Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åstadkommande av en arbetsduglig administrativ enhet för det s. k. stor stockholmsområdet.

1957-04-25 · 14 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 12 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1957:29, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åstadkommande av en arbetsduglig administrativ enhet för det s. k. stor stockholmsområdet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 29

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

1

Nr 29

Allmänna beredningsutskottets utlåtande i anledning av väckta

motioner om åstadkommande av en arbetsduglig administrativ

enhet för det s. k. stor stockholmsområdet.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade, motionerna

1: 95 av herrar Lundström och Aastrup och II: 66 av herrar Carlsson i

Stockholm och Dahlén föreslås, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

måtte hemställa om snara åtgärder i syfte att åstadkomma en arbetsduglig

administrativ enhet för det s. k. storstockholmsområdet, varigenom

möjlighet skapas bl. a. till snabb lösning av bostadsfrågan, trafikproblemen,

tillgången på skolor och sjukhus och andra i motionerna omnämnda

frågor.

I motionerna anföres bl. a., att bostadskön i Stockholm överstiger

100 000 sökande, att lämplig byggnadsmark i Stockholm snart är helt tagen

i anspråk och att Storstockholms befolkning under de närmaste 15 åren

beräknas öka med 250 000 personer. En betydande ökning av bostadsbyggandet

är alltså behövlig. En sådan ökning stöter emellertid på svårigheter,

särskilt i vad gäller de svårlösta kommunala planerings- och samordningsfrågorna,

som förutsätter att även trafikapparaten, vatten- och avloppssystemet,

reningsverken, skolväsendet o. s. v. beaktas. De olika frågorna

bearbetas av kommunala organ, delvis av regional karaktär, men framstegen

sker långsamt. Kravet på en administrativ enhet blir därför allt angelägnare

och initiativet måste komma från statsmakterna.

Beträffande vad i övrigt i motionerna anförts får utskottet, i den mån

redogörelse härför icke lämnas nedan, hänvisa till motionen II: 66.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionen från kammarkollegium,

arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, Stockholmstraktens

regionplanenämnd, Stockholms stadskollegium, Stockholms

förorters samarbetsnämnd, Stockholms läns landstings förvaltningsutskott

och Stockholms handelskammare.

Kammarkollegium framhåller beträffande samarbetet mellan kommunerna

i storstockholmsområdet bl. a. att denna samverkan, där den ej sker

i form av kommunalförbund eller genom avtal för viss uppgift, i huvudsak

är begränsad till översiktlig planläggning och anför vidare:

När det gäller gemensam planering i fråga om arbetsuppgifter av mera

begränsad räckvidd synes det kollegiet med hänsyn till den samarbetsvilja,

som de berörda kommunerna visat, som om något statligt initiativ för reg
Bibang

till riksdagens protokoll 1957. 11 saml. Nr 29

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

lering av pågående eller framtvingande av ytterligare samarbete med avseende

å nämnda uppgifter icke för närvarande skulle vara av nöden.

Det kan emellertid antagas, att det kommer att bliva väsentligt svårare

att nå praktiska resultat på frivillig väg i fråga om sådana problem, som

de särskilda kommunerna uppfatta såsom berörande deras vitala intressen.

Detta gäller framför allt planläggningen av regionala kommunikationer

samt omfattningen av och tidpunkten för utbyggnad av bostads- och industriområden.

Med hänsyn till det starka intresse, som kan finnas för de

olika förortskommunerna att få öka sin bebyggelse vid den för dem lämpligaste

tidpunkten, synes det tvivelaktigt, om på frivillig väg uppgjorda

planer här kunna vara tillfyllest. Visserligen torde staten redan nu kunna

i huvudsak hindra att en utbyggnad, som vid viss tidpunkt icke är ur allmän

synpunkt önskvärd, kommer till stånd, genom att i så fall ansökningar

om arbetstillstånd eller lån icke bifallas. Däremot lärer det för närvarande

icke finnas någon möjlighet att tvinga en kommun, som saknar

erforderliga resurser eller av andra skäl icke är intresserad av en utbyggnad,

att genomföra en sådan. Även i fråga om exempelvis bostadsförmedlingen

torde liknande svårigheter kunna uppkomma.

Ehuru varje reglering på ifrågavarande område skulle komma att i viss

utsträckning innebära ett intrång på den kommunala självstyrelsen, anser

kollegiet likväl en utredning av frågan önskvärd. Kollegiet har emellertid

icke tillräcklig kännedom om det aktuella läget med avseende å olika tänkbara

samarbetsuppgifter för att kunna bedöma, om det nu är rätta tidpunkten

för igångsättande av en dylik utredning. Kollegiet vill i detta sammanhang

även anmärka, att man icke genom en reglering av något slag av

Stor-Stockholms administrativa samarbetsproblem lärer kunna, såsom motionärerna

uttryckt det, skapa möjlighet till en snabb lösning av bostadsfrågan

m. fl. problem, eftersom lösningen av nämnda problem självfallet

är avhängig icke blott av förhandenvaron av en arbetsduglig administrativ

enhet utan även av andra faktorer, såsom tillgång på kapital och arbetskraft.

