Sök i Ratio Lex

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

1957-02-26 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1957:8, Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en provisorisk

förbättring av folkpensionerna m. m.

Andra lagutskottet har till behandling i ett sammanhang förehaft fyra

inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 325 i första kammaren av herrar

Norling och öhman samt nr 393 i andra kammaren av herr Senander m. fl.,

dels motionen nr 1 i andra kammaren av herr Spångberg m. fl.,

dels ock motionen nr 55 i andra kammaren av herr Senander m. fl.

I motionerna I: 325 och II: 393 yrkas »att riksdagen måtte besluta om

en provisorisk höjning av allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension

eller hustrutillägg för år räknat med 160 kr. för gift pensionsberättigad,

vars make åtnjuter ålderspension eller tilläggspension eller vars

hustru uppbär hustrutillägg, och 200 kr. för annan pensionsberättigad,

samt att bidrag enligt lagen den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar

med barn höjes med 160 kr. för år».

Motionen II: 1 utmynnar i yrkande »att riksdagen måtte besluta sådan

ändring av lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn, att bidrag

utgår till den som handhar den verkliga vården av barnet».

I motionen II: 55 hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

anhåller om förslag snarast möjligt i syfte att åstadkomma full jämställdhet

mellan invalidpensionärer och ålderspensionärer».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sina yrkanden

får utskottet hänvisa till motionerna II: 1, II: 55 och II: 393.

Huvuddragen av gällande bestämmelser

Förmåner enligt folkpensioneringslagen

Gällande lag om folkpensionering, som är av den 29 juni 1946 och som

ändrats ett flertal gånger, senast år 1956, skiljer mellan å ena sidan ålderspension,

som utgår efter fyllda 67 år, samt å andra sidan invalidpension,

sjukbidrag och änkepension, vilka förmåner utgår för tid dessförinnan.

Genom lagen den 1 juni 1956 om höjning av folkpensionerna m. m. bär

dessa förmåner fr. o. in. den 1 juli 1956 ökats med s. k. standardförhöjning.

1—3B8 57 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

På förmånerna utgår vidare indextillägg, vilkas antal fr. o. in. den 1 februari

1957 har höjts från fyra till fem.

Ålderspensionen utgöres i första hand av allmän ålderspension. Denna

förmån, som inte är inkomstprövad, utgår f. n. för nedan angivna kategorier

med följande belopp för år räknat. För gift pensionsberättigad, vars make

jämväl åtnjuter ålderspension eller uppbär invalidpension (sjukbidrag),

vari ingår tilläggspension, eller vars hustru åtnjuter hustrutillägg, utgår

pensionen med 1 360 kr. i grundbelopp, 160 kr. i standardförhöjning och

200 kr. i indextillägg (fem tillägg å 40 kr.) eller sammanlagt 1 720 kr. För

gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter invalidpension (sjukbidrag)

som utgöres av enbart grundpension, utgår 1 500 kr. i grundbelopp, 200 kr.

i standardförhöjning och 250 kr. i indextillägg (fem tillägg å 50 kr.) eller

tillhopa 1 950 kr. För annan pensionsberättigad utgår slutligen 1 700 kr. i

grundbelopp, 200 kr. i standardförhöjning och 250 kr. i indextillägg (fem

tillägg å 50 kr.) eller sammanlagt 2 150 kr.

Invalidpension utgår till den, som på grund av kropps- eller sinnessjukdom,

sinnesslöhet, vanförhet eller annat lyte är ur stånd att försörja sig

genom sådant arbete som motsvarar hans krafter och färdigheter, under

förutsättning att nedsättningen av arbetsförmågan kan anses som varaktig.

Den som är blind skall alltid anses lida av sådan höggradig nedsättning av

arbetsförmågan som berättigar till invalidpension.

Sjukbidrag utgår till den som oavbrutet under minst sex månader lidit av

sådan höggradig nedsättning av arbetsförmågan som erfordras för erhållande

av invalidpension. Nedsättningen behöver emellertid inte vara varaktig,

utan det räcker med att den kan antagas bli bestående ytterligare

avsevärd tid.

