Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrift om visst kungörande av beslut om indragning av allmän väg. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 145 i första kammaren av herr Sundin, samt nr 181 i andra kammaren av herr Eriksson i Bäckmora.

1957-03-12 · 5 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 5 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1957:9, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrift om visst kungörande av beslut om indragning av allmän väg. Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 145 i första kammaren av herr Sundin, samt nr 181 i andra kammaren av herr Eriksson i Bäckmora.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957

l

Nr 9

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående föreskrift

om visst kungörande av beslut om indragning av allmän

väg.

Tredje lagutskottet har behandlat två i riksdagen väckta till lagutskott

hänvisade motioner, nr 145 i första kammaren av herr Sundin, samt nr 181

i andra kammaren av herr Eriksson i Bäckmora.

I motionerna, som är likalydande, hemställes »att riksdagen för sin del

måtte besluta, att vägförvaltning må äga skyldighet att vid beslut om indragning

av allmän väg låta kungöra detta i ortspressen samt härom skriftligen

underrätta markägare och andra personer, som genom beslutet får

ändrade förhållanden i fråga om utfartsväg, samt

att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig författningstext».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt länsstyrelserna

i Södermanlands, Kronobergs och Kristianstads län.

Gällande rätt

Enligt lagen den 30 juni 1943 om allmänna vägar förstås med allmän väg

en för den allmänna samfärdseln upplåten väg som hålles genom det allmännas

försorg (1 §). Väghållare är enligt lagens huvudregel på landet kronan

och inom stads område staden (11 §). Enligt lagen kan enskild väg, som

prövas nödig för den allmänna samfärdseln eller eljest befinnes vara till synnerligt

gagn för det allmänna, förändras till allmän väg (7 §), medan allmän

väg kan indragas, om den t. ex. efter tillkomsten av ny väg eller på annat

sätt icke längre anses vara behövlig ur det allmännas synpunkt och olägenheten

för bygden av vägens indragande är ringa (8 §).

Frågor av nu omförmält slag skall, såvida Kungl. Maj :t ej annorlunda förordnar,

handläggas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med

vederbörande länsstyrelse. Om enighet ej uppnås mellan sistnämnda båda

myndigheter, skall frågan hänskjutas för avgörande till Kungl. Maj :t. Beslut

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om förändring av enskild väg till allmän,

om indragning av allmän väg samt om fastställande av arbetsplan för

allmän väg meddelas efter anslag (65 §), vilket innebär att meddelande om

beslutet anslås å en för allmänheten tillgänglig plats i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

lokaler i Stockholm. Besvärstiden räknas från dagen för

meddelandet och är för kommun och annan »menighet» en månad femton

dagar men för övriga klagande en månad.

Väglagens bestämmelse om besluts meddelande efter anslag kompletteras

1 Dihang til! riksdagens protokoll 1957. 9 samt. 3 avd. Nr !)

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957

av de genom motionerna aktualiserade bestämmelserna i vägstadgan den 30

juni 1943, vilken stadga innehåller föreskrifter om att beslut, som meddelats

av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, skall på visst sätt kungöras och delgivas.

Gäller beslutet förändring av enskild väg till allmän eller indragning av

allmän väg skall beslutet delgivas länsstyrelse, vägnämnd och sökande, varjämte

beslutet skall kungöras i länskungörelserna och i kyrkan (vägstadgan

33 och 34 §§). Gäller åter beslutet fastställelse av arbetsplan för byggande

av ny allmän väg skall delgivning ske med länsstyrelse, länsvägnämnd,

vägnämnd, överlantmätare och länsarkitekt. Kungörelse skall i sådant fall

ske på samma sätt som när det gäller indragning av väg. Dessutom skall

underrättelse om beslutet jämte besvärshänvisning sändas till varje känd

och inom riket boende fastighetsägare, över vars mark vägen skall framdragas

(vägstadgan 25 §).

Närmare bestämmelser om förfarandet vid kungörande i kyrka återfinnes

i lagen den 13 mars 1942 med vissa bestämmelser om kungörande i kyrka

samt i tillämpningskungörelsen den 29 maj 1942 till samma lag.