Byggnadsstyrelsen anför bl. a.:

Det regionplanearbete som nu pågår för Stockholmstrakten syftar till att

ge vederbörande statliga och kommunala organ underlag för bedömningen

av sådana frågor som rör planeringen och utbyggnaden av det område

regionplanen omfattar. Planarbetet avses att utgöra underlag för den fortsatta

planeringen inom de särskilda kommunerna men också för de olika

kommunala åtgärder som krävs för att fullfölja ett samordnat genomförande

av regionplanens intentioner. Häri bör även kunna inbegripas de delar

av det kommunala verksamhetsområdet som omfattar bostadsförsörjningen

och som motionärerna i främsta rummet tagit sikte på.

En av de största svårigheter som möter vid regionplanearbetet är att

åstadkomma ett samgående mellan olika parter och intressegrupper kring

regionplanens slutsatser och intentioner. Tillskapandet av ytterligare en

administrativ enhet kan enligt byggnadsstyrelsens mening befaras komma

att försvåra den nödvändiga samordningen, i all synnerhet om det avsedda

särorganet, såsom här tydligen förutsatts, skulle omfatta endast en del av

regionplaneområdet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

3

Sedan erforderliga klarlägganden skett beträffande de översiktliga planproblemen

bör åtskilliga förenklingar beträffande handläggningen av detaljfrågorna

kunna åstadkommas inom ramen för de nuvarande administrativa

organen. Vissa överläggningar i sådant syfte har ägt rum mellan länsstyrelsen

i Stockholms län och byggnadsstyrelsen.

I detta sammanhang kan det emellertid finnas anledning att fästa uppmärksamheten

på att vissa förbättringar i organisatoriskt hänseende borde

kunna vinnas genom en revidering av länsindelningen inom här ifrågavarande

område.

Bostadsstyrelscn framhåller bl. a. att läget på bostadsmarknaden i Storstockholm

nu är svårt och kan allvarligt försämras om icke behövlig ökning

av bostadsbyggandet i förortsområdet kan komma till stånd under

de närmaste åren samt anför vidare:

De föreliggande hindren för en snabb ökning av bostadsbyggandet i

Stor-Stockholm är delvis av administrativ art. Motionärerna föreslår därför

att Kungl. Maj :t skall vidtaga åtgärder för att åstadkomma en arbetsduglig

administrativ enhet. Såvitt styrelsen kan bedöma kunde en sådan

enhet åstadkommas antingen genom sammanslagning av primärkommuner

eller genom bildande av en sekundär kommunal enhet. Hur än denna fråga

kommer att lösas, torde det dock icke vara möjligt att genomföra omfattande

administrativa förändringar så snabbt, att de kommer att underlätta

lösningen av de aktuella problemen. En ökning av bostadsbyggandet i StorStockholm

under innevarande och närmast följande år måste följaktligen

åstadkommas genom samarbete mellan de nuvarande kommunerna.

Den lokala planeringen av bostadsförsörjningen är en kommunal angelägenhet.

Kommunernas planering och planernas realiserande förutsätter

emellertid medverkan av statliga myndigheter i ett flertal hänseenden.

Detta gäller t. ex. bebyggelseplaneringen, byggnadsregleringen, utbyggnaden

av kommunikationerna samt vatten- och avloppsanläggningarna och

finansieringen, icke blott med statliga medel utan överhuvud taget. I StorStockholm

tillkommer det förhållandet, att staten är ägare till en stor del

av den mark som måste komma att exploateras för bostadsbebyggelse.

Förekomsten av ett stort antal militära och andra anläggningar medför

också särskilda problem. Slutligen fattas de statliga besluten i vissa fall

av Kungl. Maj:t, i andra fall av centrala ämbetsverk och i andra fall åter

av länsstyrelsen eller statliga länsorgan.

Enligt styrelsens uppfattning är en nödvändig förutsättning för den behövliga

ökningen av bostadsbyggandet i Stor-Stockholm under de närmaste

åren, att den ofrånkomliga medverkan från ett flertal statliga myndigheters

sida lämnas i god tid samt på ett planmässigt och samordnat sätt.

Styrelsen ifrågasätter, om det icke kunde vara lämpligt att för ändamålet

bilda ett Stor-Stockholmsutskott, sammansatt av representanter för olika

statliga myndigheter, hos vilket kommunernas samarbetsorgan kunde direkt

och på ett samordnat sätt anhängiggöra alla ärenden, vilkas avgörande

är beroende av statliga myndigheters beslut.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

Arbetsmarknadsstyrelsen anför bl. a.:

Den omlokalisering av bostadsproduktionen från Stockholm till förorterna,

som inom en snar framtid blir nödvändig, kommer att medföra stora

ekonomiska och organisatoriska påfrestningar för förortskommunerna.

