Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens bestämmelser rörande sgneförrättning för torrläggning av mark m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Alexanderson samt nr 267 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.
1957-04-02 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1957:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens bestämmelser rörande sgneförrättning för torrläggning av mark m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Alexanderson samt nr 267 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
1
Nr IG
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens
bestämmelser rörande sgneförrättning för
torrläggning av mark m. m.
Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott
hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Alexanderson samt
nr 267 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.
Av motionerna, som är likalydande, framgår att motionärerna önskar få
till stånd ändringar i vattenlagen i syfte dels att tillskapa en mera allmän
möjlighet att i större utsträckning än nu kan ske på nytt upptaga sådana
frågor om torrläggning, vilka avgjorts vid lagligen gällande syneförrättning,
dels att vid syneförrättning för torrläggning, som sker i samband med laga
skifte eller ägoutbyte, skapa möjlighet att upptaga enbart anläggningsfrågan
och låta underhållsfrågan bero, dels att möjliggöra att s. k. brukningsbåtnad
icke i alla fall behöver tagas i beräkning, när det gäller att fördela underhållsskyldigheten
för ett torrläggningsföretag. I motionerna hemställes, »att
riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära den utredning och de åtgärder som
erfordras för ändring av vattenlagen i ovan berörda delar».
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.
över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kammarkollegiet, lanlmäteristyrelsen, lantbrukssLyrelsen,
vattenöverdomstolen, 1954 års fastighetsbildningskoininitté
samt länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs och Västerbottens län.
På begäran av utskottet har yttrande därjämte avgivits av Riksförbundet
Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.
Gällande rätt
Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i sitt sjunde kapitel bestämmelser
om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning.
Kapitlet innehåller de materiella förutsättningarna för att ett torrläggningsföretag
skall komma till stånd. Bestämmelserna angående förfarandet
i händelse sakägarna ej är ense eller av särskild anledning önskar få ökad
säkerhet för företagets framtida bestånd återfinnes i lagens tionde kapitel,
som innehåller regler om syneförrättning, d. ä. — såvitt nu är i fråga —
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 0 samt. .1 avd. Nr 16
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
prövandet och fastställandet av den omfattning i vilken annans mark tvångsvis
får tagas i anspråk för ett torrläggningsföretag samt den ersättning som
därför skall utgå. Det utlåtande, som regelmässigt utgör avslutningen på en
syneförrättning rörande torrläggning, skall, därest det icke överklagas eller
på grund av särskilda bestämmelser undantagsvis skall underställas vattendomstols
prövning, gå i verkställighet i likhet med en lagakraftvunnen dom
(10 kap. 75 §). Syneförrättning enligt vattenlagen kan i åtskilliga avseenden
jämställas med lantmäteriförrättning enligt jorddelningslagen, förrättning
enligt lagen om enskilda vägar eller syneförrättning för behandling av stängsel-
och betesfrågor enligt lagen om ägofred.
Allmänt kan om vattenlagens materiella regler beträffande torrläggning
sägas, att lagen föreskriver tämligen långtgående skyldigheter ej blott för
den, som själv icke påbörjat sådant företag, alt till följd därav tåla intrång
ja även att mot sin vilja deltaga i förelaget, utan också för den, som själv
påbörjar dylikt företag, att låta även andra deltaga däri.
All mark för vilken en dikning eller annat torrläggningsföretag medför
båtnad och vars ägare skall deltaga i dikningen utgör en samfällighet (7
kap. 21, 37 och 49 §§). Enligt huvudregeln föreligger skyldighet för delägarna
i samfälligheten att i förhållande till vars och ens båtnad bestrida kostnaderna
för såväl företagets anläggning som dess underhåll (7 kap. 23 och
34 §§).
Den av motionärerna berörda lagändringen den 25 maj 1945 (SFS 1945:
343) varigenom båtnadsbegreppel utvidgades att avse icke blott — såsom
tidigare — s. k. alslringsbåtnad utan även s. k. brukningsbåtnad innebar
att i 7 kap. 22 § vattenlagen infördes ett stycke så lydande: »Till båtnad
av marks torrläggning skall ock hänföras förmån av förbättrade betingelser
för marks brukning eller användning för annat ändamål; ock skall därvid
båtnad i avseende å marks brukning anses som jordförbättring.» — Till närmare
belysning av innebörden av begreppet brukningsbåtnad må följande
anföras ur chefens för justitiedepartementet yttrande i statsrådet den 23
februari 1945 (proposition nr 226/1945; s. 12): »Båtnad som vinnes av
torrläggningsföretag för jordbruksändamål består huvudsakligen i ökning
av jordens alstringsförmåga eller i möjlighet att genom ytterligare torrläggningsåtgärder,
särskilt täckdikning, öka avkastningen av jorden. Det i 7 kap.
22 § första stycket upptagna båtnadsbegreppet (jordförbättring) är begränsat
till att avse båtnad som nu sagts. Emellertid kan torrläggning av ett till
vissa delar vattenskadat ägoskifte även innebära en förbättring med avseende
å brukningsbetingelserna såtillvida som bearbetning av jorden, sådd
och skörd efter torrläggningen kunna utföras i ett sammanhang över hela
skiftet. Värdeökning kan därvid tillskyndas jämväl sådana förut tillräckligt
torrlagda ägofigurer, vilka på grund av läge, storlek eller form måste brukas
gemensamt med vattenskadad mark och som på grund därav före torrläggningen
av sistnämnda mark icke kunnat giva full avkastning. —• Under senare
tid har särskilt en ökad användning av maskiner för jordens brukning
samt stegrade arbetskostnader föranlett en strävan att utföra dik
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957 3
ningen på sådant sätt att det försvårande av brukningen, som öppna diken
föranleda, såvitt möjligt undvikes. Med tillämpning av föreskrifterna i 7
kap. 4 § kan dike om så finnes lämpligt göras täckt eller läggas i råskillnad.
Till ökad användning av täckta ledningar har även medverkat den besparing
som därmed kan vinnas i fråga om underhållskostnad. — Enligt 7 kap.
33 § gälla de föreskrifter som meddelats om upptagande av nytt dike även
med avseende å förbättring av en tidigare utförd torrläggning, som äger
rum genom att dike utvidgas, fördjupas eller annorledes förändras. En sådan
åtgärd utföres numera ofta på det sätt, att befintligt dike fördjupas
och omändras till täckt ledning. Åtgärden har då i allmänhet till ändamål
icke blott att sänka grundvattenståndet eller avlägsna faran för översvämningar
utan även alt bereda möjlighet till en mera ändamålsenlig brukning
av jorden. Det torde stundom förekomma att förändringen sker uteslutande
i sistnämnda syfte. Såväl i detta fall som då öppet dike genom mark, vilken
redan är tillräckligt torrlagd, eljest ersättes med täckt ledning eller flyttas
till lämpligare läge uppkommer båtnad för mark som till följd av den nuvarande
bestämningen av båtnadsbegreppet icke ingår i torrläggningssamfälligheten.
— I likhet med de sakkunniga finner jag den s. k. brukningsbåtnad
som sålunda kan vinnas genom torrläggningsföretag vara av sådan
betydelse att den bör tagas i beaktande vid båtnadsuppskattningen.»
Omfattningen av kostnaderna för ett torrläggningsföretag och sättet för
deras erläggande bestämmes vid syneförrättningen (10 kap. 67 §). Möjlighet
att pröva underhållsfrågan skild från anläggningsfrågan föreligger endast
i det fall då företaget igångsatts utan att ha föregåtts av någon syneförrättning
(7 kap. 36 § fjärde stycket). Föregås företaget av syneförrättning
blir således redan då icke blott anläggningsfrågan utan även den framtida
underhållsskyldigheten därvid avgjord.
Det är en allmän princip i vattenlagen, att företag, som kommer till stånd
med stöd av lagen, skall vara planerade med tanke på att de skall äga bestånd
för framtiden (NJA II 1945 s. 23). Ett uttryck för denna princip
är, att den av motionärerna efterlysta mera allmänna jämkningsmöjlighcten
saknas.
Det utlåtande, som utgör förrättningsmännens slutliga avgörande av de
vid syneförrättningen behandlade frågorna, kan sålunda, om det vinner laga
kraft, därefter ej annat än i undantagsfall ändras. Ny syneförrättning avseende
samma företag kan sålunda ej ske. Däremot kan viss ändring, av
lagen benämnd jämkning, göras av vattendomstolen, och förutsättningen
därför är antingen att visst föreskrivet arbete kan anses obehövligt eller
att oförutsedd arbetssvårighet eller annat liknande hinder uppstått (7 kap.
59 §). .— Vidare föreligger möjlighet alt erhålla ny värdering i det fall sakägare,
efter det företaget utförts, anser att lian på grund av felaktig värdering
kommit att påföras för hög bidragsskyldighet i förhållande till den båtnad,
som hans mark i verkligheten vunnit (10 kap. 77 §). Den som önskar
utnyttja möjligheten all erhålla ny värdering skall inom ett år sedan företaget
blivit färdigt göra framställning i saken till länsstyrelsen. Förfarandet
opaginerad Kontrollera mot PDF
i
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
är sedan detsamma som vid syneförrättning. Den nya värderingen får, om
så anses lämpligt, omfatta även mark som tillhör annan än sökanden. Resulterar
förrättningen i en ändring av den äldre värderingen, skall delaktigheten
jämkas med hänsyn härtill.
Det i motionerna framförda önskemålet att i lagen införa en allmän
möjlighet att på nytt pröva en lagakraftvunnen förrättning, när ändrade
förhållanden inträtt, är, som motionärerna framhåller, eljest icke främmande
för lagstiftningen.
Sålunda finnes i vattenlagens åttonde kapitel, som behandlar frågor om
avloppsvatten, i 44 § andra stycket en bestämmelse, enligt vilken vattendomstol,
sedan bestämmelse meddelats rörande kostnad, skötsel eller underhåll
av anläggning för avledning av avloppsvatten, på ansökan av delägare
i anläggningen kan föreskriva jämkning i bestämmelserna, därest väsentlig
ändring inträffar i något förhållande, som lagts till grund för desamma. Enligt
40 § samma kapitel gäller som förutsättning för att ett lagakraftvunnet
beslut om tillstånd att släppa ut avloppsvatten skall kunna ändras, att tio
år förflutit eller eljest väsentligt ändrade förhållanden inträtt.
Enligt lagen om enskilda vägar finnes möjlighet att, sedan fråga om rätt
att bygga eller begagna enskild väg eller skyldighet att bidraga till anläggning
och underhåll av sådan väg en gång genom förrättning eller dom blivit
avgjord, upptaga frågan vid ny förrättning, om sådana ändrade förhållanden
inträtt, att de kunna sägas »i synnerlig mån» inverka på den en gång
avgjorda frågan (65 §).
Även förrättning enligt lagen om ägofred kan jämkas sedan den en gång
vunnit laga kraft. Sålunda stadgas i lagens 38 §: »Har i laga ordning bestämts
om skyldighet att hålla stängsel eller att hålla betesmark inhägnad
och i ett för betesbruk ordnat skick, och varder fastighet, som skyldigheten
helt eller delvis åligger, sedermera delad eller sammanlagd med annan fastighet,
äge envar, vars rätt är därav beroende, fordra sådan jämkning av
skyldigheten, som enligt denna lag är påkallad med hänsyn till delningen
eller sammanläggningen. Intill dess frågan härom avgjorts svare, där delning
skett, de nybildade fastigheterna gemensamt för skyldigheten i förhållande
till varje fastighets taxeringsvärde. — Inträda eljest, sedan fråga
om stängselskyldighet eller betesreglering blivit i laga ordning avgjord, sådana
ändrade förhållanden, som på frågan synnerligen inverka, äge envar
sakägare påkalla frågans återupptagande. Dock må fråga om stängselskyldighet
ej ånyo upptagas, förrän tio år förflutit från det frågan slutligen
avgjordes, med mindre stängselskyldighet för fastighet förklarats icke äga
rum men fastighetens ägor därefter nyttjas till betning, som medför behov
av stängsel, eller fastighets andel i stängsel bestämts lägre än som med
hänsyn till sedermera inträdda förhållanden bör enligt 3 § första stycket
gälla. Ej heller må, sedan betesreglering i laga ordning ägt rum, fråga väckas,
afl rätt att nyttja regleringsområdet till gemensamt bete skall tillkomma
de fastigheter, regleringen angått, eller någon av dem.»
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
5
Yttranden
Remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt motionerna.
Kammarkollegiet anför:
I bl. a. de av motionärerna som exempel nämnda fallen — då fastighetsindelningen
ändrats eller marken fått annat användningssätt än tidigare eller
eljest ändrade förhållanden inträtt —■ synes det önskvärt, att möjlighet
till jämkning öppnas. En utredning rörande dessa förhållanden bör
alltså enligt kollegiets uppfattning komma till stånd. — Vid en utredning
torde även böra undersökas den av motionärerna berörda frågan om det
lämpligaste tillvägagångssättet i det fall där samtidig handläggning av
torrläggningsförrättning och laga skifte är önskvärd med anledning av
att båda spörsmålen aktualiseras samtidigt. Enligt motionärerna vore det
önskvärt, att vid torrläggningsförrättningen anläggningsfrågan kunde behandlas
för sig. Detta synes dock vara förenat med vissa svårigheter. Ett
besked från lantbruksingenjören (förrättningsmännen) angående sättet för
utförande och placering av diken m. in. kan icke utan vidare läggas till
grund för laga skiftet. Om på grund av svårighet att anskaffa medel till
företaget eller av annan ledning företaget sedermera ej verkställes, kan nämligen
skiftet i så fall bli olämpligt. Anser man sig åter böra kräva, att torrläggningsföretaget
genomföres helt före skiftet, finner man att även detta
är förknippat med nackdelar. Ett sådant förfarande medför avsevärd tidsutdräkt.
Vidare måste anläggningskostnaden fördelas med ledning av de
fastighetsförhållanden, som råda före skiftet. Till följd härav blir en omreglering
vid eller efter laga skiftet som regel nödvändig beträffande denna
kostnad. Härvid måste även skyldigheten att återbetala erhållna lån beaktas.
Underhållskostnaden torde däremot ej i och för sig behöva fördelas
förrän vid eller efter laga skiftet, därest icke detta drager långt ut på tiden.
—- Beträffande brukningsbåtnadens betydelse för fördelningen av underhållsskyldigheten
synes det svårt att finna något fall, där denna båtnad icke
borde tagas i beräkning vid fördelningen. Kollegiet måste därför ställa sig
tveksamt till behovet av ändring av gällande bestämmelser härutinnan.
Lantmäteristgrelsen anför:
Det är ett gammalt och i praktiken ofta aktualiserat önskemål att genom
reformer i vattenlagen och fastighetsbildningslagstiftningen underlätta genomförandet
av torrläggningsföretag i samband med fastighetsregleringar.
Likaså finnes ett uppenbart behov av att anpassa resultatet av tidigare
verkställda syneförrättnigar efter senare inträffande ändringar i fastighetsindelningen.
Lantmäterislyrelsen kan därför från fastighetsbildningssynpunkt
vitsorda behovet av den utredning varom motionärerna hemställt.
-— Enligt vad styrelsen bar sig bekant har 1954 års fastighetsbildningskommitté
redan till behandling upptagit frågan om vissa partiella ändringar
i vattenlagen i detta syfte med utgångspunkt från de förfaranderegler
in. in., som komma att föreslås i den nya fastighetsbildningslagen.
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1057
Det förefaller styrelsen som om dessa mera begränsade frågor enklast och
snabbast löses på detta sätt. — Det vill emellertid synas som om motionerna
syfta till en mera omfattande revision av vattenlagen, avseende bl. a.
att tillskapa allmänna möjligheter att på grund av ändrade förutsättningar
jämka eller ompröva resultatet av en syneförrättning i skilda hänseenden.
Det tillkommer knappast lanlmäteristyrelsen att göra något uttalande om
behovet av en dylik genomgripande revision av vattenlagen. Om en sådan
revision befinnes önskvärd, framhåller dock styrelsen vikten av att utredningsarbetet
organiseras på sådant sätt att framläggandet av förslag till en
ny fastighetsbildningslagstiftning icke därigenom försenas.
1954- års fastighctsbildningskommitté anför:
Fastighetsbildningskoinmillén kan vitsorda, att behov föreligger av viss
omarbetning av vattenlagen i syfte att underlätta genomförandet av torrläggning
i samband med fastighetsreglering samt att möjliggöra en anpassning
av torrläggningsföretag efter sådana ändringar i fastighetsindelningen,
som komma till stånd efter det företaget beslutats. På grund av frågans
nära samband med det av kommittén bedrivna arbetet med en översyn av
fastighetsbildningslagstiftningen synes det ankomma på kommittén att upptaga
frågan till närmare behandling. Kommittén har också för avsikt att utarbeta
och i samband med redovisningen av kommitténs övriga utredningsarbete
framlägga förslag till de ändringar av vattenlagen, som kan anses
erforderliga för angivna ändamål. — Den utredning, som kommittén sålunda
anser sig böra verkställa, torde emellertid icke helt tillfredsställa motionärernas
önskemål. Dessa synes nämligen åsyfta en något längre gående översyn
av vattenlagens bestämmelser om torrläggning. Beträffande behövligheten
av en sådan översyn anser sig kommittén icke böra göra något bestämt uttalande,
enär frågan faller utanför dess egentliga arbetsområde. Kommittén
framhåller dock, att mycket tyder på att torrläggningsbestämmelserna, även
om de skulle erhålla en med hänsyn till fastighetsbildningen ändamålsenlig
utformning, äro mogna för ytterligare överarbetning. Finnes en utredning
härom böra komma till stånd, uppställer sig frågan hur samordningen med
det av kommittén bedrivna arbetet bör anordnas. Att överlämna åt kommittén
att verkställa utredningen bör icke komma i fråga med hänsyn till
omfattningen av de arbetsuppgifter, som redan åvilar kommittén. Dess sammansättning
lämpar sig för övrigt icke för uppdrag av det slag det här gäller.
Om utredningsarbetet anförtros åt en eller flera särskilt tillkallade utredningsmän,
kan åter övervägas att låta jämväl den fråga, som fastighetsbildningskommittén
ansett sig böra upptaga, omfattas av detta uppdrag. En
sådan anordning skulle emellertid enligt kommitténs mening vara mindre
lämplig. Problemet om sambandet mellan torrläggning och fastighetsbildning
är av alltför stor betydelse för fastighetsbildningslagstiftningens framtida
utformning för afl med fördel kunna lösas annat än i sammanhang med
genomförandet av denna lagstiftning.
Lantbruksstyrelsen anför:
7
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
Torrläggningsverksamhetens inriktning har på grund av utvecklingen på
jordbrukets område under det senaste årtiondet undergått avsevärda förändringar.
Åtgärder, som ännu för ett tiotal år sedan betraktades som eftersträvansvärda,
framstår nu i många fall som icke ekonomiskt försvarliga.
Utvecklingen har exempelvis lett till att det som regel icke längre kan
ifrågakomma att genomföra större torrläggningsföretag i syfte att erhålla
mark för nyodling. Statsmakterna har också under de senaste åren — bland
annat på grund av påpekande av riksdagens revisorer — uttalat att stark
återhållsamhet bör iakttagas vid beviljandet av statliga stödåtgärder till
dylika företag. Vidare kan framhållas, att det nu alltmer sällan förekommer
mycket stora vattenavlednings- eller sänkningsföretag. Torrläggningsverksamheten
är i stället i stort sett inriktad på sekundära dikningsåtgärder inom
det system som skapats av de äldre större regleringsföretagen. Den sekundära
dikningen är i allmänhet betingad av jordbrukets snabba mekanisering
och därav följande krav på lämpliga maskinfält. Det ligger i sakens
natur, att dikningsåtgärder inom områden, där grundvattenförhållandena
in. in. reglerats, kan orsaka ändrade förutsättningar och därmed
behov av ytterligare ändringar i vad som bestämts vid äldre syneförrättningar.
På senare tid har det också blivit allt vanligare att större eller
mindre vägbyggen o. d. medfört behov av omläggning och revidering av
äldre dikningssystem. Det är också givet, att ändringar i fastighetsindelningen,
såsom motionärerna anfört, kan medföra behov av ändrad dikning
och av ändrad fördelning av underhåll av diken. — Styrelsen, som under
det senaste året haft anledning att överväga de berörda frågorna, bär funnit
det angeläget, att enkla förfaringssätt tillskapas i syfte att möjliggöra
ändringar i laga form av under syneförrättning fattade beslut. Styrelsen har
också i samråd med expertis på vattenrättsfrågor påbörjat en undersökning
i syfte att erhålla en överblick av de avsnitt, där ändringar i gällande lag
kan anses behövliga. Dessa överväganden pågå och styrelsen har beräknat
att senare under innevarande år kunna göra en framställning i ämnet och
därvid redovisa sina önskemål om utredning. Styrelsen har också i detta
sammanhang under övervägande huruvida eu sådan utredning skulle kunna
utföras av styrelsen, förstärkt med viss expertis, eller om en särskild
utredning hör tillkallas. — De spörsmål som motionärerna berört utgöra
uppenbarligen delfrågor i det större sammanhang, som behöver utredas.
Styrelsen kan redan nu nämna, att styrelsen delar motionärernas uppfattning,
att det vore förenat med avsevärda fördelar, om en syneförrättning
kunde delas upp i etapper så att beslut först kunde fattas i frågan om byggande
och fördelningen av byggnadskostnaderna och beslut i underhållsfrågan
kunde uppskjutas för avgörande under ett senare skede av förrättningen.
Del har nämligen visat sig, alt det mycket ofta förekommer behov
av jämkningar och ändringar under utförandet av ett torrläggningsföretag.
Jordbruksteknikens ändringar och de begränsade möjligheterna att få pen
-
ningmedel och arbetskraft till
sakägarna icke sällan begär all
investeringar för jordbruket in. in. gör, all
få ett torrläggningsföretag godkänt, sedan de
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
utfört det till väsentlig del men inte i dess helhet. Vidare kan oförutsedda
förhållanden leda till att det är välbetänkt att utföra jämkningar i planen
under arbetets gång. I vattenlagen (7 kap. 59 §) är nu den lösningen anvisad,
att sakägarna hos vattendomstolen begära ändring i planen och sålunda
godkännande av företaget sådant det utförts. Av olika skäl — bland
annat den stora arbetsbelastningen vid vattendomstolarna — är det dock
mycket vanligt, att sådant medgivande till jämkning inte inhämtas. Dessutom
kan på den vägen inte stora och genomgripande ändringar lösas. Det
är givetvis otillfredsställande, att torrläggningsarbetet inte blir i laga ordning
godkänt. Bland annat kan detta leda till ovisshet om delägarnas underhållsskyldighet.
— Genom ändrade förutsättningar bland annat på grund
av ändrad markanvändning, ändrad vattenföring till följd av väganläggningar
m. m., ändrade förhållanden genom inverkan från andra torrläggningsföretag,
ändrad fastighetsindelning etc. kan det vara sakligt motiverat
att åstadkomma omprövning av underhållsfrågan. Som en delfråga där
anmäler sig det av motionärerna berörda spörsmålet om och i vad mån
brukningsbåtnaden skall beaktas vid fördelningen av underhållsskyldigheten.
Motionärerna ha särskilt uppehållit sig vid sådana spörsmål, som ha samband
med fastighetsbildningsåtgärder. Det föreligger emellertid behov av en
betydligt vidare översyn berörande vattenlagen. — Såsom av det anförda
framgår, anser lanlbruksstyrelsen det angeläget, att en särskild utredning
kommer till stånd för översyn av gällande bestämmelser rörande syneförrättning
för torrläggning av mark, bland annat avseende de av motionärerna
berörda spörsmålen. Utredningen bör givetvis ske i samråd på Vissa avsnitt
med 1954 års fastighetsbildningskommitté, som enligt vad styrelsen har sig
bekant, tagit de speciella frågorna om samordning med fastighetsbildningsåtgärder
under övervägande. Innan en utredning avseende de ovan antydda
spörsmålen företas, är det dock uppenbarligen lämpligt, att en sammanställning
sker av de väsentliga problemställningar, som böra behandlas. •— Styrelsen
föreslår därför, att avgörandet i frågan om en utredning får anstå
till dess styrelsen haft tillfälle att — såsom ovan nämnts — senare under
innevarande år framlägga en närmare utformad sådan sammanställning.
