Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av arbetarskyddslagens bestämmelser rörande nattarbetsförbud för kvinnor, som användes till hantverkseller industriellt arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 330 i första kammaren av fru Gärde Widemar samt nr 413 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.
1957-11-12 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1957:37, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av arbetarskyddslagens bestämmelser rörande nattarbetsförbud för kvinnor, som användes till hantverkseller industriellt arbete. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 330 i första kammaren av fru Gärde Widemar samt nr 413 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
1
Nr 37
Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av arbetarskyddslagens
bestämmelser rörande nattarbetsförbud
för kvinnor, som användes till hantverks- eller
industriellt arbete.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 330 i första kammaren av fru
Gärde Widemar samt nr 413 i andra kammaren av fröken Elmén m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära att 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen angående
nattarbetsbestämmelser för kvinnliga arbetstagare måtte utgå ur
lagen».
En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. arbetarskyddsstyrelsen. Yttranden
över motionerna har därjämte på utskottets begäran avgivits av FredrikaBremer-Förbundet,
Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen
och Yrkeskvinnors samarbetsförbund.
Gällande bestämmelser
De allmänna bestämmelserna om ledighet för nattvila återfinnes i 19 och
20 §§ i arbetarskyddslagen den 3 januari 1949 (nr 1). I 19 § föreskrives
att arbetstagare skall åtnjuta erforderlig ledighet för nattvila. I denna ledighet
skall ingå tiden mellan klockan 23 och klockan 5. Från vad sålunda
stadgats må avvikelse ske, där visst arbete med hänsyn till sin natur, allmänhetens
behov eller annan särskild omständighet måste fortgå jämväl
nattetid eller eljest bedrivas å tid före klockan 5 eller efter klockan 23. Har
natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej kunnat förutses,
vållat avbrott i driften eller ock medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom, må ock arbetstagare,
i den män det är nödigt med hänsyn till berörda förhållande, användas till
arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5. Arbetstagare i överordnad
ställning må, där så finnes påkallat, användas till arbete å tid mellan klockan
23 och klockan 5 utan hinder av vad nu sagts. Enligt 20 § må arbetarskyddsstyrelsen,
när särskilda skäl föranleder därtill, medgiva att arbetstagare
användes till arbete å tid mellan klockan 23 och klockan 5 i vidare ut
I
liihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 37
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
sträckning än som följer av bestämmelserna i 19 §. Sådant undantag må ock
av arbetarskyddsstyrelsen medgivas, då det av uttalande av arbetstagarnas
sammanslutning eller sammanslutningar eller annorledes framgår, att det
stora flertalet av de arbetstagare, som skulle beröras av undantaget, finner
detsamma önskvärt, och ohälsa eller överansträngning ej skäligen kan befaras
uppkomma därigenom.
Vid sidan om nämnda allmänna bestämmelser återfinnes i 36 och 37 §§
samma lag särskilda regler angående nattvila för kvinnor. I 36 § första stycket
stadgas att kvinna, som användes till hantverks- eller industriellt arbete,
skall för nattvila beredas oavbruten ledighet från arbetet under minst
elva timmar varje dygn. I denna ledighet skall ingå tiden mellan klockan
22 och klockan 5 eller, i den utsträckning arbetarskyddsstyrelsen så medgivit
beträffande viss ort, visst slag av arbete eller visst arbetsställe, annan
tid om sju timmar i följd mellan klockan 22 och klockan 7. Vad sålunda
stadgats avser icke arbetstagare i överordnad ställning. Utan hinder av berörda
stadganden får dock kvinna i den mån så är nödigt användas till
arbete, därest natur- eller olyckshändelse eller annan omständighet, som ej
kunnat förutses, vållat avbrott i driften eller medfört överhängande fara
för sådant avbrott eller för skada å liv, hälsa eller egendom. Om sådant arbete
samt dess anledning, omfattning och varaktighet skall arbetsgivaren
inom två dygn från dess början göra anmälan till arbetarskyddsstyrelsen.
Arbetet må icke fortsättas utöver sist angivna tid, utan att tillstånd därtill
sökts hos nämnda myndighet. Vidare må enligt 37 § å arbetsställe, där på
grund av verksamhetens natur under vissa tider av året förekommer hopat
arbete (säsongarbete), ävensom undantagsvis å andra arbetsställen, då
arbetet därstädes i följd av särskilda omständigheter måste forceras, den
i 36 § första stycket föreskrivna oavbrutna ledigheten kunna under en tid
av sammanlagt högst sextio dagar av året inskränkas till tio timmar av
dygnet. Arbetsgivaren slcall, innan sådan inskränkning vidtages, med angivande
av anledningen därtill hos vederbörande yrkesinspektör göra anmälan
om de dagar, varunder inskränkningen är avsedd att vidtagas. Beträffande
sådana verksamhetsgrenar, som avser förarbetande av varor, vilka
är underkastade hastig försämring, må därjämte undantag från bestämmelserna
i 36 § första stycket meddelas av arbetarskyddsstyrelsen. Slutligen
kan Konungen, när synnerliga skäl föranleder därtill, beträffande visst
slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva att kvinna användes till arbete
å tid mellan klockan 22 och klockan 5 i vidare utsträckning än som
följer av vad ovan sagts.
