Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av arbetarskyddslagens bestämmelser rörande nattarbetsförbud för kvinnor, som användes till hantverkseller industriellt arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 330 i första kammaren av fru Gärde Widemar samt nr 413 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.

1957-11-12 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av arbetarskyddslagens bestämmelser rörande nattarbetsförbud för kvinnor, som användes till hantverkseller industriellt arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 330 i första kammaren av fru Gärde Widemar samt nr 413 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

1

Nr 37

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av arbetarskyddslagens

bestämmelser rörande nattarbetsförbud

för kvinnor, som användes till hantverks- eller

industriellt arbete.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 330 i första kammaren av fru

Gärde Widemar samt nr 413 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen angående

nattarbetsbestämmelser för kvinnliga arbetstagare måtte utgå ur

lagen».

En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.

Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. arbetarskyddsstyrelsen. Yttranden

över motionerna har därjämte på utskottets begäran avgivits av FredrikaBremer-Förbundet,

Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen

och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.

Gällande bestämmelser

De allmänna bestämmelserna om ledighet för nattvila återfinnes i 19 och

20 §§ i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1). I 19 § föreskrives

att arbetstagare skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet

skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. Från vad sålunda

stadgats må avvikelse ske, där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens

behov eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl

nattetid eller eljest bedrivas å tid före klockan 5 eller efter klockan 23. Har

natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses,

vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant

avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,

i den män det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till

arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Arbetstagare i överordnad

ställning må, där så finnes påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan

23 och klockan 5 utan hinder av vad nu sagts. Enligt 20 § må arbetarskyddsstyrelsen,

när särskilda skäl föranleder därtill, medgiva att arbetstagare

användes till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5 i vidare ut
I

liihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 37

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

sträckning än som följer av bestämmelserna i 19 §. Sådant undantag må ock

av arbetarskyddsstyrelsen medgivas, då det av uttalande av arbetstagarnas

sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det

stora flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner

detsamma önskvärt, och ohälsa eller överansträngning ej skäligen kan befaras

uppkomma därigenom.

Vid sidan om nämnda allmänna bestämmelser återfinnes i 36 och 37 §§

samma lag särskilda regler angående nattvila för kvinnor. I 36 § första stycket

stadgas att kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete,

skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst

elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan

22 och klockan 5 eller, i den utsträckning arbetarskyddsstyrelsen så medgivit

beträffande viss ort, visst slag av arbete eller visst arbetsställe, annan

tid om sju timmar i följd mellan klockan 22 och klockan 7. Vad sålunda

stadgats avser icke arbetstagare i överordnad ställning. Utan hinder av berörda

stadganden får dock kvinna i den mån så är nödigt användas till

arbete, därest natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej

kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller medfört överhängande fara

för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom. Om sådant arbete

samt dess anledning, omfattning och varaktighet skall arbetsgivaren

inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen.

Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill

sökts hos nämnda myndighet. Vidare må enligt 37 § å arbetsställe, där på

grund av verksamhetens natur under vissa tider av året förekommer hopat

arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å andra arbetsställen, då

arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter måste forceras, den

i 36 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten kunna under en tid

av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas till tio timmar av

dygnet. Arbetsgivaren slcall, innan sådan inskränkning vidtages, med angivande

av anledningen därtill hos vederbörande yrkesinspektör göra anmälan

om de dagar, varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas. Beträffande

sådana verksamhetsgrenar, som avser förarbetande av varor, vilka

är underkastade hastig försämring, må därjämte undantag från bestämmelserna

i 36 § första stycket meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Slutligen

kan Konungen, när synnerliga skäl föranleder därtill, beträffande visst

slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva att kvinna användes till arbete

å tid mellan klockan 22 och klockan 5 i vidare utsträckning än som

följer av vad ovan sagts.

Historik

År 1931 infördes i 1912 års lag om arbetarskydd allmänna bestämmelser

om ledighet för nattvila. I 5 § k) föreskrevs nämligen då, att åt arbetarna

borde, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet

skäligen kunde anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för natt
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

3

vila. Vid tillkomsten av detta stadgande uttalade sig såväl föredragande departementetschefen

som riksdagen för en mjuk tillämpning av detsamma,

med påföljd att stadgandet i realiteten gav ringa möjlighet till ingripande

mot förekomsten av nattarbete.

