Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943

1957-05-07 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:30, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande ur 30 år 1957

1

Nr 30

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943 (nr 382), m. m., del»

ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 15 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 139, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943

(nr 382); samt

2) lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 (nr 382)

Härigenom förordnas, att 8 § bidragsförskottslagen den 11 juni 1943* 1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Gällande lydelse)

8

Bidragsförskott utgår med det belopp

den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller enligt avtal är

pliktig att utgiva till barnets underhåll,

dock högst med 600 kronor för

år räknat.

(Föreslagen lydelse)

Bidragsförskott utgår med det belopp

den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller enligt avtal är

pliktig att utgiva till barnets underhåll,

dock högst med 720 kronor för

år räknat.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957.

1 Senaste lydelse av 8 § so SFS 1956: 48.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. AV 30

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Förslag

till

Lag

om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Barn, vars fader eller moder enligt beslut, som av domstol meddelats före

den 1 april 1957, eller enligt skriftligt av två personer bevittnat avtal, soir

slutits före sagda dag, är pliktig att till fullgörande av lagstadgad under

hållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, äger, därest underhållsbidraget

ej uppgår till 720 kronor för år räknat, av allmänna medel erhålls

vad som brister i nämnda belopp (utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige. Ej heller må

utfyllnadsbidrag utgå till barn, som för sin försörjning uppenbarligen ej har

behov av dylikt bidrag.

2 §•

Vad i 2—4 §§, 7 §, It § 1—3 mom., 12—14, 20, 21 samt 23—25 §§ bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943 finnes stadgat om bidragsförskott skall i

tillämpliga delar gälla beträffande utfyllnadsbidrag.

Utfyllnadsbidrag, som understiger 60 kronor för år, utbetalas endast under

förutsättning att barnet uppbär bidragsförskott för den tid, på vilken utfyllnadsbidraget

belöper.

3 §•

De närmare föreskrifter, som finnas erforderliga för tillämpningen av

denna lag, meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

I anledning av propositionen har inom riksdagen väckts tre motioner,

nämligen

de likalydande motionerna nr 493 i första kammaren av fru Gärde Wide•

mar och fru Hamrin-Thorell samt nr 624 i andra kammaren av fröken

Elmén m. fl. samt

motionen nr 625 i andra kammaren av fru Ewerlöf m. fl.

Vidare har utskottet till behandling i förevarande sammanhang förehaft

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

följande före propositionens avlämnande inom riksdagen väckta och till

lagutskott hänvisade motioner, nämligen

de likalydande motionerna nr 49 i första kammaren av fru SjöströmBengtsson

m. fl. samt nr 26 i andra kammaren av fru Löfqvist in. fl.,

de likalydande motionerna nr 384 i första kammaren av fru Gärde Widemar

m. fl. och nr 395 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl. samt

motionen nr 230 i andra kammaren av herr Henning Nilsson i Gävle m. fl.

I motionerna I: 493 och II: 624 hemställes, »att riksdagen vid behandling

av prop. nr 139 måtte anta den av Kungl. Maj :t föreslagna lagen om utfyllnad

av vissa underhållsbidrag med den ändringen att sådant bidrag skall

utgå intill ett belopp av 1 200 kronor».

I motionen II: 625 hemställdes, »att riksdagen måtte avslå det i proposition

nr 139 framförda förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag».

I motionerna I: 49 och 11: 26 hemställes, att riksdagen måtte besluta höja

maximibeloppet för såväl bidragsförskott som särskilda barnbidrag till 1 200

kronor per år.

I motionerna I: 384 och II: 395 hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att maximibeloppet för bidragsförskott till ensamstående mödrar höjes till

1 200 kronor per år och att denna höjning skall träda i kraft den 1 juli 1957».

I motionen II: 230 hemställes, »att riksdagen måtte besluta höja maximibeloppet

för bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen från nuvarande

600 kronor per år och barn till 1 200 per år och barn samt att inkomstprövningen

beträffande de särskilda barnbidragen avskaffas».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna åberopat

till stöd för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen samt motionerna I: 493,

II: 625, I: 49, II: 395 och II: 230.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Maximibeloppet för bidragsförskott föreslås från och med den 1 juli 1957

höjt från 600 till 720 kronor för barn och år.

Tillika föreslås att vissa kategorier av barn, beträffande vilka familjerättsligt

underhållsbidrag å belopp understigande 720 kronor för år fastställts

före den 1 april 1957, skall äga att av allmänna medel erhålla vad

som brister i nämnda belopp, s. k. utfyllnadsbidrag.

Gällande bestämmelser

Enligt föräldrabalken är föräldrarna skyldiga att vidkännas kostnaden

för barnets uppehälle och utbildning, om det ej har egna tillgångar. Underhållsskyldigheten

upphör ej innan barnet erhållit den utbildning, som med

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

hänsyn till föräldrarnas villkor och barnets anlag må finnas tillbörlig och

ej i något fall förrän barnet fyllt sexton år (7:1). Jämväl för tiden därefter

är föräldrarna under vissa förutsättningar skyldiga att giva barnet

underhåll.

I kostnaderna för barnets underhåll skall var och en av föräldrarna taga

del efter sin förmåga. Fader eller moder, som ej har vårdnaden om barnet,

skall i regel betala underhållsbidrag (7: 2). Sådant bidrag kan utgå även

till adoptivbarn (7:5), makes barn i tidigare gifte (7:4), makes adoptivbarn

(7: 5) och makes barn utom äktenskap (7: 4).

Underhållsbidrag kan fastställas genom avtal eller av domstol. Bidraget

skall i allmänhet utgå i form av ett periodiskt understöd. I vissa fall kan

dock engångsbidrag förekomma.

Avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet mot

barn utgör ej hinder för barnet att göra gällande rätt till högre underhållsbidrag.

Från denna regel göres dock ett undantag; avtal om underhåll till

barn utom äktenskap är bindande för barnet, om avtalet slutits genom

skriftlig, av två personer bevittnad handling och godkänts av barnavårdsman

eller, om sådan ej finnes, av barnavårdsnämnden (7: 7).

När väsentligt ändrade förhållanden påkallar det, äger domstol jämka

underhållsbidrag, som fastställts genom dom eller genom avtal som är bindande

för barnet (7: 8). Även i vissa andra fall kan jämkning äga rum.

Enligt lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag

skall periodiska underhållsbidrag av familjerättslig karaktär, vilkas

belopp fastställts före den 1 januari 1951, förhöjas med hänsyn till penningvärdets

fall. Stadgandet härom äger dock ej tillämpning, om den dom

eller det avtal, varigenom bidraget fastställts, innehåller föreskrift, att

bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning av den bidragspliktiges

inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder. Höjningen

utgör, om bidraget fastställts under år 1940 eller tidigare 60 %, under

något av åren 1941—1946 30 % och under något av åren 1947—1950 20 %.

Utan hinder av vad som stadgas i lagen äger rätten på yrkande förordna

på annat sätt om bidragsskyldigheten, när de i giftermålsbalken eller föräldrabalken

givna reglerna om underhållsbidrag föranleder därtill.

På föredragning av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj :t

den 1 mars 1957 beslutat att till lagrådet remittera ett lagförslag om ytterligare

höjning av vissa äldre underhållsbidrag.

De kontanta försörj ningsbidrag, som från samhällets sida kan komma

barnen i ofullständiga familjer till del, förekommer i två huvudformer,

nämligen bidragsförskott och särskilda barnbidrag.

Bestämmelserna om bidragsförskott återfinnes i lagen den 11 juni 1943

(nr 382) om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskotts
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

lagen). Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens

beslut eller skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till

barnet, rätt att, om den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp,

av allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).

Bidragsförskott utgår emellertid ej till barn, vars föräldrar sammanbor,

eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige

(1 §)•

Om makar eller någon av dem har adoptivbarn, skall vid tillämpningen

av lagen med barnets fader avses mannen och med barnets moder

hustrun (23 §).

Rätt till bidragsförskott tillkommer endast barn, som är svensk medborgare

och stadigvarande vistas här i riket. Konungen äger dock träffa

överenskommelse med främmande stat i fråga om tillämpningen av lagen

å dess undersåtar ävensom förordna, att barn, som icke någonstädes äger

medborgarskap eller, ehuru det äger medborgarskap, är politisk flykting,

skall äga samma rätt till bidragsförskott som svenskt barn (2 §).

Bidragsförskott utgår med det belopp, som den bidragsskyldige enligt

rättens beslut eller avtalet är skyldig att utgiva i underhållsbidrag, dock

med högst 600 kronor om året (8 §). Förskottet utges längst till dess barnet

fyller 16 år (2 §).

Ansökan om bidragsförskott prövas i regel av barnavårdsnämnden i den

kommun där vårdnadshavaren är mantalsskriven vid den tidpunkt då förskottet

sökes (3 §). Ansökningen kan göras av vårdnadshavaren eller av

särskilt förordnad förmyndare eller barnavårdsman för barnet, om sådan

finnes. Ansökningen skall avfattas enligt fastställt formulär och innehålla

nödiga upplysningar för utredande av barnets rätt till bidragsförskott ävensom

en av sökanden på heder och samvete avgiven förklaring, att de lämnade

upplysningarna är med sanningen överensstämmande. Är sökanden

ur stånd att själv avgiva sådan förklaring, skall riktigheten av upplysningarna

intygas av två trovärdiga, med förhållandena förtrogna personer. Vid

ansökningen skall fogas prästbevis och det till grund för ansökningen liggande

beslutet eller avtalet, därest dessa handlingar icke annorledes är tillgängliga

för barnavårdsnämnden (4 §).

