Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942
1957-05-02 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1957:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
1
Nr 20
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§
lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 22 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 154, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
1) Lag
angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)
om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag
Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 om
hyresreglering m. m.* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,
dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 303) gäller till
och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med
den 30 september 1959.
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §•
Bestämmelserna i denna lag skola,
där ej Konungen annorlunda förordnar,
äga tillämpning i varje stad, köping
eller municipalsamhälle, som vid
1942 års ingång hade minst 2 000 invånare.
Konungen äger bestämma,
att lagen skall gälla även i annan
tättbebyggd ort.
Bestämmelserna i denna lag skola
äga tillämpning i varje stad, köping
eller municipalsamhälle, som vid
1942 års ingång hade minst 2 000 invånare,
där ej Konungen annorlunda
förordnar, så ock i annan tättbebyggd
ort, som Konungen bestämmer. Konungen
äger även bestämma, att lagen
i ort där den gäller skall äga tillämpning
endast i fråga om visst eller
vissa slag av lägenheter.
Vad nedan
å municipalsamhälle.
1 Senaste lydelse av 1 och 26 §§ se SFS 1956: 565.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. ,Nr 20
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
(Gällande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
Vad i-------— — myndighets
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse av bostad
i sådant pensionärshem eller sådan
pensionär slågenhet, som Konungen
bestämmer.
'' §•
tillstånd.
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke
äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus,
för vilket utgått sådant statligt lån,
som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra
och slutligt beviljats efter den 31 december
1956 samt icke uppsagts till
betalning. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag
förvaltat hus, som Konungen
bestämmer.
Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet av
lagen om hyresreglering m. in., den 1 juli 1957 och i övrigt den 1 januari
1958.
Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1957
uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1957, må framställning
som i 7 § sägs göras senast den 15 juli 1957 eller, om hyresvärden
icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar
låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat
hyresgästen sådant meddelande.
Har hyresvärd före den 1 juli 1957 lämnat meddelande som i 8 a § femte
stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september
1957, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juli 1957.
2) L a g
angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om
kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt in. m., vilken enligt lag den 7 juni 1956
(nr 304) gäller till och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet
till och med den 30 september 1959.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
3
3) Lag
angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med vissa
bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.
Härigenom förordnas, att lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser
om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m., vilken gäller till och med
den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september
1959.
I samband med propositionen har utskottet behandlat
dels fyra före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen
inom första kammaren nr 223 av herr Eskilsson och nr 334 av herrar Sveningsson
och Arrhén samt
inom andra kammaren nr 270 av fröken W etterström och herr Magnusson
i Borås och nr 402 av herrar Wachtmeister och östlund,
dels ock åtta i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen
inom första kammaren nr 500 och 501 av herr Lindblom m. fl., nr 502
av herr Öhman m. fl. och nr 517 av herr Bergman samt
inom andra kammaren nr 637 av herr Nilsson i Gävle m. fl., nr 638 av
herr Hagberg m. fl., nr 639 av herr Magnusson i Borås m. fl. och nr 656 av
herr Carlsson i Stockholm m. fl.
Motionerna, varav alla utom två parvis är likalydande, innehåller följande
yrkanden:
I: 223 och II: 270, att riksdagen måtte antaga följande
»Förslag
till
Lag om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av
upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.
Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr
430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken
till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att
5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla.
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
11 §•
Förening, som---lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande
tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,
varmed följer rätt alt besitta eller hyra lägenhet.
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
16 §.
Den som---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra
stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller
mot 12 §. Vad i---- där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt
4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,
straffes ock med dagsböter eller fängelse.
Denna lag---— Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller
anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.
Lagen äger---30 september 1943.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.»
I: 334 och II: 402, att riksdagen måtte
»de/s för sin del antaga följande
Förslag
till
lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om
hyresreglering m. m.
Härigenom förordnas att 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering
m. m. skall erhålla följande lydelse.
26 §.
Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om upplåtelse
av bostad, som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse
i möblerad lägenhet om högst ett rum eller i fråga om lägenhet i
hyresvärden tillhörigt en- eller tvåfamilj shus.
Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet
i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts med stöd av tertiärlån beviljat
enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för
flerfamiljshus eller senare författning i samma ämne, så länge lånet ej
uppsagts till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan
stöd av dylikt statligt lån och som färdigställts efter den 31 december
1956, eller i fråga om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig
del utnyttjas till annat ändamål än bostad. Stadgandena skola ej heller
tillämpas på upplåtelse av bostad i sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet,
som Konungen bestämmer.
5
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
Denna lag---Svensk författningssamling.
Med avseende — — —- vidare gälla.
1. Vad i---Konungen bestämmer.
7. Denna lag--— september 1943.
I fall där stadgandena i 2—6 §§ icke vidare skola äga tillämpning skola
lagens bestämmelser om förlängning av hyresavtal in. m. tillämpas under
en tid av tre år från det denna lag träder i kraft.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.
dels besluta att lagen den 7 december 1956 (nr 567) om
rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal skall upphävas
från och med den 1 juli 1957;
dels i skrivelse titll Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.
Maj :t inför 1957 års höstriksdag framlägger förslag till plan
för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen;
dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring
av gällande statliga låneförfattningar, att fördelningen
på olika lägenheter av det av bostadsstyrelsen fastställda totala
hyresbeloppet skall tillkomma fastighetsägare i stället
för hyresnämnd».
I: 500 och II: 637, att »riksdagen vid sin behandling av proposition nr 154
angående förlängning av hyresregleringslagen måtte besluta
dels att lagen skall äga fortsatt giltighet allenast t. o. m. den 30 september
1958,
dels om sådan ändring i § 5 att vid bestämmande av generell hyreshöjning
hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämringen».
I: 501 och II: 639, att »riksdagen vid sin behandling av proposition nr 154
angående förlängning av hyresregleringslagen m. m. måtte hemställa hos
Kungl. Maj :t om utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter till de hyresreglerande
myndigheterna att genomförande av ovan omförmälda saneringsföretag
i möjligaste mån underlättas».
I: 502 och II: 638, att »riksdagen måtte avslå de av Kungl. Maj:t föreslagna
ändringarna i 1 och 26 paragraferna hyresregleringslagen».
1:517, att riksdagen »i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om sådan
tillämpning av ifrågavarande lagändring att ovannämnda olägenheter undvikes».
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
II: 656, att
A) »riksdagen vid behandlingen av proposition nr 154 måtte besluta
1. sådan ändring i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. att
från regleringen fritages dels fastigheter som färdigställes efter den 1 oktober
1957 och som helt finansieras utan statliga lån, dels möblerade enkelrum,
2. att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. skall förlängas till
och med den 30 september 1958,
3. sådan ändring i lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för
hyresgäst till nytt hyresavtal, att från lagens bestämmelser undantas fastigheter
som färdigställts efter den 1 oktober 1957 och som helt finansierats
utan statliga lån, samt möblerade enkelrum»;
B) »vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
Beträffande innehållet i propositionen och motionerna får utskottet, i den
mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till dessa.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
1
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad
därmed sammanhänger förlänges på två år.
Vid förra årets riksdag genomfördes vissa lagändringar för att möjliggöra
en successiv avveckling av denna lagstiftning. Sålunda fick Kungl.
Maj :t rätt att bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att
upphöra i ort, där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.
Vidare bestämdes att hyresregleringslagens stadganden om hyreskontroll
— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra att
vara tillämpliga i fråga om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån
beviljat efter den 31 december 1956. Vid sidan av möjligheten till regional
avveckling genomfördes alltså en begränsad kategorimässig avveckling.
Med hänsyn till att på vissa orter lägenhetsbristen kan komma att upphöra
tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra föreslås
nu att beslut av Kungl. Maj :t om regional avveckling av hyresregleringen
skall kunna avse visst eller vissa slag av lägenheter (samordnad regional
och kategorimässig avveckling). Som exempel på dylika kategorier har angivits
lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad, möblerade
enkelrum och lägenheter i en- och tvåfamilj shus. Det är avsett, att denna
kategorimässiga avveckling av hyresregleringen endast skall ske i sådana
orter, där verkningarna av en dylik avveckling kan beräknas bli övervägande
gynnsamma.
Vidare föreslås att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll
— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra att
vara tillämpliga i fråga om upplåtelse i första hand av lägenheter i hus
som förvaltas av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag.
Inledning
Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)
har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet
lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av
vissa andra hyresförhållanden. Om ej Kungl. Maj :t förordnar annorlunda,
äger lagen tillämpning i varje stad, köping eller municipalsamhälle, som
vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare (1 § första stycket). Jämväl
i åtskilliga andra tättbebyggda orter äger lagen tillämpning efter särskilda
förordnanden av Kungl. Maj:t. Som ett komplement till hyresregleringslagen
har genom lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse
och överlåtelse av bostadsrätt in. m. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering
av lägcnhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt och andra former
av bosladskooperation. Denna lag äger tillämpning i ort, där hyresregleringslagen
gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även lagen den 7
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
juni 1956 (nr 305) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps
upplösning m. in. Denna lag reglerar vid hemskillnad, äktenskapsskillnad
och återgång av äktenskap förhållandet mellan makarna och vid makes
död förhållandet mellan efterlevande make och andra dödsbodelägare, allt
såvitt angår bostadslägenhet som makarna eller en av dem förhyrt.
De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1957.
För lägenhet som är avsedd att helt eller delvis nyttjas till bostad och ej
uthyres i möblerat skick regleras hyran enligt bestämmelserna i 3—5 §§
hyresregleringslagen, och detsamma gäller beträffande lägenhet som icke
är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej hyran
den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda
tider. I fråga om annan lägenhet gäller enligt lagens 6 § att, om den är uthyrd
mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och
övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran efter
vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva, att lägenheten skall
vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§. Hyresregleringslagens bestämmelser
om hyran äger, efter lagändring den 7 december 1956 (nr 565), icke
tillämpning på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket
utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av
rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956
samt icke uppsagts till betalning. Även vissa andra slag av bostadsupplåtelser
är enligt 26 § hyresregleringslagen helt eller i vissa avseenden undantagna
från lagens reglering.
I propositionen 1956:168 framlades på grundval av hyresregleringskommitténs
slutbetänkande (SOU 1955: 35) förslag till sådana ändringar i hyresregleringslagstiftningen,
att en successiv avveckling av hyresregleringen
skall kunna inledas. Förslaget godtogs i allt väsentligt av 1956 års riksdag
vid dess höstsession (tredje lagutskottets uti. nr 28; riksdagens skriv, nr
382). De vidtagna ändringarna i hyresregleringslagen, vilka trätt i kraft den
1 januari 1957, innebär dels att Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att bringa
hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden
icke kräver fortsatt reglering (regional avveckling), och dels att
hyreskontrollen — men ej uppsägningsskyddet — skall upphöra beträffande
lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån som beviljats efter den
31 december 1956 (kategorimässig avveckling). Beträffande bostadsupplåtelse
i hotell- eller pensionatrörelse gäller hyresregleringslagen från den 1
januari 1957 endast för de minsta hotellens och pensionatens del. För att
möjliggöra en avveckling av hyresregleringen antogs vidare vid 1956 års
riksdag dels vissa övergångsbestämmelser och dels en provisorisk lagstiftning
om besittningsskydd för hyresgäst, övergångsbestämmelserna har upptagits
i lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser, som
skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Bestämmelserna om besittningsskydd
återfinns i lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa
fall för hyresgäst till nytt hyresavtal. Sistnämnda lag, som är tidsbegränsad
9
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
och gäller till och med den 30 september 1959, skall med vissa undantag
tillämpas på de orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd
icke gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet
upplåtits till bostad i en- eller tvåfamiljshus eller till bostad i möblerat
skick eller då fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd
bostad.
