Sök i Ratio Lex

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1957

1957-04-09 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1957:27, Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1957

Dokumentets text

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1957

Nr 27

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckt

motion angående viss ändring av allmänna läkarinstruktionen

och visst tillägg till allmänna tandläkarinstruktionen.

1 en inom andra kammaren väckt, till allmänna beredningsutskottet hänvisad

motion, II: 433, av herr Spångberg hemställes, att riksdagen måtte

besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla om sådan ändring av allmänna läkarinstruktionen

och sådant tillägg i allmänna tandläkarinstruktionen, att

skyldighet föreligger för läkare respektive tandläkare att lämna kvitto å

mottagna arvodesbelopp utan särskild framställning härom.

I motionen framhålles, att läkare enligt allmänna läkarinstruktionen är

skyldig att på begäran lämna kvitto å mottagen ersättning i de fall den

vårdade har behov därav för att utfå gottgörelse men att enligt uppgift

vissa läkare skulle vara obenägna att lämna kvitto eller lämnar kvitto å

lägre belopp än det verkligen erlagda. Härigenom försvåras taxeringsmyndigheternas

kontroll av deras inkomster. Om läkarna ålades skyldighet att

alltid lämna kvitto på riktigt belopp skulle denna kontroll underlättas. Detsamma

gäller i fråga om tandläkarna.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från medicinalstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, Sveriges läkarförbund och Sveriges tandläkarförbund.

Medicinalstyrelsen anför bl. a. att bestämmelser om kvitto är intagna i

§ 59 punkt 14 allmänna läkarinstruktionen och att bestämmelserna tillkom

i samband med ikraftträdandet av sjukförsäkringslagen, enär kvitto erfordras

för att utfå viss ersättning från sjukkassa för läkarvård. Motsvarande

bestämmelse finnes icke i tandläkarinstruktionen. Ersättning för

tandvård kan endast erhållas i vissa särskilda fall, och kvitto torde då regelmässigt

utfärdas.

Styrelsen finner, att ett införande av obligatorisk skyldighet för läkare

och tandläkare att lämna kvitto skulle placera dessa i en särställning i förhållande

till övriga medborgare. Det förekommer dessutom fall, då patient

icke önskar något kvitto. Styrelsen anser sig därför icke böra tillstyrka

motionen.

Det har visat sig svårt att rätt tolka gällande bestämmelser så till vida,

att olika meningar råder om det är läkaren eller patienten, som har att av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1957 3

göra, om behov av kvitto föreligger. Denna fråga är emellertid föremål för

överväganden inom styrelsen i syfte att fa till stand ett klarläggande.

Riksförsäkrmgsanstalten hänvisar till nu gällande bestämmelser men

finner starka skäl tala för att läkare skall vara skyldig att oberoende av

om begäran framställes eller icke lämna kvitto å av anstalten fastställt

formulär i samtliga fall, då han uppburit ersättning för vård. Det synes icke

rimligt, att patienten skall behöva styrka, att han har behov av kvittot föi

att utfå gottgörelse. Anstalten vitsordar uppgiften att kvitto ibland utfärdas

på lägre belopp än det som erlagts för den vård kvittot avser. I dylika

fall gör emellertid läkaren sig skyldig till ansvar. Enligt anstaltens

mening bör samma bestämmelser gälla för tandläkare som för läkare. Motionen

tillstyrkes.

Läkarförbundet framhåller, att därest läkaren, trots framställd begäran,

med eller utan motivering vägrat att utfärda kvitto, har vederbörande gjort

sig skyldig till en klar överträdelse av gällande bestämmelser. Samma är

förhållandet om å utställt kvitto upptagits lägre belopp än som i verkligheten

uppburits. I dessa bägge fall erfordras således icke någon ändring

av allmänna läkarinstruktionen i syfte att möjliggöra ett beivrande.

Förbundet anför vidare bl. a. följande:

”Därest läkaren underlåter att beröra kvittofrågan och patienten avstår

från att framställa begäran om kvitto skulle detta enligt motionärens mening

kunna bero på att en del patienter skulle finna det obehagligt att framställa

en dylik begäran. Läkarförbundet kan icke finna att denna patientens

fullkomligt oberättigade försagdhet skulle motivera ett införande av en

generell skyldighet för läkaren att lämna kvitto.

Kvittot är till sin natur ett bevismedel rörande verkställd betalning.

Konsekvenserna av att införa en skyldighet av föreslagen art för läkarna

kan icke med säkerhet överblickas. Såvitt kan bedömas maste läkarna

exempelvis räkna med möjligheten att behöva styrka, att kvitto avgivits,

något som klart avviker från vad som gäller för andra yrkesutövare.

De av motionären åberopade skälen för att läkare och tandläkare såsom

enda grupper i samhället — skulle åläggas skyldighet att lämna kvitto,

oavsett begäran därom, kan förbundet icke finna vara bärande.