Bidragsförskott beviljas för tiden från och med den månad, under vilken

förskottet sökts. Om den underhållsskyldige häftar i skuld för tidigare

förfallet bidrag, kan förskott utgå även för förfluten tid, dock längst

från och med andra månaden före den under vilken förskottet sökts. Förskottet

beviljas i regel till utgången av det löpande statliga budgetåret,

varefter vid behov ny ansökan får göras. Barnavårdsnämnden äger emellerlid

under juni månad pröva ansökan jämväl för tiden till och med utgången

av närmast följande budgetår (7 §). I regel utbetalas bidragsförskott månadsvis

till vårdnadshavaren eller, om särskilt förordnad förmyndare fin
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

nes, till denne. Särskilda utbetalningsföreskrifter gäller i vissa fall. Dessutom

finns en del specialregler beträffande barn som vistas å anstalt in. m.

dl §)•

Sedan skyldigheten att utgiva underhållsbidrag till barnet upphört, skall

beviljat förskott ej vidare utgå. Vidare skall förskott indragas om föräldrarna

sammanflyttar eller om barnet får bostad tillsammans med den underhållsskyldige.

Detsamma gäller i regel om barnet ej längre är svensk

medborgare eller stadigvarande vistas här i riket (12 §).

Barnavårdsnämnden har att noga vaka över att bidragsförskott kommer

barnet till godo (13 §). Rätten till bidragsförskott kan ej överlåtas eller

tagas i mät för gäld (14 §).

För lämnat bidragsförskott inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit

förskottet, i barnets rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige

(15 §). Denne har att till nämnden erlägga å förskottet belöpande del

av underhållsbidraget allt eftersom det förfaller till betalning (16 §). Om

han ej efter förmåga fullgör denna sin skyldighet, skall nämnden utan

dröjsmål vidtaga erforderliga åtgärder för fordringens indrivande (17 §).

Kostnaden för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och en

fjärdedel av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).

Barnavårdsnämnden har att hos vederbörande länsstyrelse söka gottgörelse

av statsverket för utgivna bidragsförskott. Ansökningen, som skall avse förskottsutgifter

för visst budgetår, skall i regel göras före utgången av därnäst

följande budgetår. Länsstyrelsen skall granska ansökningen, eventuellt

låta införskaffa erforderlig ytterligare utredning och därefter, i den mån

förskotten befunnits beviljade och utbetalade i överensstämmelse med föreskrifterna

i lagen samt barnavårdsnämnden skäligen får anses ha fullgjort

vad densamma ålegat i fråga om åtgärder för förskottens återkrävande, bevilja

gottgörelse och utanordna beviljat belopp (21 §).

Över barnavårdsnämnds beslut i ärende rörande beviljande eller indragning

av bidragsförskott får den, som beslutet rörer, anföra besvär hos länsstyrelsen

(24 §). Klagan över länsstyrelses beslut föres hos Konungen

(25 §), vilken jämväl äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras

för lagens tillämpning (26 §).

Om särskilda barnbidrag stadgas i lagen den 26 juli 1957 (nr 530) om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn. Enligt denna lag

skall särskilt barnbidrag av allmänna medel utgivas till uppehälle och uppfostran

åt vissa i lagen angivna kategorier av barn, som endast har en

arbetsför försörj are eller helt saknar försörjare. Bidraget är i flertalet fall

inkomstprövat med hänsyn till både barnets och försörjarens inkomst; barnets

inkomst av eget arbete påverkar härvid ej bidraget men underhållsbidrag

eller bidragsförskott skall i regel helt avdragas. När bidraget ej på

grund av inkomstprövningen reduceras, utgår det med 600 kronor för barn

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

och år. Ärenden rörande särskilda barnbidrag handlägges av pensionsnämnderna

och pensionsstyrelsen. Jämväl i vissa andra avseenden är förevarande

lag anknuten till bestämmelserna i lagen om folkpensionering. Kostnaderna

för särskilda barnbidrag delas mellan staten och vederbörande

kommun; kommunens andel skall motsvara 3/2o procent för varje fullt tiotal

skatteören per invånare i kommunen av kostnaden för bidragen, dock

högst halva kostnaden.

Historik

De särskilda barnbidragen infördes i vårt land liksom bidragsförskotten

genom beslut vid 1937 års riksdag (prop. nr 276, sammansatt statsoch

andra lagutskotts uti. nr 1 och rd. skr. nr 421); barnbidragen hade dock

föregåtts av vissa pensionstillägg enligt folkpensioneringslagen. Barnbidragen

utgick enligt lagen den 18 juni 1937 om barnbidrag (beteckningen särskilda

barnbidrag infördes för dessa bidrag först år 1947 i samband med lagstiftningen

om allmänna barnbidrag) för vissa grupper av barn, nämligen

för barn vars föräldrar eller, då barnet adopterats, vars adoptant eller adoptivföräldrar

avlidit, med 300 kronor i ortsgrupp 1, 360 kronor i ortsgrupp 2

och 420 kronor i ortsgrupp 3. För övriga bidragsberättigade grupper av barn

utgick barnbidraget med följande årliga belopp i nedan angivna ortsgrupper:

Ortsgrupp 1

för ett barn ........................ 240 kr.

för två barn ........................ 420 »

för tre barn ........................ 600 »

och för varje barn däröver ytterligare 120 »

Beloppen av bidragsförskotten var enligt lagen den 18 juni 1937 om förskottering

av underhållsbidrag till barn liksom barnbidragen dyrortsgrupperade

och utgick med samma årliga belopp som för de grupper av barn

med barnbidrag, för vilka bidragsbeloppet angivits i uppställningen här

ovan.

För tiden t. o. in. den månad, under vilken barnet fyllde två år, ökades

såväl barnbidraget som bidragsförskottet med ett årligt belopp av 60 kronor.

Såväl barnbidragen som bidragsförskotten var enligt 1937 års lagstiftning

inkomstprövade.

Den nu gällande bidragsförskottslagen tillkom vid 1 9 43 års riksdag

(prop. nr 183, andra lagutskottets ull. nr 28 och rd. skr. nr 260). Beträffande

bidragsförskottens maximibelopp innebar den nya lagstiftningen

endast obetydliga jämkningar uppåt.

Då de allmänna barnbidragen beslutades vid 1 94 7 års r i k s d a g fick de

tidigare barnbidragen, såsom ovan omnämnts, beteckningen särskilda barn
-

Ortsgrupp 2

300 kr.

525 »

750 »

150 »

Ortsgrupp 3

360 kr.

630 »

900 »

180 »

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

bidrag. I den därvid antagna alltjämt gällande lagen den 26 juli 1947 om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders in. fl. barn (beträffande dess

antagande se prop. nr 288, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr

5 och rd. skr. nr 499) slopades dyrortsgrupperingen och fastställdes maximibeloppen

bör barn, som avses i 5 § i lagen, till 420 kronor för år samt för

barn som avses i 6 § till 250 kronor för år. Det tidigare utgående särskilda

tillägget för barn under två år bortföll. Samtidigt med antagande av 1947

års lag om särskilda barnbidrag genomfördes den ändringen i bidragsförskottslagen,

att maximibeloppet av förskottet gjordes enhetligt och fastställdes

till 250 kronor per barn och år. Beträffande det särskilda barnbidraget

bibehölls vid 1947 års lagstiftning inkomstprövningen; beträffande

bidragsförskottet slopades däremot denna prövning.

Vid 1952 års riksdag genomfördes en provisorisk förbättring av de

särskilda barnbidragen i det att dyrtidstillägg skulle utgå på dessa bidrag

Cprop. nr 70, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr 1 och rd.

skr. nr 130). Det av riksdagen fattade beslutet om dyrtidstillägg avsåg endast

år 1952 och var att betrakta som ett provisorium. Tillägget konstruerades

med vissa fixa, fristående belopp, nämligen å särskilda barnbidrag enligt

5 § i 1947 års lag — bidrag om högst 420 kronor om året — med 105 kronor

samt å bidrag enligt 6 § i lagen — bidrag om högst 250 kronor om året —

med 70 kronor om året.

Samma år höjdes maximibeloppen av bidragsförskotten från 250 till 324

kronor per barn och år (prop. nr 230, sammansatt stats- och andra lagutskotts

uti. nr 3 och rd. skr. nr 391). Även denna höjning var att betrakta

som ett provisorium.

De nuvarande maximibeloppen för såväl de särskilda barnbidragen som

bidragsförskotten — 600 kronor per barn och år — fastställdes genom beslut

vid 195 3 års riksdag (prop. nr 36, sammansatt stats- och andra

lagutskotts uti. nr 5 och rd. skr. nr 89, såvitt avser särskilda barnbidrag,

samt prop. nr 14, sammansatt stats- och andra lagutskotts uti. nr 4 och rd.

skr. nr 88, såvitt avser bidragsförskott). Förslag till höjning av beloppen

hade framlagts av änlce pensionering skommittén i ett i november 1952

avgivet betänkande om stöd åt änkor och vissa andra ensamstående kvinnor

in. m. (SOU 1952: 36). Änkepensioneringskommittén hade föreslagit

att maximibeloppen för de särskilda barnbidragen skulle höjas med 80

kronor eller till 500 resp. 330 kronor om året för de två bidragskategorierna.

Därjämte föreslogs indextillägg å de särskilda barnbidragen med 50 resp.

30 kronor för varje hel mångfald av tio, varmed pensionspristalet översteg

100. Beträffande bidragsförskotten hade kommittén föreslagit att

maximibeloppet skulle fastställas till 420 kronor om året.

I en i oktober 1952 inom socialdepartementet upprättad promemoria

angående särskilda barnbidrag och andra hjälpformer för ensamstående

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

mödrar ifrågasattes, huruvida ej de särskilda barnbidragens maximibelopp

borde fastställas till 600 kronor om året. Ett månatligt högsta belopp

om 50 kronor ansågs ej vara tilltaget i överkant utan ansågs ligga i närheten

av — om också under — riksgenomsnittet för fattigvård och fosterlegor.

