Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940
1957-04-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1957:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
1
Nr 26
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20
december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller
kommun drivna sjukhus m. m.
Genom en den 15 februari 1957 dagtecknad proposition, nr 85, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen
fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr
1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;
2) lag angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering;
3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag; samt
4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)
om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.
De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse. 1
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 26
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
1) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 20 december 1940 om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
1 §•
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Landsting, så------vid barnsbörd.
Vård, som------i landsting.
Denna lag äger icke tillämpning å
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;
och skall vad däri finnes
stadgat endast i den mån nedan föreskrives
gälla anstaltsvård för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka
eller konvalescenter.
Denna lag äger icke tillämpning
å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;
och skall vad däri finnes
stadgat endast i den mån nedan
föreskrives gälla anstaltsvård för sinnessjuka,
sinnesslöa eller konvalescenter.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958. 1
1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1951:155.
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
2) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 §. 18 §.
2 mom. För tid------— personliga nytta.
Har pensionsberättigad, som i vederbörlig
ordning förklarats berättigad
till vård å statlig anstalt för
sinnessjuka, psykiskt efterblivna eller
fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist
icke kunnat mottagas
eller behållas å dylik anstalt, skall
vad i första stycket stadgats äga
motsvarande tillämpning för tid, under
vilken kommun haft kostnader
för sådan enskild vård av den pensionsberättigade,
som vid prövning
i den ordning Konungen bestämt befinnes
tillfredsställande.
Har pensionsberättigad, som i
vederbörlig ordning förklarats berättigad
till vård å statlig anstalt för
sinnessjuka eller psykiskt efterblivna
eller å anstalt för epileptiker, på
grund av utrymmesbrist icke kunnat
mottagas eller behållas å dylik anstalt,
skall vad i första stycket stadgats
äga motsvarande tillämpning
för tid, under vilken kommun haft
kostnader för sådan enskild vård av
den pensionsberättigade, som vid
prövning i den ordning Konungen
bestämt befinnes tillfredsställande.
För tid, under vilken pensionsberättigad
åtnjuter kostnadsfri vård
å anstalt för epileptiker, äger landstingskommun
eller, efter Konungens
bestämmande, annan som driver sådan
anstalt uppbära den pensionsberättigade
tillkommande folkpension
samt därav tillgodogöra sig kostnaderna
för vården, dock med skyldighet
att tillhandahålla honom eller
till hans nytta använda så stor del av
pensionsbeloppet som i första stycket
sägs.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
1 Senaste lydelse av 18 § 2 mom., se SFS 1956:265.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
3) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag
Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
7 §•
(Föreslagen lydelse)
7 §•
Där vid
den bidragsberättigade.
Vad i första stycket sågs om kommunalt
organ skall, såvitt avser vård
å anstalt för epileptiker, äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
eller, efter Konungens bestämmande,
annan som driver sådan anstalt,
oavsett att ersättning för vården
ej må uttagas av barnet eller annan
enskild person.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
5
4) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn skall erhålla följande ändrade
lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
17 §. _ 17 §.
Särskilt barnbidrag------mest gagnelig.
Under förutsättningar-------av myndigheten.
Särskilt barnbidrag,---— — — uppbära barnbidrag.
Vad i tredje stycket sågs om kommunalt
organ skall, såvitt avser vård
å anstalt för epileptiker, äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
eller, efter Konungens bestämmande,
annan som driver sådan
anstalt.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke
lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa lagändringar, som föranledes av det i
propositionen nr 84 upptagna förslaget till epileptikervårdens ordnande.
Genom lagändringarna införes en legal skyldighet för landstingen och med
dem jämställda städer att svara för vården av epileptiker, i den mån annan
icke drager försorg om sådan vård, varjämte landstingen berättigas att på
samma sätt som nu gäller för kommunerna tillgodogöra sig folkpensioner
samt allmänna och särskilda barnbidrag såsom ersättning för vårdkostnader.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har vid anmälan
i statsrådet av förevarande lagförslag inledningsvis anfört följande.
»Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen
(nr 84) med förslag angående epileptikervårdens organisation. Förslaget
grundar sig främst på ett av medicinalstyrelsens delegation för
epileptikervården avgivet betänkande (SOU 1955:52). I nämnda proposition
har jag huvudsakligen behandlat anslagsfrågor och därmed sammanhängande
organisatoriska spörsmål. Härav föranledes vissa lagändringar.
Detta gäller i första hand lagen om vissa av landsting eller kommun drivna
sjukhus. I ett av sjukhuslagstiftningskommittén avlämnat betänkande
(SOU 1956: 27) har emellertid bl. a. föreslagits att nämnda lag skall ersättas
med en helt ny sjukhuslag, som i nu ifrågavarande delar ansluter sig till
vad jag förordat i fråga om epileptikervården. Sjukhuslagstiftningskommitténs
betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling och
överväges f. n. inom inrikesdepartementet. Därvid har befunnits att viss
omarbetning av förslaget bör göras. Detta arbete torde icke medhinnas i så
god tid att förslag till ny sjukhuslag kan föreläggas innevarande års riksdag
före propositionstidens utgång. Vid sådant förhållande har jag funnit
nödvändigt att nu föreslå sådan ändring i gällande lagstiftning som föranledes
av förslaget angående epileptikervårdens organisation. Detta förslag
påkallar — förutom ändring i lagen om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus — jämväl ändring i lagarna om folkpensionering och barnbidrag
samt i lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
in. fl. barn.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
7
Vad avser den föreslagna ändringen i lagen om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus har departementschefen
vidare anfört.
»Enligt det förslag till ny sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén
skall landstingen och de med dem likställda storstäderna
åläggas ombesörja all anstaltsvård för sjukdom, skada, kroppsfel och
barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. Beträffande
psykiskt efterblivna skall dock enligt förslaget gälla vad som stadgas i den
särskilda lagstiftningen därom som tillkom 1954. Förslaget innebär, enligt
vad som närmare framgår av kommitténs betänkande, att landstingen och
storstäderna i huvudsak kommer att övertaga huvudmannaskapet i fråga
om all sjukvård utom beträffande sådana psykiskt sjuka, som behöver vård
på sinnessjukhus.
Detta förslag har allmänt godtagits av remissinstanserna. Svenska landstingsförbundets
styrelse förklarar t. ex. uttryckligen, att utökningen av
landstingens vårdskyldighet till att omfatta även lättskötta sinnessjuka,
fallandesjuka och konvalescenter i stort sett endast innebär en anpassning
av lagstiftningen efter utvecklingen och styrelsen har ej någon invändning
att framföra mot det utvidgade huvudmannaskapet. Ej heller styrelsen för
Svenska stadsförbundet har haft något att erinra mot detta.
I propositionen nr 84 har jag — som jag inledningsvis antytt — framlagt
förslag rörande epileptikervården. Detta innebär bibehållande av den nuvarande
anstaltsorganisationen som omfattar en statlig, en landstingskommunal
och tio enskilda anstalter. Vården för epileptiker under 21 år
skall vara kostnadsfri. Vidare föreslås beträffande icke statlig anstalt att
statsbidrag skall utgå med 2 000 kronor per vårdplats och år och att landstingen
skall svara för den del av kostnaderna i övrigt som icke täckes
av patientavgifter, dock högst intill en vårdkostnad av 35 kronor per dag.
Bortsett från ökningen av statsbidraget innebär detta i huvudsak bibehållande
av tidigare gällande ordning även för anstalternas finansiering.
Något legalt underlag för detta landstingens ansvar finns dock ej, i viss motsättning
till den skyldighet för landstingen att i sista hand svara för vårdkostnaderna
som inrymdes i fattigvårdslagen och vissa andra författningar,
vilka upphört att gälla eller fått ändrad lydelse i och med socialhjälpslagens
ikraftträdande den 1 januari 1957. Däremot ansluter sig den sålunda förordade
ordningen till det förslag till sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén.