Beträffande läget på bostadsmarknaden får utskottet hänvisa till propositionen
s. 7—8.
I skrivelse den 8 december 1956 har statens hyresråd föreslagit, att hyresregleringslagstiftningen
gives förlängd giltighet till och med den 30 september
1958 och att därvid till 1 § hyresregleringslagen göres ett tillägg av
innebörd att förordnande enligt paragrafens första stycke om regional avveckling
av hyresregleringen må kunna inskränkas till att avse visst eller vissa
slag av lägenheter (kategorimässig avveckling). Från hyresrådets förslag —
som innefattade ordförandens, f. d. landshövdingen Levinson, samt ledamöterna
Alexandersons, Ekedahls, Wiboms och Breitholtz mening — var
ledamöterna Fredricsson och Järtelius såtillvida skiljaktiga, att de icke
fann skäl att nu föreslå något tillägg till 1 § hyresregleringslagen.
Remissyttranden
över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,
bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas
riksförbund.
Socialstyrelsen och bostadsstyrelsen tillstyrker, med hänvisning till läget
på bostadsmarknaden, att hyresregleringslagstiftningen förlänges på ytterligare
ett år. Hyresgästernas riksförbund anser en sådan förlängning oundgänglig
och Fastighetsägareförbundet vill icke motsätta sig förlängningen.
Hyresrådets förslag om sådant tillägg till 1 § hyresregleringslagen, att möjlighet
öppnas för en kategorimässig avveckling av hyresregleringen på vissa
orter, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen
och Fastighetsägareförbundet men avstyrkts av Hyresgästernas
riksförbund.
Fn närmare redogörelse för de två sistnämnda organisationernas synpunkter
återfinnes i propositionen s. 9—10.
För de remissyttranden, som avgivits med anledning av bostadspolitiska
utredningens (SOU 1956:40) förslag att undantaga kommunala, allmännyttiga
och kooperativa bostadsföretag från hyreskontroll genom statliga organ,
redogöres i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 100 angående
anslag för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen in. m.
s. 83.
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
Departementschefen
Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anför bl. a.
Jämte det att hyresregleringslagstiftningen förlängdes till och med den
U0 september 1957 genomfördes vid 1956 års riksdag vissa ändringar i lagstiftningen
i syfte att påbörja en avveckling. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden
ansågs det icke möjligt att i ett sammanhang genomföra
en sådan i och för sig önskvärd avveckling. Man valde i stället vägen att
söka avveckla lagstiftningen i etapper. Genom ändring i 1 § hyresregleringslagen
fick sålunda Kungl. Maj:t rätt att bringa hyresregleringslagen
och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort eller del av ort, där läget
på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering. Vidare upptogs
i 26 § hyresregleringslagen föreskrift om att lagens bestämmelser om hyreskontroll
— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra
att A~ara tillämpliga i fråga Om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån
beviljat efter den 31 december 1956. Vid sidan av möjligheten
till regional avveckling genomfördes alltså en begränsad kategorimässig
avveckling.
Såsom beredningsorgan för ärenden rörande den regionala avvecklingen
fungerar statens hyresråd. Det har självfallet förutsatts att vid prövning av
hithörande frågor största möjliga hänsyn skall tagas till vederbörande kommunala
myndighets bedömande av läget på ortens bostadsmarknad.
De nu angivna ändringarna i hyresregleringslagstiftningen trädde i kraft
först vid innevarande års ingång. Några erfarenheter av den sålunda inledda
successiva avvecklingen av hyresregleringen kan därför ännu icke redovisas.
Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka, att det enligt min mening
är önskvärt att avvecklingen sker i så snabb takt som omständigheterna
medger. Genom att lättnader i hyresregleringen genomföres beträffande
särskilda orter och lägenhetskategorier vinner man också de erfarenheter
som behövs för att så småningom kunna genomföra en fullständig avveckling
av lagstiftningen.
Upphävandet av hyresregleringen bör sålunda ske successivt. Det har heller
icke från något håll gjorts gällande, att hela lagstiftningen skulle kunna
upphävas ännu. Av den redogörelse som lämnats i det föregående framgår
också, att läget på bostadsmarknaden icke kan antagas ha undergått någon
nämnvärd förbättring under det sist förflutna året. Jag nödgas därför förorda
att lagstiftningen om hyresreglering, på sätt hyresrådet föreslagit och
remissinstanserna tillstyrkt eller lämnat utan erinran, gives förlängd giltighet.
Med hänsyn till vad som nyss anförts synes det vara mest praktiskt
att förlänga lagstiftningen på två år eller alltså till och med den 30 september
1959. Med en dylik förlängning kommer giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen
att sammanfalla med giltighetstiden för den i det föregående
omnämnda lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst
till nytt hyresavtal.
11
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
Även om hyresregleringen således i princip bibehålies, bör emellertid
övervägas om icke en möjlighet till en något mer omfattande successiv avveckling
än den varom beslut fattades föregående år bör öppnas. I 1956 års
lagstiftningsärende förordade tredje lagutskottet i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 28 — jämte det att utskottet i allt väsentligt tillstyrkte Kungl.
Maj :ts förslag om en regional och en begränsad kategorimässig avveckling
— att Kungl. Maj :t måtte beträffande vissa lägenhetskategorier överväga,
huruvida icke en samordnad regional och kategorimässig avveckling vore
möjlig. En sådan avveckling borde enligt utskottets mening övervägas i
fråga om lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad samt beträffande
möblerade enkelrum och de mindre bostadshusen (en- och tvåfamiljshusen).
I överensstämmelse med vad utskottet anfört i denna fråga
har statens hyresråd i sin i det föregående återgivna framställning om förlängning
av hyresregleringen uttalat, att det får anses sannolikt att den nuvarande
lägenhetsbristen på många orter kan komma att upphöra väsentligt
tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra. Jag
förordar att genom ett tillägg i 1 § hyresregleringslagen möjlighet öppnas
för kategorimässig avveckling av hyresregleringen i sådana orter där verkningarna
av en dylik avveckling kan beräknas bli övervägande gynnsamma.
I likhet med vad som gäller beträffande ärenden rörande regional avveckling
torde det böra anförtros åt hyresrådet att verkställa den beredning
av nu ifrågavarande ärenden som erfordras innan beslut om avveckling
kan fattas. Givetvis bör i dessa fall, liksom när fråga är om att helt avveckla
regleringen på en ort, all möjlig hänsyn tagas till vederbörande kommunala
myndighets bedömning av förhållandena på ortens bostadsmarknad och av
de verkningar som ett beslut om avveckling kan beräknas fa.
Det är uppenbarligen påkallat att hyresrådets arbetskrafter äi tillräckliga
för att rådet skall på ett tillfredsställande sätt kunna utföra nu berörda
uppgifter och jag utgår från alt hithörande organisatoriska problem noga
uppmärksammas.
Såsom förut nämnts beslöts föregående år att från hyresregleringslagens
bestämmelser om hyreskontroll undantaga upplåtelse av lägenhet i hus, för
vilket utgått statligt bostadslån beviljat efter den 31 december 1956. Enligt
vad jag inhämtat kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag
att vid anmälan av frågan om anslag för budgetåret 1957/58 till främjande
av bostadsförsörjningen in. in. förorda, att den såsom villkor för statligt
bostadslån föreskrivna hyreskontrollen från det lånebcviljande organets
sida skall slopas i fråga om fastigheter som förvaltas av kommunala och
därmed jämställda bostadsföretag ävensom att ifrågavarande bostadsföretag,
i den mån de är underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen,
skall befrias jämväl från denna kontroll. Det skäl som i första hand åberopas
för en dylik åtgärd är, att behov av hyreskontroll inte kan antagas
föreligga beträffande ifrågavarande fastigheter, enär fastighetsägaren inte
bär något ekonomiskt intresse av att uttaga högre hyror än som erfordras
för att täcka fastighetsomkostnaderna. Under sådana förhållanden anses
12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
hyreskon trollen från det lånebeviljande organets sida kunna undvaras. Härigenom
vinnes en betydande förenkling i prövningen av ansökningar om
lån for en stor del av flerfamiljshusbyggandet. Även den fortlöpande hyreskontrollen
kan inskränkas avsevärt. För att syftet med denna förenklingsåtgärd
skall kunna uppnås, anses dessa bostadsföretag böra undantagas
även från liyreskontroll jämlikt hyresregleringslagen.
I överensstämmelse med det förslag som framlägges av chefen för socialdepartementet
vill jag förorda, att fastighet som förvaltas av nu ifrågavarande
bostadsföretag undantages från hyresregleringslagens bestämmelser
om hyreskontroll såvitt gäller upplåtelse av lägenhet i första hand. Däremot
torde — liksom skett i fråga om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån
beviljat efter den 31 december 1956 — hyresregleringslagens bestämmelser
om uppsägningsskydd böra gälla även nu förevarande fastigheter.
Från hyreskontrollen skulle sålunda undantagas, vid sidan av fastighet
som förvaltas av kommunalt bostadsföretag, även fastighet som förvaltas
av ett med kommunalt bostadsföretag jämställt företag. Det synes
icke erforderligt att i hyresregleringslagen närmare angiva vilka bostadsföretag
som skall anses vara jämställda med kommunalt företag utan detta
torde få bestämmas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Härmed torde
i första hand få avses företag som enligt stadganden i skilda kungörelser
rörande statliga byggnadslån, t. ex. 2 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr
587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, erkännes som allmännyttigt
bostadsföretag.
I enlighet med vad jag salunda förordar torde i 26 § hyresregleringslagen
böra intagas föreskrift, att stadgandena i 2—6 §§ i lagen ej skall tillämpas
på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Konungen bestämmer. I anslutning
härtill torde den i samma paragraf nu upptagna bestämmelsen, att
stadgandena i 2—6 §§ icke skall tillämpas på upplåtelse av bostad i sådant
pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet som Konungen bestämmer,
kunna utgå; såsom framgår av kungörelsen den 19 mars 1954 (nr 108) angående
undantag från tillämpningen av hyresregleringslagen för vissa pensionärsbostäder
kommer nämligen de med bestämmelsen avsedda pensionärsbostäderna
att omfattas av nyssnämnda föreskrift.
