Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940

1957-04-25 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,3 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:26, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20

december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller

kommun drivna sjukhus m. m.

Genom en den 15 februari 1957 dagtecknad proposition, nr 85, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen

fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr

1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering;

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse. 1

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 26

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

1) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om

vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 20 december 1940 om vissa av

landsting eller kommun drivna sjukhus1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

1 §•

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Landsting, så------vid barnsbörd.

Vård, som------i landsting.

Denna lag äger icke tillämpning å

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

och skall vad däri finnes

stadgat endast i den mån nedan föreskrives

gälla anstaltsvård för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka

eller konvalescenter.

Denna lag äger icke tillämpning

å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

och skall vad däri finnes

stadgat endast i den mån nedan

föreskrives gälla anstaltsvård för sinnessjuka,

sinnesslöa eller konvalescenter.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958. 1

1 Senaste lydelse av 1 §, se SFS 1951:155.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

2) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §. 18 §.

2 mom. För tid------— personliga nytta.

Har pensionsberättigad, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad

till vård å statlig anstalt för

sinnessjuka, psykiskt efterblivna eller

fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist

icke kunnat mottagas

eller behållas å dylik anstalt, skall

vad i första stycket stadgats äga

motsvarande tillämpning för tid, under

vilken kommun haft kostnader

för sådan enskild vård av den pensionsberättigade,

som vid prövning

i den ordning Konungen bestämt befinnes

tillfredsställande.

Har pensionsberättigad, som i

vederbörlig ordning förklarats berättigad

till vård å statlig anstalt för

sinnessjuka eller psykiskt efterblivna

eller å anstalt för epileptiker, på

grund av utrymmesbrist icke kunnat

mottagas eller behållas å dylik anstalt,

skall vad i första stycket stadgats

äga motsvarande tillämpning

för tid, under vilken kommun haft

kostnader för sådan enskild vård av

den pensionsberättigade, som vid

prövning i den ordning Konungen

bestämt befinnes tillfredsställande.

För tid, under vilken pensionsberättigad

åtnjuter kostnadsfri vård

å anstalt för epileptiker, äger landstingskommun

eller, efter Konungens

bestämmande, annan som driver sådan

anstalt uppbära den pensionsberättigade

tillkommande folkpension

samt därav tillgodogöra sig kostnaderna

för vården, dock med skyldighet

att tillhandahålla honom eller

till hans nytta använda så stor del av

pensionsbeloppet som i första stycket

sägs.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

1 Senaste lydelse av 18 § 2 mom., se SFS 1956:265.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)

om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

7 §•

(Föreslagen lydelse)

7 §•

Där vid

den bidragsberättigade.

Vad i första stycket sågs om kommunalt

organ skall, såvitt avser vård

å anstalt för epileptiker, äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan som driver sådan anstalt,

oavsett att ersättning för vården

ej må uttagas av barnet eller annan

enskild person.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

5

4) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn skall erhålla följande ändrade

lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

17 §. _ 17 §.

Särskilt barnbidrag------mest gagnelig.

Under förutsättningar-------av myndigheten.

Särskilt barnbidrag,---— — — uppbära barnbidrag.

Vad i tredje stycket sågs om kommunalt

organ skall, såvitt avser vård

å anstalt för epileptiker, äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan som driver sådan

anstalt.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke

lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar, som föranledes av det i

propositionen nr 84 upptagna förslaget till epileptikervårdens ordnande.

Genom lagändringarna införes en legal skyldighet för landstingen och med

dem jämställda städer att svara för vården av epileptiker, i den mån annan

icke drager försorg om sådan vård, varjämte landstingen berättigas att på

samma sätt som nu gäller för kommunerna tillgodogöra sig folkpensioner

samt allmänna och särskilda barnbidrag såsom ersättning för vårdkostnader.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Hedlund, har vid anmälan

i statsrådet av förevarande lagförslag inledningsvis anfört följande.

»Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen

(nr 84) med förslag angående epileptikervårdens organisation. Förslaget

grundar sig främst på ett av medicinalstyrelsens delegation för

epileptikervården avgivet betänkande (SOU 1955:52). I nämnda proposition

har jag huvudsakligen behandlat anslagsfrågor och därmed sammanhängande

organisatoriska spörsmål. Härav föranledes vissa lagändringar.

Detta gäller i första hand lagen om vissa av landsting eller kommun drivna

sjukhus. I ett av sjukhuslagstiftningskommittén avlämnat betänkande

(SOU 1956: 27) har emellertid bl. a. föreslagits att nämnda lag skall ersättas

med en helt ny sjukhuslag, som i nu ifrågavarande delar ansluter sig till

vad jag förordat i fråga om epileptikervården. Sjukhuslagstiftningskommitténs

betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling och

överväges f. n. inom inrikesdepartementet. Därvid har befunnits att viss

omarbetning av förslaget bör göras. Detta arbete torde icke medhinnas i så

god tid att förslag till ny sjukhuslag kan föreläggas innevarande års riksdag

före propositionstidens utgång. Vid sådant förhållande har jag funnit

nödvändigt att nu föreslå sådan ändring i gällande lagstiftning som föranledes

av förslaget angående epileptikervårdens organisation. Detta förslag

påkallar — förutom ändring i lagen om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus — jämväl ändring i lagarna om folkpensionering och barnbidrag

samt i lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

in. fl. barn.»

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

7

Vad avser den föreslagna ändringen i lagen om vissa av landsting

eller kommun drivna sjukhus har departementschefen

vidare anfört.

»Enligt det förslag till ny sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén

skall landstingen och de med dem likställda storstäderna

åläggas ombesörja all anstaltsvård för sjukdom, skada, kroppsfel och

barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. Beträffande

psykiskt efterblivna skall dock enligt förslaget gälla vad som stadgas i den

särskilda lagstiftningen därom som tillkom 1954. Förslaget innebär, enligt

vad som närmare framgår av kommitténs betänkande, att landstingen och

storstäderna i huvudsak kommer att övertaga huvudmannaskapet i fråga

om all sjukvård utom beträffande sådana psykiskt sjuka, som behöver vård

på sinnessjukhus.

Detta förslag har allmänt godtagits av remissinstanserna. Svenska landstingsförbundets

styrelse förklarar t. ex. uttryckligen, att utökningen av

landstingens vårdskyldighet till att omfatta även lättskötta sinnessjuka,

fallandesjuka och konvalescenter i stort sett endast innebär en anpassning

av lagstiftningen efter utvecklingen och styrelsen har ej någon invändning

att framföra mot det utvidgade huvudmannaskapet. Ej heller styrelsen för

Svenska stadsförbundet har haft något att erinra mot detta.

I propositionen nr 84 har jag — som jag inledningsvis antytt — framlagt

förslag rörande epileptikervården. Detta innebär bibehållande av den nuvarande

anstaltsorganisationen som omfattar en statlig, en landstingskommunal

och tio enskilda anstalter. Vården för epileptiker under 21 år

skall vara kostnadsfri. Vidare föreslås beträffande icke statlig anstalt att

statsbidrag skall utgå med 2 000 kronor per vårdplats och år och att landstingen

skall svara för den del av kostnaderna i övrigt som icke täckes

av patientavgifter, dock högst intill en vårdkostnad av 35 kronor per dag.

Bortsett från ökningen av statsbidraget innebär detta i huvudsak bibehållande

av tidigare gällande ordning även för anstalternas finansiering.

Något legalt underlag för detta landstingens ansvar finns dock ej, i viss motsättning

till den skyldighet för landstingen att i sista hand svara för vårdkostnaderna

som inrymdes i fattigvårdslagen och vissa andra författningar,

vilka upphört att gälla eller fått ändrad lydelse i och med socialhjälpslagens

ikraftträdande den 1 januari 1957. Däremot ansluter sig den sålunda förordade

ordningen till det förslag till sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén.

Därest förslag till ny sjukhuslag hunnit utarbetas,

hade således någon lagändring icke erfordrats. Emellertid har det icke befunnits

möjligt att nu framlägga sådant förslag, utan en ändring måste göras

i den gällande sjukhuslagen. Det skulle därvid kunna ifrågasättas, att redan

nu ändra bestämmelserna angående huvudmannaskapet i fullständig överensstämmelse

med sjukhuslagstiftningskommitténs förslag, så alt huvudmannaskapet

för samtliga nu undantagna kategorier vårdbehövande utom

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

vissa psykiskt efterblivna överföres till landstingen. Men då detta skulle

medföra jämväl andra lagändringar och överväganden och då en helt ny

sjukhuslag är under utarbetande, har det befunnits lämpligast att i detta

sammanhang endast göra den ändring, som betingas av det nu framlagda

förslaget i fråga om epileptikervården, nämligen att borttaga det i 1 § lagen

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus stadgade undantaget för

fallandesjuka. Härigenom blir landstingen och med dem jämställda städerna

således skyldiga att svara för vården av epileptiker, i den mån icke annan

drager försorg om sådan vård.»

I fråga om de ändringar som föreslagits i lagarna om folkpensionering

och barnbidrag samt i lagen om särskilda

barnbidrag har departementschefen yttrat.

»Såsom framgår av vad jag tidigare anfört föreslås att anstaltsvård av

epileptiker under 21 års ålder skall vara kostnadsfri. För dessa vårdkostnader

avses landstingen skola svara i den mån de icke bestrides från annat

håll. Det synes då riktigt att -— i likhet med vad som gäller för de psykiskt

efterblivna — landstingen berättigas att uppbära folkpension och barnbidrag.

Bestämmelserna synes böra i sak givas samma innehåll som motsvarande

bestämmelser i lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna. Det innebär bl. a., att man i lagstiftningen icke tar slutlig ställning

till huruvida landstingen eller anstalterna skall uppbära folkpensionen

eller barnbidrag. Bestämmelser härom torde få utfärdas i administrativ

ordning. Den i 18 § 2 mom. andra stycket folkpensioneringslagen stadgade

rätten för kommun att tillgodogöra sig folkpension såsom ersättning för

kostnader för enskild vård bör gälla i alla fall då den pensionsberättigade

på grund av utrymmesbrist icke kunnat mottagas på anstalt för epileptiker.

De lagbestämmelser som jag sålunda vill förorda synes lämpligen böra

intagas i respektive lagar, d. v. s. i lagen om folkpensionering, lagen om allmänna

barnbidrag och lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn.»

Utskottet

Utskottet vill erinra om att Kungl. Maj :t i den till statsutskottet hänskjutna

propositionen nr 84 till årets riksdag framlagt förslag angående

epileptikervårdens framtida organisation m. m. samt att statsutskottet i sitt

utlåtande nr 73 i anledning av propositionen föreslagit riksdagen att godkänna

de förslag till riktlinjer för organisationen av epileptikervården och

ändrade statsbidragsgrunder för denna, som upptagits i nämnda proposition.

De lagändringar, som föreslagits i förevarande proposition, är föranledda

av det sålunda framlagda förslaget till epileptikervårdens ordnande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1957

Utskottet har vid sin granskning av de genom proposition framlagda lagförslagen

icke funnit anledning till erinran mot desamma och får därför

hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 85.

Stockholm den 25 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel E. Svensson, fru Carlqvist, fru

Svenson*, herrar Huss, Mannerskantz, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell* och

herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Odhe, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell, fröken Wetterström*

och herr Johansson i Norrköping.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 avd. Nr 26

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM S7

704987

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 292 § lagen den 17 juni 1948 s. 1 i texten