Besvär över väg- och vattenbyggnadsstyrelsens beslut föres hos Kungl.

Maj:t i statsrådet (65 §). Besvärsrätt tillkommer enligt lagen »den som är

missnöjd». Vad därmed förstås definieras ej av lagen, men enligt allmänna

förvaltningsrättsliga normer torde besvärsrätt tillkomma envar som kan anses

äga ett legitimt intresse i saken.

Yttranden

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen framhåller, att de flesta

beslut om indragning av allmän väg förekommer i samband med beslut

om fastställelse av arbetsplan för byggande av ny allmän väg, därvid indragningsbeslutet

utgör ett led i nämnda fastställelsebeslut. Med den grundliga

förberedelse, som förekommer i dylika ärenden och med det kungörelseförfarande,

som redan nu är föreskrivet, ävensom med beaktande av att dylika

beslut helt visst brukar refereras i ortstidningarna, torde man kunna utgå

ifrån att envar, som är intresserad av ärendet, har möjlighet att få kännedom

därom. — Då det i andra fall är fråga om indragning av allmän väg

sker förberedelsearbetet icke i den kontakt med allmänheten som nyss skildrats

och kungörelseförfarandet är också förenklat. Men även i dylika fall

torde man kunna utgå ifrån att ortstidningarna sprider underrättelse om

saken. Det synes därför styrelsen opåkallat att kungöra beslutet i tidningarna.

En bestämmelse om skriftlig underrättelse till markägare och andra,

som genom beslutet får ändrade förhållanden i fråga om utfartsväg, skulle

många gånger medföra ett omständligt utredningsarbete, och det skulle dessutom

i de flesta fall vara svårt att på ett riktigt sätt avgränsa den allmänhet

som beröres. — Enligt styrelsens mening skulle en ytterligare garanti för att

dylika beslut når alla sakägare enklast kunna erhållas genom att besluten

anslås på kommunens anslagstavla. Styrelsen är också beredd att i samråd

med länsstyrelserna verka för att så kommer att ske.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957 3

Länsstyrelsen i Södermanlands län anför: ökad möjlighet

att ge klagoberättigad kännedom om beslut av förevarande slag synes

kunna vinnas, om beslutet även kungöres i ortspressen. Med hänsyn till det

samband som råder mellan vägfrågor och byggnadsfrågor torde det vara

lämpligt att även byggnadsnämnd underrättas. Däremot torde skyldigheten

att underrätta fastighetsägare icke böra utvidgas utöver vad som för närvarande

gäller. Det torde nämligen i regel vara ogörligt att med säkerhet

utreda vilka fastigheter, som kunna anses vara berörda av ett indragningsbeslut.

Intresset därav kan vara lika stort för en fastighet, vars område icke

når fram till vägen, som för en till vägen gränsande fastighet. — Länsstyrelsen

tillstyrker sålunda motionerna i så måtto att indragningsbeslut kungöres

i ortspressen samt att byggnadsnämnd underrättas om beslutet.

Länsvägnämnden i Södermanlands län föreslår dels att

fråga om indragning av allmän väg före avgörandet underställes kommunalnämnd

för yttrande, dels att beslut om sådan indragning delgives de markägare,

vilkas fastigheter omedelbart gränsar till vägen, dels ock att sådant

beslut kungöres i ortspressen. Att, såsom motionärerna föreslagit, utöver

nu nämnda fastighetsägare underrätta även andra personer, som erhåller

ändrad utfartsväg, kan länsvägnämnden ej annat än bestämt avstyrka. En

sådan reform skulle medföra ett orimligt merarbete och många svåra gränsfall.

Vägförvalt ningen i Kristianstads län framhåller, att

det av motionärerna föreslagna kungörelseförfarandet icke synes överensstämma

med de principer, som ligger till grund för väglagen. Avgörande för

frågan om en allmän väg bör indragas är icke om en enskild fastighetsägare

eller en enskild trafikant får olägenhet därav utan i stället om det ur det

allmännas synpunkt kan sägas att vägen är obehövlig och olägenheten för

den av indragningen berörda bygden är ringa. Det finns därför ingen anledning

att underrätta alla berörda fastighetsägare och trafikanter, vilket dessutom

skulle göra det nödvändigt med omfattande ägare- och trafikantutredningar.

