Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942

1957-05-02 · 35 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 33 av 35 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:20, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

1

Nr 20

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§

lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag,

m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 22 mars 1957 dagtecknad proposition, nr 154, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av tredje lagutskottet, har Kungl. Maj :t

under åberopande av propositionen bilagda, i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr 429)

om hyresreglering m. m., så ock om fortsatt giltighet av samma lag

Härigenom förordnas, dels att 1 och 26 §§ lagen den 19 juni 1942 om

hyresreglering m. m.* 1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives,

dels ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 303) gäller till

och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med

den 30 september 1959.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §•

Bestämmelserna i denna lag skola,

där ej Konungen annorlunda förordnar,

äga tillämpning i varje stad, köping

eller municipalsamhälle, som vid

1942 års ingång hade minst 2 000 invånare.

Konungen äger bestämma,

att lagen skall gälla även i annan

tättbebyggd ort.

Bestämmelserna i denna lag skola

äga tillämpning i varje stad, köping

eller municipalsamhälle, som vid

1942 års ingång hade minst 2 000 invånare,

där ej Konungen annorlunda

förordnar, så ock i annan tättbebyggd

ort, som Konungen bestämmer. Konungen

äger även bestämma, att lagen

i ort där den gäller skall äga tillämpning

endast i fråga om visst eller

vissa slag av lägenheter.

Vad nedan

å municipalsamhälle.

1 Senaste lydelse av 1 och 26 §§ se SFS 1956: 565.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. ,Nr 20

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Vad i-------— — myndighets

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till

betalning. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse av bostad

i sådant pensionärshem eller sådan

pensionär slågenhet, som Konungen

bestämmer.

'' §•

tillstånd.

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke

äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus,

för vilket utgått sådant statligt lån,

som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra

och slutligt beviljats efter den 31 december

1956 samt icke uppsagts till

betalning. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kommunalt

eller därmed jämställt bostadsföretag

förvaltat hus, som Konungen

bestämmer.

Denna lag träder i kraft, såvitt avser förordnandet om fortsatt giltighet av

lagen om hyresreglering m. in., den 1 juli 1957 och i övrigt den 1 januari

1958.

Har hyresvärd, utan att hyresrätten är förverkad, före den 1 juli 1957

uppsagt hyresavtal till upphörande efter den 30 september 1957, må framställning

som i 7 § sägs göras senast den 15 juli 1957 eller, om hyresvärden

icke före den 1 i sistnämnda månad tydligt meddelat, att han ej önskar

låta hyresgästen kvarbo, inom fjorton dagar efter det hyresvärden lämnat

hyresgästen sådant meddelande.

Har hyresvärd före den 1 juli 1957 lämnat meddelande som i 8 a § femte

stycket sägs om att hyresförhållande skall upphöra efter den 30 september

1957, må framställning enligt samma paragraf göras senast den 15 juli 1957.

2) L a g

angående fortsatt giltighet av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om

kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 19 juni 1942 om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt in. m., vilken enligt lag den 7 juni 1956

(nr 304) gäller till och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 september 1959.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

3

3) Lag

angående fortsatt giltighet av lagen den 7 juni 1956 (nr 305) med vissa

bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m.

Härigenom förordnas, att lagen den 7 juni 1956 med vissa bestämmelser

om hyresrätt vid äktenskaps upplösning m. m., vilken gäller till och med

den 30 september 1957, skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 september

1959.

I samband med propositionen har utskottet behandlat

dels fyra före propositionens avlämnande väckta motioner, nämligen

inom första kammaren nr 223 av herr Eskilsson och nr 334 av herrar Sveningsson

och Arrhén samt

inom andra kammaren nr 270 av fröken W etterström och herr Magnusson

i Borås och nr 402 av herrar Wachtmeister och östlund,

dels ock åtta i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen

inom första kammaren nr 500 och 501 av herr Lindblom m. fl., nr 502

av herr Öhman m. fl. och nr 517 av herr Bergman samt

inom andra kammaren nr 637 av herr Nilsson i Gävle m. fl., nr 638 av

herr Hagberg m. fl., nr 639 av herr Magnusson i Borås m. fl. och nr 656 av

herr Carlsson i Stockholm m. fl.

Motionerna, varav alla utom två parvis är likalydande, innehåller följande

yrkanden:

I: 223 och II: 270, att riksdagen måtte antaga följande

»Förslag

till

Lag om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av

upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19 juni 1942 (nr

430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt samt rubriken

till 11 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att

5—10 §§ samma lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som---lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å annan andelsrätt i förening eller aktiebolag,

varmed följer rätt alt besitta eller hyra lägenhet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första eller andra

stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig till 4 § första stycket, eller

mot 12 §. Vad i---- där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift meddelats enligt

4 § i tredje stycket, eller mot bättre vetande lämnar oriktig sådan uppgift,

straffes ock med dagsböter eller fängelse.

Denna lag---— Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal träffats eller

anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande i orten.

Lagen äger---30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.»

I: 334 och II: 402, att riksdagen måtte

»de/s för sin del antaga följande

Förslag

till

lag angående ändring i lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om

hyresreglering m. m.

Härigenom förordnas att 26 § lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering

m. m. skall erhålla följande lydelse.

26 §.

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga om upplåtelse

av bostad, som är förenad med allmän tjänst, och ej heller på bostadsupplåtelse

i möblerad lägenhet om högst ett rum eller i fråga om lägenhet i

hyresvärden tillhörigt en- eller tvåfamilj shus.

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse av lägenhet

i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts med stöd av tertiärlån beviljat

enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för

flerfamiljshus eller senare författning i samma ämne, så länge lånet ej

uppsagts till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan

stöd av dylikt statligt lån och som färdigställts efter den 31 december

1956, eller i fråga om lägenhet, som är avsedd att helt eller till väsentlig

del utnyttjas till annat ändamål än bostad. Stadgandena skola ej heller

tillämpas på upplåtelse av bostad i sådant pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet,

som Konungen bestämmer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

Denna lag---Svensk författningssamling.

Med avseende — — —- vidare gälla.

1. Vad i---Konungen bestämmer.

7. Denna lag--— september 1943.

I fall där stadgandena i 2—6 §§ icke vidare skola äga tillämpning skola

lagens bestämmelser om förlängning av hyresavtal in. m. tillämpas under

en tid av tre år från det denna lag träder i kraft.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

dels besluta att lagen den 7 december 1956 (nr 567) om

rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal skall upphävas

från och med den 1 juli 1957;

dels i skrivelse titll Kungl. Maj:t hemställa att Kungl.

Maj :t inför 1957 års höstriksdag framlägger förslag till plan

för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen;

dels i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring

av gällande statliga låneförfattningar, att fördelningen

på olika lägenheter av det av bostadsstyrelsen fastställda totala

hyresbeloppet skall tillkomma fastighetsägare i stället

för hyresnämnd».

I: 500 och II: 637, att »riksdagen vid sin behandling av proposition nr 154

angående förlängning av hyresregleringslagen måtte besluta

dels att lagen skall äga fortsatt giltighet allenast t. o. m. den 30 september

1958,

dels om sådan ändring i § 5 att vid bestämmande av generell hyreshöjning

hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämringen».

I: 501 och II: 639, att »riksdagen vid sin behandling av proposition nr 154

angående förlängning av hyresregleringslagen m. m. måtte hemställa hos

Kungl. Maj :t om utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter till de hyresreglerande

myndigheterna att genomförande av ovan omförmälda saneringsföretag

i möjligaste mån underlättas».

I: 502 och II: 638, att »riksdagen måtte avslå de av Kungl. Maj:t föreslagna

ändringarna i 1 och 26 paragraferna hyresregleringslagen».

1:517, att riksdagen »i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställer om sådan

tillämpning av ifrågavarande lagändring att ovannämnda olägenheter undvikes».

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

II: 656, att

A) »riksdagen vid behandlingen av proposition nr 154 måtte besluta

1. sådan ändring i lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. att

från regleringen fritages dels fastigheter som färdigställes efter den 1 oktober

1957 och som helt finansieras utan statliga lån, dels möblerade enkelrum,

2. att lagen den 19 juni 1942 om hyresreglering m. m. skall förlängas till

och med den 30 september 1958,

3. sådan ändring i lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för

hyresgäst till nytt hyresavtal, att från lagens bestämmelser undantas fastigheter

som färdigställts efter den 1 oktober 1957 och som helt finansierats

utan statliga lån, samt möblerade enkelrum»;

B) »vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande innehållet i propositionen och motionerna får utskottet, i den

mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till dessa.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

1

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att lagstiftningen om hyresreglering och vad

därmed sammanhänger förlänges på två år.

Vid förra årets riksdag genomfördes vissa lagändringar för att möjliggöra

en successiv avveckling av denna lagstiftning. Sålunda fick Kungl.

Maj :t rätt att bringa hyresregleringslagen och bostadsrättskontrollagen att

upphöra i ort, där läget på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering.

Vidare bestämdes att hyresregleringslagens stadganden om hyreskontroll

— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra att

vara tillämpliga i fråga om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån

beviljat efter den 31 december 1956. Vid sidan av möjligheten till regional

avveckling genomfördes alltså en begränsad kategorimässig avveckling.

Med hänsyn till att på vissa orter lägenhetsbristen kan komma att upphöra

tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra föreslås

nu att beslut av Kungl. Maj :t om regional avveckling av hyresregleringen

skall kunna avse visst eller vissa slag av lägenheter (samordnad regional

och kategorimässig avveckling). Som exempel på dylika kategorier har angivits

lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad, möblerade

enkelrum och lägenheter i en- och tvåfamilj shus. Det är avsett, att denna

kategorimässiga avveckling av hyresregleringen endast skall ske i sådana

orter, där verkningarna av en dylik avveckling kan beräknas bli övervägande

gynnsamma.

Vidare föreslås att hyresregleringslagens bestämmelser om hyreskontroll

— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra att

vara tillämpliga i fråga om upplåtelse i första hand av lägenheter i hus

som förvaltas av kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag.

Inledning

Genom lagen den 19 juni 1942 (nr 429) om hyresreglering m. m. (hyresregleringslagen)

har stadgats begränsning av hyrans storlek för flertalet

lägenheter, möjlighet till tvångsförlängning av hyresavtal och reglering av

vissa andra hyresförhållanden. Om ej Kungl. Maj :t förordnar annorlunda,

äger lagen tillämpning i varje stad, köping eller municipalsamhälle, som

vid 1942 års ingång hade minst 2 000 invånare (1 § första stycket). Jämväl

i åtskilliga andra tättbebyggda orter äger lagen tillämpning efter särskilda

förordnanden av Kungl. Maj:t. Som ett komplement till hyresregleringslagen

har genom lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse

och överlåtelse av bostadsrätt in. m. (bostadsrättskontrollagen) införts reglering

av lägcnhetsförvärv, som grundats på bostadsrätt och andra former

av bosladskooperation. Denna lag äger tillämpning i ort, där hyresregleringslagen

gäller. Till hyresregleringslagen ansluter sig även lagen den 7

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

juni 1956 (nr 305) med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps

upplösning m. in. Denna lag reglerar vid hemskillnad, äktenskapsskillnad

och återgång av äktenskap förhållandet mellan makarna och vid makes

död förhållandet mellan efterlevande make och andra dödsbodelägare, allt

såvitt angår bostadslägenhet som makarna eller en av dem förhyrt.

De tre nu nämnda lagarna gäller till och med den 30 september 1957.

