Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar Birke och Sveningsson samt nr 410 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl.
1957-02-26 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1957:7, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av herrar Birke och Sveningsson samt nr 410 i andra kammaren av herr Magnusson i Borås m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
1
Nr 7
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändrade
grunder för statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 326 i första kammaren av
herrar Birke och Sveningsson samt nr 410 i andra kammaren av herr
Magnusson i Borås m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen måtte
a) antaga följande
FÖRSLAG
till
ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 december 1956
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas att 2 § förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor skall erhålla följande ändrade lydelse:
2
§.
Grundstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, för varje
dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp av en krona
50 öre vid en daghjälp av fem kronor, dels ock ett tilläggsbelopp av 15 öre
för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger fem kronor; dock må
grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än tre kronor 30
öre för varje understödsdag.
Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än fem kronor, skall grundstatsbidraget
utgå med 30 % av det fastställda beloppet.
För dag, då — ---styckena sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.
b) besluta att den som bilaga till förordningen den 14 december
1956 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
fogade tabellen skall ändras på sätt nedan angives:
1—358 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 7
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
Antal ersätt- ningsdagar
per medlem
Daghjälps- bidragets storlek
i % av hela
bidragsunder- laget enligt 3 §
vid olika antal
ersättningsdagar
per medlem
Antal ersätt- ningsdagar
per medlem
Daghjälps- bidragets storlek
i % av hela
bidragsunder- laget enligt 3 §
vid olika antal
ersättningsdagar
per medlem
Antal ersätt- ningsdagar
per medlem
Daghjälps- bidragets storlek
i % av hela
bidragsunder- laget enligt 3 §
vid olika antal
ersättningsdagar
per medlem
0—3
0,0
6
36,7
17
78,1
3,25
4,0
7
44,2
18
79,6
3,50
7,8
8
50,4
19
80,9
3,76
11.4
9
55,7
20
82,0
4
14,8
10
60,2
21
82,9
4,25
18,2
11
64,0
22
83,6
4,60
21,4
12
67,2
23
84,2
4,76
24,4
13
70,0
24
84,6
5
27,2
14
72,4
25
84,8
5,25
29,8
15
74,5
26 och
85,0
5,50
32,2
16
76,4
däröver
Särskilda bestämmelser---sker avrundning uppåt.»
I motionerna anges innebörden av den föreslagna ändringen av statsbidraget
till de erkända arbetslöshetskassorna vara, att bidraget vid jämförelse
med gällande bestämmelser skulle bli något högre vid en mer betydande
och något lägre vid en ringa arbetslöshet.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet hänvisa till motionerna.
Understöd från erkänd arbetslöshetskassa
Enligt 1 § förordningen den 15 juni 193b om erkända arbetslöshetskassor
må registrerad understödsförening, vilken enligt sina stadgar bereder medlem
understöd i enlighet med vad i förordningen stadgas, på sätt i förordningen
närmare angives antagas till erkänd arbetslöshetskassa. Med antagande
följer rätt till statsbidrag.
I 17 § nämnda förordning regleras de former, i vilka understöd må utgå
från erkänd arbetslöshetskassa. Understöd skall utgivas dels i form av ett
för dag beräknat belopp, benämnt daghjälp, och dels i form av familjetilllägg
till daghjälpen. Familjetillägg utgöres av barntillägg samt, i den mån
kassa så beslutat, maketillägg och husföreståndarinnetillägg. Understöd
må vidare utgivas såsom hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader
för tillträdande av arbete å annan ort. I annan form än nu sagts
må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.
Daghjälp må enligt förordningen icke överstiga 20 kronor om dagen.
Barntillägg utgör 1 krona 50 öre om dagen för varje barn, för vilket sådant
tillägg skall utgå. Maketillägg och husföreståndarinnetillägg utgör
vartdera 2 kronor om dagen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
3
Vid 1956 års riksdag antogs ny förordning om erkända arbetslöshetskassor.
Den nya förordningen, som utfärdades den 14 december 1956
(SFS nr 629) och träder i kraft den 1 september 1957, innebär inga avvikelser
från nu gällande bestämmelser i de avseenden, som här berörts.
Statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa
Nu gällande bestämmelser om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
återfinnes i förordningen den 15 juni 1934 om statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor. Enligt nämnda förordning utgår statsbidrag
till erkänd arbetslöshetskassa i form av grundstatsbidrag, daghjälpsbidrag,
familjetilläggsbidrag och förvaltningsbidrag.
