Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna samt med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954
1957-12-10 · 53 sidor, varav 53 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 53 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1957:39, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna samt med förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30 april 1954
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
1
Nr 39
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
godkännande av överenskommelse mellan Sverige,
Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen
vid de internordiska gränserna samt med
förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30
april 1954 (nr 193).
Genom en den 8 november 1957 dagtecknad proposition, nr 190, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, „
dels äskat riksdagens godkännande av en vid propositionen fogad överenskommelse
den 12 juli 1957 mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge
om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna,
dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslagit riksdagen att antaga ett
vid propositionen fogat förslag till lag om ändring i utlänningslagen den 30
april 1954 (nr 193).
Överenskommelsen och lagförslaget är av följande lydelse.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 39
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Overenskomst
mellem Danmark, Finland, Norge og
Sverige om ophcevelse af paskontrollen
ved de fcellesnordiske gränser
De kontraherende stater,
som har fundet det onskeligt åt skabe
en friere samfaerdsel mellem de nordiske
stater,
som tidligere har indfort fuldstaendig
pasfrihed for statsborgere i de nordiske
stater,
som er enige om åt tilläde udlaendinge
åt rejse direkte fra en nordisk stat
til en anden nordisk stat over et
godkendt graenseovergangssted uden
åt gennemgå paskontrol, og
som i det vaesentlige vil tilstraebe åt anvende
visumtvang i samme omfång
og vil soge en ensartet praksis gennemfort
med hensyn til meddelelse
af visum til forretnings-, studie-,
turistrejser og lignende kortvarige
rejser, er blevet enige om folgende:
Artikel 1.
Ved udlaending forstås i denne overenskomst
enhver, som ikke er statsborger i
Danmark, Finland, Norge eller Sverige.
$
Ved nordisk stat forstås i denne overenskomst
Danmark (med undtagelse af
Grönland og Faeroerne), Finland, Norge
(med undtagelse af Svalbard og Jan
Mayen) og Sverige.
Ved nordisk ydergraense forstås i denne
overenskomst:
a) landegraense mellem en nordisk stat
og en ikke-nordisk stat,
b) en i nordisk stat beliggende flyveplads,
som har regelmaessig flyveforbindelse
med en ikke-nordisk stat,
Sopimus
Suomen, Norjan, Ruotsin ja Tanskan
välillä passintarkastuksen peistamisesta
pohjoismaiden välisillä rajoilla
Sopimusvaltiot,
jotka ovat todenneet vapaamman pohjoismaiden
välisen matkustajaliikenteen
aikaansaamisen toivottavaksi;
jotka
ovat aikaisemmin toteuttaneet
pohjoismaiden kansalaisia koskevan
täydellisen passivapauden;
jotka ovat yksimielisiä siitä, että ulkomaalaisten
on sallittava matkustaa
suoraan pohjoismaisesta
valtiosta toiseen hyväksytyn rajanylityspaikan
kautta ilman passintarkastusta;
ja
jotka pyrikivät pääasiallisesti yhtä laajasti
soveltamaan viisumipakkoa
sekä aikaansaamaan yhdenmukaisen
käytännön myöntäessään viisumin
liike-, opinto- ja turistimatkoja
sekä muita samankaltaisia
lyhytaikaisia matkoja varten, ovat
sopineet seuraavasta:
1 artikla.
Ulkomaalaisella tarkoitetaan tässä sopimuksessa
jokaista, joka ei ole Suomen,
Norjan, Ruotsin tai Tanskan kansalainen.
Pohjoismaisilla valtioilla tarkoitetaan
tässä sopimuksessa Suomea, Norjaa (lukuunottamatta
Svalbardia ja Jan Mayenia),
Ruotsia sekä Tanskaa (luukunottamatta
Grönlantia ja Färsaaria).
Pohjoismaisella ulkorajalla tarkoitetaan
tässä sopimuksessa
a) pohjoismaisen ja ei-pohjoismaisen
valtion välistä maarajaa,
b) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa
lentoasemaa, jolta on säännöllinen
lentoyhteys ei-pohjoismaiseen valtioon,
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
3
Overenskomst
mellom Danmark, Finnland, Norge og
Sverige om opphevelse av passkontrollen
ved de internordiske grenser
De kontraherende stater
som har funnet det onskelig å skape en
friere samferdsel mellom de nordiske
stater,
som tidligere har innfort fullstendig
passfrihet for statsborgere i de nordiske
stater,
som er enige om å tilläte utlendinger å
reise direkte fra en nordisk stat til
en annen sådan stat over et godkjent
grenseovergangssted uten å
vsere undergitt passkontroll og
som i det vesentlige vil streve etter å
anvende viseringstvang i samme
omfång og som vil soke å etablere
en likeartet praksis når det gjelder
meddelelse av visering for forretnings-,
studie-, turistreiser og 1ignende
kortvarige reiser, er blitt
enige om folgende:
Artikkel 1.
Med utlending forstås i denne overenskomst
enhver som ikke er statsborger i
Norge, Danmark, Finnland eller Sverige.
Med nordisk stat forstås i denne overenskomst
Norge (unntatt Svalbard og
Jan Mayen), Danmark (unntatt Grönland
og Fseroyene), Finnland og Sverige.
Med nordisk yttergrense forstås i
denne overenskomst
a) landegrense mellom nordisk stat og
ikke-nordisk stat,
b) flyplass i nordisk stat som har regelmessig
flyforbindelse med ikke-nordisk
stat,
Överenskommelse
mellan Sverige, Danmark, Finland och
Norge om upphävande av passkontrollen
vid de intemordiska gränserna
De fördragsslutande staterna,
som funnit det önskvärt att skapa en
friare samfärdsel mellan de nordiska
staterna,
som tidigare infört fullständig passfrihet
för medborgare i de nordiska staterna,
som äro eniga om att tillåta utlänningar
att resa direkt från en nordisk stat
till en annan sådan stat över ett
godkänt gränsövergångsställe utan
att undergå passkontroll och
som i det väsentliga vilja eftersträva att
använda viseringstvång i samma
omfattning och vilja söka åstadkomma
en likartad praxis beträffande
meddelande av visering för
affärs-, studie-, turistresor och liknande
kortvariga resor, ha enats
om följande:
Artikel 1.
ET Med utlänning förstås i denna överenskommelse
envar, som icke är medborgare
i Sverige, Danmark, Finland eller Norge.
Med nordisk stat förstås i denna överenskommelse
Sverige, Danmark (med
undantag av Grönland och Färöarna),
Finland, och Norge (med undantag av
Svalbard och Jan Mayen).
Med nordisk yttergräns förstås i denna
överenskommelse
a) landgräns mellan nordisk stat och
icke-nordisk stat,
b) i nordisk stat belägen flygplats, som
har regelmässig flygförbindelse med
icke-nordisk stat,
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
c) en i nordisk stat beliggende havn,
som har regelmaessig skibs- eller fsergeforbindelse
med en ikke-nordisk
stat,
d) en i nordisk stat beliggende havn
eller flyveplads, til hvilken der ikkeregelmaessig
ankommer skib eller
luftfartoj fra en ikke-nordisk stat,
eller fra hvilken skib eller luftfartoj
afgår til en ikke-nordisk stat.
Artikel 2.
Enhver af de kontraherende stater
skal foretage paskontrol ved sine nordiske
ydergraenser. Paskontrollen foretages
i overensstemmelse med de retningslinjer,
som angives i bilag 1 til denne overenskomst.
Enhver af de kontraherende stater
skal anvende kontrolkort (ind- og udrejsekort)
som hjaelpemiddel ved kontrol
med
a) udlsendinge, som er viseringspligtige
i nogen af de kontraherende stater,
såfremt denne kraever kontrolkort,
b) udlaendinge, som en kontraherende
stat i förbindelse med beslutning om
udvisning har meddelt forbud mod
åt vende tilbage til denne uden sserlig
tilladelse.
Kontrolkortene (ind- og udrejsekort)
skal have det i bilag 2 til denne overenskomst
angivne format og indhold.
Artikel 3.
Indrejsekortet skal beholdes af indrej
sestaten. Kan u disen dingen ifolge en
i passet indfort tilladelse opholde sig i
nogen anden nordisk stat i mere end 3
måneder, skal indrejsekortet sendes til
denne stat. Såfremt det fremgår af passet,
åt en sådan tilladelse er meddelt udlsendingen
af flere af de nordiske stater,
skal indrejsekortet sendes til den stat,
hvis tilladelse udlober sidst.
Tillader en kontraherende stat en udlamding
åt opholde sig i staten mere end
3 måneder efter udlobet af den ved indrejsen
til en nordisk stat tilladte opholdstid,
skal kortet sendes til denne stat.
c) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa
satamaa, josta on säännöllinen laivatai
lauttayhteys ei-pohjoismaiseen
valtioon,
d) pohjoismaisessa valtiossa sijaitsevaa
satamaa ja lentoasemaa, johon eipohjoismaisesta
valtiosta saapuva
alus tai ilma-alus tilapäisesti poikkeaa
tai josta alus tai ilma-alus
lähtee ei-pohjoismaiseen valtioon.
2 artikla.
Jokaisen sopimusvaltion on toimitettava
passintarkastus pohjoismaisilla ulkorajoillaan.
Passintarkastus toimitetaan
tämän sopimuksen liitteessä 1 esitettyjen
suuntaviivojen mukaisesti.
Jokaisen sopimusvaltion on käytettävä
tarkastuskorttia (saapumis- ja lähtökorttia)
apuvälineenä tarkastaessaan
a) ulkomaalaista, joka on viisumivelvollinen
jossakin sopimusvaltiossa,
mikäli tämä valtio vaatii tarkastuskorttia,
b) ulkomaalaista, jota joku sopimusvaltio,
hänen maastapoistamistaan koskevan
päätöksen yhteydessä, on kieltänyt
sinne palaamasta ilman erityistä
lupaa.
Tarkastuskortin (saapumis- ja lähtökortin)
on kooltaan ja sisällöltään oltava
sellainen kuin tämän sopimuksen liitteestä
2 ilmenee.
3 artikla.
Saapumiskortti on saapumisvaltion
säilytettävä. Jos ulkomaalaisella passiin
merkityn luvan mukaisesti on oikeus
oleskella toisessa pohjoismaisessa valtiossa
kauemmin kuin kolme kuukautta,
on saapumiskortti lähetettävä tälle valtiolle.
Jos passista ilmenee, että ulkomaalaiselle
on myönnetty tällainen lupa
useampaan pohjoismaiseen valtioon, on
saapumiskortti lähetettävä sille valtiolle,
jonka anta ma lupa päättyy viimeisenä.
Jos sopimusvaltio sallii ulkomaalaisen
oleskella maassa kolinea kuukautta
kauemmin pohjoismaiseen valtioon saavuttaessa
sallitun oleskeluajan päätyttyä,
on kortti lähetettävä tälle valtiolle.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
5
c) havn i nordisk stat som har regelmessig
båt- eller fergeforbindelse
med ikkenordisk stat,
d) havn og flyplass i nordisk stat som
har ikke-regelmessig anlop av skip
eller luftfartoj fra ikke-nordisk stat
eller fra hvilken skip eller luftfartoy
avgår til ikke-nordisk stat.
Artikkel 2.
Hver av de kontraherende stater skal
företa passkontroll ved sine nordiske
yttergrenser. Passkontrollen företas i
overensstemmelse med de retningslinjer
som er angitt i bilag 1 til denne overenskomst.
Hver av de kontraherende stater skal
bruke kontrollkort (inn- og utreisekort)
som hjelpemiddel ved kontroll av
a) utlending som er viseringspliktig i
noen av de kontraherende stater, dersom
denne krever kontrollkort,
b) utlending, som av en kontraherende
stat i samband med beslutning om å
fjerne ham fra vedkommende stat er
blitt forbudt å vende tilbake dit uten
sserskilt tillåtelse.
Kontrollkortene (inn- og utreisekort)
skal ha format og innhold som angitt i
bilag 2 til denne overenskomst.
Artikkel 3.
Innreisekortet skal beholdes av innreisestaten.
Har utlendingen etter en i
passet innfort tillåtelse rett til å oppholde
seg i noen annen nordisk stat i mer
enn 3 måneder, skal innreisekortet sendes
til denne stat. Fremgår det av passet
åt utlending har fått slik tillåtelse i flere
av de nordiske stater, skal innreisekortet
sendes til den stat hvor oppholdstillatelsen
sist utlöper.
Tillåter en kontraherende stat en utlending
å oppholde seg i staten i mer enn
3 måneder etter utlopet av den oppholdstid
som er tilstått ved innrcisen til nordisk
stat, skal kortet sendes til denne
stat.
c) i nordisk stat belägen hamn, som har
regelmässig båt- eller färjförbindelse
med icke-nordisk stat,
d) i nordisk stat belägen hamn och flygplats,
som har icke-regelmässig anlöpning
av fartyg eller luftfartyg från
icke-nordisk stat eller från vilken fartyg
eller luftfartyg avgår till icke-nordisk
stat.
Artikel 2.
Envar av de fördragsslutande staterna
skall företaga passkontroll vid sina nordiska
yttergränser. Passkontrollen företages
i överensstämmelse med de riktlinjer,
som äro angivna i bilaga 1 till denna
överenskommelse.
Envar av de fördragsslutande staterna
skall använda kontrollkort (in- och utresekort)
som hjälpmedel vid kontroll av
a) utlänning, som är viseringspliktig i
någon av de fördragsslutande staterna,
såvida denna kräver kontrollkort,
b) utlänning, som av en fördragsslutande
stat i samband med beslut om
hans avlägsnande från vederbörande
stat förbjudits att återvända dit
utan särskilt tillstånd.
Kontrollkorten (in- och utresekort)
skola ha format och innehåll, som framgår
av bilaga 2 till denna överenskommelse.
*
Artikel 3.
Inresekortet skall behållas av inresestaten.
Äger utlänningen enligt i passet
infört tillstånd rätt att uppehålla sig i
någon annan nordisk stat i mer än tre
månader, skall inresekortet sändas till
denna stat. Därest det framgåravpasset,
att sådant tillstånd har meddelats utlänningen
i flera av de nordiska staterna,
skall inresekortet sändas till den stat,
vars tillstånd utlöper senast.
Tillåter en fördragsslutande stat utlänning
att uppehålla sig inom staten
mer än tre månader efter utgången av
den vid inresan till nordisk stat tillåtna
uppehållstiden, skall kortet sändas Lill
denna stat.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Det påhviler den stat, som har kontrolkortet,
åt fore kontrol med, åt den
tilladte opholdstid ikke overskrides. Udrejsekortet
skal sendes til den stat, som
på tidspunktet for udrejsen forer kontrollen
med vedkommende udlsending.
Tarkastuskorttia hallussaan pitävän
valtion on valvottava, että sallittua oleskeluaikaa
ei ylitetä.
Lähtökortti on lähetettävä sille valtiolle,
jolle asianomaisen ulkomaalaisen
valvonta hänen maasta lähtiessään kuuluu.
Artikel 4.
Såfremt en kontraherende stat vil ophseve
eller indfore visumtvang over for
en ikke-nordisk stat eller foretage andre
vsesentlige aendringer i sine visumoverenskomster
med ikke-nordiske stater,
skal den forstnsevnte stat på forhånd underrette
de kontraherende stater om de
påtsenkte foranstaltninger, såfremt ikke
tvingende grunde gor det nodvendigt
straks åt genneinfore disse. I så fald skal
de ovrige kontraherende stater underrettes
snarest muligt efter foranstaltningernes
gennemforelse.
Det i stk. 1 anforte finder også anvendelse
på indforelse af andre almindelige
bestemmelser om udlsendinges ind- og
udrejse samt ophold i den pågseldende
stat.
4 artikla.
Jos sopimusvaltio haluaa viisumipakon
poistamista tai sen käytäntöön ottamista
ei-pohjoismaisen valtion suhteen
tai tehdä muita oleellisia muutoksia eipohjoismaisen
valtion kanssa tekemiinsä
viisumisopimuksiin, ensinmainitun
valtion on ennakolta ilmoitettava muille
sopimusvaltioille suunnitelluista toimenpiteistä,
elleivät pakottavat syyt vaadi
niiden välitöntä toteuttamista. Viimeksi
mainitussa tapauksessa on muille sopimusvaltioille
tiedoiettava asiasta mahdollisimman
pian toimenpiteiden toteuttamisen
jälkeen.
Mitä edellä on sanottu, koskee myös ulkomaalaisten
maahan tuloa, maasta lähtöä
ja maassa oleskelua koskevien muiden
yleisten määräysten käytäntöön ottamista
asianomaisessa valtiossa.
Artikel 5.
Enhver kontraherende stat skal krave,
åt en viseringsfri udlaending, som onsker
åt opholde sig i vedkommende stat ud
over 3 måneder, efter åt han er indrejst
i en nordisk stat fra en ikke-nordisk stat,
skal soge opholdstilladelse i den nordiske
stat, hvor han opholder sig ved udlobet
af 3 måneders-fristen.
Har en udlaending opnået opholdstilladelse
i en nordisk stat, er tilladelsen
alene gyldig for ophold i denne stat. Inden
for det tidsrum, i hvilket opholdstilladelsen
gaelder, skal de ovrige kontraherende
stater, i hvilke udlaendingen er
viseringsfri, tilläde ham uden opholdstilladelse
åt opholde sig på deres område
i et tidsrum af 3 måneder. Dette gselder
ikke, såfremt udlsendingen har til hensigt
åt opholde sig i staten ud over dette
tidsrum eller vil soge eller modtage arbejde
eller drive selvstsendig nsering der,
5 artikla.
Jokaisen sopimusvaltion on vaadittava,
että viisumivapaa ulkomaalainen,
joka haluaa oleskella asianomaisessa valtiossa
vielä sen jälkeen, kun kolme kuukautta
on kulunut hänen saapumisestaan
pohjoismaiseen valtioon ei-pohjoismaisesta
valtiosta, hakee oleskelulupaa siinä
pohjoismaisessa valtiossa, jossa hän
oleskele kolmen kuukauden määräajan
päättyessä.
Jos ulkomaalainen on saanut oleskeluluvan
jossakin pohjoismaisessa valtiossa,
se on voimassa oleskelua varten
vain siinä valtiossa. Oleskeluluvan voimassa
ollessa on muiden sopimusvaltioiden,
joissa ulkomaalainen on viisumivapaa,
sallittava hänen ilman oleskelulupaa
oleskella asianomaisessa valtiossa
kolmen kuukauden ajan. Tämä ei koske
ulkomaalaista, joka aikoo oleskella maassa
sanottua aikaa kauemmin tai siellä
hakea tai vastaanottaa työtä taikka harjoittaa
itsenäistä elinkeinoa, ja jolta ky
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 ar 195/
Det påhviler den stat som har kontrollkortet
å håndheve kontrollen av åt
den tillatte oppholdstid ikke overskrides.
Utreisekortet skal sendes til den stat
som ved tidspunktet for utreisen har
kontrollen av vedkommende utlending.
Artikkel 4.
