Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kontroll av jordoch skogsförvärv medelst inköp av aktieposter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 52 i första kammaren av herr Olsson, Erik, och herr Olofsson, Per, samt nr 58 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

1957-03-12 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:8, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kontroll av jordoch skogsförvärv medelst inköp av aktieposter. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen nr 52 i första kammaren av herr Olsson, Erik, och herr Olofsson, Per, samt nr 58 i andra kammaren av herr Lindström m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

1

Nr 8

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående kontroll av

jord- och skogsförvärv medelst inköp av aktieposter.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nämligen nr 52 i första kammaren av herr Olsson,

Erik, och herr Olofsson, Per, samt nr 58 i andra kammaren av herr Lindström

m. fl.

I motionerna, som är likalydande, föreslås »att riksdagen måtte besluta

uppdraga åt Kungl. Maj :t att utreda frågan om en eventuell kontroll av

jord- och skogsförvärv medelst inköp av aktieposter och till riksdagen inkomma

med de förslag utredningen kan föranleda».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver utlåtanden

inhämtats från lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen samt länsstyrelserna

i Västernorrlands län och Jämtlands län. På begäran av utskottet

har yttranden över motionerna därjämte avgivits av Landsorganisationen,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges

industriförbund.

Gällande bestämmelser

Lagen den 30 maj 1916 om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast

egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag (inskränkningslagen) förbjuder

i princip utländska rättssubjekt och vissa svenska juridiska personer,

som saknar skydd mot utländsk kontroll, att förvärva aktier i svenska aktiebolag,

som äger fast egendom och naturtillgångar av större omfattning.

Svenska aktiebolag torde — på grund av att förbehåll av den art som anges

i 2 § andra stycket inskränkningslagen vanligen intagits i bolagsordningen

— i allmänhet icke beröras av förbudet.

Den kontroll av juridiska personers förvärv av fast egendom, som utövas

genom lagen den 18 juni 1925 angående förhud i vissa fall för bolag, förening

och stiftelse att förvärva fast egendom (bolagsförbudslagen), omfattar

i likhet med sin föregångare, den s. k. norrländska förbudslagen av år 1906,

vilken år 1921 utsträcktes att gälla i hela landet, icke annat än direkta förvärv

av fast egendom. Bolagsförbudslagen kräver dock tillstånd icke enbart

vid bolags, förenings och stiftelses förvärv av fast egendom från andra rättssubjekt

utan även vid överlåtelser mellan bolag, föreningar eller stiftelser av

sådan fast egendom, som icke av länsstyrelsen förklarats vara av beskaffenhet

som avses i lagens 3 §.

1 lliliang till riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr 8

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

Ända sedan tillkomsten av den första lagstiftningen på detta område har

tanken varit, att man skulle förhindra en ytterligare utvidgning av bolagens

jord- och skogsinnehav men däremot icke lägga onödiga hinder i vägen för

förvärv från bolag till bolag av fastighet, som vid tiden för lagens ikraftträdande

redan ägdes av bolag. Ej heller skulle lagen användas för att framtvinga

en minskning av bolagens totala innehav av jord och skog eller för

att ställa särskilda villkor för markens nyttjande.

Bolags, förenings eller stiftelses förvärv av fast egendom, som vid förbudslagens

ikraftträdande ägdes av och sedermera alltjämt tillhört dylik samfällighet,

upptages — efter att tidigare ha varit helt fritt från kontroll

som första punkt bland de i lagens 4 § angivna fall, där Konungen äger ge

förvärvstillstånd, de s. k. lindrigare koncessionsgrunderna. I den till grund

för bolagsförbudslagen liggande propositionen nr 205/1925 uttalade departementschefen

(s. 26), att med dessa koncessionsgrunder åsyftades att jämsides

med huvudregeln framhålla vissa typer av jordförvärv som i allmänhet

kunde antagas vara av den art, att koncession borde kunna meddelas. Vidare

anförde departementschefen (s. 36), att vid fråga om koncession för förvärv

av mark, som alltsedan lagens ikraftträdande tillhört bolag eller förening,

prövningen i stort sett komrne att begränsas till en undersökning,

huruvida området utgjorde gård eller hemman, som förut varit i bondebesittning,

eller odlingsmark, lämpad för anläggning av nytt jordbruk, eller

huruvida i övrigt ur allmän synpunkt hinder kunde möta mot koncession.

