Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens bestämmelser rörande sgneförrättning för torrläggning av mark m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Alexanderson samt nr 267 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

1957-04-02 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens bestämmelser rörande sgneförrättning för torrläggning av mark m. m. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Alexanderson samt nr 267 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

1

Nr IG

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens

bestämmelser rörande sgneförrättning för

torrläggning av mark m. m.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott

hänvisade motioner, nr 225 i första kammaren av herr Alexanderson samt

nr 267 i andra kammaren av herr Hamrin i Kalmar m. fl.

Av motionerna, som är likalydande, framgår att motionärerna önskar få

till stånd ändringar i vattenlagen i syfte dels att tillskapa en mera allmän

möjlighet att i större utsträckning än nu kan ske på nytt upptaga sådana

frågor om torrläggning, vilka avgjorts vid lagligen gällande syneförrättning,

dels att vid syneförrättning för torrläggning, som sker i samband med laga

skifte eller ägoutbyte, skapa möjlighet att upptaga enbart anläggningsfrågan

och låta underhållsfrågan bero, dels att möjliggöra att s. k. brukningsbåtnad

icke i alla fall behöver tagas i beräkning, när det gäller att fördela underhållsskyldigheten

för ett torrläggningsföretag. I motionerna hemställes, »att

riksdagen ville hos Kungl. Maj:t begära den utredning och de åtgärder som

erfordras för ändring av vattenlagen i ovan berörda delar».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kammarkollegiet, lanlmäteristyrelsen, lantbrukssLyrelsen,

vattenöverdomstolen, 1954 års fastighetsbildningskoininitté

samt länsstyrelserna i Uppsala, Skaraborgs och Västerbottens län.

På begäran av utskottet har yttrande därjämte avgivits av Riksförbundet

Landsbygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

Gällande rätt

Vattenlagen den 28 juni 1918 innehåller i sitt sjunde kapitel bestämmelser

om torrläggning av mark genom dikning, vattenavledning eller invallning.

Kapitlet innehåller de materiella förutsättningarna för att ett torrläggningsföretag

skall komma till stånd. Bestämmelserna angående förfarandet

i händelse sakägarna ej är ense eller av särskild anledning önskar få ökad

säkerhet för företagets framtida bestånd återfinnes i lagens tionde kapitel,

som innehåller regler om syneförrättning, d. ä. — såvitt nu är i fråga —

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 0 samt. .1 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

prövandet och fastställandet av den omfattning i vilken annans mark tvångsvis

får tagas i anspråk för ett torrläggningsföretag samt den ersättning som

därför skall utgå. Det utlåtande, som regelmässigt utgör avslutningen på en

syneförrättning rörande torrläggning, skall, därest det icke överklagas eller

på grund av särskilda bestämmelser undantagsvis skall underställas vattendomstols

prövning, gå i verkställighet i likhet med en lagakraftvunnen dom

(10 kap. 75 §). Syneförrättning enligt vattenlagen kan i åtskilliga avseenden

jämställas med lantmäteriförrättning enligt jorddelningslagen, förrättning

enligt lagen om enskilda vägar eller syneförrättning för behandling av stängsel-

och betesfrågor enligt lagen om ägofred.

Allmänt kan om vattenlagens materiella regler beträffande torrläggning

sägas, att lagen föreskriver tämligen långtgående skyldigheter ej blott för

den, som själv icke påbörjat sådant företag, alt till följd därav tåla intrång

ja även att mot sin vilja deltaga i förelaget, utan också för den, som själv

påbörjar dylikt företag, att låta även andra deltaga däri.

All mark för vilken en dikning eller annat torrläggningsföretag medför

båtnad och vars ägare skall deltaga i dikningen utgör en samfällighet (7

kap. 21, 37 och 49 §§). Enligt huvudregeln föreligger skyldighet för delägarna

i samfälligheten att i förhållande till vars och ens båtnad bestrida kostnaderna

för såväl företagets anläggning som dess underhåll (7 kap. 23 och

34 §§).

