Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om en undersökning av fortutbildningsmöjligheterna för olika ''personalgrupper inom sjukvårdens område.

1957-03-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1957:19, Utlåtande i anledning av väckta motioner om en undersökning av fortutbildningsmöjligheterna för olika ''personalgrupper inom sjukvårdens område.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

1

Nr 19

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om en undersökning av fortutbildningsmöjligheterna

för olika ''personalgrupper inom sjukvårdens område.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: 205 av herrar Mogård och Lundgren samt II: 293 av fru Johansson

m. fl. hemställes, att riksdagen måtte besluta att hos Kungl. Maj :t anhålla

om tillsättande av en utredning för att undersöka fortutbildningsmöjlighetema

för olika personalgrupper inom sjukvårdens område.

I motionerna framhålles, att personalen vid våra sjukhus är en i utbildningshänseende

delvis eftersatt grupp. Mycket har visserligen gjorts, men

mer bör kunna göras för att stimulera den till fortutbildning. Sålunda bör

ett sjukhusbiträde med dokumenterad och allsidig sjukhustjänst vid utbildning

till sjuksköterska kunna få räkna sig till godo tidigare utförd praktisk

tjänstgöring. Staten borde kunna hjälpa ambitiös personal att komplettera

sina teoretiska kunskaper t. ex. genom att låta den behålla viss del

av lönen under utbildningstiden, anordna kvällskurser, uppmuntra korrespondenskurser

o. s. v. För sjuksköterskor, som vill utbilda sig till läkare,

kan man tänka sig viss lättnad i den praktiska utbildningen.

Utskottet har inhämtat yttranden över motionen från medicinalstyrelsen,

Svenska landstingsförbundet, Svenska stadsförbundet, Svensk sjuksköterskeförening

och Svenska kommunalarbetareförbundet.

Medicinalstyrelsen anför, att sjuksköterskeutbildningen under de senaste

tio åren omorganiserats och att en sjuksköterskeelevs praktik och ett sjukvårdsbiträdes

tjänstgöring numera ej kan jämställas. Med hänsyn till de

goda villkor, som en sjuksköterskeelev i regel åtnjuter, förefaller en mindre

avkortning av sjuksköterskeutbildningen för ett f. d. sjukvårdsbiträde vara

av liten betydelse.

Angeläget är att sjukvårdsbiträdena snarast erhåller en ordnad yrkesutbildning.

Landstingsförbundet och Stadsförbundet lär emellertid inom

kort framlägga förslag om dylik.

I fråga om den praktiska läkarutbildningen för f. d. sjuksköterskor anser

styrelsen, att det är fråga om helt skilda yrken, varför särskilda lättnader

i läkarutbildningen icke är praktiskt genomförbara.

Styrelsen avstyrker motionerna.

Landstingsförbundet erinrar om det av medicinalstyrelsen omnämnda,

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 11 sand. Nr 19—21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna, beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

väntade förslaget om grundutbildning för sjukvårdsbiträden. Även kursplanerna

för undersköterskekurserna är föremål för översyn. För att underlätta

för sjukvårdsbiträden att komplettera sina teoretiska kunskaper har

landstingen ställt särskilda stipendiemedel till förfogande. Framdeles torde

f. ö. dylik komplettering i regel ej bli erforderlig. Förbundets styrelse följer

utvecklingen på området och kommer att, i den mån behov föreligger, ta

initiativ till fortutbildningskurser.

Stadsförbundet hänvisar till ett yttrande av sin sjukvårdsdelegation.

Denna anför bl. a., att inom storstäderna vidtages åtskilliga åtgärder i

motionernas syfte. Sålunda anordnas utbildningskurser för sjukvårdsbiträden,

kurser för utbildning av dessa biträden till sjuksköterskebiträden

och undersköterskor samt kokerskekurser. Stipendier har inrättats. Vidare

framhålles den ovannämnda utredningen. Motionerna avstyrkes.

Sjuksköterskeföreningen hänvisar till 1946 års kommittés för sjuksköterskeutbildningen

betänkande. Kommitténs förslag för utbildningen har

successivt genomförts med vissa modifikationer. Erfarenheten har visat

att ytterligare avkortning av praktiken icke är möjlig. En sjuksköterskas

och ett sjukvårdsbiträdes arbetsuppgifter är av olika art. Detsamma gäller

för sjuksköterskans arbete, jämfört med medicine kandidatens. Föreningen

hänvisar vidare till den redan nämnda utredningen inom Landstingsförbundet.

Motionerna avstyrkes.