I ett stort antal fall torde enligt promemorian ej ens ett dylikt belopp

ge full försörjning. Å andra sidan borde bidraget ej sättas så högt

att det gynnade de ifrågavarande barnkategorierna framför barn i normala

självförsörjande familjer med låga inkomster.

Sedan socialstyrelsen beretts tillfälle att yttra sig över promemorian

hade styrelsen framhållit att en betydande del av de barn, som erhållit

bidragsförskott, för sin försörjning vore beroende av fortlöpande understöd

från fattigvården. Bidragsförskottets maximibelopp borde därför höjas.

En höjning till 600 kronor per barn och år borde enligt socialstyrelsens

mening anses såsom ett minimikrav.

I propositionen nr 36 till 1953 års riksdag anförde föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, i fråga om de särskilda barnbidragens

maximibelopp bl. a. följande:

Då jag vid avvägningen av det särskilda barnbidragets belopp utgått från

barnets behov har detta skett med den förutsättningen, att barnet ej erhåller

något understöd från den som har försörjningsplikt i förhållande

till barnet. Avseende har med andra ord icke fästs vid om barnet har

någon försörjare eller icke. Beloppet avser alltså såväl de föräldralösa

barnen som de övriga barnkategorier, som är bidragsberättigade. Emellertid

måste det förhållandet att de senare har båda eller den ena av föräldrarna

i livet, som kan draga försorg om barnet, böra verka reducerande

på barnbidragets storlek, enär behovet av understöd från det allmänna då

blir mindre. Denna inverkan bör dock enligt min mening icke komma till

uttryck däri att olika grundbelopp fastställes för föräldralösa och för andra

barn, utan endast i så måtto, att för sörj arens förmåga att svara för försörjningen

inverkar minskande på bidraget i det speciella fallet. Försörjningsförmågan

synes därvid endast kunna mätas genom hänsynstagande

till den försörjningsskyldiges ekonomi. Barnbidraget bör med andra ord,

där försörjare finnes, vara inkomstprövat med hänsyn till försörjarens inkomst.

Jag föreslår alltså, att maximibeloppet lika för alla bidragsberättigade

barn fastställes till 600 kronor om året, och anser vidare att inkomstprövningen

av de särskilda barnbidragen bör bibehållas.

Det sammansatta stats- och andra lagutskottet anslöt sig i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 5 till den ståndpunkt som departementschefen

intagit i frågan och uttalade, att en avvägning av det gemensamma

maximibidraget till 600 kronor syntes lämplig, samt tillstyrkte propositionens

förslag.

I propositionen nr It till 1953 års riksdag framhöll föredragande departementschefen,

statsrådet Sträng, att han för egen del ansåg förhållandena

då vara sådana att en omedelbar höjning av bidragsförskottens

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

maximibelopp vore nödvändig och att höjningen icke borde ske efter en

indexmässig framräkning med hänsyn till levnadsomkostnadernas utveckling

utan anpassas efter vad som kunde anses motsvara det verkliga behovet.

Visserligen funnes det ej någon statistik som belyste underhållsbidragens

storlek för inom- och utomäktenskapliga barn. Det torde dock

enligt departementschefen vara erforderligt med ett betydligt högre maximibelopp

för bidragsförskotten än det av änkepensioneringskommittén

föreslagna för att beloppet skulle kunna närmare ansluta sig till de underhållsbidrag

som dåmera fastställdes. För en mera avsevärd höjning talade

även storleken av barnkostnaderna och fosterlegorna. Departementschefen

förordade därför att maximibeloppet bestämdes till 600 kronor om året.

Det sammansatta stats- och andra lagutskottet erinrade i sitt av riksdagen

godkända utlåtande nr 4 om att fosterlegorna visserligen avsåge

att täcka all kostnad för barns fostran och vård medan bidragsförskottens

syfte vore att garantera endast den del i barnunderhållet som ålåge fadern.

Emellertid måste här enligt utskottet beaktas, att i fall där moderns försörjningsbörda

vore ingen eller mycket ringa den ekonomiska bördan för

barnen ålagts fadern. Följaktligen måste bidragsförskotten för att helt

kunna fylla sin uppgift även i de mest ömmande fallen till maximibeloppen

avvägas efter de totala barnkostnaderna. Utskottet fann med hänsyn

härtill den föreslagna uppräkningen av bidragsförskottens maximibelopp

till 600 kronor om året väl motiverat samt tillstyrkte propositionens

förslag.

Vid 1956 års riksdag väcktes i tre motioner (I: 349 samt II: 266 och 602)

frågan om justering av de särskilda barnbidragens och bidragsförskottens

maximibelopp. I de två förstnämnda föreslogs skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om utredning av frågan; i den tredje yrkades bl. a. höjning

av bidragsförskottets maximum till 900 kronor för år.

På förslag av andra lagutskottet (utlåtande nr 23) beslöt riksdagen (rskr.

1956:194) hemställa hos Kungl. Maj:t att motionerna överlämnades till

familjeberedningen för att beaktas vid dess fortsatta arbete.

Kungl. Maj :t har i enlighet med riksdagens hemställan överlämnat riksdagens

skrivelse i ämnet jämte utskottsutlåtandet och motionerna till famil

jeberedningen.

1954 års familjeutredning m. m.

Den år 1954 tillsatta familjeutredningen, som hade till uppdrag att göra

en inventering av de familjepolitiska åtgärderna, ger i sitt betänkande

Samhället och barnfamiljerna (SOU 1955:29) bl. a. en kortfattad analys

av det sociala och ekonomiska läget för en typ av ofullständiga familjer,

nämligen ensamstående mödrar med barn. Utredningen kommer till det

resultatet att många av de ensamstående mödrarna lever under mycket

blygsamma förhållanden; de civilrättsliga underhållsbidragen fastställes

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

ofta till synnerligen låga belopp och tillräckligt ekonomiskt stöd från samhällets

sida kan icke heller påräknas. Några konkreta förslag till förbättring

av de bidrag som är tillgängliga för ofullständiga familjer eller om

bistånd i nya former framlägges emellertid ej.

Frågan om stödet åt de ofullständiga familjerna behandlas i ett stort

antal av de ca 250 remissyttranden, som år 1955 avgivits över familjeutredningens

betänkande. Yttrandena är genomgående positivt hållna. Behovet

av ökat samhälleligt stöd åt dessa familjer, i synnerhet de ensamstående

mödrarna, har sålunda understrukits av ett mycket stort antal remissorgan.

Bl. a. framhåller socialstyrelsen, att de ensamstående mödrarna bland barnfamiljerna

intager en särställning i materiellt hänseende. Eftersläpningen

ifråga om ekonomi och levnadsstandard har enligt styrelsen utan tvekan

hårdast drabbat denna kategori. Vid en diskussion om ökade familjepolitiska

åtgärder finner styrelsen därför att särskilt avseende bör fästas vid

möjligheterna att förbättra förhållandena för dessa mödrar. Liknande synpunkter

anlägges av ett flertal andra remissorgan, som anser att hjälpåtgärder

för de ensamstående mödrarna är det viktigaste av nu aktuella

familjepolitiska frågor. Åtskilliga av dem föreslår en höjning av maximibeloppen

för särskilda barnbidrag och bidragsförskott ävensom andra justeringar

av dessa stödformer, exempelvis slopande av inkomstprövningen av

de särskilda barnbidragen. Några remissorgan rekommenderar dessutom

en ytterligare generell höjning av de civilrättsliga underhållsbidragen.

Familj eberedningen m. m.

Familj eutredningens betänkande samt de däröver avgivna yttrandena har

bearbetats av en inom socialdepartementet tillkallad beredning, familjeberedningen,

vilken den 1 december 1956 avlämnat en promemoria angående

stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956:47). Ur innehållet i denna promemoria

må här anföras följande.

De ofullständiga familjernas ekonomiska situation

Familj eberedningen lämnar en sammanfattande redogörelse för en statistisk

undersökning, som under åren 1955—56 verkställts av socialstyrelsen

i syfte att belysa ensamstående mödrars sociala och ekonomiska förhållanden.

Rörande resultatet av denna undersökning, den s. k. mödraundersökningen,

som omfattade 1 500 ensamstående mödrar, må följande nämnas.

Antalet ogifta och frånskilda kvinnor samt änkor med hemmavarande

barn under 16 år uppskattades vid undersökningen till

ogifta frånskilda änkor

25 400 23 200 20 400

Det kan i detta sammanhang nämnas, att familjeutredningen uppskattat

det totala antalet ensamstående kvinnor med barn under 16 år till 78 900 och

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

totalantalet ensamstående män med barn under 16 år till 10 700. Utredningen

har vidare uppskattat antalet barn, som vårdas av ensamstående familjeförsörjare,

till 136 100 av vilka 119 600 barn vårdas av ensamstående mödrar.

De ogifta mödrar som omfattades av mödraundersökningen var genomgående

mycket unga; inte mindre än 27 procent var under 25 år och 64

procent under 35 år. De frånskilda var genomsnittligt sett äldre; 67 procent

av dem var i åldern 30—44 år. Av änkorna var inte mindre än 91

procent 35 år eller däröver.

Medelantalet barn per moder var:

ogifta frånskilda änkor

1.2 1,6 1,6

Förvärvsarbete på heltid eller deltid i eller utom hemmet — dock ej hushållsarbete

i eget eller släktingars hem — hade 60 procent av de ogifta, 71

procent av de frånskilda och 63 procent av änkorna.

