Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935
1957-02-12 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1957:2, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 är 1957
1
Nr 2
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling.
Genom en den 21 december 1956 dagtecknad proposition, nr 13 år 1957,
vilken hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har
Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 (nr 113)
med vissa bestämmelser om arbetsförmedling
Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling1 finnes
stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1957 års
utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må,
om särskilda skäl därtill föreligga, av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas förlängning
av tillståndet i den ordning och på de villkor som angivas i nämnda
övergångsbestämmelser, dock icke längre än till den 1 januari 1963.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till
propositionen.
Å den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antogs ett
förslag till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Enligt denna konvention, på vilken gällande svensk lagstiftning å
1 Jfr SFS 1954:233.
Hihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 2
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957
området i allt väsentligt bygger, skulle avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
med vinstsyfte vara avskaffade inom tre år från konventionens ikraftträdande
för vederbörande medlemsstat. Under denna tid skulle nya sådana
byråer icke få upprättas. En redan befintlig byrå skulle emellertid kunna erhålla
tillstånd av vederbörande myndighet att under vissa förutsättningar
fortsätta sin verksamhet. Härvidlag gällde bl. a. att byrån skulle inneha ett
för år meddelat tillstånd, som kunde förnyas efter myndighetens gottfinnande
under en tidrymd ej överstigande tio år.
Konventionen ratificerades av Sverige den 15 november 1935.
Frågan om en revision av konventionen togs sedermera upp från svensk
sida; och vid 1949 års konferenssammanträde antogs ett förslag till reviderad
konvention (nr 96) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer.
Den reviderade konventionen, vilken finnes fogad som bilaga till prop.
188/1950, skiljer sig från den ursprungliga framför allt därigenom, att den
erbjuder varje medlem, som ratificerar konventionen, möjlighet att antingen
antaga de i del II av konventionen intagna bestämmelserna angående ett successivt
avskaffande av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte
inom en begränsad tid, som fastställes av vederbörande myndighet,
samt reglering av övriga arbetsförmedlingsbyråers verksamhet eller att antaga
bestämmelserna i del III angående en reglering av den verksamhet, som
bedrives av avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, däri inbegripna byråer
med vinstsyfte.
Den reviderade konventionen har ratificerats av Sverige den 22 juni 1950,
därvid anmälts att Sverige antagit de i del II av konventionen intagna bestämmelserna.
De svenska bestämmelserna på detta område återfinnes i lagen den 18 april
1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling (nr 113; ändr. 209/1942,
367/1947, 722/1948 och 233/1954). Lagen äger tillämpning å alla slag av
arbetsförmedling, som bedrives av annan än offentlig arbetsförmedlingsanstalt
eller godkänd sjuksköterskebyrå och som icke sker genom utgivande
av skrift, varå tryckfrihetsförordningen är tillämplig. Enligt lagen får arbetsförmedling
icke bedrivas i förvärvssyfte. Från denna generella regel har
emellertid i lagens övergångsbestämmelser upptagits vissa undantag beträffande
dem som redan bedriver sådan verksamhet. Ursprungligen gällde i
detta hänseende, att den, som den 1 januari 1936 i behörig ordning bedrev
arbetsförmedling i förvärvssyfte, kunde erhålla tillstånd att fortsätta verksamheten
till utgången av år 1939. För tiden därefter ägde tillsynsmyndigheten
— numera arbetsmarknadsstyrelsen — för högst ett år i sänder och
längst till den 1 januari 1950 bevilja förlängning av tillståndet såvitt angår
särskilda yrkesgrupper, beträffande vilka Kungi. Maj:l så bestämt. Ifrågavarande
yrkesgrupper utgöres enligt kungörelse den 10 februari 1939 (nr 47)
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957
av musiker och sceniska artister samt anställningssökande i husligt arbete,
hotell-, pensionat- och restaurangrörelse ävensom sjukvård och jordbruk.
Nyssnämnda till den 1 januari 1950 fastställda tidsfrist har förlängts genom
lag den 10 december 1948 (nr 722) till den 1 januari 1955 och genom
lag den 14 maj 1954 (nr 233) till den 1 januari 1958. Genom 1954 års lagstiftning
skärptes villkoren för beviljande av förlängt tillstånd såtillvida, att
särskilda skäl måste föreligga för att förlängning skulle kunna medgivas.
I propositionen nr 194 till 1954 års riksdag med förslag till lag om ändring
av ifrågavarande övergångsbestämmelser framhöll föredragande statsrådet
bl. a., att det funnes ett mindre antal av enskilda bedrivna byråer,
som hade en ganska omfattande förmedlingsverksamhet med speciell
anknytning till vissa branscher. Dessa syntes ha en väl inarbetad förmedlingskrets.
Därest dessa byråer skulle omedelbart avvecklas, torde, uttalade
föredragande statsrådet vidare, deras innehavare komma i en i försörjningshänseende
svår situation, enär förmedlingsverksamheten utgjorde
deras enda eller huvudsakliga inkomstkälla och det av ålders- eller andra
skäl visat sig föreligga svårigheter att bereda dem anställning inom den
offentliga arbetsförmedlingen och svårigheter också torde uppstå för dem
att anskaffa annat förvärvsarbete.
Vad anginge ett i bolagsform bedrivet förmedlingsföretag, Konsertbolaget,
som förmedlar engagemang åt tonkonstnärer, syntes dess verksamhet
tills vidare böra upprätthållas i avvaktan på närmare prövning
av frågan hur den statliga förmedlingsverksamheten på detta område
skulle organiseras.