Invalidpension och sjukbidrag utgår högst med belopp som motsvarar

ålderspensionen för nyss angivna personkategorier, dock att de därvid

nämnda grundbeloppen här är uppdelade å 200 kr. i grundpension och resten

i tilläggspension. Tilläggspensionen är inkomstprövad men inte grundpensionen.

Änkepension utgår till änka, som fyllt 55 år, under förutsättning att hon

uppnått denna ålder senast under det kalenderår, varunder mannen avlidit,

och att hon varit gift med honom minst fem år. Om särskilda skäl föranleder

därtill, kan dock änkepension utgå, även om änkan uppnått 55 års

ålder efter det kalenderår, då mannen avlidit, eller varit gift med honom

kortare tid än fem år. I sådant fall utges änkepensionen likväl inte förrän

änkan fyllt 55 år. Änkepensionen, som är inkomstprövad, utgår f. n. med

högst 1 360 kr. om året i grundbelopp, 160 kr. i standardförhöjning och 200

kr. i indextillägg (fem tillägg å 40 kr.) eller sammanlagt 1 720 kr. Änkepension

tillkommer inte änka, som åtnjuter folkpension i annan form. Ingår

en änka nytt äktenskap, upphör hennes rätt till änkepension.

Hustrutillägg utgår till pensionsberättigad mans hustru, om hon fyllt

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

3

60 år och makarna varit gifta minst fem år. När särskilda skäl föranleder

därtill, kan hustrutillägg utgå, oaktat hustrun inte fyllt 60 år eller makarna

inte varit gifta minst fem år. Hustrutillägget är inkomstprövat och utgår

med högst samma belopp som änkepensionen. Hustrutillägg utgår inte till

hustru, som själv åtnjuter folkpension, och utgår endast om det överstiger

belopp, varmed mannens folkpension skall minskas, då hustrutillägg beviljas.

Rörande indextilläggen må nämnas följande. Socialstyrelsen skall verkställa

beräkning av förhållandet mellan det allmänna prisläget under varje

månad och prisläget i december 1951. På grundval härav fastställer Kungl.

Maj :t senast den 5 i andra månaden efter den, som beräkningen avser, det

procenttal (pensionspristalet), som utmärker angivna förhållande. Sålunda

fastställt pensionspristal skall gälla under tredje månaden efter den, som

beräkningen avser. För varje hel mångfald av tre, varmed pensionspristalet

överstiger 100, utgör indextillägget för år räknat — såsom framgår av det

föregående — 40 kr. för gift pensionsberättigad, vars make åtnjuter ålderspension

eller tilläggspension eller vars hustru uppbär hustrutillägg, ävensom

för änkepensionsberättigad och för hustru, som uppbär hustrutillägg,

samt 50 kr. för annan pensionsberättigad. Om pensionspristalet, efter att

ha stigit med hel mångfald av tre, åter nedgår, skall indextillägget utgå efter

oförändrade grunder, så länge pensionspristalet överstiger närmast lägre

hela mångfald av tre. Det för mars 1957 gällande pensionspristalet utgör

115, vilket innebär att fem indextillägg utgår.

Allmän ålderspension, tilläggspension, änkepension och hustrutillägg

liöjes i förekommande fall med kommunalt bostadstillägg, blindlillägg och

vårdtillägg.

Varje kommun äger besluta, att kommunalt bostadstillägg skall utgå i

kommunen. Därvid äger kommunen bestämma såväl tilläggets storlek som

grunderna i övrigt för beräkningen. I sistnämnda hänseende gäller dock

vissa begränsningar, bl. a. att inkomstprövning av tillägget skall ske enligt

folkpensioneringslagens regler.

Utöver ålderspension, invalidpension och sjukbidrag utgår i vissa fall

blindtillägg till den som är hlind och vårdtillägg till den som eljest är ur

stånd atl reda sig själv och på grund härav är i behov av ständig tillsyn och

vård. Dessa tillägg, som inte är inkomstprövade, utgör 1 000 kr. om året.