För lägenhet som är avsedd att helt eller delvis nyttjas till bostad och ej

uthyres i möblerat skick regleras hyran enligt bestämmelserna i 3—5 §§

hyresregleringslagen, och detsamma gäller beträffande lägenhet som icke

är avsedd att helt eller till väsentlig del nyttjas till bostad, såframt ej hyran

den 1 januari 1942 var fastställd att utgå med växlande belopp för skilda

tider. I fråga om annan lägenhet gäller enligt lagens 6 § att, om den är uthyrd

mot en hyra som är avsevärt högre än lägenhetens beskaffenhet och

övriga omständigheter föranleder, hyresnämnden äger nedsätta hyran efter

vad som finnes skäligt; nämnden äger därvid föreskriva, att lägenheten skall

vara underkastad bestämmelserna i 3—5 §§. Hyresregleringslagens bestämmelser

om hyran äger, efter lagändring den 7 december 1956 (nr 565), icke

tillämpning på upplåtelse av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket

utgått sådant statligt lån som är förenat med villkor om begränsning av

rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter den 31 december 1956

samt icke uppsagts till betalning. Även vissa andra slag av bostadsupplåtelser

är enligt 26 § hyresregleringslagen helt eller i vissa avseenden undantagna

från lagens reglering.

I propositionen 1956:168 framlades på grundval av hyresregleringskommitténs

slutbetänkande (SOU 1955: 35) förslag till sådana ändringar i hyresregleringslagstiftningen,

att en successiv avveckling av hyresregleringen

skall kunna inledas. Förslaget godtogs i allt väsentligt av 1956 års riksdag

vid dess höstsession (tredje lagutskottets uti. nr 28; riksdagens skriv, nr

382). De vidtagna ändringarna i hyresregleringslagen, vilka trätt i kraft den

1 januari 1957, innebär dels att Kungl. Maj:t tillagts befogenhet att bringa

hyresregleringen att upphöra i ort eller del av ort, där läget på bostadsmarknaden

icke kräver fortsatt reglering (regional avveckling), och dels att

hyreskontrollen — men ej uppsägningsskyddet — skall upphöra beträffande

lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån som beviljats efter den

31 december 1956 (kategorimässig avveckling). Beträffande bostadsupplåtelse

i hotell- eller pensionatrörelse gäller hyresregleringslagen från den 1

januari 1957 endast för de minsta hotellens och pensionatens del. För att

möjliggöra en avveckling av hyresregleringen antogs vidare vid 1956 års

riksdag dels vissa övergångsbestämmelser och dels en provisorisk lagstiftning

om besittningsskydd för hyresgäst, övergångsbestämmelserna har upptagits

i lagen den 7 december 1956 (nr 567) med vissa bestämmelser, som

skola iakttagas sedan hyresregleringen upphört. Bestämmelserna om besittningsskydd

återfinns i lagen den 7 december 1956 (nr 568) om rätt i vissa

fall för hyresgäst till nytt hyresavtal. Sistnämnda lag, som är tidsbegränsad

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

och gäller till och med den 30 september 1959, skall med vissa undantag

tillämpas på de orter där hyresregleringslagens bestämmelser om uppsägningsskydd

icke gäller. Undantagna från lagens tillämpning är fall då lägenhet

upplåtits till bostad i en- eller tvåfamiljshus eller till bostad i möblerat

skick eller då fråga är om upplåtelse från hyresgästs sida av del i förhyrd

bostad.

Beträffande läget på bostadsmarknaden får utskottet hänvisa till propositionen

s. 7—8.

I skrivelse den 8 december 1956 har statens hyresråd föreslagit, att hyresregleringslagstiftningen

gives förlängd giltighet till och med den 30 september

1958 och att därvid till 1 § hyresregleringslagen göres ett tillägg av

innebörd att förordnande enligt paragrafens första stycke om regional avveckling

av hyresregleringen må kunna inskränkas till att avse visst eller vissa

slag av lägenheter (kategorimässig avveckling). Från hyresrådets förslag —

som innefattade ordförandens, f. d. landshövdingen Levinson, samt ledamöterna

Alexandersons, Ekedahls, Wiboms och Breitholtz mening — var

ledamöterna Fredricsson och Järtelius såtillvida skiljaktiga, att de icke

fann skäl att nu föreslå något tillägg till 1 § hyresregleringslagen.

Remissyttranden

över hyresrådets framställning har efter remiss yttranden avgivits av socialstyrelsen,

bostadsstyrelsen, Sveriges fastighetsägareförbund och Hyresgästernas

riksförbund.

Socialstyrelsen och bostadsstyrelsen tillstyrker, med hänvisning till läget

på bostadsmarknaden, att hyresregleringslagstiftningen förlänges på ytterligare

ett år. Hyresgästernas riksförbund anser en sådan förlängning oundgänglig

och Fastighetsägareförbundet vill icke motsätta sig förlängningen.

Hyresrådets förslag om sådant tillägg till 1 § hyresregleringslagen, att möjlighet

öppnas för en kategorimässig avveckling av hyresregleringen på vissa

orter, har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av socialstyrelsen, bostadsstyrelsen

och Fastighetsägareförbundet men avstyrkts av Hyresgästernas

riksförbund.

Fn närmare redogörelse för de två sistnämnda organisationernas synpunkter

återfinnes i propositionen s. 9—10.

För de remissyttranden, som avgivits med anledning av bostadspolitiska

utredningens (SOU 1956:40) förslag att undantaga kommunala, allmännyttiga

och kooperativa bostadsföretag från hyreskontroll genom statliga organ,

redogöres i Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen nr 100 angående

anslag för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen in. m.

s. 83.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

Departementschefen

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anför bl. a.

Jämte det att hyresregleringslagstiftningen förlängdes till och med den

U0 september 1957 genomfördes vid 1956 års riksdag vissa ändringar i lagstiftningen

i syfte att påbörja en avveckling. Med hänsyn till läget på bostadsmarknaden

ansågs det icke möjligt att i ett sammanhang genomföra

en sådan i och för sig önskvärd avveckling. Man valde i stället vägen att

söka avveckla lagstiftningen i etapper. Genom ändring i 1 § hyresregleringslagen

fick sålunda Kungl. Maj:t rätt att bringa hyresregleringslagen

och bostadsrättskontrollagen att upphöra i ort eller del av ort, där läget

på bostadsmarknaden icke kräver fortsatt hyresreglering. Vidare upptogs

i 26 § hyresregleringslagen föreskrift om att lagens bestämmelser om hyreskontroll

— men ej stadgandena om uppsägningsskydd — skall upphöra

att A~ara tillämpliga i fråga Om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån

beviljat efter den 31 december 1956. Vid sidan av möjligheten

till regional avveckling genomfördes alltså en begränsad kategorimässig

avveckling.

Såsom beredningsorgan för ärenden rörande den regionala avvecklingen

fungerar statens hyresråd. Det har självfallet förutsatts att vid prövning av

hithörande frågor största möjliga hänsyn skall tagas till vederbörande kommunala

myndighets bedömande av läget på ortens bostadsmarknad.

De nu angivna ändringarna i hyresregleringslagstiftningen trädde i kraft

först vid innevarande års ingång. Några erfarenheter av den sålunda inledda

successiva avvecklingen av hyresregleringen kan därför ännu icke redovisas.

Jag vill emellertid i detta sammanhang understryka, att det enligt min mening

är önskvärt att avvecklingen sker i så snabb takt som omständigheterna

medger. Genom att lättnader i hyresregleringen genomföres beträffande

särskilda orter och lägenhetskategorier vinner man också de erfarenheter

som behövs för att så småningom kunna genomföra en fullständig avveckling

av lagstiftningen.

Upphävandet av hyresregleringen bör sålunda ske successivt. Det har heller

icke från något håll gjorts gällande, att hela lagstiftningen skulle kunna

upphävas ännu. Av den redogörelse som lämnats i det föregående framgår

också, att läget på bostadsmarknaden icke kan antagas ha undergått någon

nämnvärd förbättring under det sist förflutna året. Jag nödgas därför förorda

att lagstiftningen om hyresreglering, på sätt hyresrådet föreslagit och

remissinstanserna tillstyrkt eller lämnat utan erinran, gives förlängd giltighet.

Med hänsyn till vad som nyss anförts synes det vara mest praktiskt

att förlänga lagstiftningen på två år eller alltså till och med den 30 september

1959. Med en dylik förlängning kommer giltighetstiden för hyresregleringslagstiftningen

att sammanfalla med giltighetstiden för den i det föregående

omnämnda lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för hyresgäst

till nytt hyresavtal.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

Även om hyresregleringen således i princip bibehålies, bör emellertid

övervägas om icke en möjlighet till en något mer omfattande successiv avveckling

än den varom beslut fattades föregående år bör öppnas. I 1956 års

lagstiftningsärende förordade tredje lagutskottet i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 28 — jämte det att utskottet i allt väsentligt tillstyrkte Kungl.

Maj :ts förslag om en regional och en begränsad kategorimässig avveckling

— att Kungl. Maj :t måtte beträffande vissa lägenhetskategorier överväga,

huruvida icke en samordnad regional och kategorimässig avveckling vore

möjlig. En sådan avveckling borde enligt utskottets mening övervägas i

fråga om lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad samt beträffande

möblerade enkelrum och de mindre bostadshusen (en- och tvåfamiljshusen).

I överensstämmelse med vad utskottet anfört i denna fråga

har statens hyresråd i sin i det föregående återgivna framställning om förlängning

av hyresregleringen uttalat, att det får anses sannolikt att den nuvarande

lägenhetsbristen på många orter kan komma att upphöra väsentligt

tidigare i fråga om vissa slag av lägenheter än beträffande andra. Jag

förordar att genom ett tillägg i 1 § hyresregleringslagen möjlighet öppnas

för kategorimässig avveckling av hyresregleringen i sådana orter där verkningarna

av en dylik avveckling kan beräknas bli övervägande gynnsamma.

I likhet med vad som gäller beträffande ärenden rörande regional avveckling

torde det böra anförtros åt hyresrådet att verkställa den beredning

av nu ifrågavarande ärenden som erfordras innan beslut om avveckling

kan fattas. Givetvis bör i dessa fall, liksom när fråga är om att helt avveckla

regleringen på en ort, all möjlig hänsyn tagas till vederbörande kommunala

myndighets bedömning av förhållandena på ortens bostadsmarknad och av

de verkningar som ett beslut om avveckling kan beräknas fa.

Det är uppenbarligen påkallat att hyresrådets arbetskrafter äi tillräckliga

för att rådet skall på ett tillfredsställande sätt kunna utföra nu berörda

uppgifter och jag utgår från alt hithörande organisatoriska problem noga

uppmärksammas.

Såsom förut nämnts beslöts föregående år att från hyresregleringslagens

bestämmelser om hyreskontroll undantaga upplåtelse av lägenhet i hus, för

vilket utgått statligt bostadslån beviljat efter den 31 december 1956. Enligt

vad jag inhämtat kommer chefen för socialdepartementet senare denna dag

att vid anmälan av frågan om anslag för budgetåret 1957/58 till främjande

av bostadsförsörjningen in. in. förorda, att den såsom villkor för statligt

bostadslån föreskrivna hyreskontrollen från det lånebcviljande organets

sida skall slopas i fråga om fastigheter som förvaltas av kommunala och

därmed jämställda bostadsföretag ävensom att ifrågavarande bostadsföretag,

i den mån de är underkastade hyreskontroll enligt hyresregleringslagen,

skall befrias jämväl från denna kontroll. Det skäl som i första hand åberopas

för en dylik åtgärd är, att behov av hyreskontroll inte kan antagas

föreligga beträffande ifrågavarande fastigheter, enär fastighetsägaren inte

bär något ekonomiskt intresse av att uttaga högre hyror än som erfordras

för att täcka fastighetsomkostnaderna. Under sådana förhållanden anses

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

hyreskon trollen från det lånebeviljande organets sida kunna undvaras. Härigenom

vinnes en betydande förenkling i prövningen av ansökningar om

lån for en stor del av flerfamiljshusbyggandet. Även den fortlöpande hyreskontrollen

kan inskränkas avsevärt. För att syftet med denna förenklingsåtgärd

skall kunna uppnås, anses dessa bostadsföretag böra undantagas

även från liyreskontroll jämlikt hyresregleringslagen.