Historik
År 1931 infördes i 1912 års lag om arbetarskydd allmänna bestämmelser
om ledighet för nattvila. I 5 § k) föreskrevs nämligen då, att åt arbetarna
borde, där ej arbetets natur, allmänhetens behov eller annan omständighet
skäligen kunde anses kräva avvikelse, beredas erforderlig ledighet för natt
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
3
vila. Vid tillkomsten av detta stadgande uttalade sig såväl föredragande departementetschefen
som riksdagen för en mjuk tillämpning av detsamma,
med påföljd att stadgandet i realiteten gav ringa möjlighet till ingripande
mot förekomsten av nattarbete.
I 19 § nyssnämnda lag stadgades vidare, att kvinna, som användes i industriellt
arbete, vilket bedrevs i sådan omfattning att å arbetsställe i regel
sysselsattes minst tio arbetare, skulle för nattvila beredas oavbruten ledighet
från arbetet under minst It timmar varje dygn och att tiden mellan
klockan 22 och klockan 5 skulle ingå i denna ledighet. Från denna huvudregel
meddelades vissa undantag. Vid nödfallsarbete fick sålunda kvinna
användas till arbete jämväl å sagda tid, om blott anmälan därom gjordes
till vederbörande yrkesinspektör eller bergmästare, eller, då fråga var om
dylikt arbete mer än två dygn, tillstånd därtill beviljats av yrkesinspektör
eller bergmästare för ytterligare högst en månad och av yrkesinspektionens
chefsmyndighet för längre tid. Vid säsongarbete eller eljest vid undantagsvis
forcerat arbete kunde den oavbrutna 11-timmarsledigheten under
högst sextio dagar om året inskränkas till 10 timmar av dygnet. Beträffande
slutligen sådana verksamhetsgrenar, som avsåg förarbetande av varor underkastade
hastig försämring, kunde undantag från nattarbetsförbudet beviljas
av yrkesinspektionens chefsmyndighet.
Dessa bestämmelser var väsentligen hämtade från tidigare gällande lag
den 20 november 1909 angående förbud mot kvinnors användande till arbete
nattetid i vissa industriella företag, vilken lag grundade sig på en i Bern
1906 antagen konvention, som för Sveriges del därefter tillträddes enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 14 januari 1910. En av Internationella arbetskonferensen
1919 i Washington antagen och 1934 i Geneve reviderad konvention
i ämnet har icke biträtts av Sverige.
Beträffande verksamhetsgrenar avseende förarbetande av varor underkastade
hastig försämring har Kungl. Maj :t med stöd av 1909 års lag utfärdat
två ännu gällande kungörelser om särskilda eftergifter nämligen dels
den 9 januari 1911 (nr b8) angående rätt för innehavare av fabriker för tillverkning
av frukt- och grönsakskonserver att i sina fabriker använda kvinnor
till visst arbete nattetid och dels den 16 oktober 191b (nr 301) angående
undantag i fråga om arbete med beredning av skarpsill till ansjovis eller
sardiner från berörda nattarbetsförbud.
Under såväl första som andra världskriget kunde dispens från nattarbetsförbudet
meddelas på grundval av särskild fullmaktslagstiftning.
Såsom elt led i strävandena att förbättra arbetskraftssituationen och därigenom
öka produktionen bos framför allt järnindustrin antogs år 1948 eu
provisorisk undantagslagstiftning i fråga om kvinnors nattarbete. Med stöd
av lag den 30 juni 19b8 angående eftergift i vissa fall från bestämmelserna
i 19 § första stycket lagen om arbetarskydd fick nämligen Kungl. Maj:t
möjlighet att dispensvägen medgiva kvinnors användande till arbete även
nattetid där så funnes påkallat till följd av rådande utomordentliga förhållanden
på arbetsmarknaden. Dispensgivningen förutsattes dock vid lagstift
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
ningens tillkomst huvudsakligen skola begagnas för att möjliggöra kvinnors
användande i tvåskiftsarbete, och dispens borde enligt uttalande av föredragande
departementschefen, statsrådet Möller, icke lämnas för anlitande
av kvinnlig arbetskraft i treskiftsarbete eller eljest till mera regelbundet
nattarbete. Vid riksdagsbehandlingen av lagförslaget framhölls vidare av
andra lagutskottet att vid dispensgivningen borde beaktas i vad mån arbetsförhållandena
genom omläggning av skiftgången eller eljest kunde utan
större svårigheter ändras så, att de allmänna bestämmelserna om kvinnors
nattarbete kunde efterlevas. Denna författning var av tidsbegränsad karaktär
och gällde tills vidare till och med den 30 juni 1949. Den förlängdes sedermera
i två etapper och upphörde att gälla den 1 januari 1951.
1938 års arbetarskgddskommitté yttrade i sitt betänkande med förslag till
lag om skydd mot ohälsa och olycksfall i arbete m. in. (SOU 1946:60) i
frågan om bibehållande av det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor bl. a.