I 19 § nyssnämnda lag stadgades vidare, att kvinna, som användes i industriellt

arbete, vilket bedrevs i sådan omfattning att å arbetsställe i regel

sysselsattes minst tio arbetare, skulle för nattvila beredas oavbruten ledighet

från arbetet under minst It timmar varje dygn och att tiden mellan

klockan 22 och klockan 5 skulle ingå i denna ledighet. Från denna huvudregel

meddelades vissa undantag. Vid nödfallsarbete fick sålunda kvinna

användas till arbete jämväl å sagda tid, om blott anmälan därom gjordes

till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, eller, då fråga var om

dylikt arbete mer än två dygn, tillstånd därtill beviljats av yrkesinspektör

eller bergmästare för ytterligare högst en månad och av yrkesinspektionens

chefsmyndighet för längre tid. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis

forcerat arbete kunde den oavbrutna 11-timmarsledigheten under

högst sextio dagar om året inskränkas till 10 timmar av dygnet. Beträffande

slutligen sådana verksamhetsgrenar, som avsåg förarbetande av varor underkastade

hastig försämring, kunde undantag från nattarbetsförbudet beviljas

av yrkesinspektionens chefsmyndighet.

Dessa bestämmelser var väsentligen hämtade från tidigare gällande lag

den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande till arbete

nattetid i vissa industriella företag, vilken lag grundade sig på en i Bern

1906 antagen konvention, som för Sveriges del därefter tillträddes enligt

Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1910. En av Internationella arbetskonferensen

1919 i Washington antagen och 1934 i Geneve reviderad konvention

i ämnet har icke biträtts av Sverige.

Beträffande verksamhetsgrenar avseende förarbetande av varor underkastade

hastig försämring har Kungl. Maj :t med stöd av 1909 års lag utfärdat

två ännu gällande kungörelser om särskilda eftergifter nämligen dels

den 9 januari 1911 (nr b8) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning

av frukt- och grönsakskonserver att i sina fabriker använda kvinnor

till visst arbete nattetid och dels den 16 oktober 191b (nr 301) angående

undantag i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller

sardiner från berörda nattarbetsförbud.

Under såväl första som andra världskriget kunde dispens från nattarbetsförbudet

meddelas på grundval av särskild fullmaktslagstiftning.

Såsom elt led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen och därigenom

öka produktionen bos framför allt järnindustrin antogs år 1948 eu

provisorisk undantagslagstiftning i fråga om kvinnors nattarbete. Med stöd

av lag den 30 juni 19b8 angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna

i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd fick nämligen Kungl. Maj:t

möjlighet att dispensvägen medgiva kvinnors användande till arbete även

nattetid där så funnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden

på arbetsmarknaden. Dispensgivningen förutsattes dock vid lagstift
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

ningens tillkomst huvudsakligen skola begagnas för att möjliggöra kvinnors

användande i tvåskiftsarbete, och dispens borde enligt uttalande av föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, icke lämnas för anlitande

av kvinnlig arbetskraft i treskiftsarbete eller eljest till mera regelbundet

nattarbete. Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget framhölls vidare av

andra lagutskottet att vid dispensgivningen borde beaktas i vad mån arbetsförhållandena

genom omläggning av skiftgången eller eljest kunde utan

större svårigheter ändras så, att de allmänna bestämmelserna om kvinnors

nattarbete kunde efterlevas. Denna författning var av tidsbegränsad karaktär

och gällde tills vidare till och med den 30 juni 1949. Den förlängdes sedermera

i två etapper och upphörde att gälla den 1 januari 1951.

1938 års arbetarskgddskommitté yttrade i sitt betänkande med förslag till

lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. in. (SOU 1946:60) i

frågan om bibehållande av det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor bl. a.

Frågan huruvida det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet bör bibehållas,

får givetvis ses i samband med förslaget om ett allmänt nattarbetsförbud,

avseende såväl män som kvinnor. Såsom framgår av en del remissyttranden

ha vissa kvinnliga sammanslutningar ansett, att särskilt nattarbetsförbud

för kvinnor icke vore påkallat, då ett allmängiltigt sådant förbud

infördes i lagen. Detta skulle enligt kommitténs mening förutsätta, att man

i lagen stadgade allmänt förbud mot nattarbete inom varje slag av verksamhet,

som omfattades av lagen, och att särskilt tillstånd under vissa förhållanden

skulle kunna lämnas till dylikt arbete. Såsom förut framhållits —

---bar kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga förslag till stadgande

av detta innehåll utan i stället föreslagit bestämmelser, enligt vilka

från det allmänna nattarbetsförbudet undantages sådant arbete, som på

grund av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet

måste bedrivas jämväl nattetid. Om enbart detta stadgande skulle

finnas i lagen, skulle möjlighet givas att i ett flertal fall använda kvinnor

till nattarbete, som för närvarande ej är tillåtet. Kommittén anser sig icke

kunna förorda en sådan lösning utan föreslår, att det särskilda nattarbetsförbudet

för kvinnor alltjämt bibehålies.

I proposition nr 298 till 19h8 års riksdag framlades förslag till nu gällande

arbetarskyddslag. Beträffande de allmänna bestämmelserna rörande

förbud mot nattarbete innebar förslaget en skärpning i förhållande till vad

tidigare gällt, och i fråga om nattarbetsförbudet för kvinnor föreslogs ändring

i sak såtillvida att nattarbetsförbudet utsträcktes till att omfatta samtliga

arbetsställen inom industrin samt tillika inom hantverket.

