Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flgghavre.
1957-04-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1957:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flgghavre.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till förordning med vissa bestämmelser till motverkande
av spridning av flgghavre.
Genom en den 15 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 141, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att godkänna följande vid propositionen
fogade förslag till
Förordning
med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått finförmalning (fingröpning),
må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma
frön av flyghavre (Avena fatua eller Avena sterilis) i större antal än som
är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.
Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse
och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om den
sker utan offentligt utbjudande.
2 §•
Jordbrukare är skyldig att vid leverans av spannmål, som odlats på hans
brukningsenhet, lämna mottagaren skriftligt meddelande om huruvida flyghavre
förekommer på brukningsenheten eller icke. År jordbrukaren oviss
huru härmed förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.
3 §•
Den som för foderändamål antingen förvärvat spannmål av odlare, vilken
icke i meddelande enligt 2 § uppgivit att hans brukningsenhet är fri från
flyghavre, eller till riket infört spannmål, är skyldig att låta provtaga
och analysera varan med avseende på halt av flyghavre enligt av lantbruksstyrelsen
utfärdade föreskrifter.
4 §■
I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan
undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 3 § ske innan
varan fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan jämlikt 1 §
1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 19
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
icke må saluhållas utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas
i importorten.
Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter därtill föranleda,
medgiva undantag från stadgandena i första stycket.
5 §.
Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är säljare, vare sig
det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel eller köpekontrakt
eller genom annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida
i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan jämlikt 1 §
icke får saluhållas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl angiva
analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.
6 §•
Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet
eller bryter någon mot föreskrifterna i 3 eller 4 § eller underlåter
någon att fullgöra i 2 eller 5 § föreskriven uppgiftsskyldighet eller lämnar
någon vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som nyss sagts, medvetet eller
av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.
7 §•
Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta
och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst
av någon betydelse iakttagits.
8 §.
I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser
av Konungen.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957, då förordningen den 21
mars 1952 (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning
av flyghavre skall upphöra att gälla.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, får utskottet,
i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att gällande förordning med vissa bestämmelser
till motverkande av spridning av flyghavre ersättes med en ny, som innehåller
skärpta föreskrifter. Analystvång införes beträffande all spannmål,
som importeras för foderändamål. För odlare föreslås ovillkorlig skyldighet,
att vid leverans av spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande huruvida
flyghavre förekommer på hans brukningsenhet eller icke. Är odlaren
oviss hur härmed förhåller sig, kan han dock i stället uppgiva detta. Föreligger
ej positivt meddelande om att odlarens brukningsenhet är fri från
flyghavre, skall varan alltid analyseras innan uppköparen försäljer den för
3
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
foderändamål. Vara som innehåller större halt flyghavre än lantbruksstyrelsen
tillåter skall finförmalas innan den för foderändamål säljes till förbrukare.
I fråga om importerad vara skall finförmalningen i regel ske redan
i importorten.
Inledning
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för
statens centrala frökontrollanstalt, att åtgärder snarast måtte vidtagas för
att motverka vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena
fatua).
Rörande flyghavrens förekomst och spridningssätt yttrade anstaltsstyrelsen
därvid följande.
Flyghavren är ett av de svåraste ogräs lantmännen har att bekämpa på
öppen åker. Då den till utseendet mycket liknar odlad havre, förbises den
ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och har därför ofta fått
en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna, som vanligen
mognar tidigare än hos de stråsädesgrödor, i vilka den växer, faller vid
mognaden av och hamnar på marken. Här gror de i regel ej på hösten utan
nedbrukas i marken. De kärnor, som nästa år ligger nära jordytan, gror
och ger upphov till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet
kan kvarligga i jorden flera år och först gror, när de kommer upp till jordytan
igen. Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att vi ej f. n. har några
kemikalier eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt
kan förintas, gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig
och tidsödande och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för
hand, trädesbruk och omläggning av växtföljden. För att bli effektiv måste
bekämpningen fortgå oavbrutet under en lång följd av år.