Frågan huruvida det för kvinnor gällande nattarbetsförbudet bör bibehållas,
får givetvis ses i samband med förslaget om ett allmänt nattarbetsförbud,
avseende såväl män som kvinnor. Såsom framgår av en del remissyttranden
ha vissa kvinnliga sammanslutningar ansett, att särskilt nattarbetsförbud
för kvinnor icke vore påkallat, då ett allmängiltigt sådant förbud
infördes i lagen. Detta skulle enligt kommitténs mening förutsätta, att man
i lagen stadgade allmänt förbud mot nattarbete inom varje slag av verksamhet,
som omfattades av lagen, och att särskilt tillstånd under vissa förhållanden
skulle kunna lämnas till dylikt arbete. Såsom förut framhållits —
---bar kommittén dock icke ansett sig kunna framlägga förslag till stadgande
av detta innehåll utan i stället föreslagit bestämmelser, enligt vilka
från det allmänna nattarbetsförbudet undantages sådant arbete, som på
grund av arbetets natur, allmänhetens behov eller annan särskild omständighet
måste bedrivas jämväl nattetid. Om enbart detta stadgande skulle
finnas i lagen, skulle möjlighet givas att i ett flertal fall använda kvinnor
till nattarbete, som för närvarande ej är tillåtet. Kommittén anser sig icke
kunna förorda en sådan lösning utan föreslår, att det särskilda nattarbetsförbudet
för kvinnor alltjämt bibehålies.
I proposition nr 298 till 19h8 års riksdag framlades förslag till nu gällande
arbetarskyddslag. Beträffande de allmänna bestämmelserna rörande
förbud mot nattarbete innebar förslaget en skärpning i förhållande till vad
tidigare gällt, och i fråga om nattarbetsförbudet för kvinnor föreslogs ändring
i sak såtillvida att nattarbetsförbudet utsträcktes till att omfatta samtliga
arbetsställen inom industrin samt tillika inom hantverket.
Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
62 propositionen i berörda delar samt anförde därvid bl. a.
Enligt utskottets mening bör det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor
alltjämt bibehållas. I likhet med departementschefen anser nämligen utskottet
den omständigheten, att de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna
och deras fackliga organisationer motsatt sig det från visst kvinnohåll
framförda kravet på förbudets upphävande, utgöra ett kraftigt belägg för
att behov av ifrågavarande skyddslagstiftning fortfarande måste anses föreligga.
Man får i detta sammanhang icke glömma, att många av de inom
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957 5
industrien sysselsatta kvinnorna vid sidan av sitt förvärvsarbete ha att
sköta hem och barn; skulle nattarbete tillåtas, uppkomme stor risk för att
dessa kvinnor icke skulle få tillfälle till erforderlig vila under dagen.
Vid Internationella arbetsorganisationens konferens i San Francisco år
1948 antogs en konvention nr 89 angående kvinnors nattarbete inom industrin.
Sedan därefter 1906 års Bernkonvention för Sveriges del uppsagts
enligt beslut av Kungl. Maj:t den 20 maj 1949 föreslogs i proposition nr 43
till 1950 års riksdag att arbetarskyddslagen skulle i anslutning till förstnämnda
konvention kompletteras med bl. a. bestämmelser enligt vilka i den
lagstadgade ledigheten för nattvila för kvinnliga arbetstagare skulle ingå
antingen, såsom förut, tiden mellan klockan 22 och 5 eller i den utstiäckning
arbetarskyddsstyrelsen så medgivit beträffande viss ort, visst slag av
arbete eller visst arbetsställe, annan tid om sju timmar i följd mellan klockan
22 och 7. Vidare föreslogs att från lagens nattarbetsförbud för kvinnor
skulle undantagas arbetstagare i överordnad ställning samt slutligen att
Kungl. Maj :t, när synnerliga skäl kunde föranleda därtill, skulle äga att beträffande
visst slag av arbete eller visst arbetsställe medgiva att kvinna användes
till arbete å tid mellan klockan 22 och 5 i vidare utsträckning än
som följde av lagens regler.
I sin motivering till propositionen framhöll föredragande departementschefen,
statsrådet Dlöller, till en början med avseende å konventionens system
med en rörlig period för kvinnornas nattvila att som skäl för en övergång
härtill kunde åberopas trafikförhållandena på vissa orter ävensom att
stundom en anpassning vid ett arbetsställe av kvinnornas arbetstider till
de för manliga arbetstagarna vanliga skifttiderna kunde vara förmånlig.
Över huvud kunde sägas att genom en dylik anordning skapades större möjlighet
att taga hänsyn till de växlande förhållandena på olika orter och arbetsställen.
Å andra sidan underströk departementschefen att en ändring
av arbetarskyddslagen i riktning mot en sådan rörlig viloperiod icke medgåve,
att arbetet i något fall finge börja tidigare än klockan 5 och sluta
senare än klockan 24. I detta hänseende vore emellertid att märka att det
vid tvåskiftsarbete stundom förekomme, att det senare lördagsskiftet förlädes
till natten mellan fredag och lördag för att arbetarna skulle få en
längre sammanhängande veckoslutsledighet. Denna anordning med rundskift
under veckans sista arbetsdygn torde på arbetarbåll i allmänhet anses
såsom en förmån. Då i regel skiftväxling förekomme innebure anordningen
alt för den enskilde arbetstagarens del nattskift infölle endast var
fjortonde dag. Det hade bl. a. varit för att möjliggöra kvinnors användande
i dylikt skiftarbete som den särskilda dispenslagstiftningen avseende kvinnors
nattarbete infördes år 1948. Till stöd för denna lagstiftnings införande
åberopades främst bristen på arbetskraft samt angelägenheten av att öka
produktionen. Om man ansåge sig böra bibehålla möjligheten att använda
kvinnlig arbetskraft i arbete nattetid även i fortsättningen, kunde man icke
stanna vid de ändringar i arbetarskyddslagen som törordats i det föregående.