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

62 propositionen i berörda delar samt anförde därvid bl. a.

Enligt utskottets mening bör det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor

alltjämt bibehållas. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet

den omständigheten, att de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna

och deras fackliga organisationer motsatt sig det från visst kvinnohåll

framförda kravet på förbudets upphävande, utgöra ett kraftigt belägg för

att behov av ifrågavarande skyddslagstiftning fortfarande måste anses föreligga.

Man får i detta sammanhang icke glömma, att många av de inom

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957 5

industrien sysselsatta kvinnorna vid sidan av sitt förvärvsarbete ha att

sköta hem och barn; skulle nattarbete tillåtas, uppkomme stor risk för att

dessa kvinnor icke skulle få tillfälle till erforderlig vila under dagen.

Vid Internationella arbetsorganisationens konferens i San Francisco år

1948 antogs en konvention nr 89 angående kvinnors nattarbete inom industrin.

Sedan därefter 1906 års Bernkonvention för Sveriges del uppsagts

enligt beslut av Kungl. Maj:t den 20 maj 1949 föreslogs i proposition nr 43

till 1950 års riksdag att arbetarskyddslagen skulle i anslutning till förstnämnda

konvention kompletteras med bl. a. bestämmelser enligt vilka i den

lagstadgade ledigheten för nattvila för kvinnliga arbetstagare skulle ingå

antingen, såsom förut, tiden mellan klockan 22 och 5 eller i den utstiäckning

arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande viss ort, visst slag av

arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju timmar i följd mellan klockan

22 och 7. Vidare föreslogs att från lagens nattarbetsförbud för kvinnor

skulle undantagas arbetstagare i överordnad ställning samt slutligen att

Kungl. Maj :t, när synnerliga skäl kunde föranleda därtill, skulle äga att beträffande

visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva att kvinna användes

till arbete å tid mellan klockan 22 och 5 i vidare utsträckning än

som följde av lagens regler.

I sin motivering till propositionen framhöll föredragande departementschefen,

statsrådet Dlöller, till en början med avseende å konventionens system

med en rörlig period för kvinnornas nattvila att som skäl för en övergång

härtill kunde åberopas trafikförhållandena på vissa orter ävensom att

stundom en anpassning vid ett arbetsställe av kvinnornas arbetstider till

de för manliga arbetstagarna vanliga skifttiderna kunde vara förmånlig.

Över huvud kunde sägas att genom en dylik anordning skapades större möjlighet

att taga hänsyn till de växlande förhållandena på olika orter och arbetsställen.

Å andra sidan underströk departementschefen att en ändring

av arbetarskyddslagen i riktning mot en sådan rörlig viloperiod icke medgåve,

att arbetet i något fall finge börja tidigare än klockan 5 och sluta

senare än klockan 24. I detta hänseende vore emellertid att märka att det

vid tvåskiftsarbete stundom förekomme, att det senare lördagsskiftet förlädes

till natten mellan fredag och lördag för att arbetarna skulle få en

längre sammanhängande veckoslutsledighet. Denna anordning med rundskift

under veckans sista arbetsdygn torde på arbetarbåll i allmänhet anses

såsom en förmån. Då i regel skiftväxling förekomme innebure anordningen

alt för den enskilde arbetstagarens del nattskift infölle endast var

fjortonde dag. Det hade bl. a. varit för att möjliggöra kvinnors användande

i dylikt skiftarbete som den särskilda dispenslagstiftningen avseende kvinnors

nattarbete infördes år 1948. Till stöd för denna lagstiftnings införande

åberopades främst bristen på arbetskraft samt angelägenheten av att öka

produktionen. Om man ansåge sig böra bibehålla möjligheten att använda

kvinnlig arbetskraft i arbete nattetid även i fortsättningen, kunde man icke

stanna vid de ändringar i arbetarskyddslagen som törordats i det föregående.

Visserligen hade, i enlighet med vad som förutsattes vid dispenslag
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

stiltningens tillkomst, dispens beviljats i mycket begränsad omfattning. Dispenserna

liade emellertid avsett från allmän synpunkt synnerligen viktiga

industriföretag; och det syntes knappast tillrådligt att, såsom situationen

nu tedde sig, avhända sig de möjligheter som en dispensrätt av detta slag

öppnade. Denna mening hade även omfattats av de i ärendet hörda myndigheterna

och organisationerna. Dessa hade jämväl uttalat sig för att dispensmöjligheten

borde sanktioneras i arbetarskyddslagen. Denna uppfattning

delades av departementschefen. Om dispensbefogenheten infördes i arbetarskyddslagen,

borde den dock icke, såsom fallet vore med gällande, provisoriska

lagstiftning, hänföra sig till »rådande utomordentliga förhållanden

på arbetsmarknaden». Detta uttryck ledde närmast tanken till krigsårens

fullmaktslagstiftning, d. v. s. till förhållanden, då vår sociala skyddslagstiftning

till större eller mindre delar ansetts böra kunna sättas ur kraft.

