Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma klargörande normer för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina förbindelser i tjänsten och privat med leverantörer och andra företag.
1957-03-21 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
ABU 1957:15, Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma klargörande normer för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina förbindelser i tjänsten och privat med leverantörer och andra företag.
Dokumentets text
6
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1957
Nr 15
Utlåtande i anledning av väckt motion angående skyndsamma åtgärder
i syfte att åstadkomma klargörande normer för
vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina förbindelser
i tjänsten och privat med leverantörer och andra
företag.
I en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad
motion, II: 483, av herr Håstad yrkas, att riksdagen måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsamma åtgärder i syfte
att, eventuellt först i provisorisk form, åstadkomma klargörande normer
(”standards of ethics”) för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina
förbindelser i tjänsten och privat med leverantörer och andra företag.
I motionen framhålles, att de senaste mutaffärerna visat, att uppfattningarna
om gränsen för det tillåtna å ena sidan och det otillbörliga eller
brottsliga å andra sidan varit synnerligen oklara. Genom att den statliga
administrationen i stor utsträckning vidgats till att bli affärsdrivande har
uppfattningen inom den enskilda företagsamheten om vad som är tillåtet
spritt sig till vissa statliga befattningshavare. Gränslinjen mellan det tillbörliga
och det förkastliga har blivit suddig. De traditionellt stränga kraven
på de statliga befattningshavarnas omutlighet bör emellertid fasthållas.
Detsamma bör gälla för de statliga bolagen såväl som för kommunalförvaltningen.
Motionären hänvisar i fortsättningen till de stränga krav, som ställes i
USA, och i anknytning därtill framhålles, att frågan om intressekonflikter
för ämbetsmän är i stort behov av klarläggande.
Motionären anser sig icke böra dra upp riktlinjerna för någon moralkodex
men anser, att allt som innebär en favör eller som försätter tjänstemannen
i någon form av tacksamhetsskuld måste förbjudas. Vidare bör gällande
lagstiftning om bestickning överses.
Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från statens sakrevision,
riksåklagarämbetet, armétygförvaltningen, byggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
Sveriges akademikers centralorganisation (Saco), Tjänstemännens
centralorganisation (TCO) och Institutet för bekämpande av
mutor och bestickning.
Sakrevisionen framhåller, att statens krisrevision år 1942 i cirkulärskrivelse
till överbefälhavaren och de centrala statliga krisorganen anfört:
”Tjänsteman, som vid upphandling för statens räkning eller annorledes ut
-
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1957
7
nyttjar sin ställning till att förskaffa sig egen vinning genom mottagande
av muta eller annan otillbörlig belöning, gör sig därigenom förfallen till
straffansvar enligt 25 kap. 5 § strafflagen, vilket lagrum nyligen skärpts
genom lag den 14 november 1941 (nr 838). Under sin verksamhet har emellertid
statens krisrevision även uppmärksammat åtskilliga fall, då en
tjänsteman utan att hava gjort sig skyldig till någon direkt straffbar handling
likväl förhållit sig olämpligt i sina förbindelser med leverantörer till
staten eller deras ombud. Så kan t. ex. en tjänsteman genom mottagande
av gästfrihet vid restaurantbesök eller liknande under sådana förhållanden,
att han kommer i tacksamhetsskuld till den som bjuder, lätt nog ådraga sig
misstankar för att i sin ämbetsutövning låta sig påverkas av dylika bjudningar.
Utövandet av representation vid affärsuppgörelser av olika slag är en
så vanlig företeelse inom det enskilda näringslivet, att man är berättigad
utgå från att exempelvis leverantörer av materiel eller förnödenheter till
försvaret finna det vara naturligt och helt i sin ordning att — i förhoppning
om att komma i åtanke vid beställningar eller som erkänsla för mottagna
order — visa gästfrihet mot den beställande tjänstemannen. De vådor
ett dylikt fratemiserande mellan personer, som skola under ämbetsmannaansvar
sköta affärer eller ekonomiska transaktioner för statens räkning,
och personer, som äro ekonomiskt beroende av ärendets utgång, kunna icke
nog understrykas.