Den av motionärerna berörda lagändringen den 25 maj 1945 (SFS 1945:

343) varigenom båtnadsbegreppel utvidgades att avse icke blott — såsom

tidigare — s. k. alslringsbåtnad utan även s. k. brukningsbåtnad innebar

att i 7 kap. 22 § vattenlagen infördes ett stycke så lydande: »Till båtnad

av marks torrläggning skall ock hänföras förmån av förbättrade betingelser

för marks brukning eller användning för annat ändamål; ock skall därvid

båtnad i avseende å marks brukning anses som jordförbättring.» — Till närmare

belysning av innebörden av begreppet brukningsbåtnad må följande

anföras ur chefens för justitiedepartementet yttrande i statsrådet den 23

februari 1945 (proposition nr 226/1945; s. 12): »Båtnad som vinnes av

torrläggningsföretag för jordbruksändamål består huvudsakligen i ökning

av jordens alstringsförmåga eller i möjlighet att genom ytterligare torrläggningsåtgärder,

särskilt täckdikning, öka avkastningen av jorden. Det i 7 kap.

22 § första stycket upptagna båtnadsbegreppet (jordförbättring) är begränsat

till att avse båtnad som nu sagts. Emellertid kan torrläggning av ett till

vissa delar vattenskadat ägoskifte även innebära en förbättring med avseende

å brukningsbetingelserna såtillvida som bearbetning av jorden, sådd

och skörd efter torrläggningen kunna utföras i ett sammanhang över hela

skiftet. Värdeökning kan därvid tillskyndas jämväl sådana förut tillräckligt

torrlagda ägofigurer, vilka på grund av läge, storlek eller form måste brukas

gemensamt med vattenskadad mark och som på grund därav före torrläggningen

av sistnämnda mark icke kunnat giva full avkastning. —• Under senare

tid har särskilt en ökad användning av maskiner för jordens brukning

samt stegrade arbetskostnader föranlett en strävan att utföra dik
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957 3

ningen på sådant sätt att det försvårande av brukningen, som öppna diken

föranleda, såvitt möjligt undvikes. Med tillämpning av föreskrifterna i 7

kap. 4 § kan dike om så finnes lämpligt göras täckt eller läggas i råskillnad.

Till ökad användning av täckta ledningar har även medverkat den besparing

som därmed kan vinnas i fråga om underhållskostnad. — Enligt 7 kap.

33 § gälla de föreskrifter som meddelats om upptagande av nytt dike även

med avseende å förbättring av en tidigare utförd torrläggning, som äger

rum genom att dike utvidgas, fördjupas eller annorledes förändras. En sådan

åtgärd utföres numera ofta på det sätt, att befintligt dike fördjupas

och omändras till täckt ledning. Åtgärden har då i allmänhet till ändamål

icke blott att sänka grundvattenståndet eller avlägsna faran för översvämningar

utan även alt bereda möjlighet till en mera ändamålsenlig brukning

av jorden. Det torde stundom förekomma att förändringen sker uteslutande

i sistnämnda syfte. Såväl i detta fall som då öppet dike genom mark, vilken

redan är tillräckligt torrlagd, eljest ersättes med täckt ledning eller flyttas

till lämpligare läge uppkommer båtnad för mark som till följd av den nuvarande

bestämningen av båtnadsbegreppet icke ingår i torrläggningssamfälligheten.

— I likhet med de sakkunniga finner jag den s. k. brukningsbåtnad

som sålunda kan vinnas genom torrläggningsföretag vara av sådan

betydelse att den bör tagas i beaktande vid båtnadsuppskattningen.»

Omfattningen av kostnaderna för ett torrläggningsföretag och sättet för

deras erläggande bestämmes vid syneförrättningen (10 kap. 67 §). Möjlighet

att pröva underhållsfrågan skild från anläggningsfrågan föreligger endast

i det fall då företaget igångsatts utan att ha föregåtts av någon syneförrättning

(7 kap. 36 § fjärde stycket). Föregås företaget av syneförrättning

blir således redan då icke blott anläggningsfrågan utan även den framtida

underhållsskyldigheten därvid avgjord.

Det är en allmän princip i vattenlagen, att företag, som kommer till stånd

med stöd av lagen, skall vara planerade med tanke på att de skall äga bestånd

för framtiden (NJA II 1945 s. 23). Ett uttryck för denna princip

är, att den av motionärerna efterlysta mera allmänna jämkningsmöjlighcten

saknas.

Det utlåtande, som utgör förrättningsmännens slutliga avgörande av de

vid syneförrättningen behandlade frågorna, kan sålunda, om det vinner laga

kraft, därefter ej annat än i undantagsfall ändras. Ny syneförrättning avseende

samma företag kan sålunda ej ske. Däremot kan viss ändring, av

lagen benämnd jämkning, göras av vattendomstolen, och förutsättningen

därför är antingen att visst föreskrivet arbete kan anses obehövligt eller

att oförutsedd arbetssvårighet eller annat liknande hinder uppstått (7 kap.

