Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om folkomröstning i pensionsfrågan m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

1957-05-21 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:36, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om folkomröstning i pensionsfrågan m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om folkomröstning i pensionsfrågan

m. m., i vad propositionen hänvisats till lagutskott,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 2 maj 1957 dagtecknad proposition, nr 177, vilken — utom

såvitt avser i propositionen äskade anslag — hänvisats till lagutskott och

behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t, under åberopande av

propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden,

föreslagit riksdagen att, såvitt nu är i fråga, antaga vid propositionen fogat

förslag till lag om folkomröstning i pensionsfrågan.

Lagförslaget är av följande lydelse.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

Förslag

till

Lag

om folkomröstning i pensionsfrågan

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den 13 oktober 1957 skall genom allmän folkomröstning folkets mening

inhämtas om frågan huruvida folkpensionerna efter förhöjning böra utbyggas

med särskilda tilläggspensioner, utformade i enlighet med något av

följande förslag:

Förslag nr 1

Löntagare får lagfäst rätt till tilläggspensioner, som avpassas

efter tidigare lön och behåller sitt värde.

Andra förvärvsarbetande — företagare m. fl. — får möjlighet

att till begränsat belopp frivilligt försäkra sig för

tilläggspensioner, som med garanti av staten behåller sitt

värde.

Förslag nr 2

Löntagare, företagare och andra får möjlighet att till begränsat

belopp frivilligt försäkra sig för tilläggspensioner,

som med garanti av staten behåller sitt värde.

Förslag nr 3

Löntagare, företagare och andra får frivilligt försäkra

sig för tilläggspensioner, och i gällande lagstiftning genomföres

ändringar, som underlättar att tilläggspensionerna

utan garanti av staten behåller sitt värde. Anslutningen till

tilläggspensioneringen kan ske genom kollektivavtal eller

genom andra överenskommelser, enskilt eller gruppvis.

Ej må nagon rösta för mer än ett av nämnda förslag. Den som icke önskar

rösta för något av förslagen äger avlämna blank röstsedel.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

2 §•

För omröstningen indelas riket i omröstningsdistrikt. Kommun eller del

av kommun, som vid val till riksdagens andra kammare bildar ett valdistrikt,

skall utgöra ett omröstningsdistrikt.

Omröstningsförrättare är inom varje omröstningsdistrikt den som vid

val till andra kammaren är valförrättare; och skall vad i lagen om val till

riksdagen finnes stadgat om sådan valförrättare äga motsvarande tillämpning

beträffande omröstningsförrättare.

3 §.

Vid omröstningen skall då gällande röstlängd för val till andra kammaren

lända till efterrättelse.

Varje röstande äger en röst.

4 §.

Kungörelse angående omröstningen skall utfärdas av länsstyrelsen sist

den 24 september 1957. Om kungörelsen skall anslag äga rum efter vad

därom stadgas i lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande

i kyrka. Kungörelsen skall tillika i erforderlig omfattning införas

i ortstidningar.

I kungörelsen skall angivas:

a) de förslag som skola underställas de röstande och det sätt på vilket

de röstande äga giva sin mening till känna;

b) dag och tid för omröstningen;

c) omröstningsstället för varje omröstningsdistrikt; samt

d) erinran om rätt för röstande att i vissa fall utöva rösträtt inom riket

å postanstalt samt utom riket å svensk beskickning eller svenskt konsulat.

5 §.

Omröstningen förrättas å den tid på dagen, som i 58 § första stycket lagen

om val till riksdagen är stadgad för val till andra kammaren; dock skall

vad i andra stycket nämnda paragraf är föreskrivet om rätt för länsstyrelse

att förordna om annan tid äga motsvarande tillämpning.

Jämväl i övrigt skola beträffande ordningen för omröstningens förrättande

i tillämpliga delar gälla de bestämmelser som i lagen om val till riksdagen

givas med avseende å val till andra kammaren, såvida ej annat följer

av vad nedan stadgas.

I omröstningslokal skola finnas anslagna exemplar av lagen om val till

riksdagen och av denna lag ävensom av länsstyrelsens kungörelse angående

omröstningen.

6 §.

Vid omröstningen skall begagnas röstsedel av vitt papper utan kännetecken.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

Röstsedel skall antingen i tryckt text upptaga — förutom en kortfattad

ingress — ett av de i 1 § nämnda förslagen med angivande att den röstande

röstar för detta förslag eller vara blank. Närmare bestämmelser angående

röstsedlarnas utformning meddelas av Konungen.

Vid omröstningstillfället skola röstsedlar, lika till storlek och beskaffenhet,

finnas tillgängliga för de röstande.

7 §•

Vid omröstningen skola användas särskilda röstkuvert. Om beskaffenheten

av dessa och deras tillhandahållande skall i tillämpliga delar gälla

vad om valkuvert för val till andra kammaren är stadgat.

8 §•

Omröstningen skall ske i den ordning, som för rösträtts utövande vid

andrakammarval är föreskriven; och äger äkta make, under villkor och på

sätt som för valsedelsförsändelse stadgas, avlämna röstsedel genom andra

maken med begagnande av röstsedelsförsändelse.

9 §.

När alla, som före det för omröstningens slut fastställda klockslaget

inställt sig till omröstningen, avlämnat sina röstsedlar, förklarar ordföranden

omröstningen avslutad.

Omedelbart därefter företages preliminär röstsammanräkning. Bestämmelserna

i 68 § lagen om val till riksdagen skola därvid äga motsvarande

tillämpning. Vid ordnande i grupper av sedlar, som avses under 3. d) av

nämnda paragraf, skall iakttagas att röstsedlar avseende förslag nr 1 sammanföras

i en grupp, röstsedlar avseende förslag nr 2 i en grupp, röstsedlar

avseende förslag nr 3 i en grupp samt blanka röstsedlar i en grupp; och

skall å omslag till varje sådan grupp av röstsedlar antecknas de inneliggande

röstsedlarnas antal samt den grupp de tillhöra.

Protokoll skall vid förrättningen föras enligt formulär, som av Konungen

fastställes.

10 §.

Sedan det vid omröstningsförrättningen förda protokollet upplästs och

dess riktighet bekräftats av ordföranden och två av de närvarande, förklaras

förrättningen i denna del avslutad.

Omröstningsförrättaren insänder därefter ofördröjligen till länsstyrelsen

röstomslagen, vilka skola vara omsorgsfullt förseglade under minst två

närvarandes sigill, samt omröstningsprotokollet och röstlängden. Sker insändandet

med posten, skall försändelsen anordnas som värdepost.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

11 §•

Vad i 70 § lagen om val till riksdagen stadgas angående rätt för väljare

att vid val till andra kammaren i vissa fall avlämna valsedel å postanstalt,

beskickning eller konsulat skall äga motsvarande tillämpning å den som

vid omröstningen önskar avlämna röstsedel; och skola i fråga om förfarandet

i nämnda avseende gälla de i 71—75 §§ samma lag därom meddelade

bestämmelserna.

12 §.

Länsstyrelsen skall, sedan röstomslag, omröstningsprotokoll och röstlängder

inkommit från alla omröstningsdistrikt i länet, vid offentlig förrättning

verkställa sammanräkning av de inom länet avgivna rösterna.

Angående sådan förrättnings förberedande och verkställande skall, med

iakttagande jämväl av bestämmelserna i 13 och 14 §§ denna lag, vad i 76—

78 ävensom 83 och 84 §§ lagen om val till riksdagen är stadgat om röstsammanräkning

vid val till andra kammaren äga motsvarande tillämpning.

Röstsedlarna skola förvaras minst ett år efter det att omröstningsförrättningen

avslutats.

13 §.

Ogill är röstsedel:

till vilken använts annat än vitt papper;

å vilken finnes något kännetecken, som uppenbarligen blivit med avsikt

där anbragt;

vilken, om den ej är blank, avviker från bestämmelse som meddelats angående

röstsedlarnas utformning.

Finnas i ett röstkuvert två likalydande röstsedlar, skall allenast en sedel

räknas. Finnas i annat fall än nu sagts i ett röstkuvert två röstsedlar eller

finnas i ett röstkuvert flera än två röstsedlar, äro de alla ogilla. Där i röstkuvert

finnes jämte röstsedel annat än sådan sedel, är röstsedeln ogill.

14 §.

Omröstningens utgång kungöres omedelbart genom uppläsning av protokollet

över sammanräkningen. Med protokollets uppläsning är omröstningsförrättningen

avslutad.

Sedan tid för besvär mot förrättningen utgått, insändes till inrikesdepartementet

avskrift av sammanräkningsprotokollet jämte uppgift, huruvida

besvär anförts.

15 §.

Sedan till inrikesdepartementet från länsstyrelserna inkommit protokoll

över de av dem förrättade sammanräkningarna och omröstningsförrättningarna

vunnit laga kraft, verkställes inför chefen för nämnda departement

sammanräkning av de inom hela riket avgivna rösterna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

16 §.

