Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om samordningen av sjukdomsoch olgcks falls ersättningarna.

1957-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om samordningen av sjukdomsoch olgcks falls ersättningarna.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957

1

Nr 5

Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av

bestämmelserna om samordningen av sjukdoms- och

olgcks falls ersättningarna.

I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 51,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Norling och öhman

hemställt, att riksdagen måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa

om förslag till sådan ändring av bestämmelserna för samordningen

av sjukdoms- och olycksfallsersättningarna, att sjukpenning ej blir nedsatt

vid inträffat olycksfall eller yrkesskada».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen.

Huvuddragen av samordningen mellan sjukförsäkringen och

yrkesskadeförsäkringen m. m.

Enligt beslut vid 1954 års riksdag avlöstes lagen den 17 juni 1916 (nr

235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen den 14 juni 1929 (nr 131)

om försäkring för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 11 juni

1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot

skada till följd av olycksfall fr. o. in. den 1 januari 1955 av lagen den 14 maj

1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Den äldre lagstiftningen skall dock

som regel äga tillämpning även efter den 31 december 1954 på skadefall,

som inträffat före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

Den nya yrkesskadeförsäkringen har samordnats med sjukförsäkringen.

Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt

yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada skall få ersättning från

yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,

gått till ända. Under samordningstiden skall som regel sjukhjälp utgå

från allmän sjukkassa enligt bestämmelserna i lagen den 9 januari 1947

(nr 1) om allmän sjukförsäkring för sjukdom i allmänhet. Samordningstiden

omfattar tiden t. o. in. 90 :e dagen efter olycksfallsdagen eller, om

yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall, efter dagen

för skadans yppande. Om skadan medför rätt till livränta, upphör dock

samordningstiden senast den dag livränterätten inträder.

Uihang Ull riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957

Eftersom praktiskt taget hela befolkningen kommer att omfattas av den

allmänna sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts,

tillämpliga vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid

drabbar någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej

mantalsskriven utlänning, skall yrkesskadeförsäkringen visserligen gripa

in redan från början, men även i detta fall skall en samordningstid löpa

på samma sätt som eljest. Under denna tid skall den skadade erhålla

samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen som han skulle ha åtnjutit

från sjukförsäkringen, därest han omfattats av denna. Först därefter skall

ersättning utgå med tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagens regler.

Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna

vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom bl. a. att om sjukdom

uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet

resp. dagen för yrkessjukdomens yppande, sjukpenning utgavs fr. o. m.

dagen efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen så länge sjukdomen förorsakade

förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med

minst en fjärdedel. Sjukpenningens storlek var beroende av den skadades

årliga arbetsförtjänst under tiden närmast före olycksfallet resp. yrkessjukdomens

yppande.

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring är sjukkassemedlem,

vars årsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr., obligatoriskt

sjukpenningförsäkrad. Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom

som förorsakar förlust av arbetsförmågan för varje dag rätt till

hel sjukpenning. Om sjukdom utan att medföra förlust av arbetsförmågan

förorsakar nedsättning av denna med minst hälften, skall halv sjukpenning

utgivas. Varje sjukpenningförsäkrad medlem är försäkrad för grundsjukpenning.

Hel grundsjukpenning utgör 3 kr. Sjukpenningförsäkrad medlem,

vars årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., är dessutom försäkrad

för tilläggssjukpenning. Tilläggssjukpenningens storlek är beroende av

den sjukpenningklass till vilken medlemmen hör. Sjukkassan inplacerar

ifrågavarande medlemmar i sjukpenningklasser alltefter storleken av deras

årsinkomst av tjänst. Sjukpenningklasserna är till antalet tretton. Efter de

första 90 dagarna av en sjukperiod för vilka sjukpenning utgives, utgår

tilläggssjukpenningen med lägre belopp i fjärde t. o. in. trettonde sjukpenningklasserna.

Vid beräkning av ifrågavarande tid av 90 dagar skall medräknas

tid, för vilken sjukpenning utgivits under de 60 dagar, som närmast

föregått sjukperioden. Inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen gäller

en karenstid av tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.

Vid karenstidens beräkning skall, om sjukperiod börjar inom 20 dagar

efter föregående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en

sjukperiod.