I förarbetena till denna koncessionsgrund berördes i någon mån den i motionerna

upptagna frågan. Som argument mot att koncessionstvång skulle

införas i fråga om överlåtelser mellan bolag av fast egendom androg nämligen

lagrådet (prop. s. 53) bl. a. i huvudsak, att om tillstånd vägrades, då

fråga vore om avyttrande av bolags hela ägovälde, svårigheten kunde kringgås

genom att aktiestocken eller majoriteten därav förvärvades av annat bolag

samt att detta kunde leda till bolagsfusion, i fall då ett bolag i likviditetssvårigheter

eljest kunnat rekonstrueras genom mindre omfattande fastighetsförsäljning

till annat bolag. Departementschefen vidhöll sin tidigare

ståndpunkt och anförde med anledning härav bl. a. följande (s. 56).

Av mitt uttalande i denna fråga lärer hava framgått, att icke heller jag ansett

det kunna antagas, att genom den nuvarande regelns upphävande bolagsjord

skulle i någon större omfattning komma att överflyttas i enskilda mindre

jordbrukares händer. Självfallet kan detta, såsom av lagrådet erinrats,

ske endast under mera tillfälliga omständigheter. Men det har synts mig

vara riktigast, att möjligheten därtill, så långt skäligt är, hålles öppen.

Beträffande svenska rättssubjekts förvärv av jordbruksfastighet, som icke

faller under bolagsförbudslagen, motsvaras denna lag av lagen den 3 juni

1955 om inskränkning i rätten att förvärva jordbruksfastighet (jordförvärvslagen).

Lagen efterträdde 1948 års jordförvärvslag, som i sin tur föregicks

av 1945 års lag i ämnet. I förarbetena till 1945 års lag vidrördes den i

motionerna aktualiserade frågan så till vida, att i ett remissyttrande av en

länsstyrelse på tal om lagstiftningens effektivitet anfördes, att uppmärksam
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957 3

het borde ägnas åt möjligheten att efter bolagsbildning för förvärv och drivande

av jordbruk aktierna i bolaget kunde överlåtas till icke-jordbrukare

utan att någon prövning av aktieförvärvet ägde rum (se prop. nr 336/1945

s. 57). Departementschefen erinrade med anledning härav att bolags förvärv

av jordbruksfastighet vore underkastat kontroll genom särskild lag och att

enligt den praxis, som numera gällde vid tillämpningen av nämnda lag, något

kringgående av den nu ifrågasatta lagstiftningen genom bolagsbildning

för förvärv och drivande av jordbruk knappast torde kunna ifragakomma

(prop. s. 59).

1951 års jordbruksrationaliseringsutredning upptog i sitt år 1954 avgivna

betänkande med förslag till jordralionaliseringslag (SOU 1954: 16) frågan

om de speciella koncessionsbestämmelsernas slopande och ersättande

med den allmänt hållna koncessionsregel, som nu gäller enligt § 5 och medger

möjlighet att ge tillstånd, där detta prövas på grund av särskilda omständigheter

böra ske, samt anförde härutinnan följande.

Syftet med första punkten av första stycket i 4 § bolagsförbudslagen synes

enligt lagmotiven huvudsakligen vara att bereda skydd mot de förluster som

skulle uppstå, om ett bolag i ekonomiskt trångmål icke finge överlåta små

fasta tillgångar på annat bolag. Detta syfte torde i dylika mera sällan förekommande

fall kunna utan svårighet tillgodoses inom ramen för den allmänna

koncessionsbestämmelsen. Detsamma gäller de i praktiken viktigare

fallen, där bolag sinsemellan byter skogsmark i rent rationaliseringssyfte.

Givet är att de av lantbruksnämnden företrädda allmänna rationaliseringssynpunkterna

härvid även skall vinna beaktande.

I Kungl. Maj :ts proposition nr 165 till 1955 års riksdag framlades endast

förslag till ny jordförvärvslag. Propositionen upptog däremot icke till behandling

frågan om bolagens jordförvärv. Departementschefen ansåg nämligen

att frågan om bolagsförbudslagstiftningens utformning ägde sådant

samband med den av jordrationaliseringsutredningen då ännu ej slutbehandlade

skogskompletteringsfrågan, att detta spörsmål icke borde lösas i

förevarande sammanhang.

