Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

1957-05-14 · 24 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 23 av 24 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:31, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

1

Nr 31

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen

m. m., dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 5 april 1957 dagtecknad proposition, nr 167, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) lag om ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen den 26 maj

1954 (nr 280);

2) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254)

om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. in. föranledda arbetsuppgifter;
3)

lag angående ändring i lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i

vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.; samt

4) lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med

vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg.

De vid propositionen fogade lagförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen den 26

maj 1954 (nr 280)

Härigenom förordnas, att 1 § allmänna ransoneringslagen den 26 maj

1954 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Kommer riket--------tredje stycket.

Vid krigsfara —------ Konungen upphävt.

Har till följd av krig, vari riket be- Har till följd av krig, vari riket befunnit

sig, eller krig mellan främ- funnit sig, eller krig mellan främmande

makter eller annan utom ri- mande makter eller annan utom ri
1

Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 9 stiml. 2 avd. Nr 31

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

(Gällande lydelse)

ket inträffad utomordentlig händelse

uppkommit knapphet eller betydande

fara för knapphet inom riket

på förnödenhet, som erfordras för

krigsbruk eller för ekonomisk försvarsberedskap

eller som eljest är av

vikt för befolkningen eller produktionen,

äger Konungen med riksdagens

samtycke förordna, att vad i 2

—5 §§ stadgas, helt eller delvis, skall

under viss tid, högst ett år varje

gång, äga tillämpning.

Föreskrift enligt —

Vid meddelande--

Under tid---

(Föreslagen lydelse)

ket inträffad utomordentlig händelse

uppkommit knapphet eller betydande

fara för knapphet inom riket på

förnödenhet, som erfordras för krigsbruk

eller för ekonomisk försvarsberedskap

eller som eljest är av vikt

för befolkningen eller produktionen,

äger Konungen med riksdagens samtycke

förordna, att vad i 2—5 §§

stadgas, helt eller delvis, skall under

viss tid, högst ett år varje gång, äga

tillämpning. Såvitt angår 2 § må

Konungen utan samtycke av riksdagen

meddela förordnande som nu

sagts, om riksdagens beslut ej kan

utan synnerlig olägenhet avvaktas.

Sådant förordnande skall inom en

månad eller, om riksdagssession ej

pågår, inom en månad från början

av nästkommande session underställas

riksdagen. Vad i andra stycket

sägs om påföljden, därest underställning

ej sker eller riksdagen ej inom

två månader gillar förordnandet,

skatt äga motsvarande tillämpning i

fall som nu avses.

--där angives.

— — omständigheterna föranledes.

6—46 §§ tillämpas.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

3

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om

skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m.

föranledda arbetsuppgifter

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 15 juni 1939 om skyldighet för

kommun att fullgöra vissa av krig m. in. föranledda arbetsuppgifter skall

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

1

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, föror dna, att vad i 2—

7 §§ stadgas skall äga tillämpning;

dock må förordnande, som nu sagts,

ej meddelas, med mindre Konungen

låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen

ändock skall sammanträda inom

trettio dagar. Varder ej meddelat

förordnande av nästfoljande riksdag

inom trettio dagar från riksdagens

början gillat, skall detsamma efter

utgången av nämnda tid upphöra att

lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

(Föreslagen lydelse)

§•

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2—7 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, eller under andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

eller i övrigt under förhållanden,

som avses i 1 § tredje stycket allmänna

ransoneringslagen, äger Konungen

förordna, att nämnda bestämmelser

skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket

sägs skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad eller, om

riksdagssession ej pågår, inom en

månad från början av nästkommande

session underställas riksdagen för

dess prövning av frågan huruvida förordnandet

skall bestå. Blir förordnandet

icke inom två månader från

det underställningen skett av riksdagen

gillat, skall detsamma vara förfallet.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall

mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § och 2 § 2 mom. lagen den 22 juni 1939

om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m. in. ävensom

slutbestämmelserna till lagen skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse)

1

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, i den mån så

prövas nödigt förordna, att vad i 2—4

§§ stadgas skall äga tillämpning. Varder

ej meddelat förordnande av nästföljande

riksdag inom trettio dagar

från riksdagens början gillat, skall

detsamma efter utgången av nämnda

tid upphöra att lända till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för handen,

som i första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

2

2 mom. Vad i 1 mom. sagts medför

ej inskränkning i:

aktieägares rätt till teckning eller

erhållande av det antal nya aktier i

bolaget, som svarar mot hans andel

i det förutvarande aktiekapitalet,

den rätt att teckna eller erhålla nya

aktier, som, där någon under tiden

för giltigheten av förordnande enligt

1 § annorledes än genom teckning

eller överlåtelse bekommit aktie, vid

tiden härför enligt bolagsordningen

var förenad med aktien.

(Föreslagen lydelse)

§•

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2—4 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket

sägs skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad underställas

riksdagen för dess prövning av

frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall

detsamma vara förfallet.

§•

2 mom. Vad i 1 mom. sagts medför

ej inskränkning i:

aktieägares rätt till teckning eller

erhållande av det antal nya aktier i

bolaget, som svarar mot hans andel i

det förutvarande aktiekapitalet,

den rätt att teckna eller erhålla

nya aktier, som, där någon under tid

då 2—4 §§ äga tillämpning annorledes

än genom teckning eller överlåtelse

bekommit aktie, vid tiden härför

enligt bolagsordningen var förenad

med aktien.

Denna lag---Svensk författningssamling.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

(Gällande lydelse)

Vad i denna lag stadgas skall icke

gälla med avseende å rätten för utlänning

att överlåta sådan andel i

fartyg eller sådan aktie, som vid den

tid då förordnande enligt 1 § träder

i tillämpning redan äges av utlännling,

eller sådan rätt till tidsbefraktning

av eller nyttjanderätt till fartyg,

som vid samma tid tillkommer utlänning,

ej heller å den rätt att teckna

eller erhålla nya aktier, som vid sådan

tid enligt bolagsordningen må

tillkomma aktieägare.

(Föreslagen lydelse)

Vad i denna lag stadgas skall icke

gälla med avseende å rätten för utlänning

att överlåta sådan andel »

fartyg eller sådan aktie, som vid den

tid då 2—i §§ träda i tillämpning redan

äges av utlänning, eller sådan

rätt till tidsbefraktning av eller nyttjanderätt

till fartyg, som vid samma

tid tillkommer utlänning, ej heller å

den rätt att teckna eller erhålla nya

aktier, som vid sådan tid enligt bolagsordningen

må tillkomma aktieägare.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 mars 1940 (nr 176) med vissa

bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 21 mars 1940 med vissa bestämmelser

om fraktfart med svenska fartyg skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §•

Vid krig eller krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen, när riksdagen

ej är samlad, förordna, att vad

i 2 och 3 §§ stadgas skall äga tillämpning.

Varder ej meddelat förordnande

av nästf oljande riksdag inom

trettio dagar från riksdagens början

gillat, skall detsamma efter utgången

av nämnda Hd upphöra att lända

till efterrättelse.

Prövas under tid, då riksdagen är

samlad, förhållanden vara för han
-

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2 och 3 §§ äga tilllämpning.

Vid krigsfara, vari riket

befinner sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen förordna,

att nämnda bestämmelser skola tilllämpas.

Förordnande som i första stycket

sägs skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad underställas

riksdagen för dess prövning av

frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Blir förordnandet icke inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

(Gällande lydelse)

den, som $ första stycket sägs, äger

Konungen med riksdagens samtycke

meddela förordnande, som där avses.