Visserligen hade, i enlighet med vad som förutsattes vid dispenslag
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
stiltningens tillkomst, dispens beviljats i mycket begränsad omfattning. Dispenserna
liade emellertid avsett från allmän synpunkt synnerligen viktiga
industriföretag; och det syntes knappast tillrådligt att, såsom situationen
nu tedde sig, avhända sig de möjligheter som en dispensrätt av detta slag
öppnade. Denna mening hade även omfattats av de i ärendet hörda myndigheterna
och organisationerna. Dessa hade jämväl uttalat sig för att dispensmöjligheten
borde sanktioneras i arbetarskyddslagen. Denna uppfattning
delades av departementschefen. Om dispensbefogenheten infördes i arbetarskyddslagen,
borde den dock icke, såsom fallet vore med gällande, provisoriska
lagstiftning, hänföra sig till »rådande utomordentliga förhållanden
på arbetsmarknaden». Detta uttryck ledde närmast tanken till krigsårens
fullmaktslagstiftning, d. v. s. till förhållanden, då vår sociala skyddslagstiftning
till större eller mindre delar ansetts böra kunna sättas ur kraft.
1 motsvarande läge kunde alltså behov av undantag tänkas uppkomma även
beträttande vissa andra av arbetarskyddslagens bestämmelser än reglerna
om nattarbetsförbudet för kvinnor. Med fasthållande av att dispensrätten
även i fortsättningen skulle avse särförhållanden och tillgripas endast då
så kunde anses påkallat från allmän synpunkt, dvs. användas i samma begränsade
utsträckning som statsmakterna förutsatt vid tillkomsten av den
provisoriska lagstiftningen, torde därför enligt departementschefens mening
ett annat, mera allmänt uttryckssätt böra väljas, när dispensrätten
inarbetades i arbetarskyddslagen. Lämpligen torde därför böra föreskrivas
att dispensrätten finge tillgripas, när synnerliga skäl föranleder därtill. En
dispensrätt av detta begränsade innehåll syntes knappast strida mot andemeningen
i San Franciscokonventionens bestämmelse i detta hänseende.
Beslutanderätten i de särskilda fallen syntes — i överensstämmelse med
konventionen och en inom socialdepartementet i ämnet upprättad promemoria
— på grund av dispensrättens karaktär böra förbehållas Kungl. Maj:t.
Andra lagutskottet tillstyrkte i sitt utlåtande nr 9 propositionen och uttalade
därvid i fråga om de särskilda dispensmöjligheterna i avseende å kvinnois
nattarbete, att utskottet ville understryka angelägenheten av att dispensrätten
tillgripes endast då mycket starka skäl taiar härför.
Riksdagen biföll propositionen, och lagändringarna trädde i kraft den 1
januari 1951.
Någon ratifikation för Sveriges del av San Franciscokonventionen har icke
ägt rum.
Motionerna
I motionerna beröres först de generella bestämmelserna angående nattarbete
i arbetarskyddslagen. Sedan därefter en redogörelse lämnats för det speciella
nattarbetsförbudet för kvinnor, heter det i motionerna:
Denna nattarbetsbestämmelse lämnar icke-industriella arbeten utanför
såsom restaurang, sjuk- och barnavård, telegraf, apotek, tidning, städning
för att nämna en del arbeten, där allmänhetens behov kräver att arbetet
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
utföres även å natten. Det är omöjligt fastslå att ur arbetarskyddssynpunkt
dessa arbeten är mindre farliga än s. k. hantverks- eller industriella arbeten.
Inom vissa bagerier — framför allt mindre — sysselsättes enbart kvinnlig
arbetskraft. Dispens brukar lämnas av yrkesinspektionen för vuxna
manliga arbetare i bagerier att dagen före dubbelhelg få börja bakningen
kl. 3.30 eller kl. 4 på morgonen. Det finns på grund av denna nattarbetsbestämmelse
för kvinnor ingen möjlighet för yrkesinspektionen ej heller för
arbetarskyddsstyrelsen att lämna dispens för de kvinnliga arbetstagarna.
Det blir svårare och svårare att avgöra vad som är industriellt och icke
industriellt arbete. Tekniken utjämnar skillnaden mellan exempelvis kontors-
och industriellt arbete.
Arbetsförhållandena, ur yrkeshygienisk synpunkt, är numera helt annorlunda
än förr, och därtill begränsas också arbetstidens längd genom lagbestämmelser.
I våra nordiska grannländer förekommer inga liknande särbestämmelser
vare sig i Danmark , där inget generellt nattarbetsförbud finnes, eller i
Norge, där man före Sverige haft generellt nattarbetsförbud.
Vi är principiellt emot nattarbete och anser att det generella nattarbetsförbudet
enligt 19 § arbetarskyddslagen är riktigt.
Ett speciellt nattarbetsförbud för kvinnor åter anser vi icke blott onödigt
utan även ologiskt. Det förutsätter i viss mån, att generella nattarbetsförbudet
ej efterleves. En särlagstiftning av detta slag åstadkommer en hel del
krångel, onödiga tolkningsfrågor och försvårar i många fall kvinnans ställning
på arbetsmarknaden.