Om yrkesskada efter samordningstidens utgång förorsakar sjukdom gäller

enligt yrkesskadeförsäkringslagen att den skadade äger

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957

uppbära hel sjukpenning för varje dag sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan

och halv sjukpenning för varje dag arbetsförmågan till följd av

sjukdomen är nedsatt med minst hälften. Sjukpenningens storlek bestämmes

i regel av den sjukpenningklass, till vilken den skadade med hänsyn

till sin årliga arbetsförtjänst är att hänföra. För yrkesskadeförsäkringen

finns tretton sjukpenningklasser. Sjukpenningen i varje klass är lika med

summan av grundsjukpenningen och den för de första 90 dagarna av en

sjukperiod utgående tilläggssjukpenningen i motsvarande sjukpenningklass

enligt sjukförsäkringslagen. Yrkesskadeförsäkringslagen har icke någon

motsvarighet till föreskriften i sjukförsäkringslagen om lägre tilläggssjukpenning

efter viss tid.

Frågans behandling vid 1955 års riksdag

Vid 1955 års riksdag yrkades i motionerna I: 33 och II: 44 att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till vissa ändringar

i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. Motionerna syftade till ändring av

ersättningsreglerna vid yrkesskada bl. a. i det hänseende som föreslagits i

den i förevarande utlåtande behandlade motionen. I sitt utlåtande nr 31

år 1955 över ovannämnda vid 1955 års riksdag väckta motioner anförde

andra lagutskottet, såvitt avser förevarande spörsmål, följande.

Såvitt angår det av motionärerna anmärkta förhållandet att vid yrkesskada

sjukpenningen i sjukpenningklasserna 4—13 i ett speciellt fall kan

komma att utgå med lägre belopp under viss del av samordningstiden, dock

högst 60 dagar, vill utskottet endast framhålla att denna konsekvens av

samordningen — vid bibehållande av sjukförsäkringslagens bestämmelser

i denna del — icke kan undvikas på annat sätt än att samordningen bringas

att upphöra vid den tidpunkt då sjukpenningen eljest skulle börjat utgå

med det lägre beloppet. Med hänsyn till önskvärdheten av att samordningen

är så fullständig som möjligt kan ett dylikt avsteg från samordningsprincipen

vara motiverat endast då tungt vägande skäl talar härför.

Enligt utskottets mening är de med förevarande bestämmelse förenade

olägenheterna icke av den art att de motiverar ett undantag från samordningen.

På anförda skäl ville utskottet icke förorda någon ändring i gällande bestämmelser

på denna punkt.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Utredningar m. m.

Kungl. Maj :t har genom skrivelse den 21 september 1956 uppdragit åt

riksförsäkringsanstalten alt till Kungl. Maj:t inkomma med utredning an
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957

gående kostnaderna samt konsekvenserna i övrigt, därest tilläggssjukpenningen

inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finge utgå med

oreducerat belopp under hela sjukhjälpstiden, samt att framlägga förslag

till de författningsbestämmelser, som erfordrades vid ett eventuellt genomförande

av sålunda angiven ändring. Till fullgörande av det lämnade uppdraget

har riksförsäkringsanstalten till Kungl. Maj :t avlämnat en den

12 oktober 1956 dagtecknad utredning i ämnet. Ärendet är f. n. föremål för

remissbehandling.

I sammanhanget må erinras om att 1956 års riksdag under höstsessionen

i anledning av väckta motioner på förslag av andra lagutskottet gjort en

framställning till Kungl. Maj :t med sikte på att få till stånd viss förbättring

av de yrkesskadades försäkringsförmåner. Riksdagen hemställde sålunda

om en utredning i syfte att pröva möjligheterna att med behållande i princip

av samordningen förkorta eller slopa karenstiden inom sjukpenningförsäkringen

i fall av yrkesskada (L2U56; rskr 417). Ärendet är beroende på

Kungl. Maj :ts prövning.

Slutligen må även erinras om allmänna pensionsberedningens innevarande

månad avgivna betänkande i pensionsfrågan »Förbättrad pensionering»,

vilket nu remissbehandlas. I betänkandet framlägges bl. a. förslag till

en reformering av folkpensioneringen, varvid även frågan om en översyn

av reglerna angående samordningen mellan folkpensioneringen samt sjukoch

yrkesskadeförsäkringarna har aktualiserats. Proposition i ämnet har

förebådats till innevarande riksdagssession.