Ännu allvarligare äro givetvis de fall, då här avsedda tjänstemän i privatekonomiska
angelägenheter träda i förbindelse med leverantörer eller deras
ombud, t. ex. som låntagare.”
Sedermera har genom order, cirkulär m. m. föreskrifter utfärdats av ett
antal myndigheter. Dessa föreskrifter är emellertid icke enhetligt utformade
och för stora delar av statsförvaltningen förekommer icke några
motsvarande bestämmelser.
För närvarande pågår i samarbete med Institutet för bekämpande av
mutor och bestickning överläggningar i avsikt att söka utforma förslag
till rekommendationer med avseende på förhållandet mellan leverantörer
till statsverket m. fl. och vissa statstjänstemän. Under hänvisning till att
resultatet av dessa överläggningar bör avvaktas, avstyrker sakrevisionen
motionen.
Riksåklagarämbetet, som inhämtat yttrande från landsfogden i Värmlands
län, framhåller, att erfarenheten visat, att det i icke obetydlig utsträckning
förekommer, att till offentliga befattningshavare i en eller
annan form lämnas förmåner som erkänsla för befattningshavarnas
tjänsteutövning. Detta gäller icke endast befattningshavare vid upphandlande
verk utan även tjänstemän vid myndigheter, som har att bevilja till
-
8
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1957
stånd av olika slag. Enligt ämbetet vore det ur tre synpunkter av intresse
att klargörande normer åstadkommes. Genom att uppdraga normer för vad
som är tillåtet och icke tillåtet motverkas begående av straffbara handlingar.
Oavsett det straffbara området synes det angeläget att hindra, att
offentliga befattningshavare kommer i sådan förbindelse till leverantörer
och andra, att tilltron till deras integritet sättes i fara. Det torde därvid
vara nödvändigt att förbjuda också handlingar, som för närvarande icke
faller inom det straffbara området. Och slutligen måste det för såväl
tjänstemännen som för det lojala näringslivet bli ett stöd, att det uttryckligen
fastslås vad som är tillåtet och icke tillåtet.
Eventuella föreskrifter bör omfatta icke blott upphandlande myndigheter
utan den statliga och kommunala förvaltningen över huvud. Även om utformandet
av föreskrifter icke blir någon lätt uppgift, bör den icke vara
omöjlig att lösa.
Ämbetet tillstyrker utredning.
Armétyg förvaltningen framhåller, att de allmänna bestämmelserna i
strafflagen icke är tillräckligt tydliga för att den enskilde tjänstemannen
skall kunna bedöma föreskrifternas räckvidd. Mera preciserade föreskrifter
är därför erforderliga, varvid relativt snäva gränser måste dragas. Förvaltningen
redogör vidare bl. a. för de åtgärder, som vidtagits inom dess
verksamhetsområde samt tillstyrker motionen.
Byggnadsstyrelsen anser likaledes, att strafflagtexten icke ger tillräcklig
ledning vid bedömning i det enskilda fallet var gränsen går mellan
straffbar och icke straffbar handling. Styrelsen finner det angeläget, att
auktoritativa bestämmelser meddelas och tillstyrker motionen.
Vattenfallsstyrelsen understryker, att det är av största vikt, att klarläggande
regler finnes.
Saco anser, att det är ett betydande intresse för tjänstemännen att vid
sidan av lagstiftningen utarbetas klargörande normer för vad de offentliga
tjänstemännen har att iakttaga i föreliggande fall. Gränserna får dock ej
dras för snäva.
TCO hävdar, att från tjänstemännens sida måste kunna resas anspråk
på en klarare beskrivning av vad som är brottsligt, då tagande av muta
anses som ett av våra svåraste ämbetsbrott. TCO har intet emot preciserade
normer men anser det åtminstone på längre sikt mest önskvärt att själva
lagen förtydligas. Tjänstemännen måste nämligen kunna lita till att ett
strikt iakttagande av normerna ger skydd mot åtal. TCO tillstyrker
motionen.