Förmenar någon, att omröstningen icke försiggått i laga ordning, äger

han att däröver hos Konungen anföra besvär. För sådant ändamål äger klaganden

att hos länsstyrelsen äska behörigt protokollsutdrag. Protokoll bör

inom tre dagar därefter till klaganden utlämnas; och skall han vid förlust

av talan sist inom tio dagar efter omröstningsförrättningens slut med sina

till Konungen ställda besvär inkomma till länsstyrelsen, som genom tillkännagivande

i länskungörelserna och i ortstidning utsätter viss kort tid,

inom vilken förklaring över besvären må av vederbörande till länsstyrelsen

avgivas. Sedan denna tid tilländagått, har länsstyrelsen att besvären jämte

de förklaringar, som må hava inkommit, ofördröj ligen till Konungen insända

för att i Dess regeringsrätt skyndsamt föredragas och avgöras.

17 §.

Det åligger kommunerna att tillhandahålla lämpliga omröstningslokaler

och alt gälda kostnaden för de anordningar, som äga samband därmed.

Röstsedlar, kuvert och omslag skola på statsverkets bekostnad tillhandahållas;

och skola med avseende härå bestämmelserna i 96 § lagen om val

till riksdagen äga motsvarande tillämpning.

18 §.

Angående statlig upplysningsverksamhet i samband med omröstningen

skall gälla vad därom särskilt bestämmes.

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels sex i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

de likalydande motionerna nr 531 i första kammaren av herr Bergman

in. fl. och nr 676 i andra kammaren av herr Persson i Växjö m. fl.,

de likalydande motionerna nr 532 i första kammaren av herr Werner

m. fl. och nr 675 i andra kammaren av herr Pettersson i Dahl m. fl., samt

de likalydande motionerna nr 533 i första kammaren av herrar Ewerlöf

och Ohlon samt nr 674 i andra kammaren av herrar Ohlin och Hjalmarson,

utom i vad motionerna rör anslagsfrågan,

dels ock två före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
de

likalydande motionerna nr 382 i första kammaren av herr Andersson,

Alvar, och nr 470 i andra kammaren av herr Weden.

I motionerna I: 531 och II: 676 yrkas, »att rikdagen måtte besluta att

folkomröstningen rörande principerna för en pensionsreform anordnas söndagen

den 13 oktober och måndagen den 14 oktober 1957».

I motionerna I: 532 och II: 675 hemställes, »att riksdagen vid behandlingen

av propositionen nr 177 måtte hemställa hos Kungl. Maj it, att den

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

likalydande ingressen på röstsedlarna vid den rådgivande folkomröstningen

i pensionsfrågan den 13 oktober 1957 må formuleras sålunda:

''Avsikten är att höja folkpensionerna enligt pensionsberedningens förslag

till 5 400 kronor för två ålderspensionsberättigade makar och till 3 600

kronor för ensamstående pensionstagare. Avsikten är vidare att bygga på

dem med särskilda tilläggspensioner. Tre olika förslag har lagts fram om

utformningen av sådana tilläggspensioner.’»

I motionerna I: 533 och 11: 67b, såvitt nu är i fråga, hemställes,

»att fjärde stycket i § 1 i Lag om folkomröstning i pensionsfrågan måtte

få följande lydelse:

Förslag nr 3.

En frivillig, valfritt utformad tilläggspensionering, som utan statsbidrag

behåller sitt värde. Pensioneringen kan ordnas enskilt eller gruppvis, genom

avtal eller på annat sätt. Värdebeständigheten möjliggöres genom ändringar

i gällande lagstiftning.

att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t uttala att ingressen till

röstsedlarna bör lyda:

Avsikten är att successivt höja folkpensionerna så att de i fast penningvärde

år 1968 uppgår till 5 400 kronor för makar och 3 600 kronor för ensamstående.

Enighet råder härom. Däremot föreligger tre olika förslag om

tilläggspensionering.»

Motionerna 1:382 och II: 470 utmynnar i yrkande »att riksdagen måtte

besluta att folkomröstning skall äga rum om de olika huvudalternativen

till lösning av pensionsfrågan». Om den vilande författningsändringen avseende

folkomröstningsinstitutet icke vore definitivt genomförd, då beslut

om folkomröstning i pensionsfrågan kunde vara önskvärt att fatta, hemställes

alternativt, »att riksdagen för sin del ville besluta en lag om folkomröstning

i ovan angivet ämne».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna 11:470, 11:674, 11:675 och 11:676.

I vad propositionen och motionerna 1:533 och 11:674 icke behandlas

i detla utlåtande har de hänvisats till statsutskottet och behandlas i dess

utlåtande nr 130.

Inledning

År 1944 hemställde riksdagen om en förutsättningslös utredning angående

möjligheten och lämpligheten av en obligatorisk pensionering av i

enskild tjänst anställda. Chefen för handelsdepartementet tillkallade år 1947

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

ett antal utredningsmän för att verkställa utredning rörande ordnandet av

en pensionering av anställda i privat tjänst. Sedermera fick utredningsmännen,

som antog benämningen pensionsutredningen, bemyndigande att

undersöka även de självständiga företagarnas pensioneringsproblem. Pensionsutredningen

avgav år 1950 ett principbetänkande om allmän pensionsförsäkring

(SOU 1950:33). Över detta principbetänkande hördes ett stort

antal myndigheter och organisationer.

År 1951 tillkallade chefen för handelsdepartementet vissa sakkunniga för

att med beaktande av bl. a. kritiken i remissyttrandena utarbeta ett slutligt

förslag till allmän pensionsförsäkring. Dessa sakkunniga, som likaledes

antog beteckningen pensionsutredningen, avlämnade år 1955 betänkande

med förslag till allmän pensionsförsäkring (SOU 1955:32).

Medan detta betänkande ännu var föremål för remissbehandling tillkallades

i januari 1956 en beredning bestående av åtta ledamöter med uppdrag

att inom socialdepartementet biträda vid fortsatt handläggning av frågan

om en förbättrad pensionering och därmed sammanhängande spörsmål. De

sakkunniga, som antog benämningen allmänna pensionsberedningen, har

varit landshövdingen Per Eckerberg, ordförande, ledamoten av riksdagens

första kammare Nils Aastrup, ledamöterna av riksdagens andra kammare

Ernst Ahlberg och Harald Almgren, ledamoten av riksdagens första kammare

Georg Carlsson, biträdande direktören i Svenska arbetsgivareföreningen

Sven Hydén, sekreteraren i Landsorganisationen i Sverige Nils Kellgren

och förste sekreteraren i Tjänstemännens centralorganisation Otto Nordenskiöld.

Allmänna pensionsberedningen, som utgivit ett sammandrag (SOU

1956: 31) av remissyttrandena över pensionsutredningens slutliga förslag,

har den 6 februari 1957 överlämnat betänkande om förbättrad pensionering

(SOU 1957:7). över detta betänkande har efter remiss yttranden

avgivits av statskontoret, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

riksräkenskapsverket, pensionsstyrelsen, försäkringsinspektionen, riksskattenämnden,

överståthållarämbetet och samtliga länsstyrelser, utom

länsstyrelserna i Östergötlands och Gävleborgs län, vidare av statens organisationsnämnd,

centrala uppbördsnämnden, statistiska centralbyrån,

fullmäktige i riksbanken, fullmäktige i riksgäldskontoret, Svenska landstingsförbundet,

Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund,

Svenska arbetsgivareföreningen, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Kooperativa förbundet,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Landsorganisationen i Sverige,

Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation,

Statstjänstemännens riksförbund, Svenska försäkringsbolags

riksförbund, Svenska Personal-Pensionskassan (SPP), Sveriges folkpensionärers

riksorganisation, Svenska bankföreningen och Sveriges lantbruksförbund.

Vidare har ett antal organisationer inkommit med yttranden i

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

ärendet. I propositionen uttalas att avsikten är att de omkring 60 yttrandena

över betänkandet inom en nära framtid skall publiceras.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen

anfört bl. a. följande.

»De förslag som framlagts i allmänna pensionsberedningens

betänkande skall jag här beröra endast i de delar

som är väsentliga i detta sammanhang. Rörande innehållet i övrigt får jag

hänvisa till betänkandet.

Enligt allmänna pensionsberedningens mening bör en pensionsreform

medföra en allmän förbättring av pensionsförhållandena för dem som har

behov därav. Beredningen har funnit det naturligt att lösningen av pensionsfrågan

sker med utgångspunkt i folkpensioneringen. Dess ledamöter

har framlagt ett gemensamt förslag om förbättringar av folkpensioneringen

avseende i främsta rummet vissa höjningar av pensionsbeloppen, vilka jag

kommer att beröra i det följande, jämte en viss avveckling av den nuvarande

inkomstprövningen. Man har emellertid varit på det klara med att

enbart en reformering av folkpensioneringen inte är tillfyllest för att lösa

pensionsfrågan.

Då det gäller spörsmålet hur de pensionsanordningar bör vara beskaffade

som är önskvärda för vissa befolkningsgrupper eller enskilda individer såsom

komplettering av förmånerna från folkpensioneringen, har emellertid

olika meningar yppats inom beredningen. Sålunda har tre olika förslag till

tilläggspensionering framlagts. Samtliga förslag är av principkaraktär. Visserligen

har betänkandet i vissa avseenden fått en tämligen detaljerad

utformning, men detta har skett i syfte att ge önskvärd åskådlighet åt förslagens

innebörd. Beredningens avsikt har sålunda varit att ge statsmakterna

underlag för ett avgörande i frågan efter vilka riktlinjer en pensionsreform

bör gestaltas.