1 motsvarande läge kunde alltså behov av undantag tänkas uppkomma även

beträttande vissa andra av arbetarskyddslagens bestämmelser än reglerna

om nattarbetsförbudet för kvinnor. Med fasthållande av att dispensrätten

även i fortsättningen skulle avse särförhållanden och tillgripas endast då

så kunde anses påkallat från allmän synpunkt, dvs. användas i samma begränsade

utsträckning som statsmakterna förutsatt vid tillkomsten av den

provisoriska lagstiftningen, torde därför enligt departementschefens mening

ett annat, mera allmänt uttryckssätt böra väljas, när dispensrätten

inarbetades i arbetarskyddslagen. Lämpligen torde därför böra föreskrivas

att dispensrätten finge tillgripas, när synnerliga skäl föranleder därtill. En

dispensrätt av detta begränsade innehåll syntes knappast strida mot andemeningen

i San Franciscokonventionens bestämmelse i detta hänseende.

Beslutanderätten i de särskilda fallen syntes — i överensstämmelse med

konventionen och en inom socialdepartementet i ämnet upprättad promemoria

— på grund av dispensrättens karaktär böra förbehållas Kungl. Maj:t.

Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 9 propositionen och uttalade

därvid i fråga om de särskilda dispensmöjligheterna i avseende å kvinnois

nattarbete, att utskottet ville understryka angelägenheten av att dispensrätten

tillgripes endast då mycket starka skäl taiar härför.

Riksdagen biföll propositionen, och lagändringarna trädde i kraft den 1

januari 1951.

Någon ratifikation för Sveriges del av San Franciscokonventionen har icke

ägt rum.

Motionerna

I motionerna beröres först de generella bestämmelserna angående nattarbete

i arbetarskyddslagen. Sedan därefter en redogörelse lämnats för det speciella

nattarbetsförbudet för kvinnor, heter det i motionerna:

Denna nattarbetsbestämmelse lämnar icke-industriella arbeten utanför

såsom restaurang, sjuk- och barnavård, telegraf, apotek, tidning, städning

för att nämna en del arbeten, där allmänhetens behov kräver att arbetet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

utföres även å natten. Det är omöjligt fastslå att ur arbetarskyddssynpunkt

dessa arbeten är mindre farliga än s. k. hantverks- eller industriella arbeten.

Inom vissa bagerier — framför allt mindre — sysselsättes enbart kvinnlig

arbetskraft. Dispens brukar lämnas av yrkesinspektionen för vuxna

manliga arbetare i bagerier att dagen före dubbelhelg få börja bakningen

kl. 3.30 eller kl. 4 på morgonen. Det finns på grund av denna nattarbetsbestämmelse

för kvinnor ingen möjlighet för yrkesinspektionen ej heller för

arbetarskyddsstyrelsen att lämna dispens för de kvinnliga arbetstagarna.

Det blir svårare och svårare att avgöra vad som är industriellt och icke

industriellt arbete. Tekniken utjämnar skillnaden mellan exempelvis kontors-

och industriellt arbete.

Arbetsförhållandena, ur yrkeshygienisk synpunkt, är numera helt annorlunda

än förr, och därtill begränsas också arbetstidens längd genom lagbestämmelser.

I våra nordiska grannländer förekommer inga liknande särbestämmelser

vare sig i Danmark , där inget generellt nattarbetsförbud finnes, eller i

Norge, där man före Sverige haft generellt nattarbetsförbud.

Vi är principiellt emot nattarbete och anser att det generella nattarbetsförbudet

enligt 19 § arbetarskyddslagen är riktigt.

Ett speciellt nattarbetsförbud för kvinnor åter anser vi icke blott onödigt

utan även ologiskt. Det förutsätter i viss mån, att generella nattarbetsförbudet

ej efterleves. En särlagstiftning av detta slag åstadkommer en hel del

krångel, onödiga tolkningsfrågor och försvårar i många fall kvinnans ställning

på arbetsmarknaden.

Remissyttrandena

Arbetarskyddsstyrelsen lämnar först en redogörelse för den historiska

bakgrunden till tillkomsten av nu gällande bestämmelser på området samt

anför därefter:

Att arbetarskyddslagen innehåller särskilda bestämmelser om förbud mot

nattarbete för kvinnor har på sätt ovan redovisats historiska skäl och stadgandenas

tillkomst får ses mot bagrund av de vid denna tid på många håll

rådande arbetsförhållandena, närmast inom industrien. I detta hänseende

bär emellertid eu genomgripande förbättring skett och förhållandena torde

numera i allmänhet vara sådana att det från denna synpunkt knappast synes

nödvändigt längre med olika regler om nattarbete för kvinnor och män,

vare sig man tänker på tvåskiftsarbete eller på egentligt nattarbete, d. v. s.

treskiftsarbete och därmed jämförligt arbete eller kontinuerligt nattarbete.

