Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i vissa hänseenden av flottningslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Näsgård m. fl. samt nr 266 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.

1957-03-19 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i vissa hänseenden av flottningslagstiftningen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Näsgård m. fl. samt nr 266 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

1

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i vissa hänseenden

av flottningslagstiftningen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 224 i första kammaren av herr Näsgård m. fl.

samt nr 266 i andra kammaren av herr Larsson i Hedenäset m. fl.

I motionerna, som är likalydande, hemställes

»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om förslag till

nästkommande års riksdag till ändring av flottningslagstiftningen i följande

hänseenden:

dels att förvaltningen av de allmänna flottlederna skall med samma inflytande

tillkomma vardera kategorien skogsägare och sådana flottande

som icke utövar inflytande i förvaltningen i egenskap av skogsägare,

dels ock att om särskild sammanslutning (skogsägarförening) finns som

nöjaktigt företräder enskilt skogsbruk inom området, inflytandet för denna

grupp av skogsägare bör tillkomma sammanslutningen».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

utlåtanden inhämtats från skogsstyrelsen, domänstyrelsen, kammarkollegiet

samt länsstyrelserna i Värmlands län och Västernorrlands län. På begäran

av utskottet har yttranden över motionerna därjämte avgivits av

Landsorganisationen, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Skogsindustriernas

samarbetsutskott. Svenska flottledsförbundet, som jämväl beretts

tillfälle att yttra sig över motionerna, har förklarat sig icke hinna

inkomma med något yttrande.

Gällande lagstiftning

Huvuddelen av nuvarande lagstiftning om allmänna flottleder och flottningen

däri finnes upptagen i vattenlagen i dess lydelse enligt lag den 19

juni 1919 samt i lagen samma dag om flottning i allmän flottled. Vattenlagens

ifrågavarande stadganden, vilka omfattar lagens 6 kap. med rubriken

»Om allmän flottled» samt delar av 1—3, 7 och 9—14 kap., behandlar väsentligen

inrättande, utvidgande och förbättrande av allmän flottled samt

därmed sammanhängande frågor. Flottningslagen innehåller i huvudsak

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

regler om allmän flottleds nyttjande, om ersättning för därigenom uppkommande

skador samt om de flottandes inbördes förhållanden.

Den allmänna flottningen och flottledens skötsel skall enligt flottningslagen

ombesörjas av en flottningsförening bestående av de flottande, d. v. s.

dem som under egna inregistrerade märken anmält virke till flottning (2,

23 och 53 §§). Medlemskapet i föreningen följer direkt av lagens bestämmelser

och kräver sålunda varken ansökan om inträde eller övertagande av

annans delägarrätt. Medlemmarna äger deltaga i handhavandet av föreningens

angelägenheter endast såvitt angår år, varunder de deltager eller

deltagit i flottningen (55 §). Varje års flottande kan därför sägas bilda en

förening för sig. Ligger flottningen något år nere, blir följden att föreningen

för detta år saknar medlemmar.

De flottandes beslutanderätt utövas på flottningsstämma, där rösträtten

för varje flottande är beroende av det förlag han tillskjuter till bestridande

av föreningens gemensamma utgifter. Förvaltningen av föreningens angelägenheter

tillkommer flottningsstyrelsen (38 §). Länsstyrelsen i det eller

de län där flottleden framgår har rätt att utse en ledamot av flottningsstyrelsen,

om så finnes önskvärt för tillgodoseende av ortens skogshushållning

eller andra allmänna intressen (40 §). I övrigt väljes styrelsen på flottningsstämma

(39 §).

Frågans tidigare behandling

Vid flottningslagens tillkomst avvisades ett förslag att skogsägare, som

utan att själva deltaga i flottning sålde sin skogsavkastning, måtte tillerkännas

rösträtt i flottningsförening, främst därför att förslagets genomförande

ansågs skola medföra mycket betydande praktiska svårigheter. Som

en ersättning upptogs i flottningslagen den ovan berörda bestämmelsen om

rätt för länsstyrelsen att utse en ledamot av flottningsstyrelsen.

I anledning av väckta motioner beslöt 1925 års riksdag att hos Kungl.