Utskottet

I motionen uttalas, att samordningen mellan den allmänna sjukförsäkringen

och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i praktiken medfört

vissa konsekvenser, som motionärerna förutsatt icke varit avsedda vid lagstiftningens

genomförande. Motionärerna vänder sig mot det förhållandet

att vid yrkesskada tilläggssjukpenningen i sjukpenningklasserna 4—13 kan

komma att utgå med lägre belopp under viss del av samordningstiden i det

fall att sjukpenning utgivits för någon tid av de 60 dagar, som närmast

föregått den vid yrkesskadan aktuella sjukperioden.

Utskottet vill till en början framhålla att den tid, under vilken tilläggssjukpenning

vid yrkesskada under av motionärerna angivna förhållanden

kan utgå med lägre belopp i vissa sjukpenningklasser, icke kan överstiga

60 dagar och alltså aldrig kan omfatta 80 dagar, såsom anföres i ett i

motionen lämnat exempel.

Utskottet hade vid 1955 års riksdag att taga ställning till ett i motioner

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 5 ur 1957 5

framställt yrkande av samma innebörd som det nu förevarande. Härvid

framhöll utskottet att den påtalade konsekvensen av samordningen. — vid

bibehållande av sjukförsäkringslagens bestämmelser i denna del — icke

kunde undvikas på annat sätt än att samordningen bringades att upphöra

vid den tidpunkt, då sjukpenningen eljest skulle börjat utgå med det lägre

beloppet. Utskottet anförde vidare att med hänsyn till önskvärdheten av att

samordningen vore så fullständig som möjligt ett dylikt avsteg från samordningsprincipen

kunde vara motiverat endast då tungt vägande skäl

talade härför. Enligt utskottets då uttalade mening vore de med förevarande

bestämmelse förenade olägenheterna icke av den art att de motiverade

ett undantag från samordningen.

De skäl, som utskottet sålunda vid 1955 års riksdag framförde mot att

till undvikande av den påtalade konsekvensen för ifrågavarande fall stadga

ett undantag från samordningsprincipen, äger alltjämt giltighet. Det må i

sammanhanget framhållas att en förlängning av tiden för utgivande av

den högre tilläggssjukpenningen till 150 dagar — med bibehållande av samordningstiden

vid 90 dagar — skulle medföra att den påtalade olägenheten

upphörde. Enligt utskottets mening saknas det dock tillräcklig anledning

att enbart med hänsyn härtill förlänga den tid under vilken tilläggssjukpenningen

utgår med oreducerat belopp. Utskottet vill emellertid erinra om,

att riksförsäkringsanstalten på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställt viss

utredning angående kostnaderna samt konsekvenserna i övrigt, därest tillläggssjukpenningen

inom den obligatoriska sjukpenningförsäki ingen finge

utgå med oreducerat belopp under hela sjukhjälpstiden. Denna utiedning

remissbehandlas för närvarande.

Utskottet vill även understryka, att de olägenheter för de yrkesskadade,

som är förenade med förevarande bestämmelse, torde vara väsentligt mindi e

än de, som reglerna om karenstid kan ge upphov till. Rörande sistnämnda

spörsmål har riksdagen nyligen gjort viss framställning med sikte på att

få till stånd eu förbättring av de yrkesskadades försäkringsförmåner. Riksdagen

hemställde sålunda vid 1956 års höstsession om en utredning i syfte

att pröva möjligheterna att med bibehållande i princip av samordningen

förkorta eller slopa karenstiden inom sjukpenningförsäkringen i fall av

yrkesskada. Ärendet är f. n. beroende på Kungl. Maj:ts provning.

Slutligen får utskottet framhålla, att frågan om eu översyn av reglerna

angående samordningen mellan folkpensioneringen samt sjuk- och yikesskadeförsäkringarna

kan komina att aktualiseras i samband med det fortsatta

arbetet på en pensionsreform. En på allmänna pensionsberedningens

innevarande månad framlagda principbetänkande grundad proposition torde

komma att föreläggas årets riksdag.

Med hänsyn till det anförda saknas det enligt utskottets mening anledning

att hos Kungl. Maj:t göra framställning om förslag till ändring av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957

reglerna rörande samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna

i det i motionen åsyftade avseendet. Utskottet hemställer därför,

att förevarande motion, I: 51, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz och Nils Theodor

Larsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Odhe, Carlsson i

Bakeröd, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm,

herrar Jönsson i Jämtlands Sikås och Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 37

703109

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.