Vad angår motionärens synpunkter på kvitteringssystemets betydelse

för en effektiv taxeringskontroll vill förbundet i detta sammanhang inskränka

sig till att framhålla, att bestämmelser tillkomna i syfte att underlätta

en dylik kontroll i vart fall icke har sin plats i allmänna läkarinstruktionen.

Läkarförbundet vill avslutningsvis uttala, att förbundet är medvetet om

att i undantagsfall synes förekomma, att läkare icke iakttager gällande

stadganden i fråga om lämnande av läkarvårdskvitto. Förbundet inskrider

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1957

i de fall som kommit och kommer till förbundets kännedom. Genom interkollegiala

påpekanden motverkas på ett lika effektivt som smidigt sätt de

förhållanden vilka tydligen föranlett föreliggande motion.”

Tandläkarförbundet framhåller, att dess medlemmar alltid lämnar kvitto,

då patienten uttryckt önskan därom. Ett åläggande för vissa avgränsade

yrkesgrupper att lämna kvitto utan anmaning torde icke förekomma

annorstädes. I övrigt har förbundet inga erinringar mot motionen.

Frågan om ökade kontrollmöjligheter vid taxering av de s. k. fria yrkenas

utövare har senare år ett par gånger prövats av riksdagen. Med anledning

av tre vid 1943 års riksdag väckta motioner (1: 5, II: 13 och II: 179)

hemställde bevillningsutskottet (uti. nr 42) om utredning angående förbättring

av taxeringskontrollen över dessa yrkesutövare. I utskottets utlåtande

framhölls särskilt läkare, tandläkare och veterinärer. Utskottets

hemställan om skrivelse till Kungl. Maj:t bifölls av riksdagen.

Någon utredning kom emellertid icke till stånd. Frågan framfördes ånyo

av riksdagens revisorer i deras berättelse år 1952. Även revisorerna underströk

särskilt den bristfälliga kontrollen av läkares, tandläkares, veterinärers,

homeopaters och likartade gruppers inkomster.

Sedan denna del av revisorernas berättelse remitterats till 1950 års skattelagssakkunniga

för yttrande, anförde dessa, att frågan automatiskt komme

att prövas av dem och att ett betänkande skulle avges under år 1953.

Statsutskottet ansåg sig med anledning härav endast böra omförmäla denna

del av revisorernas berättelse (uti. nr 102, p. 12).

När de sakkunnigas betänkande med förslag till effektivare taxering avlämnades

i september 1954, fanns emellertid denna fråga, såvitt av betänkandet

framgår, ej bland dem, som de sakkunniga behandlat.

Utskottet. Enligt gällande allmänna läkarinstruktion föreligger skyldighet

för läkare att på begäran utfärda kvitto på uppburet arvode för att

patient skall kunna utfå ersättning från sjukkassa. Motsvarande bestämmelse

finnes icke i allmänna tandläkarinstruktionen, enär ersättning från

sjukkassa för tandvård kan erhållas endast i vissa speciella fall. Enligt vad

utskottet försport lär det ibland förekomma, att läkare icke lämnar kvitto

eller lämnar kvitto endast å belopp som ersättes av sjukkassa. Givetvis

måste det i dylika situationer mången gång kännas synnerligen obehagligt

för patienten att nödgas anhålla om kvitto eller fullständigt sådant, och

det synes för övrigt tillhöra god ordning, att läkare och tandläkare i likhet

med andra yrkesutövare utan särskilda påpekanden från betalarens

sida skriftligen erkänner mottagandet av ersättning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 27 år 1957

5

I de fall då gällande föreskrifter icke följts kan dock medicinalstyrelsens

disciplinnämnd efter anmälan ingripa, varjämte Läkarförbundet säger sig

inskrida då sådana fall kommer till dess kännedom. Härtill kommer att

Kungl. Maj :t kan vidtaga erforderlig ändring i instruktionerna. Utskottet

förutsätter att så kommer att ske, därest det framdeles finnes påkallat av

rådande förhållanden.

Motionen synes emellertid i sak främst beröra behovet av en effektivare

taxeringskontroll av läkares och tandläkares inkomster. Utskottet finner

det icke uteslutet att taxeringskontrollen beträffande vissa yrkesutövare

kan göras effektivare. Detta torde dock icke gälla allenast läkares och tandläkares

inkomster utan jämväl många andras. Regler för denna kontroll

synes därför icke ha sin plats i specialinstruktioner, utan frågan bör lösas

i ett vidare sammanhang.

Utskottet anser sig med hänsyn till vad ovan anförts icke kunna tillstyrka

motionen utan får hemställa,

att motionen II: 433 icke må föranleda någon riksdagens

åtgärd.

Stockholm den 9 april 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström*,

Jansson, Erik*, Persson, Johan*, Lundström, Anderson, Carl

Albert*, och fru Nilsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, herr Hammar*, fru

Svedberg, herrar Bark, Nestrup, Braconier, Engkvist, östrand*, Nihlfors*,

fröken Wallerius*, herr Börjesson och fru Jäderberg*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.