Flyghavren har länge förekommit inom vissa bestämda områden inom
landet, t. ex. delar av östgötaslätten, sjösänkningsområdena i Örebro län
o. s. v. Här har den varit nog så förlustbringande för de jordbrukare, som
fått dragas med den. I allmänhet har den dock ej visat större tendens att
sprida sig utom dessa områden. På senare år har emellertid en markant förändring
härvidlag skett, i det att flyghavren nu börjat visa sig på den ena
egendomen efter den andra i t. ex. Sörmland, Uppland och Halland. Orsakerna
härtill torde vara flera. Bland viktigare sådana kan nämnas den
större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd, trädesbrukets
avtagande, import av flyghavrebemängd fodersäd från länder, där flyghavre
förekommer på praktiskt taget varje fält o. s. v. Det har även förmodats,
att den allt vanligare skördetröskningen skulle kunna ha någonting med
denna spridning alt göra. Huru än därmed förhåller sig kvarstår det faktum,
att flyghavren uppenbarligen ökat på senaste tid och att någonting
måste göras för att begränsa dess spridning.
Spridning från gård till gård och från fält till fält sker dels genom utsädet,
dels genom människor, djur, säckar och maskiner (llyghavrekärnorna
är försedda med borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i fodersäd,
halm, agnar, avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes
vara det farligaste. Flyghavrekärnorna kan nämligen oskadda passera djurens
matsmältningskanal och hamnar sedan på gödselhögen. Om gödseln ej
är mycket väl brunnen, utföres de fortfarande livsdugliga kärnorna från
4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
foder- och strömedel med gödseln på åkrarna och ger upphov till ett flyghavrebestånd,
som det kan ta många års mödor att åter förgöra. På några
få år förökar sig under gynnsamma omständigheter ett sådant bestånd, så
att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas antal kan bli större än vårsädens,
varigenom dennas avkastning nedsättes till 50 % eller därunder.
Anstaltsstyrelsen lämnade härefter vissa förslag, vilka lantbruksstyrelsen
delvis upptog eller ytterligare utvecklade i eget förslag, som sedan remissbehandlades.
Genom en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 6, föreslog
Kungl. Maj :t riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag. Riksdagen
biföll propositionen. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 21 mars 1952
dels förordning (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning
av flyghavre, dels kungörelse (nr 143) om tillsyn å efterlevnaden av
nämnda förordning.
I skrivelse den 4 december 1956 har lantbruksstyrelsen hemställt om vissa
ändringar i gällande bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.
Över lantbruksstyrelsens framställning har efter remiss yttranden avgivits
av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, statens centrala frökontrollanstalt,
Sveriges centrala fröråd, Svensk spannmålshandel, ekonomisk
förening, Föreningen svenska handelskvarnar, Svenska bygdekvarnars
riksförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas
förening, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,
Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröengrossistförening
samt Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.
Gällande bestämmelser
I 1 § förenämnda förordning den 21 mars 1952 (nr 142) stadgas, att
spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått gröpning eller finförmalning,
ej ™å saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekommer frön
av flyghavre i större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen
utfärdade föreskrifter. Undantag härifrån föreskrives i 2 § vid försäljning
till köpman för hans rörelse samt vid annan försäljning från den som odlat
spannmålen, om försäljningen sker utan offentligt utbjudande. Jordbrukare,
som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, är
jämlikt 3 § skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren
skriftligt meddelande om förhållandet. Överträder någon uppsåtligen eller av
oaktsainhel det i 1 § stadgade förbudet eller underlåter någon att fullgöra
i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet straffas lian med dagsböter. Det åligger
lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta och kungöra förteckning
över de län eller delar av län där flyghavreförekomst av någon betydelse
iakttagits. Några bestämmelser om provtagning och analysering av
importerad spannmål har ej intagits i förordningen.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
Enligt 6 § i förordningen äger Kungl. Maj:t ineddela bestämmelser i fråga
om efterlevnaden av förordningen. Sådana har utfärdats i den tidigare omnämnda
kungörelsen den 21 mars 1952 (nr 143) och innebär i huvudsak följande.