Vidare hör omnämnas det s. k. hjälplöshetstillägget, som innebär att i

vissa fall, då vederbörande är berättigad till invalidpension eller sjukbidrag

men inkomstprövningen av den i dessa förmåner ingående tilläggspensionen

skulle medföra alt denna pension bleve ringa eller ingen, likväl kan ulges

tilläggspension med belopp upp till 1 100 kr. om året. Vad nu sagts gäller

fall, då gift pensionsberättigad, vars make ej åtnjuter folkpension, blivit helt

oförmögen lill arbete före 60 års ålder samt särskilda skäl talar för utgivande

av högre tilläggspension än eljest.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

Inkomstprövningen innebär, att tilläggspension, änkepension, hustrutilllägg

och kommunalt bostadstillägg minskas med en tredjedel av den del av

den pensionsberättigades årsinkomst, som ligger mellan 1 000 och 1 400 kr.,

och med två tredjedelar av inkomst därutöver. För gift pensionsberättigad

är motsvarande gränsbelopp 750 resp. 1 050 kr.

Rörande beräkningen av vederbörandes årsinkomst skall blott nämnas,

att folkpension, barnbidrag och sjukhjälp från allmän sjukkassa inte räknas

såsom inkomst, att förmögenhet överstigande 10 000 kr. (för gift pensionsberättigad

7 500 kr.) medför höjning av årsinkomsten med 10 % av det

belopp, varmed förmögenheten överstiger nämnda gränsbelopp, samt att

gift pensionsberättigads årsinkomst och förmögenhet anses utgöra hälften

av makarnas sammanlagda årsinkomst resp. förmögenhet.

I detta sammanhang må nämnas, att gift pensionsberättigad, när särskilda

skäl töreligger därtill, kan anses såsom ogift vid folkpensioneringslagens

tillämpning. Vidare kan ogift pensionsberättigad, vilken sedan avsevärd

tid sammanlever med annan under äktenskapsliknande förhållanden,

anses såsom gift med denne.

Folkpensioneringen finansieras av staten med bidrag av kommunerna såvitt

angår de inkomstprövade förmånerna samt vårdtilläggen. Staten tillgodogör

sig vidare de folkpensionsavgifter, som upptages i samband med

de allmänna skatterna, samt avkastningen av folkpensioneringsfonden.

Bidrag till änkor och änklingar med barn

Folkpensionsförmånerna kompletteras med vissa andra förmåner, bland

dem de s. k. änke- och änklingsbidragen, varom bestämmelser finnes i lagen

den 26 juli 1947 om bidrag till änkor och änklingar med barn. Enligt denna

äger änka eller änkling, som under sin vårdnad har barn i äktenskapet med

den avlidne maken eller annat barn, vilket vid makens död stadigvarande

vistades i makarnas hem, erhålla bidrag av allmänna medel för egen del.

Bidrag utgår dock endast under förutsättning att barnet inte fyllt 12 år och

alt vårdnadshavare!! stadigvarande bor tillsammans med barnet. Rätt

till bidrag föreligger ej, om vårdnadshavaren åtnjuter folkpension. Ingår

vårdnadshavare!! nytt äktenskap, upphör rätten till bidrag. Vid tillämpningen

av lagen skall barn, som adopterats av makar eller av faders eller

moders make, anses som barn i äktenskapet mellan makarna. Till storleken

motsvarar bidraget änkepensionen och förliöjes liksom denna med

standardförhöjning och indextillägg. Kommun kan besluta att till bidragsberättigad

skall utgå kommunalt bostadstillägg. Beträffande bidragen och

deras finansiering gäller i övrigt i tillämpliga delar vad i folkpensioneringslagen

stadgas om änkepension, indextillägg och kommunalt bostadstillägg.

Bestämmelser rörande vårdnaden om barn finns i 6 kapitlet föräldrabalken.

Där stadgas att barn i äktenskap står under föräldrarnas vårdnad

till dess det fyllt 21 år eller ingått äktenskap. Om föräldrarna på grund

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

5

av söndring lever åtskilda har rätten på ansökan av endera att förordna,

vilken av dem som skall ha vårdnaden eller, om inte alla barnen bör stå

under den enes vårdnad, hur de skall fördelas mellan föräldrarna. Om det

med hänsyn till barnens bästa finnes uppenbart, att ingendera av föräldrarna

bör utöva vårdnaden, skall denna anförtros åt särskilt förordnad

förmyndare. Dör en av föräldrarna, tillkommer vårdnaden den andre. Är

bägge föräldrarna döda, utövas vårdnaden av förmyndaren. Vid adoption

skall adoptanten med avseende å vårdnaden helt träda i de naturliga föräldrarnas

ställe. Är någon adopterad av makar eller bar ena maken adopterat

den andres barn, skall barnet därvid anses vara deras gemensamma.