(Föreslagen lydelse)

två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall detsamma

vara förfallet.

Denna lag träder i kraft dagen efter

den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket

i Svensk författningssamling.

I samband med propositionen har utskottet behandlat två i anledning av

densamma väckta motioner, nämligen nr 522 i första kammaren av fru

Gärde Widemar m. fl. samt nr 666 i andra kammaren av herr Kollberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, yrkas, att riksdagen måtte

1) avslå den i propositionen föreslagna ändringen i allmänna ransoneringslagen,

samt

2) vidtaga de ändringar i övriga författningsförslag som blir en följd av

detta yrkande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de genom propositionen

framlagda lagförslagen, ävensom i fråga om de skäl, som motionärerna

åberopat för sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför

icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionen II: 666.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås under hänvisning till erfarenheterna från Suezkrisen

sådan ändring i allmänna ransoneringslagen, att Kungl. Maj :t — som

f. n. i fredstid kan sätta lagens bestämmelser i tillämpning endast med riksdagens

i förväg lämnade samtycke — i brådskande fall skall i fredstid kunna

införa ransonering och andra regleringar enligt 2 § sagda lag utan att begära

riksdagens godkännande förrän efteråt.

Vidare föreslås vissa moderniseringar av formerna för förordnande om

tillämpning av tre andra beredskapslagar, berörande kommunernas skyldighet

att medverka vid kristidsadministrationen samt sjöfartsnäringen.

Inledning

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har vid lagrådsremissen

inledningsvis anfört följande.

»I anledning av Suezkrisen blev det i november 1956 nödvändigt att sätta

allmänna förfogandelagen den 26 maj 1954 (nr 279) och allmänna ranso
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

neringslagen samma dag (nr 280) i tillämpning för tiden till och med den

30 juni 1957. De erfarenheter, som därvid gjordes, har föranlett mig att till

övervägande upptaga frågan om reglerna för förordnande om tillämpning

av dessa lagar är lämpligt utformade. Detta spörsmål har fortfarande särskild

aktualitet, eftersom förhållandena i fråga om försörjningen med flytande

bränsle ännu är så ovissa att det icke kan bedömas om åtgärder med

stöd av lagarna kommer att erfordras även efter den 30 juni i år. Inom

handelsdepartementet har upprättats en den 14 februari 1957 dagtecknad

promemoria, i vilken på anförda skäl föreslås vissa ändringar i nämnda

regler. I promemorian föreslås dessutom ändringar i motsvarande regler i

vissa andra s. k. beredskapslagar, bl. a. lagen den 15 juni 1939 (nr 25b)

om skgtdighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter,

lagen den 22 juni 1939 (nr 299) om förbud i vissa fall mot

överlåtelse eller upplåtelse av fartyg in. m. och lagen den 21 mars 19b0 (nr

176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska fartyg.»

Efter remiss har yttranden över promemorian avgivits av kommerskollegium,

jordbruksnämnden, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

länsstyrelserna i Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs samt Norrbottens

län, sjöfartsstyrelsen — som haft att yttra sig blott över de båda

sist nämnda förslagen —■ Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i

Sverige, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges lantbruksförbund, förening u. p. a., Stockholms handelskammare,

Skånes handelskammare, handelskammaren i Karlstad, Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare ävensom Svenska stadsförbundet,

som yttrat sig blott beträffande lagen rörande kommuns skyldighet.

Yttranden i ärendet har sedermera inkommit jämväl från Svenska

landskommunernas förbund samt — efter det proposition till riksdagen

beslutats -—• även från Sveriges redareförening, som yttrat sig blott över de

båda lagarna berörande sjöfartsnäringen.

Den allmänna förfogande- och ransoneringslagstiftningen

För gällande bestämmelser i ämnet hänvisas till den i propositionen, s,

9—10, lämnade redogörelsen.

Promemorian. Den fråga, som behandlas i promemorian, rör utformningen

av reglerna i 1 § tredje stycket i vardera lagen om riksdagens medverkan

vid tillämpningsförordnande i fredstid, d. v. s. i fall då landet ej är i krig

eller krigsfara. Det erinras till en början om vissa under förarbetena till de

allmänna förfogande- och ransoneringslagarna fällda uttalanden. I dessa

betonades vikten av att reglerna utformades så att riksdagen erhöll fullgoda

möjligheter att noggrant och ingående pröva huruvida och i vilken omfattning

lagarna i fredstid borde sättas i tillämpning i ett aktuellt fall. Såväl

den utredning på vars förslag lagarna tillkom (SOU 1952: 24 s. 91 f.) som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

departementschefen (prop. 20/1954 s. 87) och andra lagutskottet vars utlåtande

i anledning av propositionen godkändes av riksdagen (uti. 19/1954

s. 71 f.) fann att det med de sedermera genomförda reglerna skulle finnas

alla möjligheter för att nämnda spörsmål skulle bli lika noggrant prövade

som då det gäller att antaga en ny lag. Det framhölls, att lagarnas konstruktion

gjorde det möjligt för riksdagen att, under behörigt hänsynstagande till

det vid tillfället rådande läget, begränsa samtycket till att avse blott vissa

förfogande- eller ransoneringsåtgärder eller vissa försörjningsområden eller

varugrupper eller att gälla kortare tid än ett år. Man ansåg, att kravet på

riksdagens samtycke borgade för att lagarna icke skulle utnyttjas för ändamål,

som stred mot deras syfte. Frågan, huruvida samtliga förutsättningar

för lagarnas tillämpning förelåg, skulle avgöras under sedvanliga parlamentariska

foriner. Vid riksdagsdebatterna kunde frågan allsidigt belysas.

I promemorian itrågasättes om reglerna för förordnande om tillämpning

av de båda lagarna verkligen tillgodoser de angivna synpunkterna. Detta gäller

såväl intresset att kunna ingripa tillräckligt snabbt och vid den lämpligaste

tidpunkten som, framför allt, riksdagens möjligheter att noggrant pröva

framställningen om samtycke.

I promemorian anföres, att utredningen (betänkandet s. 60) funnit att

det, om effektiviteten icke skulle eftersättas, vid det övervägande antalet

regleringsåtgärder måste oawisligen krävas att åtgärderna icke röjdes i förväg.

I fråga om konsumtionsvaror fann utredningen detta utan vidare uppenbart.

Men även vid andra regleringar kunde en offentlighet i förväg skapa

stora svårigheter för regleringarnas behöriga genomförande. Utredningen

påpekade dock att detta ej gällde bl. a. vid ransonering av förnödenheter,

som icke kunde bli föremål för hamstring.

Enligt promemorian torde det, om en reglering måste införas i ett läge,

då krig eller krigsfara ej råder, med lagstiftningens gällande utformning i

fråga om riksdagens medverkan ofta icke kunna undvikas att åtgärderna

åtminstone i väsentliga delar blir kända i förväg, eftersom förfogande- och

ransoneringslagstittningen i regel måste sättas i tillämpning i samband med

att regleringen införes. Även i gynnsammaste fall måste propositionen med

begäran om samtycke till tillämpningsförordnandet lämnas två dagar innan

legleringen kan träda i kraft. Självfallet bör allmänheten av psykologiska

skäl i samband därmed informeras om de tillämnade åtgärderna; även om

så ej skulle ske torde det i regel stå ldart vilket område som i första hand

beröres. I de fall, då regleringen rör hamstringskänsliga varor, kan således

de av utredningen påtalade olägenheterna av för tidigt offentliggörande icke

undvikas. Särskilt är detta fallet om lagarna måste sättas i tillämpning då

riksdagssession icke pågår. Det kan då icke ske med två dagars varsel, eftersom

riksdagen måste inkallas, utan åtgärderna kommer att vara kända

betydligt längre tid i förväg. Dessutom är det en så alarmerande åtgärd att

kalla in riksdagen under dess ferier att man enligt promemorian kan förutse

att stark oro kommer att vållas därav.