59 §). .— Vidare föreligger möjlighet alt erhålla ny värdering i det fall sakägare,

efter det företaget utförts, anser att lian på grund av felaktig värdering

kommit att påföras för hög bidragsskyldighet i förhållande till den båtnad,

som hans mark i verkligheten vunnit (10 kap. 77 §). Den som önskar

utnyttja möjligheten all erhålla ny värdering skall inom ett år sedan företaget

blivit färdigt göra framställning i saken till länsstyrelsen. Förfarandet

opaginerad Kontrollera mot PDF

i

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

är sedan detsamma som vid syneförrättning. Den nya värderingen får, om

så anses lämpligt, omfatta även mark som tillhör annan än sökanden. Resulterar

förrättningen i en ändring av den äldre värderingen, skall delaktigheten

jämkas med hänsyn härtill.

Det i motionerna framförda önskemålet att i lagen införa en allmän

möjlighet att på nytt pröva en lagakraftvunnen förrättning, när ändrade

förhållanden inträtt, är, som motionärerna framhåller, eljest icke främmande

för lagstiftningen.

Sålunda finnes i vattenlagens åttonde kapitel, som behandlar frågor om

avloppsvatten, i 44 § andra stycket en bestämmelse, enligt vilken vattendomstol,

sedan bestämmelse meddelats rörande kostnad, skötsel eller underhåll

av anläggning för avledning av avloppsvatten, på ansökan av delägare

i anläggningen kan föreskriva jämkning i bestämmelserna, därest väsentlig

ändring inträffar i något förhållande, som lagts till grund för desamma. Enligt

40 § samma kapitel gäller som förutsättning för att ett lagakraftvunnet

beslut om tillstånd att släppa ut avloppsvatten skall kunna ändras, att tio

år förflutit eller eljest väsentligt ändrade förhållanden inträtt.

Enligt lagen om enskilda vägar finnes möjlighet att, sedan fråga om rätt

att bygga eller begagna enskild väg eller skyldighet att bidraga till anläggning

och underhåll av sådan väg en gång genom förrättning eller dom blivit

avgjord, upptaga frågan vid ny förrättning, om sådana ändrade förhållanden

inträtt, att de kunna sägas »i synnerlig mån» inverka på den en gång

avgjorda frågan (65 §).

Även förrättning enligt lagen om ägofred kan jämkas sedan den en gång

vunnit laga kraft. Sålunda stadgas i lagens 38 §: »Har i laga ordning bestämts

om skyldighet att hålla stängsel eller att hålla betesmark inhägnad

och i ett för betesbruk ordnat skick, och varder fastighet, som skyldigheten

helt eller delvis åligger, sedermera delad eller sammanlagd med annan fastighet,

äge envar, vars rätt är därav beroende, fordra sådan jämkning av

skyldigheten, som enligt denna lag är påkallad med hänsyn till delningen

eller sammanläggningen. Intill dess frågan härom avgjorts svare, där delning

skett, de nybildade fastigheterna gemensamt för skyldigheten i förhållande

till varje fastighets taxeringsvärde. — Inträda eljest, sedan fråga

om stängselskyldighet eller betesreglering blivit i laga ordning avgjord, sådana

ändrade förhållanden, som på frågan synnerligen inverka, äge envar

sakägare påkalla frågans återupptagande. Dock må fråga om stängselskyldighet

ej ånyo upptagas, förrän tio år förflutit från det frågan slutligen

avgjordes, med mindre stängselskyldighet för fastighet förklarats icke äga

rum men fastighetens ägor därefter nyttjas till betning, som medför behov

av stängsel, eller fastighets andel i stängsel bestämts lägre än som med

hänsyn till sedermera inträdda förhållanden bör enligt 3 § första stycket

gälla. Ej heller må, sedan betesreglering i laga ordning ägt rum, fråga väckas,

afl rätt att nyttja regleringsområdet till gemensamt bete skall tillkomma

de fastigheter, regleringen angått, eller någon av dem.»

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

5

Yttranden

Remissinstanserna har i stort sett tillstyrkt motionerna.

