Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av den s. k. jordförvärvslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 143 i första kammaren av herrar Sundelin och Boman samt nr 177 i andra kammaren av herrar Antbg och Johnsson i Kastanjegården.

1957-02-13 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:3, Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av den s. k. jordförvärvslagen. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 143 i första kammaren av herrar Sundelin och Boman samt nr 177 i andra kammaren av herrar Antbg och Johnsson i Kastanjegården.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

1

Nr 3

Utlåtande i anledning av väckta motioner om upphävande av

den s. k. jordförvärvslagen.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr 143 i första kammaren av herrar Sundelin

och Boman samt nr 177 i andra kammaren av herrar Antbg och Johnsson

i Kastanjegården.

I motionerna, som är likalydande, hemställes, »att riksdagen måtte besluta

att 1955 års lag om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

(jordförvärvslag) upphäves från den 1 juli 1957».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

1955 års jordförvärvslag m. m.

Lagen den 3 juni 1955 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet

(jordförvärvslag), vilken gäller från den 1 juli 1955, antogs av

1955 års riksdag efter en den 25 mars 1955 dagtecknad proposition, nr 165.

Lagen ersätter dels lagen den 17 juni 1948 om inskränkning i rätten att förvärva

jordbruksfastighet och dels lagen den 30 juni 1947 om kronans förköpsrätt

(förköpslagen).

1955 års lag bygger i väsentliga delar på samma principer som 1948 års

lag. Jordbruks- och skogsfastigheter må sålunda ej genom köp, byte eller

gåva förvärvas utan tillstånd av lantbruksnämnd. Från denna huvudregel

stadgas dock åtskilliga undantag i nära anslutning till vad som gällde enligt

1948 års lag. De grunder, efter vilka lantbruksnämndernas tillståndsprövning

skall ske, överensstämmer likaledes i stora delar med motsvarande

tidigare gällande regler. Sålunda syftar lagen till att hindra bl. a. spekulationsköp

och vissa slag av kapitalplaceringsköp. Den tidigare gällande inskränkningen

i förvärvsrätten för den, som redan äger jordbruksfastighet,

har dock utbytts mot vissa regler till förebyggande av att ändamålsenliga

brukningsenheter sammanföres i en hand eller att sådan endast uppdelas på

olika händer.

I enlighet med grunderna för 1947 års förköpslag innehåller den nu gällande

jordförvärvslagen också bestämmelser, vilka syftar till att underlätta

bildandet av bärkraftiga brukningsenheter. Förvärvstillstånd må i enlighet

härmed vägras om fastigheten i fråga finnes böra tagas i anspråk för

dylikt ändamål. Om tillstånd till köp i sådant fall vägras, äger säljaren i

1 liihany till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 3

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

regel påfordra, att kronan löser fastigheten till det av köparen utfästa

priset.

Beträffande fång, soin förutsätter avstyckning, innehåller lagen särskilda

regler i förenklande syfte. Lantbruksnämnd äger även att med förvärvstillstånd

förknippa villkor att fånget leder till avstyckning eller sammanläggning.

Jordförvärvslagen gäller till och med den 30 juni 1962.

Den förut nämnda propositionen, nr 165, jämte åtskilliga i anledning

därav väckta motioner behandlades av utskottet i dess utlåtande nr 24:

1955. Utskottets majoritet hemställde, att riksdagen måtte, med avslag å

samtliga väckta motioner, antaga de genom propositionen framlagda lagförslagen.

Vid 1956 års riksdag yrkades i motionerna I: 358 och II: 284 om bl. a. upphävande

av jordförvärvslagen från den 1 juli 1956. I utlåtande nr 6 hemställde

utskottets majoritet, att motionerna icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd, vilket blev riksdagens beslut.

Vad beträffar det närmare innehållet i den nu ifrågavarande lagstiftningen

ävensom i fråga om skäl och överväganden i propositionen och inom utskottet

torde utskottet få hänvisa till propositionen och nyssberörda utskottsutlåtanden.