I skrivelse den 30 november 1956 har arbetsmarknadsstyrelsen hemställt
om åtgärd för ytterligare förlängning av ifrågavarande avvecklingstid. Styrelsen
har därvid beträffande omfattningen av den privata arbetsförmedlingen
anfört bl. a.
Av de tjugotvå innehavare av tillstånd till arbetsförmedling i förvärvssyfte,
vilka ansökte om förlängning av tillstånden för år 1955, beviljades
endast tretton dylik förlängning. Anledning härtill var att ansökningarna
om förlängning prövades enligt delvis andra förutsättningar än tidigare. I
förenämnda lag den 14 maj 1954 föreskrives nämligen uttryckligen att förlängning
av tillstånd får beviljas endast om särskilda skäl därtill föreligger.
Vid prövningen togs framför allt hänsyn till om tillståndsinnehavaren uppnått
den ålder, vid vilken rätten till folkpension inträder, samt till omfattningen
av förmedlingsverksamheten.
För år 1956 har tillstånden förlängts för de tretton tillståndshavare, vilka
beviljades förlängning för år 1955.
Ett av dessa tillstånd avser Konsertbolagets förmedling av engagemang åt
tonkonstnärer. Hittills har icke vidtagits några sådana av föredragande
statsrådet i 1954 års proposition antydda åtgärder, vilka skulle syfta till en
lösning av frågan hur den statliga förmedlingsverksamheten på detta område
bör ordnas.
Ett av tillstånden för de tolv övriga förmedlingsbyråerna har upphört att
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957
gälla till följd av innehavarens död. De återstående elva förmedlingsbyråerna
bedrives av enskilda personer, av vilka emellertid två förklarat sig
icke komma att fortsätta verksamheten efter innevarande års utgång.
Av en vid arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse fogad tablå framgår, att endast
tre av de personer, vilka för närvarande innehade tillstånd att bedriva
ifrågavarande verksamhet, vid 1957 års utgång icke uppnått 67 års ålder.
Antalet förmedlingsuppdrag under år 1955 utgjorde för en byrå 960 och
varierade i övrigt mellan 270 och 55. Nettoinkomsten för år 1955 uppgick
för en tillståndsinnehavare till 6 000 kronor samt för de övriga till belopp
mellan 3 300 och 700 kronor.
Arbetsmarknadsstyrelsen har vidare anfört, att beträffande vissa av
förenämnda byråer fortfarande förelåg sådana omständigheter, som av föredragande
statsrådet i förut återgivna yttrande anförts som skäl för en förlängning
av avvecklingstiden. Dessa byråer hade en relativt omfattande förmedlingsverksamhet
och en väl inarbetad förmedlingskrets. En avveckling
nu skulle innebära ett svårt avbräck i innehavarnas försörjningsmöjligheter.
De skäl, som sålunda talade för en förlängning av avvecklingstiden, torde
såvitt anginge visssa av enskilda personer bedrivna byråer icke komma att
undergå någon större förändring under de närmaste åren. Med hänsyn
härtill torde en ytterligare avvecklingsperiod lämpligen icke böra bestämmas
till kortare tid än fem år.
Chefen för socialdepartementet, statsrådet Ericsson, har i förevarande
proposition anfört bl. a. följande.
»Enligt de av Sverige antagna bestämmelserna i del II av den år 1949 reviderade
konventionen angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
skall den verksamhet, som med vinstsyfte bedrives av privata avgiftskrävande
arbetsförmedlingsbyråer, vara avvecklad inom en begränsad tid, som
vederbörande stat själv bestämmer. Vårt land är således ej bundet vid en
avveckling inom någon viss bestämd lidrymd. Den frist, inom vilken avvecklingen
skall vara genomförd, har också vid olika tillfällen förlängts.
Enligt statsmakternas beslut år 1954 skall ifrågavarande byråer vara avskaffade
senast vid utgången av år 1957.
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört återstår numera allenast ett fåtal
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer med vinstsyfte. Mot skötseln av
dessa byråer finns, såvitt jag har mig bekant, intet att erinra. Bland dem
finns, enligt vad arbetsmarknadsstyrelsen upplyst, åtminstone vissa av enskilda
personer bedrivna byråer, vilka har en ganska omfattande förmedlingsverksamhet
och en väl inarbetad förmedlingskrets. Med hänsyn härtill
ävensom och kanske främst till de försörjningssvårigheter för innehavarna,
som en definitiv avveckling av verksamheten vid 1957 års utgång torde medföra,
synes det mig rimligt, att den år 1954 beslutade tidsfristen för avvecklingen
förlänges i enlighet med vad arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit.
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 2 år 1957
Såsom framgår av det tidigare anförda finns i landet ett förmedlingsföretag,
som bedrives i bolagsform, nämligen Konsertbolaget. Detta företag
synes böra beredas möjlighet att upprätthålla sin verksamhet under samma
tid och på samma villkor som de enskilda förmedlingsutövarna.
Med hänsyn till det anförda förordar jag, att arbetsmarknadsstyrelsen får
befogenhet att, när särskilda skäl föranleder därtill, förlänga vid 1957 års
utgång gällande tillstånd i samma ordning som nu gäller, dock icke längre
än till den 1 januari 1963. Bestämmelserna härom synes böra utformas på
motsvarande sätt som skedde när avvecklingstiden förlängdes år 1954.>
Utskottet. Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot det i propositionen
framlagda lagförslaget, varigenom tiden för avveckling av sådana
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer, som bedrivs i förvärvssyfte,
utsträckes från den 1 januari 1958 till den 1 januari 1963, och får
därför hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 13.
Stockholm den 12 februari 1957
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och
herr Nils Theodor Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,
Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd
och fröken Höjer.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:85 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 a1 i texten