Grundstatsbidraget utgår för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, dels
med ett grundbelopp av 2 kronor 25 öre vid en daghjälp av 5 kronor 50
öre, dels med ett tilläggsbelopp av 25 öre för varje hel krona varmed daghjälpen
överstiger 5 kronor 50 öre. Det sammanlagda grundstatsbidraget
begränsas till högst 5 kronor för varje understödsdag, vilket belopp nås
vid en daghjälp av 16 kronor 50 öre. Om daghjälpen fastställes till lägre
belopp än 5 kronor 50 öre utgår grundstatsbidraget med 40 % av det fastställda
daghjälpsbeloppet.
Daghjälpsbidraget börjar utgå när antalet understödsdagar per årsmedlem
i en kassa eller en klass inom en kassa överstiger 3. Det utgår för
kalenderår med viss procentuell andel av kassans sammanlagda kostnader
för daghjälp efter avdrag dock av vad som svarar mot grundstatsbidraget.
Procenttalet bestämmes i förhållande till antalet understödda dagar per
medlem i överensstämmelse med en vid förordningen om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor fogad tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.
Denna tabell är av följande lydelse:
Antal under- stödda dagar
per medlem
Daghjälps- bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda
dagar per
medlem
Antal
understödda
dagar per
medlem
Daghjälps- bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda
dagar per
medlem
Antal under- stödda dagar
per medlem
Daghjälps- bidragets storlek
i % av hela
kostnaden för
understöd vid
olika antal
understödda
dagar per
medlem
0—3
0,0
6
30,3
17
70,1
3,25
3,0
7
37,5
18
71,3
3,50
6,0
8
43,5
19
72,2
3,75
8,9
9
48,7
20
73,0
4
11,9
10
53,1
21
73,7
4,25
14,4
11
56,8
22
74,2
4,50
16,9
12
60,0
23
74,6
4,76
19,4
13
62,7
24
74,8
5
21,9
14
65,0
25
74,9
5,25
24,0
15
67,0
26—35
75,0
5,50
26,1
16
68,7
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
Särskilda bestämmelser:
a) Om antalet understödda dagar per medlem är större än 35, beräknas procenttalet
35
genom att multiplicera 75 med —, där n betecknar antalet understödda dagar per
medlem.
b) Vid annat antal understödda dagar per medlem än sådant, som direkt framgår ur
tabellen, interpoleras lineärt mellan de i tabellen angivna procenttalen, varvid det
erhållna resultatet avrundas till närmaste tiondels procent. Vid lika avstånd sker avrundningen
uppåt.
c) Samma avrundningsregel som under b) tillämpas i fråga om beräkningen av daghjälpsbidraget
för det fall, att antalet understödda dagar per medlem överstiger 35.
Familjetilläggsbidraget utgör 75 % av kassans utgifter för familjetill!ägg
Förvaltningsbidraget
utgår för kalenderår dels med ett i förhållande till
antalet årsmedlemmar i kassan under året beräknat belopp (medlemsbidrag),
dels ock med belopp motsvarande vad under året utgivits i arvode
till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten. Medlemsbidraget
utgör 5 kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som ej överstiger
3 000, 4 kronor per årsmedlem för det antal årsmedlemmar, som
överstiger 3 000 men ej 25 000, och 3 kronor per årsmedlem för det antal
årsmedlemmar, som överstiger 25 000.
I anslutning till att vid 1956 års riksdag antogs ny förordning om erkända
arbetslöshetskassor antogs även ny förordning om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor. I sistnämnda förordning, som utfärdades den
14 december 1956 (SFS nr 630) och träder i kraft den 1 september 1957,
är statsbidragsreglerna i stort sett oförändrade. I fråga om här ovan återgivna
bestämmelser har ändring skett därutinnan, att i fråga om daghjälpsbidraget
den nuvarande begränsningen vid 35 ersättningsdagar per årsmedlem
slopats. Daghjälpsbidraget skall enligt den nya förordningen utgå
med 75 % av kostnaderna för daghjälp, minskade med grundstatsbidraget,
då antalet understödda dagar per medlem uppgår till eller överstiger 26.
I nu förevarande motion yrkas ändring av de regler, enligt vilka grundstatsbidrag
och daghjälpsbidrag utgår. Övriga former av statsbidrag beröres
ej av yrkandena i motionen.