Utskottet

Som framhållits i utskottets utlåtande i samband med behandlingen av

1955 års jordförvärvslag är det ett utmärkande drag för jordbruket i Sverige,

att äganderätten till jorden i största utsträckning kunnat bevaras i

händerna på dem som själva ägnar sig åt jordbruket. Någon meningsskiljaktighet

torde icke råda om att det svenska jordbruket allt framgent bör

bibehålla karaktären av bondejordbruk. Enligt 1947 års riksdagsbeslut skall

jordbrukspolitiken även verka för likställighet i inkomsthänseende mellan

jordbrukare och andra jämförliga befolkningsgrupper. Dessa målsättningar

bestämmer behovet och utformningen av lagstiftning på området. Jordbruksjordens

bibehållande i den jordbrukande befolkningens hand utgör

ett samhällsintresse av den betydande styrka, att det måste anses mer än

uppväga de olägenheter, som otvivelaktigt följer av jordförvärvslagens inskränkningar

i den enskilde medborgarens rätt att förvärva fast egendom.

Under de konjunkturförhållanden, som rått under senare år, har förefunnits

en icke obetydlig benägenhet hos icke jordbrukare för sådana spekulations-

eller kapitalplaceringsköp som avses med förvärvslagstiftningen.

Det blev också under förarbetena till 1955 års lag klarlagt, att den tidigare

lagstiftningen varit av stor betydelse, då det gällt att bevara jorden i den

jordbrukande befolkningens ägo.

Så mycket mindre bör jordförvärvslagen inge betänkligheter som ovillkorligt

förbud föreligger endast mot sådana fång — spekulations- och lik
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

3

nande förvärv — beträffande vilka enighet i stort sett råder att de är olämpliga.

I övrigt avses ej med lagen att omöjliggöra att icke jordbrukare förvärvar

jordbruksfastighet. Såsom från olika håll påpekats kan sådana förvärv

i många fall vara till stort gagn för jordbruksnäringen. Med de i jordförvärvslagen

angivna riktlinjerna för tillståndsgivningen kan berättigade

önskemål i detta avseende tillgodoses. Om således lagen icke syftar till att

under alla förhållanden omöjliggöra förvärv av jordbruksfastighet från deras

sida, som icke själva ämnar ägna sig åt jordbruket, är avsikten än mindre

att förhindra att en person från ett annat yrke övergår till att bli jordbrukare.

I sådant fall föreligger icke andra villkor för förvärv av jordbruksfastighet

än för den som redan är lantbrukare till yrket.

Mot jordförvärvslagen och dess föregångare har anmärkts att de genom

begränsning av antalet köpare hållit försäljningspriserna å jordbruksfastigheter

nere. Det är emellertid obestridligt att dessa priser i allmänhet stigit

väsentligt mera än som i och för sig betingats av penningvärdeförsämringen.

Farhågorna att den jordägande befolkningen skulle gå miste om sitt sparkapital

genom för låga försäljningspriser bär alltså visat sig sakna fog. Att

lagstiftningen likväl haft en måttligt dämpande inverkan på priserna får

anses blott ha varit en fördel, särskilt med tanke på vikten av att den unga

jordbrukargenerationen kan förvärva jordbruk för rimliga kostnader.

För att jordbrukets produktionsförhållanden skall kunna anpassas efter

den tekniska utvecklingen — bl. a. till maskindriftens fördelar — måste

brukningsenheterna erhålla tillräcklig storlek och en gynnsam utformning

i arronderingshänseende. De i jordförvärvslagen ingående reglerna om kronans

förköpsrätt var härvidlag avsedda att ge myndigheterna möjlighet att

påverka den yttre rationaliseringen i ändamålsenlig riktning. Även om 1947

års förköpslag och motsvarande bestämmelser i 1955 års jordförvärvslag

endast i ett mindre antal fall kommit till direkt tillämpning, måste det anses

erforderligt, att det allmänna har ett medel i sin hand att leda utvecklingen

på rationaliseringsområdet och tillförsäkra den ett planmässigt förlopp.

Om förvärvskontroll saknas, kommer den för rationaliseringsändamål

tillgängliga marken i allmänhet att tillfalla den som kan erlägga det högsta

priset, vilket ingalunda alltid medför att tillskottsmarken tillföres den fastighet,

som är i största behov av komplettering.

Enligt utskottets mening föreligger således även i fortsättningen behov

av en lagstiftning med samma syfte som 1955 års jordförvärvslag.