För att bostadsbyggandet på ett smidigt sätt och utan störningar på arbetsmarknaden

skall kunna överflyttas från Stockholm till förortskommunerna

är det nödvändigt, att planering och andra förberedelser i god tid

vidtages. Flera av dessa åtgärder kräver ett intimt samarbete mellan de

kommuner, som ingår i området. Detta gäller bl. a. frågorna om trafikledernas

utbyggnad, kollektiva trafikmedel, vatten- och avloppsledningar,

lokaliseringen av olika gemensamhetsanläggningar etc. Behovet av dylik

samverkan har kommit till uttryck i bildandet av särskilda samarbetsorgan.

Trots det samarbete som bedrives synes de problem, som är förknippade

med Stor-Stockholms utbyggnad, vara så omfattande och svårlösta,

att någon tillfredsställande lösning av desamma icke är möjlig utan

att ytterligare åtgärder för organisatorisk samverkan vidtages.

Stockholms stadskollegium, Stockholmstraktens regionplanenämnd,

Stockholms läns landstings förvaltningsutskott och Stockholms förorters

samarb et snämnd åberopar samtliga ett av den s. k. Storstockholmsdelegationen

utarbetat yttrande. I yttrandet anföres bl. a. följande allmänna synpunkter

på motionärernas förslag:

Den remitterade motionen utmynnar i en hemställan om snara åtgärder

för att åstadkomma en arbetsduglig administrativ enhet för Storstockholm.

I motiveringen göres gällande, att detta kan ske utan ändring av nuvarande

kommunala enheter. Yrkandet och motiveringen stämmer inte riktigt

väl överens. Om man vill förvandla den näringsgeografiska enheten

Storstockholm till någon form av förvaltningsmässig enhet, lär detta inte

kunna ske utan ingrepp i den nuvarande kommunala självstyrelsen. Antingen

måste man inkorporeringsvägen ändra kommungränserna eller

måste man, om dessa ska bevaras intakta, skapa ett nytt kommunerna överordnat

organ. I så fall måste till det nya

överflyttas väsentliga stadsbyggnadsuppgifter med stor finansiell räckvidd

och man torde då ej heller kunna undvika att rubba landstingets ställning.

Vidare redogöres för den tidigare behandlingen av det i motionerna upptagna

spörsmålet. Man konstaterar att det interkommunala samarbetet i

huvudstadsregionen under senare år alltmera utbyggts. (Utskottet får beträffande

de nu verksamma samarbetsorganen hänvisa till en såsom bilaga

till utskottsutlåtandet fogad redogörelse). Det framhålles, att numera psykologiska

och faktiska förutsättningar skapats för ett på förtroende grundat

samarbete mellan kommunerna. Statsutskottet hade vid behandlingen

år 1953 av motioner om ändrad administrativ indelning av riket beträffande

samarbetet inom Storstockholm framhållit värdet av en fortsatt kommunal

samverkan, då härigenom skulle kunna erhållas riktlinjer för den

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 ur 1957

5

framtida utformningen av den statliga administrationen av Storstockholm.

Denna ståndpunkt kunde med än större fog anses gälla i dag. I yttrandet

anföres avslutningsvis följande:

Det samarbete, vars resultat utskottet ansåg borde avvaktas, har kraftigt

utbyggts och lett till påtagliga framsteg. I detta läge, då kommunerna

och landstinget är beredda att satsa sina krafter på att i frivillig form

söka lösa de gemensamma problemen, synes det inte vara välbetänkt att

sätta igång en utredning om Storstockholms administrativa former. Genom

en ny utredning skulle man riskera att återuppväcka tidigare motsättningar,

som genom de senaste årens samarbete i hög grad kunnat överbryggas.

Det skulle vidare dröja åtskilliga år innan de förslag skulle kunna

genomföras, om vilka en dylik utredning eventuellt kunde åstadkomma

enighet. Enligt vår mening skulle alltså ytterligare utredningar om Storstockholms

administration i nuvarande situation kunna försvåra och försena

genomförandet av de åtgärder, som erfordras för att snabbt komma

tillrätta med bostadsbristen och för att över huvud taget främja en ändamålsenlig

utveckling av huvudstadsregionen.

Vid behandlingen av remissen anmäldes i de olika kommunala eller interkommunala

organen vissa avvikande meningar. Det väsentliga i dessa

ståndpunktstaganden innefattas i ett av förhandlingsdelegeraden herr

Bergvall gjort uttalande, vilket hade följande lydelse:

Liksom övriga förhandlingsdelegerade finner jag det självfallet glädjande,

att på grund av vad som gjorts under 1950-talet ett utvidgat samarbete

mellan Stockholms stad och förortskommunerna för en gemensam

utbyggnad av den närings- och befolkningspolitiska enheten Storstockholm

inletts.

Trots glädjande tecken lär det emellertid tyvärr inte kunna förnekas,

att vi alltjämt befinner oss i själva begynnelseskedet. De praktiska resultat

som nåtts under årens lopp är varken särskilt många eller genomgripande.

Ej heller kan man ännu med någon större grad av sannolikhet bedöma,

huruvida det med nuvarande administrativa konstruktion av storstockholmsområdet

skall bli möjligt att bemästra de ständigt besvärligare problem,

som måste möta, då man i ökad utsträckning skall gå från sounds to

things.