Dersom en kontraherende stat vil oppheve
eller innfore visumtvang i forhold
til ikke-nordisk stat eller företa andre
vesentlige endringer i sine viseringsavtaler
med ikke-nordisk stat, skal forstnevnte
stat på forhånd underrette de ovrige
kontraherende stater om de påtenkte
tiltak, dersom ikke tvingende grunner
gjor det nodvendig straks å gjennomfore
tiltakene. I så fall skal de ovrige kontraherende
stater underrettes snarest mulig
etter gjennomforingen. ■ (
Hva sonTovenfor er anfört skaPogså
gjelde innforing av andre generelle bestemmelser
angående utlendingers innog
utreise samt opphold i vedkommende
stat.
Artikkel 5.
Hver kontraherende stat skal kreve åt
visumfri utlending, som onsker å oppholde
seg i vedkommende stat utöver 3
måneder etter åt han er innreist i nordisk
stat fra ikke-nordisk stat, soker oppholdstillatelse
i den nordiske stat der han
befinner seg ved utlopet av 3-månedersfristen.
Har utlending fått oppholdstillatelse i
en nordisk stat, er denne bare gyldig for
opphold i vedkommende stat. Så lenge
oppholdstillatelsen er gyldig skal de ovrige
kontraherende stater, der utlendingen
er visumfri, tilläte ham å oppholde seg
uten oppholdstillatelse i vedkommende
stat for et tidsrom av 3 måneder. Dctte
gjelder ikke dersom utlendingen har til
hensikt å oppholde seg i staten utöver
denne Lid eller dersom han der vil soke
eller motta arbeide eller drive sclvstendig
nseringsvirksomhet og det etter vedkom
-
Det åvilar den stat, som innehar kontrollkortet,
att handhava kontrollen av
att den tillåtna uppehållstiden icke överskrides.
Utresekortet skall sändas till den stat,
som vid tidpunkten för utresan handhar
kontrollen av vederbörande utlänning.
Artikel 4.
Därest en fördragsslutande stat vill
upphäva eller införa viseringstvång i förhållande
till icke-nordisk stat eller företaga
andra väsentliga ändringar i sina
viseringsöverenskommelser med ickenordisk
stat, skall förstnämnda stat på
förhand underrätta de övriga fördragsslutande
staterna om de tilltänkta åtgärderna,
såvida icke tvingande skäl gör
det nödvändigt att omedelbart genomföra
dessa. I så fall skola de övriga fördragsslutande
staterna underrättas snarast
möjligt efter åtgärdernas genomförande.
Vad ovan sagts skall även gälla införandet
av andra generella bestämmelser
angående utlänningars in- och utresa
samt uppehåll i vederbörande stat.
Artikel 5.
Envar fördragsslutande stat skall kräva,
att viseringsfri utlänning som önskar
uppehålla sig i vederbörande stat utöver
tre månader efter det han inrest i nordisk
stat från icke-nordisk stat, söker uppehållstillstånd
i den nordiska stat, där
han vistas vid utgången av tremånadersfristen.
Har utlänning erhållit uppehåFstillstånd
i en nordisk stat, är detta endast
giltigt för vistelse i denna stat. Under
den tid uppehållstillståndet gäller skola
övriga fördragsslutande stater, i vilka
utlänningen är viseringsfri, tillåta honom
att utan uppehållstillstånd vistas
inom vederbörande stat under en tid av
tre månader. Vad nu sagts gäller icke
om utlänningen har för avsikt att vistas
i staten utöver denna tid eller därstädes
vill söka eller mottaga arbete eller driva
självständig näring och det enligt den
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
og der efter den pågaeldende stats lovgivning
dertil krseves, åt opholdstilladelse
seges på et tidiigere tidspunkt end
ved 3 månedersfristens udlob.
Ved anvendelsen af bestemmelserne i
stk. 1 skal det tidsrum, i hvilket der ikke
krseves opholdstilladelse, regnes fra og
med indrejsedagen, dog åt der, såfremt
udlsendingen for sin sidste indrejse tidiigere
har opholdt sig i en nordisk stat, fra
det tidsrum, i hvilket opholdstilladelse
ikke krseves, skal trsekkes det tidsrum, i
hvilket udlsendingen har opholdt sig i en
nordisk stat inden for de sidste 6 måneder
for hans sidste indrejse. j|
Ved anvendelsen af bestemmelserne i
stk. 2 skal det tidsrum, i hvilket der ikke
krseves opholdstilladelse, regnes fra og
med indrejsedagen i den pågseldende
stat, dog åt der, såfremt udlsendingen
for sin sidste indrejse tidiigere har opholdt
sig i denne stat, fra det tidsrum, i
hvilket der ikke krseves opholdstilladelse,
skal trsekkes det tidsrum, i hvilket
udlsendingen har opholdt sig i den
samme stat inden for de sidste 6 måneder
for hans sidste indrejse.
__ Artikel 6.
De kontraherende stater bor ved deres
nordiske ydergrsenser afvise enhver ud
Isending,
a) som ikke er i besiddelse af gyldigt
pas eller anden rejselegitimation, der
af vedkommende myndigheder i de
kontraherende stater kan godksendes
åt gselde som pas,
b) som savner fornoden indrejse- eller
arbejdstilladelse i indrejsestaten eller
i den eller de ovrige nordiske stater,
som udlsendingen har til hensigt åt
besoge,
c) som må antages åt savne de nodvendige
midler til sit ophold i den eller de
kontraherende stater, hvori han agter
åt opholde sig, samt til sin hjemrejse,
d) som må antages ikke åt ville ernsere
sig på hsederlig måde,
e) som tidiigere er blevet idomt frihedsstraf
og kan antages åt ville begå en
symyksessä olevan valtion lainsäädännön
rnukaan sen tähden vaaditaan, etta
oleskelulupaa haetan ennen kolmen
kuukauden määräajan päättymistä.
Ensimmäisen kohdan määräyksiä sovellettaessa
on aika, jota varten ei vaadita
oleskelulupaa, luettava saapumispäivästä,
kuitenkin niin että, jos ulkomaalainen
aikaisemmin ennen viimeistä
maahantuloaan on oleskellut jossakin
pohjoismaisessa valtiossa, on ajasta, jota
varten ei vaadita oleskelulupaa, vähennettävä
se aika, jonka ulkomaalainen on
oleskellut pohjoismaisessa valtiossa kuuden
kuukauden aikana ennen viimeistä
maahantuloaan.
Toisen kohdan määräyksiä sovellettaessa
on aika, jota varten ei vaadita
oleskelulupaa, luettava siitä päivästä,
jolloin ulkomaalainen saapui asianomaiseen
valtioon, kuitenkin niin että, jos ulkomaalainen
on aikaisemmin ennen viimeistä
maahantuloaan oleskellut tässä valtiossa,
on ajasta, jota varten oleskelulupaa
ei vaadita, vähennettävä se aika, jonka
hän on oleskellut tässä valtiossa kuuden
kuukauden aikana ennen viimeistä maahantuloaan.
i Tf
6 artikla. 3
Sopimusvaltioiden" on pohjois''^''aisilta
ulkorajoiltaan käännytettävä jokainen
ulkomaalainen,
a) jolla ei ole voimassa olevaa passia tai
muuta sellaista henkilöllisyystodistusta,
jonka sopimusvaltioiden asianomaiset
viranomaiset ovat hyväksyneet
passiksi,
b) jolta puuttuu säädetty maahantulotai
työlupa saapumisvaltioon sekä
siihen tai niihin pohjoismaisiin valtioihin,
joissa ulkomaalainen aikoo
käydä,
c) jolta voidaan olettaa puuttuvan tarvittavat
varat toimeentuloa varten
siinä tai niissä sopimusvaltioissa, joissa
hän aikoo oleskella, sekä kotimatkaa
varten,
d) jonka voidaan olettaa elättävän itseään
epärehellisin keinoin,
e) joka aikaisemmin on tuomittu vapausrangaistukseen
ja jonka voidaan
9
Andra lagutskottets
mende stats lovgivning kreves åt oppholdstillatelse
sokes tidligere enn ved 3- måneders fristens utlop.
Ved anvendelsen av reglene i forste
ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra
og med innreisedagen, dog således åt
dersom utlendingen for sin siste innreise
tidligere har hatt opphold i nordisk stat,
skal tiden for utlendingens opphold i
nordisk stat i lopet av 6 måneder for
hans siste innreise trekkes fra den oppholdsfrie
tid.
utlåtande nr 39 år 1957
ifrågavarande statens lagstiftning därför
kräves att uppehållstillstånd sökes tidigare
än vid tremånadersfristens utgång.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
i första stycket skall den uppehållstillståndsfria
tiden räknas från och med inresedagen,
dock att om utlänningen före
senaste inresan tidigare vistats i nordisk
stat, å den uppehållstillståndsfria tiden
skall avräknas tiden för utlänningens
vistelse i nordisk stat under tiden sex
månader före senaste inresan.
Ved anvendelsen av reglene i annet
ledd skal den oppholdsfrie tid regnes fra
og med innreisedagen i vedkommende
stat, dog således åt dersom utlendingen
for sin siste innreise tidligere har hatt
opphold i denne stat, skal utlendingens
opphold i samme stat i lopet av 6 måneder
for hans siste innreise trekkes fra^den
oppholdsfrie tid.
Vid tillämpningen av bestämmelserna
i andra stycket skall den uppehållstillståndsfria
tiden räknas från och med inresedagen
i vederbörande stat, dock att
om utlänningen före senaste inresan tidigare
vistats i denna stat, å den uppehållstillståndsfria
tiden skall avräknas tiden
för utlänningens vistelse i samma stat
under tiden sex månader före senaste inresan.
Artikkel 6.,
Artikel 6.
De kontraherende stater bor avvise
ved sine yttergrenser enhver utlending
a) som ikke har gyldig pass eller annet
legitimasjonspapir, som av vedkom
F
mende myndigheter i de kontrahe[rende
stater er godtatt som pass, I
b) som mangler nodvendig innreiseeller
arbeidstillatelse i innreisestaten
eller i den eller de ovrige nordiske
stater, som utlendingen har til hensikt
å besoke,
c) som må antas ikke å ha tilstrekkelige
midler til å oppholde seg i den eller de
kontraherende stater hvor han akter
å oppholde seg, samt for sin hjemreise,
d) som må antas ikke å ville ernsere seg
på serlig måte,
e) som tidigcre er domt til frihetsstraff
og som kan antas å ville komme til å
De fördragsslutande staterna böra vid
sina nordiska yttergränser avvisa envar
utlänning
a) som icke innehar giltigt pass eller annan
legitimationshandling, som av
vederbörande myndigheter i de fördragsslutande
staterna godtagits att
gälla såsom pass,
b) som saknar föreskrivet inrese- eller
arbetstillstånd avseende inresestaten
ävensom den eller de övriga nordiska
stater som utlänningen har för avsikt
att besöka,
c) som må antagas sakna erforderliga
medel för sitt uppehälle i den eller de
fördragsslutande stater där han ämnar
vistas samt för sin hemresa,
d) som må antagas icke komma att ärligen
försörja sig,
e) som tidigare dömts till frihetsstraff
och kan antagas komma att begå
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
strafbar handling i en nordisk stat,
eller som på grund av sin tidligere
virksomhed eller iovrigt med grund
kan befrygtes åt ville forove sabotage,
spionage eller ulovlig efterretningsvirksomhed
i nogen af de kontraherende
stater,
f) som er opfort i nogen af de kontraherende
staters fortegnelser over udviste
udlsendinge.
I övrigt kan enhver udlaending afvises,
når der af andre grunde ikke bor meddeles
ham tilladelse til åt indrejse i en
eller flere af de kontraherende stater.
Bestemmelserna i litra b)-f) finder
ikke anvendelse på en udlsending, som
agter åt rejse til en kontraherende stat,
hvortil han har indrejsetilladelse, eller i
hvilken han har opholdstilladelse, som
giver ham_adgang til åt indrejse.
Artikel 7.
i Bestemmelserne i artiklerne 2 og 6
finder ikke anvendelse på udkendinge,
der ankommer fra en ikke-nordisk stat
som medlem af bessetningen på et skib.
Bestemmelsen i artikel 2 finder heller
ikke anvendelse på udlsendinge, der afrejser
til en ikke-nordisk stat som medlem
af bessetningen på et skib. Dog skal en
udlsending, der er ankommet fra en ikkenordisk
stat som medlem af bessetningen
på et skib og afmonstres i en nordisk
stat, indrejsebehandles i overensstemmelse
med artiklerne 2 og 6. Endvidere
skal en udlsending, der i en nordisk
stat påmonstres et skib, som ikke
udelukkende går i fart mellern nordiske
stater, udrejsebehandles i overensstemmelse
med reglerne i artikel 2.
Enhver af de kontraherende stater har
ret til åt bestemme, åt et medlem af en
skibsbessetning uden saerlig tilladelse må
opholde sig i land under skibets ssedvanlige
ophold i en havn.
De i denne artikel givne bestemmelser
finder tilsvarende anvendelse på personer
tilhorende et luftfartojs udenlandske
bessetning.
olettaa tekevän rangaistavan teon
pohjoismaisessa valtiossa tai jonka
aikaisemman toimintansa vuoksi tai
muuten syystä voidaan epäillä tulevan
harjoittamaan sabotaasia, vakoilua
tai luvatonta tiedoitustoimintaa
jossakin sopimusvaltiossa,
f) joka on merkitty jonkin sopimusvaltion
karkoitettujen ulkomaalaisten
luetteloon.
Muutenkin voidaan ulkomaalainen
käännyttää rajalta, jos muista syistä
katsotaan, ettei hänelle ole annettava
lupaa saapua yhteen tai useampaan sopimusvaltioon.
Edellä b)-f) kohtien sisältämät määräykset
eivät koske ulkomaalaista, joka
aikoo matkustaa sopimusvaltioon, johon
hänellä on maahantulolupa tai maahantuloon
oikeuttava oleskelulupa.
7 artikla.
Aluksen henkilöstöön kuuluvaan ulkomaalaiseen,
joka saapuu maahan ei-pohjoismaisesta
valtiosta, ei sovelleta 2 ja 6
artiklojen sisältämiä määräyksiä. Aluksen
henkilöstöön kuuluvaan ulkomaalaiseen,
joka lähtee ei-pohjoismaiseen
valtioon, ei myöskään sovelleta 2 artiklan
sisältämää määräystä. Kuitenkin on
aluksen henkilöstöön kuuluva ei-pohjoismaisesta
valtiosta saapunut ulkomaalainen,
jonka päästökatselmus jossakin
pohjoismaisessa valtiossa on suoritettu,
käsiteltävä maahan saapuvana
ulkomaalaisena 2 ja 6 artiklojen mukaisesti.
Niinikään on ulkomaalaista, joka
jossakin pohjoismaisessa valtiossa ottokatselmuksen
jälkeen otetaan toimeen
alukseen, joka ei kulje yksinomaan pohjoismaiden
välillä, käsiteltävä maasta
lähtevänä ulkomaalaisena 2artiklansäännösten
mukaisesti.
Jokaisella sopimusvaltiolla on oikeus
määrätä, että aluksen henkilöstöön kuuluva
voi ilman erityistä lupaa oleskella
maissa aluksen tavanmukaisen satamassaolon
aikana.
Tämän artiklan määryksiä sovelletaan
vastaavasti ilma-alusten ulkomaalaiseen
henkilöstöön.
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
begå straffbar handling i nordisk
stat, eller som på grunn av sin tidligere
virksomhet eller av andre grunner
kan fryktes å ville drive sabotasje,
spionasje eller ulovlig etterretningsvirksomhet
i noen av de kontraherende
stater,
f) som er oppfort i noen av de kontraherende
staters fortegnelser o ver utviste
utlendinger.
For övrig kan enhver utlending avvises,
som antas av andre grunner ikke bor
gis tillåtelse til å reise inn i en eller flere
av de kontraherende stater.
Bestemmelsene i punkt b) til f) gj elder
ikke utlending som akter å reise til en
kontraherende stat for hvilken han har
innreisetillatelse eller oppholdstillatelse
som gir ham rett til å reise inn dit.
Artikkel 7.
Bestemmelsene i artiklene 2 og 6 skal
ikke anvendes på utlending som kommer
fra ikke-nordisk stat som mannskap på
fartoy. Bestemmelsen i artikkel 2 skal
heller ikke anvendes på utlending som
avreiser til ikke-nordisk stat som mannskap
på fartoy. Dog skal utlending som
ankommer fra ikke-nordisk stat som
mannskap på fartoy og avmonstres i
noen nordisk stat, innreisebehandles i
overensstemmelse med artiklene 2 og 6.
Videre skal utlending som i noen nordisk
stat påmonstrer fartoy, som ikke
utelukkende går i fart mellom nordiske
stater, utreisebehandles etter reglene i
artikkel 2.
Hver kontraherende stat har rett til å
bestemme åt en sjomann uten särskilt
tillåtelse kan oppholde seg i land under
fartoyets vanlige opphold i en havn.
De i denne artikkel gitte bestemmelser
får tilsvarende anvendelse på personer
tilhorende luftfartoys utenlandske mannskap.
straffbar gärning i nordisk stat, eller
som på grund av sin tidigare verksamhet
eller eljest skäligen kan befaras
komma att bedriva sabotage, spioneri
eller olovlig underrättelseverksamhet
i någon av de fordragsslutande
staterna,
f) som är uppförd i någon av de fördragsslutande
staternas förteckningar
över utvisade utlänningar.
För övrigt kan envar utlänning avvisas,
som av andra grunder anses icke
böra givas tillåtelse att inresa i en eller
flera av de fördragsslutande staterna.
Bestämmelserna i mom. b)-f) avse
icke utlänning, som ämnar resa till en
fördragsslutande stat, till vilken han har
inresetillstånd eller i vilken han har vistelsetillstånd,
som giver honom rätt att
inresa.
Artikel 7.
Bestämmelserna i artiklarna 2 och 6
äro icke tillämpliga på utlänning som
ankommer från icke-nordisk stat som
besättningsman på fartyg. Bestämmelsen
i artikel 2 skall heller icke tillämpas
beträffande utlänning, som avreser till
icke-nordisk stat som besättningsman på
fartyg. Dock skall utlänning, som ankommit
från icke-nordisk stat som besättningsman
på fartyg och avmönstras
i någon nordisk stat, inresebehandlas i
enlighet med artiklarna 2 och 6. Vidare
skall utlänning, som i någon nordisk stat
påmönstras fartyg, som icke uteslutande
går i fart mellan nordiska stater, utresebehandlas
enligt reglerna i artikel 2.
Envar fördragsslutande stat har rätt
att bestämma att besättningsman utan
särskilt tillstånd må uppehålla sig i land
under fartygets sedvanliga uppehåll i en
hamn.
De i denna artikel givna bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning på
personer tillhörande luftfartygs utländska
besättning.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Artikel 8.
Såfremt en kontraherende stat foretager
stikprovevis kontrol ved sin graense
til en anden noidisk stat, skal det kunne
pålsegges en udlsending åt forevise sit pas
og åt give de oplysninger, som onskes.
Enliver kontraherende stat kan ved
grsensen til en anden kontraherende stat
afvise enhver udlsending, som ikke har
tilladelse til åt indrejse i vedkommende
stat.
Artikel 9.
En kontraherende stat må ikke tilläde
en udlsending, som er udvist af en anden
kontraherende stat, åt indrejse uden
sserlig tilladelse. En sådan tilladelse krseves
dog ikke, hvis en kontraherende stat
vil sende en udlsending, som den har udvist,
gennem en anden kontraherende
stats område.