De föreslagna ändringarna i 1 och 26 §§ hyresregleringslagen torde böra
träda i kraft den 1 januari 1958. Vad angår spörsmålet om vilken hyra som
skall utgå och vilka hyresvillkor som i övrigt skall tillämpas från dag för
beslutad avveckling och fram till den dag då nytt hyresavtal blir gällande
må hänvisas till stadgandena i 2 § lagen den 7 december 1956 med vissa
bestämmelser, som skall iakttagas sedan hyresregleringen upphört, samt
tdl vad som från min sida och i riksdagen anfördes vid tillkomsten av nämnda
stadganden.
Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
13
Motionerna
1 motionerna I: 223 och II: 270 anföres bl. a. följande.
Enligt vår mening föreligger inte någon principiell skillnad mellan överlåtelse
av bostadsrätt och försäljning av en villafastighet. Båda bostäderna
har kunnat anskaffas genom viss kontantinsats och innehaves med äganderätt.
En villaägare kan vid försäljning av sin bostad ta ut det pris fastigheten
betingar på den allmänna marknaden och sålunda få täckning för
den penningvärdeförsämring, som eventuellt inträtt sedan fastigheten förvärvades.
En bostadsrättsinnehavare har däremot på grund av gällande
bestämmelser icke dessa möjligheter utan får nöja sig med att få igen det
nominella belopp han erlagt för lägenheten.
För regleringens slopande på detta område talar också den omständigheten,
att bostadsrättsinnehavaren inte behöver frukta hyresstegringar eller
obefogade uppsägningar från föreningens sida om regleringen häves.
En större rörlighet på bostadsmarknaden skulle säkerligen bli följden om
regleringen hävdes, vilket i nuvarande bristsituation måste anses önskvärt.
Tredje lagutskottet uttalade i anledning av motioner med huvudsakligen
samma innehåll i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 vid 1956 års
riksdags höstsession bl. a. (s. 68):
Ett mycket stort antal villafastigheter torde vara byggda med sådana
statliga lån att de icke får överlåtas till högre pris än vad det lånebeviljande
organet medger. Det står visserligen villafastighetens ägare fritt att lösa in
lånen, men i sådant fall blir fastigheten så länge nuvarande kreditsvårigheter
består oftast rätt svårsåld. Följaktligen är de praktiska möjligheterna
att vid försäljning utnyttja de två skilda slagen av rättigheter till att taga
ut det överpris bostadsmarknaden medger f. n. ganska likvärdiga. Ur denna
synpunkt skulle icke heller ett hävande av regleringen för bostadsrättshusens
del göra någon större skillnad i alla de fall, då husen byggts med
statliga lån och i bostadsrättsvillkoren intagits bestämmelse som inskränker
bostadsrättsinnehavarens rätt att sälja sin andel på andra än fastställda
villkor. I andra fall åter, då bostadsrättsvillkoren ej lägger hinder i vägen
för uttagande av det pris efterfrågan betingar, skulle ett fritagande från
regleringen, om bostadsmarknaden i övrigt är hyresreglerad, kunna leda
till höga överpriser som icke motsvaras av någon insats från innehavarnas
sida.
Å andra sidan talar den omständigheten att bostadsrättshavare, om regleringen
häves, ej behöver frukta hyresstegringar och obefogade uppsägningar
av den förening, vari han själv är medlem, i ganska hög grad för att regleringen
snart borde hävas eller lättas. Frågan om möjligheten av regleringens
hävande beträffande dessa lägenheter, vilket skulle vara ett ganska stort steg
mot en allmän avveckling, är av mycket komplicerad natur och har icke blivit
föremål för något mera ingående övervägande av hyresregleringskommittén.
Vid den ytterligare departementsbehandling, som kan väntas äga rum för
den fortsatta avvecklingen, förutsätter utskottet att detta spörsmål noga
granskas.
Motionerna I: 334 och II: 402 innehåller nedanstående förslag till en successiv
avveckling av hyresregleringen.
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
a) Riksdagen bör uppdraga åt Kungl. Maj :t att snarast utarbeta en plan
för en total regional avveckling av regleringen. Enär frågan redan allsidigt
belysts av hyresregleringskommittén torde det vara praktiskt genomförbart
för Kungl. Maj :t att i proposition till höstriksdagen innevarande år förelägga
riksdagen en dylik plan.
b) Från hyresregleringen bör undantagas samtliga de hus, för vilka lån
beviljats enligt kungörelsen av den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån
för flerfamiljshus eller senare författningar och som alltjämt står under
de lånebeviljande organens kontroll. Fördelningen på olika lägenheter av
det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet bör vidare tillkomma
fastighetsägare i stället för som nu sker hyresnämnd.
c) Lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus som
finansierats utan statliga lån, bör helt undandragas hyresregleringslagen.
d) Jämväl lägenheter, som upplåtes för annat ändamål än bostad, bör
uteslutas från hyresregleringslagens bestämmelser. Enär ett upphävande
av regleringen för denna lägenheter kan bereda bl. a. affärsidkare i de större
städernas centrala delar vissa övergångssvårigheter bör övervägas om icke
dessa grupper genom företagarförening eller genom annan kreditinstitution
kan beredas erforderligt ekonomiskt stöd i form av lån.
e) Möblerade rum jämte en- och tvåfamiljshus bör slutligen också fritagas
från hyresregleringen.
Då man måste räkna med brist på bostäder även under den tid då hyresregleringen
är under avveckling är det angeläget att avvecklingen icke sker
på sådant sätt att obefogade uppsägningar sker. Därför bör hyresregleringslagens
bestämmelser om ogiltigförklaring av uppsägning, förlängning av
hyresavtal och övertagande av lägenhet — i den mån det befinnes erforderligt
—- bibehållas under en tid av tre år från det regleringen i övrigt
upphört eller kommer att upphöra att gälla. Skyddsbestämmelserna skall
dock icke gälla en- och tvåfamiljshus samt uthyrningsrum. Den särskilda
tillfälliga lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal kan
härigenom upphävas, och Kungl. Maj:t bör i stället snarast överväga frågan
om ett förstärkt besittningsskydd i en normal hyresmarknad.
I anslutning till det under punkt b) upptagna yrkandet om fritagande
från hyresregleringen av ytterligare vissa statsbelånade hus kan
här hänvisas till vad departementschefen bl. a. yttrade i föregående års proposition
nr 168 angående hyresregleringen (uti. s. 10—11), vilket yttrande
tredje lagutskottet sedan åberopade i sitt utlåtande (uti. s. 65).
I samband med att lånet beviljas bestämmer bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd
det högsta hyresbelopp som sammanlagt får uttagas för lägenheterna
i huset. Vid sidan härav fastställer hyresnämnd grundhyra för
varje enskild lägenhet.
Departementschefen fortsatte:
Det nu skildrade systemet synes onödigt komplicerat. Det bör kunna räcka
med den hyreskontroll, som utövas av bostadsstyrelsen eller länsbostads
-
15
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
nämnd. En förutsättning härför är dock, såsom flera remissmyndigheter
också framhållit, att det lånebeviljande organet bestämmer icke blott den
totala hyressumman utan även hyran för varje lägenhet. Detta bör kunna
ske på ett enkelt sätt, som icke medför någon större belastning för det beslutande
organet. Jag vill förorda, att det skall ankomma på fastighetens
ägare att, sedan det totala hyresbeloppet fastställts, inkomma med förslag
om hur beloppet skall fördelas på de olika lägenheterna. Förslaget bör hos
det kommunala förmedlingsorganet för låneärenden hållas tillgängligt för
hyresgäster eller liyressökande i fastigheten så att dessa får tillfälle att framställa
sina erinringar. Förmedlingsorganet bör därefter översända förslaget
med eget yttrande till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd, som meddelar
beslut. Härvid bör fastighetsägarens förslag icke frångås, om det ej är
uppenbart att fördelningen skulle leda till obilliga konsekvenser såsom t. ex.
om fastighetsägaren velat gynna sig själv eller viss hyresgäst på de övrigas
bekostnad. Den nu förordade ordningen för hyrans uppdelning på lägenheterna
torde kunna genomföras i administrativ väg.
I vad angår hus, för vilka lån redan slutligt beviljats och grundhyra fastställts,
skulle ett upphävande av hyresregleringen icke medföra några jämförliga
fördelar. Att omedelbart överföra kontrollen av hyrorna i dessa hus
till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd skulle däremot draga med sig
vissa praktiska olägenheter. Jag vill för den skull förorda, att tills vidare
endast lägenheter i sådana statsbelånade hus, för vilka lån slutligt beviljats
efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, undantas från hyresregleringen.
Tredje lagutskottet, som icke fann sig böra gå längre än vad departementschefen
föreslog, ansåg emellertid att för hus, för vilka lån beviljats enligt
kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus
eller senare författningar och som alltjämt stod under de lånebeviljande
organens kontroll, en sådan ordning om möjligt borde ordnas på administrativ
väg, att de inom en snar framtid kunde behandlas på samma sätt som
de nytillkommande husen.
Vad beträffar det i motionernas kläm intagna yrkandet, att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av gällande
statliga låneförfattningar, att fördelningen på olika lägenheter av det av
bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma fastighetsägare
i stället för hyresnämnd, kan här nämnas att tredje lagutskottet i anledning
av samma hemställan vid föregående års riksdag anförde (s. 65):
Anledning föreligger enligt utskottets mening icke heller att f. n. tillstyrka
yrkandet i samma motioner, att fördelningen på olika lägenheter
av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma
fastighetsägare i stället för hyresnämnd, eftersom detta önskemål beträffande
de hus, som utskottet anser kunna nu undantagas från hyresregleringen,
praktiskt taget kommer alt bli helt tillgodosett genom den i propositionen
förordade ordningen. Enligt denna skall nämligen fastighetsägarens
förslag icke frångås, om det cj är uppenbart att fördelningen
skulle leda till ohilliga konsekvenser.
I detta sammanhang (jämför även förslaget i propositionen att kommunalt
förvaltade bostadsföretag skall undantagas från hyreskotroll) är även
16
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
av intresse att beröra vad tredje lagutskottet anförde om frisläppande av alla
kommunalägda fastigheter (s. 68).
Vad beträffar yrkandet, att det bör överlämnas till kommunerna att fastställa
hyran i alla kommunalägda fastigheter, delar utskottet
den uppfattning som föranledde hyresregleringskommittén att icke föreslå
någon avveckling av hyresregleringen i fråga om s. k. allmännyttiga bostadsföretag,
nämligen att det ej är tilltalande att skilda företagsformer behandlas
olika. Än mindre tilltalande är det att, som motionsyrkandet synes
förutsätta, åtskilja sådana hus som är direkt kommunägda och fastigheter
som är kommunalt kontrollerade. Svåra gränsdragningsproblem skulle också
uppkomma med en sådan lösning. Utskottet avstyrker bifall till förevarande
hemställan i motionerna.
Beträffande yrkandet under punkt c) avstyrkte tredje lagutskottet (uti.
s. 66) en hemställan om undantag från hyresregleringen av nytillkommande
s. k. fria hus under hänvisning till vad departementschefen
(uti. s. 14) anfört angående befarade kraftiga hyresstegringar och andra
missförhållanden.
Vad angår yrkandet under punkt d) om fritagande från hyresregleringen
av lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad
anförde tredje lagutskottet (uti. s. 66) i anledning av en liknande
hemställan bl. a.
