Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbud mot användandet av utskjutande dekoration å bilarnas fronter.

1957-04-04 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:17, Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbud mot användandet av utskjutande dekoration å bilarnas fronter.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

1

Nr 17

Utlåtande i anledning av väckt motion angående förbud mot

användandet av utskjutande dekoration å bilarnas fronter.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 107,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Henningsson och Nilsson

i Göteborg hemställt, »att riksdagen måtte besluta att sådan bestämmelse

införes i vägtrafikförordningen som innebär förbud för användandet

av utskjutande dekoration å bilarnas fronter».

En redogörelse för innehållet i motionen lämnas i det följande.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och

statens trafiksäkerhetsråd. Yttranden över motionerna har därjämte på utskottets

begäran avgivits av Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande

och Sveriges automobilindustriförening.

Inledning

I gällande författningar finns inga speciella bestämmelser rörande från

motorhuv eller sidor på bil utskjutande delar. Uppenbart olämpliga fordonsdetaljer

torde kunna förbjudas jämlikt bestämmelsen i 2 § vägtrafikförordningen

den 28 september 1951, att fordon får tagas i bruk på väg endast om

fordonet är tillförlitligt ur säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik.

Denna bestämmelse synes dock icke vara så avfattad, att generella ingripanden

mot olämpliga kylarprydnader och dylikt kan igångsättas med

stöd av densamma. För sådant ändamål torde krävas kompletterande föreskrifter.

Det förhållandet att många fordon har kylarprydnader och andra utskjutande

anordningar som kan åstadkomma eller förvärra skador vid kollision

med oskyddad trafikant har uppmärksammats inom Economic Commission

for Europé i Genéve. Underkommiltén för landsvägstransporter inom denna

kommission har i en den 14 oktober 1955 dagtecknad resolution uppmanat

regeringarna i de europeiska länder, som är anslutna till Förenta Nationerna,

att vidta åtgärder till förhindrande av förekomsten av dessa detaljer på

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

bilarna. Resolutionen innehåller också en rekommendation till motorfordonsfabrikanterna

att undvika sådana detaljer.

Flera länder, bl. a. Danmark och Schweiz, har vidtagit åtgärder mot farliga

kylarprydnader m. m. Sålunda gäller i Danmark i enlighet med den 24

juni 1955 utfärdade föreskrifter att på bil icke må anbringas kylarfigur, huvornament

eller skarpkantad skärm på strålkastare, vilka på grund av form,

material och anbringningssätt kan vålla fara vid sammanstötning eller

päkörning. Denna bestämmelse skall tillämpas även för motorcykel. Dörrhandtag,

gångjärn, beslag och liknande på sidorna av motorfordon skall

vara så inrättade, att de icke innebär fara för andra vägfarande.

I ett av danska Justititsministeriet den 8 maj 1956 utfärdat cirkulär meddelas,

att ministeriet erhållit uppgift om olyckor, där kylarfigurer framkallat

allvarliga skador, och att det därför anses påkallat, att dittills tillämpad

praxis på området skärpes. En sålunda skärpt praxis påbjudes i cirkuläret

skola vara fullständigt genomförd den 1 januari 1957. I cirkuläret lämnas

därefter riktlinjer för hur bestämmelserna i den nyss citerade paragrafen

skall tillämpas.Dessa riktlinjer har sedermera kompletterats i ett nytt cirkulär

av den 17 december 1956.

Remissyttranden

Kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller inledningsvis hurusom

styrelsen redan i ett av styrelsen den 9 februari 1955 avgivet yttrande

över 1953 års trafiksäkerhetsutrednings betänkande »Trafiksäkerhet I» påpekat,

att frågan om utfärdande av förbud mot farliga kylarprydnader på

bilar borde övervägas. Efter att därefter ha berört bl. a. de åtgärder på området

som vidtagits i Danmark fortsätter styrelsen:

Styrelsen anser alltjämt, att man även i Sverige bör vidtaga åtgärder

av liknande slag, vilket — såsom styrelsen tidigare framhållit — torde

kräva komplettering av föreskrifterna i vägtrafikförordningen. Visserligen

torde man inte kunna påräkna att samtliga detaljer, som kunna innebära en

fara i berört avseende, bliva avlägsnade, eftersom detta i vissa fall skulle

medföra stora kostnader för ombyggnad av fordonet, men man kan dock

förhindra anbringandet av onödig extra utrustning och mindre detaljer på

fordonen, vilka få anses farliga.