Maj:t anhålla om utredning angående möjligheten att trygga virkessäljande

skogsägare till skäligt inflytande i flottningsföreningar. Ett av sakkunniga

år 1928 avgivet förslag till ändringar i flottningslagen föranledde emellertid

ingen åtgärd. Sedermera hemställde 1935 års riksdag om utredning i

ungefär samma syfte. Åt 1936 års skogsutredning uppdrogs då att upptaga

denna fråga till granskning jämte övriga spörsmål som sammanhängde

med virkestransporternas ändamålsenliga ordnande. Sedermera förordnade

Kungl. Maj :t, att de arbetsuppgifter, som åvilade 1936 års skogsutredning,

skulle övertagas av skogsstyrelsen. I betänkande (SOU 1946: 3) framlade

därefter skogsstyrelsen vissa förslag till ändrade grunder för flottningslagstiftningen,

huvudsakligen avseende flottningsväsendets organisation och

flottningskostnadernas fördelning.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

3

Samma år sistnämnda betänkande avgavs tillkallades nya sakkunniga

för en översyn av flottningslagstiftningen. Utredningen antog benämningen

1946 års flottningsutredning och avgav åt 1950 sitt betänkande med förslag

till ny lag om flottning i allmän flottled m. m. (SOU 1950: 27). Den ansåg

sig däri böra framlägga förslag dels till en i väsentliga delar ny flottningsorganisation,

dels om överflyttande till annan myndighet av vissa flottningsärenden

och dels om ändrade grunder för flottningskostnadernas fördelning

i åtskilliga hänseenden. Dessutom ansåg utredningen nya eller ändrade

bestämmelser erforderliga i ett stort antal mera speciella frågor rörande

flottledsförvaltningen och flottningsverksamheten. De lagändringar som

föranleddes härav beträffande de i flottningslagen behandlade frågorna befanns

bli så omfattande, att det ansågs lämpligt att utarbeta förslag till en

ny lag om flottning i allmän flottled. I övrigt föranledde utredningens ställningstaganden

vissa tämligen omfattande ändringar i vattenlagen samt åtskilliga

andra lagar.

Flottning sutredning ens förslag

Flottningsutredningen anförde bl. a. följande (s. 68):

I diskussionen om det berättigade i de icke flottande skogsägarnas krav

på medinflytande över flottningen har, förutom dennas stora betydelse för

skogsbruket, såsom ett huvudskäl från skogsägarnas sida åberopats, att

de i sista hand få bära kostnaderna för flottningen. Häremot har invänts,

att flottningskostnaderna liksom andra transportkostnader regelmässigt få

bäras av både producenter och konsumenter, oavsett av vem de förskjutas.

---Oavsett vilken syn man anlägger på denna fråga, torde det vara

obestridligt, att en effektiv och billig flottning måste medföra de största möjligheterna

att inom ramen för de produktpriser, som kunna ernås, vinna

ett gott utbyte för både skogsägarna och träförädlingsindustrien. Det torde

därför vara berättigat att betrakta flottlederna som ett transportmedel, vars

arbetsduglighet är i lika hög grad en råvaruproducenternas som en träförädlarnas

angelägenhet.

Utredningen drog härav slutsatsen att handhavandet av flottningen och

flottlederna borde uppdragas åt såväl ägarna till flottgodset som också de

skogsägare, för vilkas virke flottlederna utgjorde de naturliga transportvägarna.

Något bärande skäl för att därvid inom förvaltningsorganisationen

ge det ena intresset företräde framför det andra syntes utredningen icke

föreligga varför de flottande och de som äger skog inom flottledens til 1- försclområdc utan att deltaga i flottningen borde erhålla lika stort inflytande

över förvaltningen. Vid sidan av de nu nämnda huvudintressenterna

inom flottningsverksamheten borde även det allmänna beredas möjlighet

att i lämplig form taga del i förvaltningen.

Beträffande frågan, huruvida i flottningens beslutande organ plats borde

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

beredas även åt representanter för flottningsarbetarna, hade i direktiven

för utredningen uttalats att sa borde ske. Det torde även vara obestridligt

att bland flottningsarbetarna förefunnes en praktisk sakkunskap i flottningsfrågor,

som måste vara en värdefull tillgång för flottledsförvaltningen.