I övrigt torde utskottet få hänvisa till sina utlåtanden i frågan vid 1955

och 1956 års riksdagar.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:143 och 11:177 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 13 februari 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym*, Axel Jansson,

Hermansson, Göran Karlsson, Georg Carlsson och Ebbe Ohlsson; samt

från andra kammaren: herrar Levin, Åhman*, Eriksson i Sandby,

Johnsson i Kastanjegården, fru Torbrink, herrar Hansson, Andersson i

Ryggestad och Stiernstedt*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Os vald, Ebbe Ohlsson, Åhman, Johnsson i Kastanj egården och

Stiernstedt, vilka ansett att utskottets utlåtande bort ha följande lydelse:

Som uttalades i utskottets utlåtande vid behandlingen av 1955 års proposition

med förslag till jordförvärvslag är det enligt svensk rättsuppfattning

principiellt otillfredsställande, att den enskilde medborgarens rätt att

förvärva visst slags egendom inskränkes. Det har visserligen hävdats att

jordbrukens bibehållande i bondebefolkningens hand skulle utgöra ett samhällsintresse

av så betydande styrka, att principiella betänkligheter mot

hinder i den enskildes rätt att förvärva jordbruks- och skogsfastigheter

måste vika. Emellertid utgör lagen en spärr för förvärv av jordbruksfastighet

från icke-jordbrukares sida även i många sådana fall, då dessa personers

innehav av fastigheten skulle innebära en fördel för jordbruksnäringen.

Jordförvärvslagstiftningen försvårar härigenom att initiativ och kapital

tillföres jordbruket från personer, som handlar av intresse för näringen,

över huvud taget erfordras ett betydande antal arrendejordbruk för att tillgodose

behovet för personer utan kapital, vilka med jordbruk som förvärvskälla

vill arbeta sig fram till att bli självägande.

I den mån andra icke-jordbrukare visar benägenhet att placera medel i

jordbruks- och skogsfastigheter är anledningen härtill merendels att söka i

misstro mot statsmakternas förmåga att bevara ett fast penningvärde. Ansträngningarna

bör därför i främsta rummet inriktas på att åstadkomma

ett läge av ekonomisk stabilitet. Under ett sådant tillstånd föreligger icke

något behov av att inskränka rätten till fritt förvärv av jordbruksfastigheter.

Under tider med inflationsartade konjunkturförhållanden, då kapitalflykt

till sakvärden och därmed även jord förekommer, torde köp av spekulationsoch

kapitalplaceringskaraktär främst avse fastigheter med skog. Särskilt

gäller detta de kortsiktiga spekulationsköpen, som ofta leder till överavverkning

och därför självfallet måste betraktas såsom icke önskvärda. Osunda

spekulationsköp av skogsfastigheter kan dock med större fördel än medelst

en ingripande tvångslagstiftning förebyggas med tillämpning av redan

förefintliga bestämmelser i skogsvårdslagen om vad skogsvårdsstyrel
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Tredje lagutskottets utlåtande nr 3 år 1957

serna har att iakttaga vid avverkning av icke utvecklingsbar skog samt genom

införande av förbud mot avverkning å nyförvärvade fastigheter under

lämplig tidrymd.

Anmärkas må även att, såsom motionärerna framhållit, jordförvärvslagen

icke utgör något verkligt effektivt hinder för den köpare, som finner det

förenligt med sina intressen att med anlitande av mindre nogräknade metoder

förvärva en jordbruksfastighet i rent spekulationssyfte.

Därtill kommer att jordförvärvslagen uppehåller ett konstlat prisläge genom

begränsning av det möjliga antalet köpare, vilket är ägnat att beröva

den äldre jordbrukargenerationen en del av det i fastigheten nedlagda kapitalet.

Vad angår bestämmelserna om kronans förköpsrätt, visar erfarenheterna

att deras värde för rationaliseringen är mycket begränsad och praktiskt taget

saknar betydelse för en förbättring av det svenska jordbrukets struktur.

Helt oberoende av ingripande från statliga organ är nämligen en naturlig

strukturomvandling i önskad riktning i full gång. Vid sidan härav

är det tillräckligt att det allmänna — utan att tillgripa en onödig förköpslagstiftning

— övar inflytande på raitonaliseringsarbetet genom rådgivning

och ekonomiskt stöd.

På grund av det anförda anser utskottet, att jordförvärvslagen i enlighet

med motionärernas förslag bör upphävas.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 143 och II: 177

måtte antaga följande

Förslag

till

Lag

om upphävande av lagen den 3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning i rätten

att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslag)

Härigenom förordnas, att lagen den 3 juni 1955 (nr 272) om inskränkning

i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslag) skall upphöra att

gälla med utgången av juni månad 1957.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

570191 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.