Statens trafiksäkerhetsråd anför till en början:

De utskjutande föremål och anordningar på bilarnas fronter, som under

senare år blivit allt vanligare, torde väl ytterst sällan tjäna annat syfte än

att pryda fordonen och accentuera deras fart- och styrkeresurser. Åtskilliga

prydnader är ditsatta av de enskilda bilägarna och utgöres då vanligtvis av

ett spjut, en flygande fågel, en anstormande indian, en flygmaskin eller

dylikt, som är placerat på kylarknappen eller på annat ställe på motorhuven.

Vidare är det populärt att placera klubbemblem, såväl in- som ut
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 dr 1957

3

ländska, förutom på kylarknappen och på motorhuven, även på framstänkskärmarna

eller på främre kofångaren. Beträffande de senaste bilmodellerna,

framför allt de amerikanska, kan det därjämte konstateras, att kofångarna,

stänkskärmarna, strålkastarna och även andra ting på bilarnas

fronter vid tillverkningen utföres med utskjutande anordningar (t. ex.

projektilliknande föremål på kofångarna, s. k. ögonlock på strålkastarna

och kylarknappar i form av spjut eller andra spetsiga föremål).

Trafiksäkerhetsrådet uppehåller sig härefter vid en av docenten Hjalmar

Sjövall vid rättsläkarstationen i Lund författad artikel i Försäkringstidningen

nr 9—10 år 1956 angående vad en inventering av obduktionsmaterialet

för ett antal år vid nämnda rättsläkarstation ger vid handen i fråga

om nu aktuella prydnadsdetaljers skadebringande effekt vid sammanstötningar.

Rådet framhåller, att resultatet av denna inventering ger vid handen,

alt det på det hela taget inte är detaljerna, som är farliga, utan att

del är hela bilen som sådan; dock har vissa detaljer i praktiken befunnits

särskilt farliga, men dessa ueiaijer toreKommer inte på bilarnas fronter.

Rådet yttrar härefter bl. a.:

Den av docenten Sjövall företagna inventeringen avser endast sådana

trafikolyckor, där trafikant skadats till döds och blivit föremål för obduktion.

Dessa olyckor utgör en ringa del av samtliga de olyckor, som medfört

personskada. Det torde enligt rådets mening väl kunna antagas, att

vid ett icke oväsentligt antal sammanstötningar mellan bil och motorcyklist

eller gående, som medfört personskada, skador på motorcyklisten eller

den gående uppkommit eller förvärrats genom de på bilarnas fronter förekommande

utskjutande föremålen eller anordningarna. I och med att dessa

detaljer på bilarna blir mer vanligt förekommande, föreligger också risk för

att deras skadebringande effekt skall öka.--- —

Då det gäller att taga ställning till förevarande motion, bör beaktas, att

inga direkta undersökningsresultat föreligger, som ger vid handen, att de

ifrågavarande detaljerna på bilarnas fronter i någon påtaglig omfattning

åstadkommit eller förvärrat skada i samband med vägtrafikolyckor. Emellertid

visar erfarenheter från Danmark, att kylarprydnader där varit skadeframkallande.

Det är högst sannolikt, att de bär avsedda detaljerna även i

vårt land är olämpliga ur trafiksäkerhetssynpunkt. Därtill kommer, att dessa

detaljer praktiskt taget icke i något fall tjänar annat syfte än att pryda

och göra bilen mera iögonfallande.

Konsekvensen av vad nu'' framhållits blir, att de ifrågavarande föremålen

och anordningarna på bilarnas fronter bör förbjudas. Motsvarande bör gälla

såvitt gäller fronterna på motorcyklar. Därvid synes enligt trafiksäkerhetsrådets

mening ett förbud omedelbart kunna utfärdas mot att den enskilde

fordonsägaren förser sitt fordon med kylarprydnad eller annan anordning

av sådan beskaffenhet, att den kan befaras bidra till att framkalla eller

förvärra skada. Med nu avhandlade anordning synes böra jämställas sådana

anordningar i rent prydnadssyfte, som bilfronterna redan vid själva tillverkningen

förses med och som utan större svårigheter kan avlägsnas eller

på annat sätt göras ofarliga.

Vad gäller övriga farliga prydnadsanordningar, som bilarna förses med

i samband med lillverkningsproceduren, bör även sådana, som nyss nämn
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

des, motarbetas och i princip förbjudas. Innan förslag till åtgärder i detta

avseende lägges fram, bör emellertid frågan göras till föremål för en ingående

utredning, innefattande bland annat överläggningar med alla berörda

parter. En sådan utredning synes lämpligen kunna utvidgas att omfatta

bilen i dess helhet, varvid således skulle övervägas farligheten av

anordningar inte endast på bilens front utan även på dess bakparti och sidopartier

(såsom dörrgångjärn, takrännor, lastflakshörn, beslag o. s. v.).

Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande framhåller inledningsvis

bl. a., att kylarmärken med uteslutande dekorativ uppgift förekommer

på en stor del av bilarna och att dessa märken ofta är anmärkningsvärt

spetsiga. Härefter anför föreningen:

Det är lätt att inse, att sådana spetsiga eller över huvud taget utskjutande

kylarmärken vid olyckstillfällen kan förorsaka svåra skador. Detta kan

exempelvis vara fallet, då en bil kolliderar med en fotgängare eller cyklist,

som kan sargas, rivas eller erhålla krosskador av kylarmärket. I sådana

inträlfade fall har konstaterats, att skadeverkningarna skulle blivit avsevärt

mindre, om utstående kylarmärke icke funnits på den kolliderande

bilen.

NTF Far icke tillgång till trafikolycksstatistik, som visar omfattningen

av skadegörelsen genom kylarmärken. Sannolikt är dock, att denna skadegörelse

hittills icke varit påfallande stor, sedd mot trafikskadorna över

huvud taget, men läkare har gång efter annan funnit anledning att påtala

förekomsten av farliga kylarmärken. Vad som är viktigt i detta sammanliang

är emellertid, att kylarmärken bevisligen kan förorsaka svåra skador

och att sådana skador är onödiga och kan förhindras.

Föreningen tillstyrker, att åtgärder vidtages i syfte att förhindra användandet

av utskjutande dekoration å bilarnas fronter.

Sveriges automobilindustriförening framhåller som sin uppfattning, att

riskerna med de i detta sammanhang aktuella frontdekorationerna överdrivits

av motionärerna, samt anför härefter:

Oberoende av detta ha de svenska tillverkarna av bilar numera strävat

efter att undvika prydnader av sådan utformning att de skulle kunna

anses farliga. En på lämpligt sätt utformad lagstiftning i ämnet, avsedd

alt förhindra bilarnas utrustning med vissa utskjutande prydnader på fronten,

skulle därför ur deras synpunkt i och för sig icke behöva inge betänklighet.

Åtskilliga importerade bilmodeller äro emellertid försedda med olika

slag av kylarprydnader; speciellt vanliga synas dylika prydnader vara på

amerikanska bilmodeller. Någon möjlighet för de svenska importörerna att

påverka de utländska bilmodellernas utformning föreligger som regel icke.

Dessa dekorationer kunna endast med svårighet avlägsnas efter införseln

till Sverige, varvid som regel hål och andra märken efterlämnas i karosseriplåten.

Risk föreligger även för andra skador på plåten eller på lackeringen

i samband med en demontering.

Med hänsyn till att ifrågavarande frontdekorationer spela en obetydlig

roll ur trafiksäkerhetssynpunkt, saknas skäl för att i Sverige införa sådana

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

särbestämmelser som motionärerna förordat. Frågan bör i stället enligt

föreningens uppfattning lösas genom åtgärder inom respektive bilproducerande

land. En sådan lösning står även i överensstämmelse med av den

inom Europakommissionens vägtransportkommitté den 14 oktober 1955 antagna

resolutionen i ämnet.

Åberopande det anförda hemställer föreningen, att bestämmelser innebärande

förbud för användande av utskjutande dekoration å bilarnas fronter

icke måtte införas i vägtrafikkungörelsen.

Motionen

Som skäl för sin hemställan anför motionärerna följande.

Trafikens intensitet är ständigt stigande. Trafikolyckornas antal stiger

i takt därmed. Motorfordonen utrustas för allt större hastigheter, vilket i

sin tur innebär att skadornas omfattning vid kollisioner blir större.

De materiella skadorna representerar per år stora värden, vilka dock är

blygsamma i jämförelse med de personskador som dagligen förekommer.

Helt kan dessa trafikens vådor ej undvikas. Dock måste det vara ett

samhällsintresse av hög angelägenhetsgrad att skadornas omfattning, så

långt det är möjligt, nedbringas.

Ett led i denna strävan torde vara att befria bilarnas fronter från onödiga

utskjutande prydnader och dekor. Dessa prydnader har ofta en sådan form

att de vid kollisioner, särskilt med fotgängare eller cyklister, är de detaljer

som förorsakar de största skadorna. I Danmark, där biltrafiken är betydligt

mindre än i vårt land, är fr. o. m. den 1 januari 1957 alla sådana prydnader

förbjudna.

