Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flgghavre.

1957-04-25 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:19, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flgghavre.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag

till förordning med vissa bestämmelser till motverkande

av spridning av flgghavre.

Genom en den 15 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 141, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj:t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden, föreslagit riksdagen att godkänna följande vid propositionen

fogade förslag till

Förordning

med vissa bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått finförmalning (fingröpning),

må ej saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekomma

frön av flyghavre (Avena fatua eller Avena sterilis) i större antal än som

är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter.

Vad nu sagts skall dock ej gälla försäljning till köpman för hans rörelse

och ej heller annan försäljning från den som odlat spannmålen, om den

sker utan offentligt utbjudande.

2 §•

Jordbrukare är skyldig att vid leverans av spannmål, som odlats på hans

brukningsenhet, lämna mottagaren skriftligt meddelande om huruvida flyghavre

förekommer på brukningsenheten eller icke. År jordbrukaren oviss

huru härmed förhåller sig, äger han i stället uppgiva detta i meddelandet.

3 §•

Den som för foderändamål antingen förvärvat spannmål av odlare, vilken

icke i meddelande enligt 2 § uppgivit att hans brukningsenhet är fri från

flyghavre, eller till riket infört spannmål, är skyldig att låta provtaga

och analysera varan med avseende på halt av flyghavre enligt av lantbruksstyrelsen

utfärdade föreskrifter.

4 §■

I fråga om spannmål som för foderändamål införts till riket skall sådan

undersökning rörande förekomst av flyghavre som avses i 3 § ske innan

varan fraktas från importorten. Visar undersökningen att varan jämlikt 1 §

1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

icke må saluhållas utan finförmalning, skall jämväl finförmalningen verkställas

i importorten.

Lantbruksstyrelsen äger, om särskilda omständigheter därtill föranleda,

medgiva undantag från stadgandena i första stycket.

5 §.

Vid försäljning mellan köpmän i och för deras rörelse är säljare, vare sig

det av köparen påfordras eller icke, pliktig att å följesedel eller köpekontrakt

eller genom annan skriftlig handling lämna köpare uppgift om huruvida

i varan förekommer flyghavre i sådan mängd, att varan jämlikt 1 §

icke får saluhållas utan finförmalning och, om så är fallet, jämväl angiva

analysresultatet samt analysbevisets nummer och datum.

6 §•

Överträder någon uppsåtligen eller av oaktsamhet det i 1 § stadgade förbudet

eller bryter någon mot föreskrifterna i 3 eller 4 § eller underlåter

någon att fullgöra i 2 eller 5 § föreskriven uppgiftsskyldighet eller lämnar

någon vid fullgörande av uppgiftsskyldighet, som nyss sagts, medvetet eller

av oaktsamhet felaktig uppgift, straffes med dagsböter.

7 §•

Det åligger lantbruksstyrelsen att före den 15 september varje år upprätta

och kungöra förteckning över de län eller delar av län, där flyghavreförekomst

av någon betydelse iakttagits.

8 §.

I fråga om tillsynen å efterlevnaden av denna förordning meddelas bestämmelser

av Konungen.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957, då förordningen den 21

mars 1952 (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre skall upphöra att gälla.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för propositionen, får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att gällande förordning med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flyghavre ersättes med en ny, som innehåller

skärpta föreskrifter. Analystvång införes beträffande all spannmål,

som importeras för foderändamål. För odlare föreslås ovillkorlig skyldighet,

att vid leverans av spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande huruvida

flyghavre förekommer på hans brukningsenhet eller icke. Är odlaren

oviss hur härmed förhåller sig, kan han dock i stället uppgiva detta. Föreligger

ej positivt meddelande om att odlarens brukningsenhet är fri från

flyghavre, skall varan alltid analyseras innan uppköparen försäljer den för

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

foderändamål. Vara som innehåller större halt flyghavre än lantbruksstyrelsen

tillåter skall finförmalas innan den för foderändamål säljes till förbrukare.

I fråga om importerad vara skall finförmalningen i regel ske redan

i importorten.

