Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lijdelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

1957-02-06 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:1, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lijdelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

1

Sr 1

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning om ändrad lijdelse av 10 § 2 mom.

folkbokföringsförordningen den 28 juni 1946 (nr 469).

Genom en den 10 januari 1957 dagtecknad proposition, nr 31, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen hilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat

förslag till

förordning om ändrad lydelse av 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen

den 28 juni 1946 (nr 469)

Härigenom förordnas, att 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen den

28 juni 19461 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

10

Gällande lydelse:

2 mom. I varje ---------

Avgångsregistret skall vart tionde

år, eller om med hänsyn till församlingens

storlek eller befolkningens

rörlighet så erfordras, oftare genom

pastors försorg avskrivas i en avgångslängd,

varav ett av pastor

bestyrkt exemplar skall för arkivering

tillställas vederbörande landsarkiv.

Avskrivna kort skola förstöras.

§-

Föreslagen lydelse:

------- i 27 § förmäles.

Avgångsregistret skall genom pastors

försorg avskrivas i en a vgångslängd.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det genom propositionen

framlagda förslaget får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas

i det följande, hänvisa till propositionen.

1 Senaste lydelse av 10 § 2 mom. se 1952: 336.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. Sand. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att föreskriften om skyldighet för pastor att

tillställa landsarkiv ett bestyrkt exemplar av avgångslängden skall upphävas.

I anslutning därtill föreslås även att i folkbokföringsförordningen

meddelade bestämmelser rörande bl. a. den tid, inom vilken avgångslängd

skall upprättas, skall utgå ur förordningen. Erforderliga föreskrifter skall i

stället utfärdas i administrativ ordning.

Gällande bestämmelser m. m.

I 10 § 2 mom. folkbokföringsförordningen stadgas bl. a., alt i varje församling

skall föras ett avgångsregister. Detta register består enligt 31 §

1 mom. kyrkobokföringskungörelsen den 30 december 1946 (nr 801) av

avtryckskort för dem som utflyttat till annan församling, utvandrat, avlidit

eller överförts till boken över obefintliga.

Avgångsregistret skall enligt 10 § 2 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen

vart tionde år, eller om med hänsyn till församlingens storlek

eller befolkningens rörlighet så erfordras, oftare genom pastors försorg avskrivas

i en avgångslängd. Ett bestyrkt exemplar av denna längd skall för

arkivering tillställas vederbörande landsarkiv. Avskrivna kort skall förstöras.

32 § kyrkobokföringskungörelsen upptager vissa föreskrifter om vad avgångslängd

skall innehålla. Formulär till avgångslängd fastställes av riksbyrån

för folkbokföringen med stöd av 69 § kyrkobokföringskungörelsen.

Sedan statistiska centralbyrån i skrivelse den 6 april 1954 hemställt om

riksarkivets yttrande rörande fråga om formulär till avgångslängd, har

landsarkivarien i Uppsala, Sten Engström, i ett den 15 april 1954 dagtecknat,

till riksarkivet ställt yttrande i frågan uttalat bl. a., att någon omskrivning

av avgångsregister till avgångslängd inte borde komma till stånd innan

innebörden av gällande bestämmelser blivit klarlagd. I yttrandet framhålles,

att den åsyftade bestämmelsen, tagen strängt efter ordalydelsen, visserligen

inte behövde tolkas så att ett av exemplaren omedelbart skulle överlämnas

till landsarkivet. Den utsäger, att ett av pastor bestyrkt exemplar av avgångslängden

skall tillställas vederbörande landsarkiv, men den säger inte,

att detta skall ske omedelbart efter utskrivningen. Bestämmelsen lade således

rent formellt intet hinder i vägen för att längden bleve utskriven i detta

enda exemplar, vilket skulle behållas av pastorsämbetet till dess det i vanlig

ordning, d. v. s. normalt efter 100 år, skulle inlevereras till landsarkivet.

Bortsett från att en sådan tolkning inte vore genomförbar i fråga om de

pastorsämbeten som är dispenserade från leverans till landsarkiv (inom

Uppsala landsarkivdistrikt omkring fyrtio), vore det dock klart, att tolkningen

inte stode i överensstämmelse med lagstiftarens mening. Så fattat, och

såsom innebärande, att det ena exemplaret omedelbart skall överlämnas till

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957 3

landsarkiv, vore likväl stadgandet enbart olyckligt. Landsarkivarien anför

vidare.