En uppmjukning i de! från början i princip oeftergivliga förbudet har också

skett.

Nattarbete och skiftarbete måste alltid eller åtminstone så gott som alltid

anses förenat med särskilda nackdelar i fråga om hemliv och fritidssysselsättningar.

Framför allt beträffande familjelivet torde dessa nackdelar mahända

ofta vara större när det gäller kvinnorna än männen med hänsyn till

den ställning kvinnan gemenligen intar inom familj och hushåll. Emellertid

bör det bemärkas, att de olägenheter, varom bär är fråga, i den män de icke

äro förenade med förvärvsarbete över huvud taget för gifta kvinnor, intrada

redan vid tvåskiftsarbete inom den gällande lagstiftningens ram i 3b S

första stycket första punkten och alt de icke torde ökas i allt för hog giad

vid annat tvåskiftsarbete eller vid egentligt nattarbete.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

Bostadsförhållandenas betydelse vid nattarbete hava ofta omvittnats och

önskemal hava därvid framförts om särskilda sovrum antingen i hemmet

eller 1 nagon form pa arbetsplatsen för familjemedlemmar med nattarbete.

Att denna fråga spelar en mycket stor roll anser Arbetarskyddsstyrelsen

ovedersägligt. Däremot synas problemen vara ungefär desamma antingen

det ror sig om män eller kvinnor i nattarbete.

TiH bdysande av den omfattning, i vilken eftergifter förekommit från

nattarbetsforbudet i 36 § forsta stycket första punkten arbetarskvddslagen

amnas t oljande uppställning över tillstånd till treskiftsarbete meddelade av

kungl. Maj :t med stöd av 37 § sista stycket i lagen.

År

Järnverk

Cellulosaindustri

Glasbruk

Antal

företag

Antal berörda

kvinnliga

arbetstagare

Antal

företag

Antal berörda

kvinnliga

arbetstagare

Antal

företag

Antal berörda

kvinnliga

arbetstagare

1954 ..........

2

38

1

6

1

1955 ..........

3

99

1

6

1

1956 ..........

4

125

1

6

1

1

Under aren 1954—1956 hava dessutom lämnats respektive 12, 18 och 20

dispenser, avseende rätt att använda kvinnor till tvåskiftsarbete med s. k.

rundskitt natten mellan fredag och lördag varannan vecka. Antalet kvinnor

som berörts är ej bekant. Dispenserna hava gällt i huvudsak för järnverk.

Den omständigheten, att dispens utom i särskilda undantagsfall måste

sokas för kvinnor vid nattarbete inom industri och hantverk och då särskilt

att för egentligt nattarbete fordras tillstånd av Kungl. Maj :t har säkerligen

verkat återhållande på användningen av dylikt arbete. Vilka följderna

i detta hänseende skulle bli av ett slopande av de särskilda nattarbetsbestammelserna

för kvinnor är svårt att säkert förutsäga. Emellertid torde

man våga en förmodan, att någon mera betydande ökning, i varje fall av det

egentliga nattarbetet, icke skulle inträda. Man får nämligen hålla i minnet,

att nattarbetet icke på något sätt skulle släppas helt fritt. På grund av arbetarskyddslagens

allmänna förbud mot nattarbete i 19 § första stycket för

alla arbetstagare, även vuxna manliga, blir det endast i sådana fall som

kunna inbegripas under undantagsstadgandet i andra stycket av denna paragraf

som arbetsgivarna på egen hand kunna tillämpa nattarbete. I alla

andra fall måste för såväl kvinnor som män tillstånd inhämtas från Arbetarskyddsstyrelsen

enligt 20 § i lagen. Ett inordnande av det kvinnliga nattarbetet

under de allmänna reglerna i 19 och 20 §§ i lagen medför att anmälnings-

och ansökningsförfarandet vid nödfallsarbete i denna del bortfaller.

Under hänvisning till vad ovan anförts finner arbetarskyddsstyrelsen, att

det icke bör vara förenat med betänkligheter från arbetarskyddssynpunkt att

upphäva det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor, och tillstyrker fördenskull

bifall till de föreliggande motionerna. Styrelsens ledamöter är dock

icke enhälliga i fråga om yttrandet. Representanterna för arbetstagarna är

nämligen skiljaktiga och åberopar för sin del innehållet i det av Landsorganisationen

avgivna yttrandet över motionerna, för vilket närmare redogöres

nedan.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

Fredrika-Bremer-Förbundet hänvisar till ett av förbundet år 1946 avgivet

yttrande över arbetarskyddskommitténs betänkande med förslag till lag

om skydd mot ohälsa i arbete m. m. samt anför därefter:

Förbundet är fortfarande av den uppfattningen att ett generellt nattarbetsförbud

bör vara gällande för såväl män som kvinnor men att ett speciellt

nattarbetsförbud för kvinnor inom hantverks- och industriellt arbete

är principiellt felaktigt. Utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden

har bekräftat vårt i ovannämnda yttrande framförda antagande, att stadgandet

med tiden skulle komma att visa sig allt mera överflödigt. Det har

blivit svårare att avgöra vilka olika kategorier av arbete som bör räknas till

industriellt arbete och därmed också att avgränsa stadgandets tillämpningsområde.