I betänkande angående skogsindustriens utbyggnad (SOU 1956:33) anförde

södra Sveriges skogsindustriutredning bl. a.

Enligt utredningens uppfattning bör en lagstiftning, som bereder skydd

åt de skogsägande bönderna, alltjämt finnas. Å andra sidan bör, med hänsyn

till den utomordentliga angelägenheten av att eu utbyggnad av skogsindustrien

kommer till stånd och av att denna industris krav på en jämn och

säker försörjning med virke tillgodoses, skogsindustribolagens önskemål

om förbättrade möjligheter att genom förvärv av skogsmark trygga sin råvaruförsörjning

såvitt möjligt tillmötesgås. — — — Möjlighet synes därför

böra öppnas för skogsindustribolagen att förvärva skogsfastigheter i de fall,

där sådant förvärv kan ske utan att man åsidosätter sociala intressen. Genom

mindre restriktiva förbudsbestämmelser skapas bättre betingelser icke

endast för en utbyggnad av skogsindustrien utan även för ett rationellare

skogsbruk genom att vägar öppnas för en förbättrad arrondering.

Frågan om åtgärder vid industrinedläggelse eller driftsinskränkning, som

föranleder lokalt arbetskraftsöverskott, har behandlats av norrlandskommittén

i ett år 1949 avgivet betänkande (SOU 1949: 3 s. 97 ff).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

Yttranden

Samtliga remissorgan avstyrker bifall till motionerna.

Lantmäteristyrelsen konstaterar, att frågan om en reglering av rätten för

svenska rättssubjekt i allmänhet att köpa aktier i jordägande bolag icke

varit aktuell i samband med de senare årens lagstiftningsarbeten på det

jordpolitiska området, samt framhåller, att en dylik reglering skulle innebära

ett mycket vittomfamnande ingrepp med svåröverskådliga konsekvenser

men ändå ej kunna hindra nedläggande av industriföretag. Länsstyrelsen i

Jämtlands län, lantbruksstyrelsen, Riksförbundet Landsbygdens folk och

Sveriges lantbruksförbund ger uttryck åt liknande synpunkter.

Ej heller länsstyrelsen i Västernorrlands län finner en kontroll sådan som

den föreslagna erbjuda något verksamt medel mot industrinedläggelse. Vid

sitt remissvar har länsstyrelsen fogat yttrande av V åste rnorrlands och Jämtlands

läns handelskammare samt transumt av skrivelse till handelskammaren

från det företag som genom sitt förvärv antages ha föranlett motionen,

i vilket anges de åtgärder bolaget vidtagit för att under en övergångstid säkerställa

de anställdas sysselsättning. Handelskammaren förklarar i sitt

yttrande, efter att ha berört förutsättningarna för den nuvarande industriproduktionen,

att den icke anser det motiverat att taga det aktuella fallet

till utgångspunkt för krav på aktieförvärvskontroll, samt uttalar, att det

för den fortsatta utvecklingen i en bygd kan vara fördelaktigt, om ett ekonomiskt

starkare företag övertar ett ekonomiskt svagare.

Landsorganisationen erinrar om att den i olika yttranden under senare år

hävdat, att förhallandena sa radikalt förändrats sedan bolagsförbudslagens

tillkomst, att en uppmjukning av restriktionerna nu vore möjlig i de fall,

då detta uppenbarligen skulle gagna skogsnäringen. Motionärernas tanke att

utvidga förbudslagstiftningen att omfatta ett syfte som ligger helt utanför

lagens tillämpningsområde, nämligen industrilokalisering, överensstämmer

icke med bolagsförbudslagens nuvarande utformning och än mindre med

Landsorganisationens uppfattning om hur den borde vara. Industrilokalisermgen

skall i stället lösas med medel som särskilt utformats för detta syfte.

Landsorganisationen slutar med att framhålla, att det icke kan anses

åligga samhället att garantera en enskild näringsgren »normal» lönsamhet

och full sysselsättning eller sörja för att anställda, som bor på viss ort, alltid

skall få lämpligt arbete på denna ort. Liknande synpunkter framföres

av Sveriges industriförbund.