Även för egen del finner jag det lämpligt att ett principbeslut fattas i pensionsfrågan,

innan mera detaljerade förslag framlägges för riksdagen. Av

skäl som beröres i det följande anser jag emellertid att före detta beslut bör

anordnas en rådgivande folkomröstning rörande principerna för en pensionsreform.

Jag övergår nu till att redogöra för huvuddragen i de tre förslagen och

för de principiella överväganden, som legat till grund för dem.

Ordföranden herr Eckerberg samt ledamöterna herrar Almgren, Kellgren

och Nordenskiöld har inte funnit det möjligt att på annat sätt än genom

en förfatlningsreglcrad obligatorisk tilläggspensionering lösa frågan om en

tillfredsställande pensionering för löntagarna. De bar förordat att inom

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

folkpensioneringens ram anordnas en obligatorisk tilläggspensionering för

löntagarnas del. Tilläggspensionerna skall vara värdebeständiga, varvid

förutsättes att samma automatiska indexreglering, som gäller för bottenpensioneringen

(folkpensioneringen), skall tillämpas på tilläggspensioneringen.

De värdebeständiga tilläggspensionerna skall bekostas genom årliga

avgifter, vilka erlägges av arbetsgivarna som ett kollektiv, och genom avkastningen

av fonderade avgifter.

I syfte att tillgodose även andra förvärvsarbetande, som kan anses ha

särskilt behov av en tilläggsförsäkring till folkpensioneringen, har dessa

fyra ledamöter föreslagit att inom folkpensioneringssystemet dessutom

skall finnas en mera begränsad, kompletterande pensionering av frivillig

natur. Denna tilläggspensionering skall bekostas genom avgifter av de försäkrade.

Tilläggspensionerna skall vara värdebeständiga. I den mån försäkringsavgifter

och fondavkastning inte förslår -— särskilt på grund av pensionernas

värdebeständighet — erfordras bidrag av statsmedel.

Som allmän motivering för sin ståndpunkt har de fyra förslagsställarna

anfört i huvudsak följande (betänkandet avd. III sid. 63—65).

EU betydande antal löntagare äger rätt till tjänstepension vid sidan av

folkpensionen. Detta gäller i stor utsträckning tjänstemännen, medan arbetarna

i betydligt mindre omfattning erhållit pensionsrätt. Pensionsförmånerna

är vidare av mycket olika beskaffenhet. På tjänstemannasidan har de

i många fall nått en relativt gynnsam nivå men även här är de mycket

splittrade med olika utformning för skilda förelag och branscher. På arbetarsidan

är, där pensioner förekommer, dessa som regel mycket blygsamma

och säkerheten för lämnade utfästelser mindre. De enda större grupper,

för vilka enhetliga pensionssystem med i stort sett goda förmåner uppbyggts,

är de stats- resp. kommunalanställda. Det system som gäller för dessa

grupper medför även en viss följsamhet till värde- och standardutveckling,

medan anpassning i detta hänseende i mycket ringa utsträckning innefattas i

de pensionssystem som förekommer inom det privata näringslivet.

Från löntagarnas sida har det ansetts naturligt att pensionerna, i den mån

de går utöver en rimlig minimistandard, ställes i viss relation till de inkomstförhållanden

som gällt för vederbörande såsom aktiv. I detta avseende är

såsom nedan framhålles behoven ej lika enhetliga för de självständiga företagarna.

5 id ett ställningstagande till frågan hur ett efter den tidigare inkomsten

differentierat pensionsskydd bör utformas kan olika principiella synpunkter

framhållas. Å ena sidan har i remissyttrandena över pensionsutredningens

förslag gjorts gällande, att samhället ej bör befatta sig med annat än att

garantera varje medborgare ett visst måttligt minimiskydd i pensionshänseende

och att vad som därutöver krävs för ett tillfredsställande skydd bör

lämnas till de enskilda individerna eller parterna på arbetsmarknaden att

avgöra och ordna. A andra sidan har framhållits, att frågan om samhällets

medverkan icke kan göras till en principfråga, utan att denna fråga främst

gäller hur ett för olika samhällsgrupper erforderligt pensionsskydd lämpligast

kan uppnås. Den sistnämnda synpunkten synes vara av avgörande betydelse.

Det bör här erinras om att samhället i andra avseenden, exempelvis i fråga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1057

om trygghet mot inkomstbortfall vid sjukdom och yrkesskada, icke ansett

hinder föreligga mot att lagstiftningsvägen anordna en försäkring för förmåner

som differentierats efter inkomst. För den enskilde löntagaren måste

det vara vida svårare att själv skapa ett tillfredsställande pensionsskydd vid

ålderdom, död eller invaliditet än att trygga försörjningen vid mera kortvarig

sjukdom. Pensioneringen är nämligen normalt av långtidskaraktär och

kräver därför, i motsats till sjukförsäkringen, sådana anordningar som endast

kan åstadkommas genom planering på längre sikt.

Skulle till parterna å arbetsmarknaden överlämnas att avtalsvägen besluta

rörande pensioneringen, kan befaras, att pensionssystemen skulle få en

mycket splittrad karaktär med olika utformning för skilda företag och branscher.

Erfarenheten från gällande pensionssystem pekar i denna riktning.

Vidare bör framhållas att trots den utbredning, som arbetsmarknadens organisationer

har, icke obetydliga grupper står utanför de fackliga organisationerna

eller arbetsgivarsammanslutningarna.

I detta sammanhang bör framhållas, att i den mån pensioneringen ordnas

efter likartade grunder för alla löntagare, så blir det lättare för en anställd

att byLa anställning eller att övergå till verksamhet som självständig företagare

utan att hänsyn till pensionen behöver inverka. Ur samhällets synpunkt

måste det anses betydelsefullt, att en önskvärd omställning av arbetskraft

inte skall påverkas av pensionsförhållandena.

På längre sikt bör det även vara en fördel ur administrativ synpunkt, att

ett pensionssystem skapas som endast i relativt ringa omfattning tarvar

kompletteringar genom den enskildes eller hans arbetsgivares försorg. Å

andra sidan torde inget pensionssystem, hur fullkomligt det än kan synas

vara, onödiggöra alla kompletteringar med hänsyn till speciella yrkesgruppers

ställning. Delta kan gälla både ifråga om pensionsålder och andra förmåner.

De hittillsvarande pensionssystemen inom det privata näringslivet har endast

i mycket ringa utsträckning löst frågan om värdebeständighet av pensionsförmånerna.

Denna fråga, som under senare tid kommit att tilldra sig

ökad uppmärksamhet med hänsyn till osäkerheten i penningvärdeutvecklingen

och de erfarenheter som inte minst efterkrigstiden fört med sig, låter

sig lättast lösas inom ramen för eif obligatoriskt system, byggt i första hand

på fördelningsteknikens grundval. Införande av värdebeständighet i ett frivilligt

system av stor omfattning kräver åtgärder inom den ekonomiska

politiken, vilkas verkningar inte kan bedömas, samt föranleder ingrepp på

många lagstiftningsområden.--—

En begränsning av den obligatoriska tilläggspensioneringen till att avse

löntagare kan motiveras med att en mycket betydande del av de självständiga

företagarna innehar tillgångar i form av fastigheter eller rörelse, som ger

avkastning även då vederbörandes egen arbetsinsats minskas eller upphör.

Det torde också ofta förhålla sig så att företagarna finner det förmånligare

att i sin rörelse investera vad som motsvarar de pensionsavgifter, som skulle

uttagas av dem i ett obligatoriskt system, än alt erlägga dessa medel till pensionssystemet.

Till vad nu sagts kommer att det kunde bli svårt alt av vissa

mindre företagare uttaga de premier, som skulle vara erforderliga för att

täcka kostnaderna för deras obligatoriska försäkring. Med hänsyn till att ett

behov av eu pensionsförsäkring utöver bottenförsäkringen föreligger hos ett

inte obetydligt antal företagare bör dock inom försäkringssystemet inrymmas

en frivillig pensionsförsäkring. Denna måste emellertid begränsas rela
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

tivt starkt i fråga om förmånernas storlek, om staten skall garantera värd ebeständigheten

av dessa, något som synes önskvärt.

Ledamöterna herrar Aastrup, Ahlberg och Hydén har funnit övervägande

skäl tala mot en allmän eller en till löntagare begränsad obligatorisk pensionsförsäkring.

Enligt deras mening bör frågan, huruvida löntagare och

andra skall utnyttja en del av sina inkomster till komplettering av folkpensionen

liksom formerna för denna påbyggnad bestämmas av dem själva,

gruppvis genom deras organisationer eller individuellt. I anslutning härtill

har de utformat ett förslag till ett system för frivillig påbyggnad av folkpensioneringen

huvudsakligen genom kollektivavtal eller andra kollektiva

anslutningsplaner. Förslaget innebär att genom medverkan av de stora arbetsmarknadsparterna

m. fl. upprättas en eller ev. flera försäkringsinrättningar,

i vilka kollektivt eller enskilt tecknade pensionsförsäkringar kan erhållas.

