Utlåtande i anledning av väckt motion angående indragning till statskassan av ordensavgifterna m. m.
1957-03-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1957:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående indragning till statskassan av ordensavgifterna m. m.
Dokumentets text
Nr 10—13 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1957
1
Nr 10
Utlåtande i anledning av väckt motion angående indragning till
statskassan av ordensavgifterna m. m.
I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion, II: 432, av herr Spångberg hemställes, att riksdagen måtte
besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av åtgärder
dels för att indraga ordensavgifterna till statskassan eller i varje fall
låta statsverket utfå ersättning för de beräknade kostnaderna för sin befattning
med ordensutnämningarna;
dels ock för att befria domstolarna från den i 1806 års föreskrift stadgade
skyldigheten att genom justitiekanslern underrätta Kungl. Maj:ts orden
om dömda personers ordensinnehav.
Motionären anser, att betänkliga förhållanden ännu råder på ordensväsendets
område, särskilt beträffande statsförvaltningens befattning med
ordensväsendet. Utdelandet av ordnar är ett kungligt prerogativ, men beredningen
av besluten om ordensutnämningarna handhaves huvudsakligen
av statliga organ och på skattebetalarnas bekostnad. Statsverket borde ha
ersättning för detta beredningsarbete.
Det finns föreskrivet, att då person, som är riddare av en orden, dömts
för vissa brott, justitiekanslern skall underrättas för inhämtande av direktiv
från ordenskapitlet, huruvida den dömde skall fråntagas sin orden. I avvaktan
härpå uppskjutes straffverkställigheten. Denna bestämmelse synes
enligt motionären ej tidsenlig.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statskontoret, riksräkenskapsverket
och Svea hovrätt.
Statskontoret anför, att ordensavgifterna utgör ersättning för juvelerararbeten
o. d., varjämte kostnaderna för löner och pensioner samt expenser
vid Kungl. Maj:ts orden bestrides med avgifterna. De utgör alltså gottgörelse
för utfört arbete, och förutsättningar för indragning till statsverket
lär icke finnas. Genomsnittligt för åren 1953—1955 utgör överskottet f. ö.
endast omkring 14 000 kronor per år.
Statskontoret finner det ogörligt att uppskatta de kostnader, som åsamkas
staten genom det arbete, som utföres av tjänstemän i samband med
ordensförläningar. Ämbetsverket erinrar vidare om att stämpelavgift
skall uttagas för utnämningsbrev för innehavare av orden med belopp,
varierande från 100 till 800 kronor, vilka avgifter helt tillfaller statskassan.
Någon skyldighet att uttaga dylika brev föreligger emellertid icke, och de
lii han g till riksdagens protokoll 1937. 11 samt. Nr 10—13
2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1957
har endast i mycket begränsad utsträckning utlösts. Under åren 1953—
1955 har i runt tal endast influtit 3 000 kronor per år. Om det anses, att
statsverket bör erhålla ersättning för statstjänstemännens medverkan vid
ordensförläningarna, bör man undersöka, om utlösandet av utnämningsbrev
lämpligen kan göras obligatoriskt. Översyn verkställes för närvarande
av lösen- och stämpelförordningama, och frågan om stämpelavgift för utnämningsbrev
torde bli behandlad i samband därmed.
Statskontoret avstyrker motionen.
Riksräkenskapsverket konstaterar, att något nämnvärt överskott å ordensavgiftema
icke uppstår och att något belopp att indraga till statsverket
alltså icke finnes. Om statsverket skall ersättas för befattningen
med ordensutnämningarna, måste därför ordensavgifterna höjas. Då ordenstilldeiningen
har karaktär av belöning, bör höjning enligt verket ej
ifrågakomma. Snarare bör ordensavgifterna avskaffas.
Riksräkenskapsverket avstyrker motionen.
Svea hovrätt anför, att den tid, som en gång årligen tages i anspråk för
avgivande av förslag till ordensförläningar, måste betecknas såsom skäligen
ringa och bör räknas i timmar. Den i motionen berörda anmälningsskyldigheten
vållar jämväl ringa arbete, enär sådan anmälan inom hovrätten
förekommer i ett fåtal fall med årslånga uppehåll.
I fråga om att straffverkställigheten skulle förhalas anför hovrätten:
”Ehuru, såsom utsäges i ingressen till brevet, meningen får anses ha varit
att det av domstol ådömda straffet icke skulle verkställas förrän ordensfrågan
prövats och avgjorts, har under senare tid denna föreskrift veterligen
aldrig tillämpats; den enligt lag ådömda brottspåföljden går i verkställighet
oberoende av vad som bestämmes rörande ordensförläningar.
Den ursprungligen avsedda tillämpningen kan ej heller anses vara förenlig
med gällande lagstadganden om verkställighet av straff och om expediering
av domar i brottmål. Det torde få anses att brevet i nu förevarande
del blivit genom senare verkställighetslagstiftning i realiteten upphävt.
Någon tvekan synes ej råda i detta hänseende, och hovrätten lämnar därhän
huruvida i klarhetens intresse ändock kan anses påkallat att den i
brevet meddelade föreskriften om straffverkställigheten uttryckligen upphäves.
”
Utskottet. Av de över motionen inhämtade yttrandena framgår, att överskottet
på ordensavgifterna är mycket litet, att den tid, som av statstjänstemän
ägnas åt arbete med ordensutnämningar, är obetydlig samt att de i
motionen omförmälda bestämmelserna om uppskov med straffverkställighet
i kungl. brev av den 19 juli 1806 icke numera tillämpas.
Givetvis kan från rent principiella synpunkter vissa skäl likväl anföras
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1957
3
för motionärens uppfattning. Enligt utskottets mening är dock de i
motionen framförda spörsmålen icke av sådan praktisk betydelse, att de
kan motivera någon riksdagens åtgärd i ärendet. Utskottet får därför
hemställa,
att motion II: 432 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 14 mars 1957
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, Andersson,
Axel, Jansson, Erik*, Strandler*, Arrhén, Ståhle, Lundström*,
Larsson, Lars, fru Nilsson och fru Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar
Dickson, Bark*, Nestrup, Königson, Andersson i Björkäng, Engkvist,
Östrand och Lothigius.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.