Om spannmål eller spannmålsavrens saluhålles såsom fodervara annorledes
än i gröpat eller finförmalet skick och ej sådant fall föreligger som
omförmäles i 2 § nyss nämnda förordning, äger allmän åklagare taga prov
av den saluhållna varan för kontroll av att den uppfyller de i 1 § samma
förordning angivna fordringarna. För samma ändamål äger åklagaren även
avfordra säljaren erforderliga uppgifter. Samma befogenheter tillkommer
tjänsteman eller provtagare som är anställd vid Statens centrala frökontrollanstalt
eller statsunderstödd lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent och
jordbruksinstruktör hos hushållningssällskap samt den som centrala frökontrollanstalten
därtill förordnar. Vidare äger köpare av fodervara under
vissa förutsättningar påkalla att prov tages av den inköpta varan. Tagna
prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Om undersökning
ger vid handen att förseelse mot gällande bestämmelser blivit begången, åligger
det anstalten att anmäla detta till åklagare.
Vad beträffar motsvarande kontrollbestämmelser i fråga om utsäde och
fröer innefattas dessa väsentligen i lagen angående handel med utsädesvaror
den 14 juni 1928 (nr 289 med vissa senare ändringar) samt anslutande kungörelse
den 15 november 1928 (nr 444 med vissa senare ändringar).
Lantbruksstyrelsens förslag
I sin framställning den 4 december 1956 anför lantbruksstyrelsen till en
början, att de åtgärder som med stöd av nu gällande bestämmelser företagits
icke varit tillräckliga att förhindra spridning av flyghavre. Styrelsen uttalar
därefter följande.
Då flyghavren utgör ett av våra skadligaste och samtidigt mest svår utrotade
ogräs, är förhållandet ägnat att inge allvarliga betänkligheter. Fn särskilt
stor fara för spridning av flyghavre har uppstått i samband med den
omfattande import av fodersäd, som ägt rum under vintern 1955—56 till
följd av den genom torkan år 1955 starkt reducerade skörden inom landet.
Redan i början av säsongen visade det sig, att dylika importpartier ofta innehöll
flyghavrekärnor i icke obetydlig mängd och att de förekom i alla sorters
fodersäd, såsom havre, korn, fodervete, foderråg, blandsäd, sorghum
och spannmålsavrens. Enligt vad lantbruksstyrelsen erfarit, synes importörerna
ofta ha underlåtit att förvissa sig om, huruvida flyghavre förekom i
fodervarorna, samt i befintligt skick försålt dessa till olika delar av landet.
Återförsäljarna torde ha handlat på samma sätt. Efter ingripande av lantbruksstyrelsen
företogs eu omfattande provtagning genom hushållningssällskapen
och frökontrollanstalterna för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna.
På grund av den nuvarande utformningen av föreskrifterna kunde
emellertid kontrollen insättas endast i detaljistledet för försäljning till
förbrukare. I samband med provtagningarna konstaterades att fodervarorna
i stor utsträckning redan hade nått förbrukarna i oförmalet skick. Lant
-
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
bruksstyrelsen befarar, att man på grund härav har att emotse en stor spridning
av flyghavre även till delar av vårt land, som tidigare varit fria från
ogräset i fråga.
Resultaten av nämnda undersökning har av lantbruksstyrelsen sammanställts
i följande tabell.
Bestämningar av flyghavrehalt den 1/7 1955—24/1 1956
Procent partier
Undersökt
varuslag
Antal
partier
fria
från
flyg-
med
flyg-
havre
med högst nedanstående
antal flyghavrekärnor
per kg
med mer
än 15 st
per kg
havre
2
5
15
Fodersäd
(drygt 90 %
import)
160
36,3
63,7
47,5
61,3
74,4
25,6
Kvarnvaror
327
83,5
16,5
89,9
95,4
98,8
1,2
Utsäden
4 599
96,3
3,7
99,1
99,5
99,9
0,1
Sammanställningen visar, fortsätter styrelsen, att av de undersökta fodersädespartierna
endast omkring 36 procent var fria från flyghavre. 25 procent
av partierna var så flyghavrebemängda, att enligt nu gällande bestämmelser
åtal kunnat följa. För att ytterligare belysa det allvarliga läget må
nämnas att
vart
4:
e
parti hade
mer
än
15 flyghavrekärnor per kg.
»
8:
e
»
»
»
»
100 » » »
»
15:
e
»
»
»
»
500 » » »
»
40:
e
»
»
»
»
1000 » » »
»
80:
e
»
»
»
»
1 500 » » »
. Lantbruksstyrelsen upplyser därefter att i anledning av undersökningen
vissa åtgärder vidtagits och anför härom.
