Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstifning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i företagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Norling m. fl. samt nr 262 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl.

1957-05-02 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:24, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstifning om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i företagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Norling m. fl. samt nr 262 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl.

Dokumentets text

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1957

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående lagstifning om

ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda

i företagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 227 i första kammaren av herr Norling

m. fl. samt nr 262 i andra kammaren av herr Hagberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, föreslås, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer, att en utredning tillsättes med uppgift att utreda

vissa i motionerna angivna frågor och utforma förslag till en lagstiftning

om ökad insyn och verklig medbestämmanderätt för de anställda i

företagen.

Beträffande innehållet i motionerna får utskottet, i den mån redogörelse

därför ej lämnas i det följande, hänvisa till motionen II: 227.

över motionerna har på utskottets begäran avgivits yttranden av Svenska

arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige och Tjänstemännens

centralorganisation.

Motionerna

I motionerna behandlas bl. a. företagsnämndernas verksamhet, frågan

om rätten till arbetsplatsen, arbetsstudierna, arbetarskyddet, investeringarna

samt de statligt och kommunalt anställdas medbestämmanderätt, varefter

det till sist heter:

Vi har i det föregående gett motiveringar för nödvändigheten av att nu slå

in på lagstiftningsvägen som ersättning eller komplement till avtalen i medbestämmandefrågor.

Det är naturligt att viktiga vinningar, som de fackliga

organisationerna tillkämpat sig avtalsvägen, för att ge ett säkrare skydd

upphöjes till lag. Så har varit fallet i föreningsrättsfrågan, i arbetstidsfrågan

och i arbetarskyddsfrågan. Eftersom arbetsgivarna vägrar en ökad insyn och

medbestämmanderätt inom de frivilliga överenskommelsernas ram återstår

ingenting annat att tillgripa än lagstiftning.

Man kan här tänka sig olika vägar. Eftersom företagsnämnderna redan

prövats i ett tiotal år vore det naturligast att dessa utbyggdes från att tidigare

ha varit organ för enbart information och samråd till att bli organ för

verklig medbestämmanderätt med beslutande befogenheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1057

11

När det gäller att vidga befogenheterna för detta organ bär den utredning,

som vi här föreslår, koncentrera sig framför allt på följande frågor: ökad

insyn i företagens skötsel och ekonomi, medbestämmanderätt i fråga om

investeringar, produktionsfrågor, avskedanden och permitteringar, olika

ackords- och arbetsvärderingssystem, arbetets organisation, personalpolitiken,

arbetarskyddet samt trivsel och sociala välfärdsanordningar. Även lagstiftningen

i den mån denna försvagar löntagarna i deras strävanden att

mot företagen hävda ekonomiska- och företagsintressen bär granskas.

Vi förutsätter som självklart att i utredningen skall ingå representanter

för såväl arbetsgivarna som de anställda. Det skulle vara en stor tillgång

att därvid få med även direkta representanter för arbetsplatsernas folk.

Vi vill särskilt understryka att en lagstiftning inte på något vis får ersätta

eller inkräkta på fackföreningarnas funktion som kamp- och påtryckningsorganisationer

på det här berörda området. Denna funktion kommer att öka

i betydelse, då det gäller att bevaka att de rättigheter för de anställda som

stadgas i lag eller avtal också respekteras av arbetsgivarna.

1946 års avtal om företagsnämnder m. m.

Enligt ett den 30 augusti 1946 undertecknat avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen skall vid företag, där i regel

sysselsättes minst tjugofem arbetare, såframt arbetsgivaren eller vederbörande

lokala organisation på arbetarsidan det begär, inrättas företagsnämnd såsom

ett organ för information och samråd. Vid mindre företag än nu sagts

men där i regel sysselsättes flera än fyra arbetare, som fyllt 21 år, må vederbörande

lokala organisation på arbetarsidan besluta, att tvenne företagsombud

skall utses för arbetarna för att utöva motsvarande funktioner som

företagsnämnderna. Avtalet har karaktären av ramavtal. Det kommer i tilllämpning

med kollektivavtals kraft, så snart det antagits för två motstående

förbunds gemensamma verksamhetsområde.