Utskottet befarar, i likhet med flera av de närmast berörda hyresgästernas
organisationer, att en för tidig avveckling av hyresregleringen härvidlag
komnie att medföra allvarliga olägenheter, främst i form av avsevärda
hyreshöjningar, mot vilka de förutsatta besittningsskyddsreglerna icke
skulle kunna ge något egentligt skydd. Särskilt affärsidkare i de större städernas
centrala delar, som icke har långtidskontrakt, torde komma att drabbas
hårt av dessa höjningar, i synnerhet som deras möjligheter att genom
upptagande av kredit lösa övergångssvårigheterna f. n. är ytterst begränsade.
Samma svårigheter uppstår för hantverk och småindustri, som ju i
icke obetydlig omfattning använder sig av förhyrda lokaler i städernas
centrala delar.
Å andra sidan torde på en del orter i landet ifrågavarande lägenheter, under
vilken kategori rymmes de mest skilda slag av lokaler, kunna tagas bort
ur hyresregleringen med en måttlig anpassning uppåt av lokalhyrorna för
att återställa balansen mellan tillgång och efterfrågan. Även här finns anledning
överväga, om icke en regional och kategorimässig avveckling kunde
samordnas.
Vid bifall till yrkandet i motionerna 1:458 och 11:596 om att ifrågavarande
lägenheter skall undantagas från hyresregleringen, ehuru med ett under
ytterligare tre år bibehållet uppsägningsskydd, komme enligt utskottets
mening innehavarna av affärslokaler i de större städernas centrala delar
icke att bli tillräckligt skyddade mot stora hyreshöjningar. Visserligen skulle
hyresnämnd i sådant fall äga pröva frågan om hyrornas skälighet, men otvivelaktigt
bleve likväl det allmänna — soan man kan vänta höga ■— marknadsläget
avgörande för hyressättningen vid en sådan bedömning. På grund
härav avstyrker utskottet bifall till nämnda motioner.
Vidkommande hemställan under punkt e), att möblerade enkelrum
jämte en- och tvåfamiljshus skall fritagas från hvresregle
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957 17
ringen uttalade tredje lagutskottet (uti. s. 07) i fråga om enahanda yrkanden
bl. a.
Möblerade enkelrum är den kategori beträffande vilken olägenheterna
av en avveckling synes minst framträdande men i fråga om vilken även
verkningarna av hyresregleringens bibehållande ter sig minst oförmånliga.
Tillgång och efterfrågan torde redan nu i stort sett bestämma hyrornas
höjd, och någon större ökning av tillgången skulle väl knappast bli följden
av att hyresregleringen släpptes. Eftersom målet är en avveckling av regleringen
så snabbt detta utan alltför stora sociala vådor låter sig göra, synes
det starkt motiverat med en snar avveckling beträffande möblerade enkelrum.
Vad som emellertid orsakar någon tvekan är att hyreskontrollen kan
beräknas ha en viss allmänt återhållande effekt på hyressättningen å uthyrningsrum
i storstäderna samt måhända också i universitetsstäderna,
där tillgången på dylika rum fortfarande lär vara knapp. Då reglerna om
besittningsskydd föreslås icke komma att gälla rum som upplåtes i möblerat
skick och hyresgästerna i sådana rum utan hyresregleringens skydd
därför även skulle vara oskyddade mot obefogade uppsägningar, finner utskottet
det vara lämpligt att avvakta, huruvida genom en kombinerad regional
och kategorimässig avveckling fortsatt skydd anöj ligen kan beredas
hyresgästerna på de orter, där skydd alltjämt må anses behövligt. Vid fortsatta
överväganden om en kategorimässig avveckling anser utskottet de
möblerade enkelrummen höra till den typ av lokaler som främst bör komma
i åtanke.
Utskottet fortsatte.
Att märka är att även en- och tvåfamilj shusen undantages i
förslaget till besittningsskyddsregler. Oavsett det återhållande moment som
otvivelaktigt finns i det vanligen ganska personliga förhållandet mellan hyresvärd
och hyresgäst, torde man vid ett frisläppande av djlika lägenheter
från regleringen kunna befara avsevärda hyresstegringar på platser, där de
dominerar hyresmarknaden eller där som i utkanten av våra storstädei efterfrågan
på bostäder är mycket stor. Däremot skulle förmodligen ett
undantagande från regleringen väl låta sig göra på många andra platser.
Utskottet förordar därför även beträffande denna kategori, att Kungl. Maj :t
snarast måtte överväga, huruvida icke en samordnad regional och kategorimässig
avveckling är möjlig.
Som stöd för yrkandet i motionerna I: 500 och II: 637, att hyresregleringslagen
blott skall förlängas i ett år, anföres bl. a.
I olika sammanhang och vid snart sagt varje tillfälle hyresregleringslagstiftningen
varit föremål för riksdagens behandling under de senaste tio
åren, som förflutit sedan världskrigets upphörande, har från såväl föredragande
departementschefers som riksdagens sida framhållits, alt hyresregleringen
är en krislagstiftning, som snarast bör bringas till upphörande.
Dess menliga inverkan på vår bostadsförsörjning har också lett till att bestämmelser
i fjol genomfördes för att påbörja den successiva avvecklingen
av lagen.----- ... . .
Att i en sådan situation då man står inför påbörjandet av en avveckling
genomföra en förlängning av lagen som i realiteten skulle sträcka sig nära
2 1/2 år framåt i tiden synes vara en dålig upptakt till denna avveckling. De
av departementschefen åberopade grunderna finna vi ej sakligt motiverade.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3''avd. Nr 20
18
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
Motionärerna åberopar vidare ett uttalande av andra lagutskottet år 1944
(nr 27 s. 8), vari utskottet med anledning av en ifrågasatt tvåårig förlängning
av hyresregleringslagen förklarade, att det vore brukligt att författningar
av beredskaps- eller kriskaraktär endast förlängdes med ett år i
sänder, och ej ville förorda en avvikelse från huvudregeln beträffande denna
lagstiftning.
Vad angår yrkandet, att vid generell hyreshöjning hänsyn även bör lagas
till penningsvärdeförsämringen hänför sig motionärerna till en hyresrådets
skrivelse till Kungl. Maj :t den 8 december 1956, vari hyresrådet
bringar vissa överläggningar inom hyresrådet i denna fråga till Kungl.
Maj:ts kännedom genom att bl. a. referera ett uttalande av ledamöterna
Wiboin och Breitholtz, vilket har följande lydelse:
I propositionen till hyresregleringslagen anförde departementschefen, att
fastighetsägarna ej ansetts böra genom ökade hyror få kompensation för
det dåvarande minskade realvärdet av hyresinkomsterna. Uttalandet torde
ha haft sin grund i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken
i början av 1940-talet, som inneburo, att kostnadsökningar i första hand
borde bäras inom företagarnas vinstmarginal. Sedan dess ha icke blott dessa
riktlinjer måst övergivas utan priskontrollen har så gott som helt avskaffats
med undantag för hyrorna. De utgiftsstegringar, som inträffade under
1940-talet — då någon generell hyreshöjning icke medgavs — ha resulterat
i ett minskat netto för fastighetsförvaltningen. Det sammankrympta nettots
realvärde har emellertid sedan dess nedgått med cirka hälften utan att någon
kompensation härför lämnats. Det torde aldrig ha varit avsikten med
hyresregleringen, som tillkom för att förhindra spekulation i bostadsbrist,
att i längden beröva fastighetsägarna realvärdet av behållen nettoavkastning.
De lönestegringar, som medgivits andra samhällsgrupper, ha för dem
medfört icke endast kompensation för penningvärdets fall utan även inneburit,
att de efter hand fått tillgodogöra sig viss andel av landets samlade
produktionsökning.
I motionerna I: 501 och II: 639 uttalas att tillämpningen av reglerna i 7
och 8 §§ hyresregleringslagen om tvångsförlängning av hyresförhållanden
kommit att medföra avsevärda praktiska olägenheter, särskilt på senare tid
i fråga om uppsägningar i rivningsfastigheter i samband med sanering.
Motionärerna anför bl. a.
I förarbetena till hyresregleringslagen ha anförts vissa synpunkter, som
borde beaktas vid den avvägning mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen,
som skall företagas i uppsägningsmål av de hyresreglerande myndigheterna.
I fråga om uppsägningar för sanering uttalas emellertid i propositionen
(nr 301/1942 sid. 76) endast följande: »Sker uppsägning för att
möjliggöra ombyggnad eller nybyggnad, bör särskilt beaktas, om antalet
lägenheter kommer att ökas genom åtgärden.» Uttalandet är visserligen
tämligen vagt men det torde dock vara ett uttryck för den uppfattningen,
att eu intresseavvägning borde utfalla till hyresvärdens fördel, om nybyggnaden
kom att medföra ett tillskott av lägenheter. Ehuru den rivning och
nybyggnad som kommit till stånd under senare år så gott som undantagslöst
medfört en utökning av lägenhetsbeståndet, ha de hyresreglerande
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 ur 1957 19
myndigheterna i de i detta sammanhang behandlade nppsägningsmålen
knappast tillmätt detta förhållande någon betydelse vid sin prövning av uppsägningarnas
giltighet. Hyresrådet har i sin praxis varit mycket generös
i fråga om ogiltigförklaring av dylika uppsägningar såvida hyresvärden
inte kunnat ställa en annan i stort sett likvärdig lägenhet till hyresgästens
förfogande.
Fortsättningsvis redogöres för vissa fall ur hyresrådets praxis, varefter
motionärerna åberopar följande uttalande i ett år 1954 avgivet betänkande
i saneringsfrågan (SOU 1954:31 s. 137 ff.) och hyresregleringskommitténs
instämmande häri (SOU 1955:35 s. 58).
Med hänsyn till att hyresnämndernas praxis vid bedömningen av dylika
ärenden torde vara tämligen skiftande, vill vi i anslutning till vad här refererats
understryka vikten av att det ofta mycket stora samhällsintresse som
talar för sanering vederbörligen beaktas och att en någorlunda likformig
praxis utbildas. Hyresnämnderna bör enligt vår mening, utan att åsidosätta
de uppsagda hyresgästernas skäliga anspråk på en godtagbar lösning
av sin bostads- eller lokalfråga, kunna ge avkall på alltför strikta krav på
ersättningslägenhelens »likvärdighet».
Motionärerna fortsätter.
Som redan anförts ha intressekollisioner av ovan berörd natur föga uppmärksammats
vid antagandet av hyresregleringslagen, vilket torde ha sin
naturliga förklaring däri, att saneringsfrågan icke vid den tiden hade
nämnvärd aktualitet och att man från början icke räknat med att denna
reglering skulle bli så långvarig. Förhållandena äro numera helt annorlunda.
I de flesta städer planeras en nydaning av bebyggelsen, och i många
orter är en sanering redan i gång. Uppsägningsskyddets tillämpning i de
hyresreglerande myndigheternas praxis har emellertid kommit att hämma
utvecklingen. Det bör i detta sammanhang även uppmärksammas, att möjligheterna
för hyresvärden att ställa »likvärdig» lägenhet till hyresgästens
förfogande minskas allteftersom saneringen fortskrider och det äldre fastighetsbeståndet
försvinner. Kravet på likvärdighet blir så småningom
omöjligt att uppfylla.