Det gäller emellertid enligt min mening att trots de svårigheter, som

kunna möta, med all kraft och med den bästa vilja fortsätta på det frivilliga

samarbetets väg för att därigenom uppnå vad som är möjligt till

båtnad för regionens befolkning. Detta är nödvändigt ur många olika synpunkter,

bl. a. med hänsyn till att genomförandet av en ändrad administrativ

konstruktion av storstockholmsområdet — detta må ske på det ena

eller andra sättet — kommer att möta så många svårigheter och bli så

tidsödande redan på utredningsstadiet, att även om enighet så småningom

skulle kunna nås om formen för den ändrade konstruktionen, detta måste

bli en fråga på ganska lång sikt. Det gäller att se till att centralisation med

de ökade möjligheter till planmässighet och snabbhet i handlandet, som

detta innebär, genomföres på de områden, där enhetlighet är en vinning,

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

medan man på alla övriga områden bevarar de mindre kommunala enheter

— det kan härvidlag bli fråga även om en uppdelning av det nuvarande

Stockholm — som i god överensstämmelse med den urgamla svenska kommunala

självstyrelsens anda bevarar den nära kontakten mellan medborgarna

och den kommunala ledningen.

Det vore bl. a. av de skäl, som här anförts, enligt min mening en oklok

politik, om man icke samtidigt som man energiskt fortsätter på frivillighetens

väg genom statsmakternas försorg undersöker utformningen av en

blivande administrativ ordning, därest en sådan skulle visa sig nödvändig.

Eljest kan man riskera, att en vacker dag, när det frivilliga samarbetet

icke visar sig kunna ge vad man önskar, stå handfallen och med många års

utredningsarbete framför sig, som kunde ha varit undangjort. De många

i bostadskön, för att nämna det kanske viktigaste av de problem, som nu

möter oss, skulle icke ha speciell anledning att vara belåtna med en sådan

politik.

Det förefaller mig heller icke som om de synpunkter, som framföres i

slutet av förhandlingsdelegerades yttrande och som innebär, att man skulle

riskera att uppväcka tidigare motsättningar kommunerna emellan om man

utredde den fråga som här beröres, skulle ha något större fog för sig. Kommunalmännen

är säkerligen för stora realister och för medvetna om sitt

ansvar för att denna farhåga skulle vara befogad. Man torde tvärtom kunna

säga, att icke minst de som mest energiskt göra gällande att denna fråga

kan lösas på det frivilliga samarbetets väg skulle spänna alla sina krafter

för att visa, att deras omdöme varit det riktiga. Kommer en utredning av

ovan antydd natur till stånd, finns det ju heller icke någon anledning att

genomföra de förslag, som man under utredningsarbetet kan komma fram

till, om det frivilliga samarbetets väg visar sig ge önskade resultat. Utredningen

blir, sedd från denna synpunkt, en beredskapsåtgärd och större

kostnader har samhället iklätt sig för beredskapsåtgärder på mindre betydelsefulla

områden.

Jag vill därför som min mening uttala, att förhandlingsdelegerade bort

föreslå, att stadens och länets remissorgan skulle uttala sig för en utredning

i motionens syfte.

Samarbetsnämnden anför utöver vad som innehålles i ovan omförmälda

yttrande bl. a. att tillskapandet av den administrativa enhet som i motionen

åsyftas icke i och för sig löser de mest väsentliga problemen i samband

med storbebyggelsen, nämligen dem som gäller arbetskraft, medelsanskaffning

och detaljplanering.

Stockholms handelskammare erinrar bl. a. om att kammaren i ett tidigare

sammanhang framhållit vikten av att frågan om industriens lokalisering

inom storstockholmsregionen löstes icke med hänsyn till den ena

eller andra kommunens särskilda önskemål utan med tanke på vad som ur

helhetens och företagsekonomiska synpunkter kunde anses mest tillfredsställande

och att en betydligt längre gående koordinering av kommunernas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

7

verksamhet än som vore möjlig inom regionplaneförbundets ram borde

komma till stånd. Kammaren anför vidare:

Handelskammaren har alltså den uppfattningen, att det hittillsvarande

interkommunala samarbetet måste intensifieras. Redan nu sker en långt

ifrån oväsentlig koordinering av verksamheten på olika områden. På frivillighetens

väg ha värdefulla resultat åstadkommits, och det är sannolikt,

att den akuta bristen på för bebyggelse lämpad tomtmark inom det administrativa

Stockholm och de omedelbart aktuella, utomordentligt kostnadskrävande

trafikanordningar av olika slag, som den växande trafiken kräver,

skapar ännu bättre förutsättningar för ett ytterligare utbyggt frivilligt

samarbete. Utvecklingen har i själva verket gått därhän, att de i Stockholms-området

ingående kommunerna knappast längre kunna undandra sig

att i samförstånd med andra lösa samordningsfrågorna. I vilka former

detta skall ske är Handelskammaren emellertid icke beredd angiva. Som

ovan anförts, ger regionplaneförbundet icke tillräckliga möjligheter härvidlag.