Barn utom äktenskap står under moderns vårdnad till dess det fyllt 21 år

eller ingått äktenskap. Om föräldrarna är ense om att fadern skall träda

i moderns ställe, skall han, om han är lämplig därtill, av rätten förordnas att

övertaga vårdnaden om barnet. Om modern finnes icke vara lämplig att

utöva vårdnaden eller om hon avlider, skall rätten överflytta vårdnaden å

fadern eller särskilt förordnad förmyndare.

Från den vårdnad om ett barn som sålunda antingen omedelbart tillkommer

barnets föräldrar (adoptivföräldrar) eller endera av dem eller

också av domstol anförtros åt endera av föräldrarna eller åt särskilt förordnad

förmyndare har man att skilja den faktiska vården om barnet.

Vårdnadshavaren ansvarar för att barnet får vård, inbegripet uppehälle,

samt fostran och utbildning enligt vissa i föräldrabalken angivna normer

men behöver icke nödvändigtvis själv taga del i den fysiska och psykiska

omvårdnaden om barnet. Vårdnaden innefattar rätt och även skyldighet

att träffa för detta ändamål nödvändiga beslut och att i övrigt bestämma

angående barnets personliga angelägenheter i enlighet med de normer och

inom de gränser som angivits, särskilt i familjerätten.

1953 och 1956 års beslut om standardhöjning av folkpensionerna

År 1953 genomfördes på förslag av Kungl. Maj :t en standardhöjning av

folkpensionerna. I propositionen härom (nr 15) framhöll dåvarande chefen

för socialdepartementet, statsrådet Sträng, bl. a. att den fortgående allmänna

produktionsstegringen medfört, att de i arbetslivet verksamma överlag

inte blott fått täckning för de sedan år 1946 stegrade levnadskostnaderna

utan även erhållit eu avsevärd standardförbättring. Denna standardförbättring

hade inte någon motsvarighet för folkpensionärernas vidkommande.

Det vore emellertid enligt departementschefens mening riktigt, att

även folkpensionärerna bereddes eu rättvis andel i den allmänna standardhöjningen.

Den standardhöjning, som av statsmakterna beslöts år 1953, motsvarade

40 % av grundpensionernas belopp och resulterade i alt detta belopp

jämte då utgående indextillägg blev 75 % högre än de ursprungliga grundpensionerna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 dr 1957

Som av den ovan lämnade redogöi-elsen för gällande bestämmelser

framgår fattades vid 1956 års riksdag beslut om ytterligare standardförbättring

av folkpensionerna att gälla fr. o. m. den 1 juli 1956. I den

proposition (nr 107), varigenom förslag i ämnet förelädes riksdagen, framhöll

föredragande departementschefen, statsrådet Ericsson, bl. a. att sedan

beslutet om standardförhöjning av folkpensionerna fattades vid 1953 års

riksdag, ett betydande ekonomiskt framåtskridande ägt rum, vilket tagit

sig uttryck i en förbättrad levnadsstandard för den i förvärvslivet arbetande

befolkningen. Tiden syntes därför vara inne att överväga frågan om

ytterligare standardhöjning av folkpensionerna. Efter en redogörelse för

de överväganden, som låg till grund för 1953 års beslut om s. k. standardtillägg

för folkpensionerna, anförde departementschefen i propositionen

vidare:

Genom de år 1953 beslutade standardtilläggen avsågs sålunda att giva

pensionärerna del i välståndsutvecklingen till och med år 1952. Sedan

dess har löneutvecklingen i landet fortsatt att vara stigande. Med samma

beräkningsmetoder som användes år 1953 och med beaktande jämväl av

de ändringar i beskattningsreglerna som genomförts sedan dess synes man

komma fram till att en standardhöjning av folkpensionerna, motsvarande

fyra indextillägg, nu skulle vara motiverad.