Av det ovan sagda torde framgå, att viss ändring i praxis måste komma
till stånd, om man icke skall dels förhindra en nödvändig sanering av städernas
centrala delar, dels onödigtvis öka bostadsbristen genom att lägenheter
stå outhyrda under lång tid dels ock fördyra byggnadskostnaderna
genom kapitalförluster under en långvarig utrymningstid.
Motionerna I: 502 och II: 638 innebär hemställan om avslag å piopositionens
förslag till ändringar i 1 och 26 §§ hyresregleringslagen.
Till stöd för detta yrkande framhålles bl. a. att någon utredning, som
visar sannolikheten av alt på vissa orter vissa lägcnhetsfrister kan upphöra
tidigare än på andra, cj förebragts samt att inga påvisbara nackdelar kan
anföras, om hyreskontrollen bibehålies för fastigheter, som förvaltas av
kommunala och allmännyttiga företag.
20
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
I motionen I: 517 anföres bl. a.
Propositionens förslag om upphävande av hyreskontrollen beträffande
allmännyttiga företag föreslås träda i kraft den 1 januari 1958. Beträffande
frågan om vilken hyra, som skall utgå, och vilka hyresvillkor i övrigt som
skali tillämpas från dagen för beslutad avveckling och fram till den dag,
då nytt hyresavtal blir gällande, hänvisas i propositionen till stadgarna i
2 § lagen den 7 december 1956 med vissa bestämmelser, som skall iakttagas
sedan hyresregleringen upphört. Därvid förutsättes att den hyra, som ntgick
när hyresregleringen upphör, skall gälla, oavsett om annorlunda stadgats i
hyresavtalet.
Frågan om avveckling av hyreskontrollen för denna kategori bostadsföretag
berörs även i proposition nr 100 till årets riksdag, där ändrade fiansieringsvillkor
för statsbelånade bostadshus förelägges riksdagen. Dessa ändrade
finansieringsvillkor berör hela det bostadsbestånd, som förvaltas av de
företag som nu föreslås bli befriade från hyreskontroll. De finansieringsvillkor
som här är av intresse är minskningen av ränteeftergifterna, som är
avsedd att träda i kraft den 1 juli i år, samt återbetalningen av de s. k. generella
tilläggslånen. Den sistnämnda återbetalningen skall enligt förslaget
träda i kraft den 1 januari 1958. Denna ändring berör hus, uppförda fr. o. m.
1951 t. o. in. den 1 april i år.
De bostadsföretag som enligt proposition nr 154 skall befrias från hyreskontroll
kommer att belastas med kostnaden för återkravet på de generella
tilläggslånen (1 kr. per m2 ly) från den 1 januari 1958. De torde ej ha möjlighet
att vid samma tidpunkt som övriga statsbelånade hus ändra hyresvillkoren
med stöd av medgivandet till generell hyreshöjning, då de fr. o. in.
den 1 januari 1958 endast äger rätt uttaga den hyra som gällde vid tidpunkten
för hyreskontrollens upphörande. Möjligheten att genom uppsägning av
hyresavtalet erhålla reglering av hyreskostnaden är beroende av den tid hyresavtalen
utlöper och den uppsägningstid som är fixerad i avtalen. Då uppsägningstiden
varierar mellan 3—6 månader och tidpunkten för avtalens
utlöpande som regel är förlagd till den 1 oktober — i vissa fall den 1 april —
kommer för de företag, vars hyresavtal utlöper den 1 oktober, den svårigheten
att uppstå att de har erhållit en ökad kostnad utan möjlighet att under
9 månaders tid reglera detta förhållande.
Som lämplig åtgärd anvisas i motionen att Kungl. Maj :t framflyttar tidpunkten
för hyreskontrollens hävande till dag efter det beslut meddelats om
generell hyreshöjning, förslagsvis genom fördröjande av den administrativa
författning, vari fastställes vilka bostadsföretag som skall anses vara kommunala
eller därmed jämställda.
Motionen II: 656 har följande motivering.
I propositionen nr 154 föreslås att hyresregleringslagstiftningen förlänges
med ytterligare två år. Erfarenheten visar emellertid att i skilda detaljer
ändringar i lagen ansetts önskvärda från det ena året till det andra. Sålunda
har Kungl. Maj:t redan nu föreslagit väsentliga ändringar såsom slopande
av hyreskontrollen för allmännyttiga och därmed jämställda företag ehuru
nuvarande bestämmelser varit i kraft endast några månader. Det finns
heller ingenting som tyder på annat än att ändringar av gällande bestämmelser
på andra väsentliga punkter kommer att visa sig önskvärda. Det
torde därför vara välbetänkt att förlänga lagen endast för ett år i sänder.
21
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
I propositionen föreslås att kommunala och vissa därmed jämställda
bostadsföretag skall undantas från hyresregleringslagens bestämmelser. I
samband härmed bör upptas till prövning hyresregleringskommitténs förslag
att från hyresregleringen undanta nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s.
hyreshus som finansieras utan statliga lån. Undantagandet av denna kategori
skulle innebära en värdefull stimulans åt bostadsbyggandet. Om denna
del av bostadsmarknaden får en större grad av frihet än vad som medges
under hyresregleringen, skulle enskilt kapital genom kooperativa företag,
privata byggnadsföretag och fastighetsägare i större utsträckning än hittills
tillföras bostadsbyggandet.---
Ett frisläppande av denna sektor skulle säkerligen komma att stimulera intresset
för att pröva nya byggnadsmetoder med de möjligheter som detta innebär
att på lång sikt förbilliga bostadsproduktionen. Det skulle också medverka
till att få fram nya attraktiva lägenhetstyper som kan locka fram ett ökat enskilt
sparande. Det finns också anledning anta att en stor del av de icke
statsbelånade nybyggnader som genom den föreslagna åtgärden skulle komma
till stånd skulle uppföras i städernas centrala delar, varigenom kommunerna
skulle få värdefull hjälp vid genomförandet och ekonomiserandet
av den på många håll önskvärda och aktuella saneringsverksamheten.
Genom att finansieringen av dessa hus måste ske utan den räntelindring
och därigenom sänkning av de löpande kostnaderna som statsbelåningen
ger, måste man realistiskt räkna med en högre hyresnivå än i statsbelånade
hus. Någon oskälig hyra har man dock knappast anledning att vänta sig.
På något längre sikt bör man också räkna med den nedpressning av kostnaderna
som ett ökat utrymme för experimentbyggen kan skapa förutsättningar
för och därmed lägre hyresnivå. Till en början torde antalet lägenheter
av detta slag bli begränsat. Bland de bostadssökande torde ett mer
än tillräckligt antal finnas som är villiga att betala den något högre hyran
i dessa lägenheter.
En annan kategori som med fördel synes kunna undantas från hyresregleringen
är möblerade enkelrum, vilket också föreslogs av hyresregleringskommittén.
Ett fritagande av denna kategori skulle säkert bidra till
att väsentligt öka utbudet, då nuvarande reglering på grund av risken för
uthyr are att" ej kunna bli av med en olämplig hyresgäst minskar benägenheten
att hyra ut rum. Den bättre balans mellan tillgång och efterfrågan, som
sålunda kan beräknas uppstå vid frisläppandet av denna kategori, torde
vara tillräcklig för att motverka risken för hyreshöjning, särskilt som hyreskontrollen
f. n. knappast har någon hyresnedpressande verkan. Detta
framgår även av det förhållandet att storleken av hyran för möblerade rum
mycket sällan dras inför hyresnämnd.
Utskottet
I propositionen föreslås atl hyresregleringslagen och därmed sammanhängande
lagar, vilkas giltighetstid utgår den 30 september i år, skall erhålla
förlängd giltighet med två år t. o. in. den 30 september 1959. De likaIydande
motionerna 1:500 och 11:637 samt motionen 11:656 innehåller
däremot yrkanden att lagen skall förlängas allenast t. o. in. utgången av
september 1958.
Såsom hyresrådet i skrivelse till Kungl. Maj:l i decemhcr 1956 framhållit,
är det uppenbart att läget på bostadsmarknaden fortfarande är sådant
22
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
att lagstiftningen bör ges giltighet även under det närmaste hyresåret. Det
råder visserligen allmän enighet om det önskvärda i att hyresregleringen
avvecklas så snart omständigheterna medger detta, men en total avveckling
av hela lagstiftningen lärer icke på allvar komma i fråga innan förhållandena
på hyresmarknaden åtminstone blivit något gynnsammare. Vad i propositionen
föreslås angående ändrade regler, som möjliggör en samordnad
regional och kategorimässig avveckling av vissa slag av lägenheter i vissa
orter, utgör ett led i eu planmässig successiv avveckling av hyresregleringen,
varav undan för undan erfarenheter kan dragas om följderna av en fortsatt
avveckling. Huruvida dessa verkningar är sådana att hyresregleringslagstiftningen
kan fullständigt upphävas eller helt avvecklas beträffande
någon särskild kategori av lägenheter, torde dock knappast kunna bedömas
redan ett år efter det en samordnad regional och kategorimässig avveckling
påbörjats.
På grund härav och då som departementschefen anfört hyresregleringslagstiftningcn
genom en tvåårig förlängning skulle komma att sammanfalla
med giltighetstiden för lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för
hyresgäst till nytt hyresavtal, som utgår den 30 september 1959, anser sig
utskottet icke ha något att erinra mot att lagstiftningen om hyresreglering
förlänges att gälla till samma lid. Yrkandena i ovanberörda motioner angående
en endast ettårig förlängning biträder utskottet sålunda icke.
Som framgår av det ovan sagda är utskottet helt införstått med förslaget
i propositionen om ett sådant tillägg till 1 § hyresregleringslagen, som öppnar
möjlighet för Kungl. Maj:t att göra en till vissa orter begränsad kategorimässig
avveckling. Förslaget står härutinnan i överensstämmelse med vad
utskottet under fjolåret förordat i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr
28. Utskottet hälsar med tillfredsställelse, att Kungl. Maj:t nu upptagit frågan
i årets proposition om hyresregleringslagstiftningens förlängning, och
ser i förslaget ett steg i riktning mot förverkligandet av denna lagstiftnings
avveckling.
Givetvis bör Kungl. Maj :t såsom utskottet i föregående års utlåtande framhållit
vid prövningen av hithörande spörsmål taga största möjliga hänsyn
till vederbörande kommunala myndighets bedömning, så att dess uppfattning
ej utan starka skäl frångås. Detta bör emellertid icke innebära att
initiativ från kommunalt håll alltid skall avvaktas. Det bör även ankomma på
hyresrådet som beredande organ åt Kungl. Maj :t att hålla sådan uppsikt å
bostadsmarknaden, att hyresrådet kan taga initiativet och av vederbörande
kommun inhämta dess yttrande samt därefter hos Kungl. Maj:t föreslå de
lättnader i regleringen som befinnes möjliga och lämpliga. En sådan verksamhet
från hyresrådets sida torde även förutsätta att rådet verkar efter
eu på förhand uppgjord plan, som siktar till en alltmer fullständig avveckling
av regleringen på denna väg.
Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen om ändring av 1 § hyresregleringslagen
och avstyrker följaktligen den i likalydande motionerna
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957 23
1:502 och 11:638 upptagna hemställan om avslag å propositionen i denna
del.
Då någon erfarenhet först bör vinnas genom en på detta sätt ordnad successiv
avveckling av hyresregleringen, innan ytterligare kategorier än som
nu föreslås i propositionen helt undantages från lagstiftningen, synes det
utskottet mot bakgrunden av det ovan sagda saknas anledning att i enlighet
med yrkandet i de likalydande motionerna 1:334 och 11:402 hos Kungl.
Maj :t hemställa om förslag till 1957 års höstriksdag till plan för en total
avveckling av hyresregleringslagstiftningen.
Vad sedan angår förslaget i propositionen att från hyreskontroll men
ej från uppsägningsskydd — efter Konungens närmare bestämmande i administrativ
ordning skall undantagas upplåtelse i törsta hand av lägenhet i
hus, vilka förvaltas av kommunala eller därmed jämställda bostadsföretag,
d. v. s. i huvudsak sådana bostadsföretag som av bostadsstvrelsen erkännes
såsom allmännyttiga, vill utskottet icke motsätta sig ett sådant undantagande.
Utskottet erinrar emellertid om sin förklaring i föregående års utlåtande,
att det principiellt ej är tilltalande att skilda företagsformer behandlas olika.
I den män en allmän hyreshöjning anses nödvändig i de allmännyttiga
bostadsföretagens hus, måste det förutsättas att motiverade höjningar medges
av Kungl. Maj :t i form av tillåtelse till motsvarande generella hyreshöjningar
i övriga fastigheter.
Utskottet vill också rikta uppmärksamheten på de betänkligheter, som
anmälts av diverse remissinstanser, vilka yttrat sig över enahanda förslag
i bostadspolitiska utredningens betänkande (se årets prop. nr 100 s. 83). Bostadsstyrelsen
framhöll sålunda, att det icke alltid vore självklart, att statliga
subventioner till fullo komine de boende till godo, om icke någon form
av statlig tillsyn utövades. Detta kunde gälla t. ex. om kommunen vore
markförsäljare, vid genomförandet av sanering eller vid avvägning av hyror
för bostäder och kommersiella lokaler. Hyresrådet upplyste att det hade erfarenhet
av att allmännyttiga företag baserat yrkanden om grundhyror på
kalkyler, som icke kunnat godtagas av de hyresreglerande myndigheterna.
Att märka är vidare att ifrågavarande lägenheter såsom alltjämt underkastade
uppsägningsskydd enligt hyresregleringslagen icke kommer att åtnjuta
det skydd mot otillbörliga hyreshöjningar, som lagen om rätt i vissa fall
för hyresgäst till nytt hyresavtal medger.
Då det emellertid får förutsättas, att de allmännyttiga bostadsföretagen
i allmänhet — bl. a. av hänsyn till den allmänna opinionen — kommer att
taga rimlig hänsyn till hyresgästernas berättigade intressen och att eventuella
tvister blir föremål för förhandlingar mellan parterna, varvid hyresgästerna
kan påräkna stöd av sina olika organisationer, synes risken för att dessa
företag skulle utnyttja den otillräckliga tillgången på lägenheter till att taga
ut hyror, som överstiger fastighetsomkostnaderna, ganska ringa.
Enligt den i propositionen föreslagna ändringen av 26 § hyresreglerings
-
24
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
lagen har en direkt av kommunen förvaltad byggnad icke uttryckligen inrymts
bland dem som avses med undanlaget. Afl detta ändå är meningen
får anses framgå av sammanhanget, men utskottet föreslår, att lagtexten på
denna punkt förtydligas genom att den ges följande formulering: »--—
i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed
jämställt bostadsföretag förvaltat hus -— --».
I de likalydande motionerna I: 334 och It: 402 yrkas ändring av 26 § hyresregleringslagen
i syfte att från regleringen fritaga vissa ytterligare kategorier
av lägenheter.
Sålunda hemställes bl. a. att därifrån skall undantagas samtliga de statsbelånade
hus, för vilka lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om
tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författning och som
alltjämt står under de lånebeviljande organens kontroll. Vidare yrkas i samband
härmed, att fördelningen på olika lägenheter av det av bostadsstyrelsen
fastställda totala hyresbeloppet bör tillkomma fastighetsägare i stället
för hyresnämnd.
Utskottet finner sig på denna punkt icke ha anledning frångå sin uppfattning
föregående år, när det anslöt sig till departementschefens då framförda
mening, att ett fritagande av lägenheter i hus, för vilka lån beviljats
enligt administrativa författningar, som ej var utformade med tanke på att
de lånebeviljande organen delvis skulle överta de hyresreglerande organens
kontroll över hyressättningen, vore förenat med praktiska olägenheter utan
att medföra jämförliga fördelar. Emellertid vill utskottet även understryka sitt
då uttalade önskemål, att eu sådan ordning om möjligt borde åvägabringas på
administrativ väg, att jämväl dessa hus inom en snar framtid kunde behandlas
på samma sätt som de nytillkommande statsbelånade husen och fritagas
från hyreskontroll men ej från uppsägningsskydd enligt hyresregleringslagen.
Det torde nog i allmänhet vara möjligt att få fastighetsägarnas frivilliga
medverkan till en ändring av lånevillkoren, så att det även för dessa
fastigheters del räcker med enbart de lånebeviljande organens hyreskontroll.
Så mycket mer anser utskottet angeläget att så sker, som de av allmännyttiga
bostadsföretag förvaltade hus, vilka tillkommit under det sista
decenniet, nu släpps fria och åtskillnaden mellan dessa kategorier icke bör
bestå längre än nödvändigt.
Beträffande yrkandet i samma motioner, att fördelningen på olika lägenheter
av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma
fastighetsägare i stället för hyresnämnd, vill utskottet framhålla,
att önskemålet praktiskt taget är tillgodosett i fråga om de statsbelånade
hus, som redan fritagits från de hyresreglerande organens hyreskontroll, och
att det i övrigt ej gärna låter sig göra att generellt lämna fastighetsägarna
sådan frihet, så länge lånevillkoren icke tillåter en tillräcklig kontroll från
de lånebeviljande organens sida.
I dessa motioner yrkas vidare att lägenheter i s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus
som finansierats utan statliga lån, vilka färdigställts efter den 31 december
1956, bör undandragas hyresregleringen. Vad angår dylika hus som
opaginerad Kontrollera mot PDF
Tredje lagutskottets utlåtande nr HD år 1957 ''25
färdigställts efter den 1 oktober 1957 finns en enahanda hemställan i motionen
II: 656.
Dessa yrkanden överensstämmer med hyresregleringskommitténs förslag
(SOU 1955:46) om avveckling av regleringen beträffande dessa hus. Kommittén
uttryckte hl. a. den uppfattningen, att eftersom finansieringen måste
ske utan statsbelåning den efter byggnadskostnaderna avpassade hyresnivån
dock bleve så hög, att uthyrningen genom en hyreshöjning därutöver
kunde riskeras, att dessa hus ej skulle komma att utgöra någon större andel av
nyproduktionen samt att denna möjlighet till ökat experimentbyggande borde
tillvaratagas. Gentemot detta anförde hyresrådet i remissyttrande, att
hyrorna i dessa hus antagligen skulle komma upp på en betydligt högre
nivå än den som skulle uppstå, om regleringen avvecklades i sin helhet i orten,
samt att detta skulle medföra sociala olägenheter för hyresgästerna.
Bostadsstyrelsen invände mot kommittén, att en minskning av statens generella
subventioner torde medföra att andelen av fria hus i bostadsproduktionen
komme att öka, om dessa hus undantoges från regleringen, samt att
kommittén undervärderat risken för en hög hyresnivå. Departementschefen
ville heller icke i fjolårets proposition av hänsyn till dessa risker göra något
undantag för denna huskategori, och utskottet anslöt sig härutinnan till departementschefens
uppfattning.
Sedan Kungl. Maj :t nu framlagt förslag om en avveckling av de generella
subventionerna kvarstår enligt utskottets mening tvivlen på lämpligheten
att fritaga nytillkommande fria hus från regleringen oförminskade. På grund
av den stora bostadsbristen kan det befaras antingen att människor som
egentligen ej har råd att hyra bostad i sådana hus likväl kommer att göra
detta med allvarliga sociala olägenheter som följd eller att fastighetsägarna
kommer att själva företaga en soliditetsprövning, som kan verka diskriminerande
för de bostadssökande.
Utskottet avstyrker därför i denna del bifall till motionerna 1:334 och
II: 402 samt motionen II: 656.
I samma motioner yrkas därjämte undantagande från hyresregleringen
av de möblerade enkelrummen.
Som utskottet förut betonat anser utskottet dessa rum höra till den lokaltyp
som främst bör komma i åtanke för en kategorimässig avveckling. Med
hänsyn till den begränsade tillgången på uthyrningsrum i storstäderna och
universitetsstäderna har utskottet likväl stannat för uppfattningen, att en
avveckling av dessa bör ske regionalt, även om denna avveckling redan nu
i och för sig bör kunna göras ganska vidsträckt. Motionerna avstyrkes under
hänvisning härtill jämväl i avseende å denna lägenhctskategori.
Motionerna I: 334 och II: 402 innehåller även ett yrkande om fritagande
av hyresvärden tillhörigt eu- och tvåfamiljshus.
Då vid ett tillmötesgående av en sådan begäran avsevärda hyresstegringar
kan befaras på platser, där dessa hus dominerar hyresmarknaden eller där
som i utkanten av våra storstäder bostadsefterfrågan är mycket stor, vill utskottet
liksom föregående år ej tillstyrka yrkandet. Möjligheterna till eu
26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
förhållandevis omfattande regional avveckling bör dock tillvaratagas även
här.
I sistnämnda motioner hemställes vidare att lågenheter som upplåtes för
annat ändamål än bostad skall uteslutas från hyresregleringslagens bestämmelser.
Som utskottet i fjolårets utlåtande uttalat kan bifall till ett dylikt yrkande
medföra hyreshöjningar som blir alltför tunga att bära för hyresgästerna,
särskilt då det gäller affärsidkare samt innehavare av hantverk och småindustri
i de större städernas centrala delar. De i motionerna föreslagna åtgärderna
med ekonomiskt stöd i form av lån från företagarförening eller
annan kreditinstitution samt bibehållna regler om uppsägningsskydd under
tre år är enligt utskottets mening ej tillräckliga för att motverka de betydande
svårigheter, som säkerligen skulle komma att drabba många av dessa
lägenhetsinnehavare.
Vad utskottet ovan andragit om möjligheterna till en regional avveckling
i fråga om möblerade enkelrum och mindre bostadshus torde emellertid på
många orter vara tillämpligt även å ifrågavarande lägenheter.
