland vilka ingår jämväl undersökning om den lämpligaste

framtida anordningen av den yrkesmässiga persontrafiken, äro synnerligen

omfattande och ha ännu icke i sina olika delar slutförts. Det hittillsvarande

resultatet av undersökningarna har emellertid utvisat, att de senaste årens

starka utveckling på den privata bil- och motorcykeltrafikens område medfört

för den yrkesmässiga personbils- och busstrafiken besvärande verkningar

i form av ett vikande trafikunderlag, en omständighet som kan leda

till att den allmänna trafiktjänsten på sina håll kommer att få svårigheter

att upprätthålla trafik i den omfattning som erfordras för tillgodoseende av

angelägna trafikbehov. Farhågor i detta hänseende ha kommit till uttryck

i inom riksdagen förra året framlagda motioner (11:213 och 11:329).

Trafikutredningen, som icke är främmande för tanken att vissa av de

frågor som innehållas i det stora problemkomplex, utredningen fått sig förelagt

att behandla, borde kunna redovisas separat och innan utredningens

slutbetänkande föreligger, har dock med hänsyn till vad ovan anförts icke

ansett det lämpligt att i utredningsarbetets nuvarande läge utbryta och

särbehandla det i motionerna berörda spörsmålet om rätt för personbilägare

att utan särskilt tillstånd bedriva yrkesmässig persontrafik.

Motionerna

I motionerna framhålles inledningvis att den senaste tidens händelser

har givit skärpt aktualitet åt frågan om hushållningen med flytande bränsle

och att man i dagar då man ansett sig böra tillgripa förhud mot att använda

motorfordon vissa dagar i veckan frågar sig, om den rådande ordningen medför

ett rationellt utnyttjande av det bränsle och den transportkapacitet,

som står till förfogande. Härefter anföres följande.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

Ur denna synpunkt finns det anledning att aktualisera en fråga, som redan

förut tilldragit sig uppmärksamhet, nämligen gällande koncessionssystem

för den yrkesmässiga biltrafiken, speciellt i vad det gäller beställningstrafik

för personbefordran. När man ser den strida ström av privatbilar,

som ofta med endast föraren och i andra fall med någon enstaka

passagerare rullar varje morgon till och varje afton från arbetsplatserna i

våra städer måste man göra den reflexionen, att här föreligger ett upprörande

slöseri med bränsle och fordonsmateriel. Och på många håll tillkommer

dessutom, att vägarnas kapacitet överskrides genom det onödigt stora

fordonsantalet, vilket förorsakar antingen stockningar och tidsförluster eller

kostsamma investeringar för utbyggnad av gatu- och vägnätet.

Här påtalade förhållanden har redan tidigare påpekats och det har också

visats, att anledningen ligger i de nuvarande rigorösa bestämmelserna rörande

den yrkesmässiga biltrafiken. Det har emellertid även framhållits,

att bilismens starka utveckling ger anledning till en grundlig omprövning,

huruvida det i nuvarande läge är motiverat att bibehålla ett koncessionssystem

på detta område. Grunden till detta härleder sig ju dock icke från annat

än »trafikkonsumenternas» eget intresse. Direktiven för den nu arbetande

1953 års trafikutredning, som avser en allmän omprövning av de trafikpolitiska

problemen, börjar med ett påpekande av denna problemställning. I

fortsättningen påvisas sedan närmare, hur komplicerade dessa frågor är,

särskilt när man kommer in på godstrafiken och förhållandet mellan järnvägar

och lastbilar. Utredningens arbete har med hänsyn härtill upplagts

efter mycket djupgående linjer och dess arbete kan icke väntas leda till

praktiska resultat ännu på många år. Vid sådant förhållande uppställer sig

frågan, om icke frågan om den yrkesmässiga persontrafiken kunde brytas ut

till särskild behandling. Detta problem torde, särskilt om man inskränker

sig till beställningstrafiken och låter linjetrafiken (busstrafiken) vara utanför,

icke i alltför hög grad beröra järnvägstrafikens intresseområde. I varje

fall borde något kunna göras för att förbättra förhållandena i avbidan på

det slutliga ståndpunktstagandet till trafikproblemen i deras helhet. Frågans

stora ekonomiska betydelse, både nationalekonomiskt och för de enskilda,

gör det starkt motiverat att göra en sådan utbrytning.

Vad som främst borde kunna göras i detta avseende är en författningsändring,

som medgiver en bilägare att vid färd för egen räkning utan särskilt

tillstånd eller anmälan mot ersättning medtaga passagerare. Särskilt

för de regelbundna resorna till och från arbetsplatserna skulle detta spela en

stor roll. Men även för landsbygdens inköpsresor till närmaste tätort skulle

det vara av stor betydelse. 1944 års trafikutredning har framlagt ett förslag,

som i huvudsak tillgodoser detta önskemål. PCnligt förslaget skulle dock

krävas anmälan till vederbörande polismyndighet.