Inledning

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 23 februari 1950 hemställde styrelsen för

statens centrala frökontrollanstalt, att åtgärder snarast måtte vidtagas för

att motverka vidare spridning inom landet av ogräset flyghavre (Avena

fatua).

Rörande flyghavrens förekomst och spridningssätt yttrade anstaltsstyrelsen

därvid följande.

Flyghavren är ett av de svåraste ogräs lantmännen har att bekämpa på

öppen åker. Då den till utseendet mycket liknar odlad havre, förbises den

ibland, när den ej förekommer i alltför stor mängd, och har därför ofta fått

en ganska stor utbredning, innan den observerats. Fröna, som vanligen

mognar tidigare än hos de stråsädesgrödor, i vilka den växer, faller vid

mognaden av och hamnar på marken. Här gror de i regel ej på hösten utan

nedbrukas i marken. De kärnor, som nästa år ligger nära jordytan, gror

och ger upphov till nya plantor, medan de övriga med bibehållen grobarhet

kan kvarligga i jorden flera år och först gror, när de kommer upp till jordytan

igen. Dessa egenskaper jämte det förhållandet, att vi ej f. n. har några

kemikalier eller andra medel, med vilka detta ogräs ekonomiskt och effektivt

kan förintas, gör att bekämpningen av flyghavren är mycket besvärlig

och tidsödande och oftast får inskränkas till uppryckning av plantorna för

hand, trädesbruk och omläggning av växtföljden. För att bli effektiv måste

bekämpningen fortgå oavbrutet under en lång följd av år.

Flyghavren har länge förekommit inom vissa bestämda områden inom

landet, t. ex. delar av östgötaslätten, sjösänkningsområdena i Örebro län

o. s. v. Här har den varit nog så förlustbringande för de jordbrukare, som

fått dragas med den. I allmänhet har den dock ej visat större tendens att

sprida sig utom dessa områden. På senare år har emellertid en markant förändring

härvidlag skett, i det att flyghavren nu börjat visa sig på den ena

egendomen efter den andra i t. ex. Sörmland, Uppland och Halland. Orsakerna

härtill torde vara flera. Bland viktigare sådana kan nämnas den

större rörligheten beträffande handel med foder- och brödsäd, trädesbrukets

avtagande, import av flyghavrebemängd fodersäd från länder, där flyghavre

förekommer på praktiskt taget varje fält o. s. v. Det har även förmodats,

att den allt vanligare skördetröskningen skulle kunna ha någonting med

denna spridning alt göra. Huru än därmed förhåller sig kvarstår det faktum,

att flyghavren uppenbarligen ökat på senaste tid och att någonting

måste göras för att begränsa dess spridning.

Spridning från gård till gård och från fält till fält sker dels genom utsädet,

dels genom människor, djur, säckar och maskiner (llyghavrekärnorna

är försedda med borst och hårbeklädnad) och dels såsom inblandning i fodersäd,

halm, agnar, avrensningar o. s. v. Det sista spridningssättet synes

vara det farligaste. Flyghavrekärnorna kan nämligen oskadda passera djurens

matsmältningskanal och hamnar sedan på gödselhögen. Om gödseln ej

är mycket väl brunnen, utföres de fortfarande livsdugliga kärnorna från

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

foder- och strömedel med gödseln på åkrarna och ger upphov till ett flyghavrebestånd,

som det kan ta många års mödor att åter förgöra. På några

få år förökar sig under gynnsamma omständigheter ett sådant bestånd, så

att i vårsädesgrödorna flyghavreplantornas antal kan bli större än vårsädens,

varigenom dennas avkastning nedsättes till 50 % eller därunder.

Anstaltsstyrelsen lämnade härefter vissa förslag, vilka lantbruksstyrelsen

delvis upptog eller ytterligare utvecklade i eget förslag, som sedan remissbehandlades.

Genom en den 30 november 1951 dagtecknad proposition, nr 6, föreslog

Kungl. Maj :t riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag. Riksdagen

biföll propositionen. Kungl. Maj:t utfärdade därefter den 21 mars 1952

dels förordning (nr 142) med vissa bestämmelser till motverkande av spridning

av flyghavre, dels kungörelse (nr 143) om tillsyn å efterlevnaden av

nämnda förordning.