Att skapa ett de enskilda kommunerna överordnat organ utrustat

med erforderliga befogenheter möter givetvis stora svårigheter; det kan

bli vanskligt att förena strävandena efter effektivitet med principen om

den kommunala självstyrelsen. Utländska exempel torde emellertid ge vid

handen, att interkommunala överinstanser kunna skapas och fungera med

tillfredsställande resultat utan att den kommunala självverksamheten för

den skull blivit lidande därpå. Så t. ex. torde det ”Metropolitan Council”

som för några, år sedan bildades i Toronto i Canada ha underlättat Torontoregionens

allmänna utveckling. Den lösning av samordningsproblemen som

mycket vagt skisseras av långtidsutredningen, nämligen ett mera aktivt ingripande

från statens sida närmast i den form, att statsmakterna skulle

”genom anslag, byggnadstillstånd och sin allmänna planläggning” påverka

”frågor rörande arbetskraft, kommunikationer, vatten, avlopp, elkraft, bostäder,

skolor etc.” förefaller däremot Handelskammaren icke tilltalande.

Att statsmakterna skulle, utöver vad som normalt får anses innefattas i

den statliga verksamheten på berörda områden, ”genom förhandling samordna

de kommunala myndigheternas beslut”, förefaller Handelskammaren

ur principiella synpunkter betänkligt. Icke heller synes det erforderligt,

att statsmakterna ”i någon därför lämplig form” tar ledningen vid

planering av bostadsbeståndets utbyggnad inom Stor-Stockholm. De lokala

problem varom här är fråga borde kunna lösas i sådana former, att statliga

organ icke skola behöva inkopplas.

En skyndsam förutsättningslös utredning av frågan om det interkommunala

samarbetet inom Stockholms-regionen bör alltså komma till stånd.

Den bör syfta till att finna former för en ändamålsenlig samverkan vid

handläggandet av regionens särskilt viktiga planerings-, utbyggnads- och

finansieringsfrågor med minsta möjliga ingripande i den kommunala självstyrelsen.

Handelskammaren kan alltså i så måtto ansluta sig till motionärernas

yrkande, som Handelskammaren förordar, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t hemställer om en utredning i syfte att åstadkomma

den av motionärerna begärda samordningen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

Utskottet. De stadsbyggnadsproblem av olika slag som uppstått för det

område som går under beteckningen Storstockholm kräver ett intimt interkommunalt

samarbete. Bristerna härutinnan var från början mycket påtagliga,

men förhållandena synes sedermera ha avsevärt förbättrats. Det

tidigare rådande tillståndet föranledde vid olika tillfällen förslag till åtgärder

för åstadkommande av bl. a. en administrativ form för en närmare

och mera regelbunden samverkan. Utskottet vill i detta hänseende endast

erinra om att vid 1953 års riksdag motioner väcktes om en översyn av gällande

indelning av riket i län och landstingsområden. I statsutskottets utlåtande

över motionerna (nr 172) anfördes i fråga om behovet av en ny

administrativ indelning i storstockholmsområdet att utskottet vore ense

med motionärerna om att goda skäl förelåge för en förutsättningslös utredning.

Med hänsyn till det samarbete i olika former som förekomme i

interkommunala frågor i storstockholmsområdet ansåg utskottet det emellertid

icke vara uteslutet, att en fortsatt kommunal samverkan skulle kunna

giva riktlinjer för den lämpligaste framtida utformningen av den statliga

administrationen av Storstockholm. Utskottet förutsatte vidare att

Kungl. Maj:t ägnade frågan vederbörlig uppmärksamhet. Utskottets förslag,

att motionerna icke skulle föranleda någon riksdagens åtgärd, bifölls

av riksdagen.

Beträffande de interkommunala samarbetsorganen för Storstockholm

och deras arbetsuppgifter får utskottet hänvisa till en av Stockholms stadskollegium

upprättad redogörelse, vilken som bilaga fogats till detta utlåtande.

Utskottet vill härutöver erinra om att inom ramen för Stockholms

stadsförvaltning år 1954 inrättades en befattning som borgarråd med uppgift

att i första hand svara för handläggningen av storstockholmsfrågorna.

Påföljande år inrättades en särskild rotel, storstockholmsroteln, innefattande

dels ärenden berörande stadens förhållande till sina grannkommuner

eller till Stockholmstraktens regionplaneförbund och dess organ och

dels andra Storstockholm berörande ärenden. Vidare tillsattes av stadskollegiet

en delegation för storstockholmsfrågor.