I överensstämmelse med det förslag som framlägges av chefen för socialdepartementet

vill jag förorda, att fastighet som förvaltas av nu ifrågavarande

bostadsföretag undantages från hyresregleringslagens bestämmelser

om hyreskontroll såvitt gäller upplåtelse av lägenhet i första hand. Däremot

torde — liksom skett i fråga om lägenhet i hus för vilket utgått statligt bostadslån

beviljat efter den 31 december 1956 — hyresregleringslagens bestämmelser

om uppsägningsskydd böra gälla även nu förevarande fastigheter.

Från hyreskontrollen skulle sålunda undantagas, vid sidan av fastighet

som förvaltas av kommunalt bostadsföretag, även fastighet som förvaltas

av ett med kommunalt bostadsföretag jämställt företag. Det synes

icke erforderligt att i hyresregleringslagen närmare angiva vilka bostadsföretag

som skall anses vara jämställda med kommunalt företag utan detta

torde få bestämmas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Härmed torde

i första hand få avses företag som enligt stadganden i skilda kungörelser

rörande statliga byggnadslån, t. ex. 2 § kungörelsen den 30 juni 1948 (nr

587) om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus, erkännes som allmännyttigt

bostadsföretag.

I enlighet med vad jag salunda förordar torde i 26 § hyresregleringslagen

böra intagas föreskrift, att stadgandena i 2—6 §§ i lagen ej skall tillämpas

på upplåtelse i första hand av lägenhet i sådant av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som Konungen bestämmer. I anslutning

härtill torde den i samma paragraf nu upptagna bestämmelsen, att

stadgandena i 2—6 §§ icke skall tillämpas på upplåtelse av bostad i sådant

pensionärshem eller sådan pensionärslägenhet som Konungen bestämmer,

kunna utgå; såsom framgår av kungörelsen den 19 mars 1954 (nr 108) angående

undantag från tillämpningen av hyresregleringslagen för vissa pensionärsbostäder

kommer nämligen de med bestämmelsen avsedda pensionärsbostäderna

att omfattas av nyssnämnda föreskrift.

De föreslagna ändringarna i 1 och 26 §§ hyresregleringslagen torde böra

träda i kraft den 1 januari 1958. Vad angår spörsmålet om vilken hyra som

skall utgå och vilka hyresvillkor som i övrigt skall tillämpas från dag för

beslutad avveckling och fram till den dag då nytt hyresavtal blir gällande

må hänvisas till stadgandena i 2 § lagen den 7 december 1956 med vissa

bestämmelser, som skall iakttagas sedan hyresregleringen upphört, samt

tdl vad som från min sida och i riksdagen anfördes vid tillkomsten av nämnda

stadganden.

Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

13

Motionerna

1 motionerna I: 223 och II: 270 anföres bl. a. följande.

Enligt vår mening föreligger inte någon principiell skillnad mellan överlåtelse

av bostadsrätt och försäljning av en villafastighet. Båda bostäderna

har kunnat anskaffas genom viss kontantinsats och innehaves med äganderätt.

En villaägare kan vid försäljning av sin bostad ta ut det pris fastigheten

betingar på den allmänna marknaden och sålunda få täckning för

den penningvärdeförsämring, som eventuellt inträtt sedan fastigheten förvärvades.

En bostadsrättsinnehavare har däremot på grund av gällande

bestämmelser icke dessa möjligheter utan får nöja sig med att få igen det

nominella belopp han erlagt för lägenheten.

För regleringens slopande på detta område talar också den omständigheten,

att bostadsrättsinnehavaren inte behöver frukta hyresstegringar eller

obefogade uppsägningar från föreningens sida om regleringen häves.

En större rörlighet på bostadsmarknaden skulle säkerligen bli följden om

regleringen hävdes, vilket i nuvarande bristsituation måste anses önskvärt.

Tredje lagutskottet uttalade i anledning av motioner med huvudsakligen

samma innehåll i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 28 vid 1956 års

riksdags höstsession bl. a. (s. 68):

Ett mycket stort antal villafastigheter torde vara byggda med sådana

statliga lån att de icke får överlåtas till högre pris än vad det lånebeviljande

organet medger. Det står visserligen villafastighetens ägare fritt att lösa in

lånen, men i sådant fall blir fastigheten så länge nuvarande kreditsvårigheter

består oftast rätt svårsåld. Följaktligen är de praktiska möjligheterna

att vid försäljning utnyttja de två skilda slagen av rättigheter till att taga

ut det överpris bostadsmarknaden medger f. n. ganska likvärdiga. Ur denna

synpunkt skulle icke heller ett hävande av regleringen för bostadsrättshusens

del göra någon större skillnad i alla de fall, då husen byggts med

statliga lån och i bostadsrättsvillkoren intagits bestämmelse som inskränker

bostadsrättsinnehavarens rätt att sälja sin andel på andra än fastställda

villkor. I andra fall åter, då bostadsrättsvillkoren ej lägger hinder i vägen

för uttagande av det pris efterfrågan betingar, skulle ett fritagande från

regleringen, om bostadsmarknaden i övrigt är hyresreglerad, kunna leda

till höga överpriser som icke motsvaras av någon insats från innehavarnas

sida.

Å andra sidan talar den omständigheten att bostadsrättshavare, om regleringen

häves, ej behöver frukta hyresstegringar och obefogade uppsägningar

av den förening, vari han själv är medlem, i ganska hög grad för att regleringen

snart borde hävas eller lättas. Frågan om möjligheten av regleringens

hävande beträffande dessa lägenheter, vilket skulle vara ett ganska stort steg

mot en allmän avveckling, är av mycket komplicerad natur och har icke blivit

föremål för något mera ingående övervägande av hyresregleringskommittén.

Vid den ytterligare departementsbehandling, som kan väntas äga rum för

den fortsatta avvecklingen, förutsätter utskottet att detta spörsmål noga

granskas.

Motionerna I: 334 och II: 402 innehåller nedanstående förslag till en successiv

avveckling av hyresregleringen.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

a) Riksdagen bör uppdraga åt Kungl. Maj :t att snarast utarbeta en plan

för en total regional avveckling av regleringen. Enär frågan redan allsidigt

belysts av hyresregleringskommittén torde det vara praktiskt genomförbart

för Kungl. Maj :t att i proposition till höstriksdagen innevarande år förelägga

riksdagen en dylik plan.

b) Från hyresregleringen bör undantagas samtliga de hus, för vilka lån

beviljats enligt kungörelsen av den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån

för flerfamiljshus eller senare författningar och som alltjämt står under

de lånebeviljande organens kontroll. Fördelningen på olika lägenheter av

det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet bör vidare tillkomma

fastighetsägare i stället för som nu sker hyresnämnd.

c) Lägenheter i nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus som

finansierats utan statliga lån, bör helt undandragas hyresregleringslagen.

d) Jämväl lägenheter, som upplåtes för annat ändamål än bostad, bör

uteslutas från hyresregleringslagens bestämmelser. Enär ett upphävande

av regleringen för denna lägenheter kan bereda bl. a. affärsidkare i de större

städernas centrala delar vissa övergångssvårigheter bör övervägas om icke

dessa grupper genom företagarförening eller genom annan kreditinstitution

kan beredas erforderligt ekonomiskt stöd i form av lån.

e) Möblerade rum jämte en- och tvåfamiljshus bör slutligen också fritagas

från hyresregleringen.

Då man måste räkna med brist på bostäder även under den tid då hyresregleringen

är under avveckling är det angeläget att avvecklingen icke sker

på sådant sätt att obefogade uppsägningar sker. Därför bör hyresregleringslagens

bestämmelser om ogiltigförklaring av uppsägning, förlängning av

hyresavtal och övertagande av lägenhet — i den mån det befinnes erforderligt

—- bibehållas under en tid av tre år från det regleringen i övrigt

upphört eller kommer att upphöra att gälla. Skyddsbestämmelserna skall

dock icke gälla en- och tvåfamiljshus samt uthyrningsrum. Den särskilda

tillfälliga lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till nytt hyresavtal kan

härigenom upphävas, och Kungl. Maj:t bör i stället snarast överväga frågan

om ett förstärkt besittningsskydd i en normal hyresmarknad.

I anslutning till det under punkt b) upptagna yrkandet om fritagande

från hyresregleringen av ytterligare vissa statsbelånade hus kan

här hänvisas till vad departementschefen bl. a. yttrade i föregående års proposition

nr 168 angående hyresregleringen (uti. s. 10—11), vilket yttrande

tredje lagutskottet sedan åberopade i sitt utlåtande (uti. s. 65).

I samband med att lånet beviljas bestämmer bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd

det högsta hyresbelopp som sammanlagt får uttagas för lägenheterna

i huset. Vid sidan härav fastställer hyresnämnd grundhyra för

varje enskild lägenhet.

Departementschefen fortsatte:

Det nu skildrade systemet synes onödigt komplicerat. Det bör kunna räcka

med den hyreskontroll, som utövas av bostadsstyrelsen eller länsbostads
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

nämnd. En förutsättning härför är dock, såsom flera remissmyndigheter

också framhållit, att det lånebeviljande organet bestämmer icke blott den

totala hyressumman utan även hyran för varje lägenhet. Detta bör kunna

ske på ett enkelt sätt, som icke medför någon större belastning för det beslutande

organet. Jag vill förorda, att det skall ankomma på fastighetens

ägare att, sedan det totala hyresbeloppet fastställts, inkomma med förslag

om hur beloppet skall fördelas på de olika lägenheterna. Förslaget bör hos

det kommunala förmedlingsorganet för låneärenden hållas tillgängligt för

hyresgäster eller liyressökande i fastigheten så att dessa får tillfälle att framställa

sina erinringar. Förmedlingsorganet bör därefter översända förslaget

med eget yttrande till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd, som meddelar

beslut. Härvid bör fastighetsägarens förslag icke frångås, om det ej är

uppenbart att fördelningen skulle leda till obilliga konsekvenser såsom t. ex.

om fastighetsägaren velat gynna sig själv eller viss hyresgäst på de övrigas

bekostnad. Den nu förordade ordningen för hyrans uppdelning på lägenheterna

torde kunna genomföras i administrativ väg.

I vad angår hus, för vilka lån redan slutligt beviljats och grundhyra fastställts,

skulle ett upphävande av hyresregleringen icke medföra några jämförliga

fördelar. Att omedelbart överföra kontrollen av hyrorna i dessa hus

till bostadsstyrelsen eller länsbostadsnämnd skulle däremot draga med sig

vissa praktiska olägenheter. Jag vill för den skull förorda, att tills vidare

endast lägenheter i sådana statsbelånade hus, för vilka lån slutligt beviljats

efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande, undantas från hyresregleringen.

Tredje lagutskottet, som icke fann sig böra gå längre än vad departementschefen

föreslog, ansåg emellertid att för hus, för vilka lån beviljats enligt

kungörelsen den 29 juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus

eller senare författningar och som alltjämt stod under de lånebeviljande

organens kontroll, en sådan ordning om möjligt borde ordnas på administrativ

väg, att de inom en snar framtid kunde behandlas på samma sätt som

de nytillkommande husen.

Vad beträffar det i motionernas kläm intagna yrkandet, att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om sådan ändring av gällande

statliga låneförfattningar, att fördelningen på olika lägenheter av det av

bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma fastighetsägare

i stället för hyresnämnd, kan här nämnas att tredje lagutskottet i anledning

av samma hemställan vid föregående års riksdag anförde (s. 65):

Anledning föreligger enligt utskottets mening icke heller att f. n. tillstyrka

yrkandet i samma motioner, att fördelningen på olika lägenheter

av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma

fastighetsägare i stället för hyresnämnd, eftersom detta önskemål beträffande

de hus, som utskottet anser kunna nu undantagas från hyresregleringen,

praktiskt taget kommer alt bli helt tillgodosett genom den i propositionen

förordade ordningen. Enligt denna skall nämligen fastighetsägarens

förslag icke frångås, om det cj är uppenbart att fördelningen

skulle leda till ohilliga konsekvenser.

