Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935

1957-02-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 är 1957

1

Nr 2

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser

om arbetsförmedling.

Genom en den 21 december 1956 dagtecknad proposition, nr 13 år 1957,

vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har

Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)

med vissa bestämmelser om arbetsförmedling

Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till

lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling1 finnes

stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1957 års

utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må,

om särskilda skäl därtill föreligga, av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas förlängning

av tillståndet i den ordning och på de villkor som angivas i nämnda

övergångsbestämmelser, dock icke längre än till den 1 januari 1963.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

propositionen.

Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett

förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Enligt denna konvention, på vilken gällande svensk lagstiftning å

1 Jfr SFS 1954:233.

Hihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957

området i allt väsentligt bygger, skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande

för vederbörande medlemsstat. Under denna tid skulle nya sådana

byråer icke få upprättas. En redan befintlig byrå skulle emellertid kunna erhålla

tillstånd av vederbörande myndighet att under vissa förutsättningar

fortsätta sin verksamhet. Härvidlag gällde bl. a. att byrån skulle inneha ett

för år meddelat tillstånd, som kunde förnyas efter myndighetens gottfinnande

under en tidrymd ej överstigande tio år.

Konventionen ratificerades av Sverige den 15 november 1935.

Frågan om en revision av konventionen togs sedermera upp från svensk

sida; och vid 1949 års konferenssammanträde antogs ett förslag till reviderad

konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.

Den reviderade konventionen, vilken finnes fogad som bilaga till prop.

188/1950, skiljer sig från den ursprungliga framför allt därigenom, att den

erbjuder varje medlem, som ratificerar konventionen, möjlighet att antingen

antaga de i del II av konventionen intagna bestämmelserna angående ett successivt

avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte

inom en begränsad tid, som fastställes av vederbörande myndighet,

samt reglering av övriga arbetsförmedlingsbyråers verksamhet eller att antaga

bestämmelserna i del III angående en reglering av den verksamhet, som

bedrives av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer

med vinstsyfte.

Den reviderade konventionen har ratificerats av Sverige den 22 juni 1950,

därvid anmälts att Sverige antagit de i del II av konventionen intagna bestämmelserna.

De svenska bestämmelserna på detta område återfinnes i lagen den 18 april

1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (nr 113; ändr. 209/1942,

367/1947, 722/1948 och 233/1954). Lagen äger tillämpning å alla slag av

arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt

eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande

av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt lagen får arbetsförmedling

icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella regel har

emellertid i lagens övergångsbestämmelser upptagits vissa undantag beträffande

dem som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen gällde i

detta hänseende, att den, som den 1 januari 1936 i behörig ordning bedrev

arbetsförmedling i förvärvssyfte, kunde erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten

till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde tillsynsmyndigheten

— numera arbetsmarknadsstyrelsen — för högst ett år i sänder och

längst till den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet såvitt angår

särskilda yrkesgrupper, beträffande vilka Kungi. Maj:l så bestämt. Ifrågavarande

yrkesgrupper utgöres enligt kungörelse den 10 februari 1939 (nr 47)

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957

av musiker och sceniska artister samt anställningssökande i husligt arbete,

hotell-, pensionat- och restaurangrörelse ävensom sjukvård och jordbruk.

Nyssnämnda till den 1 januari 1950 fastställda tidsfrist har förlängts genom

lag den 10 december 1948 (nr 722) till den 1 januari 1955 och genom

lag den 14 maj 1954 (nr 233) till den 1 januari 1958. Genom 1954 års lagstiftning

skärptes villkoren för beviljande av förlängt tillstånd såtillvida, att

särskilda skäl måste föreligga för att förlängning skulle kunna medgivas.

I propositionen nr 194 till 1954 års riksdag med förslag till lag om ändring

av ifrågavarande övergångsbestämmelser framhöll föredragande statsrådet

bl. a., att det funnes ett mindre antal av enskilda bedrivna byråer,

som hade en ganska omfattande förmedlingsverksamhet med speciell

anknytning till vissa branscher. Dessa syntes ha en väl inarbetad förmedlingskrets.

Därest dessa byråer skulle omedelbart avvecklas, torde, uttalade

föredragande statsrådet vidare, deras innehavare komma i en i försörjningshänseende

svår situation, enär förmedlingsverksamheten utgjorde

deras enda eller huvudsakliga inkomstkälla och det av ålders- eller andra

skäl visat sig föreligga svårigheter att bereda dem anställning inom den

offentliga arbetsförmedlingen och svårigheter också torde uppstå för dem

att anskaffa annat förvärvsarbete.

Vad anginge ett i bolagsform bedrivet förmedlingsföretag, Konsertbolaget,

som förmedlar engagemang åt tonkonstnärer, syntes dess verksamhet

tills vidare böra upprätthållas i avvaktan på närmare prövning

av frågan hur den statliga förmedlingsverksamheten på detta område

skulle organiseras.

I skrivelse den 30 november 1956 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt

om åtgärd för ytterligare förlängning av ifrågavarande avvecklingstid. Styrelsen

har därvid beträffande omfattningen av den privata arbetsförmedlingen

anfört bl. a.

