Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1956 vid dess trettionionde sammanträde fattade beslut, såvitt propositionen avser rekommendation angående välfärdsanordningar för arbetstagare.

1957-02-12 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:3, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens år 1956 vid dess trettionionde sammanträde fattade beslut, såvitt propositionen avser rekommendation angående välfärdsanordningar för arbetstagare.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan

om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens allmänna konferens

år 1956 vid dess trettionionde sammanträde fattade

beslut, såvitt propositionen avser rekommendation angående

välfärdsanordningar för arbetstagare.

Genom en den 21 december 1956 dagtecknad proposition, nr 18 år 1957,

har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående

vissa i nämnda protokoll omförmälda, av Internationella arbetsorganisationens

allmänna konferens år 1956 vid dess trettionionde sammanträde

fattade beslut.

Ifrågavarande beslut, vilka är av beskaffenhet att i enlighet med artikel

19 av Internationella arbetsorganisationens stadga skola underställas riksdagen,

är följande:

1) Rekommendation (nr 101) angående yrkesutbildning inom jordbruket

och

2) Rekommendation (nr 102) angående välfärdsanordningar för arbetstagare.

Propositionen har hänvisats till jordbruksutskottet, såvitt angår rekommendationen

nr 101, och i övrigt till lagutskott. I vad propositionen hänvisats

till lagutskott har den tilldelats andra lagutskottet.

Texten till rekommendationen nr 102 har såsom bilaga (Bilaga B) fogats

till propositionen. Utskottet torde få hänvisa till denna bilaga.

I fråga om rekommendationen nr 102 förordas i propositionen, att rekommendationen

överlämnas till arbetarskyddsstyrelsen för prövning av frågan

om och i vad mån rekommendationens principer bör komma till uttryck

i lagstiftning eller särskilda av styrelsen utfärdade anvisningar.

Internationella arbetskonferensens trettionionde sammanträde hölls i Geneve

under tiden den 6—28 juni 1956. I sammanträdet deltog representanter

för 73 medlemsstater, av vilka det stora flertalet sänt fullständiga delegationer,

d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera av arbetar-

och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med en fullständig

delegation.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

Rekommendation (nr 102) angående välfärdsanordningar

för arbetstagare

Frågan om välfärdsanordningar för arbetstagare var föremål för en första

behandling vid arbetskonferensens 38:e sammanträde (1955).

På grundval av de diskussioner, som fördes i frågan vid nämnda sammanträde,

utarbetade arbetsbyrån ett förslag till rekommendationstext, vilket

tillställdes medlemsstaternas regeringar för yttrande. Denna text jämte

de från olika regeringar framförda erinringarna förelädes 1956 års konferens

samt hänvisades av denna till ett särskilt utskott.

Vad beträffar innehållet i rekommendationen må följande anföras.

Rekommendationen är tillämplig pa saväl arbetare som övriga arbetstagare,

anstälda i offentliga eller privata företag, med undantag för arbetstagare

i jordbruk och sjöfart. I rekommendationen angivna anordningar

må kunna åvägabrings genom lagstiftning eller på annat, av vederbörande

myndighet efter samråd med arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer

godkänt sätt eller genom kollektivavtal eller andra mellan berörda arbetsgivare

och arbetstagare träffade avtal.

Relath t detaljerade anvisningar lämnas med avseende å utspisningsanordningar.

Sålunda ges regler för inrättande och drift av marketenterier,

byfféer, ambulerande servering och mässar m. m. samt anvisningar rörande

måltidsanordningar för skiftarbetare och arbetare på platser, där möjligheterna

för inköp av måltider och drycker är otillräckliga. Det framhålles

uttryckligen, att arbetstagarna under inga omständigheter bör åläggas att

anlita utspisningsanordningarna, såvida inte den nationella lagstiftningen

kräver att så sker av hälsoskäl.

Rekommendationen angiver vidare vissa normer beträffande anordningar

för vila, nämligen sittplatser under arbetet och vilrum för tillfällig vila under

arbetstiden. Vad angår sittplatser betonas, att särskild hänsyn bör tagas

till kvinnor och minderåriga arbetstagare. I fråga om vilrum framhålles, att

tillgång till sådana särskilt bör beredas kvinnliga arbetstagare, arbetstagare

med särskilt tungt arbete eller specialarbete, som under arbetet kräver tillfällig

vila, samt skiftarbetare med särskilda pauser.