Det framhålles, att en bestående försäkringsinrättning därvid kan

utnyttjas, exempelvis SPP. Vidare förutsättes att, sedan en detaljerad plan

för den frivilliga pensioneringen utarbetats, arbetsmarknadens topporganisationer

i ett s. k. ramavtal åtager sig att verka för planens realiserande och

för anslutning av vederbörande underorganisationer. Värdebeständighet av

pensionerna anges kunna åstadkommas genom den samlade effekten av:

1) premier som följer levnadskostnaderna, 2) lån till företag av deras egna

premier mot värdefasta skuldbevis, 3) friare placeringsregler för fondmedlen

i övrigt, bl. a. utnyttjande av en framtida kapitalmarknads möjligheter till

placering i värdefasta obligationer och reverser, samt 4) disposition av vissa

överskott på försäkringsrörelsen. Härutöver förutsättes att en tillfällig höjning

av premierna kan göras för att helt eller i huvudsak trygga pensionernas

värdebeständighet i vissa krissituationer.

Inom detta pensioneringssystem bör vidare möjlighet öppnas för försäkringsinrättningar

att meddela individuella pensionsförsäkringar för dem

som inte har tillfälle till ett kollektivt uppträdande. I denna del anvisar förslaget

vägar för hur pensionerna skall ges i möjligaste mån värdebeständig

karaktär genom indexreglerade premier, överföring av ränteöverskott

till premiereserven samt friare placeringsmöjligheter för fondmedlen ävensom

utnyttjande av värdefasta obligationslån och andra sådana skuldbevis,

om dylika tillföres kapitalmarknaden.

De tre förslagsställarna har allmänt motiverat sitt ställningstagande på

följande sätt (betänkandet avd. IV sid. 121—124).

Med den reformerade folkpensioneringen som grund är det möjligt att

bygga upp en tilläggsförsäkring med rikt utrymme för de variationer i

skilda avseenden, som anpassningen efter olika behov kräver. Detta kan ske

i en frivillig men inte i en obligatorisk försäkring.

Genom en valfri komplettering av folkpensionen undvikes såvitt angår

tilläggspensioneringen en rad besvärliga anpassningsproblem som uppkommer

när en obligatorisk löntagarförsäkring omsluter stora grupper, som

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 är 1957

13

redan på annat sätt tillförsäkrats för dem acceptabla pensionsförmåner.

Detta gäller för betydande grupper av stats- och kommunalanställda med

reglerad pensionsrätt, för tjänstemän vid halvstatliga monopolföretag in. fl.

men jämväl i viss utsträckning för arbetstagare inom det enskilda näringslivet.

—

Det är angeläget att erinra om att förutsättningen för en väsentlig förbättring

av pensionärernas materiella standard nu och framdeles beror inte

allenast av den under varje tid aktiva generationens beredvillighet att påtaga

sig härför erforderliga uppoffringar utan i lika hög grad av folkhushållets

förmåga att genom ökad produktion och produktivitet säkra det ekonomiska

underlaget. Då här förordas en frivillig, på premiereservsystem

uppbyggd komplettering av folkpensionen framför en obligatorisk, i princip

på fördelningssystem grundad försäkring, göres detta även av det

skälet, att premiereservsystemet, vid i övrigt lika förutsättningar, medför

ett större och därtill vid stigande nationalinkomst permanent sparande.

Härjämte ökas garantierna för att sparmedlen i skälig utsträckning kommer

den utvecklingsfrämjande produktionen till del, vilket även ur pensionärssynpunkt

är av största betj^delse.

Enligt en numera allmänt omfattad åsikt är pensionen successivt intjänad

lön. Eu obligatorisk pensionsförsäkring av föreslagen typ innebär alltså,

att en del av arbetsersättningen eller i varje fall dess fördelning på lön och

pension regleras i lag. Arbetsmarknadens parter har hittills energiskt sökt

värja sig mot varje statligt intrång i sin rätt att obundna förhandla och

träffa uppgörelser om arbetsersättningen. En uppluckring av denna för

arbetsmarknadsparternas verksamhet grundläggande regel inger allvarliga

betänkligheter.

Bedömningen av ett frivilligt system beror givetvis i hög grad på den

omfattning i vilken pensionsfrågan för i detta avseende eftersatta arbetstagargrupper

kan förväntas bli löst. Det torde finnas all anledning att

räkna med en snabb utveckling. Härför talar redan den utbredning som

den frivilliga tjänstepensioneringen fått under senare tid trots inflationens

tillbakahållande verkan och de hinder, som inkomstprövningen av en del

av folkpensioneringen utgjort, och trots att pensionsfrågan under nära tio

år legat under utredning, vilket kommit många företagare att ställa sig

avvaktande.---Ett stöd för en gynnsam prognos utgör också det för
hållandet

att arbetarna på senare tid visat ett starkt och växande intresse

för denna anställningsförmån och att arbetsgivarna numera allmänt önskar

lösa de anställdas pensionsproblem. Att så är fallet framgår bl. a. av ett år

1954 av Svenska arbetsgivareföreningen publicerat förslag.

Frågan om hur pensionstagarna skall kunna skyddas möt inflationsrisker

är av central betydelse. I bedömningen av ett pensionssystem — även ett sådant

byggt på frivillig grund — måste alltså ingå eu granskning av dess möjligheter

alt bereda de försäkrade ett tillfredsställande skydd mot verkan av

penningvärdeförsämringar.---

I det obligatoriska systemet kan pensionstagarnas förmåner och därmed

dessas anpassning till förskjutningar i levnadskostnaderna visserligen formellt

säkerställas genom lagstiftning, men detta allenast så länge denna i

nu ifrågavarande avseende förblir oförändrad. Eftersom statsmakterna är

oförhindrade all ändra dessa grunder blir värdebeständigheten även i detta

fall till sist beroende av deras vilja och förmåga att beakta pensionstagarnas

intressen och moraliska rätt. Vad åter beträffar försäkringsföretag med till
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

stånd att meddela föreslagen frivillig pensionsförsäkring enligt premiereservsystem

svarar detta med alla sina tillgångar för gjorda åtaganden. Den

försäkrade har gentemot försäkringsinrättningen samma civilrättsliga skydd

för sina intressen, som eljest gäller för avtal och i andra ekonomiska sammanhang.

---Den försäkrades rätt till förmåner till visst nominellt

belopp kan sålunda sägas vara hundraprocentigt tryggad. Någon garanti för

försäkringsförmånernas realvärde ger däremot inte premiereservsystemet

i dess hittills tillämpade form. Därför erfordras härvidlag vissa reformer.

Att trygga värdebeständigheten av den frivilliga försäkringens pensionsförmåner

är av väsentlig betydelse, även om folkpensionen ger trygghet för en

viss grundpensions realvärde, när den föreslagna folkpensionsreformen genomförts.

—

Rätt till friare placering av försäkringsbolagens fondmedel kan förbättra

förutsättningarna för en lösning av värdesäkringsproblemet. Än större betydelse

har dock ökade möjligheter till placering i värdefasta skuldbevis eller

reala tillgångar. I sammanhanget bör därför understrykas önskvärdheten av

att kapitalmarknaden tillföres värdebeständiga obligationer. I föreliggande

situation förutsättes att i koncessionen för försäkringsinrättningar av nu

ifrågavarande slag en liberalisering medgives av placeringsreglerna enligt

lagen om försäkringsrörelse.

Ledamoten herr Carlsson har i särskilt yttrande förklarat sig inte kunna

biträda vare sig förslaget om obligatorisk tilläggspensionering eller vad som

föreslagits av sistnämnda tre ledamöter. Denne har i stället förordat att genom

statens försorg skall anordnas en i fråga om pensionsbeloppens storlek

mera begränsad och från individens synpunkt frivillig pensionering till

komplettering av folkpensioneringen.

Herr Carlsson har rörande sin ståndpunkt till pensionsfrågan anfört bl. a.

följande (betänkandet sid. 158—160).

Det är icke endast den ekonomiska tryggheten på ålderdomen, som det är

angeläget att tillgodose. Antalet åldringar ökar hastigt under kommande

årtionden. Av den prognos, som pensionsberedningen framlägger, framgår

att denna ökning kan väntas bli större än vad man tidigare räknat med. Redan

nu är vårdresurserna för åldringarna i vårt land otillräckliga. Vi står

inför växande anspråk på vårdmöjligheter i form av kronikerhem, sjukhus

och ålderdomshem. Åldringarnas bostadsproblem kräver ökade insatser.

Även om pensionerna spelar en viktig roll för de gamlas möjligheter att reda

sig på ålderdomen, är det uppenbart att en rad av de antydda vårdbehoven

måste tillgodoses genom samhällets försorg. Samhället kan endast göra detta,

om det får tillräckliga ekonomiska resurser till sitt förfogande. Det måste

därför enligt min mening ske en avvägning mellan utgifterna för pensionsändamål

och utgifterna för andra former av stöd, hjälp och vård åt pensionärer.

Genom den av beredningen enhälligt förordade förbättringen av folkpensionerna

kommer medborgarna att garanteras en relativt tillfredsställande

ekonomisk trygghet på ålderdomen. För stora medborgargrupper

torde de föreslagna folkpensionerna tillsammans med eventuella besparingar

eller avkastning av fastighet eller rörelse medgiva en tillfredsställande levnadsstandard

även på ålderns dagar. Den i avd. III förordade obligatoriska

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

15

tilläggsförsäkringen för löntagare kan jag ej biträda framförallt med hänsyn

till de bekymmersamma ekonomiska förhållanden under vilka ett stort

antal mindre företag inom låglönegrupperna arbetar. Kostnaderna för den

obligatoriska tilläggspensioneringen kommer för vissa av dessa företag att

vålla oöverstigliga svårigheter, därest de skall bäras av företagen.