Kommunalarbetareförbundet understryker, att det är en viktig uppgift

att undanröja alla ekonomiska hinder för dem som önskar vidareutbilda

sig inom sitt yrke. I likhet med motionärerna anser förbundet personalen

vid sjukhusen vara en i utbildningshänseende eftersatt grupp och påpekar,

att förbundet vid åtskilliga tillfällen gjort framstötar för att få en bättre

utbildning till stånd. Förbundet har med sjukhusens huvudmän överenskommit

om utbildning av undersköterskor. Förbundet erinrar vidare om

att en kommitté för närvarande arbetar för att få fram en god grund för

all vårdpersonal och förbättrad sköterskeutbildning och framhåller, att

ett mycket stort antal av den kvinnliga biträdes- och undersköterskepersonalen

utför sina uppdrag ambitiöst och kunnigt och genom eget intresse

skaffat sig erfarenhet och utbildning. Förbundet strävar efter att få till

stånd så god utbildning som möjligt och att utsträcka denna utbildning till

grupper, som för närvarande saknar sådan. Förbundet delar den i motionerna

framförda uppfattningen, att anställda sjukvårdsbiträden och undersköterskor

bör stimuleras att skaffa sig den ytterligare teoretiska utbildning,

som erfordras för att vinna inträde vid sjuksköterskeskolorna. Dylik

personal bör få bibehållas vid oavkortad lön vid genomgång av folkhögskolor

eller motsvarande läroanstalter och även på annat sätt erhålla ekonomisk

hjälp till studier. Sinnessjukvårdspersonalens studier bör under
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

3

lättas genom samhälleliga insatser för att förbättra personalens möjligheter

till befordran. Förbundet tillstyrker motionerna.

Utskottet. Utskottet finner i likhet med motionärerna att ökade möjligheter

till fortsatt utbildning bör beredas personal på alla poster inom sjukvården.

Möjligheterna för biträdespersonalen att nå ansvarsposter bör alltså

ökas för att sjukvården skall kunna tillföras ambitiös ungdom och få

denna att stanna kvar inom yrket. I det av utskottet i ärendet införskaffade

materialet har uppgifter lämnats beträffande den verksamhet som

nu på olika håll äger rum för att lösa utbildningsfrågor för sjukvårdspersonalen.

Inom Landstingsförbundet och Stadsförbundet pågår just nu en

utredning om yrkesutbildning för sjukvårdsbiträden, i vilken även Kommunalarbetareförbundet

är representerat. Utredningen torde enligt vad utskottet

erfarit bli slutförd under våren 1957, och man kommer att framlägga

förslag om en grundutbildning i form av en kurs, omfattande såväl

teoretiska som praktiska utbildningsmoment, vilken grundutbildning skulle

uppställas som villkor för anställning som sjukvårdsbiträde. Utredningen

torde enligt utskottets mening vara av så väsentlig betydelse, att resultatet

av densamma bör avvaktas, innan ytterligare åtgärder övervägs.

Utbildning till undersköterskor sker nu mera sporadiskt inom landstingssjukhusen,

och det synes synnerligen önskvärt att en sådan utbildning

blir allmän och att sjukhusen även utnyttjar den sålunda bättre utbildade

arbetskraften på ett utökat antal ansvarsbefattningar.

Sjukvårdsbiträden och undersköterskor som önskar avlägga sjuksköterskeexamen

kan för närvarande erhålla ett visst stöd härför genom stipendier

från landsting och fackföreningar, men utbildningen kräver ändå

ganska stora uppoffringar av dem, som varit anställda inom sjukvården

många år. De har i allmänhet varit nödsakade att åtminstone genomgå

en tvåårig folkhögskolekurs före den treåriga utbildningen vid sjuksköterskeskolan.

Det synes kunna ifragasättas om icke den allmänbildningsnivå,

som anses böra krävas av en sjuksköterskeelev, skulle kunna

få dokumenteras även på annat sätt än genom betyg över viss skolgång.

I stor utsträckning skulle de nödvändiga kunskaperna kunna inhämtas

genom korrespondensundervisning och kvällskurser. Denna form för studier

torde kunna medföra en förkortning av studietiden och bör, med viss

uppmuntran från sjukhusledningens sida, väl kunna låta sig förena med

arbete inom sjukvården. Vid sjuksköterskeskolorna anses det mycket svårt

att genomföra en förkortning av studietiden med hänsyn till den moderna

tidens krav på sjukvårdspersonalen. Att avräkna någon kurstid för dem

som redan haft praktisk erfarenhet av sjukvård anses svårt beträffande

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 19 år 1957

skolor, där utbildningen sker på den fastställda minimitiden, men det synes

rimligt att provtjänstgöringen om 2—3 månader i andra fall icke kräves

av sådana sökande.

Frågan om löneförmåner för den anställda sjukvårdspersonalen under

utbildningstiden måste bli föremål för förhandling men är säkerligen av

ytterst stor betydelse, om man vill jämna vägen för biträdespersonal att

nå ansvarsposter genom en så pass tidskrävande vidareutbildning som här

är i fråga.

Utskottet behjärtar helt motionernas syfte, men får med hänsyn till det

nyss anförda hemställa,

att de likalydande motionerna 1: 205 och II: 293 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 mars 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Jonsson, John Wiktor, Andersson,

Axel, Persson, Johan, Strandler*, Ståhle, fru Nilsson*, fru Hamrin-Thorell

och herr Gustafsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Gustafsson i

Bogla, fru Svedberg, herrar Bark, Nestrup, Engkvist*, Nihlfors*, fröken

Wallerius, herrar Carlsson i Huskvarna, Nyhage, Börjesson och Svensson

i Kungälv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.