Under det att de frånskilda mödrarna till 69 procent och änkorna till 81

procent bildade egna hushåll med barnen, var motsvarande procenttal för

de ogifta mödrarnas del så lågt som 21. Följande sammanställning visar

den procentuella frekvensen av förvärvsarbete bland mödrar av de tre kategorierna,

fördelade efter hushållstyp:

Eget hushåll .......

Boende hos släkt

Samboende med man

ogifta

frånskilda

änkor

90

80

70

63

68

61

22

39

40

Inkomst av tjänst eller rörelse spelade en dominerande roll för de ensam
-

stående mödrarnas ekonomi. Följande tablå visar hur

stor procentuell

andel av deras sammanlagda kontantinkomster,

som härflöt från

olika

källor:

ogifta

frånskilda

änkor

Inkomster av tjänst och rörelse ................

76

65

48

Tjänstepension eller livränta ..................

0

0

21

Underhållsbidrag eller bidragsförskott till barnen1

11

17

1

Underhållsbidrag till modern ..................

3

Allmänt barnbidrag ..........................

8

6

7

Särskilda barnbidrag, änkebidrag, invalidpension

in. in.................................

0

0

9

Fattigvårdsunderstöd ........................

1

3

2

Övriga inkomster ............................

2

4

10

Ehuru inkomsterna av tjänst eller rörelse utgjorde huvuddelen av de

ensamstående mödrarnas inkomster, var dessa inkomster absolut sett i flertalet

fall mycket låga. Följande sammanställning visar hur stor procent av

mödrarna som hade årliga inkomster av angiven storleksordning:

1 Siffran innefattar såväl offentligt stöd som bidrag från underhållspliktiga.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

13

ogifta

frånskilda

änkor

Ingen inkomst av tjänst eller rörelse......

Inkomst av tjänst:

...... 31

22

29

Högst 4 000 kr.........................

...... 25

21

27

4 000—8 000 kr.......................

...... 31

34

20

8 000—12 000 kr.....................

...... 8

15

8

över 12 000 kr.......................

...... 0

1

1

Inkomst av rörelse......................

...... 2

4

15

Utan uppgift ..........................

...... 1

0

—

Vid inödraundersökningen sökte man få fram orsakerna till att en del

mödrar överhuvud icke hade något förvärvsarbete. Såsom skäl härför uppgav

omkring en tredjedel, att de måste vårda sina barn. Av de ogifta mödrarna

utan arbete förklarade hälften att de hade hushållsgöromål. Endast

5 procent av de ogifta uppgav arbetsmarknadsskäl och 4 procent hälso- och

åldersskäl. För frånskilda och änkor var hälso- och åldersskälen däremot

påfallande betydelsefulla. Inte mindre än 32 procent av de frånskilda och

27 procent av änkorna lämnade denna förklaring till att de ej hade förvärvsarbete.

Av de frånskilda och änkorna utan arbete hänvisade respektive

19 och 27 procent till att de hade hushållsarbete under det att respektive

12 och 9 procent åberopade arbetsmarknadsskäl.

I en sammanfattande kommentar till resultatet av mödrahjälpsundersökningen

anför familjeberedningen bl. a.

Endast på några få punkter ger socialstyrelsens redovisning något material,

genom vilket de ensamstående mödrarnas ställning i olika hänseenden

kan jämföras med befolkningens i övrigt. Även utan sådana komparativa

siffror till hands kan dock av materialet dragas den slutsatsen, att de

ensamstående mödrarna lever på en mycket låg ekonomisk standard. På det

hela taget synes situationen vara ungefär densamma för alla de tre kategorier,

som har särskilts i undersökningen. Det kan visserligen konstateras,

att de ogifta mödrarna i väsentligt större utsträckning än de två andra grupperna

får hjälp till sin försörjning genom samboende med barnets fader

eller med släktingar (föräldrar). Man kan kanske vara frestad att påstå, att

angivna förhållande minskar behovet av samhälleligt stöd för just denna

grupp. Emellertid bör icke förbises att samboendet med föräldrar och

släktingar i åtskilliga, kanske flertalet fall har framtvingats av yttre omständigheter

såsom bristen på bostad, svårigheterna att ordna barntillsynen och

ekonomiska bekymmer i allmänhet.

Helt allmänt finner familjeberedningen det uppenbart, att det i fråga om

de ofullständiga familjerna i gemen föreligger ett eftersatt hjälpbehov, som

inte kan tillgodoses utan tämligen långtgående åtgärder från det allmännas

sida. Analysen av det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras

barn leder enligt beredningens mening till slutsatsen, att ett särskilt stöd

för harnförsörjningen inom dessa ofullständiga familjer behövs vid sidan

av de allmänna barnbidragen. Vad som främst konstituerar detta behov är

självfallet det förhållandet, att det direkta ansvaret för barnens försörjning

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

åvilar endast en vuxen. Härtill kommer att kvinnornas inkomstläge och

allmänna situation på arbetsmarknaden ytterligare skärper disproportionen

mellan behov och försörjningsförmåga.

Om familjen i stället består av man och barn är situationen åtminstone

delvis en annan. Är han arbetsför har han i regel ett arbete, som ger honom

samma inkomst som när familjen var fullständig. Han måste avlöna arbetskraft

för barnens vård och i regel även för hemarbetet i övrigt, och den

högre kostnad detta innebär i förhållande till kostnaderna för hustruns konsumtion

utgör i stort sett ett mått på försämringen av familjens ekonomiska

förmåga. Måhända bör man dessutom räkna med att hans förvärvsmöjligheter

blir något beskurna, eftersom han knappast kan förutsätta att en

anställd hemarbetskraft skall prestera lika stora arbetsinsatser som en

heinarbetande hustru.

I båda fallen innebär det, säger utredningen, under alla förhållanden en

krympning av familjens ekonomiska bas, om någon av föräldrarna förlorar

sin försörjningsförmåga eller undandrar sig sina förpliktelser. Detta gäller

oavsett om det är fadern eller modern som försvinner ur familjekretsen.

Om förvärvsarbetskraft bortfaller, blir följden en minskning av penninginkomsten;

om hemarbetskraft går förlorad ökar kostnaden för hemarbetet,

bl. a. barnens vård. Diskussionen om samhälleligt stöd åt barnen i ofullständiga

familjer synes därför inte kunna begränsas till att gälla familjer

med kvinnlig hushållsföreståndare. Även familjer i vilka modern är invalid

eller mannen är änkling eller där han är frånskild och har vårdnaden om

barnen måste komma in i bilden.

Beredningen framhåller, att det material som presenteras i socialstyrelsens

mödraundersökning naturligtvis inte utan vidare kan förutsättas äga

giltighet när det gäller andra kategorier av ofullständiga familjer än de av

undersökningen omfattade. Det torde emellertid vara den enda undersökning

i sitt slag som ger en analys av det ekonomiska läget för något slag av

ofullständiga familjer. Det har icke varit möjligt för beredningen att erhålla

något material som kan läggas till grund för en direkt jämförelse av

hjälpbehovet för andra typer av ofullständiga familjer. Beredningen har

därför i stort sett varit hänvisad till att på basis av mödraundersökningens

resultat göra generella presumtioner beträffande de familjekategorier, som

ej är representerade i undersökningen.

Bidragsförskott och särskilda barnbidrag m. m.

När det gäller att besvara frågan, från vilka utgångspunkter storleken av

samhällets stöd till barn i ofullständiga familjer bör bestämmas, uttalar beredningen

till en början, att hjälpbehovets omfattning naturligt nog är mycket

skiftande med hänsyn bl. a. till familjeföreståndarens egna inkomstmöjligheter

och storleken av eventuellt utgående underhållsbidrag. Härefter

anför beredningen.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Hur bestämmes då försörjningskostnaderna respektive den andel därav

som kan behöva ersättas av det allmänna? Enligt 1954 års familjeutredning

kan någon generell »barnkostnad» icke fastställas. Kostnaderna för ett barns

underhåll och vård varierar för familjer med samma barnantal inom tämligen

vida gränser efter familjens inkomster, även om de icke står i direkt

proportion till de senare. På grundval av 1952 års levnadskostnadsundersökning

har utredningen dock sökt beräkna den faktiska genomsnittskostnaden

för barns vård och konsumtion. Utredningen har härvid, med beaktande av

prisutvecklingen efter 1952, kommit fram till ett belopp av 1 980 kronor för

barn och år i en grupp undersökta tvåbarnsfamiljer. I beloppet inräknas

barnens andel i familjens gemensamma konsumtion men däremot ej värdet

av den hemarbetskraft som vården och tillsynen av barnen kräver. Kostnaden

härför uppskattas schematiskt av utredningen till 1 500 kronor per

barn och år i tvåbarnsfamiljer. Den erhållna summan innefattar också vissa

kostnader, som helt eller delvis ersättes av det allmänna i form av allmänna

barnbidrag, skolmåltider, bostadsrabatter o. dyl.

Även om, såsom framhålles i några yttranden över familjeutredningens

betänkande, det statistiska källmaterialet för dess beräkningar rörande

barnkostnaderna icke är tillräckligt omfattande för att de framräknade kostnaderna

skall kunna betraktas som representativa för barn i allmänhet, bör

de icke frånkännas betydelse. Vid avvägningen av det samhälleliga stödet åt

den ekonomiskt pressade grupp som nu är i fråga finns det därför anledning

att hålla familj eutredningens siffror för ögonen.

Vid bestämmande av det belopp, som skall anses behövligt som extra samhällelig

hjälp till de ofullständiga familjerna bör man enligt beredningens

mening ta hänsyn till sådana sociala förmåner, som efter inkomstprövning

tillhandahålles barnfamiljer i gemen, t. ex. familjebostadsbidrag, bränslebidrag

och inkomstprövade folkpensioner. Beredningen anser emellertid, att

dessa förmåner spelar en jämförelsevis blygsam roll i de ofullständiga familjernas

ekonomi.