Vid bedömningen av hithörande spörsmål bör beaktas, att ett stort antal

folkpensionärer genom de från och med år 1954 införda kommunala

bostadstilläggen fått en inte obetydlig standardförhöjning. Det är därför

inte osannolikt att den relativa standard, som för folkpensionärernas del

avsågs med 1953 års beslut, kunnat vidmakthållas för många folkpensionärer

trots att ytterligare standardtillägg inte tillkommit sedan dess.

Vad nu sagts bör dock inte hindra att folkpensionärerna erhåller en

standardförbättring motsvarande fyra indextillägg. Det kan nämligen inte

förnekas att den nuvarande folkpensionen, om inte vid sidan av densamma

finnes andra inkomster, endast medger en blygsam levnadsnivå. Vidare

torde det råda en allmän mening därom att ett mera effektivt pensionssystem

än den nuvarande folkpensioneringen bör genomföras så snart som

möjligt. Ehuru någon ställning ännu ej tagits till frågan, hur ett reformerat

pensionssystem bör vara utformat, kan den standardförbättring, varom nu

är fråga, ses såsom ett steg på vägen mot ett sådant system. Med hänsyn

härtill och då samhällsekonomiska förutsättningar synes föreligga för att

nu genomföra en standardförhöjning motsvarande fyra indextillägg, föreslår

jag att beslut fattas om att folkpensionerna — och även änke- och

änklingsbidragen — förhöjes på angivet sätt.

Kostnaderna för den år 1956 genomförda standardförhöjningen uppskattades

i propositionen till 159,i milj. kr., varav 0,7 milj. kr. avsåg änkeoch

änklingsbidragen. Till bestridande av kostnaderna beräknades kommunerna

komma alt bidraga med 14,3 milj. kr. Kostnadsökningen för

statens del kunde sålunda uppskattas till 144,8 milj. kr.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

7

Tidigare överväganden rörande invalidpensionen

Kungl. Maj:ts förslag till lagen om folkpensionering, som förelädes riksdagen

genom proposition nr 220 år 1946, byggde på ett av socialvårdskommittén

i november 1945 avgivet betänkande med förslag till lag om

folkpensionering (SOU 1945:46). I propositionen anförde föredragande

departementschefen, statsrådet Möller, i fråga om invalidpensionen bl. a.:

Alltifrån folkpensioneringens införande ha de utgående pensionsbeloppens

storlek varit starkt beroende av den pensionsberättigades egna inkomster.

De avgifts- eller grundpensioner, som utgått oberoende av inkomstprövning,

ha varit så obetydliga, att de saknat nämnvärd betydelse

ur försörjningssynpunkt.

Socialvårdskommitténs förslag bibehåller denna anordning fullt ut, såvitt

angår invalidpensionerna. Mot denna ståndpunkt synas mig några

erinringar icke kunna göras. Frågan huruvida invalidpension överhuvud

skall utgå är nämligen beroende av om den pensionssökandes arbetsförmåga

är så nedsatt, att han saknar möjlighet att genom eget arbete försörja

sig. Har han avsevärda egna inkomster, minskas i hög grad presumtionen

för att denna förutsättning för rätt till invalidpension föreligger.

Någon erinran mot kommittéförslaget har icke heller gjorts på denna

punkt, och jag ansluter mig i princip till detsamma. Vad kommittén anfört

till stöd för att ett mindre belopp — 200 kronor — skall utgå såsom

grundpension utan inkomstprövning kan av mig godtagas.

I anledning av propositionen nr 220 väcktes bl. a. motionen 11:486 av

herr Senander m. fl. I denna motion hemställdes, att behovsprövningen

beträffande invalidpensioneringen avskaffades och att invaliderna jämställdes

med ålderspensionärerna.

Första särskilda utskottet, som behandlade propositionen nr 220 och de

i anledning av densamma väckta motionerna, framhöll i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, nr 1, att utskottet kunde i det väsentliga ansluta sig

till vad departementschefen anfört angående frågan om pensionsbeloppen.