I detta sammanhang (jämför även förslaget i propositionen att kommunalt

förvaltade bostadsföretag skall undantagas från hyreskotroll) är även

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

av intresse att beröra vad tredje lagutskottet anförde om frisläppande av alla

kommunalägda fastigheter (s. 68).

Vad beträffar yrkandet, att det bör överlämnas till kommunerna att fastställa

hyran i alla kommunalägda fastigheter, delar utskottet

den uppfattning som föranledde hyresregleringskommittén att icke föreslå

någon avveckling av hyresregleringen i fråga om s. k. allmännyttiga bostadsföretag,

nämligen att det ej är tilltalande att skilda företagsformer behandlas

olika. Än mindre tilltalande är det att, som motionsyrkandet synes

förutsätta, åtskilja sådana hus som är direkt kommunägda och fastigheter

som är kommunalt kontrollerade. Svåra gränsdragningsproblem skulle också

uppkomma med en sådan lösning. Utskottet avstyrker bifall till förevarande

hemställan i motionerna.

Beträffande yrkandet under punkt c) avstyrkte tredje lagutskottet (uti.

s. 66) en hemställan om undantag från hyresregleringen av nytillkommande

s. k. fria hus under hänvisning till vad departementschefen

(uti. s. 14) anfört angående befarade kraftiga hyresstegringar och andra

missförhållanden.

Vad angår yrkandet under punkt d) om fritagande från hyresregleringen

av lägenheter som upplåtes för annat ändamål än bostad

anförde tredje lagutskottet (uti. s. 66) i anledning av en liknande

hemställan bl. a.

Utskottet befarar, i likhet med flera av de närmast berörda hyresgästernas

organisationer, att en för tidig avveckling av hyresregleringen härvidlag

komnie att medföra allvarliga olägenheter, främst i form av avsevärda

hyreshöjningar, mot vilka de förutsatta besittningsskyddsreglerna icke

skulle kunna ge något egentligt skydd. Särskilt affärsidkare i de större städernas

centrala delar, som icke har långtidskontrakt, torde komma att drabbas

hårt av dessa höjningar, i synnerhet som deras möjligheter att genom

upptagande av kredit lösa övergångssvårigheterna f. n. är ytterst begränsade.

Samma svårigheter uppstår för hantverk och småindustri, som ju i

icke obetydlig omfattning använder sig av förhyrda lokaler i städernas

centrala delar.

Å andra sidan torde på en del orter i landet ifrågavarande lägenheter, under

vilken kategori rymmes de mest skilda slag av lokaler, kunna tagas bort

ur hyresregleringen med en måttlig anpassning uppåt av lokalhyrorna för

att återställa balansen mellan tillgång och efterfrågan. Även här finns anledning

överväga, om icke en regional och kategorimässig avveckling kunde

samordnas.

Vid bifall till yrkandet i motionerna 1:458 och 11:596 om att ifrågavarande

lägenheter skall undantagas från hyresregleringen, ehuru med ett under

ytterligare tre år bibehållet uppsägningsskydd, komme enligt utskottets

mening innehavarna av affärslokaler i de större städernas centrala delar

icke att bli tillräckligt skyddade mot stora hyreshöjningar. Visserligen skulle

hyresnämnd i sådant fall äga pröva frågan om hyrornas skälighet, men otvivelaktigt

bleve likväl det allmänna — soan man kan vänta höga ■— marknadsläget

avgörande för hyressättningen vid en sådan bedömning. På grund

härav avstyrker utskottet bifall till nämnda motioner.

Vidkommande hemställan under punkt e), att möblerade enkelrum

jämte en- och tvåfamiljshus skall fritagas från hvresregle
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957 17

ringen uttalade tredje lagutskottet (uti. s. 07) i fråga om enahanda yrkanden

bl. a.

Möblerade enkelrum är den kategori beträffande vilken olägenheterna

av en avveckling synes minst framträdande men i fråga om vilken även

verkningarna av hyresregleringens bibehållande ter sig minst oförmånliga.

Tillgång och efterfrågan torde redan nu i stort sett bestämma hyrornas

höjd, och någon större ökning av tillgången skulle väl knappast bli följden

av att hyresregleringen släpptes. Eftersom målet är en avveckling av regleringen

så snabbt detta utan alltför stora sociala vådor låter sig göra, synes

det starkt motiverat med en snar avveckling beträffande möblerade enkelrum.

Vad som emellertid orsakar någon tvekan är att hyreskontrollen kan

beräknas ha en viss allmänt återhållande effekt på hyressättningen å uthyrningsrum

i storstäderna samt måhända också i universitetsstäderna,

där tillgången på dylika rum fortfarande lär vara knapp. Då reglerna om

besittningsskydd föreslås icke komma att gälla rum som upplåtes i möblerat

skick och hyresgästerna i sådana rum utan hyresregleringens skydd

därför även skulle vara oskyddade mot obefogade uppsägningar, finner utskottet

det vara lämpligt att avvakta, huruvida genom en kombinerad regional

och kategorimässig avveckling fortsatt skydd anöj ligen kan beredas

hyresgästerna på de orter, där skydd alltjämt må anses behövligt. Vid fortsatta

överväganden om en kategorimässig avveckling anser utskottet de

möblerade enkelrummen höra till den typ av lokaler som främst bör komma

i åtanke.

Utskottet fortsatte.

Att märka är att även en- och tvåfamilj shusen undantages i

förslaget till besittningsskyddsregler. Oavsett det återhållande moment som

otvivelaktigt finns i det vanligen ganska personliga förhållandet mellan hyresvärd

och hyresgäst, torde man vid ett frisläppande av djlika lägenheter

från regleringen kunna befara avsevärda hyresstegringar på platser, där de

dominerar hyresmarknaden eller där som i utkanten av våra storstädei efterfrågan

på bostäder är mycket stor. Däremot skulle förmodligen ett

undantagande från regleringen väl låta sig göra på många andra platser.

Utskottet förordar därför även beträffande denna kategori, att Kungl. Maj :t

snarast måtte överväga, huruvida icke en samordnad regional och kategorimässig

avveckling är möjlig.

Som stöd för yrkandet i motionerna I: 500 och II: 637, att hyresregleringslagen

blott skall förlängas i ett år, anföres bl. a.

I olika sammanhang och vid snart sagt varje tillfälle hyresregleringslagstiftningen

varit föremål för riksdagens behandling under de senaste tio

åren, som förflutit sedan världskrigets upphörande, har från såväl föredragande

departementschefers som riksdagens sida framhållits, alt hyresregleringen

är en krislagstiftning, som snarast bör bringas till upphörande.

Dess menliga inverkan på vår bostadsförsörjning har också lett till att bestämmelser

i fjol genomfördes för att påbörja den successiva avvecklingen

av lagen.----- ... . .

Att i en sådan situation då man står inför påbörjandet av en avveckling

genomföra en förlängning av lagen som i realiteten skulle sträcka sig nära

2 1/2 år framåt i tiden synes vara en dålig upptakt till denna avveckling. De

av departementschefen åberopade grunderna finna vi ej sakligt motiverade.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3''avd. Nr 20

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

Motionärerna åberopar vidare ett uttalande av andra lagutskottet år 1944

(nr 27 s. 8), vari utskottet med anledning av en ifrågasatt tvåårig förlängning

av hyresregleringslagen förklarade, att det vore brukligt att författningar

av beredskaps- eller kriskaraktär endast förlängdes med ett år i

sänder, och ej ville förorda en avvikelse från huvudregeln beträffande denna

lagstiftning.

Vad angår yrkandet, att vid generell hyreshöjning hänsyn även bör lagas

till penningsvärdeförsämringen hänför sig motionärerna till en hyresrådets

skrivelse till Kungl. Maj :t den 8 december 1956, vari hyresrådet

bringar vissa överläggningar inom hyresrådet i denna fråga till Kungl.

Maj:ts kännedom genom att bl. a. referera ett uttalande av ledamöterna

Wiboin och Breitholtz, vilket har följande lydelse:

I propositionen till hyresregleringslagen anförde departementschefen, att

fastighetsägarna ej ansetts böra genom ökade hyror få kompensation för

det dåvarande minskade realvärdet av hyresinkomsterna. Uttalandet torde

ha haft sin grund i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken

i början av 1940-talet, som inneburo, att kostnadsökningar i första hand

borde bäras inom företagarnas vinstmarginal. Sedan dess ha icke blott dessa

riktlinjer måst övergivas utan priskontrollen har så gott som helt avskaffats

med undantag för hyrorna. De utgiftsstegringar, som inträffade under

1940-talet — då någon generell hyreshöjning icke medgavs — ha resulterat

i ett minskat netto för fastighetsförvaltningen. Det sammankrympta nettots

realvärde har emellertid sedan dess nedgått med cirka hälften utan att någon

kompensation härför lämnats. Det torde aldrig ha varit avsikten med

hyresregleringen, som tillkom för att förhindra spekulation i bostadsbrist,

att i längden beröva fastighetsägarna realvärdet av behållen nettoavkastning.

De lönestegringar, som medgivits andra samhällsgrupper, ha för dem

medfört icke endast kompensation för penningvärdets fall utan även inneburit,

att de efter hand fått tillgodogöra sig viss andel av landets samlade

produktionsökning.

I motionerna I: 501 och II: 639 uttalas att tillämpningen av reglerna i 7

och 8 §§ hyresregleringslagen om tvångsförlängning av hyresförhållanden

kommit att medföra avsevärda praktiska olägenheter, särskilt på senare tid

i fråga om uppsägningar i rivningsfastigheter i samband med sanering.

Motionärerna anför bl. a.

I förarbetena till hyresregleringslagen ha anförts vissa synpunkter, som

borde beaktas vid den avvägning mellan hyresvärdens och hyresgästens intressen,

som skall företagas i uppsägningsmål av de hyresreglerande myndigheterna.

I fråga om uppsägningar för sanering uttalas emellertid i propositionen

(nr 301/1942 sid. 76) endast följande: »Sker uppsägning för att

möjliggöra ombyggnad eller nybyggnad, bör särskilt beaktas, om antalet

lägenheter kommer att ökas genom åtgärden.» Uttalandet är visserligen

tämligen vagt men det torde dock vara ett uttryck för den uppfattningen,

att eu intresseavvägning borde utfalla till hyresvärdens fördel, om nybyggnaden

kom att medföra ett tillskott av lägenheter. Ehuru den rivning och

nybyggnad som kommit till stånd under senare år så gott som undantagslöst

medfört en utökning av lägenhetsbeståndet, ha de hyresreglerande

s. 19 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 ur 1957 19

myndigheterna i de i detta sammanhang behandlade nppsägningsmålen

knappast tillmätt detta förhållande någon betydelse vid sin prövning av uppsägningarnas

giltighet. Hyresrådet har i sin praxis varit mycket generös

i fråga om ogiltigförklaring av dylika uppsägningar såvida hyresvärden

inte kunnat ställa en annan i stort sett likvärdig lägenhet till hyresgästens

förfogande.

Fortsättningsvis redogöres för vissa fall ur hyresrådets praxis, varefter

motionärerna åberopar följande uttalande i ett år 1954 avgivet betänkande

i saneringsfrågan (SOU 1954:31 s. 137 ff.) och hyresregleringskommitténs

instämmande häri (SOU 1955:35 s. 58).

Med hänsyn till att hyresnämndernas praxis vid bedömningen av dylika

ärenden torde vara tämligen skiftande, vill vi i anslutning till vad här refererats

understryka vikten av att det ofta mycket stora samhällsintresse som

talar för sanering vederbörligen beaktas och att en någorlunda likformig

praxis utbildas. Hyresnämnderna bör enligt vår mening, utan att åsidosätta

de uppsagda hyresgästernas skäliga anspråk på en godtagbar lösning

av sin bostads- eller lokalfråga, kunna ge avkall på alltför strikta krav på

ersättningslägenhelens »likvärdighet».