Det torde vara till fyllest, alt såsom nu sker de myndigheter, som

har att tillvarataga det allmännas och bygdens intressen, blir underrättade

om indragningsbeslutet. Enligt vägförvaltningens uppfattning har det hittills

gällande förfaringssättet för kungörande av indragningsbeslut icke varit till

någon olägenhet för berörda parter. Fråga om indragning av väg blir som

regel väl bekant inom bygden redan i samband med ärendets remissbehandling.

Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsens därefter följande indragningsbeslut

synes snabbt bliva känt inom orten. Det kan därför ifrågasättas, om

behov föreligger att göra ändring i det nu tillämpade kungörelseförfarandet.

1 varje fall torde det vara tillräckligt om jämväl kommunalt organ — lämpligen

kommunalnämnden — underrättas om beslutet och detta delgives genom

anslag på kommunens anslagstavla.

Länsstyrelsen i Kristianstads län ansluter sig i stort

sett till vad vägförvaltningen anfört med den reservationen att länsstyrelsen

finner det lämpligt alt beslut om indragning kungöres i ortspressen.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Tredje lagutskottets utlåtande nr 9 år 1957

Länsvägnämnden i Kristianstads län tillstyrker motionerna.

Länsväg nämnden i Kronobergs län föreslår, att till sammanträde

med markägare för upprättande av arbetsplan till vägomläggning

kallas — förutom av den nya våglinjen berörda markägare — även fastighetsägarna

utefter den till indragning avsedda vägen. Vidare föreslås att

samma fastighetsägare underrättas, då arbetsplan för vägomläggning blivit

fastställd. Ytterligare åtgärder för beslutets bekantgörande kan ej anses erforderliga.

Till dessa synpunkter ansluter sig länsstyrelsen i Kronobergs

län.

Utskottet

Rätt att anföra besvär över beslut av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen om

indragning av allmän väg tillerkännes enligt vad utskottet inhämtat i regel

varje fastighetsägare, nyttjanderättshavare eller trafikant, som kan visa att

han har påtaglig nytta av vägen. Det kan enligt utskottets mening icke gärna

ifrågakomma att skriftligen underrätta envar i den tämligen obestämda

och många gånger stora krets av personer, som enligt denna praxis äger

besvärsrätt.

Å andra sidan synes vägstadgans föreskrifter om huru indragningsbeslut

skall bekantgöras icke motsvara de anspråk man i dag har rätt att ställa.

Härom synes också alla remissinstanser vara ense. Flera av dessa har föreslagit,

att indragningsbeslut delgives med något kommunalt organ. Med

tanke på att dessa organ i regel torde erhålla kännedom om beslutet genom

länskungörelserna, anser utskottet att en reform på denna punkt skulle

innebära onödig omgång.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag att genom underhandsbesked

tillse, att indragningsbeslut anslås å kommunernas anslagstavlor synes utskottet,

om än i och för sig beaktansvärt, icke vara något särdeles vare sig

säkert eller verksamt sätt för beslutets bekantgörande.

Utskottet finner det emellertid motiverat, att vägstadgans bestämmelser

i förevarande avseende kompletteras med föreskrift att meddelande om beslutet

genom länsstyrelsens försorg kungöres i ortspressen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet föreslå,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner I: 145

och II: 181 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa att

Kungl. Maj :t måtte vidtaga den ändring i vägstadgan utskottet

här ovan funnit påkallad.

Stockholm den 12 mars 1957

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr !) år 1957

5

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Axel Jansson, Göran Karlsson,

Georg Carlsson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson, Knut Johansson* och Sundin;

från andra kammaren: herrar Johansson i Torp, von Seth, fru Torbrink*,

herrar Andersson i Ryggestad, Svenning*, Hamrin i Kalmar och

Jansson* i Aspeboda.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

570121

Stockholm 1957. Isaae Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:156 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner angående föreskrift om visst kungörande av beslut om indragning av allmän väg. a1 i texten