Utredningen uttalade häremot bl. a.:

Inom utredningen ha emellertid samtliga de sakkunniga med undantag

av en uttalat betänkligheter mot att företrädare för flottningsarbetarna

skulle ingå i flottningens beslutande organ. Som skäl häremot har framhållits

i huvudsak följande. Det vore av den största vikt, att det bleve företrädaren

för det allmänna som finge utslagsrösten i frågor, vari de flottande

och skogsägarna kunde komma att stå mot varandra. Vid arbetarrepresentation

kunde i stället avgörandet lätt komma att hänga på denna. Det vore naturligt

att den föreliggande frågan då bleve bedömd mera med hänsyn till

vad som tedde sig bäst för de flottningsarbetare som berördes än till vad

som vore flottledens och skogsbrukets bästa. Det eftersträvade jämviktsförhållandet

mellan skogsägarna och träförädlingsindustrien kunde vidare

komma att rubbas, genom att bland flottningsarbetarnas representanter

kunde finnas antingen sådana som själva ägde skog eller sådana vilkas intressen

i huvudsak sammanfölle med träförädlingsindustriens.

Den berörda majoriteten av de sakkunniga har uttalat den åsikten, att i

stället flottningsarbetarnas erfarenhet bör tillvaratagas och insyn i flottningsverksamheten

beredas dem medelst företagsnämnder. Enligt vad utredningen

inhämtat har ock numera genom avtal den 28 oktober 1949 mellan

Föreningen Skogsarbeten samt Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet

överenskommits att företagsnämnder skola inrättas vid så gott

som alla större flottleder. Senare har vid avtalsförhandlingar denna anordning

beslutats skola gälla praktiskt taget allestädes.

Utredningen föreslog därför att flottningsledningen skulle bestå uteslutande

av företrädare för det allmänna, de flottande och skogsägarna samt

anförde fortsättningsvis (s. 70):

När 1911 års flottningssakkunniga på sin tid ansågo alltför betydande

praktiska svårigheter föreligga för att bereda medinflytande åt skogsägarna

i flottningsföreningarna, åberopades som huvudskäl för denna ståndpunkt,

att det i en flottled under ett år framflottade virket kunde härröra från ett

så stort antal skilda skogsägare, att upprättande av röstlängd för flottningsstämma

otvivelaktigt komme att innebära ett arbete av komplicerad natur

ävensom att ledande av förhandlingar och fattande av beslut vid en flottningsstämma,

i vilken även virkessäljarna ägde deltaga, komme att medföra

svårigheter, som knappast kunde fullt överskådas. Vad sålunda anförts

om svårigheterna att bereda samtliga virkessäljare direkt medbestämmanderätt

torde fortfarande äga oförminskad giltighet.

Angående sina överväganden av möjligheten att bibehålla flottningsstämman

under den formen, att tale- och beslutanderätt på stämman skulle tillkomma

de flottande ävensom ett begränsat antal särskilt utsedda ombud

för skogsägarna inom flottledens tillförselområde, yttrade utredningen därefter:
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 dr 1957 5

Emot bibehållande av flottningsstämman i denna förändrade form tala

emellertid svårigheterna att i en sådan församling bereda inedinflytandc

även åt det allmänna. Om också något direkt hinder måhända icke skulle

anses föreligga mot att jämväl det allmännas företrädare medgåves rösträtt

med viss kvotdel av det i övrigt representerade röstetalet, synes detta dock

bli en föga tilltalande anordning. En synpunkt som heller icke torde böra

lämnas obeaktad är den, att vid skapande av en organisation som bygger på

principiell likställighet mellan skogsägare- och träförädlingsintressena även

antalet personer, som från den ena och den andra sidan äga föra talan och

deltaga i beslut, hör vara detsamma.---

Såsom alternativ till bibehållande av flottningsstämman kan uppställas

inrättande av ett nytt beslutande organ, uppbyggt som en fullmäktiginstitution,

inom vilken berörda intressen kunna, ett vart efter sin betydelse, företrädas

av valda ombud, vilka ensamma äga tale- och beslutanderätt. Förutom

att medelst en sådan församling öppnas möjlighet att skapa erforderlig

jämvikt mellan olika intressen torde såsom en fördel kunna påräknas ett

mera effektivt och handlingsdugligt förvaltningsorgan än flottningsstämman

utgör. Särskilt borde en större känsla av ansvar för flottleden och dess

skötsel vara att förvänta hos dem, som stadigvarande ha att sörja för förvaltningen,

än hos sådana som mer eller mindre tillfälligt kunna uppträda

och föra talan på en stämma.

Av anförda skäl föreslog utredningen att flottningsstämman skulle ersättas

med en fullmäktiginstitution,benämnd flottningsfullmäktige,och som

verkställande organ skulle liksom hittills för varje flottledsförvaltning finnas

en flottningsstyrelse. Enligt utredningens mening borde även de minsta

allmänna flottlederna ha denna organisation, ehuru dock flottningsfullmäktige

och flottningsstyrelse i detta fall borde ges minsta möjliga storlek

(s. 76). Fullmäktigförsamlingens storlek borde nämligen växla i skilda föreningar,

beroende på omfattningen av föreningens verksamhet och beskaffenheten

av de intressen, som därvid krävde beaktande.

Beträffande det allmännas intresse i fullmäktige ansåg utredningen detta

kunna tillvaratas genom att åt en företrädare för det allmänna uppdrogs att

som ordförande leda fullmäktiges verksamhet.

För att icke för stor vikt skulle läggas vid tillfälliga intressen för årets

flottande till förfång för flottningens intressen på längre sikt samt för att

ge de fullmäktige en större känsla av ansvar för flottleden och dess skötsel

föreslog utredningen en mandattid av tre år (s. 78).

Vad angår sättet för utseende av fullmäktige och då först företrädarna

för de flottande, syntes det utredningen höra överlämnas till de flottande

att själva välja sina representanter. Till skillnad från vad som i allmänhet

gällde beträffande skogsägarna vore de flottande i en flottlcd icke så många

att direkta val av omhud för dem kunde väntas möta några betydande praktiska

svårigheter. Med hänsyn till de fullmäktiges huvuduppgift att tillgodose

flottningens intressen på längre sikt borde valet av de flottandes fullmäktige

icke uppdragas åt endast ett års flottande, utan de flottande erhålla

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

rösträtt i förhållande till sitt deltagande i flottningen under ett antal år, förslagsvis

de tre år som närmast föregick mandatperioden. Från rätten att

deltaga i valet av fullmäktige för de flottande skulle uteslutas sådan flottande

som ägde rätt att utse fullmäktig för skogsägaren.

Beträffande skogsägarnas fullmäktige måste för att jämväl på skogsägarsidan

utesluta möjligheten av dubbelrepresentation för vissa intressenter

tillses att skogsägare, vilka tillika vore flottande och i denna egenskap ägde

medverka i flottledsförvaltningen, icke även som skogsägare finge deltaga

i val av fullmäktige. Härigenom skulle från valrätt uteslutas flertalet

skogsägande industriföretag jämte dotterbolag. De skogsägare som därefter

återstode tillhörde skilda kategorier, vilka icke ägde något gemensamt handlingsorgan.

För de enskilda skogarna — till vilka i detta sammanhang borde

räknas även sådana skogar som exempelvis allmänningsskogar, vilka tillhörde

flera, huvudsakligen enskilda fastighetsägare gemensamt — torde

någon möjlighet icke föreligga att låta valet av fullmäktige äga rum vid

sammanträde med skogsägarna. Mot en dylik anordning talade framför allt,

att skogsägarnas i regel mycket betydande antal skulle göra en valförrättning

synnerligen besvärlig. Under förutsättning att inom en flottleds tillförselområde

funnes skogsägareförening, som kunde anses nöjaktigt företräda

det enskilda skogsbruket därstädes, borde enligt utredningens mening

åt sådan förening uppdragas att utse åtminstone flertalet fullmäktige för

de enskilda skogsägarna. Hur stor anslutning en skogsägareförening skulle

behöva ha för att kunna godtagas som representativ för skogsägarna, torde

få avgöras från fall till fall. I regel syntes det dock böra fordras att föreningen

företrädde åtminstone omkring hälften av den skogsmark som icke

stode under allmän förvaltning och ej heller tillhörde träförädlingsindustrien.

Om undantagsvis en skogsägare, som stode utanför dessa föreningar

och ej heller kunde bli representerad bland de flottandes fullmäktige, ägde

skog av sådan omfattning att någon eller några av skogsägarnas fullmäktigplatser

skäligen kunde anses belöpa därpå, syntes han böra erhålla befogenhet

att själv utse det antal fullmäktige som motsvarade hans skogsinnehav.

Villkoret att skogsägareförening kunde anses nöjaktigt företräda

det enskilda skogsbruket inom flottledens tillförselområde, torde för närvarande

vara uppfyllt beträffande flertalet flottleder. För undantagsfallen

syntes den lämpligaste anordningen vara att även det enskilda skogsbrukets

fullmäktige — med undantag för sådana som enligt vad nyss anförts borde

få tillsättas av vissa skogsägare — utsåges av offentlig myndighet. De bästa

förutsättningarna att tillfredsställande fullgöra denna uppgift torde finnas

hos vederbörande länsstyrelse.

Vidkommande sättet för tillsättande av fullmäktiges ordförande torde

enligt utredningen som en konsekvens av att denne enligt förslaget skulle

vara det allmännas företrädare i flottledsförvaltningen följa, att han borde

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

7

utses av offentlig myndighet och icke väljas av fullmäktige. Tillsättandet

borde uppdragas åt länsstyrelsen i det län där flottningsstyrelsen hade sitt

säte.

På flottningsfullmäktige borde i princip ankomma att utöva den beslutanderätt

i flottningsangelägenheter som nu tillkomme flottningsstämman.

I enlighet härmed borde fullmäktige på föreningens vägnar fatta beslut i

alla frågor, vilkas avgörande icke genom särskilda stadganden i flottningslagen

eller i föreningens reglemente överlämnats till annat föreningsorgan

(främst flottningsstyrelsen) eller till offentlig myndighet (vattendomstol

eller länsstyrelse).

Remissyttranden över 1950 års betänkande

Sedan betänkandet avgivits begärde Kungl. Maj :t yttrande från ett trettiotal

myndigheter. Vidare bereddes närmare ett sextiotal enskilda organisationer

tillfälle att yttra sig.

Av hörda myndigheter har tre vattendomstolar, domänstyrelsen, fiskeristyrelsen

samt elva länsstyrelser förklarat sig i huvudsak icke ha någon

erinran mot den del av utredningens förslag, varom nu är fråga. Skogsstyrelsen

har under hänvisning till sitt eget tidigare förslag begärt ny utredning.

Uttalanden i avstyrkande riktning har däremot gjorts av en vattendomstol

och kommerskollegium, vilka dock i andra hand förklarat att de icke

vill motsätta sig en eventuell påbyggnad av flottningsstämma, så att skogsägare

får en med de nuvarande flottande till röstetalet likvärdig representation.

Vidare har förslaget avstyrkts av kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen,

som ansett att man före ett ställningstagande borde allsidigt pröva flottningsintressets

förhållande till vattenkraftsintresset, samt fyra länsstyrelser.

Av inkomna yttranden från enskilda sammanslutningar har de flesta

varit avstyrkande. Några flottningsföreningar har dock velat ge skogsägarna

lika röstetal som de flottande inom ramen för den nuvarande organisationen.

Lantbruksorganisationerna, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund,

Landsorganisationen och Svenska fiskevårdsförbundet har tillstyrkt

utredningens förslag.

Enkel fråga

Som svar i första kammaren den 27 januari 1953 på cn enkel fråga av

herr Sten, varför förslag till ny flottningslagstiftning icke skulle avges det

året, svarade chefen för justitiedepartementet, att departementet icke haft

möjlighet på grund av andra angelägna lagstiftningsuppgifter.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

Yttranden över motionerna

Skogsstyrelsen och domänstyrelsen, vilka visserligen i princip ställer sig

positiva till ökat inflytande från skogsägarnas sida, uttalar sig för att resultatet

måtte avvaktas av de olika utredningar, som f. n. pågår inom näringslivet

på områden i nära sammanhang med den i motionerna upptagna

frågan, bl. a. en undersökning av skogstransporterna i landets norra delar.