I skrivelse den 4 december 1956 har lantbruksstyrelsen hemställt om vissa

ändringar i gällande bestämmelser till motverkande av spridning av flyghavre.

Över lantbruksstyrelsens framställning har efter remiss yttranden avgivits

av kommerskollegium, statens jordbruksnämnd, statens centrala frökontrollanstalt,

Sveriges centrala fröråd, Svensk spannmålshandel, ekonomisk

förening, Föreningen svenska handelskvarnar, Svenska bygdekvarnars

riksförbund, Sveriges grossistförbund, Svenska foderämnes- och spannmålsimportörernas

förening, Hushållningssällskapens förbund, Sveriges lantbruksförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges fröengrossistförening

samt Föreningen Sveriges spannmålsintressenter.

Gällande bestämmelser

I 1 § förenämnda förordning den 21 mars 1952 (nr 142) stadgas, att

spannmål eller spannmålsavrens, som ej undergått gröpning eller finförmalning,

ej ™å saluhållas eller säljas som fodervara, om däri förekommer frön

av flyghavre i större antal än som är tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen

utfärdade föreskrifter. Undantag härifrån föreskrives i 2 § vid försäljning

till köpman för hans rörelse samt vid annan försäljning från den som odlat

spannmålen, om försäljningen sker utan offentligt utbjudande. Jordbrukare,

som äger vetskap om att flyghavre förekommer på hans brukningsdel, är

jämlikt 3 § skyldig att vid leverans av där odlad spannmål lämna mottagaren

skriftligt meddelande om förhållandet. Överträder någon uppsåtligen eller av

oaktsainhel det i 1 § stadgade förbudet eller underlåter någon att fullgöra

i 3 § föreskriven uppgiftsskyldighet straffas lian med dagsböter. Det åligger

lantbruksstyrelsen att före den 1 augusti varje år upprätta och kungöra förteckning

över de län eller delar av län där flyghavreförekomst av någon betydelse

iakttagits. Några bestämmelser om provtagning och analysering av

importerad spannmål har ej intagits i förordningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

Enligt 6 § i förordningen äger Kungl. Maj:t ineddela bestämmelser i fråga

om efterlevnaden av förordningen. Sådana har utfärdats i den tidigare omnämnda

kungörelsen den 21 mars 1952 (nr 143) och innebär i huvudsak följande.

Om spannmål eller spannmålsavrens saluhålles såsom fodervara annorledes

än i gröpat eller finförmalet skick och ej sådant fall föreligger som

omförmäles i 2 § nyss nämnda förordning, äger allmän åklagare taga prov

av den saluhållna varan för kontroll av att den uppfyller de i 1 § samma

förordning angivna fordringarna. För samma ändamål äger åklagaren även

avfordra säljaren erforderliga uppgifter. Samma befogenheter tillkommer

tjänsteman eller provtagare som är anställd vid Statens centrala frökontrollanstalt

eller statsunderstödd lokal frökontrollanstalt, jordbrukskonsulent och

jordbruksinstruktör hos hushållningssällskap samt den som centrala frökontrollanstalten

därtill förordnar. Vidare äger köpare av fodervara under

vissa förutsättningar påkalla att prov tages av den inköpta varan. Tagna

prov skall undersökas vid centrala frökontrollanstalten. Om undersökning

ger vid handen att förseelse mot gällande bestämmelser blivit begången, åligger

det anstalten att anmäla detta till åklagare.

Vad beträffar motsvarande kontrollbestämmelser i fråga om utsäde och

fröer innefattas dessa väsentligen i lagen angående handel med utsädesvaror

den 14 juni 1928 (nr 289 med vissa senare ändringar) samt anslutande kungörelse

den 15 november 1928 (nr 444 med vissa senare ändringar).

Lantbruksstyrelsens förslag

I sin framställning den 4 december 1956 anför lantbruksstyrelsen till en

början, att de åtgärder som med stöd av nu gällande bestämmelser företagits

icke varit tillräckliga att förhindra spridning av flyghavre. Styrelsen uttalar

därefter följande.