Frågans tidigare behandling
1950 års besparingsutredning framhöll i en promemoria den 14 november
1950, att det syntes böra utredas om inte statens bidrag kunde utformas
så att det under perioder av full sysselsättning utginge med förhållandevis
ringa belopp för att stiga därest en verklig arbetslöshet skulle inträda. Det
gällande systemet torde enligt besparingsutredningen visserligen vara avsett
att verka i sådan riktning men hade ändock i praktiken medfört betydande
statsutgifter även i lägen med brist på arbetskraft.
I direktiven för 1951 års utredning om arbetslöshetsförsäkringen anför
-
5
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
des under hänvisning till besparingsutredningens nämnda uttalanden, att
det borde övervägas huruvida det vore möjligt att i högre grad än vad som
vore fallet utforma bidragsreglerna så att statsbidrag under full sysselsättning
utginge med förhållandevis ringa belopp för att stiga vid större
arbetslöshet.
1951 års utredning uttalade under hänvisning till vad den anfört i olika
sammanhang, att utredningen inte kunde dela besparingsutredningens uppfattning.
Bl. a. hänvisades till vad som sagts om arbetslöshetsförsäkringens
betydelse även i tider med hög sysselsättning. Vad statsbidragssystemet
angår är detta, anförde utredningen, f. n. i utpräglad grad anordnat så att
statsbidragsprocenten är låg när arbetslösheten är låg men stiger med
ökande arbetslöshet. Enligt utredningens mening borde staten — med bibehållande
i övrigt av systemets principiella uppläggning — lämna ett
effektivare stöd i sådan form att en böjning över lag av försäkringsersättningarna
garanterades. Detta kunde endast ske genom att de bidragsformer
— främst grundstatsbidraget — som utgår med samma procenttal
oberoende av arbetslöshetens storlek förbättrades.
Vid 1953 års riksdag framlades i proposition nr 166 förslag till en
betydande höjning av de belopp, varmed ersättning vid arbetslöshet kan
utgå från de erkända arbetslöshetskassorna. I propositionen föreslogs också
vissa höjningar av statsbidragen till de erkända arbetslöshetskassorna.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sträng, anförde i propositionen
bl. a., att kostnaderna för hjälp vid arbetslöshet utan tvivel vore
av den arten, att de till avsevärd del borde bäras av samhället. Den i propositionen
föreslagna kostnadsfördelningen kunde sägas innebära, att de
försäkrade skulle svara för minst cirka 40 % av understödskostnaderna
vid sådan arbetslöshet som förekommit under det senaste årtiondet. Emellertid
borde framhållas, att statens andel bleve avsevärt lägre, om man
såge till arbetslöshetskassornas inkomster, vilket berodde på att en icke
obetydlig del av inkomsterna ginge till fondering. Den föreslagna ökningen
av statens kostnadsandel torde enligt departementschefen i föreliggande
läge vara en förutsättning för en snabb höjning av ersättningsnivån. För
att arbetslöshetskassorna skulle få en tillräckligt hållbar grund för att i
praktiken kunna genomföra den åsyftade förbättringen av ersättningarna
syntes det ofrånkomligt, att åtminstone för den närmaste framtiden definitiv
ställning toges till vissa principfrågor beträffande bl. a. försäkringens
finansiering. Den bästa effekten av ett ökat statligt stöd torde enligt departementschefen
ernås, om stödet finge formen av ett förbättrat grundstatsbidrag.
Ett sådant bidrag av den föreslagna storleken gåve kassorna
möjlighet att omedelbart företa en betydande höjning av daghjälpen. Vidare
bundes därigenom även kassor med låg arbetslöshetsrisk vid försäkringen.
Beträffande dessa kassor förelåge eljest en viss risk för att de
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
skulle frigöra sig för att slippa den statliga kontrollen med arbetsförmedlingstvång
för arbetslösa medlemmar in. m.
I två likalydande motioner hemställdes bl. a., att riksdagen måtte bifalla
propositionen med den ändringen att grundstatsbidraget sänktes med
omkring en tredjedel och att skalan för daghjälpsbidraget utformades så
att statsbidraget stege från tre procent vid 3,25 understödsdagar per årsmedlem
till 80 å 85 % vid minst 26 understödsdagar.
Propositionen och motionerna behandlades av sammansatt stats- och
andra lagutskott i dess utlåtande nr 7. Utskottet föreslog, att riksdagen
med avslag å motionerna, såvitt de avsåge statsbidragsreglerna, måtte antaga
de genom propositionen framlagda förslagen till ändring i förordningen
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets förslag.