Vidare framhöll utskottet, att bifall till det i motionen II: 486 framställda

yrkandet att invalidpensionerna, utom bostadstilläggen, skulle utgå utan

inkomstprövning komme att medföra en mycket betydande kostnadsökning.

Utskottet yttrade vidare:

Socialvårdskommittén har såsom skäl för inkomstprövningens bibehållande

beträffande huvudparten av invalidpensionen och sjukbidraget anfört,

att arbetsinkomstens storlek vore avgörande för huruvida invaliditet

förelåge eller ej samt att, om pensionens storlek ej vore beroende av den

egna inkomsten, hela pensionen måste indragas på en gång då invaliden

börjat återvinna sin arbetsförmåga, ett förhållande som kunde verka direkt

konserverande å invaliditeten. Utskottet anser dessa skäl vara av sådan

styrka att ett slopande av inkomstprövningen för invaliderna ej kan tillstyrkas.

Vid 19M års riksdag hemställdes i eu av herr Senander in. II. väckt

motion, II: 170, att riksdagen måtte besluta vidtaga sådan ändring i den

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr S år 1957

av föregående års riksdag beslutade nya folkpensionslagen, att invalidpensionärerna

jämställdes med ålderspensionärerna och följaktligen befriades

från inkomstprövning.

Andra lagutskottet, som behandlade motionen, framhöll i sitt över densamma

avgivna utlåtande, nr 4, att det i fråga om inkomstprövningen

funnes skäl göra skillnad mellan ålderspension och invalidpension. Utskottet

fortsatte:

Vid 1946 års riksdag framhöll första särskilda utskottet i sitt av riksdagen

godkända utlåtande, att dessa skäl vore av sådan styrka, att ett

slopande av inkomstprövningen för invaliderna icke kunde tillstyrkas.

Sedan riksdagen år 1946 behandlade ifrågavarande spörsmål, har detta

icke undergått någon förändring. Enligt utskottets mening saknas därför

anledning att nu göra någon ändring i lagen om folkpensionering beträffande

inkomstprövningen för invaliderna.

Utskottet hemställde därför, att motionen icke måtte föranleda till någon

riksdagens åtgärd. Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan.

Andra lagutskottet hade vid 19i9 års riksdag att taga ställning till ett

motionsvis framställt yrkande om ändring av reglerna för invalidpension

för det fall att make åtnjuter ålderspension. I sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 12 framhöll utskottet inledningsvis bl. a. att lagen om folkpensionering

vilade på bl. a. de principerna, att folkpensioneringen är en

familjepensionering och att invalidpensionen, frånsett visst grundbelopp,

utgår efter inkomstprövning. Att frångå dessa principer kunde enligt utskottets

mening uppenbarligen ej ifrågakomma.

Vid 1950 års riksdag hemställdes i motionen II: 119 av herr Senander

m. fl. att riksdagen hos Kungl. Maj :t måtte anhålla att Kungl. Maj :t måtte

låta verkställa en översyn av lagen om folkpensionering i syfte att rätta

till bristfälligheterna i lagen och snarast för riksdagen framlägga de förslag,

vartill utredningen kunde föranleda. I motionen uttalades bl. a. att

invalidpensionerna i likhet med ålderspensionerna borde utgå utan inkomstprövning.

Andra lagutskottet avstyrkte i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 40 ifrågavarande utredningskrav.

Även vid 1952 års riksdag framfördes yrkanden i syfte att slopa inkomstprövningen

av invalidpensionerna. I de i anledning av proposition nr

215 väckta likalydande motionerna I: 490 av herr öhman och herr Persson,

Ola, samt II: 655 av herr Holmberg m. fl. hemställdes, att bestämmelserna

om invalidpension och sjukbidrag skulle ändras så, att de som uppbar

dessa pensionsförmåner befriades från inkomstprövning i samma utsträckning

som ålderspensionärerna är befriade från sådan prövning. Sammansatta

stats- och andra lagutskottet som behandlade propositionen och

motionerna i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 5 år 1952 framhöll