Kravet på riksdagens föregående samtycke anses i promemorian i viss

mån begränsa möjligheterna att ingripa i det lämpligaste ögonblicket. Kungl.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

Maj :ts beslut måste i realiteten fattas innan propositionen avlämnas. Om

läget är ovisst och en snabb skärpning kan befaras, kan detta medföra att

en reglering införes tidigare än som eljest skulle ha skett. Kungl. Maj:t

torde nämligen i ett sådant fall icke dröja med framställningen till riksdagen

och därigenom riskera att ingripandet sker för sent. Sedan offentlighet

givits åt de tilltänkta åtgärderna, är det av naturliga skäl svårt att underlåta

att genomföra dem. Dessutom kan offentligheten ha medfört en harnstringsvåg,

som i sådan grad ökar faran för försörjningen, att en reglering,

som eljest kanske icke hade varit nödvändig, måste införas.

Förutom de verkningar, som gällande bestämmelser sålunda kan medföra

i fråga om regleringens effektivitet och — i kritiska lägen — folkförsörjningen

och försvarsberedskapen, kan- det enligt promemorian på grund av

risken för olägenheter även vara olämpligt att, på sätt man tänkte sig vid

lagarnas antagande, inskränka tillämpningsförordnandet i fråga om fullmakternas

omfattning. Om läget ger anledning befara en utveckling, som

kan komma att nödvändiggöra ytterligare regleringar, bör statsmakterna

icke sätta sig i den situationen att en sådan reglering måste föregås av en ny

riksdagsbehandling med åtföljande oro och olägenheter. Kungl. Maj:t torde

därför knappast kunna undgå att begära riksdagens samtycke till att lagstiftningen

sättes i tillämpning i sin helhet, även om tills vidare endast begränsade

åtgärder skola vidtagas.

Ytterligare framhålles att risken för att regleringen till följd av för tidigt

offentliggörande skall bli mindre effektiv medför att riksdagsbehandlingen

måste ske med den allra största skyndsamhet såsom fallet var i november

1956. Statsmakterna anses i själva verket knappast vara benägna att

underlåta att tillgripa en dylik snabbehandling av ärendet i riksdagen i andra

fall än då det är uppenbart att en för tidig kännedom om regleringen

icke medför några vådor. Genom snabbehandlingen beskäres i hög grad

riksdagens möjligheter att noggrant pröva en framställning om samtycke

till lagstiftningens sättande i tillämpning. Motionstiden kan ej iakttagas och

i praktiken måste det bli svårt för någon enskild riksdagsman att motionera

i frågan. Den tid, som kan anslås för riksdagens behandling av ärendet,

blir alltför kort för att ärendet skall hinna noggrant övervägas. Någon allsidig

belysning av frågan kan knappast förekomma vid riksdagsdebatterna.

Redan den korta tid, som står till buds för riksdagens ledamöter att sätta

sig in i frågan, är ett hinder för diskussion. Härtill kommer att ingripande

kan bli nödvändigt i en situation, då läget är så ovisst att tillräckligt sakunderlag

för ett meningsutbyte saknas. Dessutom kan diskussionen hämmas

av medvetandet att det kan vara olämpligt att vissa uppgifter ges offentlighet

innan ingreppet skett. Trots detta torde riksdagen knappast kunna

la ansvaret att neka Kungl. Maj: t fullmakter, då Kungl. Maj :t anser sig i

behov av sådana.

Möjligheten för riksdagen att behålla det faktiska avgörandet i sin hand

anses i promemorian vara avsevärt större i krigsfarefallet, då riksdagens

godkännande i efterhand kräves för att ett förordnande om tillämpning av

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

lagstiftningen skall äga giltighet, liksom vid tillämpning av allmänna prisregleringslagen,

som har samma regler även för förordnande i fredstid.

Ärendet kan då behandlas i riksdagen utan större brådska, motionstiden kan

iakttagas och tid för erforderligt övervägande av saken ges. De hinder, som

fanns för en offentlig debatt i saken, innan regleringen genomfördes, torde

ej längre äga samma styrka och läget kan ha hunnit klarna. Med en sådan

ordning kan även önskemålen om begränsning av fullmakterna tillgodoses,

varjämte olägenheter till följd av för tidigt offentliggörande kan undvikas

och den lämpligaste tidpunkten fritt väljas.

Det anförda ger enligt promemorian vid handen att de syften, som man

velat tillgodose genom att kräva riksdagens samtycke för tillämpning av förfogande-

och ransoneringslagstiftningfen i fredstid, bättre tillgodoses genom

en föreskrift om riksdagens godkännande i efterhand.

Mot eu sådan ordning anses i promemorian väsentligen två invändningar

kunna göras. Det kan påstås att redan den omständigheten att riksdagens

samtycke krävs för tillämpningen är en garanti för att lagstiftningen ej tillgripes

annat än när fullgoda skäl föreligger och för att lagarna ej begagnas

för ändamål, som strider mot deras syfte. Med hänsyn till vad i promemorian

anförts om riksdagens möjligheter att sakligt pröva en framställning om

samtycke anses innebörden av ett sådant påstående egentligen endast vara

att Kungl. Maj :t i det längsta skulle dra sig för att gå till riksdagen. Endast

i det — enligt promemorian enbart teoretiska — fallet, att Kungl. Maj:t

skulle tämligen uppenbart sakna grund för sin framställning om samtycke,

torde riksdagen kunna vägra begärda fullmakter. För övrigt torde Kungl.

Maj :t alltid vara obenägen att, annat än när det verkligen är erforderligt,

tillgripa en så ingripande och impopulär åtgärd som att sätta den ifrågavarande

lagstiftningen i tillämpning. Vad angår risken — om någon sådan

föreligger — att Kungl. Maj :t skulle begagna lagstiftningen för ändamål,

för vilka den ej är avsedd, så äger det vanliga konstitutionella ansvaret filllämpning

även i ett dylikt fall och det torde vara lättare att utkräva detta

ansvar, om riksdagen icke på förhand givit sitt samtycke till att lagstiftningen

tillämpas, än då så skett.

Enligt promemorian kan det vidare göras gällande, att det, sedan en reglering

införts, kan möta svårigheter att upphäva denna och att riksdagen

därför, om ej samtycke utan blott efterhandsgodkännande fordras, kan bli

nödsakad godkänna ett tillämpningsförordnande, som icke var sakligt motiverat,

då det meddelades. Med hänsyn till vad förut anförts om riksdagens

möjligheter att vid snabbehandling av begäran om samtycke till att lagstiftningen

sättes i tillämpning bedöma om sakliga skäl föreligger för tillämpningsförordnande,

anses dock i promemorian att risken för att riksdagen

skall lämna sitt samtycke till ett felaktigt förordnande är minst lika stor

som risken för att den skall bli tvungen att i efterhand godkänna ett sådant

förordnande. Om den tid, inom vilken förordnandet skall underställas riksdagen,

göres så kort som en månad, torde faran för att en reglering skall

medföra sådana verkningar att den icke kan upphävas utan alltför stora

olägenheter, icke böra överdrivas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

På grund av vad sålunda anförts föreslås i promemorian, att i allmänna

förfogande- och ransoneringslagarna införes bestämmelser, som möjliggör

för Kungl. Maj :t att, även då krig eller krigsfara ej föreligger, förordna om

tillämpning av lagarna utan att i förväg inhämta riksdagens samtycke därtill.