Då flyghavren utgör ett av våra skadligaste och samtidigt mest svår utrotade

ogräs, är förhållandet ägnat att inge allvarliga betänkligheter. Fn särskilt

stor fara för spridning av flyghavre har uppstått i samband med den

omfattande import av fodersäd, som ägt rum under vintern 1955—56 till

följd av den genom torkan år 1955 starkt reducerade skörden inom landet.

Redan i början av säsongen visade det sig, att dylika importpartier ofta innehöll

flyghavrekärnor i icke obetydlig mängd och att de förekom i alla sorters

fodersäd, såsom havre, korn, fodervete, foderråg, blandsäd, sorghum

och spannmålsavrens. Enligt vad lantbruksstyrelsen erfarit, synes importörerna

ofta ha underlåtit att förvissa sig om, huruvida flyghavre förekom i

fodervarorna, samt i befintligt skick försålt dessa till olika delar av landet.

Återförsäljarna torde ha handlat på samma sätt. Efter ingripande av lantbruksstyrelsen

företogs eu omfattande provtagning genom hushållningssällskapen

och frökontrollanstalterna för kontroll av efterlevnaden av bestämmelserna.

På grund av den nuvarande utformningen av föreskrifterna kunde

emellertid kontrollen insättas endast i detaljistledet för försäljning till

förbrukare. I samband med provtagningarna konstaterades att fodervarorna

i stor utsträckning redan hade nått förbrukarna i oförmalet skick. Lant
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

bruksstyrelsen befarar, att man på grund härav har att emotse en stor spridning

av flyghavre även till delar av vårt land, som tidigare varit fria från

ogräset i fråga.

Resultaten av nämnda undersökning har av lantbruksstyrelsen sammanställts

i följande tabell.

Bestämningar av flyghavrehalt den 1/7 1955—24/1 1956

Procent partier

Undersökt

varuslag

Antal

partier

fria

från

flyg-

med

flyg-

havre

med högst nedanstående

antal flyghavrekärnor

per kg

med mer

än 15 st

per kg

havre

2

5

15

Fodersäd

(drygt 90 %

import)

160

36,3

63,7

47,5

61,3

74,4

25,6

Kvarnvaror

327

83,5

16,5

89,9

95,4

98,8

1,2

Utsäden

4 599

96,3

3,7

99,1

99,5

99,9

0,1

Sammanställningen visar, fortsätter styrelsen, att av de undersökta fodersädespartierna

endast omkring 36 procent var fria från flyghavre. 25 procent

av partierna var så flyghavrebemängda, att enligt nu gällande bestämmelser

åtal kunnat följa. För att ytterligare belysa det allvarliga läget må

nämnas att

vart

4:

e

parti hade

mer

än

15 flyghavrekärnor per kg.

»

8:

e

»

»

»

»

100 » » »

»

15:

e

»

»

»

»

500 » » »

»

40:

e

»

»

»

»

1000 » » »

»

80:

e

»

»

»

»

1 500 » » »

. Lantbruksstyrelsen upplyser därefter att i anledning av undersökningen

vissa åtgärder vidtagits och anför härom.

Mot bakgrunden av de nu angivna analysresultaten står det klart, att snara

och kraftiga åtgärder måste vidtagas för att förhindra ytterligare spridning

av flyghavren. Lantbruksstyrelsen har därför ansett sig böra i detta hätiseende

skärpa fordringarna på utsädesvara, som utbjudes till försäljning.

Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda, att flyghavre icke alls får förekomma

i statsplomberad sådan vara. Tidigare hade en myckenhet av 2

stycken flyghavrekärnor per kilogram vid statsplombering av vanlig bruksvara

varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit, att i annan utsädesvara,

som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke må överstiga 2 stycken —

tidigare 5 stycken — per kilogram.

Dessa föreskrifter är emellertid, uttalar styrelsen, ej tillfyllest. För att

åstadkomma en någorlunda effektiv bekämpning av flyghavren torde det bli

nödvändigt att genomföra skärpta fordringar även i fråga om fodersäd.