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957 9

bl. a. att det må framstå som ett slutligt mål att helt avskaffa all inkomstprövning

inom folkpensioneringen men att detta i dåvarande statsfinansiella

läge icke kunde komma i fråga med hänsyn till de avsevärda kostnader,

som en sådan reform skulle medföra. Utskottet anförde vidare att

utskottet redan av kostnadsskäl icke kunde tillstyrka det i motionerna

I: 490 och II: 655 framförda yrkandet om slopande av inkomstprövningen

såvitt anginge invalidpensioner och sjukbidrag. Vidare hänvisade utskottet

till att 1950 års folkpensionsrevision mot att slopa inkomstprövningen

beträffande invalidpensioner och sjukbidrag jämväl åberopat de svårigheter

detta skulle medföra, då det gällde att anpassa pensionernas storlek

efter försörjningsförmågans nedsättning. I vad mån möjligheter funnes

att komma till rätta med dessa svårigheter kunde, uttalade utskottet i fortsättningen,

icke bedömas utan utredning.

I de vid 1956 års riksdag i samband med propositionen nr 107, vari

förslaget om standardhöjning av folkpensionerna förelädes riksdagen, behandlade

likalydande motionerna I: 512 av herr Mannerskantz och II: 678

av herr Hagård in. fl. samt motionen II: 698 av herr Rinnnerfors yrkades

viss utredning i syfte att höja den i invalidpensionen och sjukbidraget ingående

grundpensionens belopp. Sammansatta stats- och andra lagutskottet

avstyrkte i utlåtande nr 2 år 1956 de ifrågavarande utredningsyrkandena

och hänvisade därvid till det pågående arbetet på en allmän pensionsreform.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

Pensionsfrågans nuvarande läge

Jämlikt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 januari 1947 tillkallades

vissa utredningsmän med uppdrag att verkställa utredning och avgiva

förslag rörande ordnandet av pensionering för anställda i privat tjänst.

Dessa utredningsmän antog benämningen pensionsutredningen. Utredningen

avgav den 21 september 1950 ett principbetänkande om allmän

pensionsförsäkring (SOU 1950:33), vilket i sedvanlig ordning remissbehandlades.

Till fullföljande av det arbete pensionsutredningen påbörjat tillkallades

härefter enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 23 november 1951 särskilda

sakkunniga för utarbetande av slutligt förslag till allmän pensionsförsäkring.

Även dessa sakkunniga antog benämningen pensionsutredningen.

Sedan utredningen avslutat sitt arbete avgav densamma ett den

17 september 1955 dagtecknat betänkande om allmän pensionsförsäkring

(SOU 1955: 32). Betänkandet utmynnade i förslag till lag om allmän pensionsförsäkring.

Sistnämnda betänkande har varit föremål för en omfattande

remissbehandling, vilken avslutades under våren 1956.

Slutligen tillkallades, jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27

2—368 67 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 2 avd. Nr 8

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

januari 1956, en särskild beredning med uppdrag att inom socialdepartementet

biträda vid fortsatt handläggning av frågan om en förbättrad pensionering

och därmed sammanhängande spörsmål. Beredningen, som antog

benämningen allmänna pensionsberedningen, avgav den 1 februari 1957

ett betänkande om förbättrad pensionering (SOU 1957: 7). Beredningen

har däri framlagt bl. a. ett gemensamt förslag om förbättring av det grundläggande

pensionsskyddet. Beträffande förslagets innehåll i denna del får

utskottet hänvisa till betänkandet s. 23—62. Betänkandet remissbehandlas

f. n. I årets statsverksproposition (V ht, p. 109, s. 324) har föredragande

departementschefen förklarat sig räkna med att en på allmänna

pensionsberedningens betänkande grundad proposition skall kunna föreläggas

innevarande års riksdag.

Utskottet

De i förevarande utlåtande behandlade motionerna syftar till ändringar

i skilda hänseenden i fråga om förmånerna enligt folkpensioneringslagen

och den därtill anknutna lagen om bidrag till änkor och änklingar med

barn. I de likalydande motionerna I: 325 och II: 393 yrkas en provisorisk

förbättring av folkpensionerna samt änke- och änklingsbidragen, motsvarande

den vid 1956 års riksdag beslutade standardförhöjningen av dessa

förmåner. Vidare föreslås i motionen II: 55 att riksdagen hos Kungl.