Det anförda anses emellertid ha tillämpning blott i de fall, då läget är

sådant att samtyckesfrågan måste snabbehandlas i riksdagen. För övriga

fall, exempelvis då det ej är fråga om hamstringskänsliga varor eller då

det endast gäller att förlänga ett redan meddelat tillämpningsförordnande,

anses det icke finnas anledning att av de anförda skälen ändra lagstiftningen.

Förslaget innebär därför att den nuvarande regeln bibehålies som huvudregel

men kompletteras med en undantagsbestämmelse, enligt vilken Kungl.

Maj :t, om avvaktandet av riksdagens beslut måste antagas medföra synnerlig

olägenhet, skall äga meddela tillämpningsförordnande även utan riksdagens

samtycke. Förordnandet skall i sådant fall underställas riksdagen

för dess prövning om det skall bestå. Underställandet bör ske inom en månad.

Även i övrigt bör beträffande dylikt förordnande gälla samma regler

som för förordnande i krigsfarefallet. Det skall sålunda förfalla, om det ej

underställes inom en månad eller om det ej inom två månader från underställandet

gillas av riksdagen.

Yttrandena. Förslaget till ändringar i allmänna förfogande- och ransoneringslagarna

tillstyrkes helt av samtliga hörda myndigheter utom av länsstyrelserna

i Kopparbergs och Norrbottens län samt av riksnämnden för

ekonomisk försvarsberedskap. De båda länsstyrelserna förklarar dock att

de icke vill motsätta sig förslaget, länsstyrelsen i Kopparbergs län likväl endast

under förutsättning att den nya regeln kan begränsas till situationer,

där nuvarande ordning bereder särskilda svårigheter. Riksnämnden tillstyrker

den föreslagna ändringen i ransoneringslagen men avstyrker såvitt rör

förfogandelagen. Av de organisationer, som yttrat sig över förslaget i förevarande

del är det endast Landsorganisationen som direkt tillstyrker det.

Kooperativa förbundet förklarar sig kunna ansluta sig till förslaget men

endast under förutsättning att den »synnerliga olägenhet», som kan föranleda

omedelbart förordnande om lagarnas tillämpning närmare definieras

i lagtexten eller med erforderlig tydlighet anges i propositionen. Grossistförbundet,

industriförbundet, köpmannaförbundet och lantbruksförbundet

avstyrker uttryckligen, medan de börda handelskamrarna ställer sig avvisande

utan att direkt avstyrka. Skånes handelskammare förklarar sig kunna

ansluta sig till förslaget, därest Kungl. Maj :ts befogenheter i fredstid

inskränkes på visst sätt.

I fråga om det närmare innehållet i remissyttrandena i denna del får utskottet

hänvisa till propositionen, s. 14—18.

Departementschefen. Föredragande departementschefen har i förevarande

del vidare anfört.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

»Den allmänna förfogande- och ransoneringslagstiftning som tillkom 1954

är av permanent natur. Den är emellertid så konstruerad att den kan tillämpas

blott i vissa lägen, nämligen främst då landet är i krig eller krigsfara

men under vissa omständigheter även i fredstid, för att trygga försörjningen

med viktiga förnödenheter. Lagstiftningen sättes i fredstid i tillämpning

genom förordnande av Kungl. Maj:t; sådant förordnande får dock icke

meddelas utan att riksdagen i förväg lämnat samtycke därtill.

Lagstiftningen sattes i november 1956 i tillämpning för tiden till och med

juni 1957. Tillämpningsförordnandet föranleddes av Suezkrisen. De erfarenheter

som gjordes i samband därmed har givit anledning att ta under

övervägande huruvida det nyss nämnda kravet på riksdagens samtycke i

alla situationer är lämpligt. Vissa synpunkter i ämnet har samlats i den

nu förevarande departementspromemorian, vari föreslås att lagstiftningen

ändras så att Kungl. Maj :t i undantagsfall får sätta lagstiftningen i tillämpning

utan att i förväg inhämta riksdagens samtycke.

I yttranden över förslaget har invänts, att det gått så kort tid, sedan den

ifrågavarande lagstiftningen tillkom, att man ännu icke kan ha vunnit tillräcklig

erfarenhet av dess tillämpning för att redan nu ändra den. Gentemot

denna åsikt vill jag i likhet med kommerskollegium framhålla, att

man vid lagstiftningens tillkomst saknade all erfarenhet av att i fredstid

sätta förfogande- och ransoneringslagstiftning i tillämpning. Den tidigare

lagstiftningen med bestämmelser rörande dylika förhållanden sattes i tilllämpning

vid krigsutbrottet 1939 och var sedan oavbrutet i tillämpning Lill

och med juni 1954. Härtill kommer att frågan just nu har särskild aktualitet.

Det är ännu för tidigt att avgöra om olje- och bensinransonering måste

ske även under bränsleåret 1957—1958. Ställning till spörsmålet huruvida

det gällande tillämpningsförordnandet skall förlängas för tid efter den 30

juni i år torde emellertid böra tas under innevarande riksdagssession. Härvid

kan det bli av avgörande betydelse, om Kungl. Maj :t kan sätta erforderliga

bestämmelser i tillämpning utan riksdagens föregående samtycke

eller ej.

Under hänvisning till vad sålunda anförts finner jag mig böra, trots att

så kort tid förflutit efter lagarnas tillkomst, nu upptaga den i promemorian

väckta frågan om ändring i reglerna rörande förordnande om tillämpning av

lagarna i fredstid.

Skälet för det vid lagarnas tillkomst uppställda kravet på riksdagens föregående

samtycke till förordnande om tillämpning av lagarna i fred var närmast

av principiell art. Lagstiftningen är av fullmaktsnatur. Den ger Kungl.

Maj :t befogenhet att, i den mån lagarna är i tillämpning, ingripa i enskild

rätt genom förfoganden och regleringar in. in. Dessa befogenheter ansågs

kunna innebära så djupgående intrång i enskild rätt, att de i princip borde

i det aktuella fallet beslutas av Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt på

sätt gäller för vanliga lagar. Vid krig eller krigsfara måste dock den enskilda

rätten träda tillbaka för det gemensamma försvarsintresset och i

sådana lägen är dessutom tvånget att handla snabbt särskilt framträdande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

En avvikelse från den nämnda principen för dylika fall ansågs därför rimlig.

Däremot motsatte sig flera instanser att principen sattes åt sidan även

i fred. När lagarna trots detta utsträcktes även till fredstid, motiverades

detta särskilt med att kravet på riksdagens samtycke innebar att tillämpningsfrågan

skulle bli lika noggrant behandlad som om fråga vore om antagande

av en ny lag. Riksdagens medverkan ansågs i dessa fall vara en garanti

för att lagstiftningen icke tillämpades i strid mot sitt syfte.