Skogsstyrelsen anför bl. a.:

Emellertid har skogsstyrelsen tidigare hävdat uppfattningen, att frågan

om flottningsväsendets lämpliga ordnande icke borde behandlas isolerat

utan i samband med en undersökning av skogsbrukets transportväsende i

stort. Resultaten av en sådan undersökning, varvid hänsyn tagits till samverkan

med eller övergång till andra transportsätt, skogskapitalets förändringar,

sjunknings- och torkningsproblem, vattenkraftsintresset kontra flottningsintresset

etc. kunde tänkas medföra yrkanden på väsentliga ändringar

i flottningsverksamhetens organisation och arbetssätt, vilka i sin tur måste

återverka på lagstiftningen. Att på en eller annan punkt ändra denna utan

hänsyn^ till den rationaliseringsprocess, som skogstransporterna måste

undergå, vore säkerligen att gå händelserna i förväg.

Da det numera förflutit så lång tid som elva år, sedan skogsstyrelsen

framlade sitt betänkande i ämnet och mer än sex år sedan förslag om revision

av flottningslagstiftningen färdigställdes, medan under tiden skogskapitalet

förändrats och transporttekniken starkt utvecklats, finner styrelsen

välbetänkt att resultatet av pågående utredningar avvaktas.

Även kammarkollegiet åberopar för en avvaktande hållning i frågan, att

hela flottningsväsendet f. n. undergår en förändring, främst genom att

motortransporterna börjat slå igenom inom skogsbruket. Ämbetsverket anför

bl. a. följande:

Den nuvarande flottningslagstiftningen lägger inga hinder i vägen för

den ekonomiskt betingade, nödvändiga avvecklingen av oekonomiska smärre

flottleder, medan det kan förmodas att större inflytande för skogsägarna

på flottledsförvaltningen i detta hänseende kan medföra svårigheter. Vattendragens

utbyggnad för vattenkraftändamål påverkar flottningsarbetet och

flottningskostnaderna. De största svårigheterna och kostnaderna synas i

framtiden komma att sammanhänga med virkesavläggningen, medan"framflottningen

underlättas.

Kammarkollegiet intar jämväl i övrigt en kritisk inställning till motionerna

och förklarar det icke vara praktiskt att företaga en översyn av flottningslagstiftningen

för att tillgodose endast de av motionärerna framförda

önskemålen, när förslag till ny flottningslagstiftning föreligger, omfattande

icke blott flottningsorganisationen utan även ändringar såväl beträffande

de myndigheter, som har till uppgift att handlägga flottleds- och flottnings
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

9

ärenden, som ock i fråga om flottningskostnadernas fördelning. Med hänsyn

härtill synes det kammarkollegiet ägnat att vålla svårigheter, därest

omläggningen av flottningsorganisationen skulle begränsas att avse endast

ett tillgodoseende av motionärernas önskemål.

Om behövligheten av en ny flottningsorganisation yttrar ämbetsverket:

Såvitt kollegiet har sig bekant fungerar den nuvarande ordningen i huvudsak

tillfredsställande. Skogsägarnas inflytande på flottningen har vidgats

genom att skogsägarna genom sina föreningar alltmera själva flotta eller

genom att skogsägarna ändock fått representation i flottningsföreningarnas

styrelser. Kollegiet har för sin del tidigare uttalat den uppfattningen, att ett

införande av skogsägarrepresentation i flottningsföreningarnas styrelser

borde vara tillräckligt för att tillgodose skogsägarnas intressen och att omorganisationen

i övrigt vore obehövlig.

Liknande synpunkter framföres av Skogsindustriernas samarbetsutskott.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län avstyrker motionerna under hänvisning

till sitt yttrande år 1951 över flottningsutredningens förslag. Dess

huvudsakliga invändning då var, att den föreslagna organisationsformen

icke skapar rättvisa mellan de olika intressegrupperna, samtidigt som den

medför en onödig komplicering av förvaltningsapparaten. Länsstyrelsen anförde

fortsättningsvis i 1951 års yttrande:

Enligt länsstyrelsens uppfattning skulle skogsägarnas berättigade intressen

av ökat medinflytande på flottledernas förvaltning väsentligt enklare

och med större rättvisa i avvägningen kunna ordnas inom ramen för

nuvarande organisation så att skogsägareföreningarna — oavsett om de

själva flotta sina virkespartier fram till skiljestället eller sälja dem på rot

eller vid avläggningsstället — berättigades att deltaga i flottningsstämman

med rösträtt för hela den flottgodsmängd, som genom dem tillföres flottleden.