Maj :t skall anhålla om förslag i syfte att invalidpensionerna, i likhet med

vad som gäller i fråga om ålderspensionerna, skall utgå utan inkomstprövning.

I motionen II: 1 hemställes, att riksdagen måtte besluta sådan

ändring i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn, att rätt till

sådant bidrag skall tillkomma även änka eller änkling, som handhar den

faktiska vården om ett barn utan att dock vara vårdnadshavare i rättslig

mening för barnet.

De sålunda framförda förslagen äger alla samband med den mångfald

frågor, vilka inrymmas i det förslag till förbättring av det grundläggande

pensionsskyddet, som allmänna pensionsberedningen framlagt i sitt innevarande

månad offentliggjorda principbetänkande. Chefen för socialdepartementet

har i årets statsverksproposition ställt i utsikt att en på

detta betänkande grundad proposition skall föreläggas innevarande års

riksdag.

Vad beträffar förslaget i motionerna 1:325 och 11:393 om en provisorisk

förbättring av folkpensionerna må framhållas, att beredningen föreslagit

en successiv höjning av dessa förmåner med början den 1 juli 1958.

Mot bakgrunden av den vid fjolårets riksdag beslutade standardhöjningen

av folkpensionerna samt då innevarande års riksdag sålunda torde ha att

taga principiell ståndpunkt till frågan om den framtida utformningen av

det grundläggande pensionsskyddet, saknas det enligt utskottets mening

anledning att nu besluta om en provisorisk förbättring av folkpensionerna.

Utskottet avstyrker därför motionerna 1:325 och 11:393.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957 11

I fråga om invalidpensioneringen liar beredningen uttalat, att dennas

placering inom socialförsäkringssystemet krävde ingående överväganden.

Särskilda undersökningar borde enligt beredningens mening göras rörande

detta problemkomplex, vilket även inrymde bl. a. frågorna om samordningen

mellan denna pensioneringsgren och övriga socialförsäkringar, invaliditetsbegreppet

och inkomstprövningens avveckling.

Även enligt utskottets mening kan vissa invändningar göras mot den

nuvarande utformningen av invalidpensioneringen. Med hänsyn till det

principförslag rörande det grundläggande pensionsskyddet som är att

vänta och vid vars behandling även frågan om invalidpensioneringens ställning

inom socialförsäkringssystemet samt behovet av särskilda undersökningar

rörande detta spörsmål torde få övervägas, bör det enligt utskottets

mening icke komma i fråga att riksdagen nu hemställer om särskilt förslag

i sådant syfte som angives i motionen II: 55. Även denna motion

avstyrkes alltså av utskottet.

Vad avser det i motionen II: 1 framlagda förslaget om viss utvidgning

av rätten till änke- och änklingsbidrag vill utskottet framhalla, att allmänna

pensionsberedningen i sitt betänkande uttalat sig för att de olika

bestämmelserna angående familjepensioneringen borde sammanföras och

göras enhetligare, varigenom en rationellare ordning härutinnan kunde

uppnås. Beredningen har i anslutning härtill föreslagit vissa förändringar

med avseende å de i lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn

reglerade förmånerna. Då det alltså kan väntas, att riksdagen inom kort

har att taga ståndpunkt till den ifrågavarande lagstiftningens ställning

inom pensionssystemet, är det enligt utskottets mening icke lämpligt att i

enlighet med det i motionen II: 1 framförda förslaget nu överväga viss

utvidgning av lagens tillämplighetsområde. Ej heller denna motion bör

därför föranleda någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att förevarande motioner,

1. I: 325 och II: 393,

2. II: 1 samt

3. 11:55,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 26 februari 1957

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Sunne, fru Carlqvist,

fru Svenson, herrar Mannerskantz, Grönkvist, Lars Larsson och Edström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo*, Nilsson i Göteborg,

fru Ekendahl, herr Bengtsson i Varberg*, fröken Höjer*, fru Eriksson i

Ängelholm, herrar Larsson i Hedenäset och Lothigius*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Sthlm 1957. K. L. Beckmans Boktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.