Motionärerna förklarar sedan, att den 1954 genomförda ändringen av

bestämmelserna om yrkesmässig biltrafik av innebörd att möjlighet bereddes

att meddela tillstånd för skjutsning av kamrater vid samma arbetsplats

genom ett något förenklat förfarande, torde ha fått ganska ringa praktisk

betydelse. Härefter heter det i motionerna:

Sedan frågan sålunda prövades har privatbilismen genomgått en ytterligare

kraftig utveckling. Härigenom har motiven för en uppmjukning av

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957 13

de rigorösa bestämmelserna skärpts. Dagens svårigheter på bränsleområdet

har såsom inledningsvis framhållits satt strålkastarljuset på det slöseri, som

förorsakas av de gällande reglerna. Men även om oljeimporten åter skulle

komma i normala gängor kvarstår i alla fall den nationalekonomiska betydelsen

av att fordon, bränsle och vägutrymme utnyttjas på ett rationellt sätt.

Utskottet

De senare årens kraftiga ökning av antalet personbilar i vårt land har

mer och mer aktualiserat frågan om en revidering av gällande bestämmelser

om yrkesmässig automobiltrafik för att möjliggöra och uppmuntra ett

mera rationellt utnyttjande av personbilarna genom att samåkning praktiseras

i större utsträckning.

En slutlig lösning av detta spörsmål kan icke ske utan ingående utredning

vid vilken man har att pröva bl. a. den inverkan sådan samåkning kan tänkas

få på trafikunderlaget för de reguljära trafikmedlen och därmed också

på möjligheterna att tillgodose ortsbefolkningen i skilda delar av vårt land

med sådana trafikmedel. Uppdraget att verkställa sådan utredning har anförtrotts

1953 års trafikutredning, som har att företaga en allmän översyn

av riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken och därmed också av yrkestrafikförordningens

bestämmelser. Utredningsuppdraget är synnerligen omfattande

och omspänner många olika spörsmål; någon slutlig redovisning av

utredningens resultat är enligt vad utskottet inhämtat i varje fall icke att

emotse under innevarande år.

I motionerna hemställes, att riksdagen måtte besluta att i skrivelse till

Kungl. Maj :t anhålla, att den utredning som anförtrotts 1953 års trafikutredning

måtte så bedrivas, att förslag rörande den yrkesmässiga beställningstrafiken

för personbefordran kan föreläggas riksdagen utan avvaktan

på ett slutligt ståndpunktstagande till övriga trafikpolitiska problem.

Utredningen har i ett över motionerna avgivet yttrande förklarat, att utredningen,

som icke är främmande för tanken att vissa av de frågor, som

innehålles i det stora problemkomplex utredningen fått sig förelagt att behandla,

borde kunna redovisas separat och innan utredningens slutbetänkande

föreligger, icke anser det lämpligt att i utredningsarbetets nuvarande

läge utbryta och särbehandla det i motionerna berörda spörsmålet om rätt

för personbilägare att utan särskilt tillstånd bedriva yrkesmässig persontrafik.

Utskottet anser, att en lösning av frågan om ändrade regler för den yrkesmässiga

beställningstrafiken för personbefordran icke lämpligen kan ske

utan att samtidigt reglerna och förutsättningarna för den yrkesmässiga

linjetrafiken för personbefordran blir föremål för överväganden. Med hänsyn

härtill kan utskottet icke tillstyrka det i motionerna framlagda förslaget

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1951

om ett utbrytande av frågan om den yrkesmässiga beställningstrafiken för

personbefordran till särskild behandling av utredningen.

I detta sammanhang vill dock utskottet kraftigt understryka, att utskottet

finner en snar lösning av hithörande problem påkallad. Det är därför angeläget

att utredningsarbetet bedrives med den största möjliga skyndsamhet

och att de förslag till författningsändringar, som befinnes motiverade, framlägges

utan onödigt dröjsmål. Bland de olika trafikpolitiska problem, som

det ankommer på trafikutredningen att behandla, synes de frågor som berör

yrkesmässig trafik för personbefordran böra behandlas med förtur.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte i anledning av förevarande motioner,

I: 243 och II: 291, i skrivelse till Kungl. Maj:t som

sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört;

B) att motionerna I: 243 och II: 291, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och

hemställt, icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 9 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson, fru

Carlqvist, herr Mannerskantz*, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson,

Edström och Älvar Andersson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Odhe, fru Sandström*, herr Carlsson i Bakeröd, fröken Sandell, herrar

Johansson i Norrköping och Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.