Företagsnämndernas allmänna uppgifter anges i avtalet sammanfattningsvis

vara »att upprätthålla fortlöpande samverkan mellan arbetsgivaren och

de anställda för åstadkommande av bästa möjliga produktion; att bereda

de anställda insikt i verksamhetens ekonomiska och tekniska betingelser

samt rörelsens resultat; att verka för de anställdas trygghet i anställningen

samt för säkerhet, sundhet och trivsel i arbetet; att främja inom företaget

bedriven yrkesutbildning; samt att i övrigt verka för goda produktionsoch

arbetsförhållanden vid företaget».

Företagsnämnd skall bestå av ledamöter, utsedda dels av arbetsgivaren

och dels av arbetarna vid företaget. Ledamöter av nämnden må jämväl utses

av arbetsledare och övriga tjänstemän vid företaget i enlighet med det avtal

om företagsnämnder som — likaledes den 30 augusti 1946 — träffats

mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 1957

Det mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens centralorganisation

träffade företagsnämndsavtalet är i stora delar av samma innébörd

som motsvarande avtal mellan Svenska arbetsgivareföreningen och

Landsorganisationen.

Även utanför Svenska arbetsgivareföreningens avtalsområde har särskilda

avtal om företagsnämnder träffats i ett stort antal fall. En anpassning av

avtalen har därvid ägt rum med hänsyn till struktur- och arbetsförhållandena

på olika områden.

Remissyttrandena

Svenska arbetsgivareföreningen anför i sitt yttrande över förevarande

motioner bl. a.:

Tillkomsten av 1946 års avtal om företagsnämnder mellan arbetsgivareföreningen

och landsorganisationen samt mellan arbetsgivareföreningen och

Tjänstemännens Centralorganisation utgjorde liksom övriga s. k. saltsjöbadsavtal

ett resultat av den samarbctsanda som efter hand vuxit fram på

arbetsmarknaden och där kommit att bli ett av de dominerande dragen. I

vissa hänseenden var avtalet en direkt fortsättning på de regler som redan

intagits i huvudavtalet av 1938. Så var fallet beträffande trygghetsfrågorna:

principiellt samma bestämmelser angående varsel in. m. vid uppsägningsoch

permitteringsfall som angivits i huvud avtalet inflöto i avtalet om företagsnämnder.

Under den tid som förflutit från 1946 ha företagsnämnderna visat sig i

stort sett väl fylla sina uppgifter såsom organ för information och samråd

på det lokala planet. Nämndverksamheten har otvivelaktigt i icke ringa grad

bidragit till att förbättra förhållandet mellan arbetsgivare och anställda.

De avtalsslutande parterna ha också noga följt utvecklingen av nämndverksamheten

och genom olika åtgärder sökt på lämpligt sätt främja densamma,

ävensom avhjälpa de brister som i vissa hänseenden framkommit.

För närvarande föreligger ett förslag till ändringar i vissa delar av företagsnämndsavtalet,

vilket förslag kommer att behandlas vid nästkommande

sammanträde inom den s. k. arbetsmarknadskommittén. Ingen av arbetsmarknadsparterna

önskar någon grundläggande ändring beträffande företagsnämnderna

och deras uppgifter. Enligt föreningens uppfattning bör det

även i fortsättningen få ankomma på parterna själva att bestämma huruvida

och i vad mån företagsnämnderna skola ges nya eller ändrade arbetsuppgifter.

Under hänvisning till det anförda avstyrker föreningen motionärernas

förslag.

Landsorganisationen anför:

I motionerna behandlas såväl frågor som hittills reglerats genom lagstiftning,

frågor som reglerats genom kollektivavtal av traditionell typ såväl som

kollektivavtal av saltsjöbadstyp samt dessutom arbetsrättsliga frågor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1957

LO saknar anledning att ingå på enskildheter i de föreliggande motionerna,

liksom i fråga om vad motionärerna kan anses avse med verklig medbestämmanderätt.