Genom de år 1953 beslutade ändringarna om statsbidrag höjdes grundstatsbidraget
från 75 öre för varje dag, för vilken daghjälp utgivits, till
— enligt regler för vilka ovan redogjorts — högst 5 kronor. I fråga om
daghjälpsbidraget, för vilket procentsatserna senast fastställts år 1941, och
f amUjetilläg g sbidrag et gjordes ingen ändring. Emellertid ökades statens
kostnader för dessa bidrag, enär bidragen utgår med viss procent av daghjälp
resp. familjetillägg samt en väsentlig höjning av understödsbeloppen
genomfördes. Beträffande slutligen förvaltningsbidraget höjdes detta med
vissa belopp.
Vid 1954 års riksdag framställdes i två likalydande motioner, 1:240
av herr Arrhén och 11:420 av herr Håstad in. fl., yrkanden av i princip
samma innehåll som i de nu ifrågavarande motionerna.
Andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr 14 de i motionerna framställda
yrkandena. Utskottet framhöll därvid bl. a., att genom beslut vid
1953 års riksdag möjliggjorts en väsentlig förbättring beträffande ersättningarna
från arbetslöshetskassorna och att det för kassorna uppenbarligen
vore av betydelse, då de genomförde den beslutade förbättringen av
ersättningarna, att de antagna grunderna för statsbidragen icke alltför
snart ändrades.
Riksdagen godtog utskottets yttrande.
Samma yrkanden som framställts vid 1954 års riksdag återkom vid
195 5 års riksdag i två likalydande motioner, I: 167 av herr Arrhén och
II: 298 av herr östlund m. fl.
Andra lagutskottet intog även denna gång avvisande hållning till de
framställda yrkandena och avstyrkte i sitt utlåtande nr 5 motionerna. Därvid
framhöll utskottet bl. a., att statsbidragssystemet redan vore så anordnat,
att statsbidraget vore förhållandevis lågt vid ringa arbetslöshet men
stege hastigt vid ökande arbetslöshet. De i motionerna föreslagna ändringarna
skulle, framhöll utskottet vidare, ehuru de kunde komma att
drabba enskilda kassor hårt, icke medföra någon mera avsevärd accentue
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
7
ring av det sätt, på vilket statsbidragssystemet sålunda anordnats, och
skulle ej heller möjliggöra någon mera betydande sänkning av statsanslagen
ens vid dåvarande fulla sysselsättning.
Riksdagen fattade beslut i enlighet med utskottets yttrande.
Motsvarande yrkanden framställdes jämväl vid 1956 års riksdag i
de likalydande motionerna 1: 228 av herr Bergh, Ragnar, samt II: 500 av
herrar Nilsson i Bästekille och Svensson i Krokstorp.
Sammansatta stats- och andra lagutskottet avstyrkte i sitt utlåtande nr
1 motionerna.
Riksdagen godtog utskottets yttrande.
Den vid samma riksdag framlagda propositionen nr 1A4, innehållande
bl. a. förslag till ny förordning om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor,
upptog de tidigare gällande statsbidragsreglerna i stort sett oförändrade.
Andra lagutskottet tillstyrkte propositionen i berörda del utan erinran,
och riksdagen fattade beslut i enlighet därmed.
Utskottet
Sedan den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen trädde i verksamhet
år 1935 har rörelsen efter hand vuxit till att numera omfatta omkring
1 250 000 försäkrade. Med försäkringsformen är förenade sådana fördelar
såväl för den enskilde som för samhället, att arbetslöshetsförsäkringen
framstår som den lämpligaste formen för kontanthjälp vid arbetslöshet.
Det är därför ett viktigt samhällsintresse att understöj da den vidare utvecklingen
av de erkända arbetslöshetskassornas verksamhet.
En väsentlig förbättring av de ersättningar som vid arbetslöshet utgår
till medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna möjliggjordes genom
beslut vid 1953 års riksdag. I samband härmed höjdes bl. a. grundstatsbidragen
till kassorna. För de enskilda arbetslöshetskassorna måste det
uppenbarligen vara av stor vikt, att grunderna för statsbidragen icke alltför
snart ändras. Det måste även betraktas som ett samhällsintresse, att också
kassor med relativt låg arbetslöshetsrisk, vilka icke eller i allenast ringa
mån kommer i åtnjutande av daghjälpsbidrag, bindes vid försäkringen och
därmed underställes den statliga kontrollen med arbetsförmedlingstvång för
arbetslösa medlemmar m. m.