Motionärerna fortsätter.

Som redan anförts ha intressekollisioner av ovan berörd natur föga uppmärksammats

vid antagandet av hyresregleringslagen, vilket torde ha sin

naturliga förklaring däri, att saneringsfrågan icke vid den tiden hade

nämnvärd aktualitet och att man från början icke räknat med att denna

reglering skulle bli så långvarig. Förhållandena äro numera helt annorlunda.

I de flesta städer planeras en nydaning av bebyggelsen, och i många

orter är en sanering redan i gång. Uppsägningsskyddets tillämpning i de

hyresreglerande myndigheternas praxis har emellertid kommit att hämma

utvecklingen. Det bör i detta sammanhang även uppmärksammas, att möjligheterna

för hyresvärden att ställa »likvärdig» lägenhet till hyresgästens

förfogande minskas allteftersom saneringen fortskrider och det äldre fastighetsbeståndet

försvinner. Kravet på likvärdighet blir så småningom

omöjligt att uppfylla.

Av det ovan sagda torde framgå, att viss ändring i praxis måste komma

till stånd, om man icke skall dels förhindra en nödvändig sanering av städernas

centrala delar, dels onödigtvis öka bostadsbristen genom att lägenheter

stå outhyrda under lång tid dels ock fördyra byggnadskostnaderna

genom kapitalförluster under en långvarig utrymningstid.

Motionerna I: 502 och II: 638 innebär hemställan om avslag å piopositionens

förslag till ändringar i 1 och 26 §§ hyresregleringslagen.

Till stöd för detta yrkande framhålles bl. a. att någon utredning, som

visar sannolikheten av alt på vissa orter vissa lägcnhetsfrister kan upphöra

tidigare än på andra, cj förebragts samt att inga påvisbara nackdelar kan

anföras, om hyreskontrollen bibehålies för fastigheter, som förvaltas av

kommunala och allmännyttiga företag.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

I motionen I: 517 anföres bl. a.

Propositionens förslag om upphävande av hyreskontrollen beträffande

allmännyttiga företag föreslås träda i kraft den 1 januari 1958. Beträffande

frågan om vilken hyra, som skall utgå, och vilka hyresvillkor i övrigt som

skali tillämpas från dagen för beslutad avveckling och fram till den dag,

då nytt hyresavtal blir gällande, hänvisas i propositionen till stadgarna i

2 § lagen den 7 december 1956 med vissa bestämmelser, som skall iakttagas

sedan hyresregleringen upphört. Därvid förutsättes att den hyra, som ntgick

när hyresregleringen upphör, skall gälla, oavsett om annorlunda stadgats i

hyresavtalet.

Frågan om avveckling av hyreskontrollen för denna kategori bostadsföretag

berörs även i proposition nr 100 till årets riksdag, där ändrade fiansieringsvillkor

för statsbelånade bostadshus förelägges riksdagen. Dessa ändrade

finansieringsvillkor berör hela det bostadsbestånd, som förvaltas av de

företag som nu föreslås bli befriade från hyreskontroll. De finansieringsvillkor

som här är av intresse är minskningen av ränteeftergifterna, som är

avsedd att träda i kraft den 1 juli i år, samt återbetalningen av de s. k. generella

tilläggslånen. Den sistnämnda återbetalningen skall enligt förslaget

träda i kraft den 1 januari 1958. Denna ändring berör hus, uppförda fr. o. m.

1951 t. o. in. den 1 april i år.

De bostadsföretag som enligt proposition nr 154 skall befrias från hyreskontroll

kommer att belastas med kostnaden för återkravet på de generella

tilläggslånen (1 kr. per m2 ly) från den 1 januari 1958. De torde ej ha möjlighet

att vid samma tidpunkt som övriga statsbelånade hus ändra hyresvillkoren

med stöd av medgivandet till generell hyreshöjning, då de fr. o. in.

den 1 januari 1958 endast äger rätt uttaga den hyra som gällde vid tidpunkten

för hyreskontrollens upphörande. Möjligheten att genom uppsägning av

hyresavtalet erhålla reglering av hyreskostnaden är beroende av den tid hyresavtalen

utlöper och den uppsägningstid som är fixerad i avtalen. Då uppsägningstiden

varierar mellan 3—6 månader och tidpunkten för avtalens

utlöpande som regel är förlagd till den 1 oktober — i vissa fall den 1 april —

kommer för de företag, vars hyresavtal utlöper den 1 oktober, den svårigheten

att uppstå att de har erhållit en ökad kostnad utan möjlighet att under

9 månaders tid reglera detta förhållande.

Som lämplig åtgärd anvisas i motionen att Kungl. Maj :t framflyttar tidpunkten

för hyreskontrollens hävande till dag efter det beslut meddelats om

generell hyreshöjning, förslagsvis genom fördröjande av den administrativa

författning, vari fastställes vilka bostadsföretag som skall anses vara kommunala

eller därmed jämställda.

Motionen II: 656 har följande motivering.

I propositionen nr 154 föreslås att hyresregleringslagstiftningen förlänges

med ytterligare två år. Erfarenheten visar emellertid att i skilda detaljer

ändringar i lagen ansetts önskvärda från det ena året till det andra. Sålunda

har Kungl. Maj:t redan nu föreslagit väsentliga ändringar såsom slopande

av hyreskontrollen för allmännyttiga och därmed jämställda företag ehuru

nuvarande bestämmelser varit i kraft endast några månader. Det finns

heller ingenting som tyder på annat än att ändringar av gällande bestämmelser

på andra väsentliga punkter kommer att visa sig önskvärda. Det

torde därför vara välbetänkt att förlänga lagen endast för ett år i sänder.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

I propositionen föreslås att kommunala och vissa därmed jämställda

bostadsföretag skall undantas från hyresregleringslagens bestämmelser. I

samband härmed bör upptas till prövning hyresregleringskommitténs förslag

att från hyresregleringen undanta nytillkommande s. k. fria hus, d. v. s.

hyreshus som finansieras utan statliga lån. Undantagandet av denna kategori

skulle innebära en värdefull stimulans åt bostadsbyggandet. Om denna

del av bostadsmarknaden får en större grad av frihet än vad som medges

under hyresregleringen, skulle enskilt kapital genom kooperativa företag,

privata byggnadsföretag och fastighetsägare i större utsträckning än hittills

tillföras bostadsbyggandet.---

Ett frisläppande av denna sektor skulle säkerligen komma att stimulera intresset

för att pröva nya byggnadsmetoder med de möjligheter som detta innebär

att på lång sikt förbilliga bostadsproduktionen. Det skulle också medverka

till att få fram nya attraktiva lägenhetstyper som kan locka fram ett ökat enskilt

sparande. Det finns också anledning anta att en stor del av de icke

statsbelånade nybyggnader som genom den föreslagna åtgärden skulle komma

till stånd skulle uppföras i städernas centrala delar, varigenom kommunerna

skulle få värdefull hjälp vid genomförandet och ekonomiserandet

av den på många håll önskvärda och aktuella saneringsverksamheten.

Genom att finansieringen av dessa hus måste ske utan den räntelindring

och därigenom sänkning av de löpande kostnaderna som statsbelåningen

ger, måste man realistiskt räkna med en högre hyresnivå än i statsbelånade

hus. Någon oskälig hyra har man dock knappast anledning att vänta sig.

På något längre sikt bör man också räkna med den nedpressning av kostnaderna

som ett ökat utrymme för experimentbyggen kan skapa förutsättningar

för och därmed lägre hyresnivå. Till en början torde antalet lägenheter

av detta slag bli begränsat. Bland de bostadssökande torde ett mer

än tillräckligt antal finnas som är villiga att betala den något högre hyran

i dessa lägenheter.

En annan kategori som med fördel synes kunna undantas från hyresregleringen

är möblerade enkelrum, vilket också föreslogs av hyresregleringskommittén.

Ett fritagande av denna kategori skulle säkert bidra till

att väsentligt öka utbudet, då nuvarande reglering på grund av risken för

uthyr are att" ej kunna bli av med en olämplig hyresgäst minskar benägenheten

att hyra ut rum. Den bättre balans mellan tillgång och efterfrågan, som

sålunda kan beräknas uppstå vid frisläppandet av denna kategori, torde

vara tillräcklig för att motverka risken för hyreshöjning, särskilt som hyreskontrollen

f. n. knappast har någon hyresnedpressande verkan. Detta

framgår även av det förhållandet att storleken av hyran för möblerade rum

mycket sällan dras inför hyresnämnd.

Utskottet

I propositionen föreslås atl hyresregleringslagen och därmed sammanhängande

lagar, vilkas giltighetstid utgår den 30 september i år, skall erhålla

förlängd giltighet med två år t. o. in. den 30 september 1959. De likaIydande

motionerna 1:500 och 11:637 samt motionen 11:656 innehåller

däremot yrkanden att lagen skall förlängas allenast t. o. in. utgången av

september 1958.

Såsom hyresrådet i skrivelse till Kungl. Maj:l i decemhcr 1956 framhållit,

är det uppenbart att läget på bostadsmarknaden fortfarande är sådant

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

att lagstiftningen bör ges giltighet även under det närmaste hyresåret. Det

råder visserligen allmän enighet om det önskvärda i att hyresregleringen

avvecklas så snart omständigheterna medger detta, men en total avveckling

av hela lagstiftningen lärer icke på allvar komma i fråga innan förhållandena

på hyresmarknaden åtminstone blivit något gynnsammare. Vad i propositionen

föreslås angående ändrade regler, som möjliggör en samordnad

regional och kategorimässig avveckling av vissa slag av lägenheter i vissa

orter, utgör ett led i eu planmässig successiv avveckling av hyresregleringen,

varav undan för undan erfarenheter kan dragas om följderna av en fortsatt

avveckling. Huruvida dessa verkningar är sådana att hyresregleringslagstiftningen

kan fullständigt upphävas eller helt avvecklas beträffande

någon särskild kategori av lägenheter, torde dock knappast kunna bedömas

redan ett år efter det en samordnad regional och kategorimässig avveckling

påbörjats.

På grund härav och då som departementschefen anfört hyresregleringslagstiftningcn

genom en tvåårig förlängning skulle komma att sammanfalla

med giltighetstiden för lagen den 7 december 1956 om rätt i vissa fall för

hyresgäst till nytt hyresavtal, som utgår den 30 september 1959, anser sig

utskottet icke ha något att erinra mot att lagstiftningen om hyresreglering

förlänges att gälla till samma lid. Yrkandena i ovanberörda motioner angående

en endast ettårig förlängning biträder utskottet sålunda icke.

Som framgår av det ovan sagda är utskottet helt införstått med förslaget

i propositionen om ett sådant tillägg till 1 § hyresregleringslagen, som öppnar

möjlighet för Kungl. Maj:t att göra en till vissa orter begränsad kategorimässig

avveckling. Förslaget står härutinnan i överensstämmelse med vad

utskottet under fjolåret förordat i sitt av riksdagen godkända utlåtande nr

28. Utskottet hälsar med tillfredsställelse, att Kungl. Maj:t nu upptagit frågan

i årets proposition om hyresregleringslagstiftningens förlängning, och

ser i förslaget ett steg i riktning mot förverkligandet av denna lagstiftnings

avveckling.

Givetvis bör Kungl. Maj :t såsom utskottet i föregående års utlåtande framhållit

vid prövningen av hithörande spörsmål taga största möjliga hänsyn

till vederbörande kommunala myndighets bedömning, så att dess uppfattning

ej utan starka skäl frångås. Detta bör emellertid icke innebära att

initiativ från kommunalt håll alltid skall avvaktas. Det bör även ankomma på

hyresrådet som beredande organ åt Kungl. Maj :t att hålla sådan uppsikt å

bostadsmarknaden, att hyresrådet kan taga initiativet och av vederbörande

kommun inhämta dess yttrande samt därefter hos Kungl. Maj:t föreslå de

lättnader i regleringen som befinnes möjliga och lämpliga. En sådan verksamhet

från hyresrådets sida torde även förutsätta att rådet verkar efter

eu på förhand uppgjord plan, som siktar till en alltmer fullständig avveckling

av regleringen på denna väg.