Har en udlsending, som er blevet udvist
fra en nordisk stat, opholdstilladelse
i en anden sådan stat, er denne stat pligtig
til efter anmodning åt modtage udlsendingen.
Artikel 10.
Enhver af de kontraherende stater
forpligter sig til åt tilbagetage en udlaending,
som i overensstemmelse med artikel
6, litra a), litra b), for så vidt angår
indrejsetilladelse, eller litra f) burde have
vseret afvist af vedkommende stat ved
dennes ydergrsense, og som uden tilladelse
er indrejst fra denne stat til en anden
nordisk stat.
Ligeledes forpligter enhver kontraherende
stat sig til åt tilbagetage en udlsending,
som uden gyldigt pas og uden sserlig
tilladelse, hvor en sådan er nodvendig,
er indrejst direkte fra vedkommende
stat til en anden nordisk stat.
De i stk. 1 og stk. 2 givne regler finder
ikke anvendelse på en udlsending, som
har opholdt sig i den stat, der krsever tilbagesendelse,
i mindst 1 år regnet fra
tidspunktet for hans ulovlige indrejse i
staten, eller som efter ulovlig indrejse
har fået opholds- og/eller arbejdstilladelse
der.
8 artikla.
Mikäli jokin sopimusvaltio suorittaa
pistokoetarkastuksia pohjoismaisen valtion
vastaisella rajallaan, on ulkomaalainen
velvollinen näyttämään passinsa
ja antamaan pyydetyt tiedot.
Jokainen sopimusvaltio voi toisen sopimusvaltion
vastaiselta rajaltaan käännyttää
ulkomaalaisen, jolla ei ole maahantulolupaa
tähän valtioon. j
9 artikla.
Sopimusvaltion ei ole sallittava ulkomaalaisen,
joka on karkoitettu toisesta
sopimusvaltiosta, saapua maahan ilman
erityistä lupaa. Tällaista lupaa ei kuitenkaan
vaadita, jos sopimusvaltio haluaa
toisen sopimusvaltion kautta kuljettaa
ulkomaalaisen, joka on karkoitettu ensinmainitusta
valtiosta.
Jos ulkomaalaisella, joka on karkoitettu
jostakin pohjoismaisesta valtiosta,
on oleskelulupa toisessa pohjoismaisessa
valtiossa, on tämä valtio velvollinen vaadittaessa
jvastaanottamaan^ ulkomaalaisen.
10 artikla.
Jokainen sopimusvaltio sitoutuu ottamaan
takaisin ulkomaalaisen, joka 6 artiklan
a) ja b) kohtien mukaisesti, kun
kysymyksessä on maahantulolupa, ja
f) kohdan mukaisesti, olisi asianomaisen
valtion toimesta pitänyt käänyttää sen
ulkorajalta ja joka ilman lupaa on tästä
valtiosta matkustanut toiseen pohjoismaiseen
valtioon.
Jokainen sopimusvaltio sitoutuumyöskin
ottamaan takaisin ulkomaalaisen,
joka ilman voimassaolevaa passia ja
ilman erityistä lupaa, milloin sellainen
vaaditaan, on matkustanut suoraan
asianomaisesta valtiosta toiseen pohjoismaiseen
valtioon.
Edellä sanottu ei koske ulkomaalaista,
joka on oleskellut takaisin lähettämistä
vaativassa valtiossa vähintäin vuoden
laskettuna siitä ajankohdasta, jolloin
hän luvattomasti saapui maahan, tai
joka luvattoman maahantulonsa jälkeen
on saanut oleskelu- ja/tai työluvan siellä.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
13
Artikkel 8.
Dersom en kontraherende stat företar
stikkprovekontroll ved sin grense mot
annen nordisk stat skal utlending kunne
pålegges å vise sitt pass og gi de opplysninger
som kreves.
Hver kontraherende stat kan ved
grensen til annen kontraherende stat
avvise annen utlending enn den som har
tillåtelse til å reise inn i vedkommende
stat.
Artikkel 9.
Kontraherende stat skal ikke tilläte
utlending som er utvist fra en annen
kontraherende stat å reise inn uten saerskilt
tillåtelse. Slik tillåtelse kreves dog
ikke om en kontraherende stat vil transittere
en utlending gjennom en annen
kontraherende stat dersom utlendingen
er blitt utvist fra forstnevnte stat.
Har utlending som er utvist fra en
nordisk stat, oppholdstillatelse i en
annen sådan stat, er denne stat pliktig til
på anmodning å motta utlendingen. _ g
Artikkel 10. ” "
Hver av de kontraherende stater forplikter
seg til å ta tilbake utlending som i
overensstemmelse med artikkel 6 punkt
a) og punkt b), for så vidt angår innreisetillatelse,
og punkt f) burde ha vsert avvist
av vedkommende stat ved dennes
yttergrense og som uten tillåtelse er
reist inn fra denne stat til annen nordisk
stat.
Likeledes forplikter hver kontraherende
stat seg til å ta tilbake utlending,
som uten gyldig pass og uten sgerskilt
tillåtelse, der slik kreves, er reist direkte
inn fra vedkommende stat til annen
nordisk stat.
Hva som ovenfor er nevnt skal ikke
gjelde utlending, som har oppholdt seg i
den stat som krever tilbakesendelse i
minst 1 år regnet fra tidspunktet for
hans ulovlige innreise i staten, eller som
etter ulovlig innreise har fått oppholdseller
arbeidstillatelse der.
Artikel 8.
Därest en fördragsslutande stat företager
stickprovskontroll vid sin gräns
mot annan nordisk stat, skall utlänning
kunna åläggas att uppvisa sitt pass och
lämna de upplysningar som begäras.
Varje fördragsslutande stat kan vid
gränsen till annan fördragsslutande stat
avvisa annan utlänning än sådan, som
har tillstånd att inresa i vederbörande
stat.
Artikel 9.
Fördragsslutande stat skall icke tillåta
utlänning, som är utvisad från annan
fördragsslutande stat, att inresa utan
särskilt tillstånd. Sådant tillstånd erfordras
dock icke om en fördragsslutande
stat vill genom annan fördragsslutande
stat transitera en utlänning, som blivit
utvisad från förstnämnda stat.
Har utlänning, som utvisats från en
nordisk stat, uppehållstillstånd i annan
sådan stat, är denna stat pliktig att på
anmodan emottaga utlänningen.
Artikel 10.
Envar av de fördragsslutande staterna
förpliktar sig att återtaga utlänning,
som i överensstämmelse med artikel 6
mom. a), mom. b), såvitt angår inresetillstånd,
och mom. f) borde ha avvisats
av vederbörande stat vid dennas yttergräns
och som utan tillstånd inrest från
denna stat till annan nordisk stat.
Likaledes förbinder sig envar fördragsslutande
stat att återtaga utlänning,
som utan giltigt pass och utan särskilt
tillstånd, där sådant är erforderligt, inrest
direkt från vederbörande stat till
annan nordisk stat.
Vad ovan sagts skall icke gälla utlänning,
som har uppehållit sig i den stat,
som kräver lillbakasändning, under
minst ett år räknat från tidpunkten för
hans olovliga inresa i staten, eller som
efter olovlig inresa liar fått uppehållsoch/eller
arbetstillstånd där.
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Artikel 11.
Enhver af de kontraherende stater forpligter
sig til åt give hinanden underretning
og foretage eftersogning i overensstemmelse
med de regler, som er givet i
bilag 3 til denne overenskomst.
Artikel 12.
Hvad der i denne overenskomst er anfört
om udviste udlsendinge, skal også
finde anvendelse på udlsendinge, som
efter finsk eller svensk lovgivning „förvisats“
eller „förpassats“ med forbud
mod åt vende tilbage uden sserlig tilladelse.
Artikel 13.
Med det formål åt samordne kontrollen
med udlsendinge i de kontraherende stater
og i övrigt rejse og drofte spörsmål,
som er af betydning for det fselles paskontrolområde
i de nordiske stater, nedssettes
der et samarbejdsudvalg (Det
nordiske udlsendingsudvalg). Udvalget
skal bestå af en reprsesentant for hver af
de kontraherende stater. Reprsesentanterne
kan tilkalde sserlige sagkyndige,
såfremt det viser sig nodvendigt.
Artikel 14.
Efter forhandling kan Islands regering
tilslutte sig denne overenskomst.
Overenskomsten kan ligeledes efter forhandling
udvides til åt omfatte Fseroerne
og Grönland.
Artikel 15.
Overenskomsten skal ratificeres og
ratifikationsinstrumenterne deponeres
i Kobenhavn.
Overenskomsten traeder i kraft, såsnart
samtlige ratifikationsinstrumenter
er deponeret, dog tidligst 1. januar 1958.
Enhver af de kontraherende stater kan
opsige overenskomsten med en frist på
6 måneder.
Enhver af de kontraherende stater
kan med ojeblikkelig virkning ssette
overenskomsten ud af kraft i forhold til
en eller flere af de ovrige stater i tilfaelde
af krig eller krigsfare, eller såfremt andre
11 artikla.
Jokainen sopimusvaltio sitoutuu antamaan
toiselle sopimusvaltiolle tietoja
ja suorittamaan etsintöjä tämän sopimuksen
liitteeseen 3 sisältyvien määräysten
mukaisesti.
12 artikla.
Mitä tässä sopimuksessa sanotaan karkoitetusta
ulkomaalaisesta, olkoon voimassa
myös sellaiseen ulkomaalaiseen
nähden, joka Suomen tai Ruotsin lainsäädännön
mukaisesti on poistettu tai
passitettu maasta ja jota on kielletty sinne
palaamasta ilman erityistä lupaa.
13 artikla.
Ulkomaalaisten valvonnan yhtenäistämiseksi
sopimusvaltioissa ja yleensä
sellaisten asioiden käsittelemiseksi ja
harkitsemiseksi, jotka pohjoismaiden yhteisen
passintarkastusalueen kannalta
ovat merkityksellisiä, asetetaan yhteistyövaliokunta
(Pohjoismainen ulkomaalaisvaliokunta).
Valiokuntaan kuuluu
yksi edustaja kustakin sopimusvaltiosta.
Edustajat voivat tarvittaessa kutsua erityisiä
asiantuntijoita.
14 artikla.
Islannin hallitus voi neuvottelujen
jälkeen liittyä tähän sopimukseen. Sopimus
voidaan niinikään neuvotteluteitse
laajentaa koskemaan myös Färsaaria
ja Grönlantia.
15 artikla.
Sopimus on ratifioitava ja ratifioimiskirjat
talletettava Kööpenhaminaan.
Sopimus tulee voimaan niin pian kuin
kaikki ratifioimiskirjat on talletettu,
kuitenkin aikaisintaan 1 päivänä tammikuuta
1958.
Jokainen sopimusvaltio voi irtisanoa
sopimuksen 6 kuukauden irtisanomisaikaa
noudattaen.
Jokainen sopimusvaltio voi sodan tai
sodanvaaran johdosta tai milloin muut
erityiset kansainväliset tai kansalliset
olosuhteet tekevät sen välttämättömäksi
välittömästi lopettaa sopimuksen so
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
15
Artikkel 11.
Hver av de kontraherende stater forplikter
seg til å gi hverandre underretning
og företa ettersoking i overensstemmelse
med de regler som er angitt i
bilag 3 til denne overenskomst.
Artikkel 12.
Det som i denne overenskomst er bestemt
om utvist utlending skal gjelde
også utlending som etter finsk eller
svensk lov er forvist (förvisats) eller
forpasset (förpassats) med forbud mot å
vende tilbake uten särskilt tillåtelse.
Artikkel 13.
For å samordne kontrollen av utlendinger
i de kontraherende stater og forovrig
ta opp og drofte saker som er av
betydning for det felles passkontrollområde
i de nordiske stater, nedsettes et
samarbeidsutvalg (Nordisk Utlendingsutvalg).
Utvalget skal bestå av en representant
for hver av de kontraherende
stater. Representantene kan om nodvendig
tilkalle saerskilte sakkyndige.
Artikkel 14.
Etter forhandlinger kan Islands regjering
slutte seg til denne overenskomst.
Overenskomsten kan likeledes etter forhandlinger
utvides til å omfatte Fseroyene
og Grönland.
Artikkel 15.
Overenskomsten skal ratifiseres og ratifikasjonsdokumentene
deponeres i Kobenhavn.
Overenskomsten trer i kraft så snart
samtlige ratifikasjonsdokumenter er deponert,
dog tidligst den 1. januar 1958.
Hver av de kontraherende stater kan
si opp overenskomsten med en frist av
6 måneder.
Hver kontraherende stat kan med oyeblikkelig
virkning sette overenskomsten
ut av kraft i forhold til en eller flere av
de ovrige stater i tilfelle av krig eller
krigsfare eller såfremt andre sserlige in
-
Artikel 11.
Envar av de fördragsslutande staterna
förbinder sig att giva varandra underrättelser
och företaga efterforskning i
överensstämmelse med de regler, som äro
angivna i bilaga 3 till denna överenskommelse.
Artikel 12.
Vad i denna överenskommelse sägs om
utvisad utlänning skall gälla jämväl utlänning
som enligt finsk eller svensk lagstiftning
förvisats eller förpassats med
förbud att återvända utan särskilt tillstånd.
Artikel 13.
För att samordna kontrollen av utlänningar
i de fördragsslutande staterna
och i övrigt upptaga och dryfta ärenden,
som äro av betydelse för det gemensamma
passkontrollområdet i de nordiska
staterna, tillsättes ett samarbetsutskott
(Nordiska utlänningsutskottet). Utskottet
skall bestå av en representant för envar
av de fördragsslutande staterna.
Representanterna kunna, om det visar
sig erforderligt, tillkalla särskilda sakkunniga.
Artikel 14.
Efter förhandlingar kan Islands regering
ansluta sig till denna överenskommelse.
Överenskommelsen kan likaledes
efter förhandlingar utvidgas till att omfatta
Färöarna och Grönland.
Artikel 15.
Överenskommelsen skall ratificeras
och ratifikationsinstrumenten deponeras
i Köpenhamn.
Överenskommelsen träder i kraft så
snart samtliga ratifikationsinstrument
äro deponerade, dock tidigast den 1 januari
1958.
Envar av de fördragsslutande staterna
kan uppsäga överenskommelsen med en
frist av 6 månader.
Varje fördragsslutande stat kan med
omedelbar verkan sätta överenskommelsen
ur kraft i förhållande till en eller
flera av de övriga staterna i händelse av
krig eller krigsfara eller så fraint andra
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
saerlige internationale eller nationale
forhold gor dette nodvendigt. De andre
staters regeringer skal i så fald ojeblikkelig
underrettes om de trufne foranstaltninger.
Til bekrseftelse heraf har de respektive
staters befuldmsegtigede undertegnet foranstående
overenskomst og forsynet
denne med deres segl.
Udfserdiget i Kobenhavn den 12. juli
1957 i et eksemplar på dansk, finsk,
norsk og svensk, af hvilke det danske
udenrigsministerium skal överläde bekrseftede
afskrifter til de ovrige kontraherende
staters regeringer.
veltamisen yhteen tai useampaan sopimusvaltioon
nähden. Kysymyksessä olevien
valtioiden hallitusten tulee tällöin
välittömästi saada tieto suoritetuista
toimenpiteistä.
Tämän vakuudeksi ovat kunkin valtion
valtuutetut edustajat allekirjoittaneet
tämän sopimuksen ja varustaneet
sen sine teillään.
Tehty Kööpenhaminassa 12 päivänä
heinä 1957 yhtenä suomen-, norjan-,
ruotsin- ja tanskankielisenä kappaleena,
josta Tanskan ulkoasiainministeriö toimittaa
oikeaksi todistetut jäljennökset
muiden sopimusvaltioiden hallituksille.
sign. H. C. Hansen sign. Klaus Snellman
17
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
ternasjonale eller nasjonale forhold g jer
dette nodvendig. De berarte staters regi
eringer skal straks underrettes om de
vedtatte tiltak.
Til bekreftelse på dette har de respektive
staters befullmektigede underskrevet
nservserende overenskomst og försynt
den med sine segl.
Utferdiget i Kobenhavn den 12. juli
1957 i ett eksemplar på norsk, dansk,
finsk og svensk, hvorav det danske utenriksdepartement
skal overlate bekreftede
avskrifter til de ovrige kontraherende
staters regi eringer.
sign. Paul Koht
särskilda internationella eller nationella
förhållanden göra detta nödvändigt. De
berörda staternas regeringar skola i sådant
fall omedelbart underrättas om de
vidtagna åtgärderna.
Till bekräftelse härav ha de respektive
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
förestående överenskommelse
och försett densamma med sina sigill.
Som skedde i Köpenhamn den 12 juli
1957 i ett exemplar på svenska, danska,
finska och norska språken, av vilket
danska utrikesdepartementet skall överlämna
bestyrkta avskrifter till de övriga
fördragsslutande staternas regeringar.
sign. Stig Sahlin
2 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 39
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Bilag 1.
Almindelige retningslinier for
paskontrollen
Kontrollen med ind- og udrejsende
skal ved landegrgensen ske på de der beliggende
paskontrolsteder. Rejsende med
jernbane kan også paskontrolleres under
togets korsel fra og til graensen. Skibs- og
flyvepassagerer skal paskontrolleres i den
nordiske havn eller på den nordiske flyveplads,
hvor passageren går fra borde eller
om bord. Når en passager ved udrejse til
en ikke-nordisk stat passerer nordiske
havne eller flyvepladser, skal det i den
sidste nordiske havn eller flyveplads kontrolleres,
åt han er udrejsebehandlet.
Ved udforelsen af indrejsekontrollen
skal den paskontrollerende noje efterse
passet og saerlig vgere opmserksam på
dettes gyldighedstid, og på åt det gselder
for den eller de nordiske stater, som pasindehaveren
har til hensigt åt besoge,
samt åt der föreligger identitet mellem
pasindehaveren og den person, til hvem
passet er udstedt. Han skal endvidere
have sin opmserksomhed henledt på, åt
passet kan vsere falsk eller forfalsket.
Kraeves der indrejsetilla delse, skal han
forvisse sig om, åt en sådan föreligger, og
påse, åt den rejsende afleverer indrejsekort,
hvor dette er foresk revet, eller afgiver
de til kortets udfyldelse nodvendige
oplysninger. Den paskontrollerende skal
endvidere undersoge, om den rejsende er
opfort i nogen af de kontraherende staters
fortegnelser over udviste udlaendinge.
Et sådant efter syn behover dog
ikke åt ske med hensyn til personer, der
bor i graenseområdet, og andre personer,
som er paskontrolpersonalet vel bekendt,
og ej heller vedrorende personer, med
hensyn til hvilke det er åbenbart, åt en
sådan undersogelse ikke er nodvendig.
Den paskontrollerende bor også have
sin opmserksomhed henledt på de gseldende
afvisningsbestemmelser og, så
-
Liite 1.
Passintarkastuksen yleiset
suuntaviivat
Maahan saapuvien ja maasta lähtevien
matkustajien tarkastus maarajalla
tapahtuu siellä olevilla passintarkastusasemilla.