Statsbidragssystemet är redan så utformat, att statsbidraget är förhållandevis
lågt vid ringa arbetslöshet men stiger hastigt vid ökande arbetslöshet.
De i motionerna föreslagna ändringarna skulle, ehuru de kunde
komma att drabba enskilda kassor hårt, icke medföra någon mera avsevärd
accentuering av den princip, efter vilken statsbidragssystemet sålunda anordnats.
Ej heller skulle ändringarna medföra någon mera betydande sänkning
av statsanslagen ens vid den fulla sysselsättning, som för närvarande
råder.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
Riksdagen har ettvart av åren 1953—1956 avslagit motioner med yrkanden
syftande till utformning av statsbidragsreglerna efter i stort sett samma
grunder, som anges i nu ifrågavarande motioner. De regler angående statsbidrag,
som antogs av 1953 års riksdag, har i alla väsentliga delar ånyo
fastslagits i den förra året antagna nya förordningen om statsbidrag till
erkända arbetslöshetskassor. Sedan frågan sålunda senast var föremål för
riksdagens bedömande har enligt utskottets mening icke inträffat något
som skulle motivera ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida.
På grund av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka de i motionerna
föreslagna ändringarna i fråga om statsbidragen till de erkända
arbetslöshetskassorna.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, I: 326 och II: 410, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 26 februari 1957
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist, fru
Svenson, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Lars Larsson och Edström;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg, fru
Ekendahl, herrar Bengtsson i Varberg*, fröken Höjer*, fru Eriksson i Ängelholm,
herrar Larsson i Hedenäset och Lothigius*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Mannerskantz och Lothigius, som under åberopande av innehållet
i förevarande motioner, I: 326 och II: 410, ansett att utskottet bort
hemställa, att riksdagen med bifall i huvudsaklig del till motionerna måtte
för sin del
a) antaga följande förslag till
Andra lagutskottets utlåtande nr 7 år 1957
9
FÖRORDNING
om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 14 december 1956
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
Härigenom förordnas att 2 § förordningen den 14 december 1956 om
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor skall erhålla följande ändrade
lydelse:
2 §.
Grnndstatsbidrag utgår, där ej annat följer av vad nedan sägs, för varje
dag, för vilken daghjälp utgivits, med dels ett grundbelopp av en krona
50 öre vid en daghjälp av fem kronor, dels ock ett tilläggsbelopp av 15 öre
för varje hel krona, varmed daghjälpen överstiger fem kronor; dock må
grundstatsbidraget ej i något fall uppgå till högre belopp än tre kronor 30
öre för varje understödsdag.
Har daghjälpen fastställts till lägre belopp än fem kronor, skall grundstatsbidraget
utgå med 30 % av det fastställda beloppet.
För dag, då---styckena sägs.
Denna förordning träder i kraft den 1 september 1957.
b) besluta att den som bilaga till förordningen den 14 december
1956 om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor
fogade tabellen skall ändras på sätt nedan angives.
Daghiälps-
Daghjälps-
Daghjälps-
bidragets storlek
bidragets storlek
bidragets storlek
Anlal ersätt- ningsdagar
per medlem
i % av hela
bidragsunder- laget enligt 3 §
Antal ersätt- ningsdagar
i % av hela
bidragsunder- laget enligt 3 §
Antal ersätt- ningsdagar
per medlem
i % av hela
bidragsunder- laget enligt 3 §
vid olika antal
per medlem
vid olika antal
vid olika antal
ersättningsdagar
ersättningsdagar
ersättningsdagar
per medlem
per medlem
per medlem
0—3
0,0
6
36,7
17
78,1
3,25
4,0
7
44,2
18
79,6
3,50
7,8
8
50,4
19
80,9
3,75
11,4
9
55,7
20
82,0
4
14,8
10
60,2
21
82,9
4,25
18,2
11
64,0
22
83,6
4,50
21,4
12
67,2
23
84,2
4,75
24,4
13
70,0
24
84,6
5
27,2
14
72,4
25
84,8
5,25
29,8
15
74,5
26 och
85,0
5,50
32,2
10
76,4
däröver
Särskilda bestämmelser----sker avrundning uppåt.
2—sos 57
Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 7
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.