Jag kan icke heller biträda den i avd. IV föreslagna s. k. frivilliga tilläggspensioneringen.

I ett land, där man för en politik som syftar till full

sysselsättning, visar redan nu erfarenheterna på arbetsmarknaden att en

frivillig pensionsförsäkring i stort sett kommer att få samma verkningar

för de små, ekonomiskt svaga företagen som en obligatorisk försäkring.

Förslagsställarna räknar själva med att försäkringen snabbt skall byggas

ut. Frivilligheten är i viktiga avseenden endast skenbar, sedd ur såväl den

enskilde företagarens som den anställdes synpunkt, enär pensionsförmånernas

omfattning kommer att fastställas genom kollektivavtal. Därtill kommer

att kostnaderna för det frivilliga systemet, särskilt under de första årtiondena,

förefaller att bli högre än kostnaderna för det obligatoriska. Här

står man emellertid inför en, enligt min mening, grundläggande svaghet och

oklarhet i det s. k. frivilliga systemet. Man vet icke på förhand vad det i

framtiden kan leda till. Pensionsförmånerna är icke definitivt bestämda

utan väntas successivt öka och samtidigt eftersträvas en värdebeständighet

inom pensionssystemet, vars ekonomiska konsekvenser icke kan överblickas.

Eu säkrare grund för en ytterligare förbättrad framtida ålderdomspensionering

än de ovannämnda alternativen utgör enligt min mening ökade

möjligheter till investeringar inom såväl näringslivet som inom den offentliga

sektorn och ökade anslag till forskning in. m.

Med hänsyn till det anförda kunde det enligt herr Carlssons mening ligga

nära till hands att stanna vid den av beredningen enhälligt förordade förbättringen

av folkpensioneringens grundbelopp. Då han emellertid funnit,

att det råder en betydande grad av optimism rörande den möjliga framstegstakten

och de inom räckhåll liggande standardhöjningarna för vårt folk

och då han samtidigt är medveten om att de föreslagna pensionsbeloppen

i vissa fall kan anses otillräckliga, har han stannat för att förorda, att den

av herrar Eckerberg, Almgren, Kellgren och Nordenskiöld behandlade frivilliga

kompletteringsförsäkringen icke inskränkes till sin omfattning på

det sätt, som av dem förordats. Denna borde i stället utbyggas i form av

en allmän kompletteringsförsäkring till folkpensioneringen och stå öppen

för alla och envar. Det bör sålunda enligt berr Carlssons mening öppnas

möjlighet för alla löntagare eller företagare att individuellt och kollektivt

inbetala premier till denna försäkring, som skall göra det möjligt för dem

att utöver utgående grundförmåner från folkpensioneringen tillförsäkra

sig tilläggspensioner av viss omfattning. Denna begränsade frivilliga försäkring

skulle genom den föreslagna värdebeständighetsgarantin komma

att bibehålla sitt realvärde på samma sätt som folkpensionen.

Herr Carlsson har understrukit, att premiesättningen bör ske efter försäkringsmässiga

grunder och att staten bör garantera värdebeständigheten.

Därest kostnaderna visade sig medföra så höga premier, alt de små inkomst
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

tagarna endast med svårighet kunde använda sig av den förmån, som samhället

här skulle ställa till förfogande, borde dock enligt hans mening möjligheterna

att reducera den enskildes kostnader genom ett lämpligt utformat

statsbidrag beaktas vid utarbetandet av förslagets detaljer. Herr Carlsson

har vidare betonat, att den betydande förmån, som den av samhället garanterade

värdebeständigheten utgör, av ekonomiska skäl synes kunna beredas

endast i begränsad utsträckning.

Som en anmärkning till alla alternativen må nämnas, att beredningen

har förutsatt, att pensionsstyrelsens nuvarande frivilliga försäkring skall

bestå även i fortsättningen. Huruvida den kan behöva utbyggas eller eljest

reformeras torde enligt beredningens mening inte kunna närmare bedömas

förrän statsmakterna tagit ställning till de frågor om tilläggspensionering

som upptagits i samband med beredningens arbete.

I enlighet med min i det föregående deklarerade ståndpunkt har jag här

endast återgivit de principiella avsnitten av beredningens betänkande. Därutöver

har i betänkandet behandlats en rad frågor som avser den närmare

utformningen av de föreslagna pensionssystemen. Vad angår pensionsnivån

kan nämnas, att beredningen som mål för höjningen av folkpensioneringens

förmåner uppställt, att en ensamstående pensionstagares allmänna

ålderspension successivt skall höjas från nuvarande 2 150 kr om

året till 3 600 kr den 1 juli 1968. För två ålderspensionsberättigade makar,

vilka nu tillsammans erhåller 3 440 kr om året i allmän ålderspension,

borde eftersträvas ett belopp av 5 400 kr vid nyssnämnda tidpunkt. I fråga

om tilläggspensioneringen har herrar Eckerberg, Almgren, Kellgren och

Nordenskiöld föreslagit sådana regler för pensionsberäkningen inom den

obligatoriska tilläggspensioneringen för löntagare, att den sammanlagda

botten- och tilläggspensionen för en ålderspensionär uppgår till minst 65 %

av den på visst sätt beräknade medellönen. Inom den av dessa fyra ledamöter

föreslagna frivilliga tilläggspensioneringen för andra förvärvsarbetande

får tilläggspensionen uppgå till högst ca 3 000 kr räknat i nuvarande

penningvärde. En begränsning till 3 000 kr har vidare föreslagits av herr

Carlsson för den av honom förordade tilläggspensioneringen för löntagare,

företagare och andra. Herrar Aastrup, Ahlberg och Hydén har helt naturligt

inte kunnat göra några motsvarande uttalanden om pensionsnivån, eftersom

denna enligt deras alternativ skall fastställas genom förhandlingar mellan

arbetsmarknadens parter eller eljest genom överenskommelser.

Pensionsnivån är självfallet en fråga av stor ekonomisk och praktisk

betydelse, men den synes inte ligga på det principiella planet utan torde

närmast utgöra en avvägningsfråga. De spörsmål som rör fonderingen inom

pensionssystemen och förvaltningen av uppkommande pensionsfonder är

också mycket betydelsefulla. De får emellertid i förevarande sammanhang

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

17

anses vara sekundära i förhållande till valet av grunder för pensioneringen.

Jag har följaktligen inte här ansett mig böra gå närmare in på dessa frågor.

Vid remissbehandlingen av beredningens betänkande

har man allmänt intagit en positiv hållning till tanken på förbättringar av

folkpensioneringen, ehuru olika meningar framförts beträffande förutsättningarna

för genomförandet av det av beredningen föreslagna programmet

för dessa förbättringar. Beredningens uppfattning att en förbättrad folkpensionering

bör utgöra grundvalen för en lösning av pensionsfrågan delas

av de flesta remissorganen.

Vad åter angår principerna för utformningen av tilläggspensioneringen

har flertalet remissorgan funnit, att lösningen bör sökas efter någon av de

linjer, som de framlagda alternativen erbjuder. Opinionen i den mån den

återspeglas i remissen är mycket splittrad inför de förslag som presenterats.

En del önskar, att det av herrar Eckerberg, Almgren, Kellgren och

Nordenskiöld framlagda förslaget genomföres mer eller mindre oförändrat,

under det att några finner att det bör överarbetas. Andra åter anser, att det

av herrar Aastrup, Ahlberg och Hydén förordade alternativet bör realiseras

efter större eller mindre överarbetning. Några önskar att de av herr Carlsson

angivna riktlinjerna bör göras till föremål för ytterligare bearbetning.

Vidare finns bland remissorganen å ena sidan sådana, som tar ställning

till frågan hur tilläggspensioneringen i princip bör ordnas men som inte

anser sig kunna förorda något av de framlagda förslagen, och å andra sidan

sådana, som anser att man bör undersöka möjligheterna till en samlande

lösning i pensionsfrågan och därför förordar en kompromiss.

Slutligen har ett mindre antal remissorgan inte tagit någon bestämd

ståndpunkt till principfrågan hur tilläggspensioneringen bör ordnas.

Någon närmare redovisning av de olika remissorganens ståndpunktstaganden

och synpunkter finner jag inte vara erforderlig i detta sammanhang.

Jag vill erinra om att samtliga yttranden kommer att publiceras

inom en nära framtid.

Av den allmänna diskussion som förts i pensionsfrågan framför allt under

innevarande år har framgått, att denna fråga väckt stort intresse bland

medborgarna. Allmän enighet synes råda om förbättringen av folkpensionerna.

Däremot har debatten visat, att meningarna är synnerligen delade om

vilka principer som bör vara vägledande för en pensionsreform i övrigt. Förespråkare

finns för vart och ett av de tre alternativ i fråga om tilläggspensioneringen,

vilka angivits i allmänna pensionsberedningens betänkande. I

olika sammanhang — bl. a. i motioner som väckts till årets riksdag redan

innan pensionsberedningen avlämnat sitt betänkande — har framförts

förslag om all medborgarnas uppfattning skall inhämtas genom en rådgivande

f o 1 k o in röstning i frågan.