Vattcnöverdomstolen anför:
Domstolen kan vitsorda att det föreligger ett påtagligt behov av en sådan
allmän jämkningsregel som motionärerna ifrågasatt. — Vidare medges att
det ofta är ändamålsenligt, att ett planerat torrläggningsföretag utföres i
anslutning till en fastighetsreglering, exempelvis ett laga skifte. Vattenlagen
saknar emellertid anvisningar om lösningen av de frågor, som uppkomma
då en syneförrättning för ett torrläggningsföretag skall äga rum i
samband med en förrättning för reglering av fastighetsförhållandena. Det
kan därför vara önskvärt, att i vattenlagen införes bestämmelser om förfarandet
i en sådan situation. Vad därvid särskilt angår bestämmandet av
underhållsskyldighetens fördelning torde det såsom motionärerna framhållit
i vissa fall vara praktiskt att uppskjuta denna del av förrättningen. -- Det kan icke anses uteslutet, att torrläggningsföretag kunna förekomma,
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
9
där deltagare erhållit sådan brukningsbåtnad, som icke bör föranleda skyldighet
att deltaga i företagets underhåll. Skäl torde därför föreligga att
till övervägande upptaga frågan om grunderna för underhållsskyldigheten
för sådana torrläggningsföretag. — Domstolen tillstyrker därför, att den av
motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd, eventuellt samordnad
med den inom fastighetsbildningskommittén pågående utredningen i
ämnet.
Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Uppsala län tillstyrker motionerna
och framhåller att olägenheter även i andra fall än dem som påpekats av
motionärerna vållas av vattenlagens avsaknad av en allmän jämkningsregel
på förevarande område. Som exempel härpå anföres det förhållandet att
underhållets karaktär och omkostnader förändras genom att delar av de
till samfälligheten hörande avloppen igenlägges med rör eller att delar av
den till samfälligheten hörande marken stadigvarande övergår till annat
ägoslag och därigenom tarvar intensivare eller extensivare underhållsarbete.
Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker motionerna och anför: Ändrade
förhållanden, som inträder efter det att den i 10 kap. 77 § vattenlagen föreskrivna
fristen löpt ut, synes icke kunna tagas i beaktande genom företagande
av ny förrättning. Såsom motionärerna utvecklat kunna efter förrättningen
sådana förhållanden inträda, att den på förrättningen grundade fördelningen
av underhållskostnaderna blivit oriktig, utan att dock någon ändring
i den lagakraftvunna förrättningen kan komma till stånd. Det synes
därför motiverat, att möjligheten att vid ändrade förhållanden erhålla ny
prövning av kostnadsfördelningen underlättas, även om det bör tillses, att
sådan omprövning begränsas till speciellt angivna fall.
Lantbruksnämnden i Skaraborgs län anför: När nu gällande vattenlag
trädde i kraft utgjordes praktiskt taget alla reglerade avlopp av öppna kanaler
eller öppna diken, som grävdes för hand. Numera är grävningsarbetet
— vare sig detta avser nyanläggning eller underhåll — praktiskt taget helt
mekaniserat och öppna diken ersättas i betydande utsträckning med täckta
ledningar. Den tekniska utveckling, som ägt rum sedan vattenlagen
skrevs, har sedan åtskilliga år aktualiserat en revision av vattenlagens regler
angående underhållsskyldigheten. Behovet av en sådan revision har
även börjat göra sig kännbart i samband med de allt vanligare ändringarna
i fastighetsindelningen. Den i motionerna begärda utredningen är därför
enligt nämndens mening i hög grad angelägen.
Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker motionerna. Efter att i ärendet
ha samrålt med lantbruksdirektören och lantbruksingenjören i länet
anför länsstyrelsen: På grundval av lantbruksingenjörens erfarenheter kan
vitsordas, att behov föreligger att — efter det syneförrättning för torrläggning
av mark eller dom i sådant mål vunnit laga kraft — kunna ompröva
underhållsskyldighetens fördelning i anledning av väsentligt förändrade
förhållanden. Likaså bör beredas möjlighet alt vid syneförrättningen fördela
underhållsskyldigheten efter andra grunder än dem som enligt gällande
lag skola tillämpas vid bestämmandet av delaktigheten i torrläggningslorc2
Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. iVr 16
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
tagets utförande. — Slutligen synes intet vara att erinra mot att i vissa fall
frågan om torrläggningens utförande skall kunna avgöras utan att undcrhållsfrågan
nödvändigtvis avgöres samtidigt.
Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker motionerna. Förbundet anför:
Naturligtvis måste det ur många synpunkter anses angeläget, att en
syneförrättning, som tagit åt sig laga kraft, ej senare kan ändras. Delägarna
i ett torrläggningsföretag böra således kunna räkna med, att frågan om
det framtida underhållet är slutligt bestämt, och att några ändringar ej senare
kan ske. Ett övervältrande av ansvaret på andra delägare i företaget
på grund av ändrade förhållanden synes ej vara önskvärt och lämpligt. Den
omständigheten, att en i företaget ingående fastighet under tidernas lopp
erhåller en helt annan användning än tidigare, bör principiellt — fastighetens
ägare kan själv ha varit sökande till företaget och därför framtvingat
detsamma — ej kunna medföra en ändring i delaktighetstalet. Emellertid
torde man ej kunna helt bortse från, att sådana förhållanden förekommer,
där genom väsentligt ändrade förhållanden en omprövning av underhållsskyldigheten
kan anses befogad. En ändring av bestämmelsen torde böra
taga sikte på, att övriga delägare i företaget ej betungas i sådan utsträckning,
att det med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för företagets
genomförande skulle anses oskäligt.
Sveriges lantbruksförbund tillstyrker motionerna allenast i vissa delar.
Förbundet anför: Förbundet biträder motionärernas uppfattning att möjligheterna
till jämkning av utlåtande vid syneförrättning för torrläggning
nu är alltför begränsade och behöver vidgas. Även motionärernas åsikt, att
man vid torrläggning i samband med laga skifte bör kunna först avgöra
enbart anläggningsfrågan, har fog för sig. Vad däremot angår motionärernas
hemställan om sådan ändring, att man icke i alla torrläggningsfall
skulle behöva låta den s. k. brukningsbåtnaden påverka underhållsskyldighetens
fördelning, synes det förbundet riktigt, att all den båtnad, som uppstår
för sakägare, får påverka hans underhållsskyldighet, oavsett om båtnaden
är alstrings- eller brukningsbåtnad. Någon anledning att ens i enstaka
fall icke beakta brukningsbåtnaden, då man fördelar underhållsskyldigheten,
torde knappast finnas. — Förbundet avstyrker därför motionerna
i sistnämnda del.
Utskottet
Motionärerna har riktat uppmärksamheten på det enligt deras mening
otillfredsställande förhållandet att det vid syneförrättning för torrläggning
enligt vattenlagen för närvarande icke är möjligt att ånyo upptaga sådana frågor,
som avgjorts vid en lagligen gällande syneförrättning, eller att vid beräkning
av underhållsskyldighet i särskilda fall kunna bortse från värdet
av s. k. brukningsbåtnad eller att, då syneförrättning sker i samband med
laga skifte, upptaga enbart anläggningsfrågan och låta underhållsfrågan
bero.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957
11
I syfte att närmare undersöka möjligheterna att i nu nämnda avseenden
åstadkomma ändring i vattenlagen önskar motionärerna få till stånd en utredning.
Denna motionärernas hemställan har i allmänhet rönt instämmande från
remissinstansernas sida.
Även utskottet, vilket finner de i motionerna framförda synpunkterna befogade,
anser det angeläget att dessa frågor närmare utredes.
Innan en utredning tillsättes, synes dock lämpligt att avvakta den undersökning
av hithörande och angränsande spörsmål, som för närvarande pågår
inom lantbruksstyrelsen och vars resultat styrelsen beräknat kunna
framlägga under innevarande år.
Med hänsyn till att vissa av de av motionärerna berörda frågeställningarna
även torde komma att uppmärksammas av 1954 års fastighetsbildningskommitté,
men kommittén — för att ej i onödan hindras i sitt arbete — icke
lämpligen bör betungas med utredningsuppdrag, som ligger vid sidan av
dess egentliga verksamhetsområde, synes det lämpligt, att den av motionärerna
föreslagna utredningen antingen — såsom fastighetsbildningskommittén
själv synes vilja förorda — avvaktar resultatet av kommitténs arbete
eller arbetar i nära samråd med densamma.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
alt riksdagen i anledning av motionerna I: 225 och II: 267
i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning i
de hänseenden som i motionerna föreslagits.
Stockholm den 2 april 1957
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Axel Jansson*, Hermansson,
Ebbe Ohlsson, Kristiansson, fru Nilsson* och herr Kriigel;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, von Seth, Hansson,
Johansson i öckerö, fru Renström-Ingenäs och herr Hamrin i Kalmar.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
570572 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:200 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens bestämmelser rörande syneförrättning för torrläggning av mark m. m. a1 i texten