Härför erfordrades i första hand en omarbetning av bestämmelserna i förordningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

7

Styrelsen har framlagt förslag till ny förordning med vissa bestämmelser

till motverkande av spridning av flgghavre. Styrelsen anför i anslutning till

de i förslaget intagna bestämmelserna följande.

Vid import av foderspannmål och spannmålsavrens bör föreskrivas analystvång

vid införseltillfället. Analystvång bör även åligga en var uppköpare

av svenskodlad fodersäd från odlare, som uppgiver att flyghavre förekommer

på hans brukningsdel. Vidare bör skyldigheten för odlare att vid försäljning

av fodersäd, som odlats på hans brukningsdel, uppgiva om där förekommer

flyghavre göras ovillkorlig.

Enligt nu gällande bestämmelser må spannmål eller spannmålsavrens, som

ej undergått gröpning eller finförmalning, ej saluhållas eller säljas som

fodervara, om däri förekommer frön av flyghavre i större antal än som är

tillåtet enligt av lantbruksstyrelsen utfärdade föreskrifter. Med gröpning avses

här förmalning av spannmålen till en finhetsgrad, som varierar högst

väsentligt på olika orter inom landet. Eftersom denna behandlingsmetod sålunda

icke alltid innebär en garanti för att i spannmålen befintliga flyghavrekärnor

oskadliggöres, är det enligt styrelsens mening nödvändigt att

skärpa de nuvarande bestämmelserna och uppställa som villkor för saluhållande

eller försäljning av fodervaran att den är finförmalen. Då emellertid

ett dylikt krav i vissa fall skulle kunna medföra olägenheter för handeln

med fodervaror, anser styrelsen, att detsamma bör gälla endast vid försäljning

till konsument, medan däremot försäljning av icke finförmalen vara

skulle liksom hittills vara tillåten köpmän emellan för deras rörelse.

Något analystvång för uppköpare eller importör av fodervaror har hittills

icke förelegat. Vid företagna undersökningar har också kunnat konstateras,

att man inom spannmålshandeln ofta underlåtit att förskaffa sig kännedom

om, huruvida varan innehållit otillåten mängd flyghavre. För att minska riskerna

för spridning av flyghavre, då icke finförmalen fodervara passerar

flera handelsled, bör stadgas skyldighet för säljare att, vare sig köpare påfordrar

det eller icke, å följesedel eller köpekontrakt eller genom annan

skriftlig handling lämna köpare uppgift om, huruvida i varan förekommer

flyghavre i sådan mängd, att den icke får försäljas till konsument utan finförmalning

och om så är fallet, jämväl angiva analysresultat samt analysbevisets

nummer och datum. Sistnämnda uppgifter skulle vara av betydelse

även i det avseendet att varans ursprung lättare skulle kunna utrönas, då

ifrågavarande varuslag i allmänhet säljes och levereras i oplomberat skick.

En sådan skärpning av berörda bestämmelser skulle emellertid medgiva

möjlighet för handeln att låta finförmala spannmålen och spannmålsavrenset

på tid och plats, som låter sig bäst göra ur teknisk och ekonomisk synpunkt.

Stadgandet om lantbruksstyrelsens åliggande att före den 1 augusti årligen

upprätta och kungöra förteckning över områden, där flyghavre av någon

betydelse iakttagits, bör ändras så, att kungörandet i stället skall ske

före den 15 september. Juli samt augusti månader är nämligen den för konstaterande

av flyghavreförekomst lämpligaste tiden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

Liksom hittills bör det ankomma på lantbruksstyrelsen att fastställa det

antal flyghavrekärnor per kilogram, utöver vilket finförmalning av foderspannmål

och spannmålsavrens skall ske, innan varan får försäljas till förbrukare.

Det bör vidare ankomma på styrelsen att i anslutning till det föreslagna

analystvånget vid uppköp och import av fodersäd meddela erforderliga

föreskrifter om såväl provtagningens utförande som de institutioner, genom

vilka provtagning och analysering må ske.