Mot bakgrunden av de nu angivna analysresultaten står det klart, att snara
och kraftiga åtgärder måste vidtagas för att förhindra ytterligare spridning
av flyghavren. Lantbruksstyrelsen har därför ansett sig böra i detta hätiseende
skärpa fordringarna på utsädesvara, som utbjudes till försäljning.
Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda, att flyghavre icke alls får förekomma
i statsplomberad sådan vara. Tidigare hade en myckenhet av 2
stycken flyghavrekärnor per kilogram vid statsplombering av vanlig bruksvara
varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit, att i annan utsädesvara,
som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke må överstiga 2 stycken —
tidigare 5 stycken — per kilogram.
Dessa föreskrifter är emellertid, uttalar styrelsen, ej tillfyllest. För att
åstadkomma en någorlunda effektiv bekämpning av flyghavren torde det bli
nödvändigt att genomföra skärpta fordringar även i fråga om fodersäd.
Härför erfordrades i första hand en omarbetning av bestämmelserna i förordningen.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
7
Styrelsen har framlagt förslag till ny förordning med vissa bestämmelser
till motverkande av spridning av flgghavre. Styrelsen anför i anslutning till
de i förslaget intagna bestämmelserna följande.
Vid import av foderspannmål och spannmålsavrens bör föreskrivas analystvång
vid införseltillfället. Analystvång bör även åligga en var uppköpare
av svenskodlad fodersäd från odlare, som uppgiver att flyghavre förekommer
på hans brukningsdel. Vidare bör skyldigheten för odlare att vid försäljning
av fodersäd, som odlats på hans brukningsdel, uppgiva om där förekommer
flyghavre göras ovillkorlig.
Enligt nu gällande bestämmelser må spannmål eller spannmålsavrens, som
ej undergått gröpning eller finförmalning, ej saluhållas eller säljas som
fodervara, om däri förekommer frön av flyghavre i större antal än som är
tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Med gröpning avses
här förmalning av spannmålen till en finhetsgrad, som varierar högst
väsentligt på olika orter inom landet. Eftersom denna behandlingsmetod sålunda
icke alltid innebär en garanti för att i spannmålen befintliga flyghavrekärnor
oskadliggöres, är det enligt styrelsens mening nödvändigt att
skärpa de nuvarande bestämmelserna och uppställa som villkor för saluhållande
eller försäljning av fodervaran att den är finförmalen. Då emellertid
ett dylikt krav i vissa fall skulle kunna medföra olägenheter för handeln
med fodervaror, anser styrelsen, att detsamma bör gälla endast vid försäljning
till konsument, medan däremot försäljning av icke finförmalen vara
skulle liksom hittills vara tillåten köpmän emellan för deras rörelse.
Något analystvång för uppköpare eller importör av fodervaror har hittills
icke förelegat. Vid företagna undersökningar har också kunnat konstateras,
att man inom spannmålshandeln ofta underlåtit att förskaffa sig kännedom
om, huruvida varan innehållit otillåten mängd flyghavre. För att minska riskerna
för spridning av flyghavre, då icke finförmalen fodervara passerar
flera handelsled, bör stadgas skyldighet för säljare att, vare sig köpare påfordrar
det eller icke, å följesedel eller köpekontrakt eller genom annan
skriftlig handling lämna köpare uppgift om, huruvida i varan förekommer
flyghavre i sådan mängd, att den icke får försäljas till konsument utan finförmalning
och om så är fallet, jämväl angiva analysresultat samt analysbevisets
nummer och datum. Sistnämnda uppgifter skulle vara av betydelse
även i det avseendet att varans ursprung lättare skulle kunna utrönas, då
ifrågavarande varuslag i allmänhet säljes och levereras i oplomberat skick.
En sådan skärpning av berörda bestämmelser skulle emellertid medgiva
möjlighet för handeln att låta finförmala spannmålen och spannmålsavrenset
på tid och plats, som låter sig bäst göra ur teknisk och ekonomisk synpunkt.
Stadgandet om lantbruksstyrelsens åliggande att före den 1 augusti årligen
upprätta och kungöra förteckning över områden, där flyghavre av någon
betydelse iakttagits, bör ändras så, att kungörandet i stället skall ske
före den 15 september. Juli samt augusti månader är nämligen den för konstaterande
av flyghavreförekomst lämpligaste tiden.