Jämväl i denna del avstyrkes följaktligen motionerna 1:334 och 11:402.
Av vad som anförts i det föregående framgår att utskottet icke heller biträder
yrkandet i de likalydande motionerna 1:502 och 11:638 om avslag
å Kungl. Maj :ts förslag om ändring av 26 § hyresregleringslagen. Med den
ovan berörda jämkningen av formuleringen tillstyrker utskottet sålunda
propositionen i den del den avser ändrad lydelse av detta lagrum.
De likalydande motionerna 1:500 och 11:637 innehåller ett yrkande om
sådan ändiiing av 5 § hyresregleringslagen, att vid bestämmande av generell
hyreshöjning hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämringen. Motionärerna
menar att det är obilligt mot fastighetsägarna att med stöd av
hyresregleringen, som tillkom för att hindra spekulation i bostadsbrist, i
längden beröva dem realvärdet av behållen nettoavkastning.
Utskottet anser denna fråga inrymma skilda problem av djupgående samhällsekonomisk
betydelse, som icke låter sig i tillräcklig grad överblickas i
förevarande sammanhang. Vid en eventuell senare förlängning av hyresregleringslagstiftningen
synes spörsmålet emellertid förtjänt att närmare
övervägas. Hemställan i motionerna kan därför ej nu tillstyrkas.
Yrkandet i de likalydande motionerna I: 223 och II: 270 går ut på upphävande
av bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt.
I fråga om bostadsrättslägenheter i fastigheter, som byggts med hjälp av
statliga lån, finns knappast anledning att med avseende å rätten att i ett
läge med påtaglig bostadsbrist tillgodogöra sig fastighetens övervärde ställa
dessa lägenheter i ett bättre läge än på motsvarande sätt finansierade villafastigheter,
vilka ju enligt nuvarande låneregler icke får överlåtas till högre
pris än vad det lånebeviljande organet medger. Vad som kunde diskuteras
vore möjligen om privatfinansierade bostadsrättshus borde fritagas från
bostadsrättskon t roll, eftersom en bostadsrättsförening i dylikt fall formellt
27
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
är oförhindrad att till en privatperson överlåta hela fastigheten för marknadspris,
varvid bostadsrättsinnehavarna kan sig emellan fördela ett eventuellt
överpris. Det pris som betalas över taxeringsvärdet är emellertid marknadsmässigt
betingat och uppkommer väl i allmänhet genom en spekulation
i höjda hyresinkomster efter hyresregleringens hävande, medan det pris som
kan erhållas vid överlåtelse av bostadsrättslägenhet utöver det tillåtna —
eller värdet av bostadsrättens andel i föreningens bokföringsmässiga behållning
_huvudsakligen torde uppstå direkt genom spekulantens omedelbara
bostadsbehov. Eftersom ägare av vanliga hyresfastigheter icke tillätes att
tillgodogöra sig ett motsvarande, genom bostadsbristen uppkommet övervärde
å sina lägenheter, bör det ej heller medgivas bostadsrättsinnehavare.
Utskottet finner sig under anförda omständigheter böra avstyrka motionerna
I: 223 och II: 270.
Den i december 195(3 antagna lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till
nytt hyresavtal föreslås upphävd i motionerna 1:334 och 11:402. Detta
förslag kan utskottet icke biträda, allra minst som en utredning nyligen
tillsatts med uppgift att bl. a. överväga om i den allmänna hyreslagen bör
inarbetas särskilda regler om besittningsskydd för hyresgäst. Till dess denna
utredning blivit färdig med sitt arbete finner utskottet den provisoriska
lagen med besittningsskyddsbestämmelser böra bestå. Ej heller är utskottet
berett att tillstyrka yrkandet i motionen II: 656, att från sagda lag skall
undantagas fastigheter, som färdigställts efter den 1 oktober 1957 och som helt
finansierats utan statliga lån. Vad angår hemställan i samma motion om
undantagande från lagen även av möblerade enkelrum vill utskottet erinra
om alt enligt 10 § i lagen denna ej äger tillämpning å slådana rum.
I motionerna 1:501 och 11:639 yrkas att riksdagen måtte hemställa hos
Kungl. Maj :t om utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter till de hyresreglerande
myndigheterna, att genomförande av saneringsföretag i städernas
centrala delar underlättas.
Det i motionerna upptagna spörsmålet om den rätta avvägningen vid uppsägning
av lägenhet i rivningsfastighet mellan det allmännas intresse att
genom rivning av gamla fastigheter utöka lägenhetsbeståndet med ett stöne
antal modernare lägenheter och hyresgästernas intresse av att få kvarsitta
i ofta billiga och samtidigt rymliga bostadslägenheter eller andra lokaler
låter sig icke lämpligen lösas på det av motionärerna anvisade sättet. Det
kan nämligen icke gärna ifrågakomma att Kungl. Maj:t för att få till stånd
ändring av de hyresreglerande organens praxis i ett fall som detta skulle
begagna sig av sina möjligheter jämlikt 31 § hyresregleringslagen och utfärda
en särskild kungörelse härom. Utskottet delar emellertid motionärernas
uppfattning alt spörsmålet i vissa fall kan ha stor betydelse och anser fiågan
värd all uppmärksamhet, särskilt om hyresregleringslagen skulle komma
att bli bestående ytterligare någon avsevärd tid.
Motionen 1:517 behandlar frågan hur de allmännyttiga bostadsföretag,
för vilka bestämmelserna om hyreskontroll skall upphöra alt vara tilllämpliga
med utgången av detta år, med den lydelse övergångsbestämmelsen
i 2 § lagen med vissa bestämmelser som skall iakttagas sedan hyresreg
-
28
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
leringen upphört erhållit, skall komma i åtnjutande av en generell hyreshöjning,
som kan antagas bli medgiven av Ivungl. Maj :t fr. o. in. den 1 januari
1958. Sagda lagrum stadgar nämligen att om hyresregleringslagen
varit tillämplig på hyresavtal, som även omfattar tid efter det lagen upphört
att gälla, avtalet skall för nämnda tid upptaga den hyra, som skolat
utgå då hyresregleringen upphörde. Regeln i 2 § är tillämplig även när som
i detta fall hyresregleringslagen häves partiellt. Tillämpad på förevarande
fråga innebär övergångsbestämmelsen att de allmännyttiga bostadsföretagen
först sedan gällande hyresavtal utlöpt, vilket i många fall sker den 1 oktober
1958, kan uttaga den hyreshöjning som kraven från statens sida om
återbetalning av tidigare beviljade s. k. generella tilläggslån i och för sig
motiverar redan från årets början.
I motionen hemställes om skrivelse till Kungl. Maj :t angående sådan tilllämpning
av övergångsbestämmelserna, att nämnda olägenheter undvikes.
Som lämplig åtgärd anvisas att Kungl. Maj:t framflyttar tidpunkten för
hyreskontrollens hävande beträffande ifrågavarande kategori till tid efter
beslut om generell hyresförhöjning, förslagsvis genom att Kungl. Maj :t
dröjer med att administrativt fastställa, vilka bostadsföretag som skall betraktas
som kommunala eller därmed jämställda.
Utskottet finner det helt uteslutet att biträda motionärernas förslag om
att uppskjuta ikraftträdandet av den administrativa författning, som skall
reglera omfattningen av hyresregleringens hävande i fråga om dessa bostadsföretag.
Då ändringen av 26 § hyresregleringslagen är avsedd att träda i
kraft den 1 januari 1958, skall givetvis vid samma tidpunkt även den administrativa
författningen vara färdig att tillämpas. Frågan torde heller
icke för de allmännyttiga bostadsföretagen vara av den storleksordning att
för dessa olägenheters skull ikraftträdandet av ändringen av 26 § hyresregleringslagen
bör uppskjutas till datum efter den 1 januari 1958. Det torde
f. ö. föreligga möjligheter för dessa bostadsföretag att, sedan de gamla
hyresavtalen utlöpt, skaffa sig kompensation i efterhand för de extra kostnaderna
i anledning av återkravet på tilläggslånen. Förevarande motion avstyrkes
därför av utskottet.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen
— med förklaring, att riksdagen funnit viss ändring böra
företagas i förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1
och 26 §§ hyresregleringslagen —
måtte, med avslag å följande motioner till den del de
berör ändringar i sagda lag, nämligen
1. I: 334 och II: 402,
2. I: 500 och II: 637,
3. I: 502 och II: 638 samt
4. II: 656,
för sin del antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag om ändrad lydelse av 1 och 26 §§ hyresregle
-
29
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
ringslagen med den ändringen att 26 § andra stycket sista
punkten erhåller denna lydelse:
Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse i första
hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som
Konungen bestämmer;
B. att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 223 och
II: 270, antaga det genom propositionen framlagda förslaget
till lag angående fortsatt giltighet av bostadsrättskontrolllagen;
C.
att riksdagen måtte antaga det genom propositionen
framlagda förslaget till lag angående fortsatt giltighet av
lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps
upplösning m. m.;
D. att motionerna
1. I: 334 och II: 402,
2. I: 501 och II: 639 samt
3. I: 517,
i den mån de icke besvarats med vad utskottet ovan ananfört,
ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 2 maj 1957
På tredje lagutskottets vägnar:
HANS LEVIN
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Lindahl, Axel Jansson, Göran Karlsson,
Georg Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson, fru Nilsson och herr Nils B.
Hansson;
från andra kammaren: herrar Levin, Allmän, Eriksson i Sandby, fru
Torbrink, herrar Carlsson i Stockholm, Jansson i Benestad, Svenning och
Bengtsson i Göteborg.
30
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
Reservationer
1) av herrar Allmän, Nils B. Hansson och Carlsson i Stockholm, vilka ansett,
dels att utskottets utlåtande i den del, avseende förlängning av hyresregleringslagens
giltighetstid, som börjar i första stycket
på s. 22 med orden »Huruvida dessa verkningar är sådana» och slutar
med orden »biträder utskottet sålunda icke.», bort ha följande lydelse:
Hittills gjorda erfarenheter visar att ändringar i hyresregleringslagen ansetts
nödvändiga från det ena året till det andra. När nu en avveckling av
lagstiftningen inletts finns all anledning anta, att detta kan aktualisera ytterligare
ändringar i lagstiftningen. Det torde därför vara mera befogat än
tidigare att förlänga lagen endast för ett år i sänder för att därigenom möjliggöra
den översyn som vunna praktiska erfarenheter av lagen och utvecklingen
på hyresområdet får förutsättas komma att kräva. Utskottet kan med
hänsyn härtill icke biträda propositionens förslag om en tvåårig förlängning
av giltighetstiden av hyresregleringslagstiftningen utan föreslår, att de
tre häri ingående lagarna såsom hittills förlänges endast med ett år till och
med den 30 september 1958.
dels att utskottets utlåtande i den del, avseende de s. k. fria husen
samt möblerade enkelru in, som börjar överst på s. 25 med orden
»Dessa yrkanden överensstämmer» och som slutar å samma sida med orden
»bör dock tillvaratagas även här.», bort ha följande lydelse:
Dessa yrkanden överensstämmer med — — — (lika med utskottet)
----ökat experimentbyggande borde tillvaratagas. Samma uppfattning
hävdas nu av motionärerna. Utskottet, som ej kan finna de invändningar
som gjorts mot hyresregleringskommitténs förslag på denna punkt tillräckligt
bärande, vill sålunda förorda att från hyresregleringen skall fritas fastigheter,
som finansieras utan statliga lån och som färdigställes efter den
30 september 1957.