Remissyttrandena
Arbetarskyddsstyrelsen lämnar först en redogörelse för den historiska
bakgrunden till tillkomsten av nu gällande bestämmelser på området samt
anför därefter:
Att arbetarskyddslagen innehåller särskilda bestämmelser om förbud mot
nattarbete för kvinnor har på sätt ovan redovisats historiska skäl och stadgandenas
tillkomst får ses mot bagrund av de vid denna tid på många håll
rådande arbetsförhållandena, närmast inom industrien. I detta hänseende
bär emellertid eu genomgripande förbättring skett och förhållandena torde
numera i allmänhet vara sådana att det från denna synpunkt knappast synes
nödvändigt längre med olika regler om nattarbete för kvinnor och män,
vare sig man tänker på tvåskiftsarbete eller på egentligt nattarbete, d. v. s.
treskiftsarbete och därmed jämförligt arbete eller kontinuerligt nattarbete.
En uppmjukning i de! från början i princip oeftergivliga förbudet har också
skett.
Nattarbete och skiftarbete måste alltid eller åtminstone så gott som alltid
anses förenat med särskilda nackdelar i fråga om hemliv och fritidssysselsättningar.
Framför allt beträffande familjelivet torde dessa nackdelar mahända
ofta vara större när det gäller kvinnorna än männen med hänsyn till
den ställning kvinnan gemenligen intar inom familj och hushåll. Emellertid
bör det bemärkas, att de olägenheter, varom bär är fråga, i den män de icke
äro förenade med förvärvsarbete över huvud taget för gifta kvinnor, intrada
redan vid tvåskiftsarbete inom den gällande lagstiftningens ram i 3b S
första stycket första punkten och alt de icke torde ökas i allt för hog giad
vid annat tvåskiftsarbete eller vid egentligt nattarbete.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
Bostadsförhållandenas betydelse vid nattarbete hava ofta omvittnats och
önskemal hava därvid framförts om särskilda sovrum antingen i hemmet
eller 1 nagon form pa arbetsplatsen för familjemedlemmar med nattarbete.
Att denna fråga spelar en mycket stor roll anser Arbetarskyddsstyrelsen
ovedersägligt. Däremot synas problemen vara ungefär desamma antingen
det ror sig om män eller kvinnor i nattarbete.
TiH bdysande av den omfattning, i vilken eftergifter förekommit från
nattarbetsforbudet i 36 § forsta stycket första punkten arbetarskvddslagen
amnas t oljande uppställning över tillstånd till treskiftsarbete meddelade av
kungl. Maj :t med stöd av 37 § sista stycket i lagen.
År
Järnverk
Cellulosaindustri
Glasbruk
Antal
företag
Antal berörda
kvinnliga
arbetstagare
Antal
företag
Antal berörda
kvinnliga
arbetstagare
Antal
företag
Antal berörda
kvinnliga
arbetstagare
1954 ..........
2
38
1
6
1
1955 ..........
3
99
1
6
1
1956 ..........
4
125
1
6
1
1
Under aren 1954—1956 hava dessutom lämnats respektive 12, 18 och 20
dispenser, avseende rätt att använda kvinnor till tvåskiftsarbete med s. k.
rundskitt natten mellan fredag och lördag varannan vecka. Antalet kvinnor
som berörts är ej bekant. Dispenserna hava gällt i huvudsak för järnverk.
Den omständigheten, att dispens utom i särskilda undantagsfall måste
sokas för kvinnor vid nattarbete inom industri och hantverk och då särskilt
att för egentligt nattarbete fordras tillstånd av Kungl. Maj :t har säkerligen
verkat återhållande på användningen av dylikt arbete. Vilka följderna
i detta hänseende skulle bli av ett slopande av de särskilda nattarbetsbestammelserna
för kvinnor är svårt att säkert förutsäga. Emellertid torde
man våga en förmodan, att någon mera betydande ökning, i varje fall av det
egentliga nattarbetet, icke skulle inträda. Man får nämligen hålla i minnet,
att nattarbetet icke på något sätt skulle släppas helt fritt. På grund av arbetarskyddslagens
allmänna förbud mot nattarbete i 19 § första stycket för
alla arbetstagare, även vuxna manliga, blir det endast i sådana fall som
kunna inbegripas under undantagsstadgandet i andra stycket av denna paragraf
som arbetsgivarna på egen hand kunna tillämpa nattarbete. I alla
andra fall måste för såväl kvinnor som män tillstånd inhämtas från Arbetarskyddsstyrelsen
enligt 20 § i lagen. Ett inordnande av det kvinnliga nattarbetet
under de allmänna reglerna i 19 och 20 §§ i lagen medför att anmälnings-
och ansökningsförfarandet vid nödfallsarbete i denna del bortfaller.
Under hänvisning till vad ovan anförts finner arbetarskyddsstyrelsen, att
det icke bör vara förenat med betänkligheter från arbetarskyddssynpunkt att
upphäva det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor, och tillstyrker fördenskull
bifall till de föreliggande motionerna. Styrelsens ledamöter är dock
icke enhälliga i fråga om yttrandet. Representanterna för arbetstagarna är
nämligen skiljaktiga och åberopar för sin del innehållet i det av Landsorganisationen
avgivna yttrandet över motionerna, för vilket närmare redogöres
nedan.