Promemorians förslag tar sikte på sådana situationer, då det för effektiviteten

av en reglering, exempelvis därför att den avser hamstringskänsliga

förnödenheter, är av stor vikt att den ej röjes i förväg. Med rådande ordning

kan det icke undvikas att en tilltänkt åtgärd blir känd i förväg, eftersom

riksdagens samtycke måste inhämtas, innan ingripande sker. Särskilt

om åtgärder blir nödvändiga då riksdagssession ej pågår, kan åtgärdernas

verkan bli lidande av nu gällande ordning. Men dessutom måste riksdagsbehandlingen

ske med största möjliga snabbhet — i november 1956 genomfördes

den på två dagar — för att i görlig mån minska olägenheterna

av det förtida offentliggörandet. Till följd härav måste riksdagens möjligheter

till mera ingående prövning i sak bli ytterligt begränsade. Samtidigt

som olägenheter icke kan undvikas i fråga om ingripandets effektivitet,

förloras alltså den garanti, som riksdagens medverkan avsågs att utgöra.

Den slutsats, vartill promemorian sålunda kommit, har icke motsagts i yttrandena.

Även jag biträder den. De angivna nackdelarna av gällande ordning

är enligt min mening så betydande att reglerna bör ändras så att dylika

nackdelar i görlig mån kan undvikas.

Den undantagsregel, som föreslås i promemorian, ger Kungl. Maj:t rätt

att i sådana fall som de nu avsedda, då avvaktandet av riksdagens beslut

måste antagas medföra synnerlig olägenhet, förordna om tillämpning av lagarna

utan att först inhämta riksdagens samtycke; förordnandet skall i

stället inom en månad underställas riksdagen, som kan upphäva det, om det

icke anses vara nödvändigt. Meddelas förordnandet vid en tidpunkt då riksdagssession

ej pågår eller riksdagen icke skall sammanträda inom en månad

måste alltså enligt förslaget riksdagen inkallas till extrasession.

Den mest väsentliga invändning, som riktats mot förslaget, grundar sig

på de principiella synpunkter, som framfördes i samband med lagarnas

tillkomst. Särskilt från företagarorganisationernas sida har dessa synpunkter

understrukits. Avsteget från regeln att riksdagens prövning skall ske

innan lagstiftningen får tillämpas anses innebära ett brott mot principen att

lagarna i fredstid skall få tillämpas blott i en ordning, som i huvudsak

motsvarar det vanliga lagstiftningsförfarandet.

Denna invändning har givit mig anledning att, delvis i anslutning till vad

som anföres i Skånes handelskammares yttrande över promemorian och

till vad riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap föreslagit, undersöka

en annan utväg att med beaktande av de principiella synpunkterna

undanröja de angivna nackdelarna av den gällande ordningen. Denna utväg

innebär, alt undantagsregeln begränsas till att gälla tillämpningen av så
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

dana befogenheter, som erfordras för att genomföra erforderliga åtgärder

under tiden till dess riksdagen hinner sakligt pröva frågan om samtycke

till tillämpning av lagstiftningen i övrigt i erforderliga delar. Kan detta

ske på sådant sätt att Kungl. Maj:ts rätt att utan riksdagens föregående

samtycke sätta lagstiftningen i tillämpning icke avser de mera djupgående

ingripandena däri, torde de principiella invändningarna i avsevärd grad förlora

i styrka. Jag har härvid kommit till det resultatet att det torde vara

tillräckligt, om Kungl. Maj :t utan riksdagens samtycke kan förskaffa sig

de befogenheter som avses i 2 § allmänna ransoneringslagen. Med stöd av

denna paragraf kan de grundläggande bestämmelserna om ransonering utfärdas.

Sålunda kan handeln med och användningen av viss förnödenhet

regleras; dessutom kan under en övergångstid handeln med förnödenheten

förbjudas. Lagrummet ger visserligen icke möjlighet att förfoga över lager

av förnödenheter, som ägaren vägrar att låta ingå i ransoneringen. Med tanke

på den lojalitet, som i ett knapphetsläge kan påräknas från handelns

och industriens sida, finner jag emellertid icke nödvändigt att Kungl. Maj :t

skall kunna erhålla sådan befogenhet utan riksdagens samtycke.

På grund av det anförda förordar jag, att den föreslagna ändringen i lagstiftningen

får den utformningen att i 1 § tredje stycket allmänna ransoneringslagen

— som innehåller bestämmelserna om tillämpningsförordnande i

fredstid — införes en regel, enligt vilken Kungl. Maj:t äger meddela tillämpningsförordnande

såvitt angår 2 §, om riksdagens beslut ej kan utan synnerlig

olägenhet avvaktas. Förordnandet bör underställas riksdagen för dess

prövning av frågan huruvida det skall bestå. Med hänsyn till den begränsning

av undantagsregeln, som jag förordat, anser jag icke nödvändigt att riksdagen

inkallas tilll extrasession för att pröva förordnandet. Det synes tillräckligt

om underställandet, i överensstämmelse med vad som för motsvarande

fall stadgas i allmänna prisregleringslagen, sker inom en månad eller, om

riksdagssession ej pågår, inom en månad från nästkommande riksdagssessions

början.

Lagändringen torde böra träda i kraft snarast, d. v. s. dagen efter den då

lagen därom utkommit av trycket i Svensk författningssamling. Den föreslagna

ändringen torde icke påverka giltigheten av det gällande tillämpningsförordnandet.

Om lagen ändras på föreslaget sätt, anser jag mig kunna förorda att tilllämpningsförordnandet

icke förlänges, därest någon försämring av läget ej

inträder.»

Övriga beredskapslagar

För innehållet i gällande bestämmelser lämnas i propositionen, s. 21—22,

en redogörelse, till vilken utskottet får hänvisa.

Promemorian. I promemorian anses gällande regler om lagarnas sättande

i tillämpning efter 1949 års ändringar i riksdagsordningen ha den

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

15

innebörden, att lagarna kan sättas i tillämpning blott med riksdagens samtycke.

Riksdagen anses ju numera samlad hela året (se särskilda utskottets

utlåtande nr 1/1948 s. 24 och 27). Om session ej pågår då åtgärd skall vidtagas

enligt någon av lagarna, måste således riksdagens inkallande till extrasession

avvaktas.

En dylik tidsutdräkt kan, uttalas i promemorian, uppenbarligen icke vara

lämplig, om landet skulle komma i krig eller krigsfara. Även vid andra

utomordentliga förhållanden befaras de angivna reglerna kunna leda till

skada för folkförsörjningen till följd av att lagarna icke kan tillämpas utan

dröjsmål. Vad som i promemorian anförts om riksdagens möjligheter att

vid snabbehandling av en framställning om samtycke till förordnande om

tillämpning av förfogande- och ransoneringslagstiftningen göra sitt inflytande

gällande anses äga motsvarande giltighet i fråga om nu förevarande

lagar.

Det föreslås därför i promemorian att lagarna, liksom redan är fallet med

lagen den 13 mars 1942 (nr 87) med särskilda bestämmelser angående statsoch

kommunalmyndigheterna och deras verksamhet vid krig eller krigsfara

in. m. sådan den lyder enligt lag den 27 februari 1953 (nr 51), utan särskilt

förordnande skall äga tillämpning om riket kommer i krig, samt att de skall

kunna sättas i tillämpning genom förordnande av Kungl. Maj :t vid krigsfara

eller eljest vid utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. Förordnandet

bör inom en månad underställas riksdagen och förfalla om delta

ej sker och om det ej blir gillat inom två månader efter underställningen.

I promemorian upptages även spörsmålet i vilka krislägen lagen om skyldighet

för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter

bör kunna sättas i tillämpning. Kommunernas medverkan i krisförvaltningen

kan bli erforderlig utan att landet är i krig eller krigsfara eller

utomordentliga, av krig föranledda förhållanden föreligger. Genomföres under

fredsförhållanden en reglering av någorlunda omfattning med stöd av

allmänna förfogande- eller ransoneringslagarna kan det sålunda bli nödvändigt

att kommunala organ tages i anspråk för administrationen av regleringen.

