Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av skadegörelse av mink.

1957-03-14 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1957:12, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande av skadegörelse av mink.

Dokumentets text

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1957

7

Nr 12

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder till förhindrande

av skadegörelse av mink.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 164 av herrar Boman och Johansson, Anders, samt II: 199 av herrar

Jacobsson i Tobo och Persson i Svensk öp hemställes, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t fästa uppmärksamheten på frågan om vildminkens

skadegörelse och anhålla om de åtgärder som efter en snabb utredning

kan befinnas vara påkallade.

Motionärerna framhåller, att den skadegörelse som åstadkommes av förvildade

minkar är betydande. Om ingenting göres kan man befara stark

utbredning av dessa mycket fruktsamma skadedjur till fara för fisket, viltet

och mindre husdjur. Erfarenheterna av vildkaninens utbredning på Gotland

och vildminkens i Island manar till försiktighet. Tänkbara åtgärder är

att införa skottpengar på mink och att ålägga ägarna till minkfarmer

skyldighet att hålla effektiva stängsel.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från domänstyrelsen

efter hörande av Svenska jägarförbundet, fiskeristyrelsen, lantbruksstyrelsen,

länsstyrelsen i Jönköpings län, som bifogat yttranden av länets hushållningssällskap

och jaktvårdsförening, samt Jägarnas riksförbund.

Samtliga hörda myndigheter och organisationer vitsordar de i motionerna

lämnade uppgifterna, och alla med undantag av lantbruksstyrelsen, som

förordar en avvaktande hållning, tillstyrker motionerna. Domänstyrelsen

erinrar bl. a. om att en av styrelsen tillstyrkt framställning från Svenska

jägarförbundet och Svenska fiskevårdsförbundet år 1949 om att uppfödare

av mink skulle åläggas hålla effektiva stängsel ej föranlett någon Kungl.

Maj :ts åtgärd. En av styrelsen likaledes tillstyrkt framställning i samma

syfte år 1956 av Jämtlands läns fjäderfäavelsförening är föremål för

Kungl. Maj:ts prövning. Lantbruksstyrelsen framhåller, att inom Svenska

jägarförbundet pågår utredning om vildminkens utbredning och att Svenska

pälsdjursuppfödares riksförbund avser att undersöka i vilken utsträckning

rymningssäkra stängsel användes vid minkfarmer, tillhörande förbundets

medlemmar. Styrelsen anser, att man sedan dessa undersökningar

avslutats torde böra överväga vilka åtgärder som lämpligen skall vidtagas.

Utskottet. Uppfödning av mink utgör ett mycket betydande inslag i den

svenska pälsdjursaveln. Antalet odlade minkar har beräknats vid tiden för

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1957

avpälsningen uppgå till omkring 1,2 miljoner, de årligen saluförda skinnen

till ca 800 000 och bruttointäkterna till ungefär 55 miljoner kronor om

året. Redan kort tid efter det minkodling omkring år 1928 börjat på allvar

bedrivas i Sverige kunde skadegörelse av minkar, som rymt eller utsläppts

från farmerna, iakttagas. Under krigs- och efterkrigsåren ökade antalet

vildminkar i oroväckande grad. Detta har uppgivits sammanhänga med

bl. a. bristfälligheter i inhägnader och burar. Vildminken synes förekomma

i alla delar av landet — självfallet tätast i trakter, där odlingen av mink

är mest intensiv.

Vittnesbörden om vildminkens ökade utbredning och skadegörelse är i

dagens läge så talrika och samstämmiga, att det enligt utskottets mening

icke kan råda någon tvekan om att effektiva åtgärder är påkallade. Förevarande

spörsmål har under de senaste årtiondena vid upprepade tillfällen

föranlett framställningar med förslag till åtgärder. Sålunda föreslog Svenska

jägareförbundet och Svenska fiskevårdsförbundet i en gemensam framställning

till Kungl. Maj:t år 1948 på anförda skäl ändring i jaktstadgan

av innebörd att sax skulle få användas jämväl för fångande av mink samt

att särskild författning skulle utfärdas angående skyldighet för innehavare

av minkfarm att hålla sådant stängsel kring anläggningen eller eljest hålla

djuren instängda på sådant sätt, att de icke kunde komma in på mark, som

ej tillhörde anläggningen. Framställningar om stängselskyldighet har jämväl

gjorts exempelvis av Jämtlands läns fjäderfäavelsförening och Gävleborgs

läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott. I övrigt har bl. a.

framförts förslag att statsmakterna skulle ställa medel till länsstyrelsernas,

landstingens och kommunernas förfogande för utbetalning av skottpengar

på mink samt att jaktlagen skulle ändras så, att envar ägde jaga

mink å annans jaktområde och behålla vid sådan jakt nedlagda minkar.

I detta sammanhang må framhållas att i Island, där vildminkens spridning

är särskilt stor, lämnas höga skottpengar på mink — 23 kronor per djur,

varjämte jägaren får behålla skinnet — och har lokala myndigheter tilllagts

rätt att förbjuda minkodling. F. n. lär all odling av mink i Island ha

upphört.

I samtliga yttranden över motionerna understryks vikten av att åtgärder

vidtages för att motverka vildminkens spridning. Utskottet ansluter

sig för egen del till motionärernas och remissmyndigheternas uppfattning

i frågan och vill sålunda tillstyrka, att den av motionärerna begärda utredningen

kommer till stånd. Inom Svenska jägareförbundet pågår utredning

om vildminkens utbredning, och Sveriges pälsdjursuppfödares riksförbund

ämnar undersöka i vilken utsträckning rymningssäkra stängsel användes

av förbundets medlemmar. Det synes utskottet önskvärt att dessa

utredningar fullföljes, då ett värdefullt underlag för de vidare övervägan
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 12 år 1957 9

dena härigenom torde erhållas. Utskottet har icke funnit anledning att gå

närmare in på frågan, hur den i motionerna föreslagna utredningen lämpligen

bör läggas upp eller vilka särskilda åtgärder som bör övervägas, men

finner angeläget att utredningen med hänsyn till de stora ekonomiska värden

som här står på spel verkställes skyndsamt.

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

1:164 och II: 199 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla

om vidtagande av de åtgärder till förhindrande av

skadegörelse av mink som efter en snabb utredning kan befinnas

vara påkallade.

Stockholm den 14 mars 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Wolgast, Jonsson, John Wiktor, fru

Wallentheim*, herrar Andersson, Axel, Jansson, Erik*, Strandler*, Arrhén,

Ståhle, Lundström*, Larsson, Lars, fru Nilsson och fru Hamrin-Thorell;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar*, fru

Svedberg, herrar Dickson, Bark*, Nestrup, Königson, Andersson i Björkäng,

Engkvist, Östrand, Lundqvist och Lothigius.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:199 12 Riksdagens skrivelse nr 197—199 a1 i texten