LO önskar i detta sammanhang endast uttala sig om

frågan huruvida de spörsmål, som hittills reglerats genom de s. k. saltsjobadsavtalen

mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen

i Sverige, i stället skall regleras genom lagstiftning.

Denna fråga har tidigare varit föremål för fackföreningsrörelsens uppmärksamhet.

" Lagstiltningsalternativet diskuterades redan i början av 1920- talet i anslutning till det statliga utredningsbetänkandet om industriell demokrati.

Genom tillkomsten av Huvudavtalet 1938 gav arbetsmarknadsparterna

uttryck för sin principiella inställning, nämligen att frågor av den karaktär

det här gäller bäst löses genom frivilliga överenskommelser mellan parterna

själva. Huvudavtalet tillkom för att förhindra en av båda parter icke önskvärd

lagstiftning. I fackföreningsrörelsens betänkande, »Fackföreningsrörelsen

och näringslivet», vilket godkändes av 1941 års LO-kongiess, rekommenderades

också en fortgående utveckling av kollektivavtalssystemet. Lifarenheterna

av den avtalsform som Huvudavtalet representerar bedömdes

som goda. I arbetarrörelsens efterkrigsprogram 1944 underströks vikten av

att fortsätta på den inslagna vägen. Svensk fackföreningsrörelse har sålunda

vid skilda tillfällen klart förordat den frivilliga avtalsvägen och bl. a. framhållit,

att denna erbjuder en smidigare och även effektivare reglering av de

spörsmål, som ligger inom ramen för de s. k. saltsjöbadsavtalen. Ett motiv

för avtalsformen har varit att de frågor det gällt att reglera har en sådan

karaktär, att de icke kan bringas till lösning utan båda parters lojala och

aktiva medverkan. Avgörandet för avtalsformens företräden ligger emellertid

däri, att organisationerna själva rättsligt och moraliskt påtar sig ansvaret

för att kollektivavtalens innehåll efterföljes av de enskilda medlemmarna.

LO har genom egna och förbundens undersökningar sökt skapa sig en

uppfattning om den praktiska tillämpningen av de gällande samarbetsavtalen.

Därvid har framkommit, att verksamheten inte utvecklats enhetligt.

Betydande praktiska tillämpningsproblem kvarstår. Dessa synes emellertid

mindre ha med själva avtalstexten att göra och mera med det lokala praktiska

handlaget.

Fackföreningsrörelsen följer med största uppmärksamhet utvecklingen.

Femton års erfarenheter av den frivilliga avtalsformen har icke förebringat

några avgörande skäl mot denna avtalsforms företräden före lag.

I anslutning till det anförda uttalar Landsorganisationen, att den av motionärerna

föreslagna utredningen i nuvarande läge icke anses påkallad.

Tjänstemännens centralorganisation framhåller, att den av motionärerna

begärda utredningen syftar till lagstiftning angående företagsnämndernas

verksamhet samtidigt som eu utvidgning av företagsnämndernas kompetensområde

ifrågasättes. Härefter heter det i organisationens yttrande:

Företagsnämndernas verksamhet är i vårt land grundad på träffade överenskommelser

mellan arbetsmarknadens parter. Erfarenheter av företagsnämndernas

verksamhet har samlats i drygt tio ar. Dessa erfarenheter har

under senare år legat till grund lör genomlörd eller påbörjad översyn av

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1957

gällande regler och avtal såväl inom industrin som det kommunala och statliga

arhetsområdet. De undan för undan vunna erfarenheterna har också

legat till grund för olika åtgärder från arbetsmarknadens organisationer

för att stimulera nämndernas arbete. Det finns all anledning förutsätta, att

arbetsmarknadens parter även framdeles kraftfullt skall verka för nämndverksamhetens

utveckling. Den anpassning av gällande regler och avtal för

nämndernas verksamhet som utvecklingen kräver får därvid förutsättas

ske. TCO vill i detta sammanhang understryka vikten av den utredning, som

grundats på den promemoria som 1955 upprättades inom civildepartementet

med avseende på nämndernas verksamhet på det statliga området, snarast

fullföljes. Även om nämnderna hittills inte fungerat i alla avseenden tillfredsställande,

finns det enligt TCO:s mening ingen anledning ifrågasätta

lagstiftning som grund för nämndverksamhetens fortsatta utveckling utan

denna bör ske på grundval av träffade avtal och överenskommelser mellan

arbetsmarknadens parter.