Därest förslag till ny sjukhuslag hunnit utarbetas,
hade således någon lagändring icke erfordrats. Emellertid har det icke befunnits
möjligt att nu framlägga sådant förslag, utan en ändring måste göras
i den gällande sjukhuslagen. Det skulle därvid kunna ifrågasättas, att redan
nu ändra bestämmelserna angående huvudmannaskapet i fullständig överensstämmelse
med sjukhuslagstiftningskommitténs förslag, så alt huvudmannaskapet
för samtliga nu undantagna kategorier vårdbehövande utom
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
vissa psykiskt efterblivna överföres till landstingen. Men då detta skulle
medföra jämväl andra lagändringar och överväganden och då en helt ny
sjukhuslag är under utarbetande, har det befunnits lämpligast att i detta
sammanhang endast göra den ändring, som betingas av det nu framlagda
förslaget i fråga om epileptikervården, nämligen att borttaga det i 1 § lagen
om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus stadgade undantaget för
fallandesjuka. Härigenom blir landstingen och med dem jämställda städerna
således skyldiga att svara för vården av epileptiker, i den mån icke annan
drager försorg om sådan vård.»
I fråga om de ändringar som föreslagits i lagarna om folkpensionering
och barnbidrag samt i lagen om särskilda
barnbidrag har departementschefen yttrat.
»Såsom framgår av vad jag tidigare anfört föreslås att anstaltsvård av
epileptiker under 21 års ålder skall vara kostnadsfri. För dessa vårdkostnader
avses landstingen skola svara i den mån de icke bestrides från annat
håll. Det synes då riktigt att -— i likhet med vad som gäller för de psykiskt
efterblivna — landstingen berättigas att uppbära folkpension och barnbidrag.
Bestämmelserna synes böra i sak givas samma innehåll som motsvarande
bestämmelser i lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna. Det innebär bl. a., att man i lagstiftningen icke tar slutlig ställning
till huruvida landstingen eller anstalterna skall uppbära folkpensionen
eller barnbidrag. Bestämmelser härom torde få utfärdas i administrativ
ordning. Den i 18 § 2 mom. andra stycket folkpensioneringslagen stadgade
rätten för kommun att tillgodogöra sig folkpension såsom ersättning för
kostnader för enskild vård bör gälla i alla fall då den pensionsberättigade
på grund av utrymmesbrist icke kunnat mottagas på anstalt för epileptiker.
De lagbestämmelser som jag sålunda vill förorda synes lämpligen böra
intagas i respektive lagar, d. v. s. i lagen om folkpensionering, lagen om allmänna
barnbidrag och lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn.»
Utskottet
Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj :t i den till statsutskottet hänskjutna
propositionen nr 84 till årets riksdag framlagt förslag angående
epileptikervårdens framtida organisation m. m. samt att statsutskottet i sitt
utlåtande nr 73 i anledning av propositionen föreslagit riksdagen att godkänna
de förslag till riktlinjer för organisationen av epileptikervården och
ändrade statsbidragsgrunder för denna, som upptagits i nämnda proposition.
De lagändringar, som föreslagits i förevarande proposition, är föranledda
av det sålunda framlagda förslaget till epileptikervårdens ordnande.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957
Utskottet har vid sin granskning av de genom proposition framlagda lagförslagen
icke funnit anledning till erinran mot desamma och får därför
hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 85.
Stockholm den 25 april 1957
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herr Axel E. Svensson, fru Carlqvist, fru
Svenson*, herrar Huss, Mannerskantz, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell* och
herr Lars Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Odhe, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell, fröken Wetterström*
och herr Johansson i Norrköping.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 avd. Nr 26
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM S7
704987
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 292 § lagen den 17 juni 1948 s. 1 i texten