Utskottet

Motionärerna vänder sig mot det alltmer tilltagande bruket att förse

bilarnas fronter med utskjutande prydnader och dekor, som innebär risk

för åstadkommande eller förvärrande av skador vid kollision med oskyddad

trafikant. Som ett led i angelägna strävanden att så långt det är möjligt

nedbringa omfattningen av de med den moderna trafiken förenade personskadorna

vill motionärerna ha till stånd ett förbud mot användande av utskjutande

dekoration på bilarnas fronter.

Det föreliggande problemet har uppmärksammats bl. a. av den inom

Förenta Nationernas ram arbetande Economic Commission for Europé i

Geneve. Kommissionens underkommitté för landsvägstransporter har den

14 oktober 1955 antagit en resolution med anmodan till berörda länders

regeringar att överväga att i sin nationella lagstiftning införa förbud mot

att på bilarnas fronter eller sidor anbringas föremål med utstående delar

eller upphöjda kanter som innebär fara för andra trafikanter. Resolutionen

innehåller tillika en rekommendation till motorfordonsfabrikanterna att

undvika sådana detaljer.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

Ett flertal länder, bl. a. Danmark, har vidtagit åtgärder mot farliga kylarprydnader

och dylikt. I Danmark gäller att på bil icke må anbringas kylarfigur,

huvornament eller skarpkantad skärm på strålkastare, vilka på

grund av form, material och anbringningssätt kan vålla fara vid sammanstötning

eller påkörning. Denna bestämmelse skall tillämpas även för motorcykel.

Dörrhandtag, gångjärn, beslag och liknande på sidorna av motorfordon

skall vara så inrättade, att de icke framkallar fara för andra vägfarande.

Utskottet vill för sin del framhålla, att några direkta utredningsresultat

som utvisar i vilken omfattning kylarprydnader och andra anordningar på

bilarnas fronter åstadkommit eller förvärrat skador i samband med trafikolyckor

inte finns att tillgå. Det torde vara berättigat antaga, att antalet

fall, där sådana detaljer spelat någon roll i berörda hänseende, är ganska

ringa i jämförelse med det totala antalet skadefall i trafiken. Att de innebär

en ökad skaderisk synes dock uppenbart. Även om de skadeverkningar som

kan hänföras till ifrågavarande detaljer skulle vara relativt sett små, finner

utskottet dock att anordningar av nu angivet slag som innebär onödiga faromoment

icke bör få förekomma på motorfordonen. Därvid beaktar utskottet

särskilt att dessa detaljer som regel icke tjänar något mera angeläget ändamål

och att det är av vikt att taga vara på varje möjlighet att minska de

med den moderna trafiken förenade riskerna för personskador. Även om

vissa resultat i önskad riktning torde kunna uppnås genom upplysning

bland allmänheten och genom hänvändelser till bilfabrikanterna, synes dock

enda möjligheten att effektivt motverka förekomsten av sådana anordningar

vara stadgande av förbud mot desamma. Enligt vad utskottet inhämtat överväges

också inom kommunikationsdepartementet lagstiftningsåtgärder på

ifrågavarande område. Utskottet vill för sin del — och har därvid stöd i

remissuttalanden av kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens trafiksäkerhetsråd

och Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande —

understryka vikten av att, sedan erforderlig utredning skett, sådana åtgärder

snarast vidtages. Strävandena bör emellertid icke begränsas till att allenast

avse att i enlighet med motionens syfte avlägsna''farliga detaljer på bilarnas

fronter utan bör utsträckas till att även omfatta farliga detaljer på fordonens

sidor. Motsvarande problem beträffande motorcyklar bör också beaktas

i detta sammanhang.

I anslutning till förevarande spörsmål vill utskottet även uppmärksamgöra

ett annat problem som fått alltmer ökad aktualitet, nämligen frågan

om skyddet för dem som färdas som förare eller passagerare i bilar. Det

är ett ofta påtalat faktum att bilarnas inre utformning och utrustning i

många fall är så anordnad, att skaderiskerna för dem som färdas i bilarna

blir onödigt stora i händelse av att fordonet råkar ut för kollision eller av

annan anledning hastigt stoppas. Det synes utskottet synnerligen angeläget

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 17 år 1957

7

att utvecklingen på detta område noga följes av statsmakterna och att de

åtgärder som kan vara påkallade och lämpliga vidtages.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva

till känna vad utskottet ovan anfört; samt

B. att förevarande motion II: 107, i den mån den icke kan

anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört och hemställt,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 4 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne*, fru

Carlqvist, fru Svenson, herrar Huss, Grönkvist och Birke*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg*,

Odhe, Bengtsson i Varberg*, fröken Höjer, fröken Sandell, herrar Larsson i

Hedenäset och Lothigius*.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:221 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion angående förbud mot användandet av utskjutande dekoration ä bilarnas fronter. a1 i texten