Styrelsen framhåller slutligen, att styrelsen har för avsikt att i samverkan

med i frågan berörda organisationer snarast få till stånd en intensiv

propaganda- och upplysningsverksamhet för bekämpande av flyghavren. I

första hand avses att genom planscher och större affischer med beskrivningar

sprida kännedom om flyghavren. Därjämte planeras att genom föredrag

och skrifter samt genom press och radio meddela upplysningar om flyghavrens

spridningssätt, skadliga verkningar m. m. samt om åtgärder till bekämpande

av ogräset.

I anslutning till förslaget till ny förordning har lantbruksstyrelsen framlagt

ett förslag till ny kungörelse om tillsyn å efterlevnaden av sagda förordning.

De föreslagna tillsynsbestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt

med nu gällande.

Remissyttranden

Samtliga remissinstanser har förordat, att gällande bestämmelser till skydd

mot spridning av flyghavre skärpes.

En sammanfattning av yttrandena återfinnes i propositionen s. 10—15.

Departementschefen

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, anför bl. a.

Som framgår av lantbruksstyrelsens nu gjorda framställning har de hittills

vidtagna åtgärderna icke varit tillfyllest för att hindra flyghavrens fortsatta

utbredning. Styrelsen har därför skärpt fordringarna på utsädesvara,

som utbjudes till försäljning. Från och med den 1 juli 1956 gäller sålunda,

att flyghavre icke alls får förekomma i statsplomberad utsädesvara. Tidigare

hade en myckenhet av två flyghavrekärnor per kilogram vid statsplombering

av vanlig bruksvara varit tillåten. Vidare har styrelsen föreskrivit,

att i annan utsädesvara, som må saluhållas, antalet flyghavrekärnor icke

får överstiga två i stället för tidigare fem per kilogram. Dessa föreskrifter

är dock enligt vad styrelsen nu framhåller icke tillfyllest. För att åstadkomma

en effektiv bekämpning av flyghavren anser styrelsen det därför vara

nödvändigt att genomföra skärpt kontroll även i fråga om fodersäd. Med

hänsyn till den alltmer ökade spridning som flyghavren fått här i landet

anser också jag, att skärpta bestämmelser måste genomföras även när det

gäller fodersäden.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

9

Jag har intet att erinra mot lantbruksstyrelsens förslag att fodervara,

som innehåller flera flyghavrefrön än tillåtet, endast må säljas efter föregående

finförmalning. Med hänsyn till att viss oklarhet synes vidlåda begreppet

finförmalning, bör, såsom en remissinstans föreslagit, av författningstexten

framgå att härmed avses sådant förfarande som jämväl kallas

fingröpning. Liksom hittills bör bestämmelsen om finförmalning icke gälla

vid försäljning till köpman för hans rörelse eller vid försäljning som sker

utan offentligt utbjudande.

Lantbruksstyrelsen föreslår viss skärpning av skyldigheten för jordbrukare

att, om flyghavre förekommer på hans brukningsdel, vid leverans av

där odlad spannmål lämna mottagaren skriftligt meddelande därom. Hittills

har enligt uttryckligt stadgande underlåtenhet att lämna sådant meddelande

kunnat straffas blott om jordbrukaren ägt vetskap om förekomsten

av flygliavre. Lantbruksstyrelsens nu avgivna förslag innebär, att för straffs

inträde ej längre skall fordras bevisning om sådan vetskap utan blott att

jordbrukaren vid underlåtenheten att lämna meddelande gjort sig skyldig

till oaktsamhet. Det skall alltså enligt förslaget åligga jordbrukaren att undersöka

huruvida flyghavre förekommer på brukningsdelen. Vid remissbehandlingen

har från flera håll uttalats den meningen, att odlaren borde

åläggas att uppge huruvida flyghavre förekommer eller icke å hans brukningsdel.

Uppgift skulle alltså städse lämnas. Med hänsyn till den vikt jordbrukarens

uppgiftsskyldighet har vid bekämpandet av ifrågavarande ogräs

tillstyrker jag den föreslagna utvidgningen av uppgiftsskyldigheten. I fall

då jordbrukaren är oviss huruvida flyghavre förekommer eller ej, bör han

dock, såsom några remissinstanser framhållit, i stället ha rätt att uppge

detta för mottagaren. En uppgift med sådant innehåll bör, liksom meddelande

att flyghavre förekommer, alltid medföra skyldighet för uppköparen

att analysera varan innan den försäljes till förbrukare. Jag förutsätter, att

varje odlare i eget intresse kommer att noga undersöka huruvida flyghavre

förekommer eller ej. Har han konstaterat att brukningsenheten är fri från

flyghavre, kan han nämligen genom positivt meddelande härom undgå den

analyskostnad, som i annat fall kommer att belasta honom. Enligt min mening

bär uppgiftsskyldigheten fortfarande vara gällande i hela riket.