Av de tjugotvå innehavare av tillstånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte,

vilka ansökte om förlängning av tillstånden för år 1955, beviljades

endast tretton dylik förlängning. Anledning härtill var att ansökningarna

om förlängning prövades enligt delvis andra förutsättningar än tidigare. I

förenämnda lag den 14 maj 1954 föreskrives nämligen uttryckligen att förlängning

av tillstånd får beviljas endast om särskilda skäl därtill föreligger.

Vid prövningen togs framför allt hänsyn till om tillståndsinnehavaren uppnått

den ålder, vid vilken rätten till folkpension inträder, samt till omfattningen

av förmedlingsverksamheten.

För år 1956 har tillstånden förlängts för de tretton tillståndshavare, vilka

beviljades förlängning för år 1955.

Ett av dessa tillstånd avser Konsertbolagets förmedling av engagemang åt

tonkonstnärer. Hittills har icke vidtagits några sådana av föredragande

statsrådet i 1954 års proposition antydda åtgärder, vilka skulle syfta till en

lösning av frågan hur den statliga förmedlingsverksamheten på detta område

bör ordnas.

Ett av tillstånden för de tolv övriga förmedlingsbyråerna har upphört att

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957

gälla till följd av innehavarens död. De återstående elva förmedlingsbyråerna

bedrives av enskilda personer, av vilka emellertid två förklarat sig

icke komma att fortsätta verksamheten efter innevarande års utgång.

Av en vid arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse fogad tablå framgår, att endast

tre av de personer, vilka för närvarande innehade tillstånd att bedriva

ifrågavarande verksamhet, vid 1957 års utgång icke uppnått 67 års ålder.

Antalet förmedlingsuppdrag under år 1955 utgjorde för en byrå 960 och

varierade i övrigt mellan 270 och 55. Nettoinkomsten för år 1955 uppgick

för en tillståndsinnehavare till 6 000 kronor samt för de övriga till belopp

mellan 3 300 och 700 kronor.

Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare anfört, att beträffande vissa av

förenämnda byråer fortfarande förelåg sådana omständigheter, som av föredragande

statsrådet i förut återgivna yttrande anförts som skäl för en förlängning

av avvecklingstiden. Dessa byråer hade en relativt omfattande förmedlingsverksamhet

och en väl inarbetad förmedlingskrets. En avveckling

nu skulle innebära ett svårt avbräck i innehavarnas försörjningsmöjligheter.

De skäl, som sålunda talade för en förlängning av avvecklingstiden, torde

såvitt anginge visssa av enskilda personer bedrivna byråer icke komma att

undergå någon större förändring under de närmaste åren. Med hänsyn

härtill torde en ytterligare avvecklingsperiod lämpligen icke böra bestämmas

till kortare tid än fem år.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, har i förevarande

proposition anfört bl. a. följande.

»Enligt de av Sverige antagna bestämmelserna i del II av den år 1949 reviderade

konventionen angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer

skall den verksamhet, som med vinstsyfte bedrives av privata avgiftskrävande

arbetsförmedlingsbyråer, vara avvecklad inom en begränsad tid, som

vederbörande stat själv bestämmer. Vårt land är således ej bundet vid en

avveckling inom någon viss bestämd lidrymd. Den frist, inom vilken avvecklingen

skall vara genomförd, har också vid olika tillfällen förlängts.

Enligt statsmakternas beslut år 1954 skall ifrågavarande byråer vara avskaffade

senast vid utgången av år 1957.

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört återstår numera allenast ett fåtal

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte. Mot skötseln av

dessa byråer finns, såvitt jag har mig bekant, intet att erinra. Bland dem

finns, enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst, åtminstone vissa av enskilda

personer bedrivna byråer, vilka har en ganska omfattande förmedlingsverksamhet

och en väl inarbetad förmedlingskrets. Med hänsyn härtill

ävensom och kanske främst till de försörjningssvårigheter för innehavarna,

som en definitiv avveckling av verksamheten vid 1957 års utgång torde medföra,

synes det mig rimligt, att den år 1954 beslutade tidsfristen för avvecklingen

förlänges i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957

Såsom framgår av det tidigare anförda finns i landet ett förmedlingsföretag,

som bedrives i bolagsform, nämligen Konsertbolaget. Detta företag

synes böra beredas möjlighet att upprätthålla sin verksamhet under samma

tid och på samma villkor som de enskilda förmedlingsutövarna.

Med hänsyn till det anförda förordar jag, att arbetsmarknadsstyrelsen får

befogenhet att, när särskilda skäl föranleder därtill, förlänga vid 1957 års

utgång gällande tillstånd i samma ordning som nu gäller, dock icke längre

än till den 1 januari 1963. Bestämmelserna härom synes böra utformas på

motsvarande sätt som skedde när avvecklingstiden förlängdes år 1954.>

Utskottet. Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det i propositionen

framlagda lagförslaget, varigenom tiden för avveckling av sådana

avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som bedrivs i förvärvssyfte,

utsträckes från den 1 januari 1958 till den 1 januari 1963, och får

därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 13.

Stockholm den 12 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och

herr Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,

Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd

och fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 a1 i texten