För forskningen kominer detta exemplar icke till någon nämnvärd nytta,

förrän församlingsböckerna för samma tid i vanlig ordning avlämnats till

landsarkiven; utan tillgång till dem blir nämligen avgångslängden blott ett

hjälpmedel att följa en persons flyttningar framåt i tiden — som sådant

utmärkt — men värdelös för sådant sökande bakåt i tiden som tillhör alla

större person- och släkthistoriska forskningsuppgifter. Ytterligare kommer

användningen av exemplaret i fråga att begränsas därav, att allmänheten

för lång tid framåt kommer att söka de upplysningar, det kunde ge, hos

pastorsämbetena. I den mån åter som församlingsböckerna inlevereras, blir

exemplaret överflödigt genom att det andra exemplaret likaledes inlevereras

i ungefärligen samma ordning. Det förra kommer sålunda i stort sett att för

all framtid endast upptaga utrymme i onödan. Viktigare är likväl, som jag

ser saken, att hela tanken att förse landsarkiven med ett enkom för deras

räkning förfärdigat exemplar är främmande icke blott för nutida syn på

arkivväsendet över huvud utan också med landsarkivinstruktionens definition

av landsarkivens uppgift: att mottaga pastorsämbetens och andra ifrågakommande

lokalmyndigheters arkivalier, d. v. s. deras organiskt tillkomna

tjänstehandlingar, icke att insamla allsköns upplysningsmaterial

för vare sig personhistorisk eller annan forskning.

I och för sig vore intet att invända mot att avgångslängden utskrives i

två exemplar, om blott intet av dessa avlämnas till landsarkiv förrän efter

vanlig leveransfrist; i så fall vore det möjligt att tillgodose ett från vissa håll

uttalat önskemål, att ett exemplar finge för all framtid behållas av pastorsämbetena.

Riksarkivet anluter sig i sitt den 23 april 1954 dagtecknade yttrande till

statistiska centralbyrån till de av landsarkivarien i Uppsala anförda synpunkterna.

Statistiska centralbyrån framhåller i skrivelse till Kungl. Maj :t den 24

mars 1956 att man vid tolkningen av nu gällande stadgande torde få utgå

från att det vore meningen att avgångslängden skall upprättas i mer än ett

exemplar.

Centralbyrån hemställer att 10 § 2 mom. andra stycket folkbokföringsförordningen

måtte ändras eller, om det där behandlade ämnet ansåges böra

regleras genom föreskrifter givna i administrativ ordning, upphävas, och att

i stället meddelades sådana bestämmelser, att avgångslängd behövde upprättas

endast i ett exemplar, vilket skall avlämnas till landsarkiv efter vanlig

leveransfrist. I samband därmed syntes, uttalar centralbyrån, gallringsföreskriften,

att avskrivna kort skall förstöras, lämpligen kunna få den formuleringen,

att avskrivna kort må förstöras.

Departementschefen

Statistiska centralbyrån bar i sin skrivelse föreslagit att avgångslängd

skall upprättas i allenast ett exemplar och har ifrågasatt, huruvida inte

frågan om avgångsregistrens avskrivande i avgångslängd kan regleras genom

i administrativ ordning utfärdade föreskrifter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 1 år 1957

Vad först beträffar frågan huruvida en särskild avskrift skall göras av

avgångslängden för att omedelbart tillställas vederbörande landsarkiv, anser

jag att så inte bör ske. Längderna saknar uppenbarligen — intill dess kyrkoböckerna

för den tidsperiod avgångslängderna omfattar blivit inlevererade

till landsarkiven — betydelse för dessa. Avgångslängd bör alltså även enligt

min mening upprättas i allenast ett exemplar, vilket skall förvaras i församlingen

till dess det i förekommande fall skall, jämte kyrkoböckerna, inlevereras

till vederbörande landsarkiv. Jag vill i delta sammanhang erinra

om att, för den händelse pastor skulle finna det behövligt för församlingsarbetet

eller kyrkobokföringen att för all framtid ha tillgång till en avgångslängd,

10 § 3 mom. folkbokföringsförordningen bereder möjlighet att göra

en avskrift av längden.

Vad åter beträffar frågan om att ur förordningen utmönstra övriga i

10 § 2 mom. meddelade bestämmelser, anser jag i likhet med statistiska

centralbyrån att i administrativ ordning bör regleras hur ofta avgångsregistret

skall avskrivas och hur det skall förfaras med avskrivna kort. Däremot bör

i förordningen alltjämt stadgas skyldighet för pastor att låta avskriva registret

i en avgångslängd.

Utskottet

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget och får därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 6 februari 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Hermansson, Göran

Karlsson, Georg Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och Knut Johansson*;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Eriksson i

Sandby, fru Torbrink, herrar Hansson, Carlsson i Stockholm, Munktell* och

Hamrin i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

570152 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:68 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 23 kap, 3 och 20 §§ rättegångsbalken. a1 i texten