Som framgår av lantbruksstyrelsens framställning har avsaknaden av

bestämmelser rörande analysskyldighet vid import av fodersäd bidragit till

en ökning av flyghavreförekomsten i landet. Särskilt bär detta kommit till

synes efter den omfattande importen av fodersäd vintern 1955/56. Denna

säd visade sig nämligen i hög grad bemängd med flyghavrefrön. Det är givetvis

angeläget att i möjligaste mån söka förhindra fortsatt spridning av

flyghavre genom importerad spannmål. Jag tillstyrker därför att obligatorisk

analysskyldighet införes vid import av foderspannmål. Därvid bör föreskrivas,

att provtagning och analys av fodervaran skall ske, innan varan

fraktas från importorten. Som i några remissvar förordats bör — för att

ytterligare stärka importskyddet — jämväl finförmalning av varan ske å

importorlen, om nyssnämnda undersökning visat alt varan håller icke t i 11 -

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 19

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

låten mängd flyghavrefrön. Om särskilda omständigheter därtill föranleder

bör dock lantbruksstyrelsen äga medge undantag från bestämmelserna om

att undersökning rörande förekomst av flyghavre och finföirmalning skall

ske i importorten. Sådana år då omfattande import sker torde nämligen på

grund av bristande lagrings- och förmalningsmöjligheter i importorten svårigheter

kunna uppstå att tillämpa dessa bestämmelser på samtliga inkomna

varupartier. Vidare torde det icke alltid vara möjligt, att få officiell analys

snabbt utförd i importorten. Därest varan är avsedd att direkt från fartyg

fraktas vidare, kan det då uppstå olägenhet och kostnad för importören

om analysresultatet skall avvaktas innan vidaretransport sker. I sådana

fall torde ofta finnas möjlighet för importören att få i vederbörlig

ordning uttaget prov analyserat hos affärsföretag i importorten. Skulle sådan

analys visa, att flyghavre ej förekommer eller förekommer blott i så

ringa omfattning att finförmalning med säkerhet bedömes ej erforderlig,

synes ej finnas tillräckliga skäl för att vidaretransport av varan ej skali

få ske. I här avsett fall skall givetvis analys av provet företagas även av

officiellt kontrollorgan och resultatet av sådan analys avvaktas innan varan,

om så erfordras efter finförmalning, säljes till förbrukare. Den av mig förordade

dispensmöjligheten, som närmast avser de nu angivna fallen, bör

emellertid tillgripas blott då eljest avsevärd olägenhet skulle uppstå. Ett

genomförande av de föreslagna åtgärderna skulle enligt min mening innebära,

att faran för spridning av flyghavre genom importerad spannmål begränsas

så långt detta nu är praktiskt möjligt.

Mot förslaget att införa analysskyldighet vid förvärv av foderspannmål

från odlare, som uppger att flyghavre förekommer på hans brukningsdel,

har vid remissbehandlingen i några fall uttalats betänkligheter. Det har sålunda

anmärkts, att fodersäd, som kommer från sådan brukningsdel, alltid

borde fingröpas, innan den såldes till förbrukare. Undersökning skulle då

vara onödig. Jag anser dock att något avsteg från principen om analysskyldighet

icke bör göras. En sådan skyldighet har enligt min mening ett

betydande värde ur kontrollsynpunkt, särskilt då varan går genom flera

mellanhänder. Som jag tidigare antytt bör analysskyldigheten gälla även i

sådana fall då odlaren uppgivit, att han icke vet huruvida flyghavre förekommer

på hans brukningsenliet.