Utskottet

Med anledning av ett aktuellt fall önskar motionärerna få till stånd en

utredning om eventuell kontroll av jord- och skogsförvärv, som sker medelst

inköp av aktieposter. Motivet för en sådan kontroll skulle vara att hindra

att skogsbolag övergår till ny ägare, vilken med förvärvet främst syftar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957

5

till att tillgodogöra sig bolagets skogstillgångar och icke ämnar upprätthålla

den lokala industri bolaget bedriver samt därigenom berövar orten grundvalen

för dess näringsliv.

Den berörda utredningen torde närmast syfta till en utvidgning av den

kontroll, som f. n. utövas över bolags, föreningars och stiftelsers förvärv

av fast egendom genom 1925 års bolagsförbudslag. De i ärendet hörda remissinstanserna

har emellertid varit enhälliga i sitt avstyrkande av en sådan

utvidgning, som skulle komma att medföra synnerligen djupgående

ingrepp i lagstiftningen över stora områden med svåröverskådliga konsekvenser.

Vidare har från flera håll framhållits att en dylik kontroll av aktieförvärv

icke normalt skulle hindra nedläggandet av driften av ett industriföretag

som baseras på råvaror från jord- eller skogsbruk.

I samband med de senare årens lagstiftningsarbete på det jordpolitiska

området har en tanke som den av motionärerna framförda icke varit aktuell.

Tendensen torde snarast visa hän mot en uppmjukning av bolagsförbudslagen

— vilken tillkommit under helt andra sociala och ekonomiska

förhållanden än dem som nu råder — bl. a. för att åstadkomma ur arronderingssynpunkt

fördelaktiga markbyten.

Utskottet, som helt delar remissorganens uppfattning om det olämpliga

i att underkasta förvärv av andelsrätt i bolag offentlig kontroll, finner av

dessa skäl den av motionärerna föreslagna utredningen böra avstyrkas.

Den genom motionerna väckta frågan ger emellertid utskottet anledning

att något beröra de utomordentligt betydelsefulla sociala och ekonomiska

problem som uppkommer, när en industri, som sysselsätter en mera avsevärd

del av en orts befolkning, nedlägges eller förflyttas.

Verkningarna av en industrinedläggelse eller driftsinskränkning drabbar

i första hand den anställda personalen genom upphörandet av anställning,

vilket kan resultera i arbetslöshet, avflyttning från orten med därav följande

konsekvenser i fråga om bostadsöverlåtelse o. d. Härjämte kan personalen,

såvida nedläggelsen föranletts av ekonomiskt obestånd hos företaget,

komma att gå miste om tillförsäkrade pensionsrättigheter eller liknande

förmåner. Om industrien i förhållande till den ort, där den är belägen,

är av mera betydande storleksordning och ny verksamhet icke uppstår

i den nedlagdas ställe, kommer industrinedläggelsen även att indirekt medföra

inkomstbortfall för en stor del av ortens övriga befolkning, såsom producenter,

hantverkare och affärsmän. Genom olika samverkande omständigheter

påverkar industrinedläggelsen särskilt i detta fall även kommuner,

inom vilka industrien varit lokaliserad eller personalen varit bosatt. Därest

en avflyttning av arbetskraft från orten blir nödvändig, kommer i många

fall kommunala anläggningar av olika slag att helt eller delvis bli obehövliga,

samtidigt som kostnaderna därför alltjämt belastar kommunernas

invånare.

De problem som kan uppkomma är alltså av den mest skiftande natur

och räckvidd. De har ganska ingående behandlats av en delegation inom

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 är 1957

norrlandskommittén i en utredning som framlagts år 1947 (SOU 1949: 3).

Ehuru somliga av delegationens förslag och synpunkter icke längre är aktuella,

är andra alltjämt mycket beaktansvärda och förtjänta att närmare

övervägas. Särskilt vill utskottet fästa uppmärksamheten på de rekommendationer,

som delegationen givit om snarast möjliga auktoritativa besked

från vederbörande industriföretags sida angående de kommande sysselsättningsmöjligheterna,

antingen detta är positivt eller negativt, om effektivt

samarbete med arbetsmarknadens olika organ och om lämpligheten av

att vid den kalkylering, som sker när ett industriföretag av allmänna rationaliseringsskäl

avser att nedlägga viss verksamhet, hänsyn också tages

till företagets moraliska skyldighet att åtminstone delvis säkerställa anställd

personal mot förluster vid nödvändiga försäljningar av egna hem o. d.