2 — liihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 and. Nr 36

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

Det kan visserligen göras gällande att pensionsfrågan är så komplicerad

att den mindre väl lämpar sig för en folkomröstning. Med hänsyn till de

starka önskemål, som framkommit om att folkets mening i denna ordning

inhämtas före statsmakternas ställningstagande, vill jag emellertid för egen

del ej tillmäta invändningarna mot en folkomröstning avgörande betydelse.

Den upplysningsverksamhet som kommer att föregå omröstningen bör

kunna ge medborgarna erforderligt underlag för en bedömning av frågan.

Jag förordar därför att en allmän folkomröstning anordnas rörande principerna

för en pensionsreform. Folkomröstningen bör enligt min mening

gälla de grundsatser varpå de tre framlagda förslagen till pensionsfrågans

lösning vilar.

Det synes mig angeläget att omröstningen äger rum utan onödigt uppskov.

Emellertid måste en inte alltför kort tid reserveras för att förbereda

och genomföra den av mig nyss berörda upplysningsverksamheten. Själva

omröstningen kräver uppenbarligen också vissa förberedelser. Jag föreslår

såsom lämplig dag för omröstningen söndagen den 13 oktober 1957.

Jag vill erinra om att det grundläggande stadgandet om rådgivande folkomröstning

upptages i 49 § 2 mom. regeringsformen. Vid 1954 års riksdag

antogs såsom vilande ändrad lydelse av nämnda stadgande jämte därtill

anslutande bestämmelser i riksdagsordningen. Denna författningsändring,

som syftade till ett utbyggande av folkomröstningsinstitutet i viss omfattning,

är emellertid alltjämt beroende på vidare grundlagsenlig behandling. I en

den 29 mars 1957 avlåten proposition, nr 168, har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen, att beslut över nämnda författningsändring skall uppskjutas till

1960 års riksdag.

Enligt den lydelse av 49 § 2 mom. regeringsformen, som fortfarande gäller,

ankommer det på Kungl. Maj :t och riksdagen gemensamt att besluta

om allmän folkomröstning, när det i ärende av särskild vikt prövas nödigt

att före dess avgörande inhämta folkets mening. Beslutet skall ges formen

av samfällt stiftad lag, vilken skall innehålla bestämmelser om den eller de

frågor som skall besvaras samt om tid och sätt för omröstningen.

Vid folkomröstningen i höst bör envar få tillfälle att ange vilket av de

tre förslagen till pensionsfrågans lösning som han föredrar. Det kan diskuteras

huruvida därvid bör begagnas en gemensam röstsedel för de tre alternativen

eller tre skilda röstsedlar. Det kan nämnas, att 1950 års folkomröstnings-

och valsättsutredning i sitt betänkande angående allmän folkomröstning

(del II, SOU 1952: 7) ansett, att man då alternativa frågor framställes

vid omröstningen bör begagna röstsedlar av enhetlig typ, på vilka samtliga

alternativ anges med utrymme för markering av den röstandes ställningstagande.

Jag anser emellertid, att det med ett sådant förfarande skulle föreligga

betydande risker för att de röstande gör misstag vid markeringen på

röstsedeln eller av förbiseende underlåter att göra någon markering. Denna

synpunkt har även framkommit vid remissbehandlingen av betänkandet.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år t957

Jag vill i stället förorda, att skilda röstsedlar användes och att den röstande

ges tillfälle att ange sin mening genom att avlämna en röstsedel, som

innehåller en kort beskrivning av huvuddragen i det förslag, till vilket han

ansluter sig. Den röstande synes emellertid även böra ges möjlighet att

genom avlämnande av blank röstsedel ange, att han inte önskar rösta för

något av förslagen.

Vad beträffar texten på röstsedlarna bör beaktas att de tre förslagen har

det gemensamt, att förbättringar av den nuvarande folkpensioneringen

förutsättes komma till stånd och att den förbättrade folkpensionen skall

utgöra grunden för tilläggspensioner. Det synes lämpligt att detta förhållande

kommer till uttryck i en likalydande ingress på var och en av de

ifrågavarande röstsedlarna.

Röstsedlarna för de tre förslagen synes lämpligen böra numreras.

Som nummer 1 bör upptagas det förslag, som förutsätter medverkan

från staten i relativt betydande utsträckning, d. v. s. det av herrar Eckerberg,

Almgren, Kellgren och Nordenskiöld förordade alternativet. Här krävs

nämligen lagstiftning om rätt till värdebeständig tilläggspension för löntagare

och vidare lagstiftning om frivillig försäkring för tilläggspension av

begränsad omfattning för andra förvärvsarbetande, i det senare fallet med

ekonomisk garanti från staten i fråga om värdebeständigheten.

Som nummer 2 bör upptagas det av herr Carlsson föreslagna alternativet,

vilket kräver statens medverkan genom lagstiftning om frivillig försäkring

för tilläggspension av begränsad omfattning för löntagare, företagare och

andra, varvid staten ekonomiskt garanterar värdebeständigheten.

Som nummer 3 bör slutligen upptagas det alternativ, som förordats av

herrar Aastrup, Ahlberg och Hydén. Statens medverkan inskränkes här till

vissa ändringar i redan gällande lagstiftning. Dessa lagändringar skall dels

jämna vägen för tilläggspensionering genom frivilliga anordningar — genom

kollektivavtal eller på annat sätt — och dels skapa formella möjligheter för

ordnande av värdebeständighet på tilläggspensionerna. Staten skall dock

inte ikläda sig någon värdebeständighetsgaranti, utan det får ankomma på

parterna att ordna värdebeständighet i den omfattning som de önskar och

som visar sig möjlig.

Under åberopande av det anförda förordar jag, att röstsedlarna nr 1—3

förses med en likalydande ingress, som lämpligen kan formuleras sålunda:

Avsikten är att höja folkpensionerna. Avsikten är vidare

att bygga på dem med särskilda tilläggspensioner. Tre olika

förslag har lagts fram om utformningen av sådana tilläggspensioner.

Den efterföljande texten på de olika röstsedlarna synes böra ges följande

lydelse.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

Röstsedel nr 1:

Jag röstar för

Förslag nr 1

Detta förslag innebär:

Löntagare får lagfäst rätt till tilläggspensioner, som avpassas

efter tidigare lön och behåller sitt värde.

Andra förvärvsarbetande — företagare m. fl. — får möjlighet

att till begränsat belopp frivilligt försäkra sig för

tilläggspensioner, som med garanti av staten behåller sitt

värde.

Röstsedel nr 2:

Jag röstar för

Förslag nr 2

Detta förslag innebär:

Löntagare, företagare och andra får möjlighet att till begränsat

belopp frivilligt försäkra sig för tilläggspensioner,

som med garanti av staten behåller sitt värde.

Röstsedel nr 3:

Jag röstar för

Förslag nr 3

Detta förslag innebär:

Löntagare, företagare och andra får frivilligt försäkra

sig för tilläggspensioner, och i gällande lagstiftning genomföres

ändringar, som underlättar att tilläggspensionerna

utan garanti av staten behåller sitt värde. Anslutningen till

tilläggspensioneringen kan ske genom kollektivavtal eller

genom andra överenskommelser, enskilt eller gruppvis.

I enlighet med det anförda har jag låtit utarbeta ett förslag till lag om

folkomröstning i pensionsfrågan. Förslaget har uppgjorts efter mönster

av lagen den 27 maj 1955 (nr 265) om folkomröstning angående högertrafik1,

vilken lag i fråga om förfarandet vid röstningen och de yttre anordningarna

i samband därmed anslöt sig till bestämmelserna för val till

riksdagens andra kammare. Det uppgjorda förslaget skiljer sig från 1955

års folkomröstningslag endast i de avseenden som föranledes av att frågeställningen

denna gång blir annorlunda än vid trafikomröstningen (1, 4

och 6 §§, 9 § 2 st. samt 13 § 1 st.).»

1 Jfrprop. 1955:112.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

21

Utskottet

Pensionsfrågan har varit föremål för livlig debatt och väckt stort intresse

i vida kretsar. Diskussionen har på senare tid helt naturligt främst anknutits

till de förslag till frågans lösning, som presenterats i allmänna pensionsberedningens

i februari innevarande år framlagda betänkande angående

förbättrad pensionering. Av den förda debatten synes framgå att enighet i

stort sett råder om att en förbättring av folkpensionerna bör komma till

stånd. Däremot föreligger starka meningsmotsättningar rörande vilka principer

som bör vara vägledande när det gäller en pensionsreform i övrigt.

Att så är fallet framgår bl. a. av att mycket delade meningar i frågan rått

såväl inom pensionsberedningen som under remissbehandlingen av beredningens

betänkande. Det kan således konstateras, att förespråkare finns för

vart och ett av de tre förslag i fråga om tilläggspensioneringen, som angivits

i betänkandet.

I skilda sammanhang har den tanken förts fram, att medborgarnas uppfattning

i pensionsfrågan borde inhämtas genom en rådgivande folkomröstning.