När en fodervara vid handel mellan köpmän passerar flera handelsled,

är det av vikt att man vid varje tidpunkt har kännedom om huruvida varan

innehåller otillåten mängd flyghavre. Som lantbruksstyrelsen förordat

torde därför böra föreskrivas skyldighet för säljare att, evad köparen påfordrar

det eller icke, genom skriftlig handling (t. ex. följesedel eller köpekontrakt)

lämna köparen uppgift huruvida i varan förekommer flyghavre

i sådan mängd, att den icke får saluhållas utan finförmalning. Är så fallet

bör vid försäljning jämväl angivas analysresultatet samt analysbevisets nummer

och datum.

För överträdelse av förordningens bestämmelser torde såsom lantbruks
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 ur 1957

styrelsen föreslagit böra stadgas dagsböter. Den av jordbruksnämnden berörda

frågan om vem ansvaret för en överträdelse skall träffa torde få avgöras

enligt allmänna rättsgrundsatser.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda närmare föreskrifter

rörande tillsynen av efterlevnaden av de föreslagna bestämmelserna.

De vid remissbehandlingen väckta frågorna om föreskrifter till skydd för

att flyghavre sprides genom importerad halm och s. k. hemmautsäde är

jag icke beredd att utan ytterligare utredning upptaga till behandling.

Jag vill slutligen framhålla den stora betydelsen av att jordbrukarna bibringas

kännedom om flyghavrens utseende, spridningssätt och skadliga

verkningar samt om lämpliga åtgärder för dess bekämpande. Det är därför

angeläget att den av lantbruksstyrelsen tilltänkta, utökade propaganda- och

upplysningsverksamheten, vilken är avsedd att bedrivas i samverkan med

berörda intresseorganisationer, snarast kommer till stånd.

Utskottet

Propositionens förslag till ny förordning med vissa bestämmelser till

motverkande av spridning av flyghavre innebär enligt utskottets mening en

mycket välkommen skärpning av hittills gällande bestämmelser i fråga om

skydd mot spridning av detta ogräs med fodersäd.

Förslaget förutsätter att det liksom hittills skall ankomma på lantbruksstyrelsen

att fastställa det antal flyghavrekärnor per kilogram, utöver vilket

finförmalning av foderspannmål och spannmålsavrens skall ske, innan

varan får försäljas till förbrukare. Beträffande utsädesvara, som utbjudes

till försäljning, har lantbruksstyrelsen fr. o. m. den 1 juli 1956 skärpt fordringarna,

så att flyghavre icke alls får förekomma i statsplomberad utsädesvara

och i annan utsädesvara förekomsten av flyghavrekärnor ej må

överstiga två stycken per kilogram. Utskottet vill för sin del understryka

betydelsen av att lantbruksstyrelsen även i avseende å fodersäd meddelar

sådana skärpta föreskrifter om högsta tillåtna förekomst av flyghavrekärnor

som spridningsrisken påkallar.

I förslagets 1 § användes benämningen finförmalning med ordet fingröpning

inom parentes för att ange behandlingsmetoden — en fullständig sönderdelning

av spannmålens kärna och skal — oaktat »fingröpning» såsom

Svenska bygdekvarnars riksförbund påpekat i ett remissyttrande är det inom

kvarnindustrien och spannmålshandeln allmänt vedertagna uttrycket för den

avsedda behandlingsmetoden, medan beteckningen finmalning endast användes

lokalt. Utskottet, som ifrågasätter: huruvida det icke varit riktigare

att låta fingröpning framstå som huvudbeteckning med uttrycken finmalning

eller finförmalning brukade parentetiskt, anser sig dock med hänsyn

till att »finförmalning» användes redan i den nu gällande texten icke böra

föreslå någon ändring härutinnan.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 19 år 1957

Mot de föreslagna bestämmelsernas utformning i övrigt har utskottet intet

att erinra.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 25 april 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Hermansson*, Georg

Carlsson, Kristiansson, Krugel och Eskilsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp*, Allmän, von

Seth*, Johnsson i Kastanjegården, Andersson i Ryggestad, Jansson i Benestad

och Svenning.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

570660 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:264 Skrivelse till Konungen i anledning av d el s Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 7 § lageni den 1 december 1950 s. 12 i texten