Institutet för bekämpande av mutor och bestickning finner det önskvärt
att få till stånd allmänna riktlinjer angående vad som i förhållandet mellan
köpare och säljare är lämpligt eller olämpligt. Det gäller även de i privat
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1957 9
tjänst anställda. Institutet har igångsatt en undersökning för att soka
utröna möjligheterna att få fram lämpliga anvisningar och samarbetar
därvid med främst sakrevisionen.
Utskottet. De på senare tid uppdagade s. k. mutaffärema har ställt bl. a.
frågan om gällande reglers effektivitet i blickpunkten för det allmänna
intresset. Det uppseende mutprocesserna väckt får väl delvis ses mot bakgrunden
av den i Sverige djupt rotade traditionen om offentliga tjänstemäns
omutbarhet. Vad som förekommit kan icke tagas till intäkt för uppfattningen,
att korruptionen skulle vara särskilt utbredd bland svenska
tjänstemän. Däremot har omständigheter framkommit som visar på behovet
av större klarhet i fråga om vad tjänstemän har att iakttaga i sitt
förhållande till leverantörer m. fl.
De centrala bestämmelserna om straff för mutor återfinnes i strafflagens
25 kap. 2 §, vari stadgas bl. a. att ämbetsman, som mottager, låter åt sig
utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning skall, där ej gärningen
eljest är särskilt belagd med straff, dömas för tagande av muta.
Lagrummet rör sig som synes med så allmänna begrepp att situationer lätt
kan uppstå, där en tjänsteman kan känna sig tveksam om var gränsen går
för ett korrekt handlande. Några statliga verk har utfärdat vissa föreskrifter
beträffande tjänstemännens förhållande till verkets leverantörer
eller deras ombud. Sådana föreskrifter har lämnats av bl. a. de militära
förvaltningsmyndigheterna och på sin tid krigsmaterielverket. De synes
ursprungligen ha tillkommit sedan statens krisrevision vid behandlingen
i början av 1940-talet av en då aktuell mutaffär funnit skäl rekommendera
dylika åtgärder och har i vissa fall sedermera förnyats och kompletterats.
I sammanhanget kan även nämnas att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
november 1954 tillställt tjänstemännen vid vägförvaltningarna en skrivelse,
vari styrelsen inskärpt vikten av att tjänsteman icke genom utverkande
av lån, borgen, växelpåskrift o. d. eller genom mottagande av gåva eller
tjänst eller på annat sätt ställer sig i beroendeförhållande till av vägförvaltningen
anlitad entreprenör, leverantör eller uppköpare. Vidare har vattenfallsstyrelsen
dels tillställt samtliga tjänstemän vid statens vattenfallsverk
en den 12 mars 1956 daterad promemoria beträffande riktlinjer i fråga
om personalens kontakter med verkets leverantörer m. fl. och dels i skrivelse
till Kungl. Maj :t den 30 november 1956 hemställt om förhållningsregler
för personalen i fråga om sådana kontakter.
För flertalet ämbetsverk saknas emellertid bestämmelser av ovan angivet
slag och i de över motionen avgivna yttrandena vitsordas genomgående
behovet av klarläggande, auktoritativa regler. Utskottet finner för
10 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1957
egen del angeläget, att sådana regler kommer till stånd. F. n. pågår inom
sakrevisionen och Institutet för bekämpande av mutor och bestickning i
samråd arbete i detta syfte. Utskottet har under hand informerats om hur
detta arbete hittills fortskridit. Då det emellertid ännu befinner sig i ett
preliminärt skede har utskottet ansett sig här endast böra lämna vissa uppgifter
om huvudlinjer i arbetets planläggning.
En av de första uppgifterna för sakrevisionen och institutet har varit
att avgränsa den grupp av tjänstemän som kan anses ha en sådan ställning
inom respektive verk, att de kan påverka myndighetens beslut i frågor
angående leveranser m. m. Självfallet bör de kommande reglerna ta sikte
endast på dessa befattningshavare.