Av den i ovannämnda bilaga intagna redogörelsen framgår, att ett livligt

samarbete nu pågår inom sådana verksamhetsområden, där kommunal

samverkan är påkallad. Samarbetet anknyter till tre huvudorgan, nämligen

regionplaneförbundet när det gäller den översiktliga planläggningen

av huvudstadsregionen i vid bemärkelse, Storstockholms planeringsnämnd

för frågor om bostäder, arbetsplatser, kommunikationer och övriga

stadsbyggnadsmässiga huvuduppgifter i storstockholmsområdet samt

Stockholms stads och Stockholms läns landstings gemensamma förhandlingsdelegation

i vad gäller sjukvården. Det torde föra för långt att här

lämna en redogörelse för de resultat som redan uppnåtts genom denna sam
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1951

9

verkan. Utskottet har emellertid kommit till den uppfattningen att en samarbetsvilja

vuxit fram, till vilken man med fog kan knyta goda förhoppningar

för framtiden. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt erinra

om det arbete som nedläggs på det för dagen kanske mest brännande pi oblemet,

bostadsfrågan. Borgarrådet för storstockholmsroteln och länsbostadsdirektören

i Stockholms län har på uppdrag av förhandlingsdelegerade,

representerande stadskollegiets storstockholmsdelegation och Stockholms

förorters planeringsdelegation utarbetat ett förslag till aktionsprogram

för bostadsförsörjningen i Storstockholm åren 1957—1961. Då förslaget

ännu icke slutbehandlats, vill utskottet här endast nämna att det

bl. a. behandlar de administrativa och organisatoriska problem, vilkas lösande

jämte kapital och arbetskraft är nödvändiga förutsättningar för att

åstadkomma en ökad bostadsproduktion. Utskottet vill understryka angelägenheten

av att det samarbete på bostadsförsörjningens område, varom

här är fråga, kan fullföljas i enlighet med förslagets intentioner.

Utskottet har av vad vid remissbehandlingen av motionerna anförts kommit

till den uppfattningen att sådana ingripanden, som kunde komma att

ske, därest motionerna bifölles, skulle i det nu rådande läget kunna verka

störande på samarbetet mellan de berörda kommunerna. Utskottet, som

icke ingått på någon prövning av frågan, huruvida dylika ingripanden är

förenliga med principerna för den kommunala självbestämmanderätten,

finner sig redan på denna grund icke böra förorda bifall till motionerna.

Vad statsutskottet anfört därom, att en fortsatt kommunal samverkan

skulle kunna giva riktlinjer för den lämpligaste utformningen i en framtid

av Storstockholms administration, synes vidare allmänna beredningsutskottet

äga tillämpning även för det närvarande. Härtill kommer att

statsrevisorerna i eu till riksdagen avgiven särskild berättelse den 27 mai s

1957 föreslagit att frågan om en ändrad administrativ indelning av riket i

län bör göras till föremål för en allsidig och förutsättningslös utredning.

Beträffande det interkommunala samarbetet i Storstockholm har revisorerna

anfört följande:

Enligt revisorernas mening har här tagits ett värdefullt initiativ, som

på allt sätt bör fullföljas helt oavsett hur länsorganisationen kan komma

att utformas för framtiden. Med hänsyn till det föreliggande spörsmålets

riksomfattande karaktär synes å andra sidan det ifrågavarande samarbetet

icke rimligen kunna utgöra hinder för att den av revisorerna åsyftade^ utredningen,

vilken nödvändigtvis måste bli tidskrävande, kommer till stånd.

Utskottet vill ansluta sig till vad revisorerna anfört angående värdet av

det pågående samarbetet men anser sig självfallet icke böra f. n. taga

ståndpunkt till revisorernas förslag om utredning, då detta kommer att

prövas av riksdagen i annat sammanhang.

opaginerad Kontrollera mot PDF

) Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

Utskottet får under åberopande av vad ovan anförts hemställa,

att de likalydande motionerna I: 95 och II: 66 icke må

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 25 april 1957

På allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herr Wolgast, fru Wallentheim, herrar Nyström,

Jansson, Erik, Persson, Johan, Strandler,* Lundström, Anderson,

Carl Albert,* Söderquist, Larsson, Lars, och fru Nilsson;

från andra kammaren: fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg,

herrar Bark, Nestrup, Braconier, Engkvist,* Östrand, Nihlfors, fröken Wallenus,

herrar Carlsson i Huskvarna, Börjesson och fru Jäderberg.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Lundström och Nihlfors, som ansett att utskottets utlåtande bort

ha följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas mening att ett flertal betydelsefulla frågor

inom storstockholmsområdet är av sådan natur att de måste lösas för

hela området efter gemensam planläggning och enhetliga grunder. Av dessa

problem är bostadsförsörjningen det för dagen allvarligaste. Bostadskön

räknar nu ca 60 000 registrerade bostadssökande, som saknar egen direktförhyrd

lägenhet inom Stockholm med angränsande kommuner, och denna

ko är i ständig tillväxt. Dessa bostadssökande torde f. n. representera ca

135 000 bostadslösa människor. Samtidigt som kön oupphörligt ökar, har

bostadsproduktionen minskat — under de två senaste åren från 11159

lägenheter 1954 till 9 885 lägenheter 1955 och 9 168 år 1956.

