Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående indragning till statskassan av ordensavgifterna m. m.

1957-03-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1957:10, Utlåtande i anledning av väckt motion angående indragning till statskassan av ordensavgifterna m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 10—13 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1957

1

Nr 10

Utlåtande i anledning av väckt motion angående indragning till

statskassan av ordensavgifterna m. m.

I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad

motion, II: 432, av herr Spångberg hemställes, att riksdagen måtte

besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla om vidtagande av åtgärder

dels för att indraga ordensavgifterna till statskassan eller i varje fall

låta statsverket utfå ersättning för de beräknade kostnaderna för sin befattning

med ordensutnämningarna;

dels ock för att befria domstolarna från den i 1806 års föreskrift stadgade

skyldigheten att genom justitiekanslern underrätta Kungl. Maj:ts orden

om dömda personers ordensinnehav.

Motionären anser, att betänkliga förhållanden ännu råder på ordensväsendets

område, särskilt beträffande statsförvaltningens befattning med

ordensväsendet. Utdelandet av ordnar är ett kungligt prerogativ, men beredningen

av besluten om ordensutnämningarna handhaves huvudsakligen

av statliga organ och på skattebetalarnas bekostnad. Statsverket borde ha

ersättning för detta beredningsarbete.

Det finns föreskrivet, att då person, som är riddare av en orden, dömts

för vissa brott, justitiekanslern skall underrättas för inhämtande av direktiv

från ordenskapitlet, huruvida den dömde skall fråntagas sin orden. I avvaktan

härpå uppskjutes straffverkställigheten. Denna bestämmelse synes

enligt motionären ej tidsenlig.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statskontoret, riksräkenskapsverket

och Svea hovrätt.

Statskontoret anför, att ordensavgifterna utgör ersättning för juvelerararbeten

o. d., varjämte kostnaderna för löner och pensioner samt expenser

vid Kungl. Maj:ts orden bestrides med avgifterna. De utgör alltså gottgörelse

för utfört arbete, och förutsättningar för indragning till statsverket

lär icke finnas. Genomsnittligt för åren 1953—1955 utgör överskottet f. ö.

endast omkring 14 000 kronor per år.

Statskontoret finner det ogörligt att uppskatta de kostnader, som åsamkas

staten genom det arbete, som utföres av tjänstemän i samband med

ordensförläningar. Ämbetsverket erinrar vidare om att stämpelavgift

skall uttagas för utnämningsbrev för innehavare av orden med belopp,

varierande från 100 till 800 kronor, vilka avgifter helt tillfaller statskassan.

Någon skyldighet att uttaga dylika brev föreligger emellertid icke, och de

lii han g till riksdagens protokoll 1937. 11 samt. Nr 10—13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1957

har endast i mycket begränsad utsträckning utlösts. Under åren 1953—

1955 har i runt tal endast influtit 3 000 kronor per år. Om det anses, att

statsverket bör erhålla ersättning för statstjänstemännens medverkan vid

ordensförläningarna, bör man undersöka, om utlösandet av utnämningsbrev

lämpligen kan göras obligatoriskt. Översyn verkställes för närvarande

av lösen- och stämpelförordningama, och frågan om stämpelavgift för utnämningsbrev

torde bli behandlad i samband därmed.

Statskontoret avstyrker motionen.

Riksräkenskapsverket konstaterar, att något nämnvärt överskott å ordensavgiftema

icke uppstår och att något belopp att indraga till statsverket

alltså icke finnes. Om statsverket skall ersättas för befattningen

med ordensutnämningarna, måste därför ordensavgifterna höjas. Då ordenstilldeiningen

har karaktär av belöning, bör höjning enligt verket ej

ifrågakomma. Snarare bör ordensavgifterna avskaffas.

Riksräkenskapsverket avstyrker motionen.

Svea hovrätt anför, att den tid, som en gång årligen tages i anspråk för

avgivande av förslag till ordensförläningar, måste betecknas såsom skäligen

ringa och bör räknas i timmar. Den i motionen berörda anmälningsskyldigheten

vållar jämväl ringa arbete, enär sådan anmälan inom hovrätten

förekommer i ett fåtal fall med årslånga uppehåll.

I fråga om att straffverkställigheten skulle förhalas anför hovrätten:

”Ehuru, såsom utsäges i ingressen till brevet, meningen får anses ha varit

att det av domstol ådömda straffet icke skulle verkställas förrän ordensfrågan

prövats och avgjorts, har under senare tid denna föreskrift veterligen

aldrig tillämpats; den enligt lag ådömda brottspåföljden går i verkställighet

oberoende av vad som bestämmes rörande ordensförläningar.

Den ursprungligen avsedda tillämpningen kan ej heller anses vara förenlig

med gällande lagstadganden om verkställighet av straff och om expediering

av domar i brottmål. Det torde få anses att brevet i nu förevarande

del blivit genom senare verkställighetslagstiftning i realiteten upphävt.

Någon tvekan synes ej råda i detta hänseende, och hovrätten lämnar därhän

huruvida i klarhetens intresse ändock kan anses påkallat att den i

brevet meddelade föreskriften om straffverkställigheten uttryckligen upphäves.

”

Utskottet. Av de över motionen inhämtade yttrandena framgår, att överskottet

på ordensavgifterna är mycket litet, att den tid, som av statstjänstemän

ägnas åt arbete med ordensutnämningar, är obetydlig samt att de i

motionen omförmälda bestämmelserna om uppskov med straffverkställighet

i kungl. brev av den 19 juli 1806 icke numera tillämpas.

Givetvis kan från rent principiella synpunkter vissa skäl likväl anföras

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 10 år 1957

3

för motionärens uppfattning. Enligt utskottets mening är dock de i

motionen framförda spörsmålen icke av sådan praktisk betydelse, att de

kan motivera någon riksdagens åtgärd i ärendet. Utskottet får därför

hemställa,

att motion II: 432 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 14 mars 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, Andersson,

Axel, Jansson, Erik*, Strandler*, Arrhén, Ståhle, Lundström*,

Larsson, Lars, fru Nilsson och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar

Dickson, Bark*, Nestrup, Königson, Andersson i Björkäng, Engkvist,

Östrand och Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.