Mot bakgrunden av de faktiska kostnaderna för barns vård och konsumtion

ter sig, framhåller beredningen, de nuvarande maximibeloppen för

bidragsförskott och särskilda barnbidrag, 600 kronor

för barn och år, otillräckliga. Att så är förhållandet bestyrkes bl. a. av en

del uppgifter i mödraundersökningen, vilka utvisar att socialhjälp ofta

måste tillgripas vid sidan av exempelvis särskilda barnbidrag. De uppgifter,

som redovisats om det ekonomiska läget för ensamstående mödrar och deras

barn, måste enligt beredningens mening leda till att maximibeloppet för såväl

bidragsförskott som särskilda barnbidrag höjes avsevärt.

Familjeberedningen erinrar emellertid om att frågan om det offentliga

stödet för försörjningen av ofullständiga familjers barn äger ett nära samband

med spörsmålet om den samhälleliga pensioneringens utformning. Enligt

vad familjeberedningen inhämtat under hand övervägdes inom allmänna

pensionsberedningen olika alternativ att lösa problemet med en samordning

av allmän tjänstepensioner ing med folkpensioneringen. Bl. a. utreddes i vad

mån de särskilda barnbidragen kunde och borde inarbetas i pensions
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

systemet. Oavsett om de blivande pensionsreglerna utformas så att pensionen

inkluderar barntillägg eller så att de särskilda barnbidragen består,

är det enligt familjeberedningens uppfattning givet att frågan om försörjningshjälpen

för barnen inte bör lösas separat. Eftersom ordnandet av

pensioneringen i detta sammanhang framstår som huvudfrågan, har familjeberedningen,

efter samråd med allmänna pensionsberedningen, kommit till

den slutsatsen, att maximibeloppet för särskilda barnbidrag bör vara oförändrat

tills vidare i avvaktan på resultatet av allmänna pensionsberedningens

arbete. Som konsekvens härav bör icke heller maximibeloppet för bidragsförskott

nu höjas.

De särskilda barnbidragen och bidragsförskotten har, anför beredningen

vidare, till syfte att tillgodose hjälpbehov av i princip samma slag. Emellertid

föreligger en principiell skillnad vad gäller de faktorer som bestämmer

vilket belopp som skall utgå i varje särskilt fall. De särskilda barnbidragen

avpassas efter stödbehovet, varvid vårdnadshavarens och i viss mån även

barnets försörjningsförmåga fäller utslaget. Vad beträffar bidragsförskottet

spelar denna förmåga ingen roll; förskottets storlek bestämmes i regel av

underhållsbidraget, vilket i sin tur är beroende av den underhållsskyldiges

förmåga att bidraga. Är den underhållsskyldiges ekonomiska förmåga låg,

kan bidraget naturligen icke alltid anpassas efter behovet.

Angivna förhållanden måste enligt beredningens uppfattning betecknas

som högst otillfredsställande. Eftersom bidragsförskottet utgår utan att

mottagarens behov av ekonomiskt stöd prövas på något sätt, synes det beredningen

mest rimligt att beloppet utmätes lika i samtliga fall utan hänsyn

till underhållsbidragets storlek. Bidragsförskottet blir härigenom etl

minimiskydd för barnets försörjning.

Familjeberedningen är medveten om att vissa invändningar kan göras mot

ett dylikt system. Sålunda kan det framstå som betänkligt att bidragsförskottets

karaktär av förskott till viss del går förlorad. Vidare kan en garanti

från samhällets sida om ekonomiskt bistånd av bestämd omfattning för alla

ogifta och frånskilda med minderåriga barn i sin vård befaras leda till en

minskning i benägenheten att utverka största möjliga bidrag av den andre

av föräldrarna. Vårdnadshavarnas och möjligen också barnavårdsmännens

intresse av att följa den underhållsskyldiges inkomstförhållanden för att

kunna åstadkomma höjning av bidragen kan minska. Det kan vidare hävdas

att förskott på civilrättsligt fastställda underhållsbidrag är en för mottagaren

smakligare stödform än ett direkt offentligt kontantbidrag.

Dessa invändningar bör emellertid enligt beredningens mening ej vara

avgörande för utformningen av ifrågavarande stöd. Domstolarna lär komma

att avgöra frågor om underhållsbidrag till barn enligt föräldrabalkens bestämmelser

utan sidoblickar på eventuella kompletterande bidrag från samhällets

sida. När det gäller bidrag, som fastställes genom avtal, torde barna
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

vårdsmän och barnavårdsnämnder böra åläggas en viss kontroll att den

underhållspliktiges försörjningsförmåga blir till fullo tillvaratagen. Dylik

kontroll bör äga rum minst en gång årligen; finnes väsentligen ändrade förhållanden

ha inträtt, bör det åligga barnavårdsmannen eller nämnden att

vidtaga erforderliga åtgärder för att tillvarataga den förbättrade betalningsförmågan.

Under hänvisning till vad sålunda anförts föreslår familjeberedningen,

att grunderna för bidragsförskott ändras på så sätt att barn, som enligt

gällande bestämmelser är berättigat till bidragsförskott, skall erhålla sådant

med ett bestämt belopp, normalbeloppet, vilket alltså skall ersätta

bidragsförskottets nuvarande maximibelopp och utgå oavsett det fastställda

underhållsbidragets storlek. Är det avtalade eller utdömda underhållsbidraget

lägre än normalbeloppet förutsättes regeln gälla allenast om orsaken

härtill är att den underhållsskyldiges betalningsförmåga är nedsatt. Däremot

skall regeln ej gälla, om orsaken till att underhållsbidraget är lägre än

normalbeloppet är en annan.

För de fall, där den underhållsskyldige fullgör sina betalningar och förutsättningar

för bidragsförskott enligt nuvarande regler följaktligen ej

föreligger, förutsätter beredningen att en motsvarighet till bidragsförskottet

skall kunna beviljas i form av fyllnadsbidrag, när underhållsbidraget

är lägre än normalbeloppet och anledningen härtill är nedsatt arbetsförmåga

hos den underhållsskyldige.

Beredningen föreslår vidare, bl. a., att de särskilda barnbidragen och bidragsförskotten

sammanföres till en stödform. Kostnaderna för

den nya stödformen skall enligt förslaget bäras till 60 procent av staten

och 40 procent av kommunerna, vilket enligt beredningen närmast motsvarar

den nuvarande faktiska kostnadsfördelningen om hänsyn tages till

såväl bidragsförskott som särskilda barnbidrag.

Över familjeberedningens promemoria om stöd åt ofullständiga familjer

har efter remiss yttranden avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, pensionsstyrelsen,

riksräkenskapsverket, arbetsmarknadsstyrelsen, överståthållarämbetet,

elva länsstyrelser, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas

förbund, Svenska socialvårdsförbundet, Landsorganisationen i

Sverige, Sveriges husmodersföreningars riksförbund, Yrkeskvinnors samarbetsförbund,

Fredrika-Bremer-förbundet, Kooperativa kvinnogillesförbundet,

Högerns kvinnoförbund, Folkpartiets kvinnoförbund, Svenska landsbygdens

kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund och

Svenska kvinnors vänsterförbund, överståthållarämbetet och länsstyrelserna

har bifogat yttranden från kommunala myndigheter.

En redogörelse för innehållet i remissyttrandena lämnas i propositionen

å sid. 17—25, vartill utskottet får hänvisa.

2 — Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 and. Nr 30

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Allmänna pensionsberedningen

Allmänna pensionsberedningen berör i sitt den 1 februari 1957 avlämnade

betänkande (SOU 1957:7) även de särskilda barnbidragen. Beredningen

förordar, att de särskilda barnbidragen den 1 juli 1960 avlöses av andra

förmåner. Enligt beredningens förslag skall huvudparten av de särskilda

barnbidragen ersättas av barnpensioner, vilka skall utgå med 750 kronor

till varje barn under 19 år som förlorat sin huvudsakliga försörjare. I de

fall, där försörjaren lever, föreslås att ett inkomstprövat barntillägg till

dennes folkpension skall utgå i stället för särskilt barnbidrag. Slutligen

förutsättes, att utomäktenskapliga barn med okänd fader i stället för särskilt

barnbidrag får rätt till ett jämförligt stöd inom barnavårdens ram.

F öredraganden

Föredraganden, statsrådet Ulla Lindström, yttrar i propositionen efter

att (å s. 25 och 26) ha lämnat en redogörelse för de ofullständiga familjernas

ekonomiska situation följande.

»Utgångsläget för stödåtgärder

De snålare livsbetingelserna för barn i ofullständiga familjer erkänns allmänt

av den breda och representativa remissopinion, som kommit till uttryck

i yttrandena dels över betänkandet Samhället och barnfamiljerna,

dels över familjeberedningens promemoria i ämnet. Flertalet har velat ge

åtgärder till de ensamma mödrarnas stöd en prioritet bland aktuella socialpolitiska

åtgärder. De olika förslagen till förbättrat stöd för denna speciellt

handikappade kategori barnfamiljer har också diskuterats ingående. Tanken

på en ny generell höjning av de familj er ättsliga underhållsbidragen har

härvid vunnit allmän anslutning och resulterat i nyssnämnda, till lagrådet

remitterade lagförslag.