Rautatiematkustajien passintarkastus
voidaan suorittaa myös kulkiessa
rajalta tai rajalle. Laiva- ja lentomatkustajien
passintarkastus on suoritettava
siinä pohjoismaisessa satamassa
tai lentoasemalla, mihin matkustaja
saapuu tai mistähän lähtel. Matkustajan
ollessa matkalla ei-pohjoismaiseen
valtioon ja aluksen tai ilma-aluksen vielä
poiketessa pohjoismaiseen satamaan tai
lentoasemalle on tällöin tarkistettava,
että hänet on käsitelty maasta lähtijänä.
Maahansaapumistarkastusta toimittaessaan
on passintarkastajan huolellisesti
tarkastettava passi ja erityisesti
kiinnitettävä huomiota sen voimassaoloaikaan
ja siihen, että se on voimassa
matkaa varten niihin pohjoismaisiin
valtioihin, joissa passinhaltija aikoo
käydä, sekä että passi on oikean henkilön
hallussa. Hänen on myös kiinnitettävä
huomiota siihen, että passi saattaa
olja väärä tai väärennetty. Mikäli viisumi
vaadilaan, hänen on tarkastettava,
että sellainen on ja että matkustaja säädetyissä
tapauksissa jättää saapumiskortin
tai antaa sitä varten tarvittavat tiedot.
Passintarkastajan on lisäksi tutkittava,
onko matkustaja merkitty jonkin
sopimusvaltion karkoitettujen ulkomaalaisten
luetteloon. Sellaista tutkimusta
ei kuitenkaan tarvitse suorittaa, jos
matkustaja on raja-asukas tai muu passintarkastushenkilökunnan
hyvin tuntema
tai muutoin sellainen henkilö, johon
nähden on ilmeistä, ettei sellainen
tutkimus ole välttämätön. Passinlarkastajan
on kiinnitettävä huomionsa voimassaoleviin
rajalta käännyttämistä koskeviin
määräyksiin ja, jos aihetta ilmaantuu,
kyselemällä matkustajalta tai ryhtymällä
muihin toimenpiteisiin, selvitettä
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
19
Bilag 1.
Allminnelige retningslinjer för
passkontroll
Inn- og utreisekontrollen skal företas
ved landegrensen på vedkommende passkontrollstasjoner.
Reisende med jernbanen
skal kunne passkontrolleres også
mens toget er i fart til og fra grensen.
Passasjerer på skip og luftfartoy skal
passkontrolleres i den nordiske havn eller
på den nordiske flyplass hvor passasjeren
stiger av eller på fartoyet. Når passasjerer
som reiser til ikke-nordisk stat passerer
nordisk havn eller flyplass skal det i den
sist anlopte nordiske havn eller flyplass
kontrolleres åt han er utreisebehandlet.
Ved gjennomforing av innreisekontrollen
skal passkontrolloren noye granske
passet og vsere sserskilt oppmerksom
på dets gyldighetstid og åt det gj elder
för den eller de nordiske stater som passinnehavaren
har til hensikt å hesoke,
samt åt identitet föreligger mellom passinnehavaren
og den person som passet er
utstedt til. Man skal videre ha sin oppmerksomhet
rettet mot åt passet kan
vsere falsk eller forfalsket. Kreves innreisetillatelse
skal han forvisse seg om åt
slik tillåtelse föreligger og se til åt den
reisende om nodvendig avleverer innreisekort
eller opplysninger til dette.
Passkontrolloren skal videre undersoke
om den reisende er oppfort i nocn av de
kontraherende staters fortegnelser over
utviste utlendinger. Dette helmver dog
ikke skje når det gjelder grenseboere og
andre personer som er vel kjent av passkontrollen
eller personer som det er
åpenbart unodvendig å företa slike undersokelser
om.
Passkontrolloren hor også ha sin oppmerksomhct
hen vendi på gjeldende avvisningshestemmelser
og, om det blir
hove til det, eksaminere den reisende eller
företa andre tiltak for å hringe på det
rene om den reisende skal tillätes å reise
Bilaga 1.
Allmänna riktlinjer för
passkontrollen
Kontrollen över in- och utresande skall
vid landgränsen ske på där befintliga
passkontrollstationer. Järnvägsresenärer
kunna passkontrolleras även under tågets
gång från och till gränsen. Båt- och
flygpassagerare skola passkontrolleras i
den nordiska hamn eller på den nordiska
flygplats, där passageraren av- respektive
påstiger. När passagerare vid utresa
till icke-nordisk stat passerar nordisk
hamn eller flygplats skall det i den sist
anlöpta nordiska hamnen eller flygplatsen
kontrolleras att han är utresebehandlad.
Vid utförandet av inresekontrollen
skall passkontrollanten noggrant granska
passet och särskilt uppmärksamma
dess giltighetstid och att det gäller för
den eller de nordiska stater, som passinnehavaren
har för avsikt att besöka,
samt att identitet föreligger mellan passinnehavaren
och den person, för vilken
passet är utfärdat. Han skall vidare ha
sin uppmärksamhet riktad på att passet
kan vara falskt eller förfalskat. Erfordras
inresetillstånd, skall han förvissa sig om
att sådant föreligger och tillse att den
resande i föreskrivet fall avlämnar inresekort
eller uppgifter till sådant. Passkontrollanten
skall vidare undersöka om
den resande förekommer i någon av de
fördragsslutande staternas förteckningar
över ulvisade utlänningar. Sådan
slagning behöver dock icke ske beträffande
gränsbor och andra personer, som
äro väl kända av passkontrollpersonalen,
ävensom personer beträffande vilka det
är uppenbart att en sådan undersökning
icke är nödvändig. Passkontrollanten
bör även ha sin uppmärksamhet inriktad
på gällande avvisningsbestämmelser och
om anledning därtill gives utfråga den
resande eller vidtaga andra åtgärder
för att utröna om den resande skall till
-
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
fremt der er grund dertil, udsporge den
rejsende eller foretage andre foranstaltninger
til afgorelse af, om indrejse skal
tillädes. Tillädes indrejse, forsynes passet
med indrejsestempel med angivelse af
dato og navn på paskontrolstedet. Afvises
den rejsende, kan antegnelse herom
gores i hans pas.
Ved udrejsekontrol skal den paskontrollerende
noje efterse passet og, såfremt
der er sserlig grund dertil, undersoge,
om den rejsende er efterlyst, eller
der i övrigt er grund til åt hindre hans
udrejse. Tillädes udrejse, forsynes den
rejsendes pas med udrejsestempel med
angivelse af stedet og datoen for udrejsen.
vä, voidaanko matkustajan maahantulo
sallia. Jos maahantulo sallitaan, varustetaan
matkustajan passi saapumisleimalla,
jossa on merkintä päivämäärästä
ja passintarkastuspaikkakunnasta. Mikäli
matkustaja käännytetään rajalta,
voidaan tästä tehdä merkintä hänen
passiinsa.
Matkustajan lähtiessä maasta on
passintarkastajan huolellisesti tarkastettava
passi sekä, jos erityistä aihetta on,
tutkittava, onko matkustaja etsintäkuulutettu
tai onko muutoin syytä estää
hänen lähtöänsä. Jos lähtö sallitaan, varustetaan
matkustajan passi lähtöleimalla,
jossa on merkintä päivämääräästä
ja lähtöpaikkakunnasta.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
21
inn. Gis han tillåtelse til å reise inn,
forsynes hans pass med innreisestempel
med dato og navnet på passkontrollstedet.
Avvises den reisende kan det gjores
anmerkning om dette i hans pass.
Ved utreisekontroll skall passkontrolloren
noye granske passet samt, om det
er grunn til det, undersoke om den reisende
er etterlyst eller det for övrig finnes
grunn til å nekte ham å reise ut. Får han
utreisetillatelse forsynes den reisendes
pass med utreisestempel, som angir utreisestedet
og dato for utreisen.
låtas inresa. Tillätes inresa förses hans
pass med inresestämpel angivande datum
och namnet på passkontrollorten. Avvisas
den resande må anteckning härom
göras i hans pass.
Vid utresekontroll skall passkontrollanten
noggrant granska passet samt om
särskild anledning därtill föreligger undersöka
om den resande är efterlyst eller
det eljest finnes skäl att vägra honom utresa.
Tillätes utresa förses den resandes
pass med utresestämpel angivande utreseorten
och datum för utresan.
22
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Bilag 2.
Kontrol ved ind- og udrejse
Blänket til ind- og udrej sekort skal
fremstilles i to ved perforering sammenhsengende
dele. Den ene del udgor indrejsekort
og den anden udrejsekort.
Hver del skal have et format af
105 X 148 mm. Blanketten skal trykkes
då kartonneret hvidt papir og i övrigt
have det indhold og den udforelse, som
er angivet nedenfor:
Liite 2.
Saapumis ja lähtökortti
Saapumis- ja lähtökorttilomakkeen on
oltava kaksiosainen, osat lävistyksin toisiinsa
yhdistettyinä. Toinen osa on tällöin
saapumis- ja toinen lähtökortti.
Kummankin osan koko on 105 x 148
mm. Lomake on painettava valkoiselle
kartongille sekä sen on sisällöltään ja
ulkoasultaan oltava alempana esitetyn
mallin mukainen.
Använd stora bokstäver — texta!
Efternamn — Nom de famille -
- Surname —
En grands caractéres latins!
Familienname
In block letters! In Blockschrift!
Medborgarskap — Nationalité actuelle
— Citizenshlp — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris-
tian names in full — Sämtliche Vornamen
Passnummer—Numéro du passeport
— Number of passport — Passnum- mer
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge-
boren am
Antal medföljande barn:
Enfants qui accompagnent l’intéressé:
Number of accoinpanying children:
Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth
— Geburtsort
ifylles av passkontrollen
Tillstånd för
Yrke — Profession — Occupation — Beruf
Danmark ..........................
Inresestämpel
Finland...........................
Norge..................
Sverige .........................
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
23
Bilag 2.
Kontrollkort ved inn- og udreise
Skjema for inn- og utreisekort skal utfores
i 2 sammenhengende deler med
perforering. Den ene del utgjor innreisekort
og den annen utreisekort. Hver del
skal ha et format av 105 x 148 mm.
Skjemaet skal trykkes på hvit kartong
og forovrig ha innhold og utstyr som
nedenfor angitt.
Bilaga 2
Kontrollkort vid in- och utresa
Formulär till in- och utresekort skall
utföras i två delar, sammanhängande
genom perforering. Den ena delen utgör
därvid inresekort och den andra utresekort.
Varje del skall ha ett format av
105 X 148 mm. Formuläret skall tryckas
på kartonnerat vitt papper och i övrigt
givas det innehåll och utförande som
nedan angives.
Använd stora bokstäver — texta!
En grands caractéres latins!
In block letters! In Blockschrift!
Efternamn — Nom de famille — Surname —
Familienname
Medborgarskap — Nationalité actuelle
— Citizenship — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris- tian names in full — Sämtliche V ornamen
Passnummer — Numéro du passeport
— Number of passport — Passnum- mer
Födelsedatum — Né(e) le — Pate of birth — Ge-
boren am
Antal medföljande barn:
Enfants qui accompagnent l’int.éressé:
Number of aecompanyirig children:
Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth
— Geburtsort
ifylles av passkontrollen
Tillstånd för
Yrke — Profession — Occupation — Beruf
Inresestämpel
Danmark
Finland .
Norge ...
Sverige .
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Använd stora bokstäver — texta!
En grands caractéres latins!
In block letters! In Blockschrift!
Efternamn — Nom de famille—Surname ■ ■
— Familienname II
Medborgarskap — Nationalité actuelle
— Citizenship — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous Ies prénoms — Chris-
tian names in full — Sämtliche Vornamen
Passnummer — Numéro du passeport
— Number of passport — Passnum- mer
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth — Ge-
boren am
Antal medföljande barn:
Enfants qui accompagnent 1’intéressé:
Number of accompanying children:
Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth
— Geburtsort
Utresestämpcl
Inresestämpel
Indrejsekort skal af den paskontrollerende
forsynes med indrejsestempel og
begyndelsesbogstavet til navnet på den
stat, der ifolge bestemmelserna i artikel
3 skal opbevare kortet. (D. for Danmark,
F. for Finland, N. for Norge og S. for
Sverige). Samtidig skal såvel passet som
udrej sekortet forsynes med tilsvarende
antegnelser.
Ved udrej sen skal udrej sekortet forsynes
med udrej sestempel samt begyndelsesbogstavet
til navnet på den stat,
hvortil kortet efter artikel 3 skal sendes.
Afsendelsen af kortet skal ske hurtigt
og på den måde, hver stat for sit vedkommende
finder formålstjenlig.
Udrejsekortet bor den rejsende opbevare
i sit pas under opholdet i de nordiske
stater.
Saapumiskortti on passintarkastajan
varustettava saapumisleimalla ja sen
valtion alkukirjaimella, jossa kortti 3
artiklan määräysten mukaisesti on säilytettävä.
(D. Tanska, F. Suomi, N.
Norja ja S. Ruotsi). Samalla on passi ja
lähtökortti varustettava vastaavilla merkinnöillä.
Lähdettäessä on lähtökortti varustettava
lähtöleimalla sekä sen valtion alkukirjaimella,
johon kortti 3 artiklan mukaisesti
onlähetettävä.
Kortti on lähetettävä kiireellisesti ja
sillä tavalla kuin kukin maa katsoo tarkoituksenmukaiseksi.
Oleskellessaan pohjoismaissa matkustajan
on säilytettävä lähtökortti passissa.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
25
Använd stora bokstäver — texta!
En grands caractéres latins!
In block letters! In Blockschrift!
Efternamn — Nom de famille — Surname i i
— Familienname U
Medborgarskap — Nationalité actuelle
— Citizenship — Staatsangehörigkeit
Samtliga förnamn — Tous les prénoms — Chris-
tian names in full— Sämtliche Vornamen
Passnummer — Numéro du passeport
— Number of passport — passnum- mer
Födelsedatum — Né(e) le — Date of birth— Ge-
boren am
Antal medföljande barn:
Enfants qui accompagnent 1’intéressé:
Number of accompanying children:
Anzahl der mitfolgenden Kinder:
Födelseort — Lieu de naissance — Place of birth
— Geburtsort
Utresestämpel
Inresestämpel
Innreisekort skal av passkontrolloren
forsynes med innreisestempel og begynnelsesbokstaven
i den stat der kortet
etter bestemmelserne i artikkel 3 skal
oppbevares (N for Norge, D for Danmark,
F for Finnland og S for Sverige).
Samtidig skal også passet og utreisekortet
forsynes med tilsvarende anmerkning.
Ved utreisen skal utreisekortet forsynes
med utreisestempel samt begynnelsesbokstaven
på den stat, som kortet
etter artikkel 3 skal sendes til.
Forsendelsen av kortet skal skje raskt
og på den måte som hver stat for sin del
finner hensiktsmessig.
Utreisekortet bor den reisende oppbevare
i sitt pass under besok i de nordiske
stater.
Inresekort skall av passkontrollanten
förses med inresestämpel och begynnelsebokstaven
i den stat, där kortet enligt
bestämmelserna i artikel 3 skall förvaras.
(S. för Sverige, D. för Danmark, F. för
Finland och N. för Norge.) Samtidigt
skall även passet och utresekortet förses
med motsvarande anteckningar.
Vid utresan skall utresekortet förses
med utresestämpel samt begynnelsebokstaven
på den stat, till vilken kortet enligt
artikel 3 skall sändas.
Försändelsen av kortet skall ske
snabbt och på det sätt varje stat för sin
del finner ändamålsenligt.
Utresekortet bör den resande förvara i
sitt pass under vistelsen i de nordiska
staterna.
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Bilag 3.
Retningslinier for underretning og
eftersogning mellem de forskellige
stater
I. Underretning
De kontraherende stater skal give hinanden
underretning i de nedenfor mevnte
tilfaelde:
1) Når en i artikel 2 a) og b) omhandlet
udlamding under ophold i en nordisk
stat ansoger om forlsengelse af visum
eller om opholdstilladelse i en anden stat
end den, kontrollen påhviler (kontrolstaten),
skal den stat, som modtager ansogningen,
underrette kontrolstaten heroin.
Når der er taget stilling til ansogningen,
skal afgorelsen meddeles kontrolstaten.
Medforer imodekommelse af
ansogningen, åt kontrollen efter bestemmelsen
i artikel 3 övergår til den stat, der
har udstedt tilladelsen, skal dette samtidig
meddeles.
Såfremt en sådan udlsending, uden åt
tilladelse meddeles ham, tilbageholdes,
eller det tillädes ham åt forblive i en anden
stat end kontrolstaten, skal sidstnsevnte
stat ligeledes underrettes herom.
2) Hvis en i litra 1) omhandlet udlsending
under ophold i en nordisk stat
for forste gang efter indrejsen får visum
til ophold i en anden nordisk stat, skal
den stat, som meddeler viseringen, underrette
kontrolstaten. Medforer imodekommelsen
af visumansogningen, åt
kontrollen efter bestemmelserne i artikel
3 övergår til den stat, der har meddelt
tilladelsen, skal dette samtidig bekrseftes.
3) Hvis der meddeles en udlsending,
som er udvist fra nogen nordisk stat,
indrejsetilladelse til en anden nordisk
stat, skal denne underrette den eller de
stater, hvorfra udlsendingen er udvist.
Liite 3.
Asianomaisten valtioiden välisiä
tiedoituksia ja etsintöjä koskevat
suuntaviivat
I. Tiedoitukset
Sopimusvaltioiden on annettava toisilleen
tietoja alempana mainituissa tapauksissa.
1. Kun 2 artiklan a) ja b) kohdissa
mainittu ulkomaalainen oleskellessaan
pohjoismaisessa valtiossa anoo viisumin
pidennystä tai oleskelulupaa muussakuin
valvontavelvollisessa valtiossa, on anomuksen
vastaanottaneen valtion tiedoitettava
siitä valvontavelvolliselle valtiolle.
Kun anomus on ratkaistu, on päätöksestä
tiedoitettava tälle valtiolle. Jos
anomuksen myönteisestä ratkaisusta on
seurauksena, etta valvonta 3 artiklan
säänösten mukaisesti siirtyy viisumin
myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla
vahvistettava.
Jos kysymyksessä olevan ulkomaalaisen
sallitaan oleskelulupaa hänelle myöntämättä
jäädä muuhun kuin valvontavelvolliseen
valtioon tai hänet muutoin
pidetään siellä, on valvontavelvolliselle
valtiolle, myös tästä tiedoitettava.
2. Jos 1 kohdassa mainitulle ulkomaalaiselle
hånen oleskellessaan pohjoismaisessa
valtiossa ensimmäisen kerran
myönnetään viisumi oleskelua varten
toisessa pohjoismaisessa valtiossa, on
sen valtion, joka myöntää viisumin,
tästä ilmoitettava valvontavelvolliselle
valtiolle. Jos viisumin myöntämisestä
on seurauksena, että valvonta 3 artiklan
määräysten mukaisesti siirtyy viisumin
myöntäneelle valtiolle, on tämä samalla
vahvistettava.
3. Mikäli ulkomaalaiselle, joka on karkoitettu
jostakin pohjoismaisesta valtiosta,
myönnetään maahantulolupa toiseen
pohjoismaiseen valtioon, on tämän siitä
tiedoitettava sille tai niille pohjoismaille,
josta tai joista ulkomaalainen on karkoitettu.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
27
Bilag 3.
Retningslinjer för underretninger og
ettersokinger mellom de respektive
stater
I. Underretninger
De kontraherende stater skal gi hverandre
underretning i nedennevnte tilfelle:
1.