En sådan anordning skulle icke kräva vare sig några större ändringar

i flottningslagen eller några praktiska svårigheter i tillämpningen.

Sveriges skogsägareföreningars riksförbund tillstyrker de i motionerna

föreslagna ändringarna.

Landsorganisationen, som ifrågasätter huruvida icke även flottningsarbetarna

bör ingå i den av flottningsutredningen föreslagna fullmäktigrepresentationen,

anser att de remitterade motionerna icke bör föranleda någon

riksdagens åtgärd men att lagstiftningsfrågan i sin helhet bör upptas

till omprövning på grundval av flottningsutredningens förslag och däröver

avgiva remissyttranden.

Utskottet

Enligt motionärernas mening är det icke tillfredsställande att, som f. n.

är förhållandet, medlemskap i flottningsförening endast tillkommer de

flottande, varigenom beslutanderätten inom flottningsföreningarna till stor

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 12

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

del kommer att ligga hos träförädlingsindustrien. Motionärerna anser att

beslutanderätten i stället bör fördelas lika mellan skogsägare och sådana

flottande som icke utövar inflytande i egenskap av skogsägare. Av motionärernas

motivering synes framgå att de syftar till en fördelning i huvudsaklig

överensstämmelse med de grundsatser, som framlagts år 1950 i flottningsutredningens

betänkande.

Betänkandet innehåller emellertid förslag även i en del andra avseenden,

främst i fråga om överflyttande till annan myndighet av vissa flottningsärenden

samt om ändrade grunder för flottningskostnadernas fördelning.

Som flera remissorgan uttalat är det icke lämpligt att nu bryta ut spörsmålet

om flottningens organisation ur sitt sammanhang med övriga delar av

flottningslagstiftningen. Utskottet anser det därför ej böra ifrågakomma

att ändra flottningslagstiftningen blott i de hänseenden som begärts i motionerna.

Problemet om flottningsväsendets lämpliga ordnande får icke ses isolerat

utan måste i stället behandlas i samordning med andra frågor om tillgodogörande

av vatten, bl. a. med beaktande av vattenkraftens och vattenvårdens

intressen. Därtill kommer att skogsbrukets transportväsende f. n. befinner

sig i särskilt snabb utveckling, varom f. ö. en utredning just pågår

inom näringslivet under samverkan med flottningsföreningar, forskningsinstitutioner

och representanter för praktiskt skogsbruk. Som skogsstyrelsen

framhållit i sitt yttrande kan resultatet av en undersökning om skogsbrukets

transportförhållanden — varvid hänsyn tagits till samverkan med

eller övergång till andra transportsätt, skogskapitalets förändringar, sjunknings-

och torkningsproblem, vattenkraftsintresset kontra flottningsintresset

etc. — tänkas medföra yrkanden på väsentliga ändringar i flottningsverksamhetens

organisation och arbetssätt, vilka i sin tur måste återverka

på lagstiftningen.

Att nu ändra flottningslagstiftningen utan en klar överblick över de senaste

årens stora förändringar inom skogsdriften och sammanhanget mellan

de olika intressen, som nära berör varandra vid tillgodogörandet av våra

rinnande vatten, torde icke vara välbetänkt. Utskottet anser därför att den

snabbt pågående utvecklingen bör avvaktas till en tid och den av motionärerna

väckta frågan därefter prövas på nytt, inordnad i sitt större sammanhang

med hela frågan om bästa sättet att utnyttja våra vattendrag.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:224 och 11:266 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 19 mars 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 12 år 1957

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Axel Jansson, Göran

Karlsson, Georg Carlsson*, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och fru Nilsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, von Seth,

Eriksson i Sandby*, Johnsson i Kastanjegården, Persson i Tandö, Jansson

i Benestad och Hamrin i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1957

•70421

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.