En annan fråga, som tilldragit sig stor uppmärksamhet, gäller bidragsförskottens

maximibelopp. I sina anslagsäskanden för nästa budgetår förordade

socialstyrelsen en höjning av detta belopp från nuvarande 600 kronor

till 1 200 kronor per år. Då statsverkspropositionen anmäldes ansåg jag, att

styrelsens förslag borde vila i avvaktan dels på den bedömning, som skulle

komma att ske under remissbehandlingen av familj eberedningens förslag att

sammanslå bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen med varandra

till en enda samhällelig stödform, och dels på det resultat, vartill allmänna

pensionsberedningen kunde komma vid prövning av frågan om de särskilda

barnbidragens ställning i pensionssystemet. Även allmänna statsbidragsutredningens

förslag att avskaffa det speciella statsbidraget till bidragsförskotten

och inräkna detta i ett klumpanslag till kommunerna innebar ett

osäkerhetsmoment vid de ställningstaganden, som föregick avlåtandet av

årets statsverksproposition. Under behandlingen av dess femte huvudtitel

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

meddelade jag därför, att jag inte räknade med att förslag om höjning av

bidragsförskotten kunde föreläggas årets riksdag men att jag hoppades att

familjeberedningens förslag om s. k. utfyllnadsbidrag skulle kunna bearbetas

i sådan tid, att proposition i ämnet kunde framläggas redan i år. Det

framstod nämligen för mig som särskilt angeläget att öka det samhälleliga

stödet åt sådana familjer, där underhållsbidragen till barnen inte ens uppgår

till bidragsförskottens nuvarande maximibelopp. En framkomlig väg

syntes mig härvid vara att införa ett system, varigenom dessa underhållsbidrag

utfylldes av allmänna medel.

Läget har sedermera klarnat beträffande detta frågekomplex. Remissbehandlingen

av familjeberedningens förslag har avslutats den 15 januari,

pensionsberedningen har framlagt sitt betänkande den 6 februari och det

speciella statsbidraget till bidragsförskotten har, såsom framgår av propositionen

nr 112/1957, ansetts böra bibehållas tills vidare. Det föreligger därmed

möjligheter att pröva frågan om bidragsförskotten och utfyllnadsbidragen

från säkrare utgångspunkter.

Bidragsförskotten

Remissopinionen i anledning av familjeberedningens förslag har varit

starkt positiv för snara åtgärder till bättre ekonomiskt stöd för de barn,

som växer upp i ofullständiga familjer. Samtidigt har den dock varit mycket

delad kring familjeberedningens olika förslag. Tanken på sammanslagning

av bidragsförskotten och de särskilda barnbidragen har sålunda mött

mycken skepsis. Statsmakternas ståndpunktstagande till allmänna pensionsberedningens

förslag om förbättrad pensionering måste enligt min mening

bli grundläggande för prövningen av huruvida en sådan sammanslagning

skall komma till stånd. Pensionsberedningen förutsätter nämligen, att de

särskilda barnbidragen den 1 juli 1960 avlöses av andra förmåner. Enligt

beredningens förslag skall huvudparten av de särskilda barnbidragen ersättas

av barnpensioner, vilka skall utgå med 750 kronor till varje barn under

19 år som förlorat sin huvudsakliga försörjare. I de fall, där försörjaren

lever, föreslås att ett inkomstprövat barntillägg till dennes folkpension skall

utgå i stället för särskilt barnbidrag. Slutligen förutsättes, att utomäktenskapliga

barn med okänd fader i stället för särskilt barnbidrag får rätt till

ett jämförligt stöd inom barnavårdens ram. Det är uppenbart, att en sammanslagning

av de särskilda barnbidragen med bidragsförskotten skulle

innebära ett föregripande av prövningen av de av pensionsberedningen sålunda

framlagda förslagen. .lag kan därför inte förorda, att en sådan sammanslagning

nu genomföres.

Inte heller kan jag tillstyrka, att bidragsförskottens konstruktion nu

ändras så att förskottet alltid utgår med ett normalbelopp lika stort för alla

barn som inte erhåller sina avtalade eller utdömda underhållsbidrag. Det

syfte, som familjeberedningen velat uppnå med sitt förslag om normalbe
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

lopp, bör emellertid i viss omfattning tillgodoses på annat sätt. Jag återkommer

strax till frågan härom.

Av vad som hittills anförts framgår, att bidragsförskotten enligt min mening

åtminstone tills vidare bör vara konstruerade på samma sätt som nu.

De bör med andra ord upp till en viss maximigräns utgå med det belopp, som

barnet äger uppbära i underhållsbidrag. Emellertid bör det vara möjligt att

utan olägenhet höja den nuvarande maximigränsen, i varje fall om man

håller sig under den av pensionsberedningen föreslagna barnpensionens belopp

750 kronor för år. Enligt det tidigare omnämnda till lagrådet remitterade

lagförslaget skall de familjerättsliga underhållsbidragen uppräknas enligt

en metod som innebär att i det närmaste full kompensation lämnas för

levnadskostnadsstegringen under de senaste fem åren. Denna uppgår till

ca 20 procent. Enligt min mening är förhållandena numera sådana, att

det offentliga stödet i form av bidragsförskott — vilket ju skall ersätta

uteblivet underhåll — bör få en motsvarande förbättring. På grund härav

förordar jag att maximibeloppet för bidragsförskott höjes från 600 till 720

kronor för år, dvs. från 50 till 60 kronor i månaden.

Den förmodan har uttalats — bl. a. av socialstyrelsen — att en höjning

av bidragsförskottens maximibelopp skulle ha den psykologiska effekten,

att nya familjerättsliga underhållsbidrag anpassas uppåt till en högre nivå.

Erfarenheten talar för att detta är riktigt. Å andra sidan råder tydligen på

sina håll den föreställningen att inga ytterligare anspråk kan ställas på den

underhållspliktige, om han betalar till barnet vad som motsvarar bidrags
o
förskottets

maximibelopp. Det är angeläget att det göres klart för barnavårdsmän

och andra, som har att ta befattning med underhållsfrågor, att

underhållsbidrag förvisso bör sättas högre än bidragsförskottets maximibelopp,

närhelst den underhållsskyldiges försörjningsförmåga så tillåter.

V tfijllnadsbidrag

I dagens läge anser jag det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas

på att bistå de sämst ställda inom gruppen ensamstående ogifta och frånskilda

med barn genom att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om

man därvid utgår från att ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst

60 kronor i underhållsbidrag per månad från den föräldrapart, som inte

sammanbor med barnet, så kan samhället inte tydligare ge den principen tillkänna

bland föräldrar och myndigheter, som har till uppgift att bevaka

barnens intressen, än genom ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling av

den bottensats av lägre underhållsbidrag, som regleras av nu löpande, vanligen

gamla avtal och domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet tillförsäkras

skillnaden mellan bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget

till 60 kronor i månaden — och det bestämda lägre underhållsbidraget i alla

de fall, där underhållsbidraget har fastställts före ett visst datum och där

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1057 21

det ej framgår att barnet för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av

dylikt bidrag.

Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov,

vilket enligt min mening bör tillgodoses oavsett om misstanke eller vetskap

föreligger att den underhållsskyldiges betalningsförmåga inte utnyttjas fullt.

Är detta senare fallet och kan rättelse ej uppnås genom överenskommelse,

får som hittills processvägen anlitas.

En huvudinvändning mot familj eberedningens förslag om normerade bidragsförskott

och fyllnadsbidrag har varit risken för att parter medvetet

skulle kunna sluta avtal om alltför lågt underhållsbidrag och härigenom

åsamka det allmänna kostnader, som egentligen borde bäras av de underhållspliktiga.

Om emellertid — som nyss antytts — rätten till utfyllnadsbidrag

av den typ jag föreslagit begränsas till barn, vilkas underhåll regleras

i avtal, som ingåtts före den 1 april 1957, eller genom domstolsbeslut,

som meddelats före nämnda dag, är varje möjlighet till missbruk utesluten.

Jag förordar därför, att en sådan begränsning genomföres.

Familjerättsliga underhållsbidrag till barn

Såsom framgått av det förut anförda är utfyllnadsbidraget avsett att bli

en temporär åtgärd, som avvecklar sig själv allteftersom de gamla underhållsbidragen

upphör med barnens inträde i högre åldrar. Utfyllnadsbidragets

karaktär av övergångsföreteelse, den samtidiga höjningen av bidragsförskottet

och den generella uppräkningen av de familjerättsliga underhållsbidragen

bör tillsammans kunna få en avsevärd stimulanseffekt på strävandena

att höja underhållsbidragens nivå till närmare överensstämmelse

med nutida kostnadsläge och levnadsstandard. Det är angeläget, att de myndigheter,

som medverkar vid avtalsuppgörelser om underhållsbidrag, är

införstådda med dessa strävanden.

I syfte att höja underhållsbidragens nivå har familjeberedningen i sin

promemoria om stöd åt ofullständiga familjer föreslagit, att Kungl. Maj:t

utfärdar anvisningar till socialstyrelsen och vederbörande kommunala myndigheter

av innehåll att underhållsbidrag i regel inte må fastställas till

lägre belopp än vad som högst kan utgå i bidragsförskott. Mot detta förslag

har invänts bl. a., alt rekommendationer i detta ämne bör utgå från socialstyrelsen

som råd och inte från Kungl. Maj :t, då de lätt får karaktär av

påbud, och vidare att rekommendationerna bör vara mer principiella och

vägledande än normerande, så att exempelvis barnavårdsmännens prövning

av de individuella fallen i enlighet med föräldrabalkens intentioner inte

låses fast vid fixa normativa belopp.

Jag kan ansluta mig till dessa synpunkter. Den individuella prövningen

av den underhållsskyldiges bärkraft får givetvis inte sättas ur spel och normativa

belopp får inte hindra utvecklingen. Jag vill erinra om vad chefen

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

för justitiedepartementet vid den förut omnämnda remissen till lagrådet anfört

om vikten av att underhållsplikten tas i anspråk i all den utsträckning

som medges av gällande lagstiftning. Detta bör understrykas bl. a. vid den

rådgivande verksamhet, som bedrives av socialstyrelsen. Genom upplysningsverksamhet

av denna art och genom den stimulerande effekt, som övriga av

mig föreslagna åtgärder kan väntas få, bör man kunna uppnå, att underhållsbidrag

på lägre belopp än 60 kronor i månaden endast i rena undantagsfall

blir fastställda. Om man dessutom skulle kunna uppnå, att underhållsbidrag

av typen engångsbidrag nedbringas eller avskaffas samt att underhållsskyldigheten

i större omfattning än för närvarande tas i anspråk även

sedan barnet passerat 16-årsgränsen, vore det tacknämligt.

Kostnaderna

Kostnaderna för bidragsförskotten bestrides, i den mån ersättning ej

kunnat uttagas av de underhållsskyldiga, till s/4 av staten och till 1ji av

kommunerna. Samma fördelningsgrund bör enligt min mening tillämpas

i fråga om de föreslagna utfyllnadsbidragen.

Enligt överslagsberäkningar, som verkställts inom socialdepartementet,

kan den totala kostnadsökning, som föranledes av den föreslagna uppräkningen

av bidragsförskottens maximibelopp, antagas uppgå till ca 2,1 milj.

kronor per budgetår. Av detta belopp — som beräknats med utgångspunkt

bl. a. från antagandet att 50 procent av utgivna förskottsbelopp återbetalas av

de underhållsskyldiga — faller 3/4 eller ca 1,6 milj. kronor på staten.

De totala kostnaderna för de föreslagna utfyllnadsbidragen, vilka inte

till någon del kan återkrävas av de underhållsskyldiga, har uppskattats

till ca 4,5 milj. kronor per budgetår. Därav faller i runt tal 3,4 milj. kronor

på staten. Kostnaderna kommer emellertid att minska efter hand

som de äldre underhållsbidragen faller bort.

Den sammanlagda kostnadsökningen för staten kan således uppskattas till

(1,6+3,4=) 5 milj. kronor per budgetår. Eftersom statens andel i kostnaderna

för bidragsförskotten utbetalas i efterskott för budgetår och detsamma

förutsättes gälla beträffande statens andel i kostnaderna för utfyllnadsbidragen,

kommer kostnadsökningen inte att belasta statsbudgeten

för nästkommande budgetår.»

I anslutning till förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

anför statsrådet vidare bl. a.

»Av 1 § 1 st., vars formulering nära ansluter till ordalagen i 1 § 1 st.

bidragsförskottslagen, framgår, att utfyllnadsbidrag skall utgå endast under

förutsättning att underhållsbidraget fastställts genom domstolsbeslut som

meddelats före den 1 april 1957 eller i avtal som slutits före nämnda dag.

Denna förutsättning kan ej anses uppfylld, om ett före den 1 april 1957 bestämt

underhållsbidrag efter nämnda dag jämkas genom beslut av domstol

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

23

eller genom avtal; i dylikt fall skall alltså utfyllnadsbidrag ej utges. Vidare

fordras, att underhållsbidraget —- dvs. det utdömda eller avtalade beloppet,

i förekommande fall förhöjt enligt 1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag

— ej uppgår till 720 kronor för år. Är dessa båda förutsättningar

uppfyllda, skall utfyllnadsbidrag utges med vad som brister i sistnämnda

belopp dvs. för år räknat med skillnaden mellan 720 kronor och

underhållsbidragets belopp. Det är härvid utan betydelse om bidragsskyldigheten

fullgöres eller ej; en annan sak är, att barnet i senare fallet äger

erhålla inte bara utfyllnadsbidrag utan också bidragsförskott. Tilläggas må,

att utfyllnadsbidrag — liksom bidragsförskott — enligt förslaget skall utgå

även i de fall, då skyldigheten att utgiva underhållsbidrag åvilar barnets

moder.

Stadgandet i 1 § 2 st. om att utfyllnadsbidrag ej skall utgå till barn, vars

föräldrar sammanbor, eller till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige,

överensstämmer med vad som gäller enligt bidragsförskottslagen.

Enligt förslaget skall utfyllnadsbidrag ej heller utges till barn, som

för sin försörjning uppenbarligen ej har behov av sådant bidrag. Med detta

stadgande avses inte annat än att skapa ett underlag för att vägra utfyllnadsbidrag

i fall då barnet lever under så goda ekonomiska förhållanden,

att stödåtgärder av förevarande slag uppenbarligen är obefogade.

Det är angeläget att administrationen av utfyllnadsbidragen göres så

enkel och kostnadsbesparande som möjligt. För att så skall bli fallet bör

bestämmelserna rörande utfyllnadsbidragen så nära som möjligt ansluta

till reglerna för bidragsförskotten. De stadganden i bidragsförskottslagen,

som i tillämpliga delar bör gälla beträffande utfyllnadsbidragen, återfinns

i lagens 2—4 §§, 7 §, 11 § 1—3 mom., 12—14, 20, 21 samt 23-—25 §§. En

hänvisning till dessa lagrum, för vilka en kortfattad redogörelse lämnats i

avsnittet om gällande bestämmelser, har gjorts i förslagets 2 §. Härutöver

har — i syfte att undvika utbetalningar av belopp på mindre än 5 kronor

i månaden — i sistnämnda paragraf upptagits ett stadgande av innehåll

att utfyllnadsbidrag, som understiger 60 kronor för år, skall utgå endast

under förutsättning att barnet för den tid, på vilken utfyllnadsbidraget

belöper, jämväl äger uppbära bidragsförskott.»

Utskottet

1 propositionen föreslås att maximibeloppet för bidragsförskott fr. o. in.

den 1 juli 1957 höjes från 600 till 720 kronor för barn och år. Tillika föreslås

att vissa kategorier av barn, beträffande vilka familjerättsligt underhållsbidrag

å belopp understigande 720 kronor för år fastställts före den 1 april

1957, skall äga att av allmänna medel erhålla vad som brister i nämnda belopp,

s. k. utfyllnadsbidrag.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

En höjning av miximibeloppet för bidragsförskott till 1 200 kronor för

barn och år föreslås i motionerna I: 49 och II: 26, I: 384 och II: 395 samt

II: 230. I motionerna 1: 493 och II: 624 föreslås att jämväl utfyllnadsbidrag

av det slag som avses i propositionen skall utgå intill ett belopp av 1 200 kronor

för år. I motionen II: 625 yrkas avslag å propositionens förslag om utfyllnadsbidrag.

Slutligen har i motionerna I: 49 och II: 26 samt II: 230 hemställts om höjning

av maximibeloppet för de särskilda barnbidragen från 600 till 1 200

kronor för barn och år.

Utskottet vill till en början framhålla, att olika undersökningar visat,

att de ofullständiga familjerna ofta lever under svåra ekonomiska förhållanden.

Det är med hänsyn särskilt till berättigad omtanke om barnens bästa

naturligt och befogat att samhället griper in för att inom ramen för sina

resurser bistå dessa sämre lottade grupper. Bland olika familjestödjande åtgärder

bör ur skilda synpunkter de som syfta till ett tillgodoseende av de

ofullständiga familjernas behov förtjäna särskild uppmärksamhet.

Vid ett ställningstagande till de frågor, som aktualiserats genom föreliggande

proposition och motioner, har man emellertid att beakta det särskilda

läge som skapats för däri berörda understödsformer till följd av allmänna

pensionsberedningens innevarande år avlämnade betänkande om förbättrad

pensionering. Beredningen förordar, att de särskilda barnbidragen den 1 juli

1960 avlöses av andra förmåner. Enligt beredningens förslag skall huvudparten

av de särskilda barnbidragen ersättas av barnpensioner, vilka skall

utgå med 750 kronor om året till varje barn under 19 år som förlorat sin

huvudsakliga försörjare. I de fall, där försörjaren lever, föreslås att ett inkomstprövat

barntillägg till dennes folkpension skall utgå i stället för särskilt

barnbidrag, varvid tilläggets maximibelopp sättes lika med barnpensionen,

d. v. s. 750 kronor. Slutligen föreslås, att de särskilda barnbidrag,

som utgår till utomäktenskapliga barn med okänd fader, ersättes med ett

jämförligt stöd inom barnavårdens ram. Vidare må här nämnas att familjeberedningen

förordat en sammanslagning av bidragsförskotten och de särskilda

barnbidragen till en understödsforin.

Det torde med hänsyn till det samband som sålunda föreligger vara uppenbart

att ett slutgiltigt ställningstagande till frågan om utformningen av familjestödet

på förevarande område icke kan tas förrän spörsmålet om pensioneringens

utformning vunnit sin lösning.

Sedan det nuvarande maximibeloppet för bidragsförskott fastställdes i

mars 1953 har genom penningvärdeförsämringen förmånens realvärde

minskats. Utgår man vid bedömning av värdeförskjutningen från förändringen

av levnadskostnadsindex (utan skatter och sociala förmåner),

finner man att talet för denna index i mars 1953 var 213 (1935 — 100),

medan motsvarande tal för mars 1957 med ledning av konsumentprisindex

approximativt kan beräknas till 237. Höjningen utgör drygt It procent. Den

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

i propositionen förordade höjningen av maximibeloppet till 720 kronor

motsvarar en höjning av 20 procent. Den föreslagna höjningen är alltså större

än vad som motiveras enbart av hänsyn till levnadskostnadernas stegring.

En något större höjning än vad som kan grundas allenast på ett strikt hänsynstagande

till levnadskostnadernas förändring kan dock vara påkallad av

berättigade strävanden att stärka stödet för de ofullständiga familjerna.

Enligt utskottets mening kan det emellertid icke vara lämpligt att nu företaga

en höjning som går utöver den ram som skisserats av allmänna pensionsberedningen

genom dess förslag angående barnpensionerna i det tilltänkta

pensionssystemet. Utskottet finner den i propositionen förordade

höjningen med hänsyn till föreliggande omständigheter väl avvägd och tillstyrker

densamma. Utskottet kan alltså icke biträda de motionsvis framförda

förslagen om höjning därutöver. Det förhöjda maximibeloppet bör

gälla med avseende å underhållsbidrag som belöper å tid efter ingången av

juli månad 1957.

Det till grund för förslaget om utfyllnadsbidrag liggande syftet att bringa

hjälp i de fall, där underhållsbidrag till barn utgår med orimligt låga

belopp, finner utskottet beaktansvärt. Mot den utformning understödsformen

fått och tidpunkten för förslagets framläggande kan dock resas vissa

invändningar. Sålunda har under den föreslagna bidragsformen icke kunnat

inräknas de fall där domstolsbeslut eller avtal om skyldighet att utgiva underhållsbidrag

över huvud taget icke föreligger. En avgränsning har — för

förhindrande av missbruk — vidare måst göras till de underhållsbidrag som

fastställts före den 1 april 1957. Härigenom kommer de fall, där underhållsbidragen

efter nämnda tidpunkt fastställts till lägre belopp än 720

kronor för år, att falla utanför lagens tillämpningsområde. Mot den principiella

utformningen av bidraget som ett komplement till den föreliggande

civilrättsliga bidragsskyldigheten kan anföras att, då genom lagen skapas

garanti för ett visst minimistöd, detta kan få som följd att vårdnadshavare

kan finna det mindre angeläget att söka få till stånd höjning av utgående

familjerättsliga underhållsbidrag, oaktat sådan höjning skulle varit lagligen

möjlig. Det hade vidare måhända också varit lämpligare om förslaget framlagts

vid sådan tidpunkt att detsamma kunnat utformas i närmare anslutning

till de regler, som i en nära framtid kan förväntas komma att ersätta de

nuvarande särskilda barnbidragen.

Trots de betänkligheter, som sålunda och i övrigt kan resas mot det föreliggande

lagförslaget, vill utskottet emellertid — med hänsyn till att detsamma

dock tillgodoser en stor del av de angelägna behov, som föreligger på

området, och under beaktande av att det är av vikt att möjliga hjälpåtgärder

icke fördröjes — icke motsätta sig att förslaget upphöjes till lag. Utskottet

får därför, ehuru med viss tvekan, tillstyrka propositionen jämväl i denna

del. Härav följer att utskottet avstyrker det i motionen II: 625 framställda

yrkandet om avslag å propositionen i förevarande hänseende. Redan av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

den ståndpunkt utskottet enligt ovan intagit till frågan om bidragsförskottets

maximibelopp följer att utskottet icke kan ansluta sig till vad i motionerna

I: 493 och II: 624 föreslagits om att utfyllnadsbidrag skall utgå intill

ett belopp av 1 200 kronor för år.

Vid detalj granskning av det föreliggande förslaget till lagtext har utskottet

funnit anledning till erinringar allenast med avseende å bestämmelsen i 1 §

andra stycket att utfyllnadsbidrag ej skall utgå till barn, som för sin försörjning

uppenbarligen ej har behov av dylikt bidrag. Enligt vad i propositionen

anföres avses med detta stadgande intet annat än att skapa ett underlag

för att vägra utfyllnadsbidrag i fall då barnet lever under så goda ekonomiska

förhållanden, att stödåtgärder av förevarande slag uppenbarligen är

obefogade. En restriktiv användning av undantagsbestämmelsen torde alltså

vara avsedd, och häremot har utskottet intet att invända. Vad som däremot

inger betänkligheter är att den föreslagna bestämmelsen synes vara ägnad att

skapa ovisshet och osäkerhet vid tillämpningen. Man måste här beakta att

tillämpningen av lagen kommer att handhavas av ett stort antal olika myndigheter

med skilda förhållanden för ögonen, vilket lätt kan leda till olika

bedömningsgrunder. Genom bestämmelsen försvåras också administrationen

av bidragsformen. Det torde med fog kunna göras gällande att olägenheterna

med en sådan bestämmelse är så stora, att de inte står i rimlig proportion till

vad som står att vinna genom densamma. Utskottet finner därför att bestämmelsen

bör utgå.

I anslutning till i motionerna I: 49 och II: 26 samt II: 230 framförda yrkanden

om höjningen av maximibeloppen beträffande de särskilda barnbidragen

till 1 200 kronor för barn och år vill utskottet till en början uttala,

att utskottet delar motionärernas uppfattning, att utskottet finner en höjning

av nu gällande maximibelopp, som fastställdes år 1953 — samtidigt med

motsvarande maximibelopp för bidragsförskotten — väl motiverad. Maximibeloppen

för de särskilda barnbidragen bör icke vara lägre än motsvarande

belopp beträffande bidragsförskotten.

Trots att en höjning av de särskilda barnbidragens maximibelopp i och för

sig är väl motiverad, är dock utskottet med hänsyn till det samband som

föreligger mellan de särskilda barnbidragen och frågan om utformningen av

det framtida pensioneringssystemet icke berett att nu tillstyrka en sådan

höjning. Enligt utskottets mening bör pensionsfrågans lösning avvaktas

innan ändringar vidtages. Utskottet vill dock understryka vikten av att en

motiverad förbättring av förmånerna icke uppskjutes mer än nödvändigt.

Erforderliga åtgärder — eventuellt i form av provisorisk höjning av nuvarande

bidragsbelopp i avvaktan på pensionsreformens genomförande — bör

tas under övervägande så snart frågekomplexet kan överblickas och förhållandena

eljest det medger.

Med hänsyn till det samband som enligt vad ovan framhållits föreligger

mellan de särskilda barnbidragen och pensionsfrågorna är det icke heller

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

lämpligt att nu taga ståndpunkt till spörsmålet huruvida den nuvarande

inkomstprövningen av de särskilda barnbidragen skall bestå. Utskottet avstyrker

därför jämväl det i motionen II: 230 framställda yrkandet om slopande

av inkomstprövningen beträffande berörda bidrag.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen

den 11 juni 1943 (nr 382);

B. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag

— måtte med avslag å motionerna 1: 493 och II: 624

samt II: 625 för sin del antaga förslaget med den ändringen,

att 1 § erhåller följande, som utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

1 §•

(Utskottets förslag)

1 §•

Barn, vars------belopp (utfyllnadsbidrag).

Utfyllnadsbidrag'' må ej utgå till

barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans

med den underhållsskyldige. Ej heller

må utfyllnadsbidrag utgå till

barn, som för sin försörjning uppenbarligen

ej har behov av dylikt bidrag.

Utfyllnadsbidrag må ej utgå till

barn, vars föräldrar sammanbo, eller

till barn, som bor tillsammans med

den underhållsskyldige.

C. att motionerna

1) I: 49 och II: 26,

2) I: 384 och II: 395 samt

3) II: 230,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 7 maj 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz, Åkesson* och Alvar Andersson*;
från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Odhe, fru Ekendahl,

herr Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, fröken Sandell, fröken Wetterström*

och fru Eriksson i Ängelholm*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

I. Vid utskottets hemställan under A

av fru Carlqvist.

II. Vid utskottets hemställan under B

av herr Mannerskantz och fröken Wetterström, som ansett

a) att det avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 25 börjar med »Det till

grund» och på s. 26 slutar med »bestämmelsen bör utgå», bort ersättas med

text av följande lydelse:

I förslaget till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag knyter man

samman en civilrättslig underhållsskyldighet med ett ekonomiskt ansvar,

som samhället påtar sig. Staten kan icke göra gällande krav mot den underhållsskyldige

för utbetalt fyllnadsbidrag såsom fallet är beträffande bidragsförskotten.

Detta kan komma att inverka negativt på återkravet och återbetalningen

från den underhållsskyldige. Om samhället påtar sig ett slags

garanti för visst till beloppet fastslaget underhållsbidrag till skilsmässobarn

och barn utom äktenskapet synes det ofrånkomligt att detta kommer att

leda till ökade svårigheter och även minskade ansträngningar att utverka underhållsbidrag

till högsta möjliga belopp.

Den fortlöpande penningvärdeförsämringen gör säkerligen en ny generell

höjning av underhållsbidragen nödvändig, och det måste under alla förhållanden

synas önskvärt och riktigt att de underhållsskyldigas betalningslörmåga

utnyttjas till fullo. Det bör således vara angeläget att företa åtgärder

som syftar till att föra upp storleken av de aktuella underhållsbidragen.

Enligt vad som framkommit har de civilrättsliga möjligheterna ännu

inte helt utnyttjats. Den allmänna reala inkomstutvecklingen samt penningvärdeförsämringen

medför att berättigade krav kan resas på en betydande

höjning av de utgående civilrättsliga underhållsbidragen. Man kan däremot

icke göra gällande att den i och för sig berättigade höjningen — innan närmare

till hands liggande möjligheter tillvaratagits — skall bekostas av skattebetalarnas

medel. Härtill kommer att det i nuvarande ekonomiska situation

s. 29 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1957 29

måste te sig vanskligt att ytterligare belasta statsbudgeten med nya utgifter.

Dessa har redan överskridit gränsen för statens ekonomiska bärkraft, vilket

de under senare tid gjorda försöken att öka statsinkomsterna tydligt visar.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts finner sig utskottet böra i enlighet

med yrkandet i motionen II: 625 avstyrka det i propositionen framlagda förslaget

till lag om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

b) att utskottet bort hemställa

B. att riksdagen med bifall till motionen II: 625 måtte —

med avslag jämväl å motionerna I: 493 och II: 624 — avslå

det i propositionen nr 139 framförda förslaget till lag om

utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:279 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 8 § bidragsförskottslagen dem 11 juni 1943 a1 i texten