Når utlending som nevnt i artikkel
2 a) og b) under opphold i nordisk stat
soker om forlenget visering eller om oppholdstillatelse
i annen stat enn den kontrollen
påhviler (kontrollstaten), skal den
stat som mottar soknaden underrette
kontrollstaten om dette. Når soknaden
er avgjort skal beslutningen meddeles
kontrollstaten. Innvilges soknaden og
dette medforer åt kontrollen etter bestemmelsene
i artikkel 3 övergår til den
stat, som har gitt tillåtelsen, skal dette
samtidig bekreftes.
Dersom utlending som nevnt, uten å få
tillåtelse, holdes tilbake eller tillätes å få
bli i annen stat enn kontrollstaten, skal
sistnevnte stat likeledes underrettes
herom.
2. Når en i punkt 1 omhandlet utlending
under besok i en nordisk stat innvilges
forstegangsvisering for besok i
annen nordisk stat, skal den stat som
gir visering underrette kontrollstaten.
Medforer viseringen åt kontrollen etter
bestemmelsene i artikkel 3 går over på
den stat som gir tillåtelsen, skal dette
samtidig bekreftes.
3. Når utlending som er utvist fra
noen nordisk stat gis innreisetillatelse til
annen nordisk stat, skal denne underrette
den eller de stater hvorfra utlendingcn
er utvist.
Bilaga 3.
Riktlinjer för underrättelser och
efterforskningar mellan de olika
staterna
I. Underrättelser
De fördragsslutande staterna skola giva
varandra underrättelser i nedannämnda
fall.
l:o) Då sådan utlänning som nämnts
i artikel 2 a) och b) under uppehåll i nordisk
stat ansöker om förlängd visering
eller om uppehållstillstånd i annan stat
än den kontrollen påvilar (kontrollstaten),
skall den stat som mottager ansökan
underrätta kontrollstaten om detta.
Då ansökan är avgjord, skall beslutet
meddelas kontrollstaten. Medför ett bifall
till ansökan, att kontrollen enligt bestämmelserna
i artikel 3 övergår till den
beviljande staten, skall detta samtidigt
bekräftas.
Därest utlänning, varom här är fråga,
utan att tillstånd meddelas honom kvarhålles
eller tillätes förbliva i annan stat
än kontrollstaten, skall sistnämnda stat
likaledes underrättas härom.
2:o) Då en i mom. l:o) nämnd utlänning
under vistelse i en nordisk stat beviljas
förstagångsvisering för vistelse i
annan nordisk stat, skall den stat, som
beviljar visering, underrätta kontrollstaten.
Medför beviljandet av visering att
kontrollen enligt bestämmelserna i artikel
3 övergår till den beviljande staten,
skall detta samtidigt bekräftas.
3:o) Då en utlänning, som är utvisad
från någon nordisk stat, meddelas inresetillstånd
till annan nordisk stat, skall
denna underrätta den eller de stater,
varifrån utlänningen är utvisad.
28
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
4) Såfremt en nordisk stat gennem
flytteanmeldelse eller på anden måde får
kendskab til, åt en udlsending er afrejst
til en anden nordisk stat for åt tage varigt
ophold der, skal sidstnsevnte stat underrettes
herom.
5) Hvis en anden udlsending end de
under litra 1) omtalte ansoger om opholdstilladelse
i en nordisk stat og har
eller umiddelbart forinden har haft opholdstilladelse
i en anden nordisk stat,
skal sidstnsevnte stat underrettes.
6) Samtidig med underretningen om,
åt en udlsending onskes optaget i eller
slettet i de ovrige staters fortegnelser
over udviste udlsendinge, skal så vidt
muligt grunden hertil i korthed angives.
II. Eftersegning
A. Udlsendinge, som skal afgive
kontrolkort.
Indkommer udrej sekort ikke til kontrolstaten
i rette tid, og föreligger der ej
heller meddelelse om, åt udlsendingen
har ansogt om tilladelse til åt opholde sig
i nogen af de nordiske stater, skal kontrolstaten
foretage foranstaltninger til
udlsendingens eftersegning. I forste
rsekke skal der rettes foresporgsel om
udlsendingen til den stat, hvor det som
folge af de foreliggende oplysninger om
ham er sandsynligt, åt han opholder sig.
Savnes oplysninger om udlsendingen i
den stat, til hvilken foresporgslen rettes,
og er det ej heller sandsynligt, åt han opholder
sig i kontrolstaten, skal eftersogningen
fortssettes ved foresporgsler til de
ovrige nordiske stater. Findes udlsendingen
i en af staterne, eller tilvejebringes
der oplysninger, som gor det
sandsynligt, åt han har forladt de nordiske
stater, skal samtlige stater, til hvilke
foresporgsler har vseret rettet, ufortovet
underrettes.
4. Mikäli jossakin pohjoismaisessa valtiossa
saadaan muuttoilmoituksesta tai
muulla tavalla tietää, että joku ulkomaalainen
on matkustanut toiseen pohjoismaiseen
valtioon jäädäkseen sinne
pysyväisesti, on viimeksimainitulle valtiolle
tästä tiedoitettava.
5. Jos inuu kuin 1 kohdassa mainittu
ulkomaalainen hakee oleskelulupaa jossakin
pohjoismaisessa valtiossa ja hänellä
on tai välittömästi sitä ennen on ollut
eleskelulupa toisessa pohjoismaisessa valtiossa,
on siitä tiedoitettava viimeksimainitulle
valtiolle.
6. Milloin ulkomaalainen halutaan
merkittäväksi muiden sopimusvaltioiden
karkoitettujen ulkomaalaisten luetteloihin
tai poistettavaksi niistä, on sitä
koskevassa pyynnössä, mikäli mahdollista,
lyhyesti mainittava myös sen
peruste.
II. Etsintä
A. Ulkomaalainen, joka on velvollinen
jältämään tarkastuskortin.
Ellei lähtökortti ajoissa saavu valvontavelvolliselle
valtiolle eikä myöskään
ilmoitusta siitä, että ulkomaalainen
on hakenut oleskelulupaa jossakin pohjoismaisessa
valtiossa, on valvontavelvollisen
valtion ryhdyttävä toimenpiteisiin
ulkomaalaisen etsimiseksi. Ulkomaalaista
koskeva tiedustelu on tällöin
tehtävä ensiksi sille pohjoismaiselle valtiolle,
jossa hän käytettävissä olevien
tietojen mukaan todennäköisesti oleskelee.
Jollei sillä valtiolla, jolta asiaa on
tiedusteltu, ole ulkomaalaista koskevia
tietoja eikä näytä todennäköiseltä, että
hän oleskelee valvontavelvollisen valtion
alueella, on etsintää jatkettava tiedustelemalla
asiaa muilta pohjoismaisilta
valtioilta. Mikäli ulkomaalainen
tavataan jossakin pohjoismaisessa valtiossa
tai jos saadaan tietoja, joiden
nojalla voidaan pitää todennäköisenä,
että hän on poistunut pohjoismaista, on
kaikkiin niihin pohjoismaihin, joista
asiaa on tiedusteltu tästä viipumättä
ilmoitettava.
29
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
4. Når en nordisk stat gjennom flyttemelding
eller på annen måte får kjennskap
til åt en bestemt utlending er reist
til annen nordisk stat for å ta varig opphold
der, skal sistnevnte stat underrettes
herom.
5. Når en annen enn i punkt 1 omhandlet
utlending soker om oppholdstillatelse
i en nordisk stat og han har
eller like for har hatt oppholdstillatelse
i en annen nordisk stat, skal sistnevnte
stat underrettes.
6. I underretning om åt en utlending
onskes opptatt i eller stroket av de ovrige
staters fortegnelser over utviste utlendinger
skal såvidt mulig grannen til
anmodningen kort angis.
II. Ettersnkinger
A. Utlending som er pliktig til å avgi
kontrollkort.
Dersom ikke utreisekort mottas av
kontrollstaten i rett tid og det heller ikke
föreligger melding om åt utlendingen har
sokt om tillåtelse til å oppholde seg i
noen av de nordiske stater, skal kontrollstaten
treffe tiltak for å ettersoke utlendingen.
I forste rekke skal det rettes foresporsel
om utlendingen lil den stat hvor
det på grann av de upplysninger som
föreligger om ham er sannsynlig åt han
oppholder seg. Har man ikke opplysninger
om utlendingen i den stat som er
spurt, og föreligger heller ikke sannsynlige
grunner til åt han oppholder seg i
kontrollstaten, skal ettersokningen fortsette
gjennom foresporsler i de ovrige
nordiske stater. Dersom utlendingen
finnes i noen stat, eller det tilveiebringes
opplysninger som gjor det sannsynlig åt
han har forlatt de nordiske stater, skal
samtlige tilspurte stater uten opphold
underrettes.
4:o) Då en nordisk stat genom flyttningsanmälan
eller på annat sätt får
kännedom om att viss utlänning avrest
till annan nordisk stat för att taga varaktigt
uppehåll därstädes, skall sistnämnda
stat underrättas härom.
5:o) Då annan än under mom. l:o)
nämnd utlänning ansöker om uppehållstillstånd
i en nordisk stat, och har eller
omedelbart dessförinnan haft uppehållstillstånd
i annan nordisk stat, skall sistnämnda
stat underrättas.
6: o) I underrättelse att en utlänning
önskas upptagen i eller struken ur övriga
staters förteckningar över utvisade utlänningar
skall såvitt möjligt grunden till
begäran i korthet angivas.
II. Efterforskning
A. Utlänning som är skyldig att lämna
kontrollkort.
Inkommer icke utresekort till kontrollstaten
i rätt tid och föreligger ej heller
meddelande om att utlänningen ansökt
om tillstånd att uppehålla sig i någon av
de nordiska staterna, skall kontrollstaten
vidtaga åtgärder för utlänningens efterforskande.
I första hand skall därvid förfrågan
om utlänningen göras i den stat,
där det på grund av beträffande honom
föreliggande uppgifter är sannolikt att
han vistas. Saknas uppgifter om utlänningen
i den tillfrågade staten, och föreligger
ej heller sannolika skäl att han
uppehåller sig i kontrollstaten, skall
efterforskningen fullföljas genom förfrågningar
hos övriga nordiska stater. Anträffas
utlänningen i någon stat eller
åvägabringas upplysningar, som göra
det sannolikt att han lämnat de nordiska
staterna, skola samtliga tillfrågade stater
ofördröj ligen underrättas.
30
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Eftersogning skal ske:
1) ved direkte foresporgsel til en enkelt
stat inden en uge efter tilladelsens
udlob,
2) iovrigt,
a) såfremt det drejer sig om en i forhold
til samtlige nordiske stater
viseringspligtig udlsending eller en i
artikel 9 omhandlet viseringsfri udlsending,
som har sserlig indrejsetilladelse
til en eller flere nordiske
stater, inden 14 dage efter den
lsengst gseldende tilladelses udlob,
b) såfremt det drejer sig om en udlsending,
der alene er visumpligtig i forhold
til en enkelt eller enkelte af de
nordiske stater, inden 4 måneder fra
dagen for indrejsen i en nordisk stat.
En foresporgsel bor indeholde oplysninger
om udlsendingens navn, fodselsdato,
fodested, statsborgerskab og stilling,
dato for indrejsen i en nordisk stat,
viseringer eller tilladelser, såvel som
andre oplysninger af betydning. Det påhviler
en stat, som har modtaget foresporgsel
angående en udlsending, ufortovet
åt foretage foranstaltninger til
dennes eftersogning (efterlysning).
B. Andre udlsendinge end de under
A nsevnte.
På bogsering af en kontraherende stat
er de ovrige stater forpligtet til åt foretage
eftersogning også af andre udlaendinge
end de ovenfor under punkt A
nsevnte. Eftersogningen skal ske ufortovet,
efter åt anmodning derom er
fremsat.
Anmodning om eftersogning skal indeholde
så fuldstsendige oplysninger om
udlsendingen som muligt.
Etsintään on ryhdyttävä
1) tiedusteltaessa suoraan vain yhdestä
valtiosta; viikon kuluessa määräajan
päätyttyä,
2) muissa tapauksissa
a) kysymyksen ollessa kaikkiin pohjoismaihin
nähden viisumivelvollisesta
ulkomaalaisesta tai 9
artiklassa tarkoitetusta viisumivapaasta
ulkomaalaisesta, jolla on
erityinen maahantulolupa yhteen
tai useampaanpohjoismaiseenvaltioon;
neljäntoista päivän kuluessa
siitä kun kauimmin voimassaolleen
oleskeluluvan voimassaoloaika
on päättynyt,
b) kysymyksen ollessa ainoastaan
johonkin pohjoismaiseen valtioon
nähden viisumivelvollisesta ulkomaalaisesta;
neljän kuukauden
kuluessa siitä kun asianomainen
on saapunut pohjoismaiden alueelle.
Tiedustelun on sisällettävä seuraavat
tiedot: ulkomaalaisen nimi, syntymäaika,
syntymäpaikka, kansalaisuus ja ammatti,
saapumispäivä pohjoismaiden aluelle,
viisumit tai luvat sekä muut merkitykselliset
tiedot. Jokaisen ulkomaalaista
koskevan tiedustelun vastaanottaneen
valtion on viipymättä ryhdyttävä toimenpiteisiin
tämän etsimiseksi (etsintäkuuluttamiseksi).
B. Muu kuin A kohdassa tarkoitettu
ulkomaalainen.
Muut valtiot ovat sopimusvaltion
pyynnöstä velvollisia suorittamaan muidenkin
kuin yllä A kohdassa terkoitettujen
ulkomaalaisten etsintää. Etsintä
on suoritettava viipymättä, sen jälkeen
kun pyyntö siitä on tehty.
Etsinnän suorittamista koskevan pyynnön
on sisällettävä niin täydelliset
ulkomaalaista koskevat tiedot kuin mahdollista.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
31
Etters0kning skal skje
1) ved direkte foresporsel til en stat
innen 1 uke etter tiden for tillåtelsens
utlop,
2) i ovrige tilfelle
a) hvor det er spörsmål om en i forhold
til samtlige nordiske stater
viseringspliktig utlending eller en
i artikkel 9 omhandlet viseringsfri
utlending, som innehar särskilt
innreisetillatelse for en eller flere
nordiske stater, innen 14 dager
etter utlopet av den lengst gjeldende
tillåtelse,
b) hvor det er spörsmål om en utlending
som bare er viseringspliktig
i forhold til noen av de nordiske
stater, innen 4 måneder fra innreisedagen
i nordisk stat.
Foresporselen bor inneholde alle opplysninger
om utlendingens navn, fodselsdato,
fodselssted, statsborgerskap og
yrke, dato for innreisen i nordisk stat,
viseringer eller tillåtelser og andre opplysninger
av betydning. Det påligger
hver stat som har mottatt foresporsel om
en utlending, uten opphold å treffe tiltak
for å ettersoke denne (efterlysning).
B. Annen utlending enn
nevnt under A.
Etter anmodning av kontraherende
stat er de ovrige stater pliktige til å iverksette
ettersokning også av annen utlending
enn som nevnt under punkt A.
Ettersokning skal skje uten opphold etter
åt anmodning er fremsatt.
Anmodning om ettersokning skal inneholde
så fullstendige opplysninger som
mulig angående utlendingen.
Efterforskning skall ske
1) vid direkt förfrågan endast i viss stat,
inom en vecka efter tillståndstidens
utgång;
2) i övriga fall
a) då fråga är om en i förhållande
till samtliga nordiska stater viseringsskyldig
utlänning eller en i
artikel 9 åsyftad viseringsfri utlänning,
som innehar särskilt inresetillstånd
för en eller flera nordiska
stater, inom 14 dagar efter
det längst gällande tillståndets
utgång;
b) då fråga är om en gentemot endast
någon av de nordiska staterna
viseringsskyldig utlänning, inom
fyra månader från dagen för
inresan i nordisk stat.
Förfrågan bör innehålla uppgifter om
utlänningens namn, födelsedatum, födelseort,
medborgarskap och yrke, datum
för inresan i nordisk stat, viseringar eller
tillstånd ävensom andra upplysningar av
betydelse. Det åligger varje stat, som
mottagit förfrågan angående en utlänning,
att ofördröj ligen vidtaga åtgärder
för dennes efterforskande (efterlysning).
B. Annan utlänning än
som avses under A.
På begäran av fördragsslutande stat
äro övriga stater skyldiga att verkställa
efterforskning jämväl av annan utlänning
än sådan som avses under punkt A
här ovan. Efterforskning skall ske ofördröjligen
efter det framställning därom
gjorts.
Framställning om efterforskning skall
innehålla så fullständiga uppgifter som
möjligt angående utlänningen.
32
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Förslag
till
Lag
om ändring i utlänningslagen den SO april 1954 (nr 193)
Härigenom förordnas, att 5, 18—20, 55 och 67 §§ utlänningslagen den
30 april 1954 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
5 §.
Vid inresa och utresa skall utlänning
uppvisa sitt pass för polismyndighet.
Utlänning skall ock vid inresa
och utresa på anfordran lämna
polismyndighet de upplysningar som
begäras.
Utlänning som ---—---e
(Föreslagen lydelse)
5 §•
Vid inresa och utresa skall utlänning,
om Konungen ej annorlunda
förordnat, uppvisa sitt pass för polismyndighet.
Utlänning skall ock vid
inresa och utresa på anfordran lämna
polismyndighet de upplysningar
som begäras.
er polisman.
18 §. 18 §.
Utlänning, som ankommer till riket,
må avvisas,
1) om han icke, då så fordras, innehar
pass och tillstånd att inresa
i riket samt, därest han ämnar besöka
Danmark, Finland eller Norge,
jämväl tillstånd att inresa dit;
2) om han -— -----— upplysningar; eller
3) om han-------att inresa.
Utlänning, som ankommer till riket,
må avvisas,
1) om han icke, då så fordras, innehar
pass och tillstånd att inresa;
19 §.
Utlänning, som ankommer till riket,
må ock avisas,
1) om han ämnar här i riket söka
sitt uppehälle och det skäligen kan
antagas att han icke kommer att här
ärligen försörja sig;
19 §.
Utlänning, som ankommer till riket,
må ock avvisas,
1) om han kan antagas komma att
sakna erforderliga medel för sin vistelse
här i riket eller, därest han ämnar
besöka Danmark, Finland eller
Norge, för sin vistelse därstädes ävensom
för sin hemresa;
2) om han ämnar söka sitt uppehälle
här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge och det skäligen
kan antagas att han icke kommer att
ärligen försörja sig;
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
33
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2) om han, enligt vad känt är, under
de senast förflutna två åren yrkesmässigt
bedrivit otukt, yrkesmässigt
utnyttjat annans otuktiga levnadssätt
eller yrkesmässigt bedrivit olovlig införsel
eller utförsel;
3) om han under loppet av de senast
förflutna fem åren utom riket
blivit dömd till frihetsstraff för förmögenhetsbrott
eller förfalskning eller
undergått honom omedelbart
ådömt frihetsstraff för sådant brott
och det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket fortsätta sådan
brottslig verksamhet; eller
A) om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest
skäligen kan befaras att han kommer
att här i riket bedriva sabotage, spioneri
eller olovlig underrättelseverksamhet.
Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd
och ej heller den som varit
svensk medborgare och icke äger
medborgarskap i annat land.
3) om han, enligt vad känt är, under
de senast förflutna två åren yrkesmässigt
bedrivit otukt, yrkesmässigt
utnyttjat annans otuktiga levnadssätt
eller yrkesmässigt bedrivit
olovlig införsel eller utförsel;
A) om han tidigare inom eller utom
riket blivit dömd till frihetsstraff och
det skäligen kan befaras att han
kommer att här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge fortsätta
brottslig verksamhet; eller
5) om det med hänsyn till hans
föregående verksamhet eller eljest
skäligen kan befaras att han kommer
att här i riket eller i Danmark,
Finland eller Norge bedriva sabotage,
spioneri eller olovlig underrättelseverksamhet.
Utlänning må jämväl, på begäran
av den centrala utlänningsmyndigheten
i Danmark, Finland eller Norge,
avvisas i annat fall, om det kan antagas
att han eljest begiver sig till
det land, som framställt sådan begäran.
Vad i denna paragraf sägs skall
icke gälla den som innehar visering,
uppehållstillstånd eller bosättningstillstånd.
20 §.
Avvisning skall---
Finner polismyndigheten
Vad i andra stycket sägs skall ock
gälla, då polismyndigheten eljest finner
det vara tveksamt, om utlänning,
mot vilken avvisningsanledning förekommer,
bör avvisas.
20 §.
av polismyndighet.
icke föreligger.
Vad i andra stycket sägs skall ock
gälla, då anledning förekommer till
avvisning enligt 19 § andra stycket
ävensom då polismyndigheten finner
det vara tveksamt, om utlänning, mot
vilken avvisningsanledning förekommer,
bör avvisas.
;>
55 §• 55 §.
Utlänning som —------finnes lämpligast.
Vad i första stycket sägs utgör icke
hinder för att utlänning, som ankommit
till riket från Danmark, Finland
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 39
34
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
eller Norge, i enlighet med överenskommelse,
som Konungen träffat
med sagda länder, befordras till något
av dem.
Därest utlänning, som är anställd
ombord å fartyg eller luftfartyg eller
som utan tillåtelse medföljt detta,
lämnar fartyget eller luftfartyget under
dess uppehåll här i riket och olovligen
inreser i riket, är fartygets eller
luftfartygets innehavare skyldig att
svara för de kostnader som åsamkas
det allmänna för utlänningens uppehälle
här i riket under de närmaste
tre månaderna och för hans befordran
ur riket.
I fråga om fartyg som har utländsk
innehavare äro befälhavaren
och den som anlitats för inklarering
av fartyget pliktiga att, om det ej
är uppenbart obilligt, på innehavarens
vägnar svara för kostnad som i
tredje stycket sägs.
Denna lag träder i kraft den dag
Konungen förordnar.
67 §.
Avvisas, förpassas — —
- äger vistas,
ur riket.
67 §.
Återföres i
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
35
Propositionens huvudsakliga innehåll
Den trätfade överenskommelsen är ett led i strävandena att underlätta
samfärdseln mellan de nordiska länderna. Överenskommelsen syftar till att
åstadkomma ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, innebärande att
passkontroll av resande utlänningar icke skall ske vid de internordiska
gränserna, utan endast vid det nordiska områdets yttergränser. Genomförandet
av överenskommelsen förutsätter ändringar i utlänningslagen. I lagen
har framför allt avvisningsbestämmelserna ändrats. Ändringarna medtör
att avvisning vid Sveriges gränser kan ske även av utlänning som icke
är önskvärd i Danmark, Finland eller Norge. Vidare har föreslagits ekonomiskt
ansvar för innehavare av fartyg och luftfartyg samt vissa andra personer
i fråga om ombordanställda utlänningar och fripassagerare som olovligen
inreser i riket.
Inledning
Efter förslag av Nordiska parlamentariska kommittén för friare samfärsel
in. m. genomfördes i juli 1952 för Sveriges vidkommande den ordningen,
att dansk, finsk och norsk medborgare, som ankom till riket direkt från
annat nordiskt land, befriades från skyldigheten att inneha pass vid inresa
och vistelse i riket under tid, då uppehållstillstånd icke erfordrades för honom.
Beträffande skyldigheten att inneha uppehållstillstånd skulle alltjämt
samma regler gälla för danska, finska och norska medborgare som för andra
utlänningar. Motsvarande lättnader genomfördes samtidigt för svenska medborgare,
som önskade besöka Danmark, Finland eller Norge.
Danska, finska, norska och svenska medborgare är sålunda sedan juli
1952 icke underkastade någon egentlig passkontroll vid passerandet av gränsen
mellan respektive länder. De kan dock bli föremål för avvisning, därest
anledning därtill föreligger. Den 1 juli 1954 genomfördes ytterligare lättnader
för medborgare i Danmark, Finland, Norge och Sverige genom att de
under vistelse i annat nordiskt land än hemlandet helt befriades från skyldigheten
alt inneha pass och uppehållstillstånd. Nu nämnda lättnader har
från och med den 1 december 1955 införts jämväl i förhållande till Island.
Redan i sitt betänkande år 1952 (SOU 1952: 4) framhöll Nordiska parlamentariska
kommittén, att slutmålet borde vara att slopa all passkontroll
vid de internordiska gränserna, och i sitt betänkande år 1954 (Nordisk passfrihet,
Del III, Upphävande av all passkontroll vid gränserna mellan de nordiska
länderna, SOU 1954: 7) har kommittén framlagt förslag härutinnan.
Enligt förslaget skall sålunda passkontrollen vid gränserna mellan de nordiska
länderna helt avskaffas och samtliga länder väsentligen tillämpa viseringsskyldighet
i samma omfattning och söka följa en enhetlig viseringspolitik
i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande kortvariga
resor. Kommittén har därjämte framlagt cl t förslag angående hur utlän
36
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
ningskontrollen borde samordnas. Över kommitténs förslag har yttranden
inhämtats från ett stort antal myndigheter och organisationer. Det stora
flertalet remissinstanser har därvid tillstyrkt kommitténs förslag.
Frågan om passkontrollens slopande vid gränserna mellan de nordiska länderna
har också tagits upp av Nordiska rådet, som i rekommendation nr 9
den 16 augusti 1954 hemställde till regeringarna i de nordiska länderna, att
Nordiska parlamentariska kommitténs förslag snarast måtte genomföras.
För att närmare undersöka möjligheterna att genomföra förslaget sammankom
därefter den 30 november och 1 december 1954 experter från Danmark,
Finland, Norge och Sverige till ett möte i Köpenhamn. Vid mötet fördes
vissa preliminära diskussioner om förslagets genomförande. Sedermera
har liknande möten med experter hållits den 28 och 29 april 1955 i Stockholm,
den 28 och 29 november 1955 i Oslo samt den 5 och 6 september 1956
i Helsingfors. Vid sistnämnda möte har såsom representanter för Sverige
deltagit byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. G. Persson,
chefen för statens utlänningskommission, byråchefen N. Hagelin samt byråchefen
i statens utlänningskommission S. Bundsen.
Vid experternas möten utarbetades ett utkast till en överenskommelse
mellan de berörda länderna. Ett genomförande av förslaget nödvändiggör
för Sveriges del ändringar i såväl utlänningslagen som utlänningskungörelsen,
varjämte vissa viseringsavtal mellan Sverige och icke-nordiska stater
torde få jämkas. Förslag till sådana ändringar (stencilerat) har den 1 oktober
1956 avgivits av de nämnda svenska experterna, som därjämte i en
särskild promemoria närmare belyst innebörden av utkastet till överenskommelsen
och författningsändringarna. Över experternas förslag har yttranden
inhämtats från ett flertal myndigheter och organisationer.
Frågan om passkontrollens slopande behandlades därefter vid Nordiska
rådets femte session i Helsingfors i februari innevarande år. Därvid lämnades
inför trafikutskottet en redogörelse för utkastet till överenskommelse.
I sitt förslag till rådet underströk utskottet angelägenheten av att det fortsatta
arbetet bedreves på sådant sätt, att bestämmelserna om utvidgad passfrihet
för icke-nordbor kunde träda i kraft den 1 januari 1958. Utskottet
underströk även vikten av reformen med hänsyn till att införandet av ett
nordiskt passområde vore en förutsättning för en rad planerade lättnader
på tull-, valuta- samt införsel- och utförselkontrollens område. På utskottets
hemställan lade rådet meddelandena i ärendet till handlingarna.
Efter ytterligare överläggningar mellan de nordiska länderna undertecknades
den 12 juli 1957 en överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland
och Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna.
En redogörelse för gällande rätt lämnas i propositionen å s. 37—40. För
experternas förslag till lagändringar redogöres i propositionen å s. 44—49.
Utskottet får hänvisa till dessa redogörelser.
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
37
Nordiska parlamentariska kommittén
Kommittén har sett som sitt slutgiltiga mål på passfrihetens område att
få genomförd en ordning, enligt vilken all passkontroll vid gränserna mellan
de nordiska länderna avskaffas och passkontroll utövas endast vid inresa
till och utresa från det nordiska området. Kommittén har kommit till
det resultatet, att detta kan ske utan att den för länderna nödvändiga utlänningskontrollen
eftersättes, om länderna i viss utsträckning samordnar denna
kontroll. Enligt kommitténs uppfattning kan en sådan samordning genomföras
utan några mer omfattande ändringar av utlänningskontrollens
organisation i varje enskilt land.
Kommittén har föreslagit, att passkontrollen vid gränserna mellan de
nordiska länderna skall avskaffas, att samtliga länder väsentligen skall tilllämpa
viseringsskyldighet i samma omfattning och söka följa en enhetlig
viseringspolitik i fråga om affärs-, studie- och turistresor samt liknande
kortvarigare resor och att en samordning skall ske av utlänningskontrollen.
Samordning borde enligt kommittén ske på följande punkter:
1. bestämmelser införes om att viseringsfria icke-nordbor ej äger uppehålla
sig i det nordiska området utöver en bestämd tidsperiod (3 månader)
utan att ansöka om uppehållstillstånd i något av länderna;
2. inreseföreskrifterna ändras sålunda, att en icke-nordbo, som blivit utvisad
från ett nordiskt land, icke äger inresa till annat nordiskt land utan
särskilt tillstånd;
3. ländernas spärrförteckningar samarbetas till en gemensam lista;
4. awisningsbestämmelserna koordineras i syfte att skapa största möjliga
överensstämmelse;
5. kontrollkort skall tills vidare avlämnas av icke-nordbor vid inresa till
och utresa från det nordiska området; närmare avtal träffas om kortregistreringen
etc.;
6. utlänningskontrollmyndigheterna ålägges att lämna varandra upplysningar
om anmälda utlänningars flyttning från det ena landet till det
andra.
Kommitténs förslag i fråga om utlänningskontrollen byggde salunda pa
att in- och utresekort, s. k. kontrollkort, skulle användas av alla ickenordbor.
I Sverige, Finland och Norge bygger utlänningskontrollen redan
för närvarande i huvudsak på dylika kontrollkort.
Remissyttranden
över experternas förslag har efter remiss yttranden avgivits av hovratten
över Skåne och Blekinge, chefen för försvarsstaben, överståthållarämbetet,
länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län,
statspolisintendenten, statens utlänningskommission, utlänningsnämnden,
38 Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
arbetsmarknadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och generallullstyrelsen
ävensom av Sveriges redareförening, Sveriges fartygsbefälsförening
och Svenska sjöfolksförbundet.
överståthållarämbetet har jämväl överlämnat yttranden av polismästaren
och krimmalpolisintendenten i Stockholm samt en promemoria av polisintendenterna
Å. Hasselrot och Nils Andermark. Länsstyrelserna utom länsstyrelsen
i Malmöhus län har envar bifogat yttranden från landsfogden eller t. f.
landsfogden i lanet. Härutöver har överlämnats, av länsstyrelsen i Malmöhus
län yttranden av poliskamrarna i Malmö och Hälsingborg, passkontrollföreståndaren
och biträdande passkontrollföreståndaren i Hälsingborg, polischeferna
i Landskrona, Trelleborg och Ystad, landsfiskalen i Höganäs distrikt
samt föreningen Malmöhus läns landsfiskaler, av länsstyrelsen i Göteborgs
och Bohus lan yttranden av poliskammaren i Göteborg samt landsfiskalerna
i Strömstads och Tanums distrikt, av länsstyrelsen i Värmlands län yttranden
av landsfiskalerna i Charlottenbergs och Järnskogs distrikt, samt av länsstyrelsen
i Norrbottens län yttranden av landsfiskalen i Haparanda distrikt
och Tornedalskommunernas förbund. Generaltullstyrelsen har överlämnat
yttranden av tulldirektionerna i Stockholm, Göteborg och Malmö, tullkamrarna
i Hälsingborg, Trelleborg, Charlottenberg och Haparanda samt gränstullkammaren
i Karlstad.
Beträffande innehållet i remissyttrandena får utskottet hänvisa till den
redogörelse, som lämnas i propositionen å s. 50_59.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har vid remiss
till lagrådet av förslag till lag om ändring i utlänningslagen anfört bl. a.
följande.
»I den proposition varigenom utlänningslagen år 1954 förelädes riksdagen
uttalade jag, att förutsättningar icke funnes för en på fritt folkutbyte grundad
utlänningspolitik. Ä andra sidan borde beaktas att kontrollen över utlänningars
inresor och utresor, deras vistelse i landet och arbetsförhållanden
skapade olägenheter för den enskilde och utgjorde en börda för det
allmänna. Utlänningskontrollen finge icke vara något självändamål; den
borde i all den utsträckning det kunde ske utan fara för väsentliga samhällsintressen
förenklas och nedskäras, så snart mera normala förbindelser
mellan folken kunde upprättas. Jag uttalade också, att alla torde vara eniga
om att vårt land borde fullfölja en så fri utlänningspolitik som vid varje
tidpunkt visade sig möjligt.
De relativt likartade ekonomiska och sociala förhållandena i de nordiska
länderna, vilka utgjort bakgrunden för de genomförda lättnaderna för nordiska
medborgare, har också föranlett överväganden om icke de nordiska
länderna skulle kunna bilda ett gemensamt passkontrollområde. De faktorer
som är bestämmande för de nordiska ländernas utlänningskontroll är i
39
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
stort sett av likartad karaktär. Redan nu tillgodoser därför den kontroll,
som varje land utövar, i stor utsträckning även de övriga ländernas intressen.
Förutsättningar torde därför finnas för att söka genomföra en
ordning, enligt vilken passkontroll sker endast vid utlännings inresa i eller
utresa ur det nordiska området. De nordiska länderna skulle kunna nöja
sig med den passkontroll som verkställes i ett av länderna. Nordiska parlamentariska
kommittén har från dessa utgångspunkter föreslagit, att passkontrollen
vid de internordiska gränserna skulle upphävas och detta förslag
har kraftigt tillstyrkts av Nordiska rådet.
För passkontrollens slopande kan åberopas flera skäl. Införande av ett
gemensamt nordiskt passkontrollområde kan salunda hana väg för lättnader
i resetrafiken mellan de nordiska länderna även i andia avseenden, däi
för närvarande varje land upprätthåller kontroll. Slopas passkontrollen, skapas
förutsättningar för en förenklad tull- och valuta- samt införsel- och
utförselkontroll. Förslag härom har framlagts av Nordiska parlamentariska
kommittén. Det må här nämnas att generaltullstyrelsen den 8 mars 1957 erhållit
bemyndigande att i huvudsaklig överensstämmelse med vad styrelsen
angivit i skrivelse till Ivungl. Maj it verkställa prov med samverkan meh3ii
svenska och norska tullstationer. Avsikten med denna verksamhet är att
söka nå fram till en ordning, varigenom resande mellan Sverige och Norge
skulle undergå tullkontroll endast en gång. Av de olika möjligheter att lösa
denna fråga som föreligger, kan enligt vad generaltullstyrelsen framhåller
de mest rationella alternativen -—- innebärande att norsk pex sonal i vissa
fall verkställer all ldarering av trafiken — icke prövas så länge passkon
-
trollen upprätthålles vid svensk-norska gränsen.
Det kan även framhållas att den nuvarande kontrollen vid de internordiska
gränserna — efter tillkomsten av de s. k. skandinavingangaina icke
kan anses vara effektiv. Detta gäller särskilt vid de orter där det största
antalet resande passerar gränsen, såsom Hälsingborg och Malmö. Icke-noidbor,
som av särskilda orsaker önskar undandraga sig kontrollen, har viss
möjlighet härtill genom att passera genom skandinavingångarna. Upphävande
av passkontrollen torde därför icke i och för sig innebära någon så avsevärd
försämring av utlänningskontrollen som från vissa håll gjorts gällande.
Det kan visserligen sägas att eu bristande effektivitet hos kontrollen
icke är något skäl att avskaffa den. Olägenheterna torde emellertid icke
kunna avhjälpas utan alt kategoriklyvningen mellan nordbor och icke-nordhor
upphäves, och att återinföra kontroll av nordbor vid resa mellan de
nordiska länderna torde icke böra komma i fråga, i varje fall icke med
mindre ett förändrat utrikespolitiskt läge skulle motivera en sådan skärpning.
Såsom förut angivits har mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge
slutits eu överenskommelse om upphävande av passkontrollen vid de internordiska
gränserna. Denna överenskommelse innebär, att kontrollen av
utlänningarna skall ske endast vid passerandet av gränsen mellan nordiskt
och ickc-nordiskl land. De fördragsslutande staterna överlåter åt varandra
40
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
att vid sina yttergränser företaga en kontroll med beaktande av samtliga
länders intressen.
För att garanteia en likartad tillämpning av utlänningskontrollen inom
hela det nordiska området skulle det mest ändamålsenliga vara, att ett gemensamt
högsta utlänningsorgan tillskapades med uppgift att besluta å alla
tördragsslutande staters vägnar. Förutsättningar för en sådan lösning finnes
emellertid icke för närvarande. Överenskommelsen innebär att tillstånd
som meddelas enligt utlänningslagstiftningen endast äger giltighet för det
land som meddelat tillståndet. Införandet av det nordiska passkontrollområdet
förutsätter med hänsyn härtill ett intimt samarbete mellan de nordiska
staterna. Staterna har också förbundit sig att följa likartade principer
i sin lagstiftning och en likartad praxis vid handhavandet av utlänningskontrollen.
De olikheter som nu kan finnas bör därför så långt möjligt
undanröjas.
Förslaget att upphäva passkontrollen vid de internordiska gränserna tillstyrktes
i princip av flertalet av de remissinstanser som yttrade sig över
Nordiska parlamentariska kommitténs betänkande. Även i yttrandena över
det nu utarbetade förslaget har man i princip anslutit sig till tanken att
slopa denna passkontroll. Emellertid har från flera håll riktats allvarliga
invändningar mot det sätt på vilket kontrollen föreslagits utformad.
Därvid har framhållits, att utlänningskontrollen skulle bli så försämrad
att väsentliga svenska intressen icke bleve tillgodosedda. Man har även pekat
pa att vinsten med att slopa passkontrollen vid de svenska gränserna
icke bleve synnerligen stor, dels därför att de resande alltjämt vore tvungna
att undergå tull- och valutakontroll och dels därför att den skärpta kontroll
inom landet, som bleve nödvändig, för utlänningarna vore lika besvärande
som passkontrollen.