Man avser vidare att till behandling upptaga vissa huvudtyper av favörer,
som tjänstemän kan tänkas erhålla av enskilda parter. Bland sådana
typer av favörer kan nämnas speciellt höga inköpsrabatter, gåvor, gästfrihet
av olika slag, lån och borgen samt fria resor. De olika fallen kommer
att analyseras och kommenteras med sikte på en gränsdragning mellan
vad som i olika situationer kan anses otillbörligt respektive tillåtet. I kommentarerna
kommer bl. a. att ingå redogörelser för rättsfallen på området.
Utskottet finner detta i och för sig välbetänkt, även om antalet rättsfall
är så litet, att de icke i så stor utsträckning torde kunna tjäna till vägledning.
°
Vad gäller framgångssättet för det vidare arbetet avser man att, sedan
sakrevisionen och institutet utarbetat ett program, försöka få till stånd
diskussioner på bredare bas. Såsom deltagare i diskussionerna räknar man
i första hand med de större upphandlande verken och vissa personalorganisationer.
Man har vidare för avsikt att söka intressera näringslivets organisationer
för frågan. Det är icke heller uteslutet att de kommunala organisationerna
kan komma att inbjudas deltaga i diskussionerna. Syftet med den
här i stora drag återgivna uppläggningen av arbetet är att man, om planerna
kan genomföras och enighet nås, skulle få möjlighet att till tjänstemännens
ledning och stöd utfärda rekommendationer, understödda av en
mycket stark och auktoritativ opinion.
Att de i motionen upptagna samhällsviktiga frågorna prövas på sätt som
framgår av vad ovan anförts, är enligt utskottets mening förenat med
stora fördelar och utskottet vill starkt understryka angelägenheten av att
det inom statens sakrevision och Institutet för mutor och bestickning pågående
arbetet fullföljes energiskt och målmedvetet.
Då motionens väsentliga syfte härigenom torde kunna bli tillgodosett
torde i dagens läge motionen icke behöva föranleda annan åtgärd än en
hemställan,
Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 15 år 1957 11
att riksdagen i anledning av motion II: 483 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
ovan anfört.
Stockholm den 21 mars 1957
På allmänna beredningsutskottets vägnar:
NANCY ERIKSSON
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wolgast*, Jonsson, John Wiktor, Andersson,
Axel, Persson, Johan, Arrhén*, Ståhle, Larsson, Lars, fru Nilsson
och fru Hamrin-Thorell;
från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg,
herrar Braconier, Königson, Andersson i Björkäng, Engkvist, östrand,
Nihlfors, Carlsson i Huskvarna, Nyhage, fru Jäderberg* och herr Svensson
i Kungälv.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer
1) av herrar Braconier och Nyhage, vilka ansett att utskottets yttrande
bort ha följande lydelse:
De på---(= utskottet)---leverantörer m. fl.
De centrala---(= utskottet)---sådana kontakter.
För flertalet---(= utskottet)---arbetets planläggning.
En av---(= utskottet)---dessa befattningshavare.
Man avser---(= utskottet)---till vägledning.
Vad gäller---(= utskottet)---auktoritativ opinion.
Att de i motionen upptagna samhällsviktiga frågorna prövas, på det sätt
som framgår av vad ovan anförts, är enligt utskottets mening förenat med
stora fördelar, och utskottet vill starkt understryka angelägenheten av att
det inom statens sakrevision och Institutet för bekämpande av mutor och
bestickning pågående arbetet fullföljes energiskt och målmedvetet. Utskottet
förutsätter även, att, sedan dessa frågor blivit föremål för de överväganden,
som här förordats, riksdagen får tillfälle att efter en av Kungl.
Maj:t lämnad redogörelse ta ståndpunkt till dessa betydelsefulla problem.
Då motionens väsentliga syfte härigenom torde kunna bli tillgodosett
torde i dagens läge motionen icke behöva föranleda annan åtgärd än en
hemställan,
att riksdagen i anledning av motion II: 483 måtte besluta
att i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet
ovan anfört.
2) av herr Andersson i Björkäng.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:204 Skrivelse till Konungen angående skyndsamma åtgärder i syfte att åstadkomma klargörande normer för vad offentliga tjänstemän har att iaktta i sina förbindelser a1 i texten