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
Liksom hittills bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att fastställa det
antal flyghavrekärnor per kilogram, utöver vilket finförmalning av foderspannmål
och spannmålsavrens skall ske, innan varan får försäljas till förbrukare.
Det bör vidare ankomma på styrelsen att i anslutning till det föreslagna
analystvånget vid uppköp och import av fodersäd meddela erforderliga
föreskrifter om såväl provtagningens utförande som de institutioner, genom
vilka provtagning och analysering må ske.
Styrelsen framhåller slutligen, att styrelsen har för avsikt att i samverkan
med i frågan berörda organisationer snarast få till stånd en intensiv
propaganda- och upplysningsverksamhet för bekämpande av flyghavren. I
första hand avses att genom planscher och större affischer med beskrivningar
sprida kännedom om flyghavren. Därjämte planeras att genom föredrag
och skrifter samt genom press och radio meddela upplysningar om flyghavrens
spridningssätt, skadliga verkningar m. m. samt om åtgärder till bekämpande
av ogräset.
I anslutning till förslaget till ny förordning har lantbruksstyrelsen framlagt
ett förslag till ny kungörelse om tillsyn å efterlevnaden av sagda förordning.
De föreslagna tillsynsbestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt
med nu gällande.
Remissyttranden
Samtliga remissinstanser har förordat, att gällande bestämmelser till skydd
mot spridning av flyghavre skärpes.
En sammanfattning av yttrandena återfinnes i propositionen s. 10—15.
Departementschefen
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, anför bl. a.
Som framgår av lantbruksstyrelsens nu gjorda framställning har de hittills
vidtagna åtgärderna icke varit tillfyllest för att hindra flyghavrens fortsatta
utbredning. Styrelsen har därför skärpt fordringarna på utsädesvara,
som utbjudes till försäljning. Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda,
att flyghavre icke alls får förekomma i statsplomberad utsädesvara. Tidigare
hade en myckenhet av två flyghavrekärnor per kilogram vid statsplombering
av vanlig bruksvara varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit,
att i annan utsädesvara, som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke
får överstiga två i stället för tidigare fem per kilogram. Dessa föreskrifter
är dock enligt vad styrelsen nu framhåller icke tillfyllest. För att åstadkomma
en effektiv bekämpning av flyghavren anser styrelsen det därför vara
nödvändigt att genomföra skärpt kontroll även i fråga om fodersäd. Med
hänsyn till den alltmer ökade spridning som flyghavren fått här i landet
anser också jag, att skärpta bestämmelser måste genomföras även när det
gäller fodersäden.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
9
Jag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att fodervara,
som innehåller flera flyghavrefrön än tillåtet, endast må säljas efter föregående
finförmalning. Med hänsyn till att viss oklarhet synes vidlåda begreppet
finförmalning, bör, såsom en remissinstans föreslagit, av författningstexten
framgå att härmed avses sådant förfarande som jämväl kallas
fingröpning. Liksom hittills bör bestämmelsen om finförmalning icke gälla
vid försäljning till köpman för hans rörelse eller vid försäljning som sker
utan offentligt utbjudande.
Lantbruksstyrelsen föreslår viss skärpning av skyldigheten för jordbrukare
att, om flyghavre förekommer på hans brukningsdel, vid leverans av
där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande därom. Hittills
har enligt uttryckligt stadgande underlåtenhet att lämna sådant meddelande
kunnat straffas blott om jordbrukaren ägt vetskap om förekomsten
av flygliavre. Lantbruksstyrelsens nu avgivna förslag innebär, att för straffs
inträde ej längre skall fordras bevisning om sådan vetskap utan blott att
jordbrukaren vid underlåtenheten att lämna meddelande gjort sig skyldig
till oaktsamhet. Det skall alltså enligt förslaget åligga jordbrukaren att undersöka
huruvida flyghavre förekommer på brukningsdelen. Vid remissbehandlingen
har från flera håll uttalats den meningen, att odlaren borde
åläggas att uppge huruvida flyghavre förekommer eller icke å hans brukningsdel.