Kammarkollegiet anför:

I bl. a. de av motionärerna som exempel nämnda fallen — då fastighetsindelningen

ändrats eller marken fått annat användningssätt än tidigare eller

eljest ändrade förhållanden inträtt —■ synes det önskvärt, att möjlighet

till jämkning öppnas. En utredning rörande dessa förhållanden bör

alltså enligt kollegiets uppfattning komma till stånd. — Vid en utredning

torde även böra undersökas den av motionärerna berörda frågan om det

lämpligaste tillvägagångssättet i det fall där samtidig handläggning av

torrläggningsförrättning och laga skifte är önskvärd med anledning av

att båda spörsmålen aktualiseras samtidigt. Enligt motionärerna vore det

önskvärt, att vid torrläggningsförrättningen anläggningsfrågan kunde behandlas

för sig. Detta synes dock vara förenat med vissa svårigheter. Ett

besked från lantbruksingenjören (förrättningsmännen) angående sättet för

utförande och placering av diken m. in. kan icke utan vidare läggas till

grund för laga skiftet. Om på grund av svårighet att anskaffa medel till

företaget eller av annan ledning företaget sedermera ej verkställes, kan nämligen

skiftet i så fall bli olämpligt. Anser man sig åter böra kräva, att torrläggningsföretaget

genomföres helt före skiftet, finner man att även detta

är förknippat med nackdelar. Ett sådant förfarande medför avsevärd tidsutdräkt.

Vidare måste anläggningskostnaden fördelas med ledning av de

fastighetsförhållanden, som råda före skiftet. Till följd härav blir en omreglering

vid eller efter laga skiftet som regel nödvändig beträffande denna

kostnad. Härvid måste även skyldigheten att återbetala erhållna lån beaktas.

Underhållskostnaden torde däremot ej i och för sig behöva fördelas

förrän vid eller efter laga skiftet, därest icke detta drager långt ut på tiden.

—- Beträffande brukningsbåtnadens betydelse för fördelningen av underhållsskyldigheten

synes det svårt att finna något fall, där denna båtnad icke

borde tagas i beräkning vid fördelningen. Kollegiet måste därför ställa sig

tveksamt till behovet av ändring av gällande bestämmelser härutinnan.

Lantmäteristgrelsen anför:

Det är ett gammalt och i praktiken ofta aktualiserat önskemål att genom

reformer i vattenlagen och fastighetsbildningslagstiftningen underlätta genomförandet

av torrläggningsföretag i samband med fastighetsregleringar.

Likaså finnes ett uppenbart behov av att anpassa resultatet av tidigare

verkställda syneförrättnigar efter senare inträffande ändringar i fastighetsindelningen.

Lantmäterislyrelsen kan därför från fastighetsbildningssynpunkt

vitsorda behovet av den utredning varom motionärerna hemställt.

-— Enligt vad styrelsen bar sig bekant har 1954 års fastighetsbildningskommitté

redan till behandling upptagit frågan om vissa partiella ändringar

i vattenlagen i detta syfte med utgångspunkt från de förfaranderegler

in. in., som komma att föreslås i den nya fastighetsbildningslagen.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1057

Det förefaller styrelsen som om dessa mera begränsade frågor enklast och

snabbast löses på detta sätt. — Det vill emellertid synas som om motionerna

syfta till en mera omfattande revision av vattenlagen, avseende bl. a.

att tillskapa allmänna möjligheter att på grund av ändrade förutsättningar

jämka eller ompröva resultatet av en syneförrättning i skilda hänseenden.

Det tillkommer knappast lanlmäteristyrelsen att göra något uttalande om

behovet av en dylik genomgripande revision av vattenlagen. Om en sådan

revision befinnes önskvärd, framhåller dock styrelsen vikten av att utredningsarbetet

organiseras på sådant sätt att framläggandet av förslag till en

ny fastighetsbildningslagstiftning icke därigenom försenas.

1954- års fastighctsbildningskommitté anför:

Fastighetsbildningskoinmillén kan vitsorda, att behov föreligger av viss

omarbetning av vattenlagen i syfte att underlätta genomförandet av torrläggning

i samband med fastighetsreglering samt att möjliggöra en anpassning

av torrläggningsföretag efter sådana ändringar i fastighetsindelningen,

som komma till stånd efter det företaget beslutats. På grund av frågans

nära samband med det av kommittén bedrivna arbetet med en översyn av

fastighetsbildningslagstiftningen synes det ankomma på kommittén att upptaga

frågan till närmare behandling. Kommittén har också för avsikt att utarbeta

och i samband med redovisningen av kommitténs övriga utredningsarbete

framlägga förslag till de ändringar av vattenlagen, som kan anses

erforderliga för angivna ändamål. — Den utredning, som kommittén sålunda

anser sig böra verkställa, torde emellertid icke helt tillfredsställa motionärernas

önskemål. Dessa synes nämligen åsyfta en något längre gående översyn

av vattenlagens bestämmelser om torrläggning. Beträffande behövligheten

av en sådan översyn anser sig kommittén icke böra göra något bestämt uttalande,

enär frågan faller utanför dess egentliga arbetsområde. Kommittén

framhåller dock, att mycket tyder på att torrläggningsbestämmelserna, även

om de skulle erhålla en med hänsyn till fastighetsbildningen ändamålsenlig

utformning, äro mogna för ytterligare överarbetning. Finnes en utredning

härom böra komma till stånd, uppställer sig frågan hur samordningen med

det av kommittén bedrivna arbetet bör anordnas. Att överlämna åt kommittén

att verkställa utredningen bör icke komma i fråga med hänsyn till

omfattningen av de arbetsuppgifter, som redan åvilar kommittén. Dess sammansättning

lämpar sig för övrigt icke för uppdrag av det slag det här gäller.

Om utredningsarbetet anförtros åt en eller flera särskilt tillkallade utredningsmän,

kan åter övervägas att låta jämväl den fråga, som fastighetsbildningskommittén

ansett sig böra upptaga, omfattas av detta uppdrag. En

sådan anordning skulle emellertid enligt kommitténs mening vara mindre

lämplig. Problemet om sambandet mellan torrläggning och fastighetsbildning

är av alltför stor betydelse för fastighetsbildningslagstiftningens framtida

utformning för afl med fördel kunna lösas annat än i sammanhang med

genomförandet av denna lagstiftning.

Lantbruksstyrelsen anför:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

Torrläggningsverksamhetens inriktning har på grund av utvecklingen på

jordbrukets område under det senaste årtiondet undergått avsevärda förändringar.

Åtgärder, som ännu för ett tiotal år sedan betraktades som eftersträvansvärda,

framstår nu i många fall som icke ekonomiskt försvarliga.

Utvecklingen har exempelvis lett till att det som regel icke längre kan

ifrågakomma att genomföra större torrläggningsföretag i syfte att erhålla

mark för nyodling. Statsmakterna har också under de senaste åren — bland

annat på grund av påpekande av riksdagens revisorer — uttalat att stark

återhållsamhet bör iakttagas vid beviljandet av statliga stödåtgärder till

dylika företag. Vidare kan framhållas, att det nu alltmer sällan förekommer

mycket stora vattenavlednings- eller sänkningsföretag. Torrläggningsverksamheten

är i stället i stort sett inriktad på sekundära dikningsåtgärder inom

det system som skapats av de äldre större regleringsföretagen. Den sekundära

dikningen är i allmänhet betingad av jordbrukets snabba mekanisering

och därav följande krav på lämpliga maskinfält. Det ligger i sakens

natur, att dikningsåtgärder inom områden, där grundvattenförhållandena

in. in. reglerats, kan orsaka ändrade förutsättningar och därmed

behov av ytterligare ändringar i vad som bestämts vid äldre syneförrättningar.

På senare tid har det också blivit allt vanligare att större eller

mindre vägbyggen o. d. medfört behov av omläggning och revidering av

äldre dikningssystem. Det är också givet, att ändringar i fastighetsindelningen,

såsom motionärerna anfört, kan medföra behov av ändrad dikning

och av ändrad fördelning av underhåll av diken. — Styrelsen, som under

det senaste året haft anledning att överväga de berörda frågorna, bär funnit

det angeläget, att enkla förfaringssätt tillskapas i syfte att möjliggöra

ändringar i laga form av under syneförrättning fattade beslut. Styrelsen har

också i samråd med expertis på vattenrättsfrågor påbörjat en undersökning

i syfte att erhålla en överblick av de avsnitt, där ändringar i gällande lag

kan anses behövliga. Dessa överväganden pågå och styrelsen har beräknat

att senare under innevarande år kunna göra en framställning i ämnet och

därvid redovisa sina önskemål om utredning. Styrelsen har också i detta

sammanhang under övervägande huruvida eu sådan utredning skulle kunna

utföras av styrelsen, förstärkt med viss expertis, eller om en särskild

utredning hör tillkallas. — De spörsmål som motionärerna berört utgöra

uppenbarligen delfrågor i det större sammanhang, som behöver utredas.

Styrelsen kan redan nu nämna, att styrelsen delar motionärernas uppfattning,

att det vore förenat med avsevärda fördelar, om en syneförrättning

kunde delas upp i etapper så att beslut först kunde fattas i frågan om byggande

och fördelningen av byggnadskostnaderna och beslut i underhållsfrågan

kunde uppskjutas för avgörande under ett senare skede av förrättningen.

Del har nämligen visat sig, alt det mycket ofta förekommer behov

av jämkningar och ändringar under utförandet av ett torrläggningsföretag.

Jordbruksteknikens ändringar och de begränsade möjligheterna att få pen
-

ningmedel och arbetskraft till

sakägarna icke sällan begär all

investeringar för jordbruket in. in. gör, all

få ett torrläggningsföretag godkänt, sedan de

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

utfört det till väsentlig del men inte i dess helhet. Vidare kan oförutsedda

förhållanden leda till att det är välbetänkt att utföra jämkningar i planen

under arbetets gång. I vattenlagen (7 kap. 59 §) är nu den lösningen anvisad,

att sakägarna hos vattendomstolen begära ändring i planen och sålunda

godkännande av företaget sådant det utförts. Av olika skäl — bland

annat den stora arbetsbelastningen vid vattendomstolarna — är det dock

mycket vanligt, att sådant medgivande till jämkning inte inhämtas. Dessutom

kan på den vägen inte stora och genomgripande ändringar lösas. Det

är givetvis otillfredsställande, att torrläggningsarbetet inte blir i laga ordning

godkänt. Bland annat kan detta leda till ovisshet om delägarnas underhållsskyldighet.

— Genom ändrade förutsättningar bland annat på grund

av ändrad markanvändning, ändrad vattenföring till följd av väganläggningar

m. m., ändrade förhållanden genom inverkan från andra torrläggningsföretag,

ändrad fastighetsindelning etc. kan det vara sakligt motiverat

att åstadkomma omprövning av underhållsfrågan. Som en delfråga där

anmäler sig det av motionärerna berörda spörsmålet om och i vad mån

brukningsbåtnaden skall beaktas vid fördelningen av underhållsskyldigheten.

Motionärerna ha särskilt uppehållit sig vid sådana spörsmål, som ha samband

med fastighetsbildningsåtgärder. Det föreligger emellertid behov av en

betydligt vidare översyn berörande vattenlagen. — Såsom av det anförda

framgår, anser lanlbruksstyrelsen det angeläget, att en särskild utredning

kommer till stånd för översyn av gällande bestämmelser rörande syneförrättning

för torrläggning av mark, bland annat avseende de av motionärerna

berörda spörsmålen. Utredningen bör givetvis ske i samråd på Vissa avsnitt

med 1954 års fastighetsbildningskommitté, som enligt vad styrelsen har sig

bekant, tagit de speciella frågorna om samordning med fastighetsbildningsåtgärder

under övervägande. Innan en utredning avseende de ovan antydda

spörsmålen företas, är det dock uppenbarligen lämpligt, att en sammanställning

sker av de väsentliga problemställningar, som böra behandlas. •— Styrelsen

föreslår därför, att avgörandet i frågan om en utredning får anstå

till dess styrelsen haft tillfälle att — såsom ovan nämnts — senare under

innevarande år framlägga en närmare utformad sådan sammanställning.

Vattcnöverdomstolen anför:

Domstolen kan vitsorda att det föreligger ett påtagligt behov av en sådan

allmän jämkningsregel som motionärerna ifrågasatt. — Vidare medges att

det ofta är ändamålsenligt, att ett planerat torrläggningsföretag utföres i

anslutning till en fastighetsreglering, exempelvis ett laga skifte. Vattenlagen

saknar emellertid anvisningar om lösningen av de frågor, som uppkomma

då en syneförrättning för ett torrläggningsföretag skall äga rum i

samband med en förrättning för reglering av fastighetsförhållandena. Det

kan därför vara önskvärt, att i vattenlagen införes bestämmelser om förfarandet

i en sådan situation. Vad därvid särskilt angår bestämmandet av

underhållsskyldighetens fördelning torde det såsom motionärerna framhållit

i vissa fall vara praktiskt att uppskjuta denna del av förrättningen. -- Det kan icke anses uteslutet, att torrläggningsföretag kunna förekomma,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

9

där deltagare erhållit sådan brukningsbåtnad, som icke bör föranleda skyldighet

att deltaga i företagets underhåll. Skäl torde därför föreligga att

till övervägande upptaga frågan om grunderna för underhållsskyldigheten

för sådana torrläggningsföretag. — Domstolen tillstyrker därför, att den av

motionärerna föreslagna utredningen kommer till stånd, eventuellt samordnad

med den inom fastighetsbildningskommittén pågående utredningen i

ämnet.

Länsstyrelsen och lantbruksnämnden i Uppsala län tillstyrker motionerna

och framhåller att olägenheter även i andra fall än dem som påpekats av

motionärerna vållas av vattenlagens avsaknad av en allmän jämkningsregel

på förevarande område. Som exempel härpå anföres det förhållandet att

underhållets karaktär och omkostnader förändras genom att delar av de

till samfälligheten hörande avloppen igenlägges med rör eller att delar av

den till samfälligheten hörande marken stadigvarande övergår till annat

ägoslag och därigenom tarvar intensivare eller extensivare underhållsarbete.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker motionerna och anför: Ändrade

förhållanden, som inträder efter det att den i 10 kap. 77 § vattenlagen föreskrivna

fristen löpt ut, synes icke kunna tagas i beaktande genom företagande

av ny förrättning. Såsom motionärerna utvecklat kunna efter förrättningen

sådana förhållanden inträda, att den på förrättningen grundade fördelningen

av underhållskostnaderna blivit oriktig, utan att dock någon ändring

i den lagakraftvunna förrättningen kan komma till stånd. Det synes

därför motiverat, att möjligheten att vid ändrade förhållanden erhålla ny

prövning av kostnadsfördelningen underlättas, även om det bör tillses, att

sådan omprövning begränsas till speciellt angivna fall.

Lantbruksnämnden i Skaraborgs län anför: När nu gällande vattenlag

trädde i kraft utgjordes praktiskt taget alla reglerade avlopp av öppna kanaler

eller öppna diken, som grävdes för hand. Numera är grävningsarbetet

— vare sig detta avser nyanläggning eller underhåll — praktiskt taget helt

mekaniserat och öppna diken ersättas i betydande utsträckning med täckta

ledningar. Den tekniska utveckling, som ägt rum sedan vattenlagen

skrevs, har sedan åtskilliga år aktualiserat en revision av vattenlagens regler

angående underhållsskyldigheten. Behovet av en sådan revision har

även börjat göra sig kännbart i samband med de allt vanligare ändringarna

i fastighetsindelningen. Den i motionerna begärda utredningen är därför

enligt nämndens mening i hög grad angelägen.

Länsstyrelsen i Västerbottens län tillstyrker motionerna. Efter att i ärendet

ha samrålt med lantbruksdirektören och lantbruksingenjören i länet

anför länsstyrelsen: På grundval av lantbruksingenjörens erfarenheter kan

vitsordas, att behov föreligger att — efter det syneförrättning för torrläggning

av mark eller dom i sådant mål vunnit laga kraft — kunna ompröva

underhållsskyldighetens fördelning i anledning av väsentligt förändrade

förhållanden. Likaså bör beredas möjlighet alt vid syneförrättningen fördela

underhållsskyldigheten efter andra grunder än dem som enligt gällande

lag skola tillämpas vid bestämmandet av delaktigheten i torrläggningslorc2

Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. iVr 16

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

tagets utförande. — Slutligen synes intet vara att erinra mot att i vissa fall

frågan om torrläggningens utförande skall kunna avgöras utan att undcrhållsfrågan

nödvändigtvis avgöres samtidigt.

Riksförbundet Landsbygdens folk tillstyrker motionerna. Förbundet anför:

Naturligtvis måste det ur många synpunkter anses angeläget, att en

syneförrättning, som tagit åt sig laga kraft, ej senare kan ändras. Delägarna

i ett torrläggningsföretag böra således kunna räkna med, att frågan om

det framtida underhållet är slutligt bestämt, och att några ändringar ej senare

kan ske. Ett övervältrande av ansvaret på andra delägare i företaget

på grund av ändrade förhållanden synes ej vara önskvärt och lämpligt. Den

omständigheten, att en i företaget ingående fastighet under tidernas lopp

erhåller en helt annan användning än tidigare, bör principiellt — fastighetens

ägare kan själv ha varit sökande till företaget och därför framtvingat

detsamma — ej kunna medföra en ändring i delaktighetstalet. Emellertid

torde man ej kunna helt bortse från, att sådana förhållanden förekommer,

där genom väsentligt ändrade förhållanden en omprövning av underhållsskyldigheten

kan anses befogad. En ändring av bestämmelsen torde böra

taga sikte på, att övriga delägare i företaget ej betungas i sådan utsträckning,

att det med hänsyn till förhållandena vid tidpunkten för företagets

genomförande skulle anses oskäligt.

Sveriges lantbruksförbund tillstyrker motionerna allenast i vissa delar.

Förbundet anför: Förbundet biträder motionärernas uppfattning att möjligheterna

till jämkning av utlåtande vid syneförrättning för torrläggning

nu är alltför begränsade och behöver vidgas. Även motionärernas åsikt, att

man vid torrläggning i samband med laga skifte bör kunna först avgöra

enbart anläggningsfrågan, har fog för sig. Vad däremot angår motionärernas

hemställan om sådan ändring, att man icke i alla torrläggningsfall

skulle behöva låta den s. k. brukningsbåtnaden påverka underhållsskyldighetens

fördelning, synes det förbundet riktigt, att all den båtnad, som uppstår

för sakägare, får påverka hans underhållsskyldighet, oavsett om båtnaden

är alstrings- eller brukningsbåtnad. Någon anledning att ens i enstaka

fall icke beakta brukningsbåtnaden, då man fördelar underhållsskyldigheten,

torde knappast finnas. — Förbundet avstyrker därför motionerna

i sistnämnda del.

Utskottet

Motionärerna har riktat uppmärksamheten på det enligt deras mening

otillfredsställande förhållandet att det vid syneförrättning för torrläggning

enligt vattenlagen för närvarande icke är möjligt att ånyo upptaga sådana frågor,

som avgjorts vid en lagligen gällande syneförrättning, eller att vid beräkning

av underhållsskyldighet i särskilda fall kunna bortse från värdet

av s. k. brukningsbåtnad eller att, då syneförrättning sker i samband med

laga skifte, upptaga enbart anläggningsfrågan och låta underhållsfrågan

bero.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 16 år 1957

11

I syfte att närmare undersöka möjligheterna att i nu nämnda avseenden

åstadkomma ändring i vattenlagen önskar motionärerna få till stånd en utredning.

Denna motionärernas hemställan har i allmänhet rönt instämmande från

remissinstansernas sida.

Även utskottet, vilket finner de i motionerna framförda synpunkterna befogade,

anser det angeläget att dessa frågor närmare utredes.

Innan en utredning tillsättes, synes dock lämpligt att avvakta den undersökning

av hithörande och angränsande spörsmål, som för närvarande pågår

inom lantbruksstyrelsen och vars resultat styrelsen beräknat kunna

framlägga under innevarande år.

Med hänsyn till att vissa av de av motionärerna berörda frågeställningarna

även torde komma att uppmärksammas av 1954 års fastighetsbildningskommitté,

men kommittén — för att ej i onödan hindras i sitt arbete — icke

lämpligen bör betungas med utredningsuppdrag, som ligger vid sidan av

dess egentliga verksamhetsområde, synes det lämpligt, att den av motionärerna

föreslagna utredningen antingen — såsom fastighetsbildningskommittén

själv synes vilja förorda — avvaktar resultatet av kommitténs arbete

eller arbetar i nära samråd med densamma.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

alt riksdagen i anledning av motionerna I: 225 och II: 267

i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte hemställa om utredning i

de hänseenden som i motionerna föreslagits.

Stockholm den 2 april 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Axel Jansson*, Hermansson,

Ebbe Ohlsson, Kristiansson, fru Nilsson* och herr Kriigel;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, von Seth, Hansson,

Johansson i öckerö, fru Renström-Ingenäs och herr Hamrin i Kalmar.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

570572 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:200 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om viss ändring av vattenlagens bestämmelser rörande syneförrättning för torrläggning av mark m. m. a1 i texten