En allmän enighet torde även råda om vikten av att statsmakterna bedriver

en aktiv arbetsmarknads- och lokaliseringspolitik. Denna bör i samverkan

med näringslivet i första hand syfta till att sysselsätta den ledigblivna

arbetskraften i andra näringar på orten, eventuellt i nystartade företag.

Å andra sidan utgör arbetskraftens rörlighet en synnerligen betydelsefull

faktor för det allmänna ekonomiska framåtskridandet. Den omständigheten,

att en industriell verksamhet varit förlagd till viss ort men sedermera upphört,

bör därför icke i och för sig med nödvändighet leda till att ny verksamhet

förlägges dit i den nedlagdas ställe. Att den dittillsvarande verksamheten

måst nedläggas kan ju tyda på att ortens läge är mer eller mindre

otjänligt för industriellt företagande. Som Landsorganisationen framhållit

är det ur allmänekonomiska och konjunkturpolitiska synpunkter mycket

viktigt, att samhället gör vad det kan för att överföra arbetskraft från överskotts-

till bristområden, medan det däremot icke åligger samhället att sörja

för att anställda, som bor på viss ort, alltid skall få lämpligt arbete på denna

ort.

Den i motionerna åsyftade industrien är Tegefors sulfitfabrik i Järpens

municipalsamhälle, Undersåkers kommun, tillhörig Tegefors Verk aktiebolag.

Aktiemajoriteten i nämnda bolag förvärvades år 1950 av Marma-Långrörs

aktiebolag. I oktober 1956 varslades om att driften vid sulfitfabriken

skulle nedläggas och eventuellt ersättas med någon annan industri. Då sulfitfabriken

är den enda industrien i Järpen, är det förklarligt, att farhågorna

för industriens fortsatta bestånd väckt oro hos såväl de anställda

som hos bygdens folk och de kommunala myndigheterna.

Företaget har emellertid garanterat, att samtliga anställda skall erhålla

sysselsättning till den 1 oktober 1957, varvid ett mindre antal hänvisats till

koncernens anläggningar på andra orter. Bolaget avser att också efter nämnda

tidpunkt bedriva industriell verksamhet i Järpen. Sålunda har företagsledningen

beslutat inrätta ett provisoriskt sliperi under hösten 1957. Vidare

pågår utredningar rörande betingelserna för annan skogsförädlingsindustri,

i första hand papperstillverkning.

Som orsak till den beslutade omläggningen har bolaget angivit de dåliga

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 8 år 1957 7

ekonomiska förutsättningarna för tillverkning av sulfitmassa, nämligen begränsad

tillgång på virkesråvara och ogynnsamma fraktförhållanden.

Utan att vilja ge sig in på en bedömning av den föreliggande situationen,

anser sig utskottet likväl kunna instämma i uttalandet av Västernorrlands

och Jämtlands läns handelskammare, att det företag som överlät sulfitfabriken

förmodligen hade mindre resurser att fullfölja sitt sociala ansvar

vid en driftsnedläggelse än det förvärvande bolaget. Å andra sidan förefaller

det utskottet, som om bolagets uppfattning om de ekonomiska förutsättningarna

för en sulfitindustri i Järpen vore väl pessimistisk, med tanke på

att den framtida utvecklingen på längre sikt med bättre landkommunikationer

västerut snarast torde komma att göra det fördelaktigt att flytta skogsförädlingsindustrien

till råvarubasen och närmare atlanthamnarna.

Då de utomordentligt viktiga frågor, som hör ihop med industriföretags

nedläggande eller inskränkning av verksamhet, icke synes ha blivit offentligt

utredda senare än av norrlandskomrnittén i dess år 1949 avgivna betänkande

— om än även ur vissa begränsade synpunkter berörda i ett par

andra betänkanden —- och torde behöva bearbetas i större omfattning än

som blivit gjort, ifrågasätter utskottet huruvida icke en särskild statlig

utredning härom borde komma till stånd. Utskottet anser sig emellertid

icke böra i förevarande sammanhang framställa förslag om detta till riksdagen.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att förevarande motioner 1:52 och 11:58 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 mars 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Axel Jansson, Göran Karlsson,

Georg Carlsson, Kristiansson, Eskilsson* och Sundin;

från andra kammaren: herr Johansson i Torp, fru Torbrink*, herrar

Lindström, Stiernstedt, Svenning*, Hamrin i Kalmar och Jansson i Aspeboda*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herr Lindström.

570428 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.