Förslag härom har bl. a. framlagts i de i början av årets riksdag

väckta, i detta utlåtande behandlade likalydande motionerna 1:382 och

II: 470. Föredragande departementschefen har i förevarande proposition

framhållit, att ehuru det visserligen kunde göras gällande, att pensionsfrågan

vore så komplicerad att den mindre väl lämpade sig för en folkomröstning,

han dock med hänsyn till de starka önskemål som framkommit om att

folkets mening i denna ordning inhämtades före statsmakternas ställningstagande,

för sin del icke ville tillmäta invändningarna mot en folkomröstning

avgörande betydelse. Utskottet ansluter sig till denna uppfattning. Med

hänsyn till de synnerligen delade uppfattningar som råder om utformningen

av tilläggspensioneringen samt pensionsfrågans utomordentligt stora betydelse

för såväl den enskilde medborgaren som för samhället är det enligt

utskottets mening motiverat att folket får ge sin mening till känna i en rådgivande

omröstning, innan statsmakterna tar ståndpunkt i frågan. Vad åter

angår de betänkligheter, som med hänsyn till frågans komplicerade natur

kan anföras mot en folkomröstning, instämmer utskottet i departementschefens

uttalande att den upplysningsverksamhet som avses skola föregå

omröstningen bör kunna ge medborgarna erforderligt underlag för en bedömning

av frågan. Föreliggande förslag att en allmän folkomröstning skall

äga rum rörande principerna för en pensionsreform vinner sålunda utskottets

anslutning. Utskottet anser att folkomröstningen bör gälla de grundsatser,

varpå de tre framlagda förslagen till lösning av frågan om tilläggspensionering

vilar.

Det är som departementschefen uttalat angeläget alt omröstningen äger

rum utan onödigt uppskov, samtidigt som erforderlig tid reserveras både

för förberedelserna för omröstningen och för den upplysningsverksamhet,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

som skall föregå denna. Ur dessa och andra synpunkter finner utskottet

propositionens förslag att omröstningen skall äga rum söndagen den 13 oktober

1957 vara lämpligt. I de likalydande motionerna 1:531 och 11:676

har föreslagits, att riksdagen måtte besluta, att omröstningen skall äga

rum, förutom nyssnämnda dag, jämväl måndagen den 14 oktober 1957.

Såsom skäl för yrkandet har framhållits angelägenheten av ett talrikt deltagande

i omröstningen, vilket med hänsyn till såväl anställda med söndagsarbete

som medborgarnas fritidsvanor bäst främjades om för omröstningen

kunde anslås två dagar. Förslaget har av motionärerna vidare motiverats

med att det funnes anledning att i ett större sammanhang upptaga

frågan om tiden för val till riksdagens andra kammare och för kommunalvalen

till prövning och att det därvid kunde vara av värde att ha erfarenhet

att tillgå från ett försök med röstning under två dagar.

Enligt gällande bestämmelser äger allmänna val genomgående rum under

allenast en dag och därvid alltid på en söndag. Utskottet, som icke finner

anledning att i detta sammanhang överväga spörsmålet om utsträckning av

tiden för de allmänna valen — en fråga som för övrigt faller inom annat

utskotts kompetensområde — anser det icke motiverat att i fråga om den

föreslagna folkomröstningen i pensionsfrågan härutinnan frångå de principer

som gäller vid allmänna val och vilka även tillämpades vid folkomröstningen

i högertrafikfrågan år 1955. Utskottet avstyrker alltså motionerna.

Det grundläggande stadgandet om rådgivande folkomröstning upptages

i 49 § 2 mom. regeringsformen. Vid 1954 års riksdag antogs såsom vilande

ändrad lydelse av nämnda stadgande jämte därtill anslutande bestämmelser

1 riksdagsordningen, syftande till ett utbyggande av folkomröstningsinstitutet

i viss omfattning. Innevarande års riksdag har emellertid bifallit av

Kungl. Maj :t framlagt förslag om att beslut över nämnda författningsändring

skall uppskjutas till 1960 års riksdag. Enligt gällande lydelse av 49 §

2 inom. regeringsformen ankommer det på Kungl. Maj:t och riksdagen

gemensamt att besluta om allmän folkomröstning, när i ärende av särskild

vikt prövas nödigt att före dess avgörande inhämta folkets mening. Beslutet

skall ges formen av samfällt stiftad lag, vilken skall innehålla bestämmelser

om den eller de frågor som skall besvaras samt om tid och sätt för omröstningen.

Som ovan anförts skall höstens folkomröstning gälla de grundsatser, å

vilka de tre inom allmänna pensionsberedningen framförda förslagen till

lösning av frågan om tilläggspensionering vilar. Departementschefen har

förordat att härvid tre skilda röstsedlar bör komma till användning. Även

utskottet finner vid denna omröstning detta vara att föredraga framför en

ordning med en gemensam röstsedel för de tre alternativen. Utskottet ansluter

sig även till departementschefens mening att de olika röstsedlarna

bör vara försedda med en kortfattad likalydande ingress samt därefter upptaga

en kort beskrivning av huvuddragen av respektive förslag.

I såväl de likalydande motionerna I: 532 och II: 675 som de likalydande

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

motionerna I: 533 och II: 674 föreslås att ingressen å röstsedlarna erhåller

en annan lydelse än den av departementschefen i propositionen förordade.

I de båda inotionsparen framlägges därvid sinsemellan olika utformade förslag

till formulering av ingressen. I motionerna 1:532 och 11:675 anföres

bl. a., att det vid folkomröstningen om tilläggspensionerna borde vara klart

uttalat på vilket grundpensionsbelopp tilläggspensionen skall utgöra påbyggnad.

En precisering av detta belopp borde därför ske i ingressen. I

motionerna I: 533 och II: 674 föreslås, att den av pensionsberedningen angivna

målsättningen för folkpensionernas storlek år 1968 anges i ingressen.

I båda motionsparen uttalas, att riksdagen på så sätt borde ansluta sig till

den av beredningen föreslagna höjningen av folkpensionerna.

För att de röstande skall kunna bedöma behovet av en tilläggspension

och hur en sådan pensionering på lämpligaste sätt bör ordnas, är det givetvis

av vikt att största möjliga klarhet råder angående de förutsättningar man

härvid har att utgå från. Det bör beaktas, att de tre inom pensionsberedningen

framförda förslagen till pensionsfrågans lösning har det gemensamt,

att förbättringar av den nuvarande folkpensioneringen förutsättes komma

till stånd och att den förbättrade folkpensionen skall utgöra den grund på

vilken en tilläggspensionering skall bygga. Syftet att ge uttryck åt nämnda

förutsättning har i propositionen ansetts kunna tillgodoses på så sätt att i

den likalydande ingressen till röstsedlarna bl. a. anges att avsikten är att

höja folkpensionerna och att bygga på dem med särskilda tilläggspensioner.

Utskottet anser, att den föreslagna lydelsen icke ger en tillräckligt klarläggande

bild av den gemensamma grundförutsättningen för de tre förslagen

till kompletteringsförsäkring, och förordar därför en annan formulering på

denna punkt. I ingressen torde på sätt nedan närmare anges böra upptagas

huvuddragen av förslaget till förbättrade folkpensioner, nämligen avsikten

att genomföra höjningen successivt, målsättningen i fråga om pensionsbeloppens

storlek samt den tidpunkt då höjningen avses vara helt genomförd.

Med hänsyn till det anförda förordar utskottet, att ingressen ges följande

lydelse: »Avsikten är alt successivt höja folkpensionerna, enligt pensionsberedningens

enhälliga förslag så att de år 1968 uppgår till 5 400 kronor för

två pensionsberättigade makar och 3 600 kronor för ensamstående. Avsikten

är vidare att bygga på dem med särskilda tilläggspensioner. Tre olika förslag

bar lagts fram om utformningen av sådana tilläggspensioner.»

I motionerna I: 533 och II: 674 yrkas den ändringen i 1 § i det framlagda

lagförslaget, att det som nr 3 betecknade förslaget rörande tilläggspensioneringens

utformning, vilket motsvarar det inom pensionsberedningen av

herrar Aastrup, Ablberg och Hydén förordade alternativet, måtte anges på

följande sätt: »En frivillig, valfritt utformad tilläggspensionering, som

utan statsbidrag behåller sitt värde. Pensioneringen kan ordnas enskilt eller

gruppvis, genom avtal eller på annat sätt. Värdebeständigheten möjliggöres

genom ändringar i gällande lagstiftning.»

I motionerna kritiseras den beskrivning, som i del framlagda lagförslaget

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

lämnas av huvuddragen i de olika alternativen, och hävdas, att formuleringarna

i propositionen gjorts på ett helt otillfredsställande sätt och utan

en enligt motionärernas mening önskvärd precisering av förslagens innebörd.

Beträffande förslagen nr 1 och 2 framställes i motionerna icke något

yrkande om annan formulering än den i propositionen förordade.

Utskottet finner det naturligt, att det kan råda olika uppfattningar om

hur man med en kort beskrivning bäst skall kunna återge det som är

karakteristiskt för de föreliggande tre olika förslagen. Enligt utskottets

mening uppfyller de i propositionen upptagna formuleringarna de krav på

rättvisande beskrivning, som rimligen kan ställas. Utskottet tillstyrker därför,

att de olika alternativen på röstsedlarna anges i enlighet med vad i propositionen

föreslagits.