9
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
Fredrika-Bremer-Förbundet hänvisar till ett av förbundet år 1946 avgivet
yttrande över arbetarskyddskommitténs betänkande med förslag till lag
om skydd mot ohälsa i arbete m. m. samt anför därefter:
Förbundet är fortfarande av den uppfattningen att ett generellt nattarbetsförbud
bör vara gällande för såväl män som kvinnor men att ett speciellt
nattarbetsförbud för kvinnor inom hantverks- och industriellt arbete
är principiellt felaktigt. Utvecklingen av förhållandena på arbetsmarknaden
har bekräftat vårt i ovannämnda yttrande framförda antagande, att stadgandet
med tiden skulle komma att visa sig allt mera överflödigt. Det har
blivit svårare att avgöra vilka olika kategorier av arbete som bör räknas till
industriellt arbete och därmed också att avgränsa stadgandets tillämpningsområde.
Då härtill kommer att det speciella nattarbetsförbudet icke gäller för de
stora yrkesgrupper där allmänhetens berättigade krav gör nattarbete ofrånkomligt
och där kvinnlig arbetskraft förekommer i mycket stor utsträckning,
t. ex. inom sjukvård, apotek, restauranger, städning etc. vilka yrken
inte kan anses vara psykiskt och fysiskt mindre ansträngande och följaktligen
inte heller mindre farliga ur arbetarskyddssynpunkt, måste redan på
den grund ett sådant förbund anses helt ologiskt.
Med tanke på strävandena att inom civillagstiftningen åstadkomma uniformitet
de nordiska länderna emellan vill förbundet också understryka, att
någon motsvarande särbestämmelse inte förekommer i de övriga skandinaviska
länderna.
Med hänsyn till vad sålunda anförts tar förbundet avstånd från särbestämmelser
för kvinnor i fråga om nattarbetsförbud och ansluter sig till
motionärernas yrkande.
Landsorganisationen anför i sitt yttrande:
LO har i flera tidigare sammanhang haft tillfälle att deklarera sin principiella
inställning till gällande nattarbetsförbud för kvinnor i 36 och 37 §§
av arbetarskyddslagen. I organisationens yttrande 1946 över 1938 års arbetarskyddskommittés
förslag till ny arbetarskyddslag underströks sålunda
att »kravet på eu begränsning av nattarbetsförbudet — för att ej tala om
det från vissa håll framförda kravet på förbudets slopande — icke uppbäres
av de berörda, i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna själva och ej heller
av deras fackliga organisationer».
I motionerna liar inte förebragts något material för all visa att någon förändring
därvid inträtt i de kvinnliga arbetstagarnas egen inställning, och
LO har för sin del ingen anledning att förutsätta att så skulle vara fallet.
I motionerna göres vidare gällande att nattarbetsförbudet skulle åstadkomma
»eu del krångel» och »onödiga tolkningsfrågor». Det anges emellertid
inte på vilket sätt och i vilka sammanhang detta krångel och dessa tolkningsproblem
skulle uppstå. LO vill härtill endast allmänt framhålla att de
i arbetarskyddslagen intagna möjligheterna till dispens från detta — i jämförelse
med del allmänna naltarbetsförbudet i It) § betydligt restriktivare
— förbud torde vara fullt tillräckliga för att, när så kan vara påkallat,
åstadkomma eu lämplig arbetstidsförläggning, bl. a. i 2- och 3-skiftsarbetc.
Såvitt 1,0 har sig bekant, torde inte heller några särskilda olägenheter varit
förenade med detta nattarbetsförbuds uppehållande.
Enligt LO:s uppfattning saknas sålunda för närvarande anledning att
upphäva arhctarskyddslagcns särskilda naltarbelsförbud för kvinnliga ar
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
betstagare, och LO kan under sådana förhållanden inte tillstyrka de föreliggande
motionerna.
Svenska arbetsgivareföreningen anför:
Föreningen har intet att erinra mot motionärernas förslag, att ur arbetarskyddslagen
utmönstras 36 och 37 §§ angående kvinnliga arbetstagares
ledighet för nattvila. Nattarbete för kvinnor förekommer nu efter dispens
i synnerligen ringa utsträckning och det är då fråga om arbete av förhållandevis
lätt karaktär. Någon anledning att från medicinsk synpunkt behandla
kvinnor och män olika beträffande nattarbete finns ej. Det är enligt
föreningens mening icke att förmoda, att förekomsten av nattarbete för
kvinnor i fall som förutsättas i §§ 19 och 20 i arbetarskyddslagen skulle
nämnvärt öka, därest de nämnda paragraferna upphävdes.
Det må vidare anmärkas, alt paragraferna erhållit sin nuvarande lydelse
för att de svenska bestämmelserna på förevarande område skulle kunna anpassas
till en år 1948 antagen internationell konvention. Denna konvention
har icke ratificerats av Sverige. Det finns därför icke i och för sig något krav
på att svensk lagstiftning skall innehålla regler om kvinnors nattvila.