Även om införandet av det nordiska passkontrollområdet i enlighet med
bestämmelserna i överenskommelsen i viss utsträckning kan sägas innebära
en nedskärning av utlänningskontrollen i Sverige, bör denna lättnad icke i
och för sig anses vara en nackdel. Själva målsättningen för det nordiska
samarbetet på delta område innebär att resandetrafiken skall underlättas
lör utlänningar. Anmärkningarna beträffande det kontrollsystem som överenskommelsen
förutsätter riktar sig framför allt mot det förhållandet, alt
s. k. kontrollkort skall komma till användning endast i begränsad omfattning.
För att den avsedda ordningen skall vara praktiskt genomförbar, torde
man emellertid ej kunna kräva att kontrollkort lämnas av alla utlänningar
som passerar gränserna. Att vid dansk-tyska gränsen kräva kontrollkort
av samtliga icke-nordbor lär med nuvarande resandeström icke
vara praktiskt genomförbart. Från danskt håll har man också bestämt motsatt
sig en sådan ordning. I åtskilliga andra länder har man numera frångått
systemet med kontrollkort. Betydelsen av kontrollkorten torde för övrigt
ej böra överdrivas. Genom att kontrollkort avfordras utlänningen får
man visserligen uppgift om när utlänningen inrest i det nordiska området
och besked när han utreser. Någon närmare kontroll över utlänningarna
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
41
vinnes dock ej. Det kan härutöver framhållas, att redan för närvarande
finns stora möjligheter för utlänning, som verkligen önskar undandraga
sig utlänningsmyndighelernas kontroll, att resa in i landet utan att lämna
uppgifter till konlrollkort, nämligen om han passerar genom skandinavingång.
Anmärkningarna mot det föreslagna kontrollsystemet avser även det förhållandet,
att Sverige i stor utsträckning överlåter åt myndigheter i andra
nordiska länder, vilka icke i allo kan tänkas beakta svenska intressen, att
avgöra om utlänningar skall få inresa i Norden och därmed alltså även i
Sverige. Mot detta har jag redan anfört, att de fördragsslutande staterna
åtagit sig att följa likartade principer i sin utlänningspolitik. De i överenskommelsen
intagna bestämmelserna lämnar också viss garanti för att varje
land utövar passkontroll vid sina yttergränser på ett tillfredsställande sätt,
framför allt därigenom att ett land i vissa fall kan bli skyldigt att återtaga
utlänning som borde ha avvisats. Det samarbetsorgan som enligt överenskommelsen
skall tillsättas — nordiska utlänningsutskottet — torde även
kunna medverka till att skiljaktigheter som må föreligga i fråga om utlänningspolitiken
blir undanröjda. Det kan också framhållas att överenskommelsen
icke innebär något hinder mot att utlänning avvisas vid de
internordiska gränserna. Överenskommelsen förutsätter att varje land kan
företaga stickprovskontroll beträffande de resande som passerar landets
gränser.
Mot de påståenden som gjorts om att slopandet av passkontrollen vid de
internordiska gränserna icke skulle medföra någon egentlig lättnad för resandetrafiken
kan anföras, att införande av ett gemensamt passkontrollområde
som nämnts kan förväntas komma att medföra lättnader i tull- och
valutakontrollen vid gränserna. Men det må därjämte framhållas att enligt
vad generaltullstyrelsen upplyser någon regelbunden tull- och valutakontroll
icke heller nu förekommer vid de inre nordiska gränserna, vare sig
beträffande nordiska eller icke-nordiska medborgare. Kontrollen sker endast
stickprovsvis. Den skärpning av den inre kontrollen som i vissa avseenden
bör ske torde för de resande vara mindre betungande än bibehållandet av
kravet på passkontroll och avlämnande av kontrollkort vid varje passering
av ett nordiskt lands gräns.
Med hänsyn till vad jag nu anfört torde från svensk sida hinder icke anses
möta mot att passkontrollen upphäves vid de internordiska gränserna.
Överenskommelsen torde därför böra underställas riksdagen för godkännande.
Godkännes överenskommelsen torde vissa ändringar i utlänningslagen bli
erforderliga. Innan jag redogör för dem, skall jag i korthet ange efter vilka
riktlinjer utlänningskontrollen i Sverige i fortsättningen torde
få anordnas.
Inresa i eller utresa ur riket bör ske å passkontrollort, såvida icke utlänningskommissionen
eller länsstyrelsen medgivit tillstånd alt gränspassering
får ske å annan ort. Från denna huvudregel bör undantagas utlänningar som
42
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
reser direkt till eller från Danmark, Finland eller Norge. Även i sådant fall
bör emellertid fordras att in- eller utresa sker å vissa bestämda platser.
Lämpligen torde dessa böra överensstämma med tullplatserna. Undantag
bör vidare såsom för närvarande stadgas för utlänning som erhållit nödfallsvisering
och besättningsmän å fartyg. Dessutom bör lättnader medges
för norska och finska gränsbor.
I enlighet med vad förut anförts bör skyldighet att uppvisa pass stadgas
endast för utlänning som kommer från annat land än Danmark, Finland
eller Norge. Denna bestämmelse skall gälla även nordbor som inreser från
icke-nordiskt land. Annan utlänning än den som är medborgare i nordiskt
land bör dock vara skyldig att på anfordran av polismyndighet uppvisa sitt
pass även vid inresa direkt från Danmark, Finland eller Norge. Likaledes
skall varje utlänning, vare sig han är skyldig att inneha pass eller ej, vara
pliktig att på anfordran lämna polismyndighet de uppgifter som begäres.
I övrigt bör kontrollen över de resande ordnas efter de riktlinjer som anges
i bilaga 1 till överenskommelsen. Det må framhållas att hinder icke
bör möta mot att i spärrförteckningarna upptages även andra personer än
utvisade, förvisade eller förpassade icke-nordbor. Spörsmål härom torde
kunna upptagas av det nordiska utlänningsutskottet.
Frågan om de fall i vilka avvisning av utlänning bör ifrågakomma behandlas
i det följande vid redogörelsen för de föreslagna ändringarna i utlänningslagen.
Kontrollkort skall avfordras endast utlänning som kommer från annat
land än Danmark, Finland eller Norge. I enlighet med överenskommelsens
artikel 2 bör användningen av kontrollkort vid utlänningars in- och utresa
begränsas till att gälla utlänning, som icke äger inresa i Sverige, Danmark,
Finland eller Norge utan alt inneha visering. Vidare bör kontrollkort föreskrivas
för icke-nordbo som förpassats, förvisats eller utvisats ur Sverige,
Danmark, Finland eller Norge och förbjudits att återvända till det land, varifrån
han förpassats, förvisats eller utvisats. För att få kontroll över utlänningar
som förpassats eller utvisats från Danmark, Finland eller Norge bör
även föreskrivas viseringsskyldighet, dock icke för nordbor. Kontrollkort
kommer enligt denna ordning att vid inresa i Sverige krävas även i vissa
fall, då utlänningen äger inresa i Sverige utan visering, om nämligen visering
skulle fordras för resa till Danmark, Finland eller Norge. Därvid bör
dock den begränsningen uppställas, att så skall ske endast om det land, i
vilket utlänningen är viseringspliktig, kräver att kontrollkort användes. För
användningen av kontrollkort i sistnämnda fall, vilka — med hänsyn till
att överenskommelsen förutsätter en likartad viseringspolilik i de nordiska
länderna — torde komma att gälla en begränsad grupp utlänningar, bör utlänningskommissionen
utfärda anvisningar. På utlänningskommissionen
torde även få ankomma att meddela anvisningar till vilken myndighet i
Danmark, Finland eller Norge kontrollkorten skall sändas, därest de ej
skall samlas hos kommissionen.
Som jag redan anfört bör genomförandet av överenskommelsen medföra
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
43
eu i vissa avseenden skärpt inre kontroll. Slopas användningen av kontrollkort
för den stora mängden resande, blir man hänvisad till att bygga den inre
kontrollen på bostads- och arbetsanmälningar. Den kontroll som baserar sig
på bostadsanmälningar bör göras mer effektiv än för närvarande. Denna
effektivisering av anmälningsskyldigheten synes mig böra ske i huvudsak
efter de av experterna angivna riktlinjerna.
I fråga om efterforskning av utlänningar lämnas anvisningar i bilaga 3
till överenskommelsen. Begäran om efterforskning i nordiskt land torde
lämpligen böra göras bos den centrala utlänningsmyndigheten i varje land.
1 övrigt torde det nordiska utlänningsutskottet kunna medverka till att en
så smidig handläggning som möjligt åstadkommes i dessa ärenden.
Beträffande inrese- och utresekontrollen av besättningsmän å fartyg och
luftfartyg bör de svenska bestämmelserna jämkas till överensstämmelse med
artikel 7 i överenskommelsen. Härutöver synes det emellertid lämpligt, att
kontrollen över resande som ankommer till eller lämnar riket med fartyg
eller luftfartyg skärpes. I huvudsaklig överensstämmelse med vad experterna
föreslagit torde fartygsbefälhavare böra förpliktas lämna uppgifter om
och öva tillsyn över passagerare, besättningsmän och fripassagerare. En ytterligare
skärpning av kontrollen torde kunna åstadkommas, om fartvgs innehavare
ålägges ekonomiskt ansvar för utlänningar vilka, sedan de ankommit
till riket med fartyget, olovligen inreser. Till denna fråga återkommer
jag längre fram. Vidare bör en utvidgning ske av tullmyndigheternas
medverkan vid utlänningskontrollen.
Bestämmelserna om den tid en viseringsfri utlänning må vistas i landet
utan uppehållstillstånd torde böra jämkas till överensstämmelse med artikel
5 i överenskommelsen. I viss utsträckning innebär detta att utlänningen
får vistas i Sverige utan uppehållstillstånd under kortare tid än för närvarande,
eftersom tremånaderstiden skall räknas från inresan i det nordiska
området och den tid han vistats i annat nordiskt land alltså inräknas. För
den som har uppehållstillstånd i Danmark, Finland eller Norge skall dock
tremånaderstiden räknas från inresan i riket. Begränsningen torde icke ha
någon större praktisk betydelse. Det stora flertalet utlänningar gör besöks-,
affärs- eller turistresor, vilka mestadels varar kortare tid än tre månader i de
nordiska länderna.
Eu ändring av bestämmelserna om utlännings rätt alt vistas i riket utan
uppehållstillstånd på sätt här antytts kommer emellertid att medföra, att
regleringen av denna fråga icke står i överensstämmelse med de avtal om
viseringsfrihet som Sverige slutit med en rad icke-nordiska stater. Enligt
dessa avtal tillätes i regel den icke-nordiska statens medborgare att vistas
i riket intill tre månader i följd ntan särskilt tillstånd. Liknande avtal har
träffats mellan de övriga nordiska länderna och icke-nordiska stater.
Förberedelser har vidtagits för att med vederbörande stater överenskomma
om eu sådan jämkning av avtalen om viseringsfrihet, all de kommer
att överensstämma med den reglering av frågan om utlänningars uppehåll i
44 Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Norden som påkallas av införandet av ett gemensamt nordiskt passkontrollområde.
Jag övergår härefter till att behandla de ändringar i utlänningslagen
som föranledes av överenskommelsen.
Det i 5 § gjorda tillägget överensstämmer i sak med experternas förslag.
Den nya lydelsen möjliggör upphävande av passkontrollen vid de internordiska
gränserna. I samband med en ändring av bestämmelserna i utlänningskungörelsen
om skyldigheten att uppvisa pass torde, såsom redan nämnts,
stadgas att utlänning på anfordran av polismyndighet är skyldig att uppvisa
sitt pass.
Upphäves passkontrollen vid de internordiska gränserna blir det, såsom
experterna framhållit, nödvändigt att avvisningsbestämmelserna göres i huvudsak
lika i alla de länder som ingår i det gemensamma passkontrollområdet.
Det skulle eljest kunna bli möjligt för en utlänning, som avvisats i ett
land, att inresa i ett annat nordiskt land och därefter bege sig till förstnämnda
land. Visserligen föreligger enligt överenskommelsen icke något hinder
för ett land att avvisa en utlänning även vid gräns mellan de nordiska länderna;
sedan den regelbundna passkontrollen upphävts, torde dock denna
möjlighet få endast begränsad betydelse. Enligt överenskommelsens artikel
6 har de fördragsslutande staterna åtagit sig att i där angivna fall
avvisa utlänningar vid de nordiska yttergränserna. För Sveriges del medför
överenskommelsen att de nuvarande avvisningsreglerna i vissa avseenden
måste skärpas.
Enligt överenskommelsen skall Sverige i viss utsträckning taga hänsyn till
de andra nordiska ländernas intresse av att utlänningen icke reser in i dessa
länder. I 18 § utlänningslagen har i anledning härav under 1) angivits att utlänning
kan avvisas, förutom om han saknar pass eller föreskrivet tillstånd
att inresa i Sverige, jämväl om han saknar inresetillstånd avseende Danmark,
Finland eller Norge därest han har för avsikt att besöka något av dessa
länder.
I experternas förslag har i ett nytt stycke i 18 § stadgats att utlänning i
vissa fall kan avvisas, om han utvisats från Danmark, Finland eller Norge
och icke erhållit särskilt tillstånd att inresa i riket. En särskild bestämmelse
härom torde dock icke erfordras. I enlighet med artikel 9 i överenskommelsen
torde nämligen i utlänningskungörelsen böra intagas föreskrift om att
utlänning i sådant fall som avses i artikel 9 icke får inresa i Sverige utan
visering. Till följd härav kan sådan utlänning, som här avses, avvisas redan
med stöd av 18 § 1), därest han icke innehar visering.
Den föreslagna lydelsen av 19 § 1), 2), 3) och 5) överensstämmer i sak
med experternas förslag.
Bestämmelsen i artikel 6 e) om avvisning på grund av tidigare brottslighet
är resultatet av en kompromiss mellan de olika ländernas uppfattning. I
Danmark och Norge gäller i detta avseende betydligt strängare regler än i
Sverige. Enligt den danska utlänningslagen kan sålunda en utlänning avvisas,
när hans inresa på grund av begångna »borgerlige forbrydelser» icke är
45
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
önskvärd, och enligt den norska utlänningslagen kan utlänning avvisas, nar
det på grund av att han tidigare ådömts straff i Norge eller utlandet eller
av andra orsaker kan befaras, att han kommer att begå straffbara gärningar
i Norge.
Såsom experterna föreslagit bör i enlighet med överenskommelsen avvisning
på grund av brott enligt 19 § 4) kunna ske även i andra fall än då utlänningen
dömts för förmögenhetsbrott och förfalskning. Fortfarande bör dock
krävas att utlänningen gjort sig skyldig till så allvarligt brott, att han blivit
dömd till frihetsstraff. Icke heller har, såsom för närvarande, upptagits någon
bestämmelse om att hänsyn till tidigare straff får tagas endast om det
ådömts inom viss tid före prövningen av frågan om avvisning. För avvisning
enligt 19 § 4) torde emellertid böra krävas att det skäligen kan befaras att
utlänningen fortsätter sin brottsliga verksamhet. Om relativt lång tid har
förflutit från det tidigare brottet, torde avvisning därför icke böra ske annat
än om andra omständigheter medför att nya brott kan befaras.
I överensstämmelse med gällande rätt har experterna föreslagit att endast
brott som förövats utom riket skall kunna åberopas i avvisningsärende. Mot
förslaget bar i denna del av hovrätten över Skåne och Blekinge anförts att
det knappast står i överensstämmelse med artikel 6 e) i överenskommelsen.
I remissyttrandet har även framförts andra skäl för att jämställa brott
som begåtts inom riket med utomlands förövade brott.
Skapas ett gemensamt nordiskt passkontrollområde, blir det, som jag redan
bär anfört, nödvändigt att varje nordiskt land vid passkontrollen vid yttergränserna
tillvaratager även de andra nordiska ländernas intressen. Lika
väl som från svensk sida bör krävas att en utlänning, som t. ex. i Danmark
dömts för grövre brott, kan avvisas vid gräns mellan Danmark och ickenordiskt
land för att förhindra att han inreser i Sverige och där fortsätter
sin brottsliga verksamhet, torde den svenska lagstiftningen böra möjliggöra,
att utlänning som dömts i Sverige hindras från att inresa i Norden
även i annat fall än att utlänningen i samband med domen förvisats från
Sverige. I 19 § 4) torde därför böra stadgas att utlänning må avvisas, om han
tidigare inom eller utom riket blivit dömd till frihetsstraff och det skäligen
kan befaras, att han kommer att fortsätta sin brottsliga verksamhet i riket
eller i Danmark, Finland eller Norge. Jag vill i anslutning härtill framhålla,
att i de fall, då svensk myndighet prövat frågan om förvisning eller utvisning
av utlänning men ej funnit skäl till sådan åtgärd, bör givetvis det
brott som föranlett prövningen icke kunna medföra avvisning enligt ifrågavarande
bestämmelse.
Mot den av experterna föreslagna allmänna avvisningsklausulen i 19 §
bar några remissmyndigheter uttalat starka betänkligheter. Fn bestämmelse
med den föreslagna utformningen är enligt min mening främmande
för vår lagstiftning och allmänna inställning till dessa frågor. Redan vid
tillkomsten av 1954 års utlänningslag uttalade jag, alt eu allmän avvisningsgrund
skulle innebära ett avsteg från strävandena att stärka utlännings
rättsställning.
46
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
I överenskommelsen har emellertid i andra stycket av artikel 6 utsagts, att
utlänning kan avvisas även utan att någon av de särskilt angivna grunderna
föreligger, om han av annan anledning anses icke böra ges tillåtelse att inlesa.
Bestämmelsen ansluter till gällande bestämmelser i dansk och norsk
lagstiftning. Ett så allmänt stadgande som den danska eller norska bestämmelsen
bör dock av nyss angivna skäl icke införas i den svenska lagen. De
från dansk och norsk sida framförda önskemålen om alt möjlighet skulle
finnas att vid svenska gränsen avvisa utlänning även på annan grund än
som särskilt anges i 18 eller 19 §, torde man emellertid kunna tillmötesgå
på ånnat sätt. Avsikten med ett stadgande av detta slag torde vara att Sverige
skulle kunna avvisa personer som, om de sökte inresa i Danmark eller
Norge, skulle ha avvisats. Förutsättningen för att utlänningar, som ur ett
visst lands synpunkt icke är önskvärda, skulle kunna hindras från att resa
dit genom ett annat land är emellertid, att de nordiska länderna tillämpade
denna vaga awisningsbestämmelse på samma sätt. Enligt min mening kan
de danska och norska önskemålen tillfredsställas, om i den svenska lagen
öppnas möjlighet att på framställning avvisa vissa särskilt angivna utlänningar
när de söker inresa i Sverige. Dessa utlänningar kan då upptagas i
spärrförteckning. I enlighet härmed har i förslaget, i ett nytt andra stycke
av 19 §, stadgats att utlänning på begäran av den centrala utlänningsmyndigheten
i Danmark, Finland eller Norge må avvisas, om det kan antagas
att utlänningen, därest han erhölle tillåtelse att inresa, skulle bege sig till
det land som framställt begäran om avvisning.
Beslut angående avvisning torde i dessa fall böra meddelas av den centrala
utlänningsmyndigheten efter hörande av utlänningsnämnden. 20 § i utlänningslagen
har därför utformats i enlighet med experternas förslag.
Det i 19 § nu upptagna undantagsstadgandet beträffande utlänning som
varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat land har med
hänsyn till överenskommelsens innehåll icke kunnat upptagas i departementsförslaget.
Ändringen av 55 § överensstämmer i sak med vad experterna föreslagit.
Som jag redan har framhållit torde upphävandet av passkontrollen vid
de internordiska gränserna böra leda till en skärpt kontroll beträffande utlänningar
som inreser eller utreser med fartyg eller luftfartyg. Jag har även
angivit alt jag finner det lämpligt att ålägga fartygsbcfälhavare viss uppgiftsskyldighet.
I samband därmed berörde jag frågan om fartygsinnehavarens
ekonomiska ansvar.
Experterna bär föreslagit att fartygs eller luftfartygs innehavare under
vissa omständigheter skall vara skyldig att svara för kostnader som åsamkas
det allmänna till följd av att utlänning olovligen inreser i riket; även
betalhavare å fartyg och skeppsldarerare skall i vissa fall svara för sådan
kostnad.
I likhet med ett stort antal remissmyndigheter finner jag det lämpligt att
i utlänningslagen intages stadgande om ekonomiskt ansvar för fartygs eller
luftfartygs innehavare samt för fartygs befälhavare och skeppsldarerare.
47
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Mot vad från redarehåll yttrats kan framhållas, att bestämmelser om ekonomiskt
ansvar för fartygs innehavare sedan lång tid finnes i Norge, att
bestämmelserna i den nya norska lagen av 1956 utvidgats till att avse även
fripassagerare och att ansvaret utsträckts till utländskt fartygs befälhavare
och skeppsklarerare. Det må anmärkas att Skipsfartens Arbeidsgiverforening
icke haft något i princip att erinra mot den i Norge genomförda utvidgningen
av det ekonomiska ansvaret. Även den danska lagen stadgar i
vissa fall ekonomiskt ansvar för fartygs innehavare, befälhavare och skeppsklarerare.
Också i fråga om utformningen av bestämmelserna kan jag i huvudsak
ansluta mig till experternas förslag. Av redareföreningen har framhållits,
att vad som föreslås beträffande fripassagerare icke står i överensstämmelse
med det förslag till internationell konvention, som nyligen utarbetats
inom Comité Maritime International. Till detta må sägas att det föreliggande
utkastet till konvention avser att möjliggöra för befälhavare att avlämna
fripassagerare till myndighet i land och att reglera vilken stat som skall
vara skyldig att slutligen mottaga fripassageraren. Även om en konvention
av sådant innehåll skulle komma att träffas och vår svenska lagstiftning
anpassas därtill, torde likväl den nu föreslagna bestämmelsen icke bli obehövlig.
Det är nämligen att märka att bestämmelsen främst avser att förhindra
att fripassagerare landstiger utan att föreskrivna formaliteter iakttages.
Det ekonomiska ansvaret för innehavaren skall endast inträda i fråga
om utlänning som olovligen inreser i riket.
Enligt förslaget är det fartygets eller luftfartygets innehavare som skall
svara för kostnaden. I fråga om utländskt fartyg föreslås emellertid alt ersättning
för kostnaden skall kunna uttagas av fartygets befälhavare eller
av skeppsklarerare som i riket anlitats av innehavaren. Även i detta fall
torde emellertid innehavaren böra i sista hand vara ansvarig. Detta har i
lagtexten uttryckts med att befälhavaren eller skeppsklareraren svarar å
innehavarens vägnar. I den mån befälhavare eller skeppsklarerare fått utge
kostnad, bör de kunna vända sig mot innehavaren med krav på gottgörelse.
Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart överenskommelsen
efter skedd ratificering blir gällande. Då någon bestämd dag härför icke
kan anges på förhand, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta
om dagen för ikraftträdandet.»
Lagrådet
Lagrådet har i yttrande över lagförslaget anfört hl. a. följande.
»Med det remitterade förslaget avses att så långt möjligt behandla Danmark,
Finland, Norge och Sverige som ett enda passområde och i vissa hänseenden
lagfästa denna ordning. Tills vidare står öppet, huruvida även Island
kan tänkas ansluta sig till den nya ordningen.
48 Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Det är tydligt att möjligheten att upprätthålla det föreslagna systemet är
beroende av utrikespolitiska förhållanden som enligt sakens natur kunna
växla. Man kan också vara tveksam, om icke modifikationer kunna av andra
skäl visa sig behövliga. Med hänsyn härtill vore det enligt lagrådets mening att
töredraga, om lagen, i stället för att direkt upptaga bestämmelser som röra
Danmark, Finland och Norge, finge innehålla en i enlighet med föreliggande
önskemål begränsad fullmakt för Konungen att från lagens allmänna reglering
göra de undantag som betingas av den nordiska gemensamheten. Lagrådet
törbiser icke härvid den möjlighet till ändring under utomordentliga
förhållanden som 70 § ger. Om undantaget till förmån för den nordiska gemenskapen
förutsätter att avtal föreligger med staterna i fråga, kommer
saken regelmässigt att underställas riksdagens prövning. En sådan metod
som nu nämnts har använts exempelvis i 7 kap. 5 § 1904 års lag om vissa
internationella rättsförhållanden rörande äktenskap m. m., jfr även 10 § i
1950 års lag om svenskt medborgarskap. Användes detta tillvägagångssätt,
skulle också lagtexten bättre återgiva verkligheten, nämligen att genom
nordisk konvention gjorts väsentliga avsteg från vad som eljest gäller.
20 §.
För de fall, då avvisning kan enligt 19 § andra stycket i det remitterade
förslaget komma i fråga på grund av begäran av den centrala utlänningsmyndigheten
i Danmark, Finland eller Norge, föreslås i 20 § första stycket,
att beslut om avvisning skall meddelas av den centrala utlänningsmyndigheten
efter utlänningsnämndens hörande. Motiveringen till experternas förslag
kan synas tyda på att utlänningskommissionen alltid skall besluta huruvida
utlänningen skall tillåtas inresa eller ej och att utlänningsnämnden städse
skall höras innan beslut i ena eller andra riktningen meddelas. Det synes
alltför omständligt, att denna ordning skall behöva tillämpas även när avvisning
ej anses böra äga rum. Kommissionen bör kunna utan nämndens hörande
medgiva inresa, eventuellt genom direktiv till polismvndigheterna.
Lagrådet anser för sin del, att prövningen i fall som avses i 19 § andra
stycket kan följa de regler som nu givas i 20 § första, andra och tredje
styckena. Så snart det är fråga om politisk flykting är andra stycket tilllämpligt.
I andra möjligen tveksamma fall är tredje stycket tillämpligt,
och instruktionsledes kan direktiv givas enligt vad nyss sagts. Till yttermera
visso har utlänningen klagorätt och kan på den vägen snabbt erhålla rättelse,
om tillämpning av den danska, finska eller norska centrala utlänningsmyndighetens
begäran i det särskilda fallet skulle vara obillig.
Skulle en sådan reglering som nu nämnts icke anses tillfyllest, kan lämpligen
såsom tredje stycke i paragrafen intagas föreskrift, att om anledning
förekommer till avvisning i fall som avses i 19 § andra stycket, frågan
skall underställas den centrala utlänningsmyndigheten och prövas enligt
vad i 20 § andra stycket sägs. Även med denna lösning lärer utlänningskommissionen
vara oförhindrad att ge polismyndigheterna sådana direktiv som
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
49
förut nämnts. I fall då enligt dylika direktiv inresa får äga rum föreligger
ej, såsom den här föreslagna bestämmelsen förutsätter, anledning till avvisning.
Kommissionen skulle vidare genom stadgandet få möjlighet att i
synnerligen brådskande fall meddela beslut om avvisning, ehuru yttrande
från utlänningsnämnden icke kunnat inhämtas.
67 §.
Under denna paragraf föreslås införande av skyldighet för innehavare av
fartyg och luftfartyg att svara för vissa kostnader, därest utländsk besättningsman
här lämnar sin anställning ombord och olovligen inreser i riket
eller om s. It. fripassagerare olovligen inreser i riket. Beträffande utländska
fartyg föreslås därjämte, att även befälhavaren och av innehavaren här
anlitad skeppsklarerare skola svara för samma kostnader.
Bestämmelsen rörande utländska besättningsmän synes böra omfatta ej
endast personer som tillhöra den egentliga besättningen utan jämväl andra
ombord anställda (jfr sjömanslagen 70 och 71 §§). Motsvarande bestämmelse
i den norska fremmedloven (§ 4) gäller utlänning som går i land
från en »stilling» ombord å fartyg eller luftfartyg. Stadgandet torde vidare
icke böra anknyta till att ett anställningsavtal rättsligt upphör att gälla
utan bör vara tillämpligt även å den som blivit akterseglad eller rymt. Vidare
må framhållas, att den enligt det remitterade förslaget uppställda förutsättningen
att besättningsman lämnar sin anställning under fartygets
eller luftfartygets uppehåll här i riket synes för snäv. Bestämmelsen torde
böra vara tillämplig även om vederbörande lämnar fartyg som befinner sig
utanför den svenska territorialgränsen (på angränsande internationellt vatten
eller angränsande danskt, finskt eller norskt territorium). Det måste
dock förutsättas, att den olovliga inresan har direkt samband med att vederbörande
lämnat fartyget. Detta torde likväl ej behöva särskilt utmärkas
i lagtexten.
Bestämmelsen om fripassagerare synes böra gälla den som utan tillåtelse
medföljt fartyget eller luftfartyget; behörig tillåtelse kan ibland lämnas
även av annan än befälhavaren. I övrigt torde bestämmelsen böra jämkas i
anslutning till vad nyss sagts om anställd som lämnar fartyg medan det
befinner sig utanför territorialgränsen.
Beträffande stadgandet om ekonomisk ansvarighet för befälhavaren å
utländskt fartyg och för skeppsklarerare föreligger enligt lagrådets mening
viss tveksamhet, helst som skeppsklarerarnas organisation icke berelts tillfälle
att yttra sig över experternas förslag. Lagrådet håller före att möjlighet
i allt fall bör finnas att medge undanlag från den föreslagna regeln,
när den skulle verka uppenbart obilligt. I fråga om regelns utformning i övrigt
förordar lagrådet att uttrycket utländskt fartyg utbytes mot »fartyg
som har utländsk innehavare» för att under stadgandet må rymmas även
svenskt fartyg som upplåtits åt utländsk innehavare. Vad med »skeppsklarerare»
skall förstås enligt det remitterade förslaget är ej klart. Ansvarighe4
liiluintj till riksdagens protokoll t Do 7. •) sand. and. X r 3!)
50
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
ten torde böra inträda, oavsett om vederbörande är rederiets fasta agent
bär i riket, auktoriserad skeppsklarerare eller annan som ombesörjt inklarering
av fartyget. En förutsättning för ansvarighet måste härvid anses
vara, att han inklarerat fartyget vid tillfälle som bar samband med den
olovliga inresan av besättningsman eller annan.
Linder åberopande av det anförda förordar lagrådet, att förevarande paragraf
får innehålla, tredje stycket att därest utlänning, som är anställd ombord
å fartyg eller luftfartyg, lämnar detta och olovligen inreser i riket, fartygets
eller luftfartygets innehavare är skyldig att svara för de kostnader
som åsamkas det allmänna för utlänningens uppehälle under de närmaste
tre månaderna och hans befordran ur riket och att detsamma gäller när
någon, som utan tillåtelse medföljt fartyg eller luftfartyg, lämnar det och
olovligen inreser i riket, samt fjärde stycket att i fråga om fartyg som har
utländsk innehavare befälhavaren och den som anlitats för inkiarering av
fartyget äro pliktiga att, om det ej är uppenbart obiliigt, å innehavarens
vägnar svara för kostnad som i tredje stycket sägs.»
Departementschefen
Vid anmälan av lagrådets yttrande har föredragande departementschefen,
statsrådet Lindell, till statsrådsprotokollet anfört följande.
»Lagrådet har yttrat, att det vore att föredraga, om lagen, i stället för att
direkt upptaga bestämmelser som rör Danmark, Finland eller Norge, finge
innehålla en i enlighet med föreliggande önskemål begränsad fullmakt för
Konungen att från lagens allmänna reglering göra de undantag som betingas
av den nordiska gemensamheten.
1 nu gällande utlänningslag har den principen följts, att i lagen uttömmande
upptagits de bestämmelser som tar sikte på att hindra utlänningar,
som på grund av sina individuella egenskaper icke är önskvärda, att uppehålla
sig här. De bestämmelser som erfordras för den mer generella utlänningskontrollen
har utformats på annat sätt med hänsyn till att möjlighet
bör finnas att nedskära denna kontroll.
Även om, såsom lagrådet förutsatt, den fullmakt som lagen skulle ge
Kungl. Maj it, skulle noggrant precisera på vilka grunder avvisning finge
ske utöver vad som anges i lagens 18 och 19 §§, finns enligt min mening
icke skäl att nu göra avsteg från principen att i lagen uttömmande anges
under vilka förutsättningar en utlänning kan nekas tillträde till riket. Denna
princip har iakttagits även i våra tidigare utlänningslagar. Jag vill därför
förorda att den metod som följts i det remitterade förslaget bibehålies.
Vad angår prövningen av fråga om avvisning i fall som avses i 19 §
andra stycket torde det vara påkallat att denna prövning omgärdas med
vissa särskilda garantier. Jag är dock beredd att tillstyrka en modifiering
av det remitterade förslaget på denna punkt och vill förorda, att prövningen
anordnas i enlighet med vad lagrådet i andra hand föreslagit.
51
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Till vad lagrådet anfört under 67 § kan jag i huvudsak ge min anslutning.
Något praktiskt behov av att låta de föreslagna bestämmelserna omfatta även
den som lämnar fartyg eller luftfartyg utanför territorialgränsen torde emellertid
icke föreligga.
Utöver de ändringar som framgår av det förut sagda torde i förslaget
böra vidtagas vissa ändringar av formell natur.
Man torde kunna räkna med att ratifikation av överenskommelsen sker å
sådan tid att överenskommelsen kan träda i kraft den 1 april 1958.»
Utskottet
Inom ramen för det nordiska samarbetet på skilda områden pågår livliga
strävanden att underlätta samfärdseln mellan de nordiska länderna. Numera
är, efter under åren 1952 och 1954 etappvis genomförda reformer, medborgare
i Danmark, Finland, Norge och Sverige lielt befriade från skyldighet att
inneha pass och uppehållstillstånd under vistelse i annat nordiskt land än
hemlandet. Ytterligare ett betydelsefullt led i dessa strävanden utgör den
riksdagen nu underställda överenskommelsen om helt slopande av passkontrollen
vid gränserna mellan de nordiska staterna.
Otvivelaktigt kan vägande skäl anföras både för och emot den föreslagna
reformen. Meningarna har även varit mycket delade bland de remissinstanser
som yttrat sig över det föreliggande förslaget. Detta har i flertalet yttranden
avstyrkts, därvid invändningar framför allt riktats mot det sätt på vilket
utlänningskontrollen i framtiden föreslagits bli anordnad. Särskilt har
påtalats den begränsning i fråga om användningen av s. k. kontrollkort, som
förslaget innebär i jämförelse med såväl rådande förhållanden i Sverige som
det av Nordiska parlamentariska kommittén ursprungligen utarbetade förslaget.
Utskottet vill icke förringa de framförda farhågorna för att lörslagets genomförande
för Sveriges del kan komma att medföra vissa olägenheter. Dessa
torde dock i stor utsträckning kunna bemästras om möjligheter skapas
för en skärpning och effektivisering av såväl kontrollen vid de nordiska yttergränserna
som den s. k. inre utlänningskontrollen.
Mot de nackdelar som är förenade med förslagets genomförande kan även
för vårt lands vidkommande uppställas icke oväsentliga fördelar. Särskilt
vill utskottet därvid framhålla den förenkling av tull- och valutakontrollen
vid de internordiska gränserna, som inöjliggöres genom passkontrollens slopande.
Vid övervägande av skälen för och emot ett upphävande av passkontrollen
måste även särskilt avseende fästas vid den vinst för de nordiska samarbetssträvandena
och för ett friare meilanfolkligt utbyte över huvud som
förslagets genomförande kommer att medföra. Med beaktande särskilt av
sistnämnda synpunkter samt del kraftiga tillstyrkande av reformen som
från Nordiska rådets sida lämnats finner sig utskottet böra förorda ett godkännande
av den träffade överenskommelsen.
52
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
Vad angår riktlinjerna för utlänningskontrollen i framtiden synes det i
fråga om kontrollen vid de nordiska yttergränserna vara angeläget att de av
den nordiska expertkommittén vid inspektion av vissa passkontrollorter påvisade
bristerna snarast avhjälpes. Utskottet vill även understryka vikten
av att kommitténs förslag till förstärkning av sambandstjänsten mellan de
olika passkontrollerna och de centrala utlänningsmyndigheterna utan onödig
tidsutdräkt förverkligas. I fråga om den inre kontrollen i vårt land är det
uppenbart att förslagets genomförande kräver en väsentlig effektivisering av
det på bostads- och arbetsanmälningarna grundade kontrollförfarandet. Att
den nödvändiga upprustningen av den inre kontrollen — såsom de svenska
experterna uttalat — förutsätter en förstärkning av polismyndigheternas resurser
för ändamålet synes utskottet ofrånkomligt.
Utskottet har vid sin granskning av det framlagda förslaget till ändringar
i utlänningslagen icke funnit anledning till erinran. Den föreslagna utformningen
av 19 § föranleder dock uttalande i följande avseende.
Det i 19 § sista stycket nu upptagna undantagsstadgandet beträffande utlänning
som varit svensk medborgare och icke äger medborgarskap i annat
land har med hänsyn till överenskommelsens innehåll icke kunnat upptagas
i propositionen. Utskottet vill erinra om att stadgandet har gammal hävd
i vår utlänningslagstiftning. Enligt utskottets uppfattning är det också ur såväl
humanitära som andra synpunkter riktigt, att den, som förlorat sitt
svenska medborgarskap och icke är medborgare i annat land, ej på grund av
bristande försörjningsförmåga, asocialitet eller kriminalitet hindras att återvända
till sitt gamla hemland. Då hänsyn till önskvärdheten av enhetliga nordiska
x-egler på området nu framtvingar, alt stadgandet, som är av absolut
natur, utgår ur den svenska lagen, synes detta icke böra hindra att i förekommande
tall vid prövning av awisningsgrunderna viss hänsyn tages till
de intressen man velat skydda genom stadgandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte godkänna den vid propositionen
fogade överenskommelsen den 12 juli 1957 mellan Sverige,
Danmark, Finland och Norge om upphävande av passkontrollen
vid de internordiska gränserna; samt
B. att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag om ändring i utlänningslagen den
30 april 1954 (nr 193).
Stockholm den 10 december 1957
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Andra lagutskottets utlåtande nr 39 år 1957
53
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
Huss, Lars Larsson, Åkesson och Älvar Andersson;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Sandell, herrar
Johansson i Södertälje, Rimmerfors, Fredriksson, Johansson i Norrköping
och fru Svensson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:395 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av överenskommelse mellan Sverige, Danmark, Finland och Norge om upphävand a1 i texten