Ej heller i övrigt har utskottet vid sin granskning av det föreliggande förslaget

till lag om folkomröstning i pensionsfrågan funnit anledning till

erinran mot detsamma. Utskottet får därför hemställa,

A. att riksdagen måtte antaga det vid propositionen fogade

förslaget till lag om folkomröstning i pensionsfrågan;

B. att riksdagen i anledning av motionerna I: 532 och

11:675 samt 1:533 och 11:674, sistnämnda båda motioner

såvitt nu är i fråga, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

att den likalydande ingressen å röstsedlarna måtte

formuleras sålunda: »Avsikten är att successivt höja folkpensionerna,

enligt pensionsberedningens enhälliga förslag

så att de år 1968 uppgår till 5 400 kronor för två pensionsberättigade

makar och 3 600 kronor för ensamstående. Avsikten

är vidare att bygga på dem med särskilda tilläggspensioner.

Tre olika förslag har lagts fram om utformningen av

sådana tilläggspensioner.»

C. att motionerna I: 382 och II: 470 måtte anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört och hemställt; samt

D. att motionerna

1. I: 531 och II: 676,

2. 1:532 och 11:675 samt

3. I: 533 och II: 674, såvitt nu är i fråga,

i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 maj 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STBAND

s. 25 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

25

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Alvar Andersson och

Aastrup;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Lundberg, Odhe, fru Sandström, fru Ekendahl, herrar Carlsson i Bakeröd

och Ahlberg.

Reservationer

1) av herr Lundberg, som

dels anfört:

Den i proposition nr 177 föreslagna folkomröstningen gäller den principiella

frågan om laglig rätt till pension eller ej och omfattar icke något

preciserat materiellt innehåll. Att denna fråga är av särskilt stor vikt för

land och folk och ur denna synpunkt kan anses lämplig för en folkomröstning

torde knappast kunna bestridas. Starka meningsmotsättningar

rörande principerna och frågans komplicerade natur medför dock att frågan

inte lämpligen bör göras till föremål för en folkomröstning. Riksdagen

bör därför avslå den föreliggande propositionen och de i ämnet väckta

motionerna.

En folkomröstning förutsätter preciserade frågor och de röstande skall

relativt lätt kunna tillägna sig upplysning om deras sakliga innehåll. Det

bör även klargöras att omröstningen är av rådgivande karaktär och att

den inte kan påverka riksdagens politiska sammansättning. Motsättningarna

med avseende å de principer som bildar underlag för frågan utvisar,

att problemet är av starkt partiskiljande natur och därför icke bör gå till

folkomröstning utan om så anses påkallat i stället underställas folket i ett

allmänt val.

I motionen 11:674 av herrar Ohlin och Hjalmarson, som företräder

arbetsgivarintressena i frågan, liksom i andra uttalanden i pensionsfrågan,

göres gällande, att huvudfrågan gäller principerna om frivillighet eller

statlig, tvingande lagstiftning; valfri utformning av pensionen eller pension

efter ett stelt likriktat schema som staten bestämmer, ävensom statsbidrag

till tilläggspensioner eller inte. Det anges även att det är klart att

frivillighet, valfrihet och inga statliga subventioner är den väg vi hör gå.

Detta förslag tolkas av Arbetsgivareföreningen i en skrift som »Jo till avtalslinjen

i pensionsfrågan». Arbetsgivareföreningens uttalande visar att de

formuleringar, som förordas i motionen, inte motsvarar motionens krav

3 — liihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 2 avd. Nr 36

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

att frågorna bort formuleras så »att det av själva formuleringarna tydligt

tramgått vilka principer det är som omröstningen gäller».

Men trots dessa principiella deklarationer, som ur folkpensionärssynpunkt

skulle föra till en social katastrof, då folkpensionen utgår under

former som i dess helhet strider mot herrar Ohlins och Hjalmarsons i

frågan framförda krav på en ur rätts- och frihetssynpunkter oantastbar

pension, förordas i samma motion att ingressen på de föreslagna röstsedlarna

skall understryka en lagfäst rätt till de av pensionsberedningen

föreslagna förbättringarna av folkpensionen. Utskottet har även i huvudsak

godtagit detta förslag.

Denna ingress sammanfaller visserligen helt med det principiella innehållet

i fråga 1, men när det gäller frågorna 2 och 3 blir följden den, att

ingresserna på dessa röstsedlar principiellt ansluter sig till fråga 1 om

laglig rätt till pension, under det att frågorna på samma valsedlar tar avstånd

från denna princip. Detta medför att röstberättigade, som eventuellt

önskar använda valsedlarna 2 och 3, icke kan avge en principiell anslutning

till frågorna, såvida den röstande inte stryker ingressen.

I motionerna, som skall prestera ett motförslag till propositionen, klargöres

icke heller om »frivilligheten» och motståndet till lagfäst rätt till

pension innebär ett allmänt principiellt ställningstagande, eller om det är

begränsat till löntagargrupper i enskild eller annan tjänst, som icke har

sin pensionsfråga ordnad. Det borde därför såväl i propositionen som i

motion 11:674 klart ha angivits, att om alla röstberättigade har rätt att

deltaga i folkomröstningen måste den även betraktas som ett principiellt

ställningstagande till pensioner över huvud taget och omfatta folkpensioner

samt pensioner för stats- och kommunalanställda och andra, som redan

nu har en författningsreglerad pension.

Det måste även för de röstberättigade te sig ganska godtyckligt, att

herrar Ohlin och Hjalmarson i motion 11:674 av principiella och ekonomiska

skäl yrkar avslag på laglig rätt till tilläggspension, som dels helt

skall betalas av arbetsgivarna, och dels kostnadsmässigt är en mindre del

i förhållande till folkpensionens kostnader men samtidigt förordar att

denna för folkpensionärer och ur ekonomisk synpunkt viktiga fråga om

höjd folkpension skall behandlas i en ingress på en röstsedel utan att

utskottet och riksdagen haft möjlighet till en ingående sakprövning av

förslaget.

Meningsmotsättningarna rörande vilka principer som bör vara vägledande

för en folkomröstning visar att frågan är så komplicerad att de

som från början krävde att frågan skulle gå ut till omröstning, såväl som

propositionen, icke kan ge ett nöjaktigt svar på varken den principiella

frågeställningens innehåll eller de slutsatser som en folkomröstning bör

kunna leda fram till. Under dessa förhållanden hade utskottet bort avstyrka

både den föreliggande propositionen och de i ämnet väckta motionerna.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

dels ock ansett att utskottet bort hemställa,

att riksdagen — med avslag jämväl å motionerna I: 328

och II: 470, I: 531 och II: 676, I: 532 och II: 675 samt I: 533

och II: 674, sistnämnda båda motioner såvitt nu är i fråga

— måtte avslå det vid propositionen fogade förslaget till lag

om folkomröstning i pensionsfrågan.

2) av herrar Sunne, Mannerskantz, Aastrup, Jacobsson i Tobo, fru Sandström

och herr Ahlberg, vilka ansett

dels att det avsnitt av utskottets yttrande på s. 24, som börjar med

orden »Utskottet finner» och slutar med orden »mot detsamma», bort ha

följande lydelse:

Det kan givetvis råda olika uppfattningar om hur man med en kort

beskrivning bäst skall kunna återge det som är karakteristiskt för de föreliggande

förslagen. Enligt utskottets mening fyller propositionens förslag

till formuleringar på intet sätt de krav på en rättvisande beskrivning, som

bör ställas för att de röstande skall få en riktig bild av frågornas rätta

innebörd. Som i motionerna I: 533 och II: 674 påvisas gäller detta för alla

tre frågorna, men i motionerna framföres yrkande om ändring blott för

fråga nr 3.

Utskottet, som finner det i motionerna framförda förslaget till fråga

nr 3 på ett riktigt sätt redovisa det alternativ beträffande statens åtgärder

till främjande av tilläggspensionering, som i pensionsberedningen företrätts

av herrar Aastrup, Ahlberg och Hydén, vill alltså förorda denna formulering.

I övrigt har utskottet vid sin granskning av det föreliggande förslaget till

lag om folkomröstning i pensionsfrågan icke funnit anledning till erinran.

dels ock att utskottet under A bort hemställa,

A. att riksdagen, med förklaring att riksdagen funnit

viss ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda

förslaget till lag om folkomröstning i pensionsfrågan,

måtte för sin del antaga förslaget med den ändringen att

den del av 1 § som börjar med orden »Förslag nr 3» och

slutar med orden »eller gruppvis» erhåller följande, som

reservanternas förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Reservanternas förslag)

Förslag nr 3 Förslag nr 3

Löntagare, företagare och andra En frivillig, valfritt utformad tillfår

frivilligt försäkra sig för till- läggspensionering, som utan statsläggspensioner,

och i gällande lag- bidrag behåller sitt värde. Pensio
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1957

(Kungl. Maj:ts förslag)

stiftning genomföres ändringar, som

underlättar att tilläggspensionerna

utan garanti av staten behåller sitt

värde. Anslutningen till tilläggspensioneringen

kan ske genom kollektivavtal

eller genom andra överenskommelser,

enskilt eller gruppvis.

(Reservanternas förslag)

neringen kan ordnas enskilt eller

gruppvis, genom avtal eller på annat

sätt. Värdebeständigheten möjliggöres

genom ändringar i gällande lagstiftning.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 87

705753

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:361 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om folkomröstning i pensionsfrågan m. m., i vad propositionen hänvisats ti s. 12 i texten