Vidare förordas fritidsanordningar inom eller i närheten av företaget,

i sådana fall då lämpliga sådana anordningar icke ställts till förfogande av

särskilda institutioner eller av samhället samt då ett verkligt behov därav

föreligger. Ej heller dylika anordningar skall arbetstagarna vara skvldiga

att utnyttja.

I rekommendationen medgives, att såväl administration som finansiering

av utspisnings- och fritidsanordningar kan skifta från ett land till ett annat,

men rekommendationen innehåller likväl vissa regler härom, avsedda

att beaktas av myndigheter samt arbetsgivare och arbetstagare. Det framhålles,

att vederbörande myndighet i varje land bör föranstalta om samråd

med arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer beträffande sättet för

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

3

administration och kontroll av de välfärdsanordningar, som inrättas genom

den nationella lagstiftningen. Vidare uttalas bl. a., att måltider och annan

proviant, som tillhandahålles omedelbart av arbetsgivaren eller ställes till

förfogande genom marketenteri eller entreprenör, bör åsättas priser, som

är rimliga och icke medför vinst för arbetsgivaren samt att arbetstagare inte

bör åläggas att bidraga till kostnaderna för sådana välfärdsanordningar som

han inte personligen önskar utnyttja.

Slutligen innehåller rekommendationen en avdelning, vilken främst avser

att tillförsäkra arbetstagarna tillräckliga och tjänliga anordningar för transport

till och från arbetet samt att undanröja de svårigheter, som eventuellt

kan uppstå i detta hänseende.

Vid rekommendationens behandling i arbetskonferensens plenarsammanträde

förklarade arbetsgivarnas talesman, att de icke kunde godtaga samtliga

i rekommendationen angivna anvisningar. Arbetsgivarna ansåg, att en

rekommendation i ämnet borde begränsas till ett uttalande rörande vissa

grundläggande principer men att man icke skulle söka få till stånd en detaljerad

reglering. Regerings- och arbetargrupperna stödde däremot rekommendationsförslaget,

som antogs med 185 röster mot 37.

Över rekommendationen har yttranden avgivits av arbetarskyddsstyrelsen,

Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens

centralorganisation och delegationen för det internationella socialpolitiska

samarbetet. I fråga om innehållet i dessa yttranden får utskottet hänvisa

till den redogörelse härför, som lämnats i propositionen s. 11 o. f.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, anför beträffande

rekommendationen nr 102 följande.

»Vad härefter beträffar rekommendationen (nr 102) angående välfärdsanordningar

för arbetstagare vill jag erinra därom, att gällande svenska bestämmelser

i ämnet återfinnes främst i arbetarskyddslagen, arbetarskyddskungörelsen

och skogsförläggningslagen samt vissa i anslutning till dessa

författningar utfärdade föreskrifter. Ifrågavarande bestämmelser tillkom så

sent som år 1949 — i fråga om skogsförläggningslagen år 1951 — och torde

i stor utstäckning bereda arbetstagarna samma skydd som rekommendationen

avser att ge. Beträffande vissa i rekommendationen förordade välfärdsanordningar

— särskilt eu del bespisnings-, transport- och fritidsanordningar

— saknas dock motsvarighet i svensk lagstiftning. Såsom delegationen för

det internationella socialpolitiska samarbetet anfört synes emellertid flertalet

av de i rekommendationen behandlade frågorna för vårt lands vidkommande

företrädesvis böra regleras på annat sätt än genom lagstiftning.

Detta hindrar givetvis inte, att lagstiftningen i ett eller annat avseende kan

behöva kompletteras till följd av rekommendationen. Frågan huruvida så

bör ske synes i första hand böra prövas av arbetarskyddsstyrelsen, som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

jämväl bör överväga, i vad mån rekommendationens principer bör komma

till uttryck i styrelsens anvisningar. Jag förordar därför, att rekommendationen

för angivna ändamål överlämnas till styrelsen.»

Utskottet

Utskottet ansluter sig till vad föredragande departementschefen i propositionen

yttrat i fråga om rekommendationen nr 102.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av förevarande proposition, nr

18 — såvitt avser rekommendationen (nr 102) angående välfärdsanordningar

för arbetstagare — måtte i skrivelse till

Kungl. Maj :t som sin mening giva till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 12 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och

herr Nils Theodor Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,

Lundberg, fru Ewerlöf*, herr Odhe, fru Ekendahl, herr Carlsson i Bakeröd

och fröken Höjer.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

580240

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:86 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj-.ts proposition med förslag till lag om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935 s. 2 i texten