Då härtill kommer att det speciella nattarbetsförbudet icke gäller för de

stora yrkesgrupper där allmänhetens berättigade krav gör nattarbete ofrånkomligt

och där kvinnlig arbetskraft förekommer i mycket stor utsträckning,

t. ex. inom sjukvård, apotek, restauranger, städning etc. vilka yrken

inte kan anses vara psykiskt och fysiskt mindre ansträngande och följaktligen

inte heller mindre farliga ur arbetarskyddssynpunkt, måste redan på

den grund ett sådant förbund anses helt ologiskt.

Med tanke på strävandena att inom civillagstiftningen åstadkomma uniformitet

de nordiska länderna emellan vill förbundet också understryka, att

någon motsvarande särbestämmelse inte förekommer i de övriga skandinaviska

länderna.

Med hänsyn till vad sålunda anförts tar förbundet avstånd från särbestämmelser

för kvinnor i fråga om nattarbetsförbud och ansluter sig till

motionärernas yrkande.

Landsorganisationen anför i sitt yttrande:

LO har i flera tidigare sammanhang haft tillfälle att deklarera sin principiella

inställning till gällande nattarbetsförbud för kvinnor i 36 och 37 §§

av arbetarskyddslagen. I organisationens yttrande 1946 över 1938 års arbetarskyddskommittés

förslag till ny arbetarskyddslag underströks sålunda

att »kravet på eu begränsning av nattarbetsförbudet — för att ej tala om

det från vissa håll framförda kravet på förbudets slopande — icke uppbäres

av de berörda, i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna själva och ej heller

av deras fackliga organisationer».

I motionerna liar inte förebragts något material för all visa att någon förändring

därvid inträtt i de kvinnliga arbetstagarnas egen inställning, och

LO har för sin del ingen anledning att förutsätta att så skulle vara fallet.

I motionerna göres vidare gällande att nattarbetsförbudet skulle åstadkomma

»eu del krångel» och »onödiga tolkningsfrågor». Det anges emellertid

inte på vilket sätt och i vilka sammanhang detta krångel och dessa tolkningsproblem

skulle uppstå. LO vill härtill endast allmänt framhålla att de

i arbetarskyddslagen intagna möjligheterna till dispens från detta — i jämförelse

med del allmänna naltarbetsförbudet i It) § betydligt restriktivare

— förbud torde vara fullt tillräckliga för att, när så kan vara påkallat,

åstadkomma eu lämplig arbetstidsförläggning, bl. a. i 2- och 3-skiftsarbetc.

Såvitt 1,0 har sig bekant, torde inte heller några särskilda olägenheter varit

förenade med detta nattarbetsförbuds uppehållande.

Enligt LO:s uppfattning saknas sålunda för närvarande anledning att

upphäva arhctarskyddslagcns särskilda naltarbelsförbud för kvinnliga ar
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

betstagare, och LO kan under sådana förhållanden inte tillstyrka de föreliggande

motionerna.

Svenska arbetsgivareföreningen anför:

Föreningen har intet att erinra mot motionärernas förslag, att ur arbetarskyddslagen

utmönstras 36 och 37 §§ angående kvinnliga arbetstagares

ledighet för nattvila. Nattarbete för kvinnor förekommer nu efter dispens

i synnerligen ringa utsträckning och det är då fråga om arbete av förhållandevis

lätt karaktär. Någon anledning att från medicinsk synpunkt behandla

kvinnor och män olika beträffande nattarbete finns ej. Det är enligt

föreningens mening icke att förmoda, att förekomsten av nattarbete för

kvinnor i fall som förutsättas i §§ 19 och 20 i arbetarskyddslagen skulle

nämnvärt öka, därest de nämnda paragraferna upphävdes.

Det må vidare anmärkas, alt paragraferna erhållit sin nuvarande lydelse

för att de svenska bestämmelserna på förevarande område skulle kunna anpassas

till en år 1948 antagen internationell konvention. Denna konvention

har icke ratificerats av Sverige. Det finns därför icke i och för sig något krav

på att svensk lagstiftning skall innehålla regler om kvinnors nattvila.

I detta sammanhang finner föreningen angeläget framhålla, att man, genom

att tillåta såväl kvinnor som män att arbeta mellan klockan 5 och klockan

23, skulle i någon mån underlätta en övergång till ökat skiftarbete,

något som är en av förutsättningarna för att från näringslivets sida en smidig

anpassning skall kunna ske till den väntade successiva förkortningen

av arbetstiden till 45 timmar i veckan. Med tillräckliga raster skulle för såväl

män som kvinor två skift om åtta eller åtta och en halv timmar vardera

kunna utläggas. Detta är tillfyllest, då arbetet pågår under veckans alla sex

vardagar. Vid femdagarsvecka måste däremot två niotimmarsskift utläggas

per dygn. En sådan fördelning av arbetstiden skulle emellertid med erforderliga

raster fortfarande icke bli möjlig utan dispens från arbetarskyddsstyrelsen.

