Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om samordningen av sjukdomsoch olgcks falls ersättningarna.
1957-02-26 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1957:5, Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av bestämmelserna om samordningen av sjukdomsoch olgcks falls ersättningarna.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957
1
Nr 5
Utlåtande i anledning av väckt motion angående viss ändring av
bestämmelserna om samordningen av sjukdoms- och
olgcks falls ersättningarna.
I en inom första kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr 51,
vilken behandlats av andra lagutskottet, har herrar Norling och öhman
hemställt, att riksdagen måtte besluta »att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa
om förslag till sådan ändring av bestämmelserna för samordningen
av sjukdoms- och olycksfallsersättningarna, att sjukpenning ej blir nedsatt
vid inträffat olycksfall eller yrkesskada».
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet hänvisa till motionen.
Huvuddragen av samordningen mellan sjukförsäkringen och
yrkesskadeförsäkringen m. m.
Enligt beslut vid 1954 års riksdag avlöstes lagen den 17 juni 1916 (nr
235) om försäkring för olycksfall i arbete, lagen den 14 juni 1929 (nr 131)
om försäkring för vissa yrkessjukdomar samt förordningen den 11 juni
1918 (nr 375) angående en särskild för fiskare avsedd försäkring mot
skada till följd av olycksfall fr. o. in. den 1 januari 1955 av lagen den 14 maj
1954 (nr 243) om yrkesskadeförsäkring. Den äldre lagstiftningen skall dock
som regel äga tillämpning även efter den 31 december 1954 på skadefall,
som inträffat före den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Den nya yrkesskadeförsäkringen har samordnats med sjukförsäkringen.
Samordningen innebär att personer, som är både sjukförsäkrade och obligatoriskt
yrkesskadeförsäkrade, vid yrkesskada skall få ersättning från
yrkesskadeförsäkringen först sedan viss tid, den s. k. samordningstiden,
gått till ända. Under samordningstiden skall som regel sjukhjälp utgå
från allmän sjukkassa enligt bestämmelserna i lagen den 9 januari 1947
(nr 1) om allmän sjukförsäkring för sjukdom i allmänhet. Samordningstiden
omfattar tiden t. o. in. 90 :e dagen efter olycksfallsdagen eller, om
yrkesskadan uppkommit på annat sätt än genom olycksfall, efter dagen
för skadans yppande. Om skadan medför rätt till livränta, upphör dock
samordningstiden senast den dag livränterätten inträder.
Uihang Ull riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 5
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957
Eftersom praktiskt taget hela befolkningen kommer att omfattas av den
allmänna sjukförsäkringen, blir de samordningsregler, för vilka nu redogjorts,
tillämpliga vid så gott som alla yrkesskador. Om yrkesskada emellertid
drabbar någon, som inte är sjukförsäkrad, t. ex. en här i riket ej
mantalsskriven utlänning, skall yrkesskadeförsäkringen visserligen gripa
in redan från början, men även i detta fall skall en samordningstid löpa
på samma sätt som eljest. Under denna tid skall den skadade erhålla
samma förmåner från yrkesskadeförsäkringen som han skulle ha åtnjutit
från sjukförsäkringen, därest han omfattats av denna. Först därefter skall
ersättning utgå med tillämpning av yrkesskadeförsäkringslagens regler.
Enligt den äldre lagstiftningen gällde i fråga om försäkringsförmånerna
vid olycksfall i arbetet eller yrkessjukdom bl. a. att om sjukdom
uppkommit, som varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet
resp. dagen för yrkessjukdomens yppande, sjukpenning utgavs fr. o. m.
dagen efter olycksfallsdagen resp. yppandedagen så länge sjukdomen förorsakade
förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med
minst en fjärdedel. Sjukpenningens storlek var beroende av den skadades
årliga arbetsförtjänst under tiden närmast före olycksfallet resp. yrkessjukdomens
yppande.
Enligt lagen om allmän sjukförsäkring är sjukkassemedlem,
vars årsinkomst av förvärvsarbete uppgår till minst 1 200 kr., obligatoriskt
sjukpenningförsäkrad. Sjukpenningförsäkrad medlem äger vid sjukdom
som förorsakar förlust av arbetsförmågan för varje dag rätt till
hel sjukpenning. Om sjukdom utan att medföra förlust av arbetsförmågan
förorsakar nedsättning av denna med minst hälften, skall halv sjukpenning
utgivas. Varje sjukpenningförsäkrad medlem är försäkrad för grundsjukpenning.
Hel grundsjukpenning utgör 3 kr. Sjukpenningförsäkrad medlem,
vars årsinkomst av tjänst uppgår till minst 1 800 kr., är dessutom försäkrad
för tilläggssjukpenning. Tilläggssjukpenningens storlek är beroende av
den sjukpenningklass till vilken medlemmen hör. Sjukkassan inplacerar
ifrågavarande medlemmar i sjukpenningklasser alltefter storleken av deras
årsinkomst av tjänst. Sjukpenningklasserna är till antalet tretton. Efter de
första 90 dagarna av en sjukperiod för vilka sjukpenning utgives, utgår
tilläggssjukpenningen med lägre belopp i fjärde t. o. in. trettonde sjukpenningklasserna.