Utskottet tillstyrker förslaget i propositionen om ändring av 1 § hyresregleringslagen

och avstyrker följaktligen den i likalydande motionerna

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957 23

1:502 och 11:638 upptagna hemställan om avslag å propositionen i denna

del.

Då någon erfarenhet först bör vinnas genom en på detta sätt ordnad successiv

avveckling av hyresregleringen, innan ytterligare kategorier än som

nu föreslås i propositionen helt undantages från lagstiftningen, synes det

utskottet mot bakgrunden av det ovan sagda saknas anledning att i enlighet

med yrkandet i de likalydande motionerna 1:334 och 11:402 hos Kungl.

Maj :t hemställa om förslag till 1957 års höstriksdag till plan för en total

avveckling av hyresregleringslagstiftningen.

Vad sedan angår förslaget i propositionen att från hyreskontroll men

ej från uppsägningsskydd — efter Konungens närmare bestämmande i administrativ

ordning skall undantagas upplåtelse i törsta hand av lägenhet i

hus, vilka förvaltas av kommunala eller därmed jämställda bostadsföretag,

d. v. s. i huvudsak sådana bostadsföretag som av bostadsstvrelsen erkännes

såsom allmännyttiga, vill utskottet icke motsätta sig ett sådant undantagande.

Utskottet erinrar emellertid om sin förklaring i föregående års utlåtande,

att det principiellt ej är tilltalande att skilda företagsformer behandlas olika.

I den män en allmän hyreshöjning anses nödvändig i de allmännyttiga

bostadsföretagens hus, måste det förutsättas att motiverade höjningar medges

av Kungl. Maj :t i form av tillåtelse till motsvarande generella hyreshöjningar

i övriga fastigheter.

Utskottet vill också rikta uppmärksamheten på de betänkligheter, som

anmälts av diverse remissinstanser, vilka yttrat sig över enahanda förslag

i bostadspolitiska utredningens betänkande (se årets prop. nr 100 s. 83). Bostadsstyrelsen

framhöll sålunda, att det icke alltid vore självklart, att statliga

subventioner till fullo komine de boende till godo, om icke någon form

av statlig tillsyn utövades. Detta kunde gälla t. ex. om kommunen vore

markförsäljare, vid genomförandet av sanering eller vid avvägning av hyror

för bostäder och kommersiella lokaler. Hyresrådet upplyste att det hade erfarenhet

av att allmännyttiga företag baserat yrkanden om grundhyror på

kalkyler, som icke kunnat godtagas av de hyresreglerande myndigheterna.

Att märka är vidare att ifrågavarande lägenheter såsom alltjämt underkastade

uppsägningsskydd enligt hyresregleringslagen icke kommer att åtnjuta

det skydd mot otillbörliga hyreshöjningar, som lagen om rätt i vissa fall

för hyresgäst till nytt hyresavtal medger.

Då det emellertid får förutsättas, att de allmännyttiga bostadsföretagen

i allmänhet — bl. a. av hänsyn till den allmänna opinionen — kommer att

taga rimlig hänsyn till hyresgästernas berättigade intressen och att eventuella

tvister blir föremål för förhandlingar mellan parterna, varvid hyresgästerna

kan påräkna stöd av sina olika organisationer, synes risken för att dessa

företag skulle utnyttja den otillräckliga tillgången på lägenheter till att taga

ut hyror, som överstiger fastighetsomkostnaderna, ganska ringa.

Enligt den i propositionen föreslagna ändringen av 26 § hyresreglerings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

lagen har en direkt av kommunen förvaltad byggnad icke uttryckligen inrymts

bland dem som avses med undanlaget. Afl detta ändå är meningen

får anses framgå av sammanhanget, men utskottet föreslår, att lagtexten på

denna punkt förtydligas genom att den ges följande formulering: »--—

i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt eller därmed

jämställt bostadsföretag förvaltat hus -— --».

I de likalydande motionerna I: 334 och It: 402 yrkas ändring av 26 § hyresregleringslagen

i syfte att från regleringen fritaga vissa ytterligare kategorier

av lägenheter.

Sålunda hemställes bl. a. att därifrån skall undantagas samtliga de statsbelånade

hus, för vilka lån beviljats enligt kungörelsen den 29 juni 1946 om

tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller senare författning och som

alltjämt står under de lånebeviljande organens kontroll. Vidare yrkas i samband

härmed, att fördelningen på olika lägenheter av det av bostadsstyrelsen

fastställda totala hyresbeloppet bör tillkomma fastighetsägare i stället

för hyresnämnd.

Utskottet finner sig på denna punkt icke ha anledning frångå sin uppfattning

föregående år, när det anslöt sig till departementschefens då framförda

mening, att ett fritagande av lägenheter i hus, för vilka lån beviljats

enligt administrativa författningar, som ej var utformade med tanke på att

de lånebeviljande organen delvis skulle överta de hyresreglerande organens

kontroll över hyressättningen, vore förenat med praktiska olägenheter utan

att medföra jämförliga fördelar. Emellertid vill utskottet även understryka sitt

då uttalade önskemål, att eu sådan ordning om möjligt borde åvägabringas på

administrativ väg, att jämväl dessa hus inom en snar framtid kunde behandlas

på samma sätt som de nytillkommande statsbelånade husen och fritagas

från hyreskontroll men ej från uppsägningsskydd enligt hyresregleringslagen.

Det torde nog i allmänhet vara möjligt att få fastighetsägarnas frivilliga

medverkan till en ändring av lånevillkoren, så att det även för dessa

fastigheters del räcker med enbart de lånebeviljande organens hyreskontroll.

Så mycket mer anser utskottet angeläget att så sker, som de av allmännyttiga

bostadsföretag förvaltade hus, vilka tillkommit under det sista

decenniet, nu släpps fria och åtskillnaden mellan dessa kategorier icke bör

bestå längre än nödvändigt.

Beträffande yrkandet i samma motioner, att fördelningen på olika lägenheter

av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma

fastighetsägare i stället för hyresnämnd, vill utskottet framhålla,

att önskemålet praktiskt taget är tillgodosett i fråga om de statsbelånade

hus, som redan fritagits från de hyresreglerande organens hyreskontroll, och

att det i övrigt ej gärna låter sig göra att generellt lämna fastighetsägarna

sådan frihet, så länge lånevillkoren icke tillåter en tillräcklig kontroll från

de lånebeviljande organens sida.

I dessa motioner yrkas vidare att lägenheter i s. k. fria hus, d. v. s. hyreshus

som finansierats utan statliga lån, vilka färdigställts efter den 31 december

1956, bör undandragas hyresregleringen. Vad angår dylika hus som

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr HD år 1957 ''25

färdigställts efter den 1 oktober 1957 finns en enahanda hemställan i motionen

II: 656.

Dessa yrkanden överensstämmer med hyresregleringskommitténs förslag

(SOU 1955:46) om avveckling av regleringen beträffande dessa hus. Kommittén

uttryckte hl. a. den uppfattningen, att eftersom finansieringen måste

ske utan statsbelåning den efter byggnadskostnaderna avpassade hyresnivån

dock bleve så hög, att uthyrningen genom en hyreshöjning därutöver

kunde riskeras, att dessa hus ej skulle komma att utgöra någon större andel av

nyproduktionen samt att denna möjlighet till ökat experimentbyggande borde

tillvaratagas. Gentemot detta anförde hyresrådet i remissyttrande, att

hyrorna i dessa hus antagligen skulle komma upp på en betydligt högre

nivå än den som skulle uppstå, om regleringen avvecklades i sin helhet i orten,

samt att detta skulle medföra sociala olägenheter för hyresgästerna.

Bostadsstyrelsen invände mot kommittén, att en minskning av statens generella

subventioner torde medföra att andelen av fria hus i bostadsproduktionen

komme att öka, om dessa hus undantoges från regleringen, samt att

kommittén undervärderat risken för en hög hyresnivå. Departementschefen

ville heller icke i fjolårets proposition av hänsyn till dessa risker göra något

undantag för denna huskategori, och utskottet anslöt sig härutinnan till departementschefens

uppfattning.

Sedan Kungl. Maj :t nu framlagt förslag om en avveckling av de generella

subventionerna kvarstår enligt utskottets mening tvivlen på lämpligheten

att fritaga nytillkommande fria hus från regleringen oförminskade. På grund

av den stora bostadsbristen kan det befaras antingen att människor som

egentligen ej har råd att hyra bostad i sådana hus likväl kommer att göra

detta med allvarliga sociala olägenheter som följd eller att fastighetsägarna

kommer att själva företaga en soliditetsprövning, som kan verka diskriminerande

för de bostadssökande.

Utskottet avstyrker därför i denna del bifall till motionerna 1:334 och

II: 402 samt motionen II: 656.

I samma motioner yrkas därjämte undantagande från hyresregleringen

av de möblerade enkelrummen.

Som utskottet förut betonat anser utskottet dessa rum höra till den lokaltyp

som främst bör komma i åtanke för en kategorimässig avveckling. Med

hänsyn till den begränsade tillgången på uthyrningsrum i storstäderna och

universitetsstäderna har utskottet likväl stannat för uppfattningen, att en

avveckling av dessa bör ske regionalt, även om denna avveckling redan nu

i och för sig bör kunna göras ganska vidsträckt. Motionerna avstyrkes under

hänvisning härtill jämväl i avseende å denna lägenhctskategori.

Motionerna I: 334 och II: 402 innehåller även ett yrkande om fritagande

av hyresvärden tillhörigt eu- och tvåfamiljshus.

Då vid ett tillmötesgående av en sådan begäran avsevärda hyresstegringar

kan befaras på platser, där dessa hus dominerar hyresmarknaden eller där

som i utkanten av våra storstäder bostadsefterfrågan är mycket stor, vill utskottet

liksom föregående år ej tillstyrka yrkandet. Möjligheterna till eu

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

förhållandevis omfattande regional avveckling bör dock tillvaratagas även

här.

I sistnämnda motioner hemställes vidare att lågenheter som upplåtes för

annat ändamål än bostad skall uteslutas från hyresregleringslagens bestämmelser.

Som utskottet i fjolårets utlåtande uttalat kan bifall till ett dylikt yrkande

medföra hyreshöjningar som blir alltför tunga att bära för hyresgästerna,

särskilt då det gäller affärsidkare samt innehavare av hantverk och småindustri

i de större städernas centrala delar. De i motionerna föreslagna åtgärderna

med ekonomiskt stöd i form av lån från företagarförening eller

annan kreditinstitution samt bibehållna regler om uppsägningsskydd under

tre år är enligt utskottets mening ej tillräckliga för att motverka de betydande

svårigheter, som säkerligen skulle komma att drabba många av dessa

lägenhetsinnehavare.

Vad utskottet ovan andragit om möjligheterna till en regional avveckling

i fråga om möblerade enkelrum och mindre bostadshus torde emellertid på

många orter vara tillämpligt även å ifrågavarande lägenheter.

Jämväl i denna del avstyrkes följaktligen motionerna 1:334 och 11:402.

Av vad som anförts i det föregående framgår att utskottet icke heller biträder

yrkandet i de likalydande motionerna 1:502 och 11:638 om avslag

å Kungl. Maj :ts förslag om ändring av 26 § hyresregleringslagen. Med den

ovan berörda jämkningen av formuleringen tillstyrker utskottet sålunda

propositionen i den del den avser ändrad lydelse av detta lagrum.

De likalydande motionerna 1:500 och 11:637 innehåller ett yrkande om

sådan ändiiing av 5 § hyresregleringslagen, att vid bestämmande av generell

hyreshöjning hänsyn kan tagas jämväl till penningvärdeförsämringen. Motionärerna

menar att det är obilligt mot fastighetsägarna att med stöd av

hyresregleringen, som tillkom för att hindra spekulation i bostadsbrist, i

längden beröva dem realvärdet av behållen nettoavkastning.