Det bör därför enligt promemorian finnas möjlighet att förordna

om tillämpning av lagen så snart bestämmelse i någon av dessa lagar sättes

i tillämpning.

Ehuru medverkan vid prisreglering icke direkt nämnes bland de uppgifter,

som enligt lagen kan åläggas kommunerna, har, framhålles i promemorian,

dock priskontrollnämndens meddelanden distribuerats genom

kristidsnämnderna. Det synes emellertid icke böra komma i fråga att sätta

lagen i tillämpning blott för att uppdraga dylika uppgifter åt kommunerna.

Det är alltså ej erforderligt att öppna möjlighet att sätta lagen i tillämpning

i det fall att prisreglering införes. — Vidare erinras om att lagen är

avsedd att användas om allmän tjänsteplikt föreskrives. Särskilda bestämmelser

rörande förordnande om lagens tillämpning för dylikt fall anses dock

icke påkallade.

Enligt promemorian bör alltså lagen om skyldighet för kommun att full
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

göra vissa av krig m. in. föranledda arbetsuppgifter kunna tillämpas —

utom om riket kommer i krig eller krigsfara samt eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden — jämväl under övriga förhållanden,

då förfogande- och ransoneringslagstiftningen får tillämpas. Det föreslås att

detta genomföres genom att bland de krislägen, i vilka förordnande om tilllämpning

av lagen kan meddelas, införes en hänvisning till beskrivningen

i förfogande- och ransoneringslagstiftningen av sistnämnda förhållanden.

Då kommunernas medverkan torde vara mest aktuell vid en med stöd av allmänna

ransoneringslagen införd reglering, anses tillräckligt med en hänvisning

till denna lag. Eftersom motsvarande stadgande i allmänna förfogandelagen

är likalydande, utgör detta ej hinder för att kommunerna ålägges

att medverka i ett fall, då blott allmänna förfogandelagen är i tillämpning.

Promemorians förslag beträffande lagen om överlåtelse m. in. av fartyg

upptar även vissa ändringar i 2 § 2 mom. samma lag och slutbestämmelserna

till lagen, på vilka ställen hänvisningar förekommer till förordnande om

lagens tillämpning. Hänvisningarna föreslås ändrade så att de avser även

det fall att lagen under krig är i tillämpning utan förordnande.

Yttrandena. Förslagen till ändringar i lagarna om kommunernas skyldigheter,

överlåtelse in. m. av fartyg samt fraktfart har i de yttranden, vari

dessa lagstiftningsfrågor berörts, i regel tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Sveriges redareförening avstyrker, att föreslagna ändringar vidtages i de

båda sistnämnda lagarna. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

föreslår att reglerna för de ifrågavarande lagarnas sättande i tillämpning

ges samma utformning som gäller eller kommer att gälla för ransoneringslagen.

Kooperativa förbundet yrkar att de särskilda anledningar, som kan

föranleda tillämpning av lagarna i fredstid, skall närmare definieras i lagtexten

eller tydligt anges i propositionen.

Departementschefen. Föredragande departementschefen anför i denna del

följande.

»Jag förordar, att berörda lagar ändras på sätt föreslås i promemorian.

Med hänsyn till att enligt mitt förslag underställning i visst fall av förordnande

om tillämpning av allmänna ransoneringslagen kan dröja till en månad

från nästkommande riksdagssessions början bör i lagen om kommuns

skyldighet införas en liknande regel, så att även denna lag kan sättas i tilllämpning

i ett dylikt fall utan att riksdagen måste inkallas för att pröva

förordnandet därom. Dessutom bör promemorians förslag till ändring av

denna lag underkastas en mindre jämkning i redaktionellt avseende.

De av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Kooperativa

förbundet ifrågasatta lagändringarna torde kräva en undersökning för att

utröna under vilka betingelser de båda lagarna om överlåtelse m. m. av fartyg

och fraktfart bör kunna sättas i tillämpning utöver vad som nu gäller.

En sådan utredning är jag f. n. ej beredd att föreslå. I varje fall är det ange
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

17

läget att de i promemorian föreslagna ändringarna genomföres så snart som

möjligt så att lagarna kan sättas i tillämpning utan dröjsmål i de viktigaste

lägen då de behövs.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft snarast möjligt,

d. v. s. dagen efter den då lagarna därom utkommit från trycket i Svensk

författningssamling. Lagändringarna torde icke inverka å giltigheten av de

tillämpningsförordnanden som gäller för vissa av lagarna.»

Lagrådet

Lagrådets utlåtande har inhämtats över de ovan under 1), 3) och 4) upptagna

lagförslagen. Förslagen har av lagrådet lämnats utan erinran.

Utskottet

Enligt de nuvarande allmänna förfogande- och ransoneringslagarna, som

tillkom år 1954, äger Kungl. Maj:t befogenhet att för att trygga försörjningen

med viktiga förnödenheter i vissa krislägen vidtaga förfoganden av skilda

slag och införa ransonering m. in. Kommer riket i krig, träder lagarnas bestämmelser

om Kungl. Maj :ts befogenhet automatiskt i tillämpning. Vid

krigsfara äger Kungl. Maj :t förordna, att bestämmelserna skall äga tillämpning.

Förordnandet skall inom en månad underställas riksdagens prövning

och förfalla om detta ej sker eller om förordnandet icke blivit av riksdagen

godkänt inom två månader från det underställning skett. Utom i de omnämnda

fallen äger Kungl. Maj :t med riksdagens samtycke förordna om tilllämpning

av bestämmelserna, därest till följd av krig, vari riket befunnit

sig, eller krig mellan främmande makter eller annan utom riket inträffad

utomordentlig händelse uppkommit knapphet eller betydande fara för knapphet

på förnödenheter inom riket, vilka erfordras för krigsbruk, för ekonomisk

försvarsberedskap eller eljest är av vikt för befolkningen eller produktionen.

Förordnandet skall avse viss tid, högst ett år åt gången.

I proposition nr 199 till 1950 års riksdag begärde Kungl. Maj:t riksdagens

samtycke till förordnande att befogenhetsbestämmelserna i allmänna

förfogande- och ransoneringslagarna skulle äga tillämpning tills vidare under

tiden till och med den 30 juni 1957. Åtgärden föranleddes direkt av behovet

av ransonering av flytande bränsle och drivmedel på grnnd av Suezkrisen.

Framställningen begränsades emellertid icke till bränsle- och drivmedelsområdet

utan avsåg tillämpning av bestämmelserna utan inskränkning.

Det uttalades i propositionen bl. a. att det utrikespolitiska läget inrymde

risker för en sådan utveckling att knapphet kunde uppkomma även

på andra förnödenheter av grundläggande betydelse för folkförsörjningen

och försvarsberedskapen och att det därför vore nödvändigt alt myndigheterna

ägde alla erforderliga befogenheter för att kunna ingripa med tillräck2

intrång till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 and. Nr 31

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

lig snabbhet då så kräves. Propositionen avlämnades till riksdagen den 13

november 1956 och behandlades samma dag av andra lagutskottet, som

hemställde om bifall till propositionen. Påföljande dag, den 14 november,

avgjordes ärendet av riksdagen, varvid utskottets hemställan bifölls. I konselj

sistnämnda dag beslöt Kungl. Maj :t dels förordnande att ifrågavarande

bestämmelser skulle äga tillämpning tills vidare till och med den 30 juni

1957, dels ock kungörelse, genom vilken med verkan från och med den 15

november 1956 viss ransonering av flytande bränsle och drivmedel infördes.

I den departementspromemoria, som legat till grund för förevarande proposition,

har föreslagits, att i förfogande- och ransoneringslagarna skall införas

bestämmelser, som möjliggör för Kungl. Maj :t att, även då krig eller

krigsfara ej föreligger, i vissa lägen förordna om tillämpning av lagarna utan

att i förväg inhämta riksdagens samtycke därtill. I anledning av under remissbehandlingen

gjorda invändningar mot detta förslag har departementschefen

förklarat, att en undantagsregel av nu angivet slag torde kunna begränsas

till de befogenheter, som kräves för att genomföra nödiga åtgärder

under tiden till dess riksdagen hunne sakligt pröva frågan om samtycke till

tillämpning av lagstiftningen i övrigt i erforderliga delar. Propositionens

förslag innebär i anslutning härtill den ändringen i gällande lagstiftning att

i 1 § tredje stycket allmänna ransoneringslagen — som innehåller bestämmelserna

om tillämpningsförordnande i fredstid -— införes en regel, enligt

vilken Kungl. Maj:t äger meddela tillämpningsförordnande såvitt angår 2 §

i lagen, om riksdagens beslut ej kan utan synnerlig olägenhet avvaktas.

Förordnandet skall vid äventyr att det eljest förfaller inom en månad eller,

om riksdagssession icke pågår, inom en månad från början av nästkommande

session underställas riksdagen. Om förordnandet icke godkänts av riksdagen

inom två månader från underställandet, är det förfallet.

I motionerna I: 522 och II: 666 yrkas avslag å propositionen i denna del.

Det funnes enligt motionärernas åsikt icke tillräckliga skäl för ett i principiellt

hänseende så viktigt steg som att giva Kungl. Maj :t möjlighet att även

under fredliga förhållanden utnyttja den i ransoneringslagen givna fullmakten

utan riksdagens dessförinnan lämnade samtycke. Motionärerna erinrar

om att andra lagutskottet i sitt av riksdagen godkända utlåtande 1954

uttalat, att när det anslutit sig till förslaget att förfogande- och ransoneringslagarna

skulle kunna användas även under fredliga förhållanden, utskottet

fäst synnerlig vikt vid att Kungl. Maj :t i sådant fall icke ägde utnyttja någon

fullmakt förrän riksdagen lämnat sitt samtycke.

Utskottet anser alltjämt att principen om riksdagens i förväg lämnade

samtycke för tillämpning av förevarande lagstiftning under fredstid så långt

möjligt bör upprätthållas. De erfarenheter som vunnits i samband med

Suez-krisen har emellertid visat att förhållandena stundom kan vara sådana

att ett hörande av riksdagen innan lagstiftningen sättes i tillämpning är förenat

med vissa olägenheter. Hösten 1956 sökte man i möjligaste mån mildra

de olägenheter, som ett röjande i förväg av de avsedda ingripandena skulle

medföra, genom att snabbeliandla ärendet i riksdagen. Sådana försiktighets
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

19

mått leder emellertid till en annan olägenhet, nämligen att den kontroll, som

riksdagen har att utöva, på grund av tidsnöd blir formell och kommer att

bygga på ett begränsat material. Önskan att undvika att efter någon tid göra

en förnyad framställning om vidgade fullmakter kan också medföra att —

såsom fallet var hösten 1956 — Kungl. Maj :t begär riksdagens samtycke

till att lagstiftningen sättes i tillämpning i sin helhet, även om tills vidare

endast begränsade åtgärder erfordras.

Den i propositionen förordade lösningen av förevarande problem, nämligen

att Kungl. Maj :t i sådana fall, då riksdagens beslut icke utan synnerlig olägenhet

kan avvaktas, skall kunna förskaffa sig de befogenheter, som avses

i 2 § allmänna ransoneringslagen, utan att dessförinnan inhämta riksdagens

samtycke, synes utskottet ägnad att möjliggöra en smidigare tillämpning

av lagstiftningen. Genom den föreslagna ordningen uppnås att Kungl.

Maj :t under åsyftade utomordentliga förhållanden utan tidsutdrälct kan

genomföra regleringar i sådana fall, där det är av betydelse att ingripande

sker snabbt och vid den lämpligaste tidpunkten, samtidigt som frågorna

vid den efterföljande riksdagsbehandlingen kan väntas bli bättre belysta

och mera ingående prövade än som är möjligt vid en snabbehandling. Den i

propositionen föreslagna begränsningen av undantagsregeln innebär i fråga

om de mera djupgående ingripandena jämlikt förfogande- och ransoneringslagarna

att kravet på riksdagens i förväg lämnade samtycke för lagstiftningens

sättande i tillämpning under fredstid bibehålies. Med avseende

å sådana ingripanden torde propositionens förslag komma att få den betydelsen

att en snabbehandling i riksdagen av samtyckesfrågan i regel icke

torde behöva tillgripas. Härigenom är förslaget ägnat att bidraga till att vid

dessa åtgärder av verkligt ingripande betydelse en saklig prövning från

riksdagens sida alltid möjliggöres. Med hänsyn till det anförda finner sig

utskottet böra tillstyrka den föreslagna ändringen i allmänna ransoneringslagen.

I propositionen framlägges vidare förslag till vissa ändringar i fråga om

formerna för förordnande om tillämpning av tre andra beredskapslagar,

nämligen lagen om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig in. in.

föranledda arbetsuppgifter, lagen om förbud i vissa fall mot överlåtelse

eller upplåtelse av fartyg m. in. samt lagen med vissa bestämmelser om

fraktfart med svenska fartyg. Det föreslås i propositionen, att lagarna utan

särskilt förordnande skall äga tillämpning om riket kommer i krig samt att

de skall kunna sättas i tillämpning genom förordnande av Kungl. Maj :t vid

krigsfara eller eljest under utomordentliga av krig föranledda förhållanden,

förstnämnda lag därjämte under övriga förhållanden, då förfogande- och

ransoneringslagstiftningen får tillämpas. Förslaget innebär vidare, att förordnandet

inom en månad skall underställas riksdagens prövning och förfalla

om detta ej sker eller om förordnandet ej blir godkänt inom två månader

efter det underställning skett, dock alt, vad avser förstnämnda lag -—■

i överensstämmelse med vad som föreslås i fråga om underställning i visst

fall av förordnande om tillämpning av 2 § allmänna ransoneringslagen —

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

om riksdagssession ej pågår, underställning skall kunna anstå till en månad

från nästkommande riksdagssessions början.

Utskottet har vid sin granskning av dessa lagförslag icke funnit anledning

till erinran mot desamma. I fråga om den föreslagna rätten för Kungl. Maj :t

att utan riksdagens i förväg lämnade samtycke även i fredstid i vissa lägen

förordna om tillämpning av lagarna har utskottet härvid särskilt beaktat att,

såvitt avser lagen om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m.

föranledda arbetsuppgifter, möjlighet att meddela tillämpningsförordnande

bör finnas så snart en reglering av någorlunda omfattning med stöd av allmänna

förfogande- och ransoneringslagama genomföres, samt, vad avser

de båda övriga beredskapslagarna, att tillämpningsförordnande under fredstid

skall kunna meddelas först i det skärpta krisläge som i lagen åsyftas med

»utomordentliga, av krig föranledda förhållanden». Av det sagda följer att

utskottet avstyrker motionerna 1:522 och 11:666 jämväl i vad de avser

sistnämnda tre lagar.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med avslag å motionerna I: 522 och II: 666,

måtte bifalla förevarande proposition, nr 167.

Stockholm den 14 maj 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson*, Axel E. Svensson*,

Sunne, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Alvar Andersson och

Aastrup;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg,

Lundberg*, Carlsson i Bakeröd, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,

Johansson i Norrköping och Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 är 1957

21

Reservation

av herrar Sunne, Mannerskantz, Aastrup, Jacobsson i Tobo, fröken Höjer,

och herr Lothigius, vilka ansett

dels att del avsnitt av utskottets yttrande, som på s. 18 börjar med orden

»Utskottet anser» och på s. 19 slutar med orden »allmänna ransoneringslagen»

bort ersättas med text av följande lydelse:

Utskottet delar de i motionerna framförda betänkligheterna mot den

föreslagna utvidgningen av Kungl. Maj :ts befogenheter. Det är enligt utskottets

mening av största betydelse att upprätthålla den garanti som ligger

däri alt iullmaktssystemet under fredstid kan tillämpas först efter riksdagens

medverkan i varje särskilt fall. Att Kungl. Maj:t i förväg måste inhämta

riksdagens samtycke är ägnat att verka återhållande på benägenheten

att tillgripa fullmaktslagstiftning och att begära längre gående fullmakter

än som framstår soin oundgängligen nödvändigt. Utskottet vill även

understryka den under remissbehandlingen av förslaget framförda synpunkten,

att Kungl. Maj :t skulle stå starkare mot riksdagen, om denna redan

från början deltagit i beslutet och därmed själv tagit sin del av ansvaret

för den ifrågasatta åtgärden. Vid inhämtande av riksdagens samtycke

i efterhand torde vidare i praktiken riksdagens ställningstagande icke kunna

undgå att påverkas av att åtgärderna redan vidtagits och att riksdagen

således ställes inför ett fullbordat faktum. Föreliggande erfarenheter av

lagstiftningens sättande i tillämpning i samband med Suez-krisen hösten

1956 har enligt utskottets mening icke visat att sådana olägenheter skulle

vara törenade med den nu gällande ordningen att en ändring skulle vara

nödvändig. Det ter sig särskilt otillfredsställande att inte ens då riksdagssession

pågår riksdagen skall föreläggas förslag om tillämpning av bestämmelserna.

På nu anförda skäl avstyrker utskottet den föreslagna ändringen

i allmänna ransoneringslagen.

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 20, som börjar med orden

»Utskottet har» och slutar med orden »tre lagar», bort ha följande lydelse:

Utskottet gör icke någon erinran mot de föreslagna reglerna för tillämpning

av dessa beredskapslagar i händelse av krig eller krigsfara. På skäl,

som utskottet ovan vid sitt ställningstagande till den föreslagna ändringen

i ransoneringslagen redovisat, hör emellertid även för tillämpningen av lorevarande

lagar under fredstid krävas, att riksdagen dessförinnan lämnat

sitt samtycke härtill. Utskottet föreslår att lagförslagen ändras i enlighet

härmed.

dels ock all utskottet bort hemställa,

att riksdagen — med bifall till motionerna 1:522 och

Il: 666 — måtte

1. avslå det vid propositionen fogade förslaget till lag om

ändrad lydelse av 1 § allmänna ransoneringslagen den 26

maj 1954 (nr 280),

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

2. med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra

vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget till

lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 15 juni 1939

(nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa av

krig m. m. föranledda arbetsuppgifter, antaga förslaget med

den ändringen att nämnda paragraf erhåller följande, såsom

utskottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

1

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2—7 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, eller under andra utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

eller i övrigt under förhållanden,

som avses i 1 § tredje

stycket allmänna ransoneringslagen,

äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket

sägs skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad eller, om

riksdagssession ej pågår, inom en

månad från början av nästkommande

session underställas riksdagen för

ctess prövning av frågan huruvida

förordnandet skall bestå. Blir förordnandet

icke inom två månader

från det underställningen skett av

riksdagen gillat, skall detsamma vara

förfallet.

(Utskottets förslag)

§•

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2—7 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, äger Konungen förordna, att

nämnda bestämelser skola tillämpas.

Sådant förordnande skall, vid äventyr

att det eljest förfaller, inom en

månad eller, om riksdagssession ej

pågår, inom en månad från början

av nästkommande session underställas

riksdagen för dess prövning

av frågan huruvida förordnandet

skall bestå. Blir förordnandet icke

inom två månader från det underställningen

skett av riksdagen

gillat, skall detsamma vara förfallet.

Under andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden eller i

övrigt under förhållanden, som avses

i 1 § tredje stycket allmänna ransoneringslagen,

äger Konungen med

riksdagens samtycke förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas.

3. med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra

vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående ändring i lagen den 22 juni 1939 (nr 299)

om förbud i vissa fall mot överlåtelse eller upplåtelse av

fartyg m. in., antaga förslaget med den ändringen att 1 §

erhåller följande, såsom utskottets förslag betecknade lydelse

:

s. 23 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

23

(Kungl. Maj:ts förslag)

1

Befinner sig riket i krig, skola bestämelserna

i 2—4 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen förordna, att nämnda

bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket

sägs skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad underställas

riksdagen för dess prövning av

frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall detsamma

vara förfallet.

(Utskottets förslag)

§•

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2—4 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmmelser skola tilllämpas.

Sådant förordnande skall, vid

äventyr att det eljest förfaller, inom

en månad underställas riksdagen för

dess prövning av frågan huruvida

förordnandet skall bestå. Blir förordnandet

icke inom två månader

från det underställningen skett av

riksdagen gillat, skall detsamma vara

förfallet.

Under andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden äger

Konungen med riksdagens samtycke

förordna, att nämnda bestämmelser

skola tillämpas.

4. med förklaring att riksdagen funnit viss ändring böra

vidtagas i det genom propositionen framlagda förslaget till

lag om ändrad lydelse av 1 § lagen den 21 mars 1940 (nr

176) med vissa bestämmelser om fraktfart med svenska

fartyg antaga förslaget med den ändringen att nämnda paragraf

erhåller följande, såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag)

1

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2 och 3 §§ äga tillämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, eller eljest under utomordentliga,

av krig föranledda förhållanden

äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Förordnande som i första stycket

sägs skall, vid äventyr att det eljest

förfaller, inom en månad understäl
-

(Utskottets förslag)

§•

Befinner sig riket i krig, skola bestämmelserna

i 2 och 3 §§ äga tilllämpning.

Vid krigsfara, vari riket befinner

sig, äger Konungen förordna, att

nämnda bestämmelser skola tillämpas.

Sådant förordnande skall, vid

äventyr att det eljest förfaller, inom

en månad underställas riksdagen för

doss prövning av frågan huruvida

förordnandet skall bestå. Blir förord
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Andra lagutskottets utlåtande nr 31 år 1957

(Kungl. Maj.ts förslag)

las riksdagen för dess prövning av

frågan huruvida förordnandet skall

bestå. Blir förordnandet icke inom

två månader från det underställningen

skett av riksdagen gillat, skall

detsamma vara förfallet.

(Utskottets förslag)

nandet icke inom två månader från

det underställningen skett av riksdagen

gillat, skall detsamma vara förfallet.

Under andra utomordentliga, av

krig föranledda förhållanden äger

Konungen med riksdagens samtycke

förordna, att nämnda bestämmelser

skola tillämpas.

570782 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:322 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott. a1 i texten
  2. Rskr. 1957:315 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i strafflagen, m. m. s. 6 i texten