Med tillfredsställelse konstaterar utskottet de framsteg som gjorts för

ett utvidgat samarbete mellan Stockholms stad och förortskommunerna i

syfte att lösa dessa betydelsefulla frågor. Det för kort tid sedan av Stockholms

och förortskommunernas förhandlingsdelegerade framlagda förslaget

till aktionsprogram för bostadsförsörjningen i Storstockholm, avse
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

ende åren 1957—1961, syftar till en ökning av bostadsproduktionen från nuvarande

ca 10 000 lägenheter pr år till i genomsnitt ca 14 000 lägenheter

pr år under dessa fem år. Denna produktion torde vara vad som för narvarande

är möjligt, utan att effektivare åtgärder vidtas. Samtidigt måste

dock konstateras, att den planerade ökningen av bostadsproduktionen icke

avvecklar bostadsnöden inom området utan sannolikt endast nödtorftigt

håller densamma på nuvarande nivå. Härför talar det förhållandet, att

trots en byggnation av ca 10 000 lägenheter pr år under de senaste åren,

har bostadsbristen samtidigt ökat med ca 5 000 bostadssökande pr år, vilka

saknar egen direktförhyrd lägenhet. Ingenting tyder på att befolkningsutvecklingen

skall ändras under de närmaste åren. Det planerade aktionsprogrammet

får därför tolkas som ett minimiprogram.

Trots det samarbete som påbörjats och som i planeringsstadiet är glädjande

framgångsrikt, finner utskottet storstockholmsproblemen vara så

många och betydande, att statsmakterna i beredskapssyfte bor ta initiativet

till en utredning om förutsättningarna för och utformningen av en

administrativ omorganisation för området, därest en sådan skulle visa sig

nödvändig för lösande av berörda frågor. Antalet samarbetsorgan ar redan

nu så stort, att en effektiv samordning dem emellan torde bil erforderlig.

Om detta är förhållandet redan på planeringsstadiet, är det självklart att

svårigheterna blir än större när uppgjorda planer skall verkställas och

fördelning av kostnaderna härför ske. Skulle det då visa sig, att det fria

samarbetet icke förmår ge konkreta resultat, måste en fastare form av

samverkan övervägas. De sannolikt årslånga utredningar, som säkerligen

kommer att föregå tillskapandet av ett dylikt samarbetsorgan — vars befogenheter

givetvis icke bör sträcka sig längre än nödvändigt — skulle i

ett sådant läge på ett ödesdigert sätt kunna hindra eller forsena en angelägen

utveckling. En sådan risk bör icke tagas.

Det är möjligt att en lämplig organisation kunde utformas inom ramen

för det nu föreliggande förslaget till ny lag om kommunalförbund. Storstockholmsdelegationen

antyder själv i sitt aktionsprogram for bostads
-

försörjningen denna möjlighet, då man säger.

Samarbetet kan tänkas ordnat enligt i första hand två alternativ: kommunalförbund

eller fortlöpande samplanering och samrad, resulterande

avtal på konkreta punkter ... Om man väljer det^ frivilliga samarbetets

väg kan detta dock inte vara formlöst. Man maste astadkomma ett orga ,

som med tillräcklig auktoritet kan hävda Stor-Stockholmskommunernas

samfällda intressen både vid överläggningar med statliga myndigheter och

när det gäller planeringen och utbyggnadstakten i regionens olika delar.

Svårigheterna är dock uppenbara, enär en första förutsättning för ett

sådant förbund är fullständig enighet. Utländska exempel visar att dylika

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

svårigheter pa ett utmärkt sätt kunnat bemästras genom statlig medverkan

till utformningen av ett effektivt och auktoritativt organ för samverkan.

Men erfarenheten visar också, att resultaten härav redan efter kort

tid för berörda parter framstått som fördelaktiga.

Statsrevisorerna har, sedan motionerna väckts, föreslagit att frågan om

en ändrad administrativ indelning i län skall göras till föremål för en allsidig

och förutsättningslös utredning och har därvid berört även Storstockholms

förhållanden. I likhet med statsrevisorerna finner utskottet, att

det nu inledda interkommunala samarbetet i stockholmsområdet icke rimligen

kan utgöra hinder för en utredning av berörda spörsmål. Den av

motionärerna åsyftade utredningen torde, om så anses lämpligt, kunna

sammankopplas med den av statsrevisorerna föreslagna utredningen om

en ändrad administrativ indelning av länen, varvid Stockholms län — och

särskilt stockholmsområdet — tilldrar sig särskild uppmärksamhet. Att

en utredning i beredskapssyfte skulle verka störande på det inledda samarbetet

finner utskottet orimligt, då det givetvis måste förutsättas att i

denna utredning bör ingå representanter såväl för de berörda kommunerna

som för staten.

Utskottet hemställer,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: 95 och II: 66 må i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till

känna vad utskottet ovan anfört.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

13

Bilaga

Int erkommunala samarbetsorgan inom Stor-stockholmsregionen.

Under senare år ha tillskapats ett flertal organ för främjande av samarbete

mellan kommunerna inom storstockholmsregionen. Sålunda fastställde

Kungl. Maj :t den 16 februari 1951 förbundsordning för Stockholmstraktens

regionplan^ förbund. Enligt denna har förbundet till ändamål att

genom upprättande av regionplan och därmed sammanhängande åtgärder

verka för att en gemensam planläggning äger rum och länder till efterrättelse

inom regionplaneområdet i fråga om viktigare trafikleder, flygplatser,

områden för tätbebyggelse och friluftsliv samt anläggningar för vattenförsörjning

och avlopp. Förbundets angelägenheter handhavas av en

förbundsdirektion, vilken biträdes av en regionplanenämnd. Regionplaneområdet

omfattar huvudparten av Stockholms län.