Utskottet anser denna fråga inrymma skilda problem av djupgående samhällsekonomisk

betydelse, som icke låter sig i tillräcklig grad överblickas i

förevarande sammanhang. Vid en eventuell senare förlängning av hyresregleringslagstiftningen

synes spörsmålet emellertid förtjänt att närmare

övervägas. Hemställan i motionerna kan därför ej nu tillstyrkas.

Yrkandet i de likalydande motionerna I: 223 och II: 270 går ut på upphävande

av bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt.

I fråga om bostadsrättslägenheter i fastigheter, som byggts med hjälp av

statliga lån, finns knappast anledning att med avseende å rätten att i ett

läge med påtaglig bostadsbrist tillgodogöra sig fastighetens övervärde ställa

dessa lägenheter i ett bättre läge än på motsvarande sätt finansierade villafastigheter,

vilka ju enligt nuvarande låneregler icke får överlåtas till högre

pris än vad det lånebeviljande organet medger. Vad som kunde diskuteras

vore möjligen om privatfinansierade bostadsrättshus borde fritagas från

bostadsrättskon t roll, eftersom en bostadsrättsförening i dylikt fall formellt

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

är oförhindrad att till en privatperson överlåta hela fastigheten för marknadspris,

varvid bostadsrättsinnehavarna kan sig emellan fördela ett eventuellt

överpris. Det pris som betalas över taxeringsvärdet är emellertid marknadsmässigt

betingat och uppkommer väl i allmänhet genom en spekulation

i höjda hyresinkomster efter hyresregleringens hävande, medan det pris som

kan erhållas vid överlåtelse av bostadsrättslägenhet utöver det tillåtna —

eller värdet av bostadsrättens andel i föreningens bokföringsmässiga behållning

_huvudsakligen torde uppstå direkt genom spekulantens omedelbara

bostadsbehov. Eftersom ägare av vanliga hyresfastigheter icke tillätes att

tillgodogöra sig ett motsvarande, genom bostadsbristen uppkommet övervärde

å sina lägenheter, bör det ej heller medgivas bostadsrättsinnehavare.

Utskottet finner sig under anförda omständigheter böra avstyrka motionerna

I: 223 och II: 270.

Den i december 195(3 antagna lagen om rätt i vissa fall för hyresgäst till

nytt hyresavtal föreslås upphävd i motionerna 1:334 och 11:402. Detta

förslag kan utskottet icke biträda, allra minst som en utredning nyligen

tillsatts med uppgift att bl. a. överväga om i den allmänna hyreslagen bör

inarbetas särskilda regler om besittningsskydd för hyresgäst. Till dess denna

utredning blivit färdig med sitt arbete finner utskottet den provisoriska

lagen med besittningsskyddsbestämmelser böra bestå. Ej heller är utskottet

berett att tillstyrka yrkandet i motionen II: 656, att från sagda lag skall

undantagas fastigheter, som färdigställts efter den 1 oktober 1957 och som helt

finansierats utan statliga lån. Vad angår hemställan i samma motion om

undantagande från lagen även av möblerade enkelrum vill utskottet erinra

om alt enligt 10 § i lagen denna ej äger tillämpning å slådana rum.

I motionerna 1:501 och 11:639 yrkas att riksdagen måtte hemställa hos

Kungl. Maj :t om utfärdande av sådana tillämpningsföreskrifter till de hyresreglerande

myndigheterna, att genomförande av saneringsföretag i städernas

centrala delar underlättas.

Det i motionerna upptagna spörsmålet om den rätta avvägningen vid uppsägning

av lägenhet i rivningsfastighet mellan det allmännas intresse att

genom rivning av gamla fastigheter utöka lägenhetsbeståndet med ett stöne

antal modernare lägenheter och hyresgästernas intresse av att få kvarsitta

i ofta billiga och samtidigt rymliga bostadslägenheter eller andra lokaler

låter sig icke lämpligen lösas på det av motionärerna anvisade sättet. Det

kan nämligen icke gärna ifrågakomma att Kungl. Maj:t för att få till stånd

ändring av de hyresreglerande organens praxis i ett fall som detta skulle

begagna sig av sina möjligheter jämlikt 31 § hyresregleringslagen och utfärda

en särskild kungörelse härom. Utskottet delar emellertid motionärernas

uppfattning alt spörsmålet i vissa fall kan ha stor betydelse och anser fiågan

värd all uppmärksamhet, särskilt om hyresregleringslagen skulle komma

att bli bestående ytterligare någon avsevärd tid.

Motionen 1:517 behandlar frågan hur de allmännyttiga bostadsföretag,

för vilka bestämmelserna om hyreskontroll skall upphöra alt vara tilllämpliga

med utgången av detta år, med den lydelse övergångsbestämmelsen

i 2 § lagen med vissa bestämmelser som skall iakttagas sedan hyresreg
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

leringen upphört erhållit, skall komma i åtnjutande av en generell hyreshöjning,

som kan antagas bli medgiven av Ivungl. Maj :t fr. o. in. den 1 januari

1958. Sagda lagrum stadgar nämligen att om hyresregleringslagen

varit tillämplig på hyresavtal, som även omfattar tid efter det lagen upphört

att gälla, avtalet skall för nämnda tid upptaga den hyra, som skolat

utgå då hyresregleringen upphörde. Regeln i 2 § är tillämplig även när som

i detta fall hyresregleringslagen häves partiellt. Tillämpad på förevarande

fråga innebär övergångsbestämmelsen att de allmännyttiga bostadsföretagen

först sedan gällande hyresavtal utlöpt, vilket i många fall sker den 1 oktober

1958, kan uttaga den hyreshöjning som kraven från statens sida om

återbetalning av tidigare beviljade s. k. generella tilläggslån i och för sig

motiverar redan från årets början.

I motionen hemställes om skrivelse till Kungl. Maj :t angående sådan tilllämpning

av övergångsbestämmelserna, att nämnda olägenheter undvikes.

Som lämplig åtgärd anvisas att Kungl. Maj:t framflyttar tidpunkten för

hyreskontrollens hävande beträffande ifrågavarande kategori till tid efter

beslut om generell hyresförhöjning, förslagsvis genom att Kungl. Maj :t

dröjer med att administrativt fastställa, vilka bostadsföretag som skall betraktas

som kommunala eller därmed jämställda.

Utskottet finner det helt uteslutet att biträda motionärernas förslag om

att uppskjuta ikraftträdandet av den administrativa författning, som skall

reglera omfattningen av hyresregleringens hävande i fråga om dessa bostadsföretag.

Då ändringen av 26 § hyresregleringslagen är avsedd att träda i

kraft den 1 januari 1958, skall givetvis vid samma tidpunkt även den administrativa

författningen vara färdig att tillämpas. Frågan torde heller

icke för de allmännyttiga bostadsföretagen vara av den storleksordning att

för dessa olägenheters skull ikraftträdandet av ändringen av 26 § hyresregleringslagen

bör uppskjutas till datum efter den 1 januari 1958. Det torde

f. ö. föreligga möjligheter för dessa bostadsföretag att, sedan de gamla

hyresavtalen utlöpt, skaffa sig kompensation i efterhand för de extra kostnaderna

i anledning av återkravet på tilläggslånen. Förevarande motion avstyrkes

därför av utskottet.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen

— med förklaring, att riksdagen funnit viss ändring böra

företagas i förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1

och 26 §§ hyresregleringslagen —

måtte, med avslag å följande motioner till den del de

berör ändringar i sagda lag, nämligen

1. I: 334 och II: 402,

2. I: 500 och II: 637,

3. I: 502 och II: 638 samt

4. II: 656,

för sin del antaga det genom propositionen framlagda förslaget

till lag om ändrad lydelse av 1 och 26 §§ hyresregle
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

ringslagen med den ändringen att 26 § andra stycket sista

punkten erhåller denna lydelse:

Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse i första

hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt

eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus, som

Konungen bestämmer;

B. att riksdagen måtte, med avslag å motionerna I: 223 och

II: 270, antaga det genom propositionen framlagda förslaget

till lag angående fortsatt giltighet av bostadsrättskontrolllagen;
C.

att riksdagen måtte antaga det genom propositionen

framlagda förslaget till lag angående fortsatt giltighet av

lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid äktenskaps

upplösning m. m.;

D. att motionerna

1. I: 334 och II: 402,

2. I: 501 och II: 639 samt

3. I: 517,

i den mån de icke besvarats med vad utskottet ovan ananfört,

ej måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 2 maj 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HANS LEVIN

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Lindahl, Axel Jansson, Göran Karlsson,

Georg Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson, fru Nilsson och herr Nils B.

Hansson;

från andra kammaren: herrar Levin, Allmän, Eriksson i Sandby, fru

Torbrink, herrar Carlsson i Stockholm, Jansson i Benestad, Svenning och

Bengtsson i Göteborg.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

Reservationer

1) av herrar Allmän, Nils B. Hansson och Carlsson i Stockholm, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande i den del, avseende förlängning av hyresregleringslagens

giltighetstid, som börjar i första stycket

på s. 22 med orden »Huruvida dessa verkningar är sådana» och slutar

med orden »biträder utskottet sålunda icke.», bort ha följande lydelse:

Hittills gjorda erfarenheter visar att ändringar i hyresregleringslagen ansetts

nödvändiga från det ena året till det andra. När nu en avveckling av

lagstiftningen inletts finns all anledning anta, att detta kan aktualisera ytterligare

ändringar i lagstiftningen. Det torde därför vara mera befogat än

tidigare att förlänga lagen endast för ett år i sänder för att därigenom möjliggöra

den översyn som vunna praktiska erfarenheter av lagen och utvecklingen

på hyresområdet får förutsättas komma att kräva. Utskottet kan med

hänsyn härtill icke biträda propositionens förslag om en tvåårig förlängning

av giltighetstiden av hyresregleringslagstiftningen utan föreslår, att de

tre häri ingående lagarna såsom hittills förlänges endast med ett år till och

med den 30 september 1958.

dels att utskottets utlåtande i den del, avseende de s. k. fria husen

samt möblerade enkelru in, som börjar överst på s. 25 med orden

»Dessa yrkanden överensstämmer» och som slutar å samma sida med orden

»bör dock tillvaratagas även här.», bort ha följande lydelse:

Dessa yrkanden överensstämmer med — — — (lika med utskottet)

----ökat experimentbyggande borde tillvaratagas. Samma uppfattning

hävdas nu av motionärerna. Utskottet, som ej kan finna de invändningar

som gjorts mot hyresregleringskommitténs förslag på denna punkt tillräckligt

bärande, vill sålunda förorda att från hyresregleringen skall fritas fastigheter,

som finansieras utan statliga lån och som färdigställes efter den

30 september 1957.

I samma motioner föreslås vidare att från hyresregleringen skall undanlas

möblerade enkelrum. Här föreligger en kategori, beträffande vilken olägenheterna

av en avveckling synes minst framträdande. Såsom påpekas i motionen

II: 656 dras frågor rörande möblerade rum numera sällan under hyresnämnds

prövning. Särskilt torde sänkning av avtalade hyresbelopp förekomma

i ringa utsträckning. Lagen torde däremot verka hämmande på utbudet,

eftersom många tvekar att hyra ut möblerade rum, när de icke vet

om de kan bli av med eu olämplig hyresgäst eller eljest få taga rummet i

anspråk för egen räkning, t. ex. när familjen växer och får ökat behov av

utrymme.

I de större städerna, såväl som i universitets- och andra utpräglade skolstäder,

där behovet av möblerade rum är störst, torde hyresregleringen medföra

en minskning av bostadslillgången. Del är också möjligt att det större

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

utbud som skulle bli en följd av frisläppandet skulle vara tillräckligt för att

sänka hyresläget. Utskottet vill därför förorda en avveckling av hyresregleringen

beträffande denna kategori, vilket synes böra ske genom införande

av ett undantagsstadgande i 26 § första stycket för bostadsupplåtelse i möblerad

lägenhet om högst ett rum.