Vid beräkning av ifrågavarande tid av 90 dagar skall medräknas
tid, för vilken sjukpenning utgivits under de 60 dagar, som närmast
föregått sjukperioden. Inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen gäller
en karenstid av tre dagar, den dag då sjukdomsfallet inträffade inräknad.
Vid karenstidens beräkning skall, om sjukperiod börjar inom 20 dagar
efter föregående sjukperiods slut, de båda perioderna anses såsom en
sjukperiod.
Om yrkesskada efter samordningstidens utgång förorsakar sjukdom gäller
enligt yrkesskadeförsäkringslagen att den skadade äger
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957
uppbära hel sjukpenning för varje dag sjukdomen medför förlust av arbetsförmågan
och halv sjukpenning för varje dag arbetsförmågan till följd av
sjukdomen är nedsatt med minst hälften. Sjukpenningens storlek bestämmes
i regel av den sjukpenningklass, till vilken den skadade med hänsyn
till sin årliga arbetsförtjänst är att hänföra. För yrkesskadeförsäkringen
finns tretton sjukpenningklasser. Sjukpenningen i varje klass är lika med
summan av grundsjukpenningen och den för de första 90 dagarna av en
sjukperiod utgående tilläggssjukpenningen i motsvarande sjukpenningklass
enligt sjukförsäkringslagen. Yrkesskadeförsäkringslagen har icke någon
motsvarighet till föreskriften i sjukförsäkringslagen om lägre tilläggssjukpenning
efter viss tid.
Frågans behandling vid 1955 års riksdag
Vid 1955 års riksdag yrkades i motionerna I: 33 och II: 44 att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om förslag till vissa ändringar
i yrkesskadeförsäkringslagstiftningen. Motionerna syftade till ändring av
ersättningsreglerna vid yrkesskada bl. a. i det hänseende som föreslagits i
den i förevarande utlåtande behandlade motionen. I sitt utlåtande nr 31
år 1955 över ovannämnda vid 1955 års riksdag väckta motioner anförde
andra lagutskottet, såvitt avser förevarande spörsmål, följande.
Såvitt angår det av motionärerna anmärkta förhållandet att vid yrkesskada
sjukpenningen i sjukpenningklasserna 4—13 i ett speciellt fall kan
komma att utgå med lägre belopp under viss del av samordningstiden, dock
högst 60 dagar, vill utskottet endast framhålla att denna konsekvens av
samordningen — vid bibehållande av sjukförsäkringslagens bestämmelser
i denna del — icke kan undvikas på annat sätt än att samordningen bringas
att upphöra vid den tidpunkt då sjukpenningen eljest skulle börjat utgå
med det lägre beloppet. Med hänsyn till önskvärdheten av att samordningen
är så fullständig som möjligt kan ett dylikt avsteg från samordningsprincipen
vara motiverat endast då tungt vägande skäl talar härför.
Enligt utskottets mening är de med förevarande bestämmelse förenade
olägenheterna icke av den art att de motiverar ett undantag från samordningen.
På anförda skäl ville utskottet icke förorda någon ändring i gällande bestämmelser
på denna punkt.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
Utredningar m. m.
Kungl. Maj :t har genom skrivelse den 21 september 1956 uppdragit åt
riksförsäkringsanstalten alt till Kungl. Maj:t inkomma med utredning an
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957
gående kostnaderna samt konsekvenserna i övrigt, därest tilläggssjukpenningen
inom den obligatoriska sjukpenningförsäkringen finge utgå med
oreducerat belopp under hela sjukhjälpstiden, samt att framlägga förslag
till de författningsbestämmelser, som erfordrades vid ett eventuellt genomförande
av sålunda angiven ändring. Till fullgörande av det lämnade uppdraget
har riksförsäkringsanstalten till Kungl. Maj :t avlämnat en den
12 oktober 1956 dagtecknad utredning i ämnet. Ärendet är f. n. föremål för
remissbehandling.
I sammanhanget må erinras om att 1956 års riksdag under höstsessionen
i anledning av väckta motioner på förslag av andra lagutskottet gjort en
framställning till Kungl. Maj :t med sikte på att få till stånd viss förbättring
av de yrkesskadades försäkringsförmåner. Riksdagen hemställde sålunda
om en utredning i syfte att pröva möjligheterna att med behållande i princip
av samordningen förkorta eller slopa karenstiden inom sjukpenningförsäkringen
i fall av yrkesskada (L2U56; rskr 417). Ärendet är beroende på
Kungl. Maj :ts prövning.
Slutligen må även erinras om allmänna pensionsberedningens innevarande
månad avgivna betänkande i pensionsfrågan »Förbättrad pensionering»,
vilket nu remissbehandlas. I betänkandet framlägges bl. a. förslag till
en reformering av folkpensioneringen, varvid även frågan om en översyn
av reglerna angående samordningen mellan folkpensioneringen samt sjukoch
yrkesskadeförsäkringarna har aktualiserats. Proposition i ämnet har
förebådats till innevarande riksdagssession.