I samma motioner föreslås vidare att från hyresregleringen skall undanlas
möblerade enkelrum. Här föreligger en kategori, beträffande vilken olägenheterna
av en avveckling synes minst framträdande. Såsom påpekas i motionen
II: 656 dras frågor rörande möblerade rum numera sällan under hyresnämnds
prövning. Särskilt torde sänkning av avtalade hyresbelopp förekomma
i ringa utsträckning. Lagen torde däremot verka hämmande på utbudet,
eftersom många tvekar att hyra ut möblerade rum, när de icke vet
om de kan bli av med eu olämplig hyresgäst eller eljest få taga rummet i
anspråk för egen räkning, t. ex. när familjen växer och får ökat behov av
utrymme.
I de större städerna, såväl som i universitets- och andra utpräglade skolstäder,
där behovet av möblerade rum är störst, torde hyresregleringen medföra
en minskning av bostadslillgången. Del är också möjligt att det större
31
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
utbud som skulle bli en följd av frisläppandet skulle vara tillräckligt för att
sänka hyresläget. Utskottet vill därför förorda en avveckling av hyresregleringen
beträffande denna kategori, vilket synes böra ske genom införande
av ett undantagsstadgande i 26 § första stycket för bostadsupplåtelse i möblerad
lägenhet om högst ett rum.
dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande
avvikelser:
under punkt A.
a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av
hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att den skall gälla
till och med den 30 septemper 1958,
b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller
denna lydelse:
Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse
av bostad, som är förenad med allmän tjänst, och ej
heller på bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet om högst
ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken
fordras myndighets tillstånd.
c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen erhåller
denna lydelse:
Stadgandena i 2—6 §§ skola icke äga tillämpning på upplåtelse
av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått
sådant statligt lån, som är förenat med villkor om begränsning
av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter
den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning
eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan stöd av
dglikt statligt lån och färdigställts efter den 30 september
1957. Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse i
första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt
eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus,
som Konungen bestämmer.
under punkt B. att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet
av bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse att
den skall gälla till och med den 30 september 1958;
under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid
äktenskaps upplösning m. in. erhåller sådan lydelse att lagen
skall gälla till och med den 30 september 1958.
2) av herrar Ebbe Ohlsson och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett,
dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:
Hittills gjorda erfarenheter visar att ändringar i hyresregleringslagen ansetts
nödvändiga från det ena året till det andra. När nu en avveckling av
lagstiftningen inletts finns anledning anta att detta kan aktualisera ytter
-
32
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
ligare ändringar i lagstiftningen. Det torde med hänsyn härtill vara välbetänkt
att förlänga lagen endast för ett år i sänder för att därigenom lättare
möjliggöra en översyn med hänsyn till de praktiska erfarenheterna av
lagen och utvecklingen på hyresområdet. Utskottet kan med hänsyn härtill
icke biträda propositionens förslag om en tvåårig förlängning av giltighetstiden
av hyresregleringslagstiflningen utan föreslår, att de tre häri ingående
lagarna såsom hittills förlänges endast med ett år till och med den 30
september 1958.
Som framgår av det ovan sagda--------(lika med utskottet s. 22)---
denna lagstiftnings avveckling.
Givetvis bör Kungl. Maj :t —--(lika med utskottet s. 22—23 överst)
---i denna del.
Enligt utskottet bör i enlighet med framställda yrkanden i motionerna
I: 334 och II: 402 Kungl. Maj :t till 1957 års höstriksdag framlägga en plan
för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen. Utskottet anser
det nämligen betydelsefullt att alla möjligheter tillvaratages för att en smidig
ordning för en total avveckling av hyresregleringen skall kunna åstadkommas.
En awecklingsplan synes utskottet kunna vara ett hjälpmedel
härvidlag.
Vad sedan angår-----(lika med utskottet s. 23—24) —--i stället
för hyresnämnd.
Utskottet anser för sin del avgörande för avvecklingen av regleringen i de
statsbelånade husen icke vara den tidpunkt då statslånen beviljades utan det
förhållandet att fastigheterna fortfarande står under de lånebeviljande myndigheternas
kontroll. Från hyresregleringen bör därför undantagas samtliga
de fastigheter för vilka lån beviljats enligt ovannämnda kungörelse av
den 29 juni 1946 i den mån fastigheterna fortfarande hyreskontrolleras av
de lånebeviljande organen.
Beträffande yrkandet i samma motioner att fördelningen på olika lägenheter
av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma
fastighetsägare i stället för hyresnämnd anser sig utskottet kunna
tillstyrka detta. Den kontroll som de lånebeviljande organen fortfarande
kommer att utöva erbjuder enligt utskottet garanti för att den fastighetsägaren
tillkommande fördelningsrätten icke kan missbrukas.
I dessa motioner---(lika med utskottet s. 24)---motionen
II: 656.
Dessa yrkanden överensstämmer med----(lika med utskottet överst
s. 25) — — — borde tillvaratagas. Samma uppfattning hävdas nu av
motionärerna. Utskottet, som ej kan finna de invändningar som gjorts
mot hyresregleringskommitténs förslag på denna punkt tillräckligt bärande,
vill med hänsyn härtill förorda att från hyresregleringen skall fritas
fastigheter som finansieras utan statliga lån och som färdigställes efter den
30 september 1957.
I samma motioner föreslås vidare att från hyresregleringen skall undantas
möblerade enkelrum. Här föreligger en kategori, beträffande vilken olägen
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
33
helerna av en avveckling synes minst framträdande. Såsom påpekas i motionen
II: 656 dras frågor rörande möblerade rum numera sällan under
hyresnämnds prövning. Särskilt torde sänkning av avtalade hyresbelopp
förekomma i ringa utsträckning. Lagen torde däremot verka hämmande
på utbudet, eftersom mång£ tvekar att hyra ut möblerade rum, när
de icke vet om de kan bli av med en olämplig hyresgäst eller eljest få taga
rummet i anspråk för egen räkning, t. ex. när familjen växer och får ökat
behov av utrymme. Särskilt i de större städerna, där behovet av möblerade
rum är särskilt stort, torde hyresregleringen medföra en minskning av
bostadstillgången. Det är också möjligt att det större utbud som skulle
bli en följd av frisläppandet skulle vara tillräckligt för att sänka hyresläget.
Utskottet vill därför förorda en avveckling av hyresregleringen beträffande
denna kategori, vilket synes böra ske genom införande av ett undantagsstadgande
i 26 § första stycket för bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet
om högst ett rum.
Motionerna I: 334 och II: 402 innehåller även ett yrkande om fritagande
av hyresvärden tillhörigt en- och tvåfamilj shus.
På i motionen anförda skäl vill utskottet tillstyrka motionärernas yrkanden.
I sistnämnda motioner hemställes vidare att lägenheter som upplåtes för
annat ändamål än bostad skall uteslutas från hyresregleringslagens bestämmelser.
Utskottet är medvetet om att en avveckling av hyresregleringen för
dessa kategorier lägenheter kan medföra svårigheter särskilt i de större
städerna under en viss övergångstid. Fastighetsägarförbundet har emellertid
i yttrandet över förslaget framhållit, att i den mån beslut fattas om
frisläppande av hyresregleringen för lokaler förbundet är berett att genom
rekommendationer till landets fastighetsägare och genom tillsättande av
särskilda lokala medlingsnämnder verka för återhållsamhet beträffande
hyreshöjningar och uppsägningar. Utskottet anser en sådan rekommendation
böra kunna minska de nackdelar ett slopande av regleringen för dessa
kategorier på kort sikt kan komma att medföra.
Av vad som anförts---(lika med utskottet s. 26)----ej nu
tillstyrkas.
Yrkandet i de likalydande motionerna 1:223 och 11:270 går ut på upphävande
av bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt.
Utskottet anser det vara både angeläget och skäligt att en sådan anordning
åvägabringas som ger möjlighet för bostadsrättsinnehavare att försälja
en honom tillhörande lägenhet för det värde denna har i en fri marknad.
Utskottet vill sålunda tillstyrka motionärernas förslag.
Den i december 1956 antagna lagen----(lika med utskottet s. 27—28)
----avstyrkes därför av utskottet.
dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande
avvikelser
il Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 20
34
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
under punkt A.
a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av
hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att den skall gälla
till och med den 30 september 1958;
b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller
denna lydelse:
Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga
om upplåtelse av bostad, som är förenad med allmän tjänst,
och ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet om
högst ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för
vilken fordras myndighets tillstånd, eller i fråga om lägenhet
i hgresvärden tillhörigt en- eller tvåfamiljshus.
c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen erhåller
denna lydelse:
Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse
av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts
med stöd av tertiärlån beviljat enligt kungörelsen den 29
juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller
senare författning i samma ämne, så länge lånet ej uppsagts
till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts
utan stöd av dylikt statligt lån och färdigställts efter den
30 september 1957, eller i fråga om lägenhet, som är avsedd
att helt eller till väsentlig del utnyttjas till annat ändamål
än bostad. Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse
i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av
kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat
hus, som Konungen bestämmer.
under punkt B.
a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av
bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse att den skall
gälla till och med den 30 september 1958;
b) att bostadsrättskontrollagen erhåller ändrad lydelse i
enlighet med nedanstående:
Lag
om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll
av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om
fortsatt giltighet av samma lag.
Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19
juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse
av bostadsrätt samt rubriken till 11 § skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 5—10 §§ samma
lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels
ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 304)
35
Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957
gäller till och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt
giltighet till och med den 30 september 1958.
Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt
11 §•
Förening, som----lägenheten upplåtits.
Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga
motsvarande tillämpning med avseende å annan andelsrätt
i förening eller aktiebolag, varmed följer rätt att besitta eller
hyra lägenhet.
16 §.
Den som---eller fängelse.
Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första
eller andra stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig
till 4 § första stycket, eller mot 12 §. Vad i---där sägs.
Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift
meddelats enligt 4 § i tredje stycket eller mot bättre vetande
lämnar oriktig sådan uppgift, straffes ock med dagsböter
eller fängelse.
Denna lag---Svensk författningssamling.
Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal
träffats eller anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande
i orten.
Lagen äger---30 september 1943.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.
under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt
giltighet av lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid
äktenskaps upplösning m. m. erhåller sådan lydelse att lagen
skall gälla till och med den 30 september 1958;
under punkt D. 1. att riksdagen i anledning av motionerna
1:334 och 11:402 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,
a) alt Kungl. Maj :t inför 1957 års höstriksdag måtte
framlägga förslag till plan för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen;
b)
att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring av gällande
statliga låneförfattningar, att fördelningen på olika
lägenheter av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyhyresbeloppet
skall tillkomma fastighetsägare i stället för
hyresn ämnd.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörelsemedel för domänverket jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten