Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning av Emåns nederbördsområde. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 56 i andra kammaren av herr Svensson i Krokstorp.

1957-11-06 · 33 sidor, varav 33 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,1 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 33 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:25, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning av Emåns nederbördsområde. Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 56 i andra kammaren av herr Svensson i Krokstorp.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

1

Nr 25

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss utredning av Emåns

nederbördsområde.

Tredje lagutskottet har behandlat en inom riksdagen väckt, till lagutskott

hänvisad motion nr 56 i andra kammaren av herr Svensson i Krokstorp.

I motionen framhålles sammanfattningsvis att Emåns nederbördsområde

såsom helhet betraktat utgör en provkarta på en mångfald vattenproblem,

vilka oupplösligt ingriper i varandra, men att det endast genom en ingående

undersökning av vattenföringen och de ändamål, vartill vattnet f. n. utnyttjas,

kan klarläggas hur en enhetlig hushållsplan bör upprättas och vilka

lagstiftningsåtgärder som blir erforderliga i anslutning härtill.

Motionären hemställer »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

anhålla om att en utredningsman förordnas att med biträde av sakkunniga

utföra en ingående utredning om Emåns nederbördsområde ävensom de

olika ändamål vartill vattnet utnyttjas».

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet, i den mån redogörelse

därför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionen.

Över motionen har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver utlåtanden

inhämtats från kammarkollegiet, kommerskollegiet, fiskeristyrelsen,

vattenfallsstyrelsen samt länsstyrelserna i Jönköpings län och Kalmar

län. Länsstyrelsernas remissvar har varit åtföljda av yttranden som avgivits

av olika dessa myndigheter underställda organ. På begäran av utskottet har

därjämte yttrande avgivits av Svenska naturskyddsföreningen och Lunds

universitets limnologiska institution.

Under en studieresa den 20—21 maj 1957 har utskottet färdats med buss

genom Emåns nederbördsområde från åns källor i Nässjötrakten till dess

utflöde i Östersjön vid Em några mil söder om Oskarshamn. Utskottet har

därvid under vägen på flera ställen haft överläggningar med lokala representanter

för berörda intressen. Justitiedepartementet, jordbruksdepartementet

och lantbruksstyrelsen har haft var sin representant med på resan.

Emåns nederbördsområde

Geografiska och hydrografiska förhållanden

Emån liar eu längd av icke fullt 17 mil. Den upprinner på nordöstra delen

av småländska höglandet på en höjd av ca 300 in. ö. h. med två huvudgrenar,

vilka båda kommer från trakten av Nässjö. De högsta höjderna kring källorna

uppnår ca 360 in. ö. h.

] -—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. il avd. Nr 25

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

Den norra, något större grenen benämnes Skedeån eller Solgenån och

genomflyter de stora sjöarna Nömmen och Solgen samt avvattnar genom

biflöden sjöar i Eksjötrakten. Vid Solgen har ån nått ned till ca 200 m. ö. h.

och bildar därefter flera fall, bl. a. vid Klinte om ca 25 m höjd och vid

Brunshult, samt förenar sig vid Holsby ca 150 in. ö. h. med den södra källgrenen,

som benämnes Emån, ehuru den är något mindre än den norra.

Även den södra grenen, som något före sammanflödet flutit förbi Vetlanda,

avvattnar ett stort antal sjöar, bl. a. Vallsjön och Grumlan. Efter sammanflödet

flyter Emån i östlig riktning fram till Målilla. På denna sträcka, där

ån har ett flertal fall, mottager den norrifrån biflödena Bellenån, vilken

genomflyter sjöarna Skedesjön—Mycldaflon och Bellen, samt Flenån. Därefter

fortsätter den med ringa lutning och slingrande lopp över Målillaslätten.

Ca 90 in. ö. h. tillstöter Emåns två största biflöden, den norrifrån kommande

Brusan—Silverån, som avvattnar områden utefter östgötagränsen och

genomflyter sjön Hulingen, vid vilken Hultsfreds köping är belägen, samt

den från söder anslutande Gårdvedaån, vilken flyter parallellt med och söder

om Emån och avvattnar Saljen och Hjorten in. fl. sjöar. Med sydlig huvudriktning

men med slingrande lopp och ringa lutning fortsätter Emån därefter

över Mörlundaslätten. Efter ännu ett mindre fall passerar ån ca 80 m. ö. h.

genom sjön Ryningen, vilken genom sänkning delvis blivit torrlagd men i

övrigt närmast utgör ett vasskärr, genom vilket dräneringskanaler med

Emån går. Vid Ryningens utlopp finns ytterligare ett fall, Blankaströmsfallet,

med en höjd av närmare 10 meter, och här tillstöter den från väster kommande

Nötån, som bl. a. avvattnar sjön Stora Saden. Längre ned, vid Högsby,

ligger ytterligare ett fall med ungefär samma fallhöjd. Emån får så östlig

huvudriktning, som den bibehåller ända till mynningen. Efter omväxlande

lugnt och hastigt lopp kommer ån ut på Fliserydsslätten. Härifrån och ned

till havet faller ån ganska brant och bildar en rad forsar och fall för att

slutligen just vid mynningen i Kalmarsund bilda en mindre fors.

Emåns flodområde består till största delen av skogbärande morän och

är mestadels ganska kuperat, ehuru det ingenstädes finns några mera betydande

höjder. Myrmarker förekommer mångenstädes inom området men

når endast i de västligaste delarna större utsträckning. Den odlade marken

är huvudsakligen belägen invid en del av sjöarna samt i floddalarna, där vidsträckta

sedimentavlagringar förekommer. Odlingen och bebyggelsen är

särskilt stor utmed Emån från Målilla nedåt till Fliseryd, vilken sträcka till

större delen är omgiven av stora, utmärkt bördiga men för översvämningar

ofta utsatta marker.

Vattenområdet är inom övre delen av nederbördsområdet jämförelsevis

sjörikt, medan de nedre områdena är sjöfattiga. De största sjöarna inom

området är Nömmen (15 km2), Solgen (23 km2), Mycldaflon (19 km2), Bellen

(7 km2), Vallsjön (7 km2), Grumlan (5 km2), Hulingen (10 km2) och

Saljen (8 km2).

Enligt statens meteorologisk-hydrografiska instituts förteckning över

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

Sveriges vattenfall nr 74 omfattar Emåns nederbördsområde 4 472 km2. Vid

utloppet ur Solgen utgöres ca 12 % och vid mynningen i havet ca 7 % av

nederbördsområdet av sjöar. Årsnederbörden varierar mellan 800 mm på

småländska höglandet och 470 mm vid mynningen. Avrinningen representerar

ungefär 40 % av nederbörden. Den högsta kända vattenföringen vid

Näbben ett par mil väster om mynningen ligger omkring 240 nU/sek., den

lägsta vid ca 2 m3/sek.

Emån har i regel ett utpräglat högvattenstånd om våren, vanligast i april,

samt ett utpräglat lågvatten om sommaren, vanligen i augusti. Ett mindre

markerat lågvattenstånd förekommer dessutom ofta under vintern. Om

sommaren är vattenstånden i allmänhet genomgående låga, ehuru mycket

höga vattenstånd, mestadels av kort varaktighet, kan inträffa även under

denna årstid i samband med stor nederbörd.

Invallningar och sjöregleringar

Som en följd av förhållandena har under innevarande århundrade inträffat

ett flertal svåra översvämningar, senast år 1951, vilken var den största

på över ett sekel. Hårdast drabbade har varit trakterna kring Gårdvedaåns

tillflöde och vid Fliseryd, båda dessa områden belägna vid åns nedre lopp.

Vid slättområdet kring Högsby och nedåt mot Fliseryd har man sökt skydda

odlingarna genom invallningar längs vissa sträckor och anläggande av

pumpverk. Trots hittills vidtagna åtgärder medför utpräglat högvatten som

regel omfattande skador i dessa trakter.

I en utredning, som verkställts under åren 1930—1932 beträffande vattenförhållanden

i Emån av statshydrologen S. E. Ernfors och lantbruksingenjören

Erik Lindqvist, drog utredningsmännen den slutsatsen, att torrläggnings-

och dikningsföretag inom nederbördsområdet haft till följd att vattenföringen

i ån genomgått en långsam försämring. Sjöregleringar inom området

har nämligen enligt utredningsmännen inverkat oförmånligt på sjöarnas

naturliga förmåga att utjämna vattenståndet och därför tidvis ökat

flödenas storlek samt även ibland medfört en ofördelaktig förskjutning av

tidpunkten för dessa. Utredningsmännen ansåg sig också kunna fastslå, att

översvämningarna i åns nedre delar skulle ha blivit än svårare, om gällande

regleringsbestämmelser alltid blivit strikt följda.

Sjöregleringar har utförts i följande större sjöar, nämligen Solgen, Hellen,

Hulingen och Saljen.

För att motverka flödenas skadeverkningar upptogs efter nämnda utredning

fråga om ändrade tappningsbestämmelser. Begäran härom avslogs dock

av vattendomstolen. Lindqvist upprättade också förslag till två sänkningsföretag

och tio invallningsföretag från Högsby till Fliseryd på en sammanlagd

sträcka utmed Emån av drygt 12 km.

Utredning pågår f. n. om breddnings- och sänkningsföretag även för en

sträcka om ca två mil från Ryningsnäs kvarn till Ämmenäs.

Statsbidrag och statliga lån har år 1956 beviljats till utförande i viss om
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

fattning såsom provinvallningar utav två av dessa invallningsföretag, vilka

påbörjats vid Åsebo och beräknas vara avslutade år 1958.

Vattenkraft

Flertalet av forsarna och fallen i såväl huvudån som biflödena har utbyggts

för vattenkraftanläggningar. Enligt vattenboken är 42 kraft- och

dammanläggningar domstolsprövade.

Inom Jönköpings län finns tio kraftverk med en total utbyggd fallhöjd av

ungefär 80 meter och en sammanlagd utbyggnadseffekt av drygt 8 000 kW,

varav ungefär hälften representeras av kraftverk tillhörande Smålands

kraftaktiebolag.

I Kalmar län är den utbyggda fallhöjden upp till Ryningsnäs ca 45 meter

och utbyggnadseffekten drygt 10 000 kW. Sydsvenska kraftaktiebolaget äger

nästan all vattenkraft i denna del av ån.

Någon ytterligare kraftverksutbyggnad torde icke vara att påräkna, ehuru

det finns ett antal mindre betydande fall eller fallsträckor som ej utnyttjats.

Fiske

Emåns vattensystem har ett förhållandevis artrikt fiskbestånd, vari

ingår flera arter av laxfisk samt ål, sik, gädda, m. m.

Endast det strax invid åns utflöde vid Em bedrivna fisket är numera av

någon ekonomisk betydenhet. I övrigt bedrives i Emån fisket i mindre omfattning

huvudsakligen för husbehov och som fritidsfiske.

Ålfisket var förr givande längs nästan hela Emån. Det anses alltjämt vara

av vikt att ålens vandring till de övre delarna av vattendraget underlättas. —

I äldre tider förekom lax och laxöring ända upp till Vetlanda och redan på

1500-talet erlades skatt för laxfisket i Emån. Vandringsfiskens uppgång

hindras dock numera genom bl. a. överbyggnader och föroreningar. Såvitt

kan bedömas pågår alltjämt en fortskridande minskning av fisktillgången.

Härtill bidrar även de stora variationerna i vattenframrinningen och de

fortsatta skogs- och jordbruksdikningarna. Försämringen av fiskens livsbetingelser

är även ägnad att ogynnsamt påverka fisket i havsområdet utanför

ån, vilket är beroende av Emåns vandringsfisk. F. n. vandrar laxen knappast

högre än till Finsjö ca 3 mil från utflödet.

Som exempel på föroreningarnas betydelse kan nämnas att fisken i sjön

Hulingen, som förut var känd som en av de fiskrikaste inom denna länsdel,

nästan helt dött ut. Sjöns självreningsförmåga har dock hittills varit så stor

att föroreningarna icke nämnvärt påverkat vattnet i åns huvudfåra. Förekommande

avsänkning av sjön på våren för att tillgodose jordbruksintresset

anses dock innebära risker för ogynnsam påverkan av Emåns fiske längre

ned, eftersom Hulingens vatten genom minskningen av dess vatteninnehåll

blir syrefattigare.

Vid Emåns utflöde i havet kvarstår emellertid ett mycket givande laxfiske,

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

vilket beror på att ån just där bildar ett litet vattenfall, som utgör ett utomordentligt

lockvatten, innanför vilket fisken i vattnet har sitt lekområde.

Fisket i Em är väldsbekant för den stora tillgången på havslaxöring, varav

den årliga fångsten där utgör cirka 6 000 kg.

Sydsvenska kraftaktiebolaget har utfört en medelstor fiskodlingsanläggning

vid Högsby. Sedan där bedriven sikodling nedlagts arbetar man f. n.

endast med lax och laxyngel. Resultatet har hittills icke motsvarat förväntningarna,

och det är tveksamt hur den framtida lönsamheten kan bli.

Vatten för industriellt ändamål

Domstolsprövning har ägt rum beträffande fem ställen, där bortledande

av vatten för industriellt ändamål förekommer. Emåns vatten utnyttjas

sålunda av Kvillsfors pappersbruk vid Emåns övre del, Brusafors-Hällefors

pappersbruk på två ställen vid Silverån cirka en mil nordväst om Hultsfred

samt Finsjö och Emsfors pappersbruk vid Emåns nedre del. Härav uppkommande

förorening är betydande, och reningsanordningar saknas nästan

helt, ehuru sådana till viss del är planerade eller redan under byggnad.

Skogsägarnas cellulosa aktiebolag har i dom av Söderbygdens vattendomstol

den 15 februari 1957, vilken överklagats, medgivits rätt att för

täckande av behovet av fabrikationsvatten till den planerade första utbyggnaden

av en sulfatfabrik i Mönsterås avleda vatten strax ovanför åns

mynning till en myckenhet av högst en kubikmeter i sekunden. Det förorenade

vattnet skall genom en lång ledning föras ut i Kalmarsund. Ytterligare

vattenuttag torde icke kunna ske utan en reglering av åns vattenföring.

Vattnet i Emån användes även i en del mejerier och slakterier, mestadels

utan att vattnet därefter renas.

Bevattning

I de nederbördsfattigare delarna har lantbrukarna på vissa håll börjat

begagna åvatlnet vid bevattningsanläggningar för åkerbevattning. Sådan bevattning

anses kunna vara ekonomiskt fördelaktig för en del odlingar.

Vid ökad användning för dylika ändamål kan vattenåtgången genom avdunstning

bli betydande och menligt påverka vattenståndet vid lågvatten.

Kungsådra

Från Målillaåns inflöde och till utloppet är Emån kungsådra.

Flottled

Emån är allmän flottled från gränsen mellan Jönköpings och Kalmar län

till utloppet. Som flottled har ån ganska ringa praktisk betydelse.

Skogs prod uk tion

Emån utgör det centrala vattendraget för i runt tal två miljoner hektar

skogsmark. För skogsproduktionen inom nederbördsområdet har Emån

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

likväl f. n. ingen annan betydelse än att förändringar i åns vattenföring inom

smärre områden kan inverka på grundvattennivån och därmed på skogsmarkens

bonitet.

Hushållsvatten och vatten för rekreation

I viss omfattning nyttjas Emåns vatten för hushållsändamål, men möjligheterna

härtill begränsas av att vattenföroreningen på vissa ställen är

betydande och på en del håll verkligt svårartad. Kloakvatten och industriellt

avloppsvatten avledes nämligen till Emån i mera avsevärd utsträckning

på mera än 35 olika platser. I de flesta fall saknas reningsanläggningar

helt. Föroreningen är särskilt svår av vattnet i Silverån och Brusan, där

avsevärda mängder sulfitlut tillföres vattnet samtidigt som där finns talrika

kloakutsläpp. Exempelvis sjön Hulingen är sedan ett tiotal år oduglig

som badsjö, och tidvis har stanken från föroreningarna i Silverån varit

mycket besvärande. Om reningsverk utbyggs anses dock Hulingens vatten

åter kunna bli användbart till bad.

Inom Kalmar län har flera försök att få industrierna att utföra anläggningar

för höggradig vattenrening strandat. Detta synes ha berott dels på

svårigheter att få byggnadstillstånd och dels på olika uppfattning om hur

kostnaderna mellan industrierna å ena sidan och berörda kommuner å den

andra rättvisligen bör fördelas. Då vatten förorenas av både industriellt avloppsvatten

och kloakvatten finns det nämligen icke någon allmänt godtagen

metod, varigenom det kan fastställas i hur hög grad den slutliga orenligheten

är att hänföra till den ena eller andra föroreningskällan.

Gällande bestämmelser

Som en bakgrund för bedömande av behovet av den föreslagna utredningen

om Emåns nederbördsområde anser utskottet erforderligt att redogöra

för de viktigaste av de regler, som f. n. bestämmer avvägningen i

större sammanhang mellan olika intressen i vatten. Stadgandena härom

återfinns främst i vattenlagen den 28 juni 1918.

Byggande i vatten

Vattenlagens stadganden om byggande i vatten har upptagits i 2 kap.

1 § definierar uttrycket »byggande i vatten». I den mån annat icke angivits

är bestämmelserna principiellt tillämpliga på allt byggande i vatten

oberoende av för vilket ändamål det sker. Vissa särpräglade och praktiskt

betydelsefulla grupper av företag rörande vattenförhållanden har dock

utbrutits till särskild behandling i vattenlagen, nämligen vattentäkter i

2 kap. 42—61 §§, vattenregleringsföretag'' i 3 kap., allmänna farleder i

5 kap., allmänna flottleder i 6 kap., torrläggningsföretag i 7 kap. samt företag

för avledande av kloakvatten och industriellt avloppsvatten i 8 kap.

I 1 kap. ges i vissa avseenden särskilda regler beträffande kungsådra.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

2 kap. 2 § uttrycker den allmänna principen om hur en vattenbyggnad

skall utföras på följande sätt: »Byggnad i vatten skall göras så, att ändamålet

må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet

för annan.» Regeln har betydelse i förhållande till motstående intressen

av både enskild och allmän natur. Av bestämmelsen följer att sökande

vid flera alternativ kan vara tvungen att välja ett för honom mera kostnadskrävande

men för annan mindre skadegörande byggnadssätt, under

förutsättning att kostnadsökningen icke är oskälig i förhållande till den

uppkommande minskningen i intrång och olägenheter. Enligt praxis har

detta lagrum tolkats så att sökanden även kunnat tvingas vidtaga skadeförebyggande

åtgärder eller utföra nyodling.

Frågan om ett företag skall anses lillåtligt regleras i första hand i 3 §.

Under de i detta lagrum angivna förutsättningarna må inverkan på vattenförhållandena

ske till skada för allmänna och enskilda motstående intressen.

När det gäller motstående intressen av enskild natur måste enligt

första stycket nyttan av åtgärd, som inverkar på vattenförhållandena, stå

i ett visst förhållande till den uppkommande skadan på annan tillhörig

egendom (minst tre gånger värdet av skadan på åker och äng samt två

gånger värdet av skadan på annan egendom). Som allmän regel vid skadeuppskattningen

gäller att denna sker med hänsyn till den skadade egendomens

beskaffenhet vid tiden för den skadebringande åtgärden. Där

genom byggande i vatten vållas uppdämning som försvårar framtida torrläggning

räknas emellertid enligt 4 § sådan skada, dock allenast en gång.

I andra stycket stadgas, att oavsett nyttan vissa mera betydande skador å

något av följande allmänna intressen utgör hinder för byggande i vatten,

nämligen bostäder för ett avsevärt antal personer, större anläggning varav

inånga har sitt uppehälle, odlad jord till en efter ortsförhållandena betydande

omfattning samt fiskerinäring av större betydenhet. Detsamma gäller

där byggandet skulle orsaka bestående ändring av naturförhållandena

till väsentligt minskad trevnad för närboende eller betydande förlust för

landets djur- och växtvärld.

Tredje stycket öppnar möjlighet för Konungen att efter hemställan av vattendomstolen

medge genomförandet av ett ur allmän synpunkt särskilt önskvärt

företag, även om hinder däremot möter jämlikt de båda föregående

styckena. Som förutsättning har uppställts att företaget är av synnerlig

betydelse för näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt.

I 8 § första stycket upptages föreskrifter om skyldighet för den som

bygger i vatten att vidtaga eller tåla åtgärder till skydd för fisket. Det kan

här bli fråga om att utföra och hålla sådana anordningar som t. ex. laxtrappa,

fiskodlingsanstalt eller nya lekplatser i st. f. översvämmade. Domstolen

kan också meddela särskilda föreskrifter till skydd för fisket, exempelvis

att vattenhushållningen skall vara sådan att minimivattenmängden

icke tillätes nedgå under den naturliga lågvattenföringen. En vanlig form

av föreskrift utgör fastställande av avgifter som ersättning för befrielse

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

från skyldighet att vidtaga erforderliga anordningar till skydd för fisket.

Influtna avgiftsbelopp brukar i allmänhet av fiskeristyrelsen ställas till

vederbörande hushållningssällskaps förfogande.

I 8 § andra stycket stadgas sådan begränsning av rättskraften hos tidigare

avgöranden angående skydd för fisket, att mindre effektiva anordningar

eller föreskrifter i viss utsträckning kan utbytas eller kompletteras,

om detta kan ske utan att tredje mans rätt förnärmas.

Skyldighet föreskrives i 10 § att erlägga fiskeavgift för byggnad i vatten

som har till ändamål vattnets tillgodogörande eller reglering av vattnets

avrinning, då bjrggnaden orsakar en icke obetydlig ändring i de naturliga

vattenståndsförhållandena eller försvårar fiskens framkomst.

Allmän farled och allmän flottled åtnjuter enligt 11 § ett i huvudsak

obetingat skydd mot mera betydande intrång av planerade vattenbyggnader

i leden. Mellan intressenterna skall vattentillgången fördelas så att

flottningen alltid skall ha nödigt vatten, men om allmän flottled tillkommer

först sedan strömfall utbyggs föreligger i princip ersättningsskyldighet

för det vatten som avstås.

I 12 § stadgas i första stycket att det ej må så byggas i vatten, att menlig

inverkan på klimatet eller på allmänna hälsotillståndet vållas eller

eljest allmänna intressen i avsevärd mån förnärmas. Detta lagrum avser

ej att skydda tidigare i 2 kap. behandlade allmänna intressen utan främst

— utöver de särskilt nämnda, klimatet och det allmänna hälsotillståndet

—-av 11 § icke berörda kommunikationsintressen samt försvarets intressen

och intresset av att ingen ort berövas tillgång på förbrukningsvatten.

Andra stycket innehåller vissa bestämmelser till skydd av naturminnesmärke,

som ej blivit fridlyst. I naturskyddslagen den 21 november 1952

ges eljest regler om fridlysning av naturminne. Något formellt hinder

mot att vattenfall fridlyses anses ej föreligga. Beslut om fridlysning meddelas

av länsstyrelsen, som kan upphävas om den hindrar eller avsevärt

försvårar företag av allmän eller enskild nytta. Motsvarande bestämmelser

gäller då ett område fridlysts som naturpark. I fråga om fasta fornlämningar

gäller jämlikt lagen den 12 juni 1942 om fornminnen, att de ej

utan tillstånd av riksantikvarien må ändras, skadas eller borttagas.

Enligt 13 § åligger det den som vill bygga i vatten att taga viss hänsyn

till sådana byggnadsföretag avseende samma vattenområde, vilka ännu

icke är aktuella men kan beräknas bli det i framtiden. Det skall gälla

ändamål av betydenhet. I kraftverks- och regleringsmål uppkommer

stundom frågor om hänsynstagande till framtida företag för torrläggning

eller bevattning av mark. Skyldigheten innebär blott en förpliktelse att

inrätta byggnaden så, att nämnda företag såvitt möjligt icke försvåras.

Förhands prövning av byggnad i vatten skall i regel ske. Därom handlar

20 §. Skyldighet att inhämta vattendomstols tillstånd föreligger bl. a. dels

före uppförande och förändrande av dammbyggnad, dels ock före annat

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 ur 1957

byggande i större bäck och annat dylikt vattendrag, förutsatt att byggnaden

kan märkbart inverka på vattenståndet eller vattnets lopp samt

att det ej är uppenbart att varken allmän eller enskild rätt förnärmas

genom byggnaden. Mindre stränga regler gäller för byggande vid vatten,

då förutsättning för plikt att inhämta förhandstillstånd är att byggnaden

utföres så nära strandbrädden att inverkan kan ske på vattenståndet samt

att sannolika skäl föreligger att genom byggandet allmän eller enskild

rätt förnärmas.

Om byggnadstillstånds rättsverkningar innehåller 22—24 §§ föreskrifter.

Rättsverkan av ett lagakraftvunnet tillstånd är att den byggande i princip

vinner fullständig klanderfrihet med avseende å de rättigheter som innefattas

i byggnadsbeslutet. 24 § stadgar vissa inskränkningar i rättskraften

vid oförutsedda skador. Då byggnaden visat sig åstadkomma skada eller

intrång för motstående intressen utöver vad som av vattendomstolen förutsetts

vid beslutets meddelande, kan talan föras inom fem år från det byggnaden

enligt vattendomstolens beslut skulle ha fullbordats. Denna av lagen

bestämda tid kan vattendomstolen i beslutet om byggnadstillstånd utsträcka

till högst tolv år. Sådan talan kan avse antingen ersättningsanspråk

eller, där skada eller intrång är av betydenhet, ändrade bestämmelser

rörande vattenhushållningen eller förändringar i själva byggnaden.

Byggnadens ägare kan dock icke förpliktas till sådana ändringar i byggnadsbeslutet,

som skulle medföra väsentlig olägenhet för honom. Tredje

mans rätt får heller icke förnärmas.

I 27—32 §§ finns föreskrifter rörande vattenhushållningen, d. v. s. möjligheterna

att inverka på vattenståndet och vattenföringen. Om vattenmärke

utsatts för högsta och lägsta dämningshöjd eller särskilda föreskrifter

givits om vattnets framsläppande skall bestämmelserna härom

följas (27—28 §§). När såväl vattenmärke som särskilda vattenhushållningsföreskrifter

saknas åligger det byggnadens ägare att undvika allt

innehållande av vatten, varigenom annans egendom kan skadas, oavsett

om egendomen är belägen uppströms eller nedströms byggnaden (29 §).

Dämningsrätten innebär endast rättighet att höja vattenståndet, även där

det sker till skada för ovanlörliggande, men ej att innehålla vatten i vidare

män än som kan ske utan att förorsaka skada för nedanför belägna vattenverk

eller andra intressen. Särskild rättighet kan dock även förefinnas

att innehålla det tillrinnande vattnet, oavsett om det är till förfång för

dylika intressen (30 §). Ägare av byggnad i vatten och ägare av strömfall

i samma vattendrag som byggnaden kan hos vattendomstolen söka ändrade

eller nya bestämmelser om vattenhushållningen (31 §). Motsvarande

möjligheter från jordbruksintressets behov av bestämmelser för torrläggning

av mark återfinns i 7: 37—38, i fråga om allmän farled i 5: 7, allmän

flottled i 0:21 samt företag för avledande av kloakvatten och industriellt

avloppsvatten i 8: 20 och 8: 33. Det är förbjudet alt göra häftiga vatten
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

avtappningar, eftersom detta kan åstadkomma skador både högre upp och

lägre ned i vattendragen (32 §). Blir dammägare tvungen att välja mellan

att dämma högre än han har rätt till och att åsidosätta sistnämnda förbud,

bör han välja den åtgärd, som medför den minsta skadegörelsen. Det

är dock tvivelaktigt om han i sådant fall kan undgå skadeståndsskyldighet.

Vid sökande av tillstånd till företag enligt vattenlagen kan konkurrens

uppkomma med annat planerat företag, vars genomförande skulle hindra

eller utesluta verkställandet av det förra. Härom handlar 38 § andra stycket.

Förutsättningen för en avvägning är att de konkurrerande intressena

föreligger till prövning samtidigt. Skador genom förhindrande av ett i

framtiden planerat företag kan utgöra hinder för det sökta företaget endast

i den man detta skadar en lagligen bestående rättighet. Vid samtidig

prövning skall företräde ges åt det företag, som ur allmän och enskild

synpunkt kan beräknas bli till största gagn. Om möjligt skall domstolen

jämka mellan stridiga intressen, så att ettvart kan tillgodoses utan väsentligt

förfång för annat.

Enligt bestämmelserna om bygdekraft i 4: 1—4 kan ägaren av en större

vattenkraftanläggning åläggas avstå viss del av kraften för att tillgodose

kringliggande bygds behov. Vattendomstolens avgörande härom gäller i

20 år. 14:5 finns bestämmelser om ny prövning, vilka innebär att det allmänna

eller ägaren av vattenbyggnad kan påkalla ny prövning av de villkor,

under vilka byggnaden med hänsyn till allmänna intressen må bibehållas

och nyttjas. Nyprövning kan första gången påkallas 55 år efter det

byggnaden skulle ha fullbordats.

Vatlenreglering

Vattenregiering utgör en form av byggande i vatten. Då det vid vattenregleringsföretag

är vanligt att flera intressenter samverkar till gemensamt

gagn, har dessa företag utbrutils till gemensam behandling i 3 kap.,

varvid huvudvikten lagts vid de bestämmelser, som reglerar det inbördes

förhållandet mellan regleringsintressenterna. Såvitt angår förhållandet till

motstående intressen är däremot stadgandena i 2 kap. om byggande i vatten

i huvudsak tillämpliga. För att vattenreglering skall omfattas av stadgandena

i 3 kap. förutsättes, att regleringen såsom åtminstone ett av sina

ändamål har att åstadkomma bättre utnyttjande av vattenkraft.

Vattenregleringar med tvångsdelaktighet behandlas i 1—25 §§ och regleringar

utan tvångsdelaktighet i 26—28 §§.

I 2 § stadgas viss avvikelse i lindrande riktning från tillåtlighetsreglerna

i 2: 3, när med regleringsföretaget åsyftas båtnad även ur torrläggningssynpunkt.

I regleringssamfällighetens omfattning vid tvångsdelaktighet ingår enligt

3 § alla strömfall, för vilka regleringen medför båtnad, samt all den

mark, som genom företaget vinner stadigvarande torrläggning. Kretsen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

av dessa strömfall och fastigheter avgöres med för framtiden bindande

verkan av vattendomstolen, då tillstånd meddelas till företaget. Vid kostnadsfördelning

gäller i princip att varje delägare skall bidraga i mån av

den båtnad, som beredes hans mark eller strömfall.

Bestämmelser om sättet för utförande av vattenreglering upptages i 7 §.

Lagrummet innebär att man i första hand skall beakta det intresse, för

vars tillgodoseende företaget kommer till stånd. En avvägning bör dock

även ske med hänsyn till samtliga på frågan inverkande omständigheter,

såsom vattenområdets lämplighet för det ena eller andra ändamålet samt

sociala och ekonomiska faktorer. Vid jämkning mellan olika intressen

skall även beaktas att företaget ur allmän och enskild synpunkt blir till

största gagn.

Beträffande rättsverkningarna av ett lagakraftvunnet tillstånd till vattenreglering

innehåller 11 § fjärde stycket regler som med ett par avvikelser

väsentligen motsvarar tidigare berörda stadganden i 2: 22 24.

I 11 § femte stycket hänvisas i fråga om Konungens prövningsrätt till

4 kap. Enligt 4: 13 äger Konungen alltid prövningsrätt, då det gäller reglering

av avrinningen ur någon av landets sex största sjöar. Beträffande

annan vattenreglering föreligger sådan prövningsrätt för den händelse

regleringens inverkan på avrinningen är av synnerlig omfattning samt

Konungen gör förbehåll om prövning. I 4: 14—15 meddelas bestämmelser

om skyldighet för strömfallsägare att utgiva årlig regleringsavgift då båtnaden

i vattenkraftsavseende genom regleringen är av viss storlek. Avgiftens

storlek bestämmes för varje särskilt strömfall, och domstolens avgörande

gäller för 20 år i sänder. Influtna avgifter skall användas till minskande

av eller gottgörelse för skada eller olägenhet, för vilken ersättning icke blivit

bestämd av vattendomstolen, samt vidare för att tillgodose annat ändamål

beträffande den bygd, som beröres av företaget, såsom jordbrukets

främjande eller beredande av tillgång till elektrisk kraft. Enligt 4: 16 kan

ngprövning av villkoren för dylikt regleringsföretag ske efter 55 år på

samma sätt som beträffande större kraftverk.

Med 12 § inleds de stadganden om regleringssamfällighetens organisation,

som avser skötseln av regleringsintressenternas gemensamma angelägenheter

med avseende å företaget samt deras förhållande till tredje man. Av

innehållet i dessa bestämmelser må bär blott nämnas, att stadgar för samfälligheten

skall godkännas av länsstyrelsen, att Konungen enligt 16 §,

när det prövas nödigt för att tillgodose allmänt väl, äger utse en ledamot i

styrelsen för vattenregleringsföretag samt att talan mot samfällighetens beslut

kan föras efter stämning till allmän underrätt.

De härpå följande 26—28 §§ innehåller bestämmelser om vattenreglering

utan tvångsdelaktighet.

Utgöres sökandena av flera strömfallsägare eller minst en strömfalls
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år t957

ägare och minst en ägare av mark tillämpas i huvudsak stadgandena om

vattenreglering med tvångsdelaktighet. Detsamma gäller när andra intressenter

senare förenar sig med sökanden om företaget. Härom stadgas i 26 §

andra stycket och 27 §.

Begäres reglering huvudsakligen till förmån för allmän farled eller allmän

flottled eller uteslutande för torrläggning av mark tillämpas enligt

26 § tredje stycket de vanliga reglerna rörande dylika företag, d. v. s. 5,

6 och 7 kap.

För sådana vattenregleringsföretag utan tvångsdelaktighet vilka ej har

flera än två deltagare medges i 28 § möjlighet för Konungen att utse övervakare

för företaget.

Allmän farled

Om allmän farled finns bestämmelser i 5 kap.

Där Konungen enligt 3 § beslutat om inrättande av allmän farled medför

detta såsom framgår av 4 § skyldighet för sakägare att avstå eller upplåta

vatten eller annan egendom som behöver disponeras för ändamålet samt

att tåla skada eller intrång som eljest vållas av företaget.

Genom hänvisning i 5 § till olika stadganden i 2 kap. blir reglerna om

kySgan<ie i vatten i huvudsak tillämpliga även å allmän farled.

Samma regler som för inrättande av allmän farled gäller enligt 7 § vid

utvidgning eller förbättring av allmän farled, då det föreligger sannolika

skäl att allmän eller enskild rätt förnärmas därigenom, samt vid behov

av nya eller ändrade föreskrifter rörande hushållningen med vattnet till

förebyggande eller minskande av skada.

Allmän flottled

Stadganden om allmän flottled återfinns i 6 kap.

Om inrättande av allmän flottled, då för detta erfordras väsentlig ändring

av vattenförhållandena eller vissa särskilt angivna allmänna intressen är

i fara, bestämmer enligt 3 § Konungen efter framställning av vattendomstolen.

Erfordras särskilda bestämmelser om vattenhushållningen stadgas

i 4 § att jämkning såvitt möjligt skall ske mellan stridiga intressen. Den

vars rätt beröres av anläggning eller annan åtgärd för flottleds inrättande

är pliktig att mot ersättning tåla skada och intrång som vållas därigenom.

Vattendomstolen kan enligt 5 § föreskriva begränsning av flottningen

till viss tid av dygnet eller veckan med rätt för de flottande att därunder

nyttja allt det vatten, som skolat tillkomma flottningen under hela dygnet

eller veckan.

I 8 § ges såvitt gäller arbete för inrättande av allmän flottled hänvisning

till vissa bestämmelser i 2 kap. om byggande i vatten, bl. a. 8 § första

stycket, It § första stycket samt 12 och 13 §§.

Om genom anläggningar eller åtgärder för flottleden eller i följd av flott
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

ningen avsevärt men tillskyndas fisket kan de flottande enligt 9 § förpliktas

erlägga årlig avgift till fiskets bevarande i vattenområdet.

I 16 § finns en allmän regel om rättskraften av beslut om inrättande av

allmän flottled, och 17 § innehåller en bestämmelse att då vidtagen anordning

eller föreskrift om vattenhushållning visat sig otillräcklig eller

mindre tjänlig talan må föras vid vattendomstolen om sådana nya föreskrifter

som utan att oskäligt betunga flottningen må påkallas.

Torrläggning av mark

Bestämmelser om torrläggning av mark upptages i 7 kap.

I fråga om dikning gäller 1—36 §§.

Rätten att utföra dikning är i princip icke inskränkt av annan bestämmelse

än 35 §, enligt vilken regler om vattenavledning, d. v. s. senare bestämmelser

i 7 kap., skall gälla för det fall att vid avdikning av vattendränkt

mark detta kan vålla märkbar inverkan å vattenförhållandena i

vattensamling.

Det åligger emellertid enligt 3 § den dikande att avhjälpa olägenhet som

vållas av dikning å nedanförliggande mark genom dikning å denna mark

eller, om kostnaden härför skulle avsevärt överstiga det belopp, vartill olagenheten

kan skattas, att i stället ersätta skadan.

Rätt att ansluta sig till dikningsföretag föreligger såvida det är förenligt

med dikningens ändamål och hinder ej möter till följd av markens beskaffenhet

eller läge eller av att kostnaderna skulle oskäligt ökas. Den som

har båtnad av dikning är skgldig att deltaga i företaget. Darom och om

samfällighet för dikning innehåller 20—32 §§ vissa regler.

Före påbörjande av varje företag av betydenhet måste som framgår av

36 § förhandsbesked inhämtas under vilka villkor arbetet må bedrivas.

Villkor varom här är fråga kan t. ex. innefatta föreskrifter var och hur dikning

skall göras med hänsyn till vattenmängd, jordens sättning och andia

förhållanden, varom bestämmelse ges i 10: 62.

Om vattenavledning, varmed förstås sänkning eller uttappning av

sjö eller annan vattensamling, fördjupande eller annan dylik åtgärd i vattendrag

eller annan avledning av vatten, allt under förutsättning att det sker

i syfte att torrlägga mark, stadgas i 37—48 §§. Samma regler länder jämväl

till efterrättelse i fråga om åtgärd för reglering av vattnets avrinning

eller införande av nya eller ändrade bestämmelser rörande vattenhushållningen

vid befintlig byggnad i vatten, såframt åtgärden huvudsakligen

avser torrläggning och 3 kap. ej är tillämpligt.

Beträffande tillåtligheten av att ändra vattenförhållanden gäller enligt

38 § att sådan förändring icke må vidtas, med mindre nyttan därav överstiger

skada och intrång som detta medför å annan egendom. Skada och

intrång å tillgång av vattenkraft avsedd för nyttjande i anläggning som

åtminstone är under byggnad, å fiskeverk, bevattningsanstalt eller annan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

därmed jämställd byggnad för uttagande av vattenkraft skall beräknas två

gånger.

I nära överensstämmelse med stadgandena i 2:3 andra och tredje styckena

innehåller 39 § ytterligare begränsning av rätten till vattenavledning,

såvitt härigenom kan uppkomma fara för vissa uppräknade allmänna intressen

av större betydelse.

Enligt hänvisning i 41 § blir reglerna i 2 kap. huvudsakligen att tillämpa

jämväl å vattenavledningsföretag.

Vill någon utföra vattenavledning och föreligger sannolika skäl att därigenom

allmän eller enskild rätt förnärmas eller skall två eller flera med

skilda andelar taga del i företaget, skall såsom stadgas i 45 § innan arbetet

påbörjas förhandsbesked inhämtas.

Om Konungens prövningsrätt i avseende å de sex största sjöarna samt

i fråga om företag, varigenom vattenförhållandena väsentligt förändras,

gäller enligt 46 § i stort sett detsamma som stadgas i 4: 13.

Angående invallning finns stadganden i 49—55 §§. För sådant företag

gäller beträffande samordning av olika motstående intressen väsentligen

detsamma som rörande vattenavledning.

Gemensamma bestämmelser i 56—66 §§ avslutar kapitlet. För

oförutsedd skada eller intrång kan ersättningsanspråk framställas inom fem

eller i vissa fall tolv år från det företaget skulle ha fullbordats. År skada

eller intrång av betydenhet kan talan om ändrade föreskrifter föras inom

samma tid. De ändrade föreskrifterna får dock icke förnärma tredje mans

rätt eller för företaget medföra väsentlig olägenhet (57 §). För företag med

flera deltagare än två skall finnas särskild styrelse och gäller även i övrigt i

stort sett samma bestämmelser som för vattenregleringssamfälligheter (61

—66 §§).

Avloppsvatten

Avledning av avloppsvatten regleras av bestämmelserna i 8 kap. Dessa

har år 1956 i flera hänseenden skärpts i förhållande till vad som förut

gällde.

Vad angår kloakvatten skall ledning för sådant vatten enligt 3 §

inrättas så, att ändamålet må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång

och olägenhet för annan. Samma princip skall såsom stadgats i 25 §

gälla jämväl i fråga om åtgärd för att motverka förorening genom kloakvatten,

innan det utsläppes i vattendrag.

I 23 § stadgas skyldighet för den som avleder kloakvatten till vattendrag

att vidtaga de åtgärder för att motverka förorening, som kan anses påkallade

ur allmän eller enskild synpunkt. För bl. a. kloakvatten med avlopp

för vattenklosett gäller att sådant vatten ej får avledas obehandlat, om det

icke uppenbarligen kan ske utan olägenhet.

Om ändrade bestämmelser rörande vattenhushållningen som krävs för att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957 15

motverka förorening genom kloakvatten upptar 26 § ett stadgande, att

2 kap. med undantag av 3 § första stycket skall lända till efterrättelse.

För kloakvattenförorening av betydenhet skall enligt 30 § ersättning

utges, om ej olägenheten med hänsyn till ortens förhållanden skäligen bör

tålas.

Nyssberörda regel i 3 § gäller i enlighet med 31 § även industriellt

avloppsvatten.

I 32 § förbjudes avledande av industriellt avloppsvatten på sådant sätt,

att genom förorening av vattenområde ur allmän eller enskild synpunkt

uppkommer olägenhet av någon betydelse. För föroreningens förebyggande

krävs dock icke åtgärder som ej skäligen kan fordras.

Skulle fiskerinäring av större betydenhet lida väsentligt förfång eller

eljest allmänna intressen förnärmas i avsevärd mån får industriellt avloppsvatten

utsläppas endast om Konungen efter hemställan av vattendomstolen

med hänsyn till inrättningens betydelse ur allmän synpunkt finner hinder

ej möta.

Kan utsläppande av industriellt avloppsvatten antagas medföra avsevärt

men för fiske må ägaren av fabriken enligt 34 § förpliktas erlägga årlig

fiskeavgift å 50—10 000 kronor.

Konungen må enligt 37 §, där det ur naturskyddssynpunkt finnes vara

av särskild betydelse, förbjuda all förorening genom industriellt avloppsvatten.

Har inrättning anlagts innan förbud meddelats kan förorenandet

blott förbjudas såvida innehavaren icke lider oskäligt intrång.

Återstående §§ i 8 kap. innehåller gemensamma bestämmelser.

I 38 § ges Konungen möjlighet att innan fråga om åtgärder till motverkande

av vattenförorening blivit prövad förbjuda utsläpp i visst vattenområde

av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten.

En allmän rättskraflsregel med hänvisning till vissa undantag i andra

bestämmelser finns i 39 §.

I 40 § föreskrives att villkoren för utsläppande av kloakvatten eller industriellt

avloppsvatten må kunna ändras av vattendomstolen, efter det tio år

förflutit från det beslut om sådana villkor vunnit laga kraft eller när eljest

väsentligt ändrade förhållanden inträtt. Vållas betydande olägenhet genom

vattnets utsläppande, som icke förutsetts vid beslutets meddelande, må

vattendomstolen också meddela ändrade föreskrifter. Även länsstyrelsen

kan, när särskilda omständigheter föreligger, meddela föreskrifter som föranleds

därav.

I samband med ändrade föreskrifter kan enligt 41 § även meddelas ändrade

ersättningsbestämmelser beträffande skada eller intrång av förorening.

Eu i allt väsentligt överensstämmande motsvarighet till bestämmelsen i

2: 24 angående oförutsedda skador upptages i 42 §.

Om uppdelning av kostnaden för åtgärder enligt 8 kap. mellan flera samhällen

eller fastigheter då företag är gemensamt handlar 46- 47 §§.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

Gemensam styrelse skall enligt 48 § utses i fråga om företag som är

gemensamt för flera än två fastigheter. Jämväl i övrigt gäller som framgår

av 48 53 §§ för dylik samfällighet i stort sett samma föreskrifter som för

vattenregleringsföretag enligt 3 kap.

Fr. o. m. år 1957 gäller KK den 30 november 1956 om förprövning rörande

åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. Enligt denna författning

råder förbud mot anläggande av vissa slag av fabriker och inrättningar,

som släpper ut industriellt avloppsvatten, innan frågan om erforderliga

åtgärder för att motverka vattenförorening blivit prövad enligt vattenlagen.

Beträffande vissa andra slag av fabriker stadgas att de ej må

anläggas utan dessförinnan skedd anmälan hos statens vatteninspektion.

Särskilda bestämmelser gäller för ökad tillförsel av avloppsvatten från

dessa företag eller ändring av vattnets sammansättning. Även anläggande

av större kloakledning skall anmälas hos vatteninspektionen liksom också

utsläppande av avloppsvatten i vattenområde under särskilt angivna förhållanden.

Ersättningsregler

Reglerna om ersättning till enskild person är sammanfattade i 9 kap.

Efter en inledande avdelning, som upptar vissa regler om ersättningsskyldighet

i allmänhet (1—12 §§), behandlas i särskilda avdelningar ersättning

medelst kraftöverföring (13—45 §§), ersättning medelst tillhandahållande

av vatten (46 §) och ersättning i penningar (47—53 §§). Kapitlet innehåller

därutöver åtskilliga andra bestämmelser.

I 47 § fastslås som huvudregel att ersättning i penningar skall bestämmas

att utgå på en gång. Skadeersättning till följd av allmän flottled eller förorening

genom avloppsvatten får dock fastställas att utgå i årlig avgift,

när skälig anledning förekommer. Vid ersättning i årlig avgäld finns möjlighet

att, när nya förhållanden inträtt, ändra förut meddelat beslut rörande

ersättningen och sättet för dess utgående.

Enligt 48 § skall ersättningen i penningar i vissa fall beräknas till fulla

värdet och hälften därutöver. Detta gäller bl. a. ersättning för tillgodogjord

vattenkraft, för mark som avstås med äganderätt, för markskada till följd

av ändring i vattenståndsförhållanden samt för fiske och skada å fiske.

Domstolsförfarandet m. m.

Bestämmelser om domstolar och rättegång i vattenmål återfinns i 11 kap.

Av reglerna i detta kap. skall här endast redogöras för följande.

I 27 § 6 mom. lämnas vissa föreskrifter om förberedande av större vattenbgggnadsföretag.

Syftet med bestämmelserna är att möjliggöra, att planeringen

av sådana vattenkrafts- och vattenregleringsföretag, som i bety
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

dande grad ingriper i en bygds förhållanden, äger rum i samråd och samarbete

med ortsmyndigheter och representanter i övrigt för de intressen

som kan beröras. Därjämte gäller att Konungen äger meddela bestämmelser

om skyldighet för den som vill utföra företag enligt vattenlagen att vidtaga

åtgärder av detta slag.

Bestämmelser har meddelats i kungörelse den 24 april 1953 angående förberedelse

av vissa företag enligt vattenlagen. Kungörelsen avser större vattenkrafts-

och vattenregleringsföretag och föreskriver bl. a. Innan närmare

undersökningar för utrönande av ett företags verkningar må äga rum i

vattenområdet eller på angränsande mark — såvitt möjligt i god tid dessförinnan

— skall företagaren underrätta länsstyrelsen och kammarkollegiet.

Företagaren har sedermera att gå dessa myndigheter till handa med

alla de upplysningar, som erfordras för bedömande av företagets huvudsakliga

verkningar. Så snart de tekniska förutsättningarna för det planerade

företaget blivit i huvudsak klarlagda, skall tillfälle beredas kommunala

organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt, vilka har till uppgift

att bevaka av företaget berörda allmänna intressen, att framföra önskemål

och eljest överlägga med företagaren rörande den huvudsakliga planläggningen

av företaget samt frågan om vilka åtgärder till förebyggande

eller minskande av skada eller olägenhet för mera betydande allmänna

intressen som bör vidtagas. Företagaren bör såvitt möjligt inhämta upplysning

om vilka övriga större företag som förbereds eller eljest kan

antagas komma i fråga för utförande i vattendraget. Samråd bör även äga

rum med företrädarna för de till vattendraget knutna viktigare intressena

1 syfte att främja en från allmän synpunkt ändamålsenlig planering av

olika åtgärder för utnyttjande av vattendraget. Vidare skall företagaren

medverka till att erforderliga upplysningar om företaget lämnas ortsbefolkningen.

Där så befinnes lämpligt skall särskilda sammanträden för detta

ändamål anordnas gencrn länsstyrelsens försorg. — Innan kungörelsen utfärdades

gällde inga särskilda bestämmelser om förberedelse av vattenbyggnadsföretag.

Regelmässigt förberedde företagaren ett sådant praktiskt

taget på egen hand.

Enligt f>2—64 §§ skall domstol vid medgivande till ett kraftverks- eller

regleringsföretag ge noggranna bestämmelser i domen om byggnadens läge

och konstruktion, om den ersättning som skall utgå samt om de villkor i

övrigt, som må vara behövliga för tillgodoseende av allmän och enskild

rätt. Med dessa bestämmelser har åsyftats, att alla i ett vattenmål förekommande

frågor skall avgöras samtidigt och att avgörandena skall föreligga,

innan vattendomstolens medgivande att bygga i vatten tages i anspråk.

Från denna ordning har emellertid visst avsteg gjorts genom bestämmelser

om deldom i 66 §. Enligt detta lagrum må vattendomstolen, när ett

företags snara genomförande är angeläget eller eljest synnerliga skäl prövas

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 3 avd. Nr 25

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

föreligga, till särskilt avgörande upptaga frågan om företagets tillåtlighet

samt, om företaget finnes tillåtligt, medge tillstånd till erforderliga arbeten.

Vid meddelande av tillstand äger vattendomstolen vidare, om verkningarna

av företaget i visst hänseende icke kan förutses med erforderlig säkerhet,

i avbidan på erfarenhetens rön uppskjuta frågan om de föreskrifter, som i

denna del erfordras angående ersättning eller annat. Meddelas dylikt uppskov

skall vattendomstolen fastställa sådana provisoriska bestämmelser om

ersättning eller om åtgärder till skydd för skadelidande, som kan befinnas

påkallade. Avgörandet av målet i den uppskjutna delen skall äga rum så

snart ske kan.

Tidigare behandling av hithörande frågor

I ett den 5 maj 1951 till chefen för jordbruksdepartementet avgivet betänkande

angående åtgärder för åstadkommande av önskvärt samarbete

mellan fiske- och kraftintressena samt för bevarande av de svenska laxbestånden

in. m. (tryckt såsom Svenska vattenkraftföreningens publikation

423 1951:8), framhöll vandringsfiskutredningen, att landets elkraftsbehov

inom överskådlig framtid liksom hittills till allra största delen måste tillgodoses

med vattenkraft trots de skador, som därigenom kunde åsamkas

fisket. Utredningen föreslog att för varje vattendrag av betydelse för laxfisket

skulle utarbetas en plan, innehållande dels en redogörelse för

verkställda och väntade ingrepp i vattendraget, såsom överbyggnader, vattenregleringar

och vattenföroreningar, samt för verkningarna ur fiskesynpunkt

av dessa ingrepp, dels ock uppgifter om erforderliga kompensationsåtgärder

under olika utbyggnadsstadier och om beräknade kostnader

för dessa åtgärder. För att medverka vid utarbetandet av sådana älvplaner

och vid tillämpningen av dem borde enligt samma förslag skapas samarbetsorgan,

vari skulle ingå representanter för såväl fiskeintresset som kraftintresset

och de övriga intressen — exempelvis flottningen — för vilka vattendragen

utnyttjas till men för fisket.

År 1954 genomfördes vissa ändringar i vattenlagen för att bereda fisket

ökat skydd gentemot vattenkrafts-, vattenreglerings- och flottningsintressena.

Den viktigaste ändringen var att rättskraften hos beslut rörande åtgärder

till fiskets skydd begränsades. Tredje lagutskottet uttalade i sitt

utlåtande, nr 2, i anledning av propositionen om lagändring bl. a., att reglerna

i 2 kap. 3 § vattenlagen syntes vara väl avvägda och gjorde det möjligt

att vid tillståndsprövningen skäligen beakta fiskets intressen, men underströk

vikten av att sådan hänsyn verkligen också togs vid lagrummets

tillämpning. Fortsättningsvis anförde utskottet:

Vid uppskattningen av den skada byggande i vatten kan väntas förorsaka

fisket synes icke alltid tillräcklig hänsyn ha tagits till skadeverkningarna

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

på det av fiskbeståndet i vattendraget beroende kust- och havsfisket. I

detta sammanhang kan ifrågasättas, om icke på något sätt skydd borde beredas

för några laxförande vattendrag, särskilt i sådana fall, där den uttagbara

vattenkraften är av mindre betydelse för landets kraftför sörj ning i dess

helhet.

I övrigt får utskottet hänvisa till utlåtandet.

Med anledning av motioner vid samma års riksdag 1: 364, 1: 365 och

II: 17, som behandlade skydd av fiske mot olika kraftverksprojekt, främst

i Mörrumsån i Blekinge, gjorde tredje lagutskottet i sitt utlåtande, nr 34,

uttalanden som gick ut på att utskottet ansåg de motionsvis framförda önskemålen

i stort sett kunna tillgodoses inom lagstiftningens ram.

Vid samma riksdag framfördes i likalydande motionerna 1:232 och

II: 306, såvitt nu är i fråga, yrkande om att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om förslag snarast möjligt om ändring och komplettering

av vattenlagen i sådan riktning att

»b) vid utarbetandet av hushållsplaner i samband med vattenreglering eller

vattenavledning resp. invallning dessa hushållsplaner prövas med hänsyn

till vattenföringen inom hela det därav berörda nederbördsområdet,

varvid särskild hänsyn bör tagas till att starka variationer med korta tidsintervaller

undvikas;

c) vid dikning, torrläggning av mark och vattenavledning dessa bedömas

icke enbart till nyttan och skadan utan även med hänsyn till relationen mellan

nederbördsområdets storlek och där inom befintliga sjöar, som kunna

verka utjämnande på vattenföringen».

Av yttranden över motionerna må här ur tredje lagutskottets utlåtande,

nr 33, intagas följande:

Vattenöverdomstolen uttalar, att utformningen av lämpliga vattenhushållningsbestämmelser

är av grundläggande betydelse och att därvid utredning

om nederbördsområdets storlek in. in. är erforderlig, men framhåller,

att sådan utredning regelmässigt torde föreligga i mål angående

vattenreglering. Enligt vattenöverdomstolens uppfattning föreligger icke

anledning att i förevarande frågor komplettera lagstiftningen.

Kammarkollegiet finner det icke påkallat att införa något särskilt stadgande

i syfte att skärpa synemännens och vattendomstolarnas skyldighet

att vid utarbetande och prövning av regleringsbestämmelser taga hänsyn

till vattenföringen inom hela det berörda vattendraget samt anför i övrigt beträffande

motionärernas yrkande i punkten b):

Med föreslagna åtgärder avser motionärerna bland annat att motverka sådana

översvämningskatastrofer som den, vilken år 1951 inträffade vid

Emåns nedre del och som enligt motionärerna skulle ha mildrats, om tömningen

av magasinen i Emåns övre lopp uppskjutits någon vecka. Beträffande

denna översvämning vill kollegiet anmärka, att högvattnet i Emån

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

våren i fråga var exceptionellt högt och att tappningarna torde ha företagits

enligt gällande regleringsbestämmelser för att förhindra katastrofala verkningar

av högvattnet i Emådalens övre del, vilka ändock till en viss grad

inträffade. I dylika katastrofsituationer torde avvägningen endast gälla vilka

skador, som skall mildras. Att helt undvika dem, är ej möjligt.

I övrigt vill kollegiet framhålla, att variationerna i vattenföringen i ett

vattendrag minskas, i den mån långtidsregleringar genomföres, till dess

man nått fram till en utjämnad vattenföring. Målet för regleringarna sättes

dock numera till att vattenföringen genom olika långtids- och korttidsregleringar

så vitt möjligt är under kontroll, så att vattenframsläppningen, utöver

den som erfordras för tillgodoseende av motstående allmänna och enskilda

intressen, anpassas efter kraftproduktionens behov.

Kollegiet anser däremot att vad motionärerna anfört i punkten c) borde

kunna ge anledning till en förutsättningslös undersökning av vattenavledningarnas

allmänna inverkningar i olika hänseenden och yttrar vidare härom

bland annat:

Det av motionärerna påpekade behovet av samordning och gemensam

planläggning av diknings- och vattenavledningsföretag i ett vattendrag är

påtagligt.

Kollegiet håller före, att tiden nu kan vara mogen att till övervägande upptaga

frågan, om den av ålder bestående, praktiskt taget obegränsade rätten

till dikning bör fortbestå även under nuvarande förhållanden. Dikningens

och vattenavledningens återverkningar på olika allmänna intressen är

emellertid icke klarlagda och i första hand synes erforderligt att problemen

upptages till behandling i en allsidig, på vetenskapliga grunder fotad

undersökning. En sådan undersökning blir enligt sakens natur ett omfattande

och tidskrävande företag och resultaten kan ej anteciperas. Det förefaller

därför icke möjligt att för närvarande företaga en utredning om lagstiftningsåtgärder

i det av motionärerna under ifrågavarande punkt upptagna

ämnet.

Lantbruksstijrelsen förklarar sig intet ha att erinra mot bifall till de i motionerna

föreslagna åtgärderna i vad avser punkterna b och c med följande

motivering:

I viss mån torde även de tid efter annan tillkommande dikningsföretag,

varigenom vattenflödena hastigare ledes till vattensystemet i fråga, bidraga

till att vattenavbördningen vid flöden blivit större än som kunnat förutses.

Det är nämligen vid handläggningen av dylika förrättningar i regel icke möjligt

att beräkna varje särskilt dikningsföretags inflytande på avbördningen

i huvudsystemet eller att uppskatta de skador, som drabbar nedanför liggande

mark. Den samlade effekten av dylika små dikningsföretag kan dock

otvivelaktigt i vissa fall bidraga till skador på nedanför liggande mark

— skador som stundom kan bli betydande. Ur ekonomisk synpunkt

och med hänsyn till den begränsade personal, som står till huds, är det

icke heller möjligt att företaga en undersökning av eller uppgöra en generalplan

avseende alla vattenbyggnadsfrågor inom varje särskilt vattensystem.

Att vissa olägenheter genom de nu påtalade förhållandena härigenom kan

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

uppstå är emellertid med nuvarande ordning ofrånkomligt. Styrelsen har

med hänsyn till vad nu anförts intet att erinra mot att en utredning rörande

åtgärder till förebyggande av dylika skador kommer till stånd.

Svenska vattenkraftföreningen, som icke finner anledning att avgiva yttrande

beträffande punkten c, anser att, då vattenlagen redan nu innehåller

sådana bestämmelser om vattenhushållning att motionärernas önskemål

i fråga om punkten b kan tillgodoses och vattendomstolen har möjlighet

att meddela särskilda, mera detaljerade föreskrifter, någon lagändring i

ifrågavarande hänseende icke är erforderlig.

Svenska naturskyddsföreningen är däremot positivt inställd till motionärernas

förslag i förevarande båda punkter. Föreningen uttalar till en början

följande allmänna synpunkter:

Föreningen delar den uppfattningen, att vattenfrågorna bör bli föremål

för en bättre samordning inom nederbördsområdena och underkastade en

verklig planering ur hela bygdens synpunkt enligt de principer som gäller

för region- och generalplaners upprättande. En sådan omläggning är emellertid

mycket ingripande och det kan måhända vara ovisst om ett nytt organ

för ändamålet skulle komma att ge ett bättre skydd mot olyckliga åtgärder

än den nuvarande domstolsprövningen erbjuder. Det måste dock

fastslås, att det i Sverige tillämpade systemet, enligt vilket det allmännas

organ får finna sig i att successivt pröva olika företagares ansökningar utan

att kunna nämnvärt påverka ordningsföljden eller företrädet mellan olika

intressen, är föråldrat.

Även om en verklig planläggning av vad som ur alla synpunkter bör anses

tillåtligt och lämpligt för ett nederbördsområde icke från början ägt

rum, är det av ett betydande intresse att — såsom motionärerna antyder — en

gemensam förvaltning kommer till stånd för varje nederbördsområde

eller lämplig del därav. I längden kan de olika intressenterna på många håll

icke samsas utan en styrelse som har överblick av det hela och kan ge direktiv

åt olika håll. Även en sådan mera begränsad samordning kräver avsevärda

modifikationer i gällande bestämmelser och beslut. Självfallet är det

också av stor betydelse, att intressenterna icke utsättes för godtycklig behandling.

Utskottet uttalade i sitt berörda utlåtande för egen del följande:

I samband med att tillstånd meddelas till byggande i vatten eller till vattenreglering

fastställer vattendomstolen regelmässigt föreskrifter om hushållningen

med vattnet. Därvid har domstolen givetvis att beakta alla verkningar

av bestämmelserna såväl uppströms som nedströms anläggningarna.

Något behov att ändra eller komplettera den vid denna bedömning tillämpliga

lagstiftningen synes icke föreligga.

Efter att ha berört remissyttrandena och vandringsfiskutredningens förslag

om älvplaner för fisket fortsatte utskottet:

Enligt vad utskottet under hand erfarit har även vattenvårdskoinmittén,

som tillsattes 1953 för att verkställa utredning angående åtgärder till motverkande

av vattenföroreningar, i enlighet med sina direktiv till övervägande

upptagit frågan om bildande av sammanslutningar, vilka skulle ha till upp
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

gift att beträffande visst vattendrag eller vattenområde planlägga, samordna

och utföra åtgärder för rening. Då det sålunda ur skilda synpunkter

visat sig föreligga behov av samordnande organ för vattendrag, vilka utnyttjas

för olika ändamål, vore det enligt utskottets mening önskvärt, att

vattenvårdskommittén under sitt fortsatta arbete undersökte möjligheterna

att skapa organ med de vidgade uppgifter, som ovan antytts. Detta synes så

mycket naturligare som nära nog varje vattenbyggnads- eller torrläggningsföretag

torde ha betydelse för samtliga till berörda vattendrag knutna intressen.

För att dessa organ skall kunna fullgöra sin uppgift med avseende å

planering av torrläggningsföretagen torde emellertid — såsom kammarkollegiet

anfört i yttrande över motionerna — sådana företags återverkningar

i skilda hänseenden böra klarläggas genom en allsidig, på vetenskapliga

grunder fotad undersökning. Utskottet vill därför för närvarande i fråga om

motionärernas nu avhandlade yrkanden begränsa sig till att förorda att en

sådan undersökning kommer till stånd.

I samband med vissa år 1956 genomförda skärpningar av reglerna i 8 kap.

vattenlagen om de förutsättningar, under vilka avloppsvatten får utsläppas

i vattenområde, anförde tredje lagutskottet i utlåtande nr 27 bl. a.:

Utskottet vill understryka, att det är av vikt, att redan i samband med

tillsynsorganisationens utformning riktlinjerna för vattenvårdens bedrivande

i fortsättningen klargöres. Det må i detta sammanhang framhållas,

att det icke torde vara möjligt att skydda alla sjöar och andra vattendrag

så, att deras vatten på en och samma gång kan användas för ytvattentäkt,

bad och fiske o. s. v. Det är därför nödvändigt, att verksamheten inriktas

på en planmässig inventering på lång sikt av samtliga ytvattentillgångar,

varigenom dessa på ett förnuftigt sätt kan uppdelas för användning för olika

ändamål.

Den planmässighet inom vattenvården, som sålunda bör eftersträvas,

kommer synbarligen att i viss utsträckning kunna tillgodoses inom ramen

för de vattenvårdsförbund beträffande vilkas utformning vattenvårdskommittén

för närvarande är verksam. Utskottet har tidigare i annat sammanhang

uttalat sig för sådana samordnande organ för vattendrag, som skall

utnyttjas för olika ändamål. Det torde icke vara uteslutet, att vattenlagens

i viss mån otidsenliga bestämmelser i samband med denna frågas övervägande

kommer att visa sig vara i behov av en viss översyn till åstadkommande

av bättre skydd för exempelvis vattentäkter, friluftsbad, turistnäringen

och andra allmänna intressen av liknande slag.

Frågan om »flodförvaltningar» har upptagits till diskussion i ett av fiskeristgrelsen

avgivet betänkande om fiskeområde (SOU 1956: 17 s. 77—80).

Sedan i betänkandet bl. a. konstaterats att det för genomförande av en enhetlig

administration av både fiske och fiskevård i ett helt flodsystem bestämmande

organet knappast kunde väljas av delägarna själva utan borde

utses av myndighet, anfördes bl. a. följande:

Därjämte lär det svårligen kunna undvikas att man vid övervägande av

frågan om flodförvaltning får taga ställning även till andra spörsmål förbundna

med utnyttjandet av ett vattendrag, t. ex. sjöregleringar, kraftverksbyggen,

vattenavledningar, flottning, föroreningar etc. Härmed har styrelsen

s. 23 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

23

icke tagit ståndpunkt till frågan, huruvida det engelska systemet med en typ

av flodförvaltningar (river boards) som ha att utföra en mångfald skiftande

uppgifter, ej endast på fiskets och fiskevårdens område, kan passa för

svenska förhållanden.

Fiskeristyrelsen slutade med att hemställa, att frågan om »flodförvaltningar»

och därmed sammanhängande problem måtte utredas i särskild

ordning.

Betänkandet, som varit föremål för remissbehandling, har i denna del rönt

instämmande från flera håll, hl. a. kammarkollegiet.

Norrländska vattenkraftutredningen har i ett den 25 september 1957 till

chefen för kommunikationsdepartementet avgivet betänkande angående

norrländska vattenkraftfrågor behandlat flera av de framställningar om

ändringar i vattenlagen, som under senare år framförts motionsvis i riksdagen

eller annorledes, bl. a. beträffande reglerna för tillståndsprövning,

möjligheterna för allmän bygdekompensation och grunderna för ersättning

enligt vattenlagen. Sammanfattningsvis uttalar utredningen efter att ha

förklarat att atomkraften näppeligen kan få någon väsentlig betydelse för

Sveriges kraftförsörjning under de närmaste tio åren bl. a. följande angående

behovet av en jämkning av tillåtlighetsreglerna i 2 kap. 3 § vattenlagen

:

Nuvarande regler i 2 kap. 3 § vattenlagen om prövning av företags tillåtlighet

böra ändras så, att prövningen kan ske allsidigare än vad för närvarande

är fallet. Enligt paragrafens första stycke skall varje företag —

eventuellt del av företag — bedömas för sig. Utredningen anser, att man

vid prövning av ett ifrågasatt företags tillåtlighet bör söka bedöma den

nytta, som med hänsyn till rådande utbyggnadsläge i vattendraget kan väntas

uppstå. Skulle vid tiden för denna prövning hos domstolen föreligga

ansökningar, avseende andra utbyggnadsföretag inom samma vattensystem,

bör domstolen kunna taga hänsyn även till dessa. Samtliga företag må då

betraktas som en enhet. Planerade företag, om vilka ansökningar ännu icke

ingivits till domstolen, böra däremot regelmässigt ej medräknas. Skulle en

sökande likväl påfordra, att avseende måtte fästas jämväl vid dylika företag,

bör detta icke ske, med mindre sökanden framlagt närmare utredning

rörande dessa.

Skyddsbestämmelserna i andra stycket av 2 kap. 3 § böra utvidgas att

omfatta dels de trevnads- och skönhetsvärden, som naturen kan erbjuda,

dels de indirekta, måhända framför allt ekonomiska, verkningar för en

bygd och dess invånare, som ett utbyggnadsföretag kan medföra. I enlighet

härmed förordas vissa ändringar av nuvarande lagtext av innebörd alt

sådant hinder, varom stadgas i lagrummet, skall anses föreligga, därest ett

utbyggnadsföretag skulle medföra, att befolkningen finge sina levnadsförhållanden

väsentligt försämrade eller att betydande förlust för landskapsbilden

eller med hänsyn till naturskyddet i övrigt vore att befara.

I dagens försörjningsläge, som kännetecknas av en hotande kraftbrist,

kan det vid prövning av frågor om större företags tillåtlighet inte längre

vara huvuduppgiften alt göra eu avvägning mellan enskilda intressen. Det

gäller fastmer att bedöma, huruvida det ifrågasatta företaget är av synner
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

lig vikt för kraftförsörjningen. Om så befinnes vara fallet, bör företaget ej

uppehållas av alltför omständliga utredningar och beräkningar rörande dess

nytto- och skadeverkningar. Till 2 kap. 3 § bör fogas ett nytt stycke med

det innehållet, att domstol oberoende av föreskrifterna i första stycket må

lämna tillstånd till utbyggnad av strömfall eller genomförande av vattenreglering,

om företaget prövas vara av synnerlig vikt för kraftförsörjningen

samt om de därmed förenade fördelarna kunna anses i väsentlig grad överstiga

uppkommande nackdelar. Försåvitt emellertid bestämmelserna i nuvarande

andra stycket skulle befinnas medföra hinder mot ett dylikt företag,

bör domstolen vara skyldig att underställa frågan om företagets tillåtlighet

Konungens prövning.

Vidare förordas bl. a. att huvudpunkterna i fråga om kommande vattenhushållning

skall fastställas redan i tillståndsdomen, att regleringsavgifterna

skall höjas och omfatta även korttidsregleringar samt avgiftsperioden

förkortas till tio år, att sådana avgiftsmedel bör kunna utgå även till andra

av ett regleringsföretag berörda trakter än området vid magasinet, att ersättning

till sakägare skall kunna utgå jämväl i form av mark, att vattenlagen

bör kompletteras med en bestämmelse av innehåll att skadeförebyggande

åtgärder bör utföras av sökanden, där så enligt domstolens beprövande

skäligen kan ske, samt att det för åstadkommande av en mera tillfredsställande

prövning av tillståndsfrågor bör tillkomma en särskild myndighet,

gemensam för hela landet, förslagsvis en ny avdelning av vattenöverdomstolen

sammansatt av sex personer, varav två jurister, två ingenjörer,

en företrädare för naturvård och andra icke-ekonomiska intressen samt en

expert på Sveriges energiförsörjning, att handlägga alla frågor om tillstånd

till större vattenregleringar och kraftverk.

Yttranden

Behovet av lagstiftning

Kammarkollegiet ifrågasätter om en utredning är behövlig för det uppgivna

syftet att undersöka vilka lagstiftningsåtgärder som blir erforderliga

för genomförande av en eventuell regleringsplan och redogör i allra största

korthet för de möjligheter som f. n. är för handen. Emellertid anför kollegiet

fortsättningsvis:

Enligt kollegiets uppfattning skulle åtskilligt stå att vinna genom en

samordning av förekommande regleringar och dämningar i ån i gemensamt

intresse. Detta skulle förutsätta att ett regleringsföretag bildades. Vattenlagen

erbjuder under vissa förutsättningar möjligheten att bilda en regleringsförening

mellan dem som ha nytta av och som böra gemensamt bekosta

en vattenreglering. Denna möjlighet har utnyttjats och har varit en förutsättning

för sjöregleringarna i många av de stora nordsvenska vattendragen.

Något motsvarande kan knappast väntas i fråga om vattendrag av Ernåns

typ. Kollegiet har därför varit inne på tanken att det kunde i vissa fall vara

önskvärt att ha tillgång till lagbestämmelser, som tilläte ett statligt initiativ

till bildande av en regleringsgemenskap samt en vattendragsadministration,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

som kunde genomföra och övervaka ett rationellt utnyttjande av vattentillgången

i ett vattensystem. En vattendragsadministration bör i princip bekostas

av intressenterna men man kan naturligtvis tänka sig fall, då statsbidrag

kunna anses skäliga och rimliga för lösande av uppgifter av allmänt

intresse.

Vattenfallsstyrelsen uttalar att samordningsspörsmålen brukat kunna

lösas genom samarbete på frivillighetens väg (t. ex. i form av älvkommittéer)

samt att i den mån lösningar icke kan åvägabringas på sådan väg

möjligheten står öppen att hos vattendomstol begära ändrad vattenhushållning.

Styrelsen anför även att en omarbetning av vattenlagen i den av motionären

angivna omfattningen skulle innebära ett gigantiskt lagstiftningsarbete.

Lantbruksnämnden i Jönköpings län anför i yttrande, som fogats till

länsstyrelsens remissvar, att mycket talar för att i vattenlagen borde inrymmas

någon sorts bestämmelse om »generalplanering» för våra vattendrag.

Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller, att det i regel ej torde vara möjligt

att på frivillighetens väg samordna skilda intressen för att åstadkomma

åtgärder till skydd för vattendragen, samt ifrågasätter, om ej tiden nu är

mogen att lagstiftningsvägen få fram organ vilka har till uppgift att avgöra

alla de frågor, som uppkommer rörande ett vattendrags användning, i stort

sett efter förebild av de engelska flodstyrelserna (river boards).

Distriktsingenjören för vatten och avlopp i Kalmar län anför i ett till

länsstyrelsens remissvar fogat yttrande, att vissa regleringsåtgärder såsom

s. k. O-reglering samt sjösänkningar, dikningar och torrläggningsföretag

kan medföra menliga föroreningssymptom, utan att detta beaktas vid båtnadsberäkningar,

och att en viss precisering i gällande lag kan bli erforderlig

för att komma till rätta härmed.

Lunds universitets limnologiska institution förklarar sig dela motionärens

uppfattning om behovet av en fullständig omarbetning av vattenlagen,

vilken ur vattenvårdens synpunkt blivit otidsenlig.

Svenska naturskyddsföreningen instämmer i motionärens önskemål om

en reform av vattenlagstiftningen och erinrar om ett i maj 1955 till justitieministern

överlämnat förslag om ändringar av vattenlagen. Vidare understryker

föreningen att det är ett oeftergivligt krav, att utnyttjandet av

naturtillgångarna sker efter ett allsidigt bedömande med beaktande av såväl

ekonomiska som sociala, kulturella och estetiska faktorer. Föreningen fortsätter:
I

det förslag som föreningen ingivit anfördes beträffande förfarandet i

stort att för hela landet borde ske en översiktlig bedömning av vad som bör

reserveras med hänsyn till turistnäringen och allmänna intressen. Det påpekades

särskilt, att naturvetenskapen har behov av att ett antal vattendrag

och sjöar bevaras i ursprungligt skick för forskningsändamål. Föreningen

föreslog, att varje nederbördsområde borde, där ännu finnes något att göra,

underställas vederbörande länsstyrelse.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

Behovet av en provinventering

Kammarkollegiet avstyrker bifall till motionen och anför:

Sammanfattningsvis får kollegiet uttala att mot motionärens förslag talar

att tillgängliga vetenskapliga och tekniska resurser för närvarande äro hårt

anlitade för mera angelägna arbetsuppgifter, att upprättande av en plan

för Emån, ehuru av värde för intressenterna, icke kan motiveras av dess

nytta för ett eventuellt lagstiftningsarbete samt slutligen att initiativet till

och kostnaderna för en regleringsplan för Emån i första hand höra åvila

intressenterna själva, låt vara att statsbidrag i någon omfattning kunna

bliva motiverade.

Kommerskollegium, som bifogat ett yttrande av Smålands och Blekinge

handelskammare vari föreslås att vattenvårdskommitténs blivande synpunkter

först bör avvaktas, anser det synnerligen värdefullt att få spörsmålen

i motionen närmare belysta men ifrågasätter om utredningen bör

veikställas nu. Även länsstyrelsen i Jönköpings län finner vattenvårdskommitténs

förslag böra avvaktas.

Vattenfallsstyrelsen framhåller att värdet av den ifrågasatta provinventeringen

icke bör överskattas.

I övrigt ger de till utskottet inkomna yttrandena uttryck för en positiv

inställning till förslaget om en provinventering i det av motionärerna angivna

syftet.

Sättet för utredningens utförande

Fiskeristyrelsen tillstyrker en utredning inom Emåns nederbördsområde

eller inom annat lämpligt flodsystem.

Jönköpings läns hushållningssällskap tillstyrker bifall till en fullständig

och allsidig utredning med anlitande av tekniskt, kemiskt och fiskeribiologiskt

kunniga personer. På samma linje går skogsvårdsstyrelsen i länet,

Kalmar läns norra och södra hushållningssällskap samt Svenska naturskyddsföreningen,

vilken föreslår att en utredningsman förordnas att med

biträde av experter utföra utredningen, som måste ske skyndsamt och så

allsidigt som möjligt.

Länsstyrelsen i Kalmar län anser i likhet med distriktsingenjören för

vatten och avlopp i länet, att utredningen bör göras av vattenvårdskommittén,

och ansluter sig till att undersökningen utföres beträffande Emån, som

ger ett typexempel på mångskiftande problem. Däremot understryker statens

lantbruksingenjör i samma län, att inventeringen bör utföras som en

påbyggnad till redan gjorda utredningar och icke bör handhas av vattenvårdskommittén.

Lantbruksnämnden i Jönköpings län är tveksam om just Emån, där förhållandena

är särskilt komplicerade, bör väljas eller om kanske icke hellre

ett mindre svårbemästrat vattendrag borde föredras. Nämnden ifrågasätter

huruvida ej en eventuell utredning borde uppdras åt t. ex. vattenfallsstyrelsen

i samråd med lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen och fiskeristyrelsen.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

Lunds universitets limnologiska institution förklarar sig icke ha något

att erinra mot att Emån, som representerar ett vattendragssystem av den

relativt näringsfattiga typen (regional-limnologiskt sett kalcium-kvävefosfor-fattigt

område), väljes men anser det minst lika betydelsefullt att

åtminstone en representant för vattendragssystem inom ett landområde av

den näringsrika typen kommer i fråga.

Utskottet

Motionen syftar till att få till stånd en provinventering av något nederbördsområde

för att därigenom uppnå en ingående kännedom om alla de

faktorer, som måste beaktas vid bedömande av hur vattnet i ett vattendi ag

bör utnyttjas. Motionären hemställer att den avsedda undersökningen utföres

beträffande Emån, eftersom dess nederbördsområde erbjuder en provkarta

på en mångfald vattenproblem. Det är emellertid även motionärens

syfte att den kunskap, som vinnes genom en ökad kännedom om vattenproblemen,

skall kunna läggas till grund för lagstiftningsåtgärder om en

bättre samordning mellan olika intressen vid planering och prövning a\

vattenliushållningsärenden.

Frågan om hur en rättvis och ändamålsenlig samordning mellan skilda

vattenintressen bäst skall ernås är givetvis av den allra största betydelse.

Det är också uppenbart att de lösningar på samordningsproblemen, som

1918 års vattenlag och därtill anslutande författningar bjuder, icke kan anses

slutgiltiga utan behöver överses tid efter annan för att bringas i överensstämmelse

med de av samhället eljest godtagna värderingarna av olika betydelsefulla

intressen. Vattenlagen har visserligen sedan den trädde i kraft

ändrats några gånger, t. ex. år 1954, då fisket i samordningshänseende fick

en bättre ställning, och år 1956, då reglerna om vattenvård i 8 kap. skärptes,

men i stort sett ger vattenlagen alltjämt uttryck för de intresseavvägningar,

som låg till grund vid dess tillkomst.

Vad som då främst trädde i förgrunden var behovet av att vattenkraften

som energikälla tillvaratogs på ett ändamålsenligt sätt, och detta har även

satt sin tydliga prägel på vattenlagens innehåll. I motionen uttalas att vattnets

betydelse som energikälla passerat kulmen. Utskottet anser sig icke ha

anledning att taga ställning till huruvida så är förhållandet men vill for sm

del framhålla att, ehuru atomkraften med visshet inom en nära framtid

kommer att väsentligt underlätta möjligheterna till försörjning med elkraft,

man dock i detta avseende alltjämt befinner sig i begynnelsestadiet. Ännu

har vi icke kommit dithän, att det finns anledning att genom ändring av vattenlagen

väsentligt begränsa vattenkraftsutbyggandet till förmån för andra

intressen.

Flera remissinstanser bar i förevarande ärende liksom i tidigare liknande

sammanhang hävdat, att vattenlagen redan nu innehåller sådana be
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

stämmelser om vattenhushållning, att önskemålet, att hushållsplaner skall

prövas med hänsyn till vattenföringen inom hela det berörda nederbördsområdet,

kan tillgodoses. I princip förhåller det sig även så att det ankommer

på vattendomstolen att beakta alla verkningar av hushållningsbestämmelserna

såväl uppströms- som nedströms anläggningen.

Å andra sidan synes bland dem som teoretiskt och praktiskt sysslar med

dessa frågor föreligga en ganska stark opinion för att härmed sammanhörande

lagstiftningsspörsmål behöver utredas. Svenska naturskyddsföreningen

har sålunda i framställning till chefen för justitiedepartementet år

1955 föreslagit åtskilliga ändringar i vattenlagen, främst för att tillgodose

naturvålden men även för att gynna andra intressen av ideell art samt sådana

ekonomiska och sociala intressen som exempelvis turistnäringens behov

och samhällets önskemål att i en bygd bibehålla en bofast befolkning.

Enär möjlighet till en mera radikal omläggning av vattenlagstiftningen ej

ansetts föreligga, har föreningen nöjt sig med att blott föreslå viss påbyggnad

av den nuvarande lagstiftningen. Föreningen har därvid särskilt starkt understrukit

vikten av att vattenlagen utformas så att den i högre grad än som

nu är fallet medger en översiktlig planering för ett helt vattendrag. Bl. a.

har föreslagits att 2 kap. 3 § vattenlagen skall tjllföras ett stadgande om att

vid bedömande av allmänna olägenheter hänsyn i görlig mån skall tas jämväl

till vad andra företag inom samma och närliggande nederbördsområden

förorsakat eller kan komma att förorsaka.

Även Norrländska vattenkraftutredningen har i ett nyligen avgivet betänkande

framfört åtskilliga synpunkter på en reform av vattenlagen; i sak

överensstämmer dessa delvis med Svenska naturskyddsföreningens. Utredningen

framhåller bl. a. att man vid prövning av ett ifrågasatt företags tilllåtlighet

enligt 2 kap. 3 § första stycket vattenlagen bör söka bedöma den

nytta, som med hänsyn till rådande utbyggnadsläge i vattendraget kan väntas

uppstå. Den syftar därmed till en ändring i det nuvarande förhållandet att,

om ett kraftverk skall byggas, samtidigt som en uppströms belägen sjö

regleras för att förbättra vattentillgången vid kraftverket, tillåtligheten av

\aitdera

plettering av bestämmelserna i paragrafens andra stycke dels till skydd för

de trevnads- och skönhetsvärden naturen kan erbjuda, dels för att ge bygden

och dess innevånare säkerhet mot de ogynnsamma verkningar ett utbyggnadsföretag

kan medföra. Till gagn för en hela landet gällande översiktlig

planering bör enligt utredningens mening vattenöverdomstolen tillföras en

särskild avdelning med främsta uppgift att handlägga alla frågor om tillstånd

till större vattenregleringar och kraftverk. Avdelningen skulle ha en

särskild företrädare för naturvård och andra icke-ekonomiska intressen

samt en expert på Sveriges energiförsörjning.

Svenska naturskyddsföreningens framställning har remissbehandlats och

är efter viss kompletterande utredning under övervägande inom justitie
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

departementet. Norrländska vattenkraftutredningens betänkande är f. n.

föremål för remissbehandling. Utskottet anser sig ha grundad anledning

att hoppas på att vattenlagen kommer att överses i de avsnitt dessa förslag

behandlar. Fråga är emellertid om det icke vid en dylik översyn kan komma

att visa sig önskvärt, att jämväl vattenhushållningens problem i stort tages

i betraktande, eventuellt i särskild utredning.

I ett år 1954 av riksdagen godkänt utlåtande, nr 33, över motionerna I: 232

och II: 306, uttalade utskottet — med anledning av att i flera remissyttranden

påpekats behovet av en samordning och gemensam planläggning i fråga om

samtliga till visst vattensystem knutna intressen — i sin motivering att det

vore önskvärt att undersöka möjligheterna att skapa ett organ härför. Utskottet

utgick då från att vattenvårdskommittén, som enligt sina direktiv

sysslade med frågan om bildande av sammanslutningar med uppgift att beträffande

visst vattendrag eller vattenområde samordna åtgärder för rening,

vid detta arbete kunde uppta även förevarande spörsmål. Då emellertid

nämnda kommitté endast har att behandla vattenvårdens kvalitativa sida,

synes det utskottet ligga närmare till hands, att när en utredning finnes

böra ske om erforderliga ändringar i hithörande delar av vattenlagen denna

i samband med sina allmänna överväganden behandlar frågan om behovet

av särskilda vattenhushållningsförbund eller »flodförvaltningar» och möjligheterna

att åstadkomma arbetsdugliga dylika samarbetsorgan i detta syfte.

Utskottet kan i anslutning till det nu sagda icke underlåta att peka på

en av de svårigheter, som otvivelaktigt möter, att praktiskt genomföra gemensamma

vattenhushållningsplaner. Det mahända största hindret härvidlag är

att beträffande de flesta av landets större vattensystem redan meddelats så

många lagakraftvunna avgöranden, som bl. a. nära berör vattenhushållningen,

att utrymmet för en samordnad planering för framtiden kan förefalla

ringa. Det finns å andra sidan åtskilliga undantag från den rättskraftsverkan,

som eljest tillkommer dessa avgöranden, t. ex. vid oförutsedda skador

(2:24 in. fl.), omprövning av beslut angående anordningar och föreskrifter

till skydd för fisket och om fiskeavgift (2:8 och 10), nyprövning (4:5

och 16 m. fl.), regleringsavgifter (4: 14), ersättningsbeslut enligt 9 kap.

o. s. v. Dessa undantag är dock icke så omfattande att de annat än i begränsad

utsträckning medger dispositionsfrihet i en del avseenden.

Fastän det alltså i stort sett är så att undersökningar angående olika

företag måste prövas successivt utan att företrädet mellan skilda intressen

tillräckligt kan påverkas, synes det ändå vara av stor betydelse att en

gemensam förvaltning upprättas för varje vattensystem för sig. Även cn

sådan mera begränsad samordning torde kräva ändringar av gällande bestämmelser

i åtskilliga hänseenden. Fn vinning skulle t. ex. därvid vara

om domstolen finge möjlighet att mera än nu beakta framtida behov

för andra intressen än de vid domstolsprövningen aktuella och göra förbehåll

för ändrade förhållanden.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

När det gäller aktuella lagstiftningsbehov som berör den i motionen

väckta frågan vill utskottet jämväl ifrågasätta, huruvida icke reglerna om

dikning bör granskas ur den synpunkten, att varje särskilt dikningsföretag

för sig väl icke har så stor betydelse, men att den samlade effekten av

många små dikningar kan få avsevärda verkningar genom alltför stora

växlingar i vattenföringen. — I sitt förut berörda utlåtande (nr 33 år 1954)

anförde utskottet bl. a., att för att samarbetsorganen skulle kunna fullgöra

sin uppgift med avseende på planering av torrläggningsföretag sådana företags

återverkningar i skilda hänseenden borde klarläggas genom en allsidig

och på vetenskapliga grunder fotad undersökning. Enligt utskottets

hemställan beslöt sedan riksdagen i skrivelse (nr 370) till Kungl. Maj:t

att anhålla om en dylik undersökning. Då den begärda undersökningen

annu ej påbörjats, finns enligt utskottets mening skäl att i anledning av

förevarande motion överväga om icke det av riksdagen framförda önskemålet

bör vidgas att avse en vetenskaplig undersökning av alla de problem,

som berörts i den nu föreliggande motionen.

Som utskottet i det föregående utvecklat föreligger en rätt allmän uppfattning

om behovet av vissa lagstiftningsåtgärder i syfte att möjliggöra en

avvägning eller samordning av de till ett vattensystem knutna intressena.

Oavsett huruvida en utredning som finner sig ha anledning att ge sig in

på dessa frågor nu kommer till stånd, anser utskottet att det för varje

framtida övervägande om lagstiftning rörande samordning eller avvägning

mellan skilda intressen i våra vattendrag måste vara av synnerligen stor

betydelse att äga tillgång till ett vetenskapligt grundat undersökningsmaterial

icke allenast om torrläggningens inverkan utan om följderna för vattenhushållningen

i ett nederbördsområde av alla de åtgärder med vattnet

som praktiskt kan komma i fråga.

Mot tanken på den av motionären föreslagna undersökningen har kammarkollegiet

anmärkt, att tillgängliga vetenskapliga och tekniska resurser

f. n. är hårt anlitade för mera angelägna arbetsuppgifter. Utskottet anser

emellertid värdet av en dylik undersökning vara så stort, att behövliga

personella och ekonomiska resurser torde böra frigöras för ändamålet.

Utskottet kan här endast antyda några av alla de spörsmål, som på detta

sätt skulle kunna bli närmare belysta.

Som förut nämnts har någon systematisk undersökning icke utförts angående

den sammanlagda verkan på vattenavrinning, vattenståndsvariation,

grundvattenförhållanden in. m. av en mångfald smärre dikningsföretag.

Betydelsen av utjämnande reservoarer är t. ex. i detta sammanhang av

stort intresse. Inflytandet av ändringar i de hydrologiska förhållandena

på skogsproduktionen, på näringstillgången för växtligheten och i vissa

fall på jordflykten bör undersökas. Verkan av torrläggningsföretag bör vidare

prövas även med hänsyn till exempelvis att en förändrad avrinning

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 är 1957

kan fördärva möjligheterna för ett samhälle att ordna sin vattenförsörjning

eller sin badfråga eller att använda ett vattendrag som recipient för

avloppsvatten. Jämväl naturskyddssynpunkter, t. ex. betydelsen för fågellivet,

samt allmänna trevnadsvärden bör beaktas. Icke heller möjligheten

av eventuella återverkningar på klimatförhållandena bör lämnas åsido.

Vattenregleringars inverkan på olika intressen synes vara värt en ingående

utredning. Sådana frågor prövas visserligen i de flesta större vattenmål,

varför en rik erfarenhet torde ha vunnits på området. Undersökningen

bör emellertid i detta fall avse ett helt vattensystem och kan därför väntas

ge ytterligare kunskapsmaterial av stort värde. Det finns åtskilliga möjligheter

till intressemotsättningar som här bör övervägas. Jordbrukare vid

nedre delen av ett vattendrag kan önska förebygga översvämningar genom

att vattnet innehålles vid åns övre lopp, medan jordbrukarna längs övre

delen önskar att det överflödiga vattnet genast skall släppas ned. Om större

flöden vid rik nederbörd skall kunna uppsamlas i regleringsmagasinen

torde det mest överensstämma med jordbrukarnas önskemål, att dessa är

så tömda som möjligt eller är så stora, att de ändå kan mottaga tlödena

utan alltför avsevärda skadeverkningar kring magasinen. Kraftverken har

däremot intresse av en sådan hushållning med vattnet, att det finns vattenreserver

i magasinen och att över huvud taget vattenföringen anpassas

efter kraftbehovet. Detta kan i sin tur komma i motsättning till sådana

intressen som flottning, vattenhygien, fiske, behov under torrperioder av

vatten för konstbevattning o. s. v. Spörsmålet huruvida bättre vattenhushållning

kan ernås genom ytterligare sjöreglering eller ändrade tappningsbestämmelser

bör prövas. Möjligheten att förebygga översvämningar genom

invallningsföretag torde böra beaktas under samtidigt hänsynstagande till

hur detta i sin tur påverkar vattenframrinningen.

Vid sidan härav behövs en limnologisk fältundersökning för att skapa en

säkrare grund för bedömande av hur olika grad av vattenförorening påverkar

fisket samt av verkan av skilda slag av föroreningshärdar tillsammans

eller var för sig på vattnets beskaffenhet. En rättvis bedömning av de

olägenheter, som uppkommer genom förorening med industriellt avloppsvatten,

kan därvid sällan grundas på en beräkning av personekvivalenter

utan måste i stället ta hänsyn till en rad faktorer, som påverkar såväl vattnets

beskaffenhet ur hygienisk synpunkt som den fortsatta utvecklingen av

recipientens biologi. Likaväl som avloppsvatten från slakteri i vissa fall

kan vara vådligare hygieniskt sett än t. o. m. kloakvatten, kan avloppsvatten

från t. ex. fabrik — om än aldrig så estetiskt frånstötande — vara

hygieniskt mindre skadligt än vatten från kloakutsläpp. Vattenståndsreglerings-,

torrläggnings- och sjösänkningsföretags samt andra liknande ingrepps

verkan på föroreningsläget hos olika vattendrag bör prövas. Vidare

torde värdet av de olika åtgärder, som kan komma i fråga i syfte att för
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

bättra de recipierande vattendragens självreningsförmåga och beskaffenhet

i öviigt, böra undersökas. Därvid bör man om möjligt söka vinna kunskap

om de biologiska betingelserna för att ytvatten skall kunna mottaga avloppsvatten

av olika slag utan att det därigenom blir olämpligt ur vattenhygienisk

eller annan synpunkt. Undersökningen torde också böra inriktas

På en inventering av alla ifrågakommande ytvattentillgångar inom undersökningsområdet

för att ge möjlighet att överblicka hur dessa lämpligen

skall kunna uppdelas för olika ändamål.

Vad gäller fisket röner detta inflytande av en hel del olika omständigheter

såsom vattenföringens storlek och variationer, vattenförorening, vattenöverbyggnader

m. m. Även här är det särskilt betydelsefullt att få klarlagt

icke blott hur enskilda sådana omständigheter inverkar utan framför

allt den samlade effekten av dessa. I sammanhanget bör den viktiga frågan

om följderna av ändrade livsvillkor för fisken i ett vattendrag för tillgången

på vandringsfisk i havet icke förbigås.

De problemställningar utskottet lämnat exempel på utgör givetvis icke

på långt när en fullständig förteckning över allt som vid den avsedda

undersökningen bör klarläggas. Exemplifieringen bör dock ge en bild av

vilka viktiga frågor det här rör sig om och vilken betydelse en närmare

undersökning av dem skulle kunna få vid ett framtida lagstiftningsarbete.

Vad beträffar sättet för undersökningens bedrivande finner utskottet, att

denna lämpligast bör kunna ske i enlighet med motionärens av Svenska

naturskyddsföreningen biträdda förslag, så att en utredningsman förordnas

att utföra den med biträde av experter. Undersökningen bör bedrivas

så skyndsamt som möjligt för att kunna bli till gagn vid kommande lagstiftningsarbete

på vattenlagens område.

Då det här gäller att avväga olika motstående intressen, torde höga krav

böra ställas på utredningsmannens förmåga att leda en omfattande vetenskaplig

och praktisk undersökning av förevarande slag och att sammanställa

de olika experternas material och synpunkter. Det synes utskottet

lämpligt att därtill utses en praktiskt inriktad vetenskapsman eller annan

person med särskild erfarenhet av jordbruks- och vattenfrågor. Den vid

undersökningen företrädda expertisen bör i möjligaste mån täcka alla

väsentliga intresseområden, som kan komma i fråga, såsom hydrografi,

limnologi, agronomisk hydroteknik, växtodling, kraftteknik, fiske, naturvård,

skogsvård och flottning.

Eftersom Emåns nederbördsområde erbjuder möjlighet att studera de

flesta uppkommande problem av här berörd art, bär utskottet intet att

erinra mot att detta vattensystem väljes till undersökningsområde. För detta

talar även det förhållandet att beträffande Emån redan vissa utredningar

utförts, som kan tjäna till underlag för undersökningen. Utskottet anser

emellertid frågan om lämpligt undersökningsområde böra närmare prövas

av Kungl. Maj:t i samband med att utredningsmannen utses.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Tredje lagutskottets utlåtande nr 25 år 1957

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen i anledning av förevarande motion II: 56

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om att en allsidig,

vetenskapligt grundad undersökning skyndsamt verkställes

rörande något nederbördsområde beträffande de olika

ändamål, vartill vattnet kan nyttjas, och därav uppkommande

avvägningsproblem i fråga om vattenhushållningen;

B. att motionen i övrigt, i den mån den icke besvarats

med vad utskottet ovan under A. hemställt, ej måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 november 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Grym, Hermansson, Georg

Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och Krugel;

från andra kammaren: herrar Levin, Johansson i Torp, Åhman*,

von Seth*, fru Torbrink*, herrar Nilsson i Östersund, Hamrin i Kalmar*

och Jansson i Aspeboda.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 9 sand. 3 avd. Nr 25

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 37

709624

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:376 Skrivelse till Konungen i anledning av väckt motion om viss utredning av Emåns nederbördsområde. a1 i texten