Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 19k7

1957-04-25 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:27, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 19k7

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

1

Nr 27

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari

19k7 (nr 1) om allmän sjukförsäkring, dels ock

i ämnet väckt motion.

Genom en den 15 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 130, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet ö%er

socialärenden, föreslagit riksdagen besluta, att

a) allmänna sjukförsäkringsfonden skall tillföras det belopp, varmed de

på år 1956 belöpande arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning enligt lagen

om allmän sjukförsäkring och tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp

överstiger 60 procent av de under året i de allmänna sjukkassorna

bokförda utgifterna för nämnda ändamål;

b) för förvaltning och utnyttjande av de sålunda fonderade medlen skall

gälla samma regler som beträffande de pa år 1955 belöpande arbetsgivarbidrag,

vilka tillförts fonden.

I en i anledning av propositionen väckt motion, nr 613 i andra kammaren

av herr Carlsson i Stockholm m. fl., yrkas »att riksdagen vid behandlingen

av proposition nr 130 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om en

översyn av de bestämmelser som reglerar storleken av arbetsgivarbidragen

till allmänna sjukförsäkringen, samt att, därest betydande överskott skulle

uppstå även för innevarande år, förslag om ändrade regler förelägges 1958

års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för ifragavarande förslag, får

utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa

till propositionen och motionen.

Propositionens huvudsakliga innehall

Enligt 39 § lagen om allmän sjukförsäkring äger Konungen och riksdagen

bestämma, att viss del av arbetsgivarnas bidrag till försäkringen skall ingå

till en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning.

För ändamålet inrättades år 1956 en fond, benämnd allmänna sjukförsäkringsfonden.

Till denna har av arbetsgivarbidrag för år 1955 avsatts ca

Il i han a till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 and. Nr 27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

76,6 milj. kronor. I propositionen föreslås, att fondering av arbetsgivarbidrag

för år 1956 skall ske enligt samma regler som tillämpats vid nämnda

fondering. Härigenom beräknas ytterligare ca 40 milj. kronor komma att

tillföras fonden.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Enligt stadganden i 38 § sjukförsäkringslagen och 12 § lagen om moderskapshjälp

har arbetsgivare att erlägga bidrag till kostnaderna för sjukvårdsförsäkringen

och försäkringen för tilläggssjukpenning samt till kostnaderna

för tilläggspenning. Bidraget skall för varje kalenderår utgöra, till

sjukvårdsförsäkringen 0,1 procent, till försäkringen för tilläggssjukpenning

1 procent och till kostnaderna för tilläggspenning 0,04 procent, allt av den

lön i penningar eller naturaförmåner, som arbetsgivaren under året utgivit

till sådana hos honom anställda arbetstagare vilka är obligatoriskt försäkrade

enligt lagen om yrkesskadeförsäkring.

Arbetsgivarbidrag, som belöper på ett kalenderår, skall enligt 39 § sjukförsäkringslagen

— vilken enligt 12 § lagen om moderskapshjälp äger tilllämpning

också i fråga om arbetsgivarbidrag till moderskapsförsäkringen

— i den ordning Kungl. Maj :t bestämmer fördelas mellan centralsjukkassorna

i förhållande till, såvitt angår sjukvårdsförsäkringen, antalet medlemmar

vid utgången av kalenderåret och, beträffande försäkringen för tilläggssjukpenning

och tilläggspenning,centralsjukkassornas och till demanslutna

lokalsjukkassors utgifter för dessa ändamål under kalenderåret. Konungen

med riksdagen äger dock bestämma, att viss del av bidragen skall ingå till

en fond att förvaltas enligt grunder, som fastställes i enahanda ordning.

Förut beslutad fondering

I proposition till 1956 års riksdag (nr 146) behandlades frågan om fondering

av arbetsgivarbidrag för år 1955. Härvid erinrades, att arbetsgivarbidragen

till försäkringarna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning beräknats

täcka ca 60 procent av kostnaderna för dessa försäkringar. Kungl.

Maj:t föreslog, att inkomsterna av de på år 1955 belöpande arbetsgivarbidragen

till försäkringarna i fråga skulle, i vad de översteg 60 procent av utgifterna

för motsvarande ändamål, ingå till en särskilt inrättad fond, benämnd

allmänna sjukförsäkringsfonden. Fondens medel skulle, i den mån

de ej behövde tagas i anspråk för utbetalningar från fonden, placeras hos

riksgäldskontoret mot ränta. Någon viss regel för fondmedlens utnyttjande

borde ej fastställas, förrän ytterligare erfarenheter av den allmänna sjukförsäkringen

vunnits. Skulle, innan en sådan regel blivit fastställd, behov

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957 3

föreligga att utnyttja fondmedlen, borde det få ankomma på Kungl. Maj:t

att besluta härom.

De i propositionen framlagda förslagen föranledde inte någon erinran från

andra lagutskottet (uti. nr 28). Med anledning av en i ämnet väckt motion

anförde utskottet bl. a. följande.

Det förhållandet, att det uppkomna överskottet uppgår till betydande belopp,

aktualiserar emellertid frågan, huruvida de nu utgående arbetsgivarbidragen

är riktigt avvägda för att man skall nå det resultat i fråga om fördelningen

av kostnaderna mellan arbetsgivarna, de försäkrade och staten,

som vid sjukförsäkringens tillkomst åsyftades; i fråga om tilläggssjukpenningen

och tilläggspenningen avsåg man att arbetsgivarbidragen skulle

täcka ungefär 60 procent av kostnaderna. Om arbetsgivarbidragen icke

skulle komma att svara mot den del av försäkringskostnaderna, som från

början avsetts, bör enligt utskottets mening, när tillräcklig erfarenhet vunnits,

en omprövning ske av de bestämmelser, som reglerar bidragens storlek,

i syfte att anpassa bidragen till vad de enligt statsmakternas mening

vid försäkringens tillkomst bör täcka.

Riksdagen biföll propositionen (skr. 222).

I överensstämmelse med ifrågavarande beslut har av influtna arbetsgivarbidrag,

belöpande på år 1955, avsatts 76 585 842 kronor till allmänna sjukförsäkringsfonden.

Riksförsäkringsanstaltens förslag jämte yttrande däröver

Riksf är säkring sanstalten har (skr. 11/2 1957) anfört, att arbetsgivarbidragen

för år 1956 enligt verkställd preliminär uppskattning beräknas komma

att uppgå till omkring 250 milj. kronor, varav omkring 228 milj. kronor

beräknas belöpa på försäkringarna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning.

De försäkrades avgifter för år 1956 för dessa två försäkringar torde

komma att utgöra omkring 170 milj. kronor. Utgifterna under år 1956 för

tilläggssjukpenning och tilläggspenning beräknas preliminärt till omkring

315 milj. kronor. Arbetsgivarbidrag och försäkringsavgifter avseende försäkringarna

för tilläggssjukpenning och tilläggspenning, tillhopa 398 milj.

kronor, kan således för år 1956 beräknas överstiga utgifterna för försäkringarna

med omkring 83 milj. kronor.

Om de fonderingsreglcr som beslutats för år 1955 tillämpas också för

1956, skulle enligt anstalten för sistnämnda år till allmänna sjukförsäkringsfonden

överföras ett belopp av omkring 40 milj. kronor. Sjukkassorna

skulle därefter på ifrågavarande del av försäkringen kunna beräknas redovisa

ett överskott på sammanlagt 40 å 45 milj. kronor.

Riksförsäkringsanstalten finner skäl föreligga för en fondering enligt

för år 1955 beslutade grunder jämväl av de på år 1956 belöpande arbetsgivar
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

bidragen avseende försäkringarna för tilläggssjukpenning och tilläggspenning.

Anstalten erinrar vidare, att arbetsgivarbidragen för år 1955 till sjukvårdsförsäkringen

inte till någon del fonderats centralt. Inte heller i fråga

om motsvarande bidrag för år 1956 finner anstalten en sådan fondering påkallad,

då bidragens andel av beräknade kostnader för försäkringen liksom

under 1955 torde komma att bli mindre än som ursprungligen avsetts.

De obligatoriska sjuk- och moderskapsförsäkringarna, i vad de avser

annat än tilläggssjukpenning och tilläggspenning, kan enligt anstalten komma

att för år 1956 lämna ett överskott på sammanlagt 5 å 10 milj. kronor.

Vid en överföring av arbetsgivarbidrag till allmänna sjukförsäkringsfonden

enligt föreslagna grunder kan alltså det för fondering i sjukkassorna tillgängliga

överskottet, såvitt avser den obligatoriska försäkringen för år 1956,

beräknas uppgå till omkring 50 milj. kronor.

Svenska sjukkasseförbiindet har i yttrande över riksförsäkringsanstaltens

framställning förklarat sig icke ha någon erinran att göra mot att överföring

för år 1956 till allmänna sjukförsäkringsfonden av arbetsgivarbidrag sker i

enlighet med riksförsäkringsanstaltens hemställan.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, erinrar om att han

vid anmälan av propositionen nr 146 till 1956 års riksdag anfört, att han ansåge

det välbetänkt att en central fondering av arbetsgivarbidrag verkställdes,

så att tillfälliga mera betydande ökningar av utgifterna för tilläggssjukpenning

eller tilläggspenning eller tillfälliga minskningar av arbetsgivarbidragen

inte behövde resultera i avgiftsändringar eller att sjukkassornas

för andra delar av verksamheten fonderade medel behövde tagas i anspråk.

I fortsättningen uttalar departementschefen bl. a.

»Jag anser en fortsatt central fondering av arbetsgivarbidrag motiverad

och tillstyrker, att en sådan kommer till stånd i enlighet med riksförsäkringsanstaltens

förslag. Allmänna sjukförsäkringsfonden bör alltså tillföras

det belopp, varmed de på år 1956 belöpande arbetsgivarbidragen till försäkringarna

för tilläggssjukpenning och tilläggspenning överstiger 60 procent

av de under året i de allmänna sjukkassorna bokförda utgifterna för nämnda

ändamål. För förvaltningen av de fonderade medlen samt dessas utnyttjande

bör gälla samma regler som för de på år 1955 belöpande bidrag, vilka

tillförts fonden.

I utlåtande över förenämnda proposition 1956: 146 anförde andra lagutskottet

bl. a., att om arbetsgivarbidragen inte skulle komma att svara

mot den del av försäkringskostnaderna, som från början avsetts, en om
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957 5

prövning, när tillräcklig erfarenhet vunnits, borde ske av de bestämmelser

som reglerar bidragens storlek i syfte att anpassa bidragen till vad de enligt

statsmakternas mening vid försäkringens tillkomst borde täcka. Med

anledning härav vill jag framhålla, att enligt min mening förutsättningar

för en dylik omprövning ännu inte föreligger. Det torde i detta sammanhang

vara tillräckligt att erinra om att försäkringen endast varit i verksamhet

något mer än två år, under vilken tid sysselsättningen varit mycket god

och sjukligheten låg, samt att överskottet av arbetsgivarbidrag för år 1956

beräknas bli avsevärt mindre än för 1955.»

Utskottet

Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag rörande överföring

till allmänna sjukförsäkringsfonden av viss del av de på år 1956 belöpande

arbetsgivarbidragen till tilläggssjukpenning enligt lagen om allmän

sjukförsäkring och tilläggspenning enligt lagen om moderskapshjälp ävensom

rörande förvaltning och utnyttjande av de sålunda fonderade medlen

föranleder ej någon utskottets erinran.

I samband med behandling vid 1956 års riksdag av frågan om fondering

av arbetsgivarbidrag för år 1955 anförde utskottet bl. a. att om arbetsgivarbidragen

inte skulle komma att svara mot den del av försäkringskostnaderna,

som från början avsetts, en omprövning, när tillräcklig erfarenhet vunnits,

borde ske av de bestämmelser, som reglerar bidragens storlek, i syfte att

anpassa bidragen till vad de enligt statsmakternas mening vid försäkringens

tillkomst borde läcka. Med anledning av vad utskottet sålunda anfört har

föredragande departementschefen i förevarande proposition uttalat att enligt

hans mening förutsättningar för en dylik omprövning ännu icke föreligger.

Departementschefen har i sammanhanget erinrat om att försäkringen

endast varit i verksamhet något mer än två år, under vilken tid sysselsättningen

varit mycket god och sjukligheten låg, samt har vidare lramhallit

all överskottet av arbetsgivarbidrag för år 1956 beräknades bli avsevärt

mindre än för år 1955.

Utskottet kan väl dela departementschefens åsikt att förutsättningarna

för en omprövning av arbetsgivarbidragens storlek icke för närvarande är

för handen. Därest emellertid utfallet av sjukförsäkringen även under innevarande

år skulle bli sådant att enligt hittills tillämpade grunder för överförande

av medel till allmänna sjukförsäkringsfonden fortsatt betydande

fondering skulle ifrågakomma, synes det dock motiverat att upptaga berörda

spörsmål till övervägande. Vid sådan prövning kan finnas anledning

att även beakta de ökade anspråk på försäkringen, som ett tillgodoseende

av framförda önskemål om förbättrade försäkringsförmåner kan komma att

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1957

ställa. Det må i sammanhanget erinras om att riksdagen vid 1956 års höstsession

hemställt om en utredning i sylte att pröva möjligheterna att efter

vissa angivna riktlinjer förkorta eller slopa karenstiden inom sjukpenningförsäkringen

i fall av yrkesskada samt att riksförsäkringsanstalten nyligen

verkställt en utredning angående kostnaderna och konsekvenserna i övrigt,

därest tilläggssjukpenningen inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

finge utgå med oreducerat belopp under hela sjukhjälpstiden. Utskottet

förutsätter att Kungl. Maj:t samt riksförsäkringsanstalten såsom tillsynsmyndighet

för den allmänna sjukförsäkringen har sin uppmärksamhet riktad

på frågan om arbetsgivarbidragens storlek och vidtager de åtgärder

som med beaktande av samtliga omständigheter kan vara motiverade för

ernående av en lämplig fördelning av kostnaderna för tilläggssjukpenning

och tilläggspenning mellan arbetsgivarna och de försäkrade. Med hänsyn

till det anförda synes del utskottet icke påkallat att riksdagen i enlighet

med det förslag som framlagts i motionen 11:613 nu gör eu särskild framställning

i ämnet till Kungl. Maj:t.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 130; samt

B. att förevarande motion 11:613, i den mån den icke kan

anses besvarad genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1957

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herr Axel E. Svensson, fru Carlqvist, fru Svenson*,

herrar Huss, Mannerskantz, Grönkvist, fru Hamrin-Thorell* och herr

Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

merfors* och Johansson i Norrköping.

Odhe, Carlsson i Bakeröd, fröken Sandell, fröken Wetterström*, herrar Rim*

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

570602

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:244 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag angående fondering jämlikt 39 § lagen den 3 januari 1947 a1 i texten