I detta sammanhang finner föreningen angeläget framhålla, att man, genom
att tillåta såväl kvinnor som män att arbeta mellan klockan 5 och klockan
23, skulle i någon mån underlätta en övergång till ökat skiftarbete,
något som är en av förutsättningarna för att från näringslivets sida en smidig
anpassning skall kunna ske till den väntade successiva förkortningen
av arbetstiden till 45 timmar i veckan. Med tillräckliga raster skulle för såväl
män som kvinor två skift om åtta eller åtta och en halv timmar vardera
kunna utläggas. Detta är tillfyllest, då arbetet pågår under veckans alla sex
vardagar. Vid femdagarsvecka måste däremot två niotimmarsskift utläggas
per dygn. En sådan fördelning av arbetstiden skulle emellertid med erforderliga
raster fortfarande icke bli möjlig utan dispens från arbetarskyddsstyrelsen.
Föreningen vill här endast framhålla det otillfredsställande häri
samt önskvärdheten av att de allmänna nattarbetsbestämmelserna i arbetarskyddslagen
ändras så, att det blir möjligt att utnyttja både män och
kvinnor för arbete mellan klockan 5 och klockan 24.
Yrkeskvinnors samarbetsförbund anför bl. a. följande:
Givetvis bör nattarbete nattetid så långt möjligt inskränkas och denna
princip är också numera lagfäst i arbetarskyddslagens 19 §. Så länge ett
dylikt allmänt nattarbetsförbud saknades i vår arbetarskyddslag, accepterades,
om än med viss motvilja i en del kvinnokretsar, särbestämmelsen om nattarbetsförbud
för kvinnor, som sysselsattes i industriellt arbete. När 1909
denna bestämmelse, grundad på en i Bern 1906 antagen konvention, infördes
i arbetarskyddslagen, betydde detta sannolikt ett välkommet skydd för
industrins kvinnor. Arbetsmarknadssituationen var då en helt annan än i
våra dagar. Kvinnans ställning i arbetslivet var svagare än nu, och de fackliga
organisationerna hade icke heller samma styrka, makt och möjlighet
att stödja sina medlemmar. Dock medförde av allt att döma nattarbetsförbudet
redan vid denna tid nackdelar för kvinnorna i konkurrensen på
arbetsmarknaden. Sålunda kunde kvinnorna endast i undantagsfall stå kvar
i typografyrket, där många av dem tidigare haft en relativt god inkomst.
Sedan början av 1900-talet har emellertid kvinnans ställning på arbetsmarknaden
radikalt förändrats. Under de båda världskrigen ryckte kvinnorna
in på arbetsområden, som tidigare icke stått öppna för dem, och de
visade sig i många avseenden vara ett värdefullt tillskott. Härigenom har
nya yrkesvägar öppnats för kvinnorna, och de arbetar nu sida vid sida med
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
männen på industrier, som tidigare sysselsatt uteslutande manlig arbetskraft.
Det är givetvis föga tilltalande för arbetstagare, som i övrigt har lika
arbetsförhållanden och ansvar att det finnes olika bestämmelser angående
nattvila. Vid en arbetsanhopning kan exempelvis dispens från nattarbetsförbudet
endast givas männen som härigenom får taga på sig den största
bördan av eventuellt merarbete. Ett dylikt förhållande måste skapa irritation
och vantrivsel, vilket jämväl ur arbetarskyddssynpunkt icke är önskvärt.
Särskilt framträdande blir det otillfredsställande i situationen, när
exempelvis på en arbetsplats en fullvuxen kvinna icke får arbeta nattetid,
men en 16-års yngling kan få tillstånd härtill.
Den tekniska utvecklingen och rationaliseringen har medfört betydande
lättnader, arbetsuppgifterna har i stor utsträckning särskilt på det industriella
området blivt fysiskt betydligt lättare, arbetstiden har förkortats och
övertiden minskats.
I jämförelse med de stora yrkesområdena såsom t. ex. sjukvård och barnavård
där kvinnorna varit och är i majoritet och där något nattarbetsförbud
av naturliga skäl aldrig funnits torde mycket av det industriella arbetet
i dagens samhälle vara betydligt mindre såväl fysikt som psykiskt ansträngande.
Att en sjuksköterska eller ett sjukvårdsbiträde, en servitris eller
kokerska på restaurang, har avsevärt mer pressande arbete än många industriellt
verksamma i ett rationaliserat företag kan väl knappast råda olika
meningar om.
Genom det speciella nattarbetsförbudet försvåras kvinnornas ställning i
arbetslivet avsevärt. De utestänges från arbetsområden, där de genom anlag
passar, och där de sedan urminnes tider har gjort betydande arbetsinsatser.
I detta sammanhang vill förbundet peka på vad som i motionen framhålles
beträffande de inom bageriyrket verksamma. Likartade problem förekommer
även inom andra arbetsområden.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker förbundet motionärernas
hemställan.
Utskottet
I föreliggande motioner föreslås i syfte att uppnå likställighet mellan manliga
och kvinnliga arbetstagare att de i arbetarskyddslagen intagna särskilda
bestämmelserna om förbud mot nattarbete för kvinnor, som användes till
hantverks- eller industriellt arbete, skall utgå. Som skäl för lagändringen
anför motionärerna, att det särskilda nattarbetsförbudet för kvinnor är onödigt
och även ologiskt samt att en särlagstiftning av förevarande slag åstadkommer
krångel, onödiga tolkningssvårigheter och i många fall försvårar
kvinnans ställning på arbetsmarknaden.