Föreningen vill här endast framhålla det otillfredsställande häri

samt önskvärdheten av att de allmänna nattarbetsbestämmelserna i arbetarskyddslagen

ändras så, att det blir möjligt att utnyttja både män och

kvinnor för arbete mellan klockan 5 och klockan 24.

Yrkeskvinnors samarbetsförbund anför bl. a. följande:

Givetvis bör nattarbete nattetid så långt möjligt inskränkas och denna

princip är också numera lagfäst i arbetarskyddslagens 19 §. Så länge ett

dylikt allmänt nattarbetsförbud saknades i vår arbetarskyddslag, accepterades,

om än med viss motvilja i en del kvinnokretsar, särbestämmelsen om nattarbetsförbud

för kvinnor, som sysselsattes i industriellt arbete. När 1909

denna bestämmelse, grundad på en i Bern 1906 antagen konvention, infördes

i arbetarskyddslagen, betydde detta sannolikt ett välkommet skydd för

industrins kvinnor. Arbetsmarknadssituationen var då en helt annan än i

våra dagar. Kvinnans ställning i arbetslivet var svagare än nu, och de fackliga

organisationerna hade icke heller samma styrka, makt och möjlighet

att stödja sina medlemmar. Dock medförde av allt att döma nattarbetsförbudet

redan vid denna tid nackdelar för kvinnorna i konkurrensen på

arbetsmarknaden. Sålunda kunde kvinnorna endast i undantagsfall stå kvar

i typografyrket, där många av dem tidigare haft en relativt god inkomst.

Sedan början av 1900-talet har emellertid kvinnans ställning på arbetsmarknaden

radikalt förändrats. Under de båda världskrigen ryckte kvinnorna

in på arbetsområden, som tidigare icke stått öppna för dem, och de

visade sig i många avseenden vara ett värdefullt tillskott. Härigenom har

nya yrkesvägar öppnats för kvinnorna, och de arbetar nu sida vid sida med

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

männen på industrier, som tidigare sysselsatt uteslutande manlig arbetskraft.

Det är givetvis föga tilltalande för arbetstagare, som i övrigt har lika

arbetsförhållanden och ansvar att det finnes olika bestämmelser angående

nattvila. Vid en arbetsanhopning kan exempelvis dispens från nattarbetsförbudet

endast givas männen som härigenom får taga på sig den största

bördan av eventuellt merarbete. Ett dylikt förhållande måste skapa irritation

och vantrivsel, vilket jämväl ur arbetarskyddssynpunkt icke är önskvärt.

Särskilt framträdande blir det otillfredsställande i situationen, när

exempelvis på en arbetsplats en fullvuxen kvinna icke får arbeta nattetid,

men en 16-års yngling kan få tillstånd härtill.

Den tekniska utvecklingen och rationaliseringen har medfört betydande

lättnader, arbetsuppgifterna har i stor utsträckning särskilt på det industriella

området blivt fysiskt betydligt lättare, arbetstiden har förkortats och

övertiden minskats.

I jämförelse med de stora yrkesområdena såsom t. ex. sjukvård och barnavård

där kvinnorna varit och är i majoritet och där något nattarbetsförbud

av naturliga skäl aldrig funnits torde mycket av det industriella arbetet

i dagens samhälle vara betydligt mindre såväl fysikt som psykiskt ansträngande.

Att en sjuksköterska eller ett sjukvårdsbiträde, en servitris eller

kokerska på restaurang, har avsevärt mer pressande arbete än många industriellt

verksamma i ett rationaliserat företag kan väl knappast råda olika

meningar om.

Genom det speciella nattarbetsförbudet försvåras kvinnornas ställning i

arbetslivet avsevärt. De utestänges från arbetsområden, där de genom anlag

passar, och där de sedan urminnes tider har gjort betydande arbetsinsatser.

I detta sammanhang vill förbundet peka på vad som i motionen framhålles

beträffande de inom bageriyrket verksamma. Likartade problem förekommer

även inom andra arbetsområden.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker förbundet motionärernas

hemställan.

Utskottet

I föreliggande motioner föreslås i syfte att uppnå likställighet mellan manliga

och kvinnliga arbetstagare att de i arbetarskyddslagen intagna särskilda

bestämmelserna om förbud mot nattarbete för kvinnor, som användes till

hantverks- eller industriellt arbete, skall utgå. Som skäl för lagändringen

anför motionärerna, att det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor är onödigt

och även ologiskt samt att en särlagstiftning av förevarande slag åstadkommer

krångel, onödiga tolkningssvårigheter och i många fall försvårar

kvinnans ställning på arbetsmarknaden.