Utskottet
I motionen uttalas, att samordningen mellan den allmänna sjukförsäkringen
och den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen i praktiken medfört
vissa konsekvenser, som motionärerna förutsatt icke varit avsedda vid lagstiftningens
genomförande. Motionärerna vänder sig mot det förhållandet
att vid yrkesskada tilläggssjukpenningen i sjukpenningklasserna 4—13 kan
komma att utgå med lägre belopp under viss del av samordningstiden i det
fall att sjukpenning utgivits för någon tid av de 60 dagar, som närmast
föregått den vid yrkesskadan aktuella sjukperioden.
Utskottet vill till en början framhålla att den tid, under vilken tilläggssjukpenning
vid yrkesskada under av motionärerna angivna förhållanden
kan utgå med lägre belopp i vissa sjukpenningklasser, icke kan överstiga
60 dagar och alltså aldrig kan omfatta 80 dagar, såsom anföres i ett i
motionen lämnat exempel.
Utskottet hade vid 1955 års riksdag att taga ställning till ett i motioner
Andra lagutskottets utlåtande nr 5 ur 1957 5
framställt yrkande av samma innebörd som det nu förevarande. Härvid
framhöll utskottet att den påtalade konsekvensen av samordningen. — vid
bibehållande av sjukförsäkringslagens bestämmelser i denna del — icke
kunde undvikas på annat sätt än att samordningen bringades att upphöra
vid den tidpunkt, då sjukpenningen eljest skulle börjat utgå med det lägre
beloppet. Utskottet anförde vidare att med hänsyn till önskvärdheten av att
samordningen vore så fullständig som möjligt ett dylikt avsteg från samordningsprincipen
kunde vara motiverat endast då tungt vägande skäl
talade härför. Enligt utskottets då uttalade mening vore de med förevarande
bestämmelse förenade olägenheterna icke av den art att de motiverade
ett undantag från samordningen.
De skäl, som utskottet sålunda vid 1955 års riksdag framförde mot att
till undvikande av den påtalade konsekvensen för ifrågavarande fall stadga
ett undantag från samordningsprincipen, äger alltjämt giltighet. Det må i
sammanhanget framhållas att en förlängning av tiden för utgivande av
den högre tilläggssjukpenningen till 150 dagar — med bibehållande av samordningstiden
vid 90 dagar — skulle medföra att den påtalade olägenheten
upphörde. Enligt utskottets mening saknas det dock tillräcklig anledning
att enbart med hänsyn härtill förlänga den tid under vilken tilläggssjukpenningen
utgår med oreducerat belopp. Utskottet vill emellertid erinra om,
att riksförsäkringsanstalten på uppdrag av Kungl. Maj :t verkställt viss
utredning angående kostnaderna samt konsekvenserna i övrigt, därest tillläggssjukpenningen
inom den obligatoriska sjukpenningförsäki ingen finge
utgå med oreducerat belopp under hela sjukhjälpstiden. Denna utiedning
remissbehandlas för närvarande.
Utskottet vill även understryka, att de olägenheter för de yrkesskadade,
som är förenade med förevarande bestämmelse, torde vara väsentligt mindi e
än de, som reglerna om karenstid kan ge upphov till. Rörande sistnämnda
spörsmål har riksdagen nyligen gjort viss framställning med sikte på att
få till stånd eu förbättring av de yrkesskadades försäkringsförmåner. Riksdagen
hemställde sålunda vid 1956 års höstsession om en utredning i syfte
att pröva möjligheterna att med bibehållande i princip av samordningen
förkorta eller slopa karenstiden inom sjukpenningförsäkringen i fall av
yrkesskada. Ärendet är f. n. beroende på Kungl. Maj:ts provning.
Slutligen får utskottet framhålla, att frågan om eu översyn av reglerna
angående samordningen mellan folkpensioneringen samt sjuk- och yikesskadeförsäkringarna
kan komina att aktualiseras i samband med det fortsatta
arbetet på en pensionsreform. En på allmänna pensionsberedningens
innevarande månad framlagda principbetänkande grundad proposition torde
komma att föreläggas årets riksdag.
Med hänsyn till det anförda saknas det enligt utskottets mening anledning
att hos Kungl. Maj:t göra framställning om förslag till ändring av
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 5 år 1957
reglerna rörande samordningen mellan sjuk- och yrkesskadeförsäkringarna
i det i motionen åsyftade avseendet. Utskottet hemställer därför,
att förevarande motion, I: 51, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1957
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, herrar Huss, Mannerskantz och Nils Theodor
Larsson*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Odhe, Carlsson i
Bakeröd, Bengtsson i Varberg, Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm,
herrar Jönsson i Jämtlands Sikås och Lothigius*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
IDUNS TRYCKERI. ESSELTE, STHLM 37
703109
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.