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande

avvikelser:

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av

hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att den skall gälla

till och med den 30 septemper 1958,

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller

denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning på upplåtelse

av bostad, som är förenad med allmän tjänst, och ej

heller på bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet om högst

ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för vilken

fordras myndighets tillstånd.

c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen erhåller

denna lydelse:

Stadgandena i 2—6 §§ skola icke äga tillämpning på upplåtelse

av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, för vilket utgått

sådant statligt lån, som är förenat med villkor om begränsning

av rätten att uttaga hyra och slutligt beviljats efter

den 31 december 1956 samt icke uppsagts till betalning

eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts utan stöd av

dglikt statligt lån och färdigställts efter den 30 september

1957. Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse i

första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av kommunalt

eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat hus,

som Konungen bestämmer.

under punkt B. att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet

av bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse att

den skall gälla till och med den 30 september 1958;

under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid

äktenskaps upplösning m. in. erhåller sådan lydelse att lagen

skall gälla till och med den 30 september 1958.

2) av herrar Ebbe Ohlsson och Bengtsson i Göteborg, vilka ansett,

dels att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Hittills gjorda erfarenheter visar att ändringar i hyresregleringslagen ansetts

nödvändiga från det ena året till det andra. När nu en avveckling av

lagstiftningen inletts finns anledning anta att detta kan aktualisera ytter
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

ligare ändringar i lagstiftningen. Det torde med hänsyn härtill vara välbetänkt

att förlänga lagen endast för ett år i sänder för att därigenom lättare

möjliggöra en översyn med hänsyn till de praktiska erfarenheterna av

lagen och utvecklingen på hyresområdet. Utskottet kan med hänsyn härtill

icke biträda propositionens förslag om en tvåårig förlängning av giltighetstiden

av hyresregleringslagstiflningen utan föreslår, att de tre häri ingående

lagarna såsom hittills förlänges endast med ett år till och med den 30

september 1958.

Som framgår av det ovan sagda--------(lika med utskottet s. 22)---

denna lagstiftnings avveckling.

Givetvis bör Kungl. Maj :t —--(lika med utskottet s. 22—23 överst)

---i denna del.

Enligt utskottet bör i enlighet med framställda yrkanden i motionerna

I: 334 och II: 402 Kungl. Maj :t till 1957 års höstriksdag framlägga en plan

för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen. Utskottet anser

det nämligen betydelsefullt att alla möjligheter tillvaratages för att en smidig

ordning för en total avveckling av hyresregleringen skall kunna åstadkommas.

En awecklingsplan synes utskottet kunna vara ett hjälpmedel

härvidlag.

Vad sedan angår-----(lika med utskottet s. 23—24) —--i stället

för hyresnämnd.

Utskottet anser för sin del avgörande för avvecklingen av regleringen i de

statsbelånade husen icke vara den tidpunkt då statslånen beviljades utan det

förhållandet att fastigheterna fortfarande står under de lånebeviljande myndigheternas

kontroll. Från hyresregleringen bör därför undantagas samtliga

de fastigheter för vilka lån beviljats enligt ovannämnda kungörelse av

den 29 juni 1946 i den mån fastigheterna fortfarande hyreskontrolleras av

de lånebeviljande organen.

Beträffande yrkandet i samma motioner att fördelningen på olika lägenheter

av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyresbeloppet skall tillkomma

fastighetsägare i stället för hyresnämnd anser sig utskottet kunna

tillstyrka detta. Den kontroll som de lånebeviljande organen fortfarande

kommer att utöva erbjuder enligt utskottet garanti för att den fastighetsägaren

tillkommande fördelningsrätten icke kan missbrukas.

I dessa motioner---(lika med utskottet s. 24)---motionen

II: 656.

Dessa yrkanden överensstämmer med----(lika med utskottet överst

s. 25) — — — borde tillvaratagas. Samma uppfattning hävdas nu av

motionärerna. Utskottet, som ej kan finna de invändningar som gjorts

mot hyresregleringskommitténs förslag på denna punkt tillräckligt bärande,

vill med hänsyn härtill förorda att från hyresregleringen skall fritas

fastigheter som finansieras utan statliga lån och som färdigställes efter den

30 september 1957.

I samma motioner föreslås vidare att från hyresregleringen skall undantas

möblerade enkelrum. Här föreligger en kategori, beträffande vilken olägen
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

33

helerna av en avveckling synes minst framträdande. Såsom påpekas i motionen

II: 656 dras frågor rörande möblerade rum numera sällan under

hyresnämnds prövning. Särskilt torde sänkning av avtalade hyresbelopp

förekomma i ringa utsträckning. Lagen torde däremot verka hämmande

på utbudet, eftersom mång£ tvekar att hyra ut möblerade rum, när

de icke vet om de kan bli av med en olämplig hyresgäst eller eljest få taga

rummet i anspråk för egen räkning, t. ex. när familjen växer och får ökat

behov av utrymme. Särskilt i de större städerna, där behovet av möblerade

rum är särskilt stort, torde hyresregleringen medföra en minskning av

bostadstillgången. Det är också möjligt att det större utbud som skulle

bli en följd av frisläppandet skulle vara tillräckligt för att sänka hyresläget.

Utskottet vill därför förorda en avveckling av hyresregleringen beträffande

denna kategori, vilket synes böra ske genom införande av ett undantagsstadgande

i 26 § första stycket för bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet

om högst ett rum.

Motionerna I: 334 och II: 402 innehåller även ett yrkande om fritagande

av hyresvärden tillhörigt en- och tvåfamilj shus.

På i motionen anförda skäl vill utskottet tillstyrka motionärernas yrkanden.

I sistnämnda motioner hemställes vidare att lägenheter som upplåtes för

annat ändamål än bostad skall uteslutas från hyresregleringslagens bestämmelser.

Utskottet är medvetet om att en avveckling av hyresregleringen för

dessa kategorier lägenheter kan medföra svårigheter särskilt i de större

städerna under en viss övergångstid. Fastighetsägarförbundet har emellertid

i yttrandet över förslaget framhållit, att i den mån beslut fattas om

frisläppande av hyresregleringen för lokaler förbundet är berett att genom

rekommendationer till landets fastighetsägare och genom tillsättande av

särskilda lokala medlingsnämnder verka för återhållsamhet beträffande

hyreshöjningar och uppsägningar. Utskottet anser en sådan rekommendation

böra kunna minska de nackdelar ett slopande av regleringen för dessa

kategorier på kort sikt kan komma att medföra.

Av vad som anförts---(lika med utskottet s. 26)----ej nu

tillstyrkas.

Yrkandet i de likalydande motionerna 1:223 och 11:270 går ut på upphävande

av bostadsrättskontrollagens bestämmelser om överlåtelse av bostadsrätt.

Utskottet anser det vara både angeläget och skäligt att en sådan anordning

åvägabringas som ger möjlighet för bostadsrättsinnehavare att försälja

en honom tillhörande lägenhet för det värde denna har i en fri marknad.

Utskottet vill sålunda tillstyrka motionärernas förslag.

Den i december 1956 antagna lagen----(lika med utskottet s. 27—28)

----avstyrkes därför av utskottet.

dels ock att utskottets hemställan bör av riksdagen bifallas med följande

avvikelser

il Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 20

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

under punkt A.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av

hyresregleringslagen erhåller sådan lydelse att den skall gälla

till och med den 30 september 1958;

b) att 26 § första stycket hyresregleringslagen erhåller

denna lydelse:

Vad i denna lag stadgas skall ej äga tillämpning i fråga

om upplåtelse av bostad, som är förenad med allmän tjänst,

och ej heller på bostadsupplåtelse i möblerad lägenhet om

högst ett rum eller i sådan hotell- eller pensionatrörelse, för

vilken fordras myndighets tillstånd, eller i fråga om lägenhet

i hgresvärden tillhörigt en- eller tvåfamiljshus.

c) att 26 § andra stycket hyresregleringslagen erhåller

denna lydelse:

Stadgandena i 2—6 §§ skola ej äga tillämpning på upplåtelse

av lägenhet i hyresvärden tillhörigt hus, som uppförts

med stöd av tertiärlån beviljat enligt kungörelsen den 29

juni 1946 om tertiärlån och tilläggslån för flerfamiljshus eller

senare författning i samma ämne, så länge lånet ej uppsagts

till betalning, eller i fråga om lägenhet i hus, som uppförts

utan stöd av dylikt statligt lån och färdigställts efter den

30 september 1957, eller i fråga om lägenhet, som är avsedd

att helt eller till väsentlig del utnyttjas till annat ändamål

än bostad. Stadgandena skola ej heller tillämpas på upplåtelse

i första hand av lägenhet i sådant av kommun eller av

kommunalt eller därmed jämställt bostadsföretag förvaltat

hus, som Konungen bestämmer.

under punkt B.

a) att ingressen till lagen angående fortsatt giltighet av

bostadsrättskontrollagen erhåller sådan lydelse att den skall

gälla till och med den 30 september 1958;

b) att bostadsrättskontrollagen erhåller ändrad lydelse i

enlighet med nedanstående:

Lag

om ändring av lagen den 19 juni 1942 (nr 430) om kontroll

av upplåtelse och överlåtelse av bostadsrätt m. m., så ock om

fortsatt giltighet av samma lag.

Härigenom förordnas, dels att 11 och 16 §§ lagen den 19

juni 1942 (nr 430) om kontroll av upplåtelse och överlåtelse

av bostadsrätt samt rubriken till 11 § skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att 5—10 §§ samma

lag jämte rubriken till 5 § skola upphöra att gälla, dels

ock att samma lag, vilken enligt lag den 7 juni 1956 (nr 304)

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Tredje lagutskottets utlåtande nr 20 år 1957

gäller till och med den 30 september 1957, skall äga fortsatt

giltighet till och med den 30 september 1958.

Om upplåtelse av annan andelsrätt än bostadsrätt

11 §•

Förening, som----lägenheten upplåtits.

Vad i 4 § första stycket stadgas om bostadsrätt skall äga

motsvarande tillämpning med avseende å annan andelsrätt

i förening eller aktiebolag, varmed följer rätt att besitta eller

hyra lägenhet.

16 §.

Den som---eller fängelse.

Till enahanda straff dömes den som bryter mot 4 § första

eller andra stycket, 11 § andra stycket i vad det hänför sig

till 4 § första stycket, eller mot 12 §. Vad i---där sägs.

Den som underlåter att lämna uppgift, varom föreskrift

meddelats enligt 4 § i tredje stycket eller mot bättre vetande

lämnar oriktig sådan uppgift, straffes ock med dagsböter

eller fängelse.

Denna lag---Svensk författningssamling.

Bestämmelserna i 4, 11 och 12 §§ skola ej gälla, om avtal

träffats eller anvisning å lägenhet skett före lagens ikraftträdande

i orten.

Lagen äger---30 september 1943.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

under punkt C. att ingressen till lagen angående fortsatt

giltighet av lagen med vissa bestämmelser om hyresrätt vid

äktenskaps upplösning m. m. erhåller sådan lydelse att lagen

skall gälla till och med den 30 september 1958;

under punkt D. 1. att riksdagen i anledning av motionerna

1:334 och 11:402 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa,

a) alt Kungl. Maj :t inför 1957 års höstriksdag måtte

framlägga förslag till plan för en total avveckling av hyresregleringslagstiftningen;
b)

att Kungl. Maj:t måtte vidtaga sådan ändring av gällande

statliga låneförfattningar, att fördelningen på olika

lägenheter av det av bostadsstyrelsen fastställda totala hyhyresbeloppet

skall tillkomma fastighetsägare i stället för

hyresn ämnd.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:327 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående rörelsemedel för domänverket jämte i ämnet väckta motioner. s. 12 i texten