Uppgift skulle alltså städse lämnas. Med hänsyn till den vikt jordbrukarens
uppgiftsskyldighet har vid bekämpandet av ifrågavarande ogräs
tillstyrker jag den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten. I fall
då jordbrukaren är oviss huruvida flyghavre förekommer eller ej, bör han
dock, såsom några remissinstanser framhållit, i stället ha rätt att uppge
detta för mottagaren. En uppgift med sådant innehåll bör, liksom meddelande
att flyghavre förekommer, alltid medföra skyldighet för uppköparen
att analysera varan innan den försäljes till förbrukare. Jag förutsätter, att
varje odlare i eget intresse kommer att noga undersöka huruvida flyghavre
förekommer eller ej. Har han konstaterat att brukningsenheten är fri från
flyghavre, kan han nämligen genom positivt meddelande härom undgå den
analyskostnad, som i annat fall kommer att belasta honom. Enligt min mening
bär uppgiftsskyldigheten fortfarande vara gällande i hela riket.
Som framgår av lantbruksstyrelsens framställning har avsaknaden av
bestämmelser rörande analysskyldighet vid import av fodersäd bidragit till
en ökning av flyghavreförekomsten i landet. Särskilt bär detta kommit till
synes efter den omfattande importen av fodersäd vintern 1955/56. Denna
säd visade sig nämligen i hög grad bemängd med flyghavrefrön. Det är givetvis
angeläget att i möjligaste mån söka förhindra fortsatt spridning av
flyghavre genom importerad spannmål. Jag tillstyrker därför att obligatorisk
analysskyldighet införes vid import av foderspannmål. Därvid bör föreskrivas,
att provtagning och analys av fodervaran skall ske, innan varan
fraktas från importorten. Som i några remissvar förordats bör — för att
ytterligare stärka importskyddet — jämväl finförmalning av varan ske å
importorlen, om nyssnämnda undersökning visat alt varan håller icke t i 11 -
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 19
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
låten mängd flyghavrefrön. Om särskilda omständigheter därtill föranleder
bör dock lantbruksstyrelsen äga medge undantag från bestämmelserna om
att undersökning rörande förekomst av flyghavre och finföirmalning skall
ske i importorten. Sådana år då omfattande import sker torde nämligen på
grund av bristande lagrings- och förmalningsmöjligheter i importorten svårigheter
kunna uppstå att tillämpa dessa bestämmelser på samtliga inkomna
varupartier. Vidare torde det icke alltid vara möjligt, att få officiell analys
snabbt utförd i importorten. Därest varan är avsedd att direkt från fartyg
fraktas vidare, kan det då uppstå olägenhet och kostnad för importören
om analysresultatet skall avvaktas innan vidaretransport sker. I sådana
fall torde ofta finnas möjlighet för importören att få i vederbörlig
ordning uttaget prov analyserat hos affärsföretag i importorten. Skulle sådan
analys visa, att flyghavre ej förekommer eller förekommer blott i så
ringa omfattning att finförmalning med säkerhet bedömes ej erforderlig,
synes ej finnas tillräckliga skäl för att vidaretransport av varan ej skali
få ske. I här avsett fall skall givetvis analys av provet företagas även av
officiellt kontrollorgan och resultatet av sådan analys avvaktas innan varan,
om så erfordras efter finförmalning, säljes till förbrukare. Den av mig förordade
dispensmöjligheten, som närmast avser de nu angivna fallen, bör
emellertid tillgripas blott då eljest avsevärd olägenhet skulle uppstå. Ett
genomförande av de föreslagna åtgärderna skulle enligt min mening innebära,
att faran för spridning av flyghavre genom importerad spannmål begränsas
så långt detta nu är praktiskt möjligt.
Mot förslaget att införa analysskyldighet vid förvärv av foderspannmål
från odlare, som uppger att flyghavre förekommer på hans brukningsdel,
har vid remissbehandlingen i några fall uttalats betänkligheter. Det har sålunda
anmärkts, att fodersäd, som kommer från sådan brukningsdel, alltid
borde fingröpas, innan den såldes till förbrukare. Undersökning skulle då
vara onödig. Jag anser dock att något avsteg från principen om analysskyldighet
icke bör göras. En sådan skyldighet har enligt min mening ett
betydande värde ur kontrollsynpunkt, särskilt då varan går genom flera
mellanhänder. Som jag tidigare antytt bör analysskyldigheten gälla även i
sådana fall då odlaren uppgivit, att han icke vet huruvida flyghavre förekommer
på hans brukningsenliet.