Utskottet vill till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste

anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren. Här

må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning

till familje- och samhällslivet. Det måste därför betraktas som ett arbetarskyddsintresse

av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till vad

som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

ekonomi kräver. För kvinnornas del måste vid bedömande av spörsmålet

framför allt beaktas att många kvinnor vid sidan av sitt förvärvsarbete har

att sköta hem och barn, vilket kan i hög grad begränsa deras möjligheter att

erhålla erforderlig vila under dagen. Det är inte minst med hänsyn härtill

angeläget att tillse att kvinnor icke användes till arbete nattetid mer än vad

som är absolut erforderligt.

Gentemot vad i motionerna och i vissa remissyttranden anförts om att det

skulle vara ologiskt med ett särskilt nattarbetsförbud för kvinnor, som sysselsättes

i hantverk- eller industriellt arbete, då beträffande andra och måhända

icke mindre ansträngande yrkesgrenar icke finns motsvarande restriktiva

bestämmelser, vill utskottet anföra, att det förhållandet, att särskilda

skäl nödvändiggör att kvinnor inom vissa yrkesområden användes till

nattarbete i en vidare utsträckning, icke rimligen kan i och för sig motivera

en utvidgning av möjligheterna till nattarbete inom andra områden, där

icke ett motsvarande behov föreligger. Påståendet i motionerna att en särlagstiftning

av förevarande slag skulle åstadkomma krångel och onödiga

tolkningssvårigheter har icke närmare utvecklats. Utskottet kan för sin del

icke finna, att de olägenheter i berörda avseenden som kan vara förenade

med den nuvarande lagstiftningen är av den arten, att de bör tillmätas större

betydelse vid prövning av frågan om ett bibehållande av nuvarande regler.

Vad slutligen angår motionärernas uttalande att det speciella nattarbetsförbudet

för kvinnor försvårar kvinnans ställning på arbetsmarknaden är

att konstatera, att några belägg icke kunnat påvisas för att så är i någon

mera avsevärd grad fallet. Framhållas må att förbudet icke är av absolut

natur utan att möjligheter till dispens i förekommande fall rymmes inom

ramen för nu gällande lagstiftning. Det bör i delta sammanhang särskilt

bemärkas att Landsorganisationen, som bland sina medlemmar kan räkna

flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land, motsatt

sig ett slopande av de aktuella bestämmelserna. Härav torde man kunna

draga den slutsatsen, att det för närvarande bland de industriarbetande

kvinnorna i varje fall icke finns någon mera utbredd opinion mot de särskilda

skyddsbestämmelserna mot nattarbete för kvinnor.

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:330 och 11:413, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 november 1957

På andra lagutskottets vägnar;

AXEL STRAND

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Huss, Mannerskantz och fru HamrinThorell;

samt

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, fru Ewerlöf\

herrar Carlsson i Bakeröd, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södeitälje,

Rimmerfors och Königson*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer

1) av herr Huss.

2) av fru Hamrin-Thorell, fru Ewerlöf och herr Rimmerfors, vilka ansett

att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

I föreliggande---lika med utskottet, första stycket på ar
betsmarknaden.

Utskottet ''till till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste

anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren.

Här må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning

till familje- och samhällslivet. Det maste därför betiaktas som ett

arbetarskyddsintresse av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till

vad som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets

ekonomi kräver. Att det i 1949 års arbetarskyddslag § 19 införts ett

generellt nattarbetsförbud, som omfattar alla arbetstagare för tiden mellan

kl. 23 och kl. 5, finner utskottet därför vara värdefullt och riktigt. Men detta

förbud anser utskottet vara ett tillfredsställande skydd även för kvinnliga

arbetstagare. Att därutöver upprätthålla särbestämmelser för kvinnorna

kan inte anses ha något berättigande mot bakgrunden av de ovannämnda

generella bestämmelserna.

Det saknas visserligen inte möjligheter till dispens mellan kl. 22 och kl.

24. De ansökningar som inlämnas och som företrädesvis gäller en förlängning

till kl. 23 beviljas praktiskt taget alltid, varför paragrafen i dessa fall

väsentligt uppluckrats i sin tillämpning. Däremot lämnar lagstiftningen

ringa möjlighet till’ dispens mellan kl. 24 och kl. 5. Detta har visat sig vara

till avsevärd nackdel för kvinnorna.

Några medicinska eller sociala skäl har såvitt utskottet kunnat finna inte

förebragts för att vidmakthålla ett särskilt skydd för just denna kategori

av kvinnliga arbetstagare. Gränsen mellan industriellt och icke industriellt

arbete utjämnas alltmer på grund av teknikens utveckling och försvårar

bedömningen av på vilket arbete paragrafen äger tillämpning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till förevarande motioner,

!• 330 och II: 413, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om

förslag angående upphävande av de i 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen

den 3 januari 1949 (nr 1) intagna bestämmelserna

rörande nattarbete för kvinnor.

571671 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.