Utskottet vill till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste
anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren. Här
må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning
till familje- och samhällslivet. Det måste därför betraktas som ett arbetarskyddsintresse
av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till vad
som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
ekonomi kräver. För kvinnornas del måste vid bedömande av spörsmålet
framför allt beaktas att många kvinnor vid sidan av sitt förvärvsarbete har
att sköta hem och barn, vilket kan i hög grad begränsa deras möjligheter att
erhålla erforderlig vila under dagen. Det är inte minst med hänsyn härtill
angeläget att tillse att kvinnor icke användes till arbete nattetid mer än vad
som är absolut erforderligt.
Gentemot vad i motionerna och i vissa remissyttranden anförts om att det
skulle vara ologiskt med ett särskilt nattarbetsförbud för kvinnor, som sysselsättes
i hantverk- eller industriellt arbete, då beträffande andra och måhända
icke mindre ansträngande yrkesgrenar icke finns motsvarande restriktiva
bestämmelser, vill utskottet anföra, att det förhållandet, att särskilda
skäl nödvändiggör att kvinnor inom vissa yrkesområden användes till
nattarbete i en vidare utsträckning, icke rimligen kan i och för sig motivera
en utvidgning av möjligheterna till nattarbete inom andra områden, där
icke ett motsvarande behov föreligger. Påståendet i motionerna att en särlagstiftning
av förevarande slag skulle åstadkomma krångel och onödiga
tolkningssvårigheter har icke närmare utvecklats. Utskottet kan för sin del
icke finna, att de olägenheter i berörda avseenden som kan vara förenade
med den nuvarande lagstiftningen är av den arten, att de bör tillmätas större
betydelse vid prövning av frågan om ett bibehållande av nuvarande regler.
Vad slutligen angår motionärernas uttalande att det speciella nattarbetsförbudet
för kvinnor försvårar kvinnans ställning på arbetsmarknaden är
att konstatera, att några belägg icke kunnat påvisas för att så är i någon
mera avsevärd grad fallet. Framhållas må att förbudet icke är av absolut
natur utan att möjligheter till dispens i förekommande fall rymmes inom
ramen för nu gällande lagstiftning. Det bör i delta sammanhang särskilt
bemärkas att Landsorganisationen, som bland sina medlemmar kan räkna
flertalet av de i industriellt arbete sysselsatta kvinnorna i vårt land, motsatt
sig ett slopande av de aktuella bestämmelserna. Härav torde man kunna
draga den slutsatsen, att det för närvarande bland de industriarbetande
kvinnorna i varje fall icke finns någon mera utbredd opinion mot de särskilda
skyddsbestämmelserna mot nattarbete för kvinnor.
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:330 och 11:413, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 november 1957
På andra lagutskottets vägnar;
AXEL STRAND
13
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Huss, Mannerskantz och fru HamrinThorell;
samt
från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg, fru Ewerlöf\
herrar Carlsson i Bakeröd, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södeitälje,
Rimmerfors och Königson*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herr Huss.
2) av fru Hamrin-Thorell, fru Ewerlöf och herr Rimmerfors, vilka ansett
att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
I föreliggande---lika med utskottet, första stycket på ar
betsmarknaden.
Utskottet ''till till en början framhålla, att nattarbete i allmänhet måste
anses förenat med åtskilliga olägenheter för den enskilde arbetstagaren.
Här må endast nämnas omställningssvårigheter samt problem i vad rör anpassning
till familje- och samhällslivet. Det maste därför betiaktas som ett
arbetarskyddsintresse av vikt, att förekomsten av nattarbete begränsas till
vad som är nödvändigt med hänsyn till vad allmänhetens behov och samhällets
ekonomi kräver. Att det i 1949 års arbetarskyddslag § 19 införts ett
generellt nattarbetsförbud, som omfattar alla arbetstagare för tiden mellan
kl. 23 och kl. 5, finner utskottet därför vara värdefullt och riktigt. Men detta
förbud anser utskottet vara ett tillfredsställande skydd även för kvinnliga
arbetstagare. Att därutöver upprätthålla särbestämmelser för kvinnorna
kan inte anses ha något berättigande mot bakgrunden av de ovannämnda
generella bestämmelserna.
Det saknas visserligen inte möjligheter till dispens mellan kl. 22 och kl.
24. De ansökningar som inlämnas och som företrädesvis gäller en förlängning
till kl. 23 beviljas praktiskt taget alltid, varför paragrafen i dessa fall
väsentligt uppluckrats i sin tillämpning. Däremot lämnar lagstiftningen
ringa möjlighet till’ dispens mellan kl. 24 och kl. 5. Detta har visat sig vara
till avsevärd nackdel för kvinnorna.
Några medicinska eller sociala skäl har såvitt utskottet kunnat finna inte
förebragts för att vidmakthålla ett särskilt skydd för just denna kategori
av kvinnliga arbetstagare. Gränsen mellan industriellt och icke industriellt
arbete utjämnas alltmer på grund av teknikens utveckling och försvårar
bedömningen av på vilket arbete paragrafen äger tillämpning.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 37 år 1957
Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med bifall till förevarande motioner,
!• 330 och II: 413, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
förslag angående upphävande av de i 36 och 37 §§ arbetarskyddslagen
den 3 januari 1949 (nr 1) intagna bestämmelserna
rörande nattarbete för kvinnor.
571671 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.