Vissa av de i motionerna berörda problemen har stor aktualitet men saknar

eller äger ringa anknytning till företagsnämndernas verksamhet, t. ex.

frågan om stats- och kommunaltjänstemännens förhandlingsrätt, som är

föremål för särskild utredning. Med hänsyn till att motionerna här syftar

till ett främjande av företagsnämndernas verksamhet, och organisationen

förutsätter, att detta skall ske via arbetsmarknadens parter, avstår TCO

från att i detta sammanhang ingå på övriga särskilda frågor som ingår i

motiveringen till motionärernas yrkande. De problem som berör arbetstagarens

skydd mot obefogade uppsägningar är också behandlade i de likalydande

motionerna I: 331 och II: 411 samt motion II: 119. Då TCO genom

särskild remiss beretts tillfälle avge yttrande över nämnda motioner, får

TCO hänvisa till organisationens yttrande över dessa motioner till Andra

lagutskottet.

Utskottet

I motionerna förordas ett utbyggande av företagsnämnderna från — såsom

de hitintills har varit — ett organ för information och samråd till ett

organ med beslutande befogenheter i fråga om företagens angelägenheter.

Motionärerna föreslår, att i detta syfte tillsättes en utredning

med uppgift att utforma förslag till en lagstiftning om ökad insyn

och verklig medbestämmanderätt för de anställda i företagen.

över motionerna har yttranden avgivits av Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.

Samtliga dessa organisationer har ställt sig avvisande till en lagstiftning av

det slag motionärerna avser.

Utskottet vill till en början framhålla, att utvecklingen i vårt land efter

hand som den fackliga arbetarrörelsen vuxit sig starkare medfört att arbetstagarparten

beretts allt större möjligheter till insyn i företagen. Samtidigt

som den kunnat på alltmer jämbördig fot diskutera sina problem

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i år 19ö7

15

med arbetsgivarparten har den i allt större omfattning kunnat få sina intressen

tillgodosedda. Ett led i den nämnda utvecklingen har varit inrättandet

av företagsnämnder. Tillkomsten av dessa byggde på ett accepterande av

den så småningom framvuxna uppfattningen att för arbetsmarknadens parter

gemensamma problem bäst löses genom frivilliga överenskommelser

mellan berörda parter. Kontinuiteten i utvecklingen skulle brytas, om man

nu ginge över till en lagstiftning av det slag som motionärerna förordar.

Det nuvarande systemet äger sin styrka däri, att det bygger på ett förtroendefullt

samarbete mellan parterna. Det torde icke utan vidare kunna förutsättas

att en i lag given reglering skulle i motsvarande grad vara ägnad

att vinna anslutning och stöd hos dem som omfattas därav. Den utveckling

som förevarit och de resultat som hitintills nåtts genom frivilliga överenskommelser

ger icke stöd för antagande att en lagstiftning skulle för någondera

parten medföra fördelar utöver dem som kan vinnas genom att fortsätta

på den inslagna vägen.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner utskottet icke skäl tillstyrka

den begärda utredningen. Utskottet får därför hemställa,

att förevarande motioner, 1:227 och 11:262, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, fru Carlqvist,

fru Svenson, herrar Huss, Mannerskantz*, Grönkvist och fru HamrinThorell;
från

andra kammaren: herr Nilsson i Göteborg, fru Ekendahl, herrar

Bengtsson i Varberg, Königson, Larsson i Hedenäset* och Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

•70*00

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.