För utredning av Storstockholms trafikfrågor tillsattes år 1949 en särskild

utredningskommitté, som antog namnet Stor-Stockholms trafikutredning.

Kommittén, vars ordförande utsetts av Kungl. Maj:t, består av

representanter för stadskollegiet, järnvägsstyrelsen, Stockholms förorters

samarbetsnämnd samt de privata trafikföretagen.

För förhandlingar om gemensam planering av sjukvårdsfrågor ha staden

och Stockholms läns landsting år 1953 var för sig utsett särskilda delegerade,

vilka arbeta under ledning av en opartisk ordförande.

På initiativ av länsstyrelsen i Stockholms län har år 1953 bildats Stockholms

skärgårds trafikräd, som skall utgöra ett organ för samråd mellan

länsstyrelsen samt trafikanter och trafikföretag i fråga om trafikförhållandena

i Stockholms skärgård. I rådet ingå representanter för bl. a. Stockholms

stad.

För vidgat samråd i frågor av gemensamt intresse för Stockholms stad

och dess förorter inrättades år 1951 Stor-Stockholms samarbetsdelegation,

sammansatt så, att sju ledamöter utsågos av stadskollegiet och lika många

av förorternas samarbetsnämnd, varjämte landstingets förvaltningsutskott

representerades av en kontaktman. Efter storstockholmsrotelns tillkomst

har denna delegation avslutat sin verksamhet år 1955. På förslag

av delegationen träffades år 1953 avtal mellan staden och förorternas samarbetsnämnd

om upprättande av en bytescentral under tillsyn av en bostadsbytesnäm,

)id för samverkan beträffande förmedling av interkommunala

lägenhetsbyten (uti. 151/1953).

Till samarbetsorganen mellan staden och grannkommunerna kunna även

hänföras Lidingöbrostyrelsen för gemensam förvaltning av Lidingöbron

sedan 1920-talet samt den år 1954 tillkomna intagning snämnden för elevintagning

i realskolor m. fl. inom Stor-Stockholm.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr 29 år 1957

Förutom ovannämnda samarbetsorgan förekomma vissa sammanslutningar

mellan förortskommunerna, där staden icke är representerad. Här

är först att nämna Stockholms förorters samarbetsnämnd, till vilken 25

kommuner äro anslutna — samtliga 12 kommuner inom det inre förortsområdet,

12 av de 16 kommunerna inom det yttre förortsområdet och Djurö.

Denna nämnd har till uppgift att behandla spörsmål av för dessa kommuner

gemensamt intresse, bl. a. samhällsbildning, stadsplan, bebyggelse, vattenförsörjning,

avlopp och kommunal organisation. Nämnden har tillsatt

fyra utskott, arbetsutskottet med allmänna uppgifter samt planerings-,

sanerings- och skärgårdsutskotten med speciella uppgifter.

För frågor, som sammanhänga med bostadsbebyggelsen och dess bedrivande

inom Storstockholm, har inrättats en särskild planeringsdelegation.

Denna är lierad med förorternas samarbetsnämnd, men intager dock en i

viss mån fristående ställning. Ledamöterna i denna delegation utses direkt

av de till delegationen anslutna kommunerna, vilkas antal är 14 och utgöras

av de kommuner, som äro belägna närmast Stockholm — de 12 kommunerna

inom inre förortsområdet samt Boo och Botkyrka.

En liknande ställning som planeringsdelegationen intager det förstärkta

saneringsutskottet, vilket behandlar för de till detsamma anslutna 20 kommunerna

gemensamma vatten- och avloppsfrågor. Detta utskott arbetar

dels med en arbetsdelegation dels med fyra geografiskt indelade intressentgrupper.

Slutligen har vissa förortskommuner sammanslutit sig i kommunalförbund

för speciella gemensamma angelägenheter. Här förekommer bl. a.

Stockholms norra förorters vattenledningsförbund, i vilket f. n. ingå

Solna, Sundbyberg, Stocksund, Danderyd, Täby och Järfälla. Förbundets

vattenförsörjning sker genom Görvälnverket vid Mälaren. Vidare

ha kommunerna Danderyd, Djursholm, Sollentuna, Stocksund och

Täby sammanslutit sig i ett renhållningsförbund. För uppförande och

drivande av läroverket i Mörby ha Danderyd och Stocksund sammanslutit

sig i ett läroverksförbund. Mellan Solna och Sundbyberg förekommer dels

ett brandförsvarsförburid, dels ett förbund för drivande av ett gemensamt

inackorderingshem för alkoholskadade. I sistnämnda förbund är även Sollentuna

medlem. Kommunerna Österåker och Vaxholm ha ett vattenledningsförbund

för en gemensam vattenledning.

Alfa Boktr., Sthlm 1957

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.