När en fodervara vid handel mellan köpmän passerar flera handelsled,
är det av vikt att man vid varje tidpunkt har kännedom om huruvida varan
innehåller otillåten mängd flyghavre. Som lantbruksstyrelsen förordat
torde därför böra föreskrivas skyldighet för säljare att, evad köparen påfordrar
det eller icke, genom skriftlig handling (t. ex. följesedel eller köpekontrakt)
lämna köparen uppgift huruvida i varan förekommer flyghavre
i sådan mängd, att den icke får saluhållas utan finförmalning. Är så fallet
bör vid försäljning jämväl angivas analysresultatet samt analysbevisets nummer
och datum.
För överträdelse av förordningens bestämmelser torde såsom lantbruks
-
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 ur 1957
styrelsen föreslagit böra stadgas dagsböter. Den av jordbruksnämnden berörda
frågan om vem ansvaret för en överträdelse skall träffa torde få avgöras
enligt allmänna rättsgrundsatser.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter
rörande tillsynen av efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.
De vid remissbehandlingen väckta frågorna om föreskrifter till skydd för
att flyghavre sprides genom importerad halm och s. k. hemmautsäde är
jag icke beredd att utan ytterligare utredning upptaga till behandling.
Jag vill slutligen framhålla den stora betydelsen av att jordbrukarna bibringas
kännedom om flyghavrens utseende, spridningssätt och skadliga
verkningar samt om lämpliga åtgärder för dess bekämpande. Det är därför
angeläget att den av lantbruksstyrelsen tilltänkta, utökade propaganda- och
upplysningsverksamheten, vilken är avsedd att bedrivas i samverkan med
berörda intresseorganisationer, snarast kommer till stånd.
Utskottet
Propositionens förslag till ny förordning med vissa bestämmelser till
motverkande av spridning av flyghavre innebär enligt utskottets mening en
mycket välkommen skärpning av hittills gällande bestämmelser i fråga om
skydd mot spridning av detta ogräs med fodersäd.
Förslaget förutsätter att det liksom hittills skall ankomma på lantbruksstyrelsen
att fastställa det antal flyghavrekärnor per kilogram, utöver vilket
finförmalning av foderspannmål och spannmålsavrens skall ske, innan
varan får försäljas till förbrukare. Beträffande utsädesvara, som utbjudes
till försäljning, har lantbruksstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1956 skärpt fordringarna,
så att flyghavre icke alls får förekomma i statsplomberad utsädesvara
och i annan utsädesvara förekomsten av flyghavrekärnor ej må
överstiga två stycken per kilogram. Utskottet vill för sin del understryka
betydelsen av att lantbruksstyrelsen även i avseende å fodersäd meddelar
sådana skärpta föreskrifter om högsta tillåtna förekomst av flyghavrekärnor
som spridningsrisken påkallar.
I förslagets 1 § användes benämningen finförmalning med ordet fingröpning
inom parentes för att ange behandlingsmetoden — en fullständig sönderdelning
av spannmålens kärna och skal — oaktat »fingröpning» såsom
Svenska bygdekvarnars riksförbund påpekat i ett remissyttrande är det inom
kvarnindustrien och spannmålshandeln allmänt vedertagna uttrycket för den
avsedda behandlingsmetoden, medan beteckningen finmalning endast användes
lokalt. Utskottet, som ifrågasätter: huruvida det icke varit riktigare
att låta fingröpning framstå som huvudbeteckning med uttrycken finmalning
eller finförmalning brukade parentetiskt, anser sig dock med hänsyn
till att »finförmalning» användes redan i den nu gällande texten icke böra
föreslå någon ändring härutinnan.
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957
Mot de föreslagna bestämmelsernas utformning i övrigt har utskottet intet
att erinra.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.
Stockholm den 25 april 1957
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Hermansson*, Georg
Carlsson, Kristiansson, Krugel och Eskilsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Allmän, von
Seth*, Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Ryggestad, Jansson i Benestad
och